Where did you go?
Publicerat den
De senaste veckorna har passerat i en rasande fart och det känns som att man inte har hunnit med att göra ett skvatt trots att jag har tatuerat mig (för tredje gången), besökt minneslunden, hälsat på mina föräldrar, varit på bio, betat av ett par uppgifter m.m. Man skulle nästan ha uppfunnit en klocka som kunde stanna tiden för en sekund. Kan behövas med tanke på att det är mycket som skall göras på så kort tid.
Har ingenting roligt att dela med mig av för tillfället, utan min helg har sett ut som så att jag har varit hos mina föräldrar (medan Dennis har varit hos sina). Vi var på vift hela lördagen i samband med att jag skulle tatuera mig hos Elaine. Det gick som väntat bra, men det gjorde en aning ont. Nästan så att det var värre denna gång än senast, men sittningen tog endast åttio minuter så det var bara att bita ihop. Texten blev väldigt bra (trots att den sitter en aning snett. My bad eftersom det var jag som sade åt henne att sätta ned stencilen) och det går inte att vara annat än nöjd. Den första tatueringen har en stor innebörd för mig, men denna måste ändå betyda mer eftersom den enbart är tillägnad Kim. ♥
Efter gaddningen bestämde vi oss för att åka till Kupolen av den anledningen att Elias behövde införskaffa kläder. Det blev dock endast en tjocktröja, om jag inte minns fel. Han verkar vara väldigt kräsen när det kommer till utseendet. Han vägrar t.ex. handla på Dressman. Det skall vara sportswear - Stadium, Team sportia osv. 
När Elias fått sin tröja och en vattenflaska begav vi oss till godisaffären (Mumsfillibabba) som finns på bottenvåningen. Vi fullkomligt älskar deras utbud, så vi kunde inte låta bli att köpa varsin påse. Jag skall dock inte inviga min förrän om två veckor eftersom jag fortfarande går på diet. Ser fram emot att få mumsa i mig allt som ligger i den. *dreggel*
Eftersom Moder natur var generös när det kom till vädret samt att vi ändå var i närheten passade vi på att svänga förbi minneslunden. Det var som vanligt uppiggande och en aning rörande av den anledningen att vaktmästaren lämnat kvar alla kramdjur som har placerats (vid min utvalda plats) sedan den 2:a januari föregående år. Allt annat brukar slängas (blommor, dikter, ljus osv), men inte kramdjuren. Jag blir lika glad varje gång jag ser dem.
Jag brukar alltid fotografera sakerna som jag har med mig samt en del av minneslunden, men denna gång var det allt annat än lyckat. Systemkameran vill inte riktigt som jag vill, vilket Ni också kan se ovan. Skulle behöva ett nytt objektiv. Ett som är anpassat för närbilder. Det jag har nu passar bäst till saker på längre håll.
Söndagen såg ut som så att mamma skjutsade ned mig till Västerås. Hon skulle ändå till Ikea för att inhandla saker till jobbet, vilket var skönt eftersom jag inte är särskilt förtjust i att åka buss eller tåg. Vi handlade även på Ica Maxi samt åt mat tillsammans. Visserligen endast kokkorv, men det är bättre än ingenting.
Det känns bra att återigen vara hemma. Det kommer dock att bli en väldigt stressig vecka av den anledningen att vi skall ha ett prov samt att jag har tre stycken uppgifter som skall lämnas in. Har inte börjat med någon av dem, så jag måste lägga på ett kol!
What are we doing?
Publicerat den
Som det ser ut nu kommer vi att införskaffa en kalender där vi antecknar datum för olika aktiviteter. Vi har nämligen bestämt oss för att stänga av all elektronik en dag i veckan och enbart fokusera på varandra. Vilken veckodag det kommer att bli är ännu oklart. Antingen lördagar eller söndagar. Vi valde att tjuvstarta igår av den anledningen att vi reser bort i helgen. Dennis skall till sina föräldrar medan jag skall till mina. Kan vara bra om vi får vara på annat håll en stund med tanke på hur de senaste dygnen har varit.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag försökte att lämna R upprepade gånger under graviditeten, men det slutade alltid med att vi återförenades. Det kom dock till en punkt där det inte längre fungerade, utan vi var tvungna att bestämma hur vi skulle ha det och det slutade därför med att jag lämnade honom för gott. Efter det kände jag inte längre den här känslan av att vi var menade för varandra (hjärntvätt!), utan jag började istället att träffa andra - som resulterade i att jag inte hann sakna honom.
Det är vanligt att kvinnor som har blivit utsatta för våld känner en längtan eller saknad gentemot förövaren. Det beror med största sannolihet på att man blir manipulerad, tror saker som inte är sanna, fokuserar på fel saker osv. Det är viktigt att man försöker att se förhållandet i sin helhet istället för att enbart tänka på det som var bra.
Du behöver inte vara orolig för att jag skall döma dig. Vi är alla olika.
I'm not dead. Yet....
Publicerat den
I will never forget
Publicerat den
Den trettonde september är ett datum som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Det var nämligen vid den här tidpunkten för tre år sedan som jag bestämde mig för att lämna R en gång för alla. Det var allt annat än lätt, men utan tvekan det bästa beslutet hittills av den anledningen att det med största sannolikhet hade slutat väldigt illa om jag valt att stanna längre.
Man skall dock inte glömma att det kunde ha gått illa även efter uppbrottet i och med att han samma dag hotade att spränga mina föräldrars hus i luften samt spöa skiten ur min nästa pojkvän. Polisen erbjöd mig t.o.m. ett besöksförbud - som jag förövrigt tackade nej till eftersom jag trodde att han inte skulle leva upp till sina ord (vilket han inte gjorde heller).
Det finns inga ord som kan beskriva de tankar och känslor som kommer med denna dag. Jag kan endast sammanfatta det med orden: jag är så fruktansvärt stolt över mig själv som lyckades ta mig ifrån eländet och komma på fötter igen.
Ni som inte har läst min blogg särskilt länge hänvisas till detta inlägg för mer information om vad det är som har hänt.
Something is happening
Publicerat den
Back on track
Publicerat den
Fotografering Malte
Publicerat den
Diary note one
Publicerat den
Holy crap
Publicerat den
Rest in peace
Publicerat den
"I morgon kväll skulle Stefan Liv ha inlett ishockeysäsongen med sitt nya ryska lag Lokomotiv Jaroslavl.
I stället tog hans liv slut i en ofattbar flygolycka. Stefan Liv blev 30 år gammal.
För snart 26 år sedan körde den svenske NHL-målvakten Pelle Lindbergh ihjäl sig när han kraschade rakt in i en betongmur. En tragedi som skakade om ett helt svenskt folk. Nu har det ofattbara inträffat igen, en av svensk ishockeys största spelare under 2000-talet är död. Stefan Liv debuterade i Tre Kronor den 9 november 2000, och inledde då en lysande karriär i landslaget.
Höjdpunkten kom 2006, då han fick vara med och vinna såväl OS-guld i Turin som VM-guld samma vår i Riga. Undantaget ett kort gästspel i Nordamerika var Stefan Liv trogen HV 71 under hela sin karriär, ända tills han sommaren 2010 valde att lämna Jönköping för proffsäventyret i den sibiriska KHL-klubben Sibir Novosibirsk.
Inför årets säsong bytte Liv klubb, till Lokomotiv Jaroslavl, drygt 20 mil nordost om Moskva. Han skulle ha debuterat för sin nya klubb i den ryska ligan i morgon kväll, borta mot vitryska Dynamo Minsk.
Men flygplanet kom aldrig fram utan kraschade kort efter start. I samma stund tog en ung mans liv och en lysande ishockeykarriär slut."
Expressen.
Jackasses!
Publicerat den
Det sades att det inte borde vara några problem att använda den och skulle det mot förmodan uppstå problem längre fram tas det på drulleförsäkringen. Garantin gäller tydligen inte efter att man tappat den. Det innebär att jag har kastat 899:- i sjön.
Hoppas för allt i världen att kameran håller sig hel eftersom den kostade en halv förmögenhet. Har ingen som helst lust att behöva köpa en ny.
Are you stupid or something?
Publicerat den
Ett inte alltför trevligt samtal väntar dem. Man skall inte behöva vänta sex och en halv vecka på att få tillbaka sin kamera i samma skick som den var när man lämnade in den. Tänker inte acceptera en trasig kamera, utan den skall (!) repareras. Annars skall jag ha ut en ny. Tecknade inte fem års garanti för ingenting.
Pretty baby
Publicerat den
2011/09/05
Cinderella
Publicerat den
I'm looking forward to this
Publicerat den
Det skall bli spännande att se om det fungerar eller inte. Min förhoppning är att sötsuget och celluliterna skall minska. Det skadar inte heller om ett par kilon ramlar av, men det är ingenting som jag räknar med trots att jag kommer att träna ca tio timmar per vecka (dagliga promenader, styrketräning och dans). Det återstår dock att se vid den första vägningen/mätningen den 9/10. De senaste dagarna har ägnats åt diverse uppgifter i hälsopedagogik, vilket också är anledningen till att det har varit relativt tomt här. Det har varken funnits tid eller energi till att uppdatera. Det ser dock ut som att det börjar lätta eftersom jag endast har projektarbetet samt naturkunskapen att fokusera på (förutsatt att vi inte blir bombade med arbete veckan som kommer).
I don't feel like it
Publicerat den
(Nikon D3100 + AF-S DX 18-105 /3,5-5,6 G ED VR)
Har ingen som helst lust att skriva denna afton, så jag bidrar med en bild från min första utomhusfotografering...
