"Köp ett busskort"


Det verkar som att många av mina läsare inte är läskunniga då de undgår att läsa det jag faktiskt skriver. Jag har precis förklarat att jag inte har råd att betala några fler resor. Hur ska jag då ha råd att betala ett busskort?

Det billigaste busskortet jag kan köpa kostar 585:- och avser 40st resor, men jag kommer endast att göra av med 16st som max under praktiken. Att betala varje resa för sig kostar 440:-/mån (jag gör en fuling och åker på ungdom fast jag ska åka på vuxen - med anledning att biljetten heter skolungdom och jag fortfarande går på gymnasiet) och det är dessutom det billigaste alternativet då 585:-/40st resor = 14,6:-. När man betalar varje resa för sig kostar det 11:-. Alltså är det bortkastade pengar att köpa ett busskort, om man nu hade haft pengar vill säga.

Det var det jag ville poängtera: att jag inte har pengar, men det verkade du inte uppfatta av någon anledning.

För någon vecka sedan upptäckte Engla att det kommer vatten ur kranen i badrummet och hon föredrar nu att dricka ur den istället för ur skålen som står i köket. När hon är törstig springer hon in badrummet, sätter sig på badkarskanten och väntar på att vi ska dra på vattnet.

I början fick hon alltid vatten i näsan då hon inte hade den rätta tekniken, men hon har hon förstått sig på hur man ska göra.

"Kan du inte skruva ner värmen själv"


Jag har alltid haft svårt för det här med element då de flesta inte visar vilken riktning man ska vrida åt. Enligt Dennis så kan vi dessutom inte själva ställa in vilken värme vi vill ha i sovrummet då det regleras efter rumstemperaturen. Om det t.ex. är kallt i rummet blir elementet automatiskt varmare och eftersom vi har en glipa i fönstret som släpper in kalluft kan det vara en förklaring till varför jag ligger och är glödhet om nätterna.

"Fick inte du en ny av dina föräldrar?"


Telefonen var ny för mig, men min mamma hade använt den ett tag och den var därmed begagnad - eller hur man ska säga. Enda gången jag haft en ny telefon är när jag själv har köpt en och det har bara hänt en gång i samband med att jag var klantig som ramlade över en sten och krossade displayen, annars har jag alltid fått ärva mammas telefoner.

"Ohhh.. var har du hitta dessa underbara skönheter? :D
verkligen älskar rockabilly stil mer och mer men hittar inga bra ställen att köpa från.
prickigt, randigt, rutigt är helt klart det bästa jag vet :D"


De senaste dagarna har jag googlat som en tok efter klänningar i detta slag och efter ett tag kom jag till en sida som heter Sivletto och det var där jag hittade den röd/bruna klänningen. Den man ser först i det inlägget.

De följande tre klänningarna hittade jag på en butik på Tradera, Jetset Trends. Det finns fler fina produkter hos dem, men jag valde att endast lägga ut ett fåtal av de som jag faktiskt fastnade för.

Jag skulle själv vilja hitta fler internetbutiker där man kan köpa kläder av detta slag, men utbudet verkar vara större utomlands. Jag hittade t.ex. en dansk internetbutik med jättefina kläder, men jag tror inte att jag skulle våga beställa från något annat land än Sverige så jag får googla vidare. :)

"Varför låter ni inte katterna sova med er i sovrummet? Då kommer dom lugna ner sig! Lika om dom får ha leksaker oxå. Har man skaffat katter så får man så lov att lära sig sova med dom ljuden."


Jag har svarat på en liknande kommentar tidigare, men du verkar inte ha sett det så jag får väl förklara det än gång till.

Anledningen till att vi inte tillåter dem att vara i sovrummet beror på att det är en lekplats för dem. Om vi ska kunna sova samtidigt som de är i rummet måste vi ligga blixt stilla annars attackerar de våra fötter eller händer. Det har även hänt att Dennis blivit attackerad i ansiktet, vilket inte är särskilt trevligt. Den oturen har inte jag haft eftersom jag sover med täcket över huvudet. Endast näsan sticker ut, knappt det.

Vad gäller leksaker så finns det och vi har som regel att ha minst en leksak framme som de kan sysselsätta sig med medan vi sover.

Trots att jag får svårt att sova när hon skriker så har jag egentligen inga problem med det eftersom det är ett sätt för henne att berätta någonting på. Jag är dock rädd för att det ska störa grannarna. Det har tidigare kommit in klagomål till hyresvärden angående en hund på första våningen som skäller väldigt ofta och jag vill inte att vi också ska få ett klagomål på oss.

Om du hade läst ett av mina tidigare inlägg så hade du sett att jag skrivit att vi kommer att prova att ha dem i sovrummet, men att vi stänger ut dem om det inte fungerar. Vi är iaf villiga att testa.

"Alla får naturligtvis tycka vad dom vill men jag reagerade också över att man gärna kommenterar men inte törs stå för det man säger genom att inte sätta ut sitt namn. Är man månne själv rädd för att få skit för vad man tycker? Om man nu blir så upprörd och irriterad över vad som skrivs kanske man ska låta bli att läsa bloggen."

"Dennis är inte mycket yngre än vad jag var när jag blev pappa första gången, jag var 19, så åldern är inget stort problem. Jag har i alla fall inte ångrat mig en sekund. Dessutom mognar dom flesta med upp giften. Den lilla skillnaden är väl att jag hade pluggat färdigt och hade fast jobb. Det funkade för oss att ha barn med bara en inkomst även om det inte blir speciellt mycket pengar över till annat.

Man kan ju undra lite över kommentaren (för jag som skattebetalare vägrar sitta och betala ditt liv!!"), Känns det bättre att skatten går till fyllon & arbetsskygga och alla andra som lyfter bidrag? Det är bara att gilla läget för varken du eller jag kan bestämma vilka som skall få del av skatten vi betalar."

"Varför ska inte dennis vara föräldraledig? Vill ni inte att ert barn ska få samma chans att bygga upp en relation med sin pappa? Och varför PLANERA att sätta barnet på dagis vid ett? Har förståelse för de som måste men inte för de som väljer det. En ettåring är liten!"


Det är ingen som har sagt att Dennis inte kommer att vara föräldraledig - givetvis kommer han att vara det. Han känner dock att det är viktigare att jag är det först eftersom det är känt att män inte kan amma. Han är även osäker över när han vill ta ut föräldraledigheten och i vilken omfattning.

När min föräldraledighet har gått ut tycker han att det är dags för mig att komma ut på arbetsmarknaden igen och han planerar då att läsa vidare. Det är anledningen till att vi har sagt att barnet får placeras på dagis. Eftersom vi annars inte vet hur vi ska bära oss åt.

Alla barn i min syskonskara gick t.ex. hos dagmamma vid väldigt låg ålder och jag ser inga problem i det, men vi är såklart alla olika.

Det är han själv som har kommit med det här förslaget. Vad ska jag göra? Neka honom att läsa vidare för att han måste vara hemma med barnet? Jag kan inte tvinga honom.

"Dennis verkar vara mogen för sin ålder. Men tänk på att han är 17år, han har hela livet framför sig, och istället för att leva livet , sitter han och snackar om att skaffa barn. Visst, nu är han 2 år yngre än mig, men vafan.. Killen din har rätt ialf.. Skaffa ett jobb, BÅDA två först.. Det är inte lätt att leva på en inkomst, tro mig.. Det gör jag och sambon, jag hade velat haft ett jobb innan bebisen kom, men nu hinner jahg inte det, tyvärr..

Sluta tänk att du måste ha barn före 25års ålder, du stressar dig själv för mkt. Tänk istället att erat barn måste kunna få nya kläder, mat , blöjor, ja allt som har med barn att göra när h*n behöver, och inte bara när ni sparat ihop tillräckligt med pengar till det, det är jävligt dyrt med barn.. Tyvärr!

Tänk efter, du är 21 (?) år , och dennis 17år, och han tänker mkt mer moget än vad du gör.

Sen har du skrivit att ditt psyke inte pallar tex säljar jobb, genom telefon eller face to face .. hur ska du klara av alla besök på bvc eller dagis möten och ja, massa andra saker som har med barnet att göra? Då är allt genom telefon, eller face to face.

Menar inget illa.. men ... tänk efter!"


Nu svarar jag endast på det här som har med jobb att göra:
Jag har inga som helst problem att föra en konversation över telefon, men när det kommer till att jag ska försöka pracka på folk saker säger det stop. Det existerar inte för mig att försöka tvinga på någon någonting, utan därför skulle en butik passa mig bättre eftersom då kunderna själva kommer in när de vill ha någonting.

Face to face handlar om att stå i t.ex. en galleria med ett sk. bås (som operatörer som 3 gör) och försöka sälja telefonabonnemang, telefoner osv. Det är inte heller någonting som jag skulle vilja göra eftersom det också handlar om att försöka tvinga på andra saker.

Jag hatar telefonförsäljare och face to face-säljare, så varför skulle jag då sätta mig i en situation där jag själv arbetar som det? Jag har redan arbetat som telefonförsäljare (sålde rakhyvlar) och jag slutade efter fyra dagar då mitt psyke inte klarade av mer.

Skulle jag i framtiden ta ett sånt jobb så kommer det att sluta med att jag sjukskriver mig för depression och hur bra är det? Är det då inte bättre att ta ett jobb som man vet att psyket klarar av?

"Är inte sommarjobb ett måste i vilket fall? Vet inte många studenter som klarar sig utan ett?!"


Dennis och jag har ca 13 000:-/månad att leva på och om det inte vore för att vi inte får pengar under juni och juli så hade vi klarat oss otroligt bra med ca 4000:- att lägga undan på sparkontot varje månad. Nu måste vi dock lägga undan dem till hyra och räkningar under de två månader som vi inte får några pengar från CSN.

Vi har räknat med att kunna spara ca 18 000:- fram tills juni om vi sparar precis allt som blir över efter att räkningar och mat blivit betalda. Nu steg ju summan i samband med hyreshöjningen och vi kommer (som vi räknat) att klara av det allra nödvändigaste, men vi vill såklart ha extra pengar ifall vi t.ex. vill åka någonstans, shoppa eller om det kommer några oväntade räkningar. Man vet aldrig.

I slutet av förra året var Dennis på praktik och han kan eventuellt få sommarjobb där, vilket vi hoppas på. Vad gäller mig kan jag tyvärr inte ta vad som helst pga. mitt psyke, men jag söker de jobb jag känner att jag klarar av och tänkte att jag skulle maila eller ringa till företag som jag kan tänka mig att vara hos i hopp om att någon ska nappa.

Om vi mot förmodan inte skulle få något sommarjobb och jag har hunnit få ut mitt skadestånd så har jag lovat att vi kan ta ifrån det så länge, men att vi sedan lägger tillbaka pengarna när någon har jobb.

"Det är inte billigt att skaffa barn... Det kostar en hel del, mer än vad man tror faktiskt! Jag råder dig att en av mer har fast jobb åtminstone! Så ni har en liten trygghet i det! Varför har du så bråttom? :) Du hinner! :)"


Anledningen till att jag på något sätt känner mig stressad är för att många i min bekantskapskrets redan har barn. Antingen ett eller faktiskt två. Det känns som att jag är den sista kvar, men sedan beror det till stor del på att jag är rädd för att det ska ta tid för mig att bli gravid.

Man har ju läst om par som har fått försöka i flera år trots att båda är friska. Bara för att jag blev gravid på första försöket med R så betyder det inte att jag behöver bli det nästa gång. Mitt största farhåga är nämligen att jag inte ska kunna bli gravid igen.

Jag är även rädd för att jag t.ex. inte ska hinna med att få det antal barn som både Dennis och jag vill. Att jag ska gå in i klimakteriet för tidigt och sedan är det kört. Det handlar alltså mycket om rädslor för att jag inte ska kunna bilda familj.

Jag vet att det är dumt att tänka så, men hur lätt är det att låta bli när folk säger:"Du har inte tänkt på att du kan ha blivit steril av din abort". Nu vet jag att jag inte är det, men ibland är det svårt att inte lyssna eftersom det här med barn är en stor del av mitt liv.

            
För någon dag sedan slog det mig att det är Kims beräknade födelsedag den 19:e, alltså idag. Hon skulle ha fyllt 2 år om jag valt att behålla henne.

Ska jag vara helt ärlig så har jag knappt tänkt på det och trots att detta har varit ett väldigt känsligt ämne för mig tidigare så känner jag inte samma sorg då som nu. Jag känner t.ex. inget behov av att åka till minneslunden som jag annars brukar göra. Jag känner heller inget behov av att ens tända ett ljus, men jag kommer antagligen att göra det ändå.

Trots att Kim betyder otroligt mycket för mig känns det som att jag har gått vidare även om hon alltid kommer att vara en stor del av mitt liv. Vet Ni hur skönt det känns? Jag mår inte längre dåligt av att tänka på henne och jag har inget behov av att sörja längre. Inte på samma sätt som jag gjort tidigare iaf.

Det känns som att jag accepterat det förflutna och jag försöker nu att fokusera på framtiden, vilket har gjort att jag tänker på annat och samtidigt har andra värderingar och prioriteringar. Äntligen, säger jag bara!

Jag måste dock säga Grattis, gumman. ♥ (missförstå mig rätt)

"bondkatter har jaktbegär.... dom ska inte vara inne. och vad menar du? menar du att katter är jobbigare än barn?"

Eira och Engla är blandraskatter (bondkatt/norsk skogskatt) och är för tillfället innekatter, men vi har pratat om att låta de vara ute när vi har flyttat till hus. Hans familj har också två stycken katter och de fungerar bättre ute än inne, så vi tänkte prova. Det är dock svårt nu när vi bor i lägenhet och inte kan ha en ramp från balkongen ner på gården.

Haha! Nej, jag menade såklart inte att katter är jobbigare än barn utan jag syftade på att det är skillnad på att ta hand om ett djur jämfört med att ta hand om ett barn. Det är fortfarande samma ansvar, men det är för mig stor skillnad eftersom katterna har större frihet. De kan t.ex. äta samt dricka när de vill, gå på låda när de behöver, de rengör sig själva, de behöver inte nattas utan lägger sig när de är trötta osv osv. När det gäller ett barn så måste man ta hand om detta åt dem. Iaf i ett par år framåt.

"du har aldrig tänkt på att du hade svårt o få barn med björn pga att du har gjort abort? man kan ju faktiskt bli steril av det.."


Man kan bli steril om en skrapning går fel - dvs. om instrumenten förs in för långt eller om man får en allvarlig infektion, men under min abort behövde jag aldrig skrapas utan det var precis som en förlossning. Då borde det isåfall finnas en risk att bli steril vid en vaginal förlossning och hur ofta händer det, liksom?

Är det ingen som har tänkt på att det kan ha varit Björns "fel" att det inte blev någonting? Jag skulle kunna rabbla upp en lista på saker som kan ha bidragit till att jag inte blev gravid, men så lågt tänker jag inte skjunka.

"Men lilla Louise då.. Om hon nu vill fuska på en LEK så låt henne göra det? Vad spelar det för roll egentligen? Tycker helt ärligt att det är lite omoget av dig att ens bry dig om sådana patetiska småsaker, inget illa menat men det var verkligen en sådan löjlig grej :P"


Det handlade inte om att hon fuskade, utan om att hon blev hysterisk när andra gjorde som hon. Det var fullt tillåtet av henne att tänja på reglerna, men när någon annan gjorde det blev det ett jävla liv. Nu är hon visserligen en riktig gaphals jämt, så vad hade man förväntat sig?

Jag är så fullkomligt trött på personer som tror att de får bete sig precis hur de vill utan protest, men när någon annan gör precis likadant då blir det ett jävla liv.

Syftet med lektionen var att vi skulle ta det lugnt och göra någonting roligt tillsammans, men hon förstörde det som vanligt. Det är DET jag försöker att poängtera.

Efter en timme fick vi välja om vi ville stanna kvar och "leka" eller om vi skulle gå hem och det slutade med att alla stack eftersom det inte var roligt längre.