Pratat ut - en gång för alla.
Publicerat den
Som jag sagt tidigare så är detta ämne väldigt känsligt för mig, så det slutade även denna gång med att Dennis fick inleda. Han gick igenom sina tankar och jag svarade om jag höll med honom eller inte. Gjorde jag mot förmodan inte det framförde jag mina åsikter om saker och ting.
Han har tidigare sagt att vi ska skaffa barn nästa år och jag har då sett det som ett löfte, men han menade på att han tycker att vi kan göra det förutsatt att någon har jobb eftersom han vill ha största möjliga förutsättningar för det kommande barnet/barnen. Dvs. kunna leva ett dugligt liv med egentjänade pengar så att man slipper ta emot bidrag.
Jag kan hålla med honom om det, men frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan någon av oss har jobb. Jag har ingen lust att t.ex. flytta hem till mina föräldrar igen eller gå på soc. för att jag inte kan få ett jobb.
Vi har bl.a. diskuterat vart vi kommer att ta vägen efter skolan och för ett tag sedan lät det som att vi skulle flytta till Göteborg, men det låter inte så nu. Dennis pappa har erbjudit honom att få arbeta på hans jobb och om det blir så kommer vi att flytta till Stockholmstrakten. Jag struntar i vart vi flyttar bara någon av oss får jobb snabbt. Inte för att vi ska kunna skaffa barn, utan också för att vi ska kunna leva. Jag har ingen lust att skita ut mitt skadestånd på boende, utan på saker som jag känner att jag vill lägga det på eftersom det är mina pengar. Jag måste såklart få ut det först.
Det diskuterades vilka jobb vi kan tänka oss att ta och på Dennis lät det först som att vi måste ta första bästa skitjobb vi hittar. Han nämnde t.ex. säljarjobb och jag har inget emot att ta såna så länge det inte handlar om telefonförsäljning eller face to face. Att stå i en butik, t.ex. Ica, en klädbutik eller arbeta på ett café har jag ingenting emot så länge vi får in pengar.
Vi kom även in på det här med studier. Att Dennis måste läsa vidare för att få ett bra jobb, antingen inom IT eller det militära. Det lät som att han tror att det är lättare att få jobb inom militären då han jämföre IT-branschen med en släktings partner. Han hade läst IT på högskola/universitet, men det hade dröjt flera år innan han fått något som hade med det att göra.
Vilka arbeten vi kan tänka oss tills vi får någonting bättre var också ett ämne som diskuterades och som jag nämnt ovan så kan jag ta nästan vad som helst så länge det inte är telefonförsäljning eller face to face eftersom mitt psyke inte klarar av det. Dennis pratade om Scania då många av hans släktingar har arbetat där. Det ska tydligen vara lätt att få jobb där och det lät som att han kan tänka sig att vara där ett tag. Tills han känner att det är dags att läsa vidare.
Som jag förstått det så kan han tänka sig att läsa vidare när vårat första barn är 1 år, dvs. min mammaledighet har tagit slut och barnet ska placeras på dagis. Det är då tänkt att jag ska komma ut på arbetsmarknaden så att han kan plugga. Det är han själv som har sagt detta och det känns bra för mig så länge det känns bra för honom.
Tidigare så hade han tänkt att han skulle plugga först och sedan skaffa barn, men han kan tänka sig att skaffa barn först och sedan läsa vidare.
Det kom under samtalets gång fram att han missförstått mig då han trott att jag vill ha tre barn innan jag fyllt 25 år, men i själva verket så vill jag ha mitt första barn innan dess. Han trodde även att jag ville ha jättetätt mellan barnen, när jag i själva verket vill ha ca 2-3 år mellan varje. Vi klarade därför ut alla frågetecken han hade, vilket var givande för honom då han inte längre behövde vara orolig och känna sig stressad.
Han har även trott att man bloggar för att få någon form av uppmärksamhet, men ska jag vara ärlig så struntar jag i om någon ens läser vad jag skriver eftersom bloggen är till för mig. Enda sedan jag var 11 år har jag skrivit dagbok för hand, men när jag träffade Dennis tillbringade jag mindre tid med den och det slutade därför med att min blogg fick agera dagbok och det gör den än idag. Bloggen är för mig ett sätt att skriva av mig om saker som jag t.ex. känner att jag inte vill prata om (muntligt).
Trots att jag nu inte får som jag vill kan jag gå med på detta eftersom jag hela tiden har förstått hur han tänker (det här med jobb). Han har nu gått med på att skaffa barn tidigare än han tänkt sig, så vi har mötts halvvägs precis som jag ville. I det stora hela är vi nu överens även om det såklart är jobbigt att vänta, men tack vare detta samtal har jag fått höra svart på vitt att det inte går och vad som måste tas itu med först.
Jag kan alltså inte göra annat än att respektera detta och det var som Dennis sa: Vi har snart varit tillsammans i 1 år och det året har gått fort. Har vi tur kommer resten av tiden också att göra det och snart sitter jag där med magen i vädret.
Idag är jag lugnare och hoppas att det håller i sig. Jag har lovat mig själv att inte sitta på Familjeliv längre och vi får se om jag fortsätter att läsa gravidbloggar (har flera vänner och bekanta som är gravida). Jag vill inte förvärra mitt "tillstånd", eller hur man kan säga.
snälla lilla louise!! du har en klok kille, håll fast vid honom och LYSSNA på han! ni har inga förutsättningar alls till att ge erat barn va den behöver. barn är dyrt! till och med för dom som har 2 fast inkomster! så om du nu är så smart som du påstar att du är så VÄNTA!! hitta på något annat, lägg ner tid på att hitta ett jobb, ut och res! vad som hellst.. bygg upp ett liv först! för de har du inte nu.. du går bara och räknar dagar tills du får slänga pillrena. respektera dennis och hans värderingar. han är bara 17.. fyller 18! så snälla, tänkt till! för jag som skattebetalare vägrar sitta och betala ditt liv!!
Anonym
snälla lilla gumman.. Grabben är ju knappt torr bakom öronen, deras mognad ligger efter tjejer. hur länge har du varit singel? försök hitta dig själv istället för att leva ditt liv efter en kille. Du är stark nog att klara dig själv.
Emma - Blivande mamma
Dennis verkar vara mogen för sin ålder. Men tänk på att han är 17år, han har hela livet framför sig, och istället för att leva livet , sitter han och snackar om att skaffa barn. Visst, nu är han 2 år yngre än mig, men vafan.. Killen din har rätt ialf.. Skaffa ett jobb, BÅDA två först.. Det är inte lätt att leva på en inkomst, tro mig.. Det gör jag och sambon, jag hade velat haft ett jobb innan bebisen kom, men nu hinner jahg inte det, tyvärr..
Sluta tänk att du måste ha barn före 25års ålder, du stressar dig själv för mkt. Tänk istället att erat barn måste kunna få nya kläder, mat , blöjor, ja allt som har med barn att göra när h*n behöver, och inte bara när ni sparat ihop tillräckligt med pengar till det, det är jävligt dyrt med barn.. Tyvärr!
Tänk efter, du är 21 (?) år , och dennis 17år, och han tänker mkt mer moget än vad du gör.
Sen har du skrivit att ditt psyke inte pallar tex säljar jobb, genom telefon eller face to face .. hur ska du klara av alla besök på bvc eller dagis möten och ja, massa andra saker som har med barnet att göra? Då är allt genom telefon, eller face to face.
Menar inget illa.. men ... tänk efter!
Therese med Clara
Varför ska inte dennis vara föräldraledig? Vill ni inte att ert barn ska få samma chans att bygga upp en relation med sin pappa? Och varför PLANERA att sätta barnet på dagis vid ett? Har förståelse för de som måste men inte för de som väljer det. En ettåring är liten!
Anonym