"Dennis verkar vara mogen för sin ålder. Men tänk på att han är 17år, han har hela livet framför sig, och istället för att leva livet , sitter han och snackar om att skaffa barn. Visst, nu är han 2 år yngre än mig, men vafan.. Killen din har rätt ialf.. Skaffa ett jobb, BÅDA två först.. Det är inte lätt att leva på en inkomst, tro mig.. Det gör jag och sambon, jag hade velat haft ett jobb innan bebisen kom, men nu hinner jahg inte det, tyvärr..

Sluta tänk att du måste ha barn före 25års ålder, du stressar dig själv för mkt. Tänk istället att erat barn måste kunna få nya kläder, mat , blöjor, ja allt som har med barn att göra när h*n behöver, och inte bara när ni sparat ihop tillräckligt med pengar till det, det är jävligt dyrt med barn.. Tyvärr!

Tänk efter, du är 21 (?) år , och dennis 17år, och han tänker mkt mer moget än vad du gör.

Sen har du skrivit att ditt psyke inte pallar tex säljar jobb, genom telefon eller face to face .. hur ska du klara av alla besök på bvc eller dagis möten och ja, massa andra saker som har med barnet att göra? Då är allt genom telefon, eller face to face.

Menar inget illa.. men ... tänk efter!"


Nu svarar jag endast på det här som har med jobb att göra:
Jag har inga som helst problem att föra en konversation över telefon, men när det kommer till att jag ska försöka pracka på folk saker säger det stop. Det existerar inte för mig att försöka tvinga på någon någonting, utan därför skulle en butik passa mig bättre eftersom då kunderna själva kommer in när de vill ha någonting.

Face to face handlar om att stå i t.ex. en galleria med ett sk. bås (som operatörer som 3 gör) och försöka sälja telefonabonnemang, telefoner osv. Det är inte heller någonting som jag skulle vilja göra eftersom det också handlar om att försöka tvinga på andra saker.

Jag hatar telefonförsäljare och face to face-säljare, så varför skulle jag då sätta mig i en situation där jag själv arbetar som det? Jag har redan arbetat som telefonförsäljare (sålde rakhyvlar) och jag slutade efter fyra dagar då mitt psyke inte klarade av mer.

Skulle jag i framtiden ta ett sånt jobb så kommer det att sluta med att jag sjukskriver mig för depression och hur bra är det? Är det då inte bättre att ta ett jobb som man vet att psyket klarar av?