Svar på kommentar
Publicerat den
Det är klart att en färdig utbildning är att föredra. Det hade dock ingenting med saken att göra (av den anledningen att gymnasiet var en självklarhet för oss), utan Dennis fick det att låta som att han ville beta av en hel lista med saker innan han kunde tänka sig att bilda familj. Det framgick av torsdagens samtal att så inte var fallet.
Losing you
Publicerat den
Anledningen till att jag blev tvungen att gå ifrån lektionen berodde på att vi, efter att ha sagt hejdå, sms:ade en stund. Dennis upptäckte nämligen att allting inte stod rätt till och vi diskuterade då vad det var som upprörde mig. Kan säga som så att det känns förjävligt att det skall behöva sluta såhär i och med att vi trivs så fruktansvärt bra tillsammans. Vi hade, trots dålig prioritering, ett väldigt bra förhållande. Vi bråkade t.ex. aldrig, utan vi kunde (om vi var oense) diskutera saker och ting som vuxna människor - d.v.s. lugnt och sansat. De enda uppenbara bristerna var att vi inte avsatte tillräckligt med tid till/för varandra (mycket pga. studierna) samt att kommunikationen inte var den bästa. Vi hade, med största sannolikhet, fortfarande varit tillsammans om vi bara tagit oss tid att verkligen arbeta på kommunikationen - som var i störst behov av en förändring.
Separationen grundade sig i att vi inte var helt ense när det kom till att bilda familj (fanns givetvis fler bakomliggande orsaker, men denna vägde tyngst i mina ögon) - barn betyder som Ni vet väldigt mycket för mig. Det visade sig dock att Dennis kunde tänka sig att komma till skott efter att vi blivit klara med skolan. Hade han bara förklarat det tidigare (kommunikation!) så hade situtationen som sagt varit annorlunda. Det var det som gjorde att bägaren rann över fullständigt.
Svar på kommentar
Publicerat den
Kan säga som så att jag har använt mig av en diet. Dock inte för att gå ned i vikt, utan i syfte att se vilka resultat de kan ge - fysiskt och psykiskt (har som projektarbete att prova olika dieter och jämföra dem). Det kändes givetvis bra att förlora ett par kilon och centimeter, men kan erkänna att osäkerheten gentemot utseendet fortfarande finns kvar. Dels för att allting (och då menar jag allt!) har blivit mindre - om du förstår vad jag menar (o)(o). Fruktansvärt frustrerande.
Efter en närmare granskning av dina bilder/din blogg måste jag poängtera att du är fin som du är och att du absolut inte behöver gå ned i vikt. Tycker att du skall vara nöjd med dig själv, för det hade jag varit om jag vore i dina skor.
There's too much at the same time
Publicerat den
Det känns som att det är dags att ta sig i kragen när det kommer till att uppdatera. Det är alldeles för långa avstånd mellan inläggen, vilket delvis beror på att jag har varit upptagen med studierna, haft sällskap av Dan samt att det inte har varit aktuellt att dela med sig av diverse tankar/känslor av olika anledningar. Hade bland annat en diskussion med Dennis tidigare i veckan angående slutet av förhållandet samt situationen som den är nu. Det kom fram saker som sårade riktigt ordentligt, men det är ingenting som jag vill reflektera särskilt mycket över såhär i efterhand eftersom det är slöseri med tid och energi. Kan behöva fokusera på viktigare saker - som att komma till rätta i lägenheten (har inte gjort det riktigt än av den anledningen att det saknas en och annan möbel. Det känns även allmänt tomt, men jag vänjer mig mer och mer).
It feels like home ?
Publicerat den
Efter en veckans tid känns det som att man börjar komma till ro i lägenheten. Det är visserligen obeskrivligt tomt och tråkigt, men det kan samtidigt vara nyttigt av den anledningen att jag kan ägna mig så mycket tid som möjligt till mina studier. Motivationen har nämligen varit som bortblåst denna månad, men det känns som att den är på väg tillbaka - inte en dag för tidigt med tanke på att jag har legat efter länge (aldrig hänt tidigare). Jag har dock bestämt mig för att ingenting skall stoppa mig i fortsättningen, utan jag skall kämpa på som jag alltid har gjort. Man klarar allt bara man vill!
All alone
Publicerat den
De senaste dagarna har varit väldigt händelserika - både på ett bra och dåligt sätt. Separationen och allt kring den har som väntat varit jobbig av den anledningen att vi i grund och botten inte vill det här. Det kändes därför förjävligt, rent ut sagt, när Dennis familj kom på besök i lördags för att hjälpa honom att flytta. Det var till och med så att det fälldes en och annan tår när vi skulle säga hejdå.
Jag tycker att det är så fruktansvärt tragiskt när situationer som denna uppstår, men vad skall man ta sig till? Den enda hållbara lösningen är att blicka framåt. Det kan dock komma att bli svårt eftersom det under gårdagskvällen kom fram att jag är Dennis bästa vän. Det skärde riktigt ordentligt i hjärtat av den anledningen att man som vänner inte försätter varandra i elände, utan man skall agera stöttande samt se till att båda har det bra. Jag känner mig därför obeskrivligt maktlös eftersom det inte finns någonting jag kan göra för att förbättra hans levnadsstandard (han trivs inte i sin nya bostad och kan komma att tvingas flytta till sina föräldrar - och byta skola) - även om det inte är min skyldighet.
Efter att ha varit sammanboende majoriteten av tonåren/början av vuxenlivet förväntade jag mig att det skulle kännas konstigt att separera och bo ensam. Att det skulle kännas allmänt tomt och tråkigt, vilket det också gör. Jag har dock haft sällskap av Dan (som nämnts i tidigare inlägg), vilket har varit fruktansvärt trevligt. Tänker inte säga alltför mycket om honom, men kan säga som så att vi trivs väldigt bra tillsammans och att vi har träffats väldigt mycket den senaste veckan. Det ser ut som att det kommer att fortsätta så.
Jag tycker att det är så fruktansvärt tragiskt när situationer som denna uppstår, men vad skall man ta sig till? Den enda hållbara lösningen är att blicka framåt. Det kan dock komma att bli svårt eftersom det under gårdagskvällen kom fram att jag är Dennis bästa vän. Det skärde riktigt ordentligt i hjärtat av den anledningen att man som vänner inte försätter varandra i elände, utan man skall agera stöttande samt se till att båda har det bra. Jag känner mig därför obeskrivligt maktlös eftersom det inte finns någonting jag kan göra för att förbättra hans levnadsstandard (han trivs inte i sin nya bostad och kan komma att tvingas flytta till sina föräldrar - och byta skola) - även om det inte är min skyldighet.
Efter att ha varit sammanboende majoriteten av tonåren/början av vuxenlivet förväntade jag mig att det skulle kännas konstigt att separera och bo ensam. Att det skulle kännas allmänt tomt och tråkigt, vilket det också gör. Jag har dock haft sällskap av Dan (som nämnts i tidigare inlägg), vilket har varit fruktansvärt trevligt. Tänker inte säga alltför mycket om honom, men kan säga som så att vi trivs väldigt bra tillsammans och att vi har träffats väldigt mycket den senaste veckan. Det ser ut som att det kommer att fortsätta så.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det har ingenting med saken att göra, utan misshandelsbloggen har blivit offentlig av den anledningen att jag vill hjälpa andra som har varit i en liknande situation.
Rättegångens årsdag
Publicerat den
Misshandelsbloggen är härmed öppnad. Läs och kommentera gärna!
Done!
Publicerat den
Tänkte bara meddela att Dennis har flyttat ut samt att jag var på en åtta och en halv timmes lång dejt igår. Berättar mer om det senare. Skall ta och städa ordentligt innan päronen kommer med mina möbler.
Det börjar närma sig
Publicerat den
Eftermiddagen har ägnats åt att rensa ur förrådet, kasta återvinning, städa lägenheten samt packa. Majoriteten av sakerna som skall med på lördag (det är spikat och klart!) förvaras för närvarande i kartonger eller står fritt på golvet i vardagsrummet. Det enda som återstår är att plocka isär Dennis möbler, men det tas omhand senare.
*Ville bara informera om hur allting går*
*Ville bara informera om hur allting går*
There's nothing left
Publicerat den
(Viktnedgången redovisad i bild)
Almost!
Publicerat den
Efter en och en halv veckas sökande har vi äntligen funnit en bostad till Dennis! Han har blivit erbjuden ett rum i en bekants/kompis villa (?), så om allting går som planerat kommer han att flytta senare under veckan - förhoppningsvis senast lördag eftersom mina föräldrar då svänger förbi med alla möbler.
Han har blivit erbjuden ett rum i en bekants/kompis villa (?), så om allting går som planerat kommer han att flytta senare under veckan - förhoppningsvis senast lördag eftersom mina föräldrar då svänger förbi med alla möbler.
Holy fat
Publicerat den
De senaste veckorna har varit relativt påfrestande av den anledningen att Low carb, high fat är en fruktansvärt tråkig diet! Brukar i normala fall ha en väldigt bra inställning till mat (trots att jag är kräsen), men att enbart fokusera på att äta fett var en ren och skär pina. Kan trösta mig med att dieten härmed är över och att jag de närmsta två veckorna kan konsumera vad som helst. Tvingas inte längre att undvika kolhydrater, utan det är fritt fram att vräka i sig diverse läckerheter. Skall dock försöka att inte överdriva med risk för att kroppen reagerar negativt.
Kosten i sig var ingenting att hänga i julgranen, men resultatet var chockerande i en positiv benämning. Har förlorat hela 23,5 centimeter (mätt över midja, höft, stuss och lår) samt gått ned 5,5 kg. Vågen står numera på 51kg. Kan säga som så att det syns klart och tydligt att vikten har rasat. Höftbenen sticker nämligen ut kraftigt. Har inte varit såhär liten (eller hur man skall säga) på sex år, så det känns blandat. Mestadels bra. Skulle med handen på hjärtat vilja gå ned ytterligare ett par kilon - fördelat på rumpa och lår. Tycker dock att det räcker såhär, av olika anledningar. Måste spara på fläsket så att resterande dieter inte blir verkningslösa.
Svar på kommentar
Publicerat den
Hans version skiljer sig inte särskilt mycket från min. Det han har sagt till nära och kära är att vi har tröttnat på varandra pga. att vi prioriterat tiden fel samt att åldersskillnaden har gjort sig påmind. Han har även sagt att förhållandet har varit bra i sin helhet och att han har värderat det väldigt högt (fram tills att det blev som det blev) samt att vi skall försöka att vara vänner efter separationen.
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Publicerat den
Det var tänkt att mina föräldrar skulle komma hit med diverse möbler på söndag, men pga. att Dennis inte har lyckats få tag i en bostad har vi bestämt oss för att skjuta upp det till nästa vecka. Han har tillåtelse att bo kvar här tills han har ordnat det praktiska kring skolan. Det ser nämligen ut som att han måste flytta tillbaka till sina föräldrar, vilket enligt mig är tråkigt eftersom det innebär att han än en gång måste anpassa sig till en ny skola samt klass. Hade hellre sett att han bott i Västerås av den anledningen att det endast är åtta månader kvar till studenten. Jag som har hattat mellan olika skolor vet vilket helvete det är att inte kunna stanna på ett och samma ställe. Tänker bara på hans bästa. 
We're almost there
Publicerat den
Det ser ut som att allt kan komma att ordna sig relativt snart, vilket känns väldigt bra av den anledningen att vi vill kunna gå vidare med våra liv. Vart Dennis kommer att ta vägen är fortfarande oklart, men om turen är på hans sida behöver han inte bosätta sig hos sina föräldrar - och därmed förflyttas till en skola i närheten. Vi försöker att se oss omkring efter en lägenhet eller ett rum som är ledigt omgående, så det är bara att hålla tummarna för att det skall dyka upp någonting. Har Ni tips får Ni gärna komma med det.
Det kommer att kännas tomt och tråkigt efter separationen, men det är som jag brukar säga: tråkiga saker händer, men man måste försöka blicka framåt och göra det bästa av saken. Vi har kommit överens om att inte ta bort varandra på Facebook (och andra sajter där vi är vänner) eftersom vi vill bevara vår relation genom att vara vänner. Det återstor dock att se om det kommer att fungera. Har aldrig haft kontakt med en föredetta efter ett uppbrott, av olika anledningar.
Kan tillägga att den där killen som jag pratade om tidigare har kontaktat mig och meddelat att han inte är arg över att jag undanhöll viktiga detaljer för honom. Han säger att det är framtiden som är viktig. Att det förflutna är oväsentligt. Det känns obeskrivligt bra eftersom jag är väldigt fäst vid honom. Har dock inga planer på att inleda ett förhållande direkt, utan saker och ting skall tas omhand först. Han har förståelse för det och det verkar som att han är villig att vänta.
Svar på kommentar
Publicerat den
Du är välkommen att kontakta mig, antingen här eller på mailen, om du känner att du vill och behöver prata av dig.
Tror faktiskt att det skulle vara bra för dig eftersom det stärker en som person. Jag tyckte att det var otroligt svårt att diskutera situationen med en psykolog, men att reflektera sina tankar med en utomstående som har varit med om liknande eller en vän gjorde underverk - så det rekommenderas. Du har inte funderat på att polisanmäla din föredetta, eller ansöka om besöksförbud? Tycker isåfall att du skall dokumentera alla datum han kontaktar dig samt notera vad det är han säger. På så sätt kan det hjälpa utredningen och den eventuella rättegången (vare sig det handlar om olaga hot, vårdnad osv).
Det bästa är att försöka kapa alla vägar mellan er, så att byta mobilnummer kan komma att bli aktuellt. Tvingades att göra det själv.
This time it's for real
Publicerat den
Det har varit väldigt tomt här de senaste dagarna av den anledningen att det har pågått alldeles för mycket på en och samma gång. Vet inte riktigt i vilken ände man skall börja, men kan säga som så att det var ett misstag att be Dennis att ta mig tillbaka eftersom känslorna har försvunnit. Varför vi bestämde oss för att försöka en sista gång kan jag inte svara på, men jag tror att det har att göra med praktiska saker som boende och ekonomi. Jag har nämligen inte kunnat sluta tänka på vart han skall ta vägen om det tar slut (vilket det nu har gjort). Vi har dock kommit överens om att han kommer att bo kvar i lägenheten tills han har hittat en permanent lösning. Han fokuserar på att kunna flytta så snart som möjligt (för vem vill bo tillsammans med sitt ex?), men med tanke på att det är svårt att hitta bostad i Västerås kan det ta ett tag. I värsta fall får han pendla från Trosa.
Det kommer att bli kämpigt rent ekonomiskt för min del eftersom endast vardagsrumsmöblerna (minus databordet) tillhör mig i möbelväg (nästan allt porslin är mitt). Det innebär att det måste inhandlas en hel del, bl.a. köksbord och stolar, databord och datastol, säng och byrå, mikrovågsugn, tv och dvd. De två sistnämnda finns dock hos mina föräldrar som jag skulle kunna få ta, men räknar med de ändå eftersom det är saker som måste has.
Bortsett från bristen på saker känns det spännande att återigen få bo ensam. Det känns som att det behövs efter allt som har varit. Har dock haft funderingar på att söka inneboende eftersom jag inte har användning för två rum. En annan lösning skulle kunna vara att be hyresvärden att låsa igen det minsta rummet och därmed sänka hyran, men jag är övertygad om att de inte kommer att gå med på det.
En annan anledning till att vi har bestämt oss för att gå skilda vägar är att jag faktiskt har träffat en annan. Situationen är dock väldigt komplicerad pga. att han har fått höra att jag befann mig i ett förhållande när vi fick kontakt. Jag sade aldrig det till honom av den anledningen att jag planerade att lämna Dennis (som var svårare än jag trodde i och med att jag är den som väntar på att bli lämnad. Inte tvärtom), men för två dagar sedan kändes det som att det var lika bra att klämma ur sig sanningen. Han har inte svarat och kommer förmodligen inte att göra det heller, vilket är förståeligt. Vem vill starta en relation (oavsett om det handlar om att vara vän eller förhållande) på en lögn?
Ni behöver inte predika om att jag skall ta det lugnt hädanefter för det kommer jag att göra. Känner att jag inte är redo att börja träffa andra riktigt än eftersom det är så mycket som skall göras. Vi måste kontakta hyresvärden angående kontraktet, Dennis skall flytta ut, det skall inhandlas nya saker till lägenheten samt att jag måste få tid för mig själv. Har dock ingenting emot att ta en vända på stan och ta en fika, men något förhållande kommer inte på frågan förrän allting är på sin plats.
Det kommer att bli kämpigt rent ekonomiskt för min del eftersom endast vardagsrumsmöblerna (minus databordet) tillhör mig i möbelväg (nästan allt porslin är mitt). Det innebär att det måste inhandlas en hel del, bl.a. köksbord och stolar, databord och datastol, säng och byrå, mikrovågsugn, tv och dvd. De två sistnämnda finns dock hos mina föräldrar som jag skulle kunna få ta, men räknar med de ändå eftersom det är saker som måste has.
Bortsett från bristen på saker känns det spännande att återigen få bo ensam. Det känns som att det behövs efter allt som har varit. Har dock haft funderingar på att söka inneboende eftersom jag inte har användning för två rum. En annan lösning skulle kunna vara att be hyresvärden att låsa igen det minsta rummet och därmed sänka hyran, men jag är övertygad om att de inte kommer att gå med på det.
En annan anledning till att vi har bestämt oss för att gå skilda vägar är att jag faktiskt har träffat en annan. Situationen är dock väldigt komplicerad pga. att han har fått höra att jag befann mig i ett förhållande när vi fick kontakt. Jag sade aldrig det till honom av den anledningen att jag planerade att lämna Dennis (som var svårare än jag trodde i och med att jag är den som väntar på att bli lämnad. Inte tvärtom), men för två dagar sedan kändes det som att det var lika bra att klämma ur sig sanningen. Han har inte svarat och kommer förmodligen inte att göra det heller, vilket är förståeligt. Vem vill starta en relation (oavsett om det handlar om att vara vän eller förhållande) på en lögn?
Ni behöver inte predika om att jag skall ta det lugnt hädanefter för det kommer jag att göra. Känner att jag inte är redo att börja träffa andra riktigt än eftersom det är så mycket som skall göras. Vi måste kontakta hyresvärden angående kontraktet, Dennis skall flytta ut, det skall inhandlas nya saker till lägenheten samt att jag måste få tid för mig själv. Har dock ingenting emot att ta en vända på stan och ta en fika, men något förhållande kommer inte på frågan förrän allting är på sin plats.
