"Det är inte billigt att skaffa barn... Det kostar en hel del, mer än vad man tror faktiskt! Jag råder dig att en av mer har fast jobb åtminstone! Så ni har en liten trygghet i det! Varför har du så bråttom? :) Du hinner! :)"


Anledningen till att jag på något sätt känner mig stressad är för att många i min bekantskapskrets redan har barn. Antingen ett eller faktiskt två. Det känns som att jag är den sista kvar, men sedan beror det till stor del på att jag är rädd för att det ska ta tid för mig att bli gravid.

Man har ju läst om par som har fått försöka i flera år trots att båda är friska. Bara för att jag blev gravid på första försöket med R så betyder det inte att jag behöver bli det nästa gång. Mitt största farhåga är nämligen att jag inte ska kunna bli gravid igen.

Jag är även rädd för att jag t.ex. inte ska hinna med att få det antal barn som både Dennis och jag vill. Att jag ska gå in i klimakteriet för tidigt och sedan är det kört. Det handlar alltså mycket om rädslor för att jag inte ska kunna bilda familj.

Jag vet att det är dumt att tänka så, men hur lätt är det att låta bli när folk säger:"Du har inte tänkt på att du kan ha blivit steril av din abort". Nu vet jag att jag inte är det, men ibland är det svårt att inte lyssna eftersom det här med barn är en stor del av mitt liv.