Lägenhetserbjudande
Publicerat den
Dennis och jag har under ett par månader letat efter en ny lägenhet, men inte fått några erbjudanden antagligen pga. den låga årsinkomsten och pga. att vi inte har något jobb utan endast försörjer oss på CSN. Dennis pappa Fredrik har därför hjälp oss att söka och i lördags kväll ringde han och berättade att han fått ett erbjudande på en 2 r.o.k för 3708 kr/mån (jag anmälde intresse på den). Den är ledig fr.o.m 1/3-11, men det är inte visning förrän den 2/12 vilket innebär att vi hade varit tvungna att säga upp vår nuvarande lägenhet senast imorgon för att kunna ta denna.
För en stund sedan ringde jag till Mimer för att höra hur vi låg till, men det kunde hon inte säga då man inte får veta det förrän svarstiden har gått ut. Vi måste därför tacka nej till denna då det är idiotiskt att säga upp lägenheten för att gå på en visning med risken att man inte får lägeneheten. Då står vi utan bostad sen.
Det hade varit skönt att få flytta till en mindre och billigare lägenhet, men det verkar vara väldigt svårt att få en här i Västerås om man inte har ett jobb med hyfsat bra årsinkomst. Tidigare idag såg jag att det finns en lägenhet i byggnaden vi bor i nu, så jag ringde till hyresvärden för en stund sedan och frågade om vi kunde få komma och titta på den, men den var redan tilldelad någon. Synd att jag inte hade sett det tidigare, för lägenhetsnumret var 160205 och vi har 160204. Alltså måste det vara någon här på samma våning som ska flytta. Det hade varit perfekt att få ta den då det både hade blivit billigare, men vi hade inte behövt någon hjälp att flytta. Synd att jag såg detta när det var för sent.
Vi får hoppas på att vi hittar en ny lägenhet innan sommaren iaf så att vi slipper spara så pass mycket pengar. Jag är rädd för att det inte kommer att gå, men vi kommer att lösa det på något sätt. Jag får helt enkelt försöka skaffa mig ett deltidsjobb eller ett sommarjobb. Dennis har i princip redan blivit erbjudet ett, vilket känns jättebra.
För en stund sedan ringde jag till Mimer för att höra hur vi låg till, men det kunde hon inte säga då man inte får veta det förrän svarstiden har gått ut. Vi måste därför tacka nej till denna då det är idiotiskt att säga upp lägenheten för att gå på en visning med risken att man inte får lägeneheten. Då står vi utan bostad sen.
Det hade varit skönt att få flytta till en mindre och billigare lägenhet, men det verkar vara väldigt svårt att få en här i Västerås om man inte har ett jobb med hyfsat bra årsinkomst. Tidigare idag såg jag att det finns en lägenhet i byggnaden vi bor i nu, så jag ringde till hyresvärden för en stund sedan och frågade om vi kunde få komma och titta på den, men den var redan tilldelad någon. Synd att jag inte hade sett det tidigare, för lägenhetsnumret var 160205 och vi har 160204. Alltså måste det vara någon här på samma våning som ska flytta. Det hade varit perfekt att få ta den då det både hade blivit billigare, men vi hade inte behövt någon hjälp att flytta. Synd att jag såg detta när det var för sent.
Vi får hoppas på att vi hittar en ny lägenhet innan sommaren iaf så att vi slipper spara så pass mycket pengar. Jag är rädd för att det inte kommer att gå, men vi kommer att lösa det på något sätt. Jag får helt enkelt försöka skaffa mig ett deltidsjobb eller ett sommarjobb. Dennis har i princip redan blivit erbjudet ett, vilket känns jättebra.
Födelsedagskalas, eller nåt.
Publicerat den
Efter att vi smält maten åkte vi alla till Willys så att Dennis och jag kunde storhandla. Det gick oförväntat fort, vilket kan ha berott på att vi inte handlade lika mycket som vi gjorde sist vi var där.
När vi packat upp alla varor var det dags för fika och det bjöds på lussebullar, ballerina, chokladbollar och tårta. Att dricka fanns hallonsoda, julmust, te och kaffe. Alla utom jag tyckte att tårtan var god. Den var inte äcklig, men enligt mig hade det varit godare om jag gjort den tårta jag brukar göra, men då får jag helt enkelt göra den när jag fyller år istället. Så länge Dennis och gästerna var nöjd så har jag gjort ett bra jobb.
Rengöring av bur
Publicerat den
Trots att jag inte ville rengöra buren kunde jag för en liten stund sedan inte låta bli att titta på när han gjorde det. Jag ska inte säga att det var dumt av mig även om jag började gråta, utan det får vara ett sätt för mig att säga hejdå. Ett riktigt farväl, på något sätt. Jag har dock sparat hennes klosax så att jag har kvar någonting som påminner om henne då jag inte tänker släppa taget om henne helt. Det har jag inte gjort med min kanin Theo som dog dec-08 (pga. näringsbrist = dåligt märke på foder som upptäcktes för sent).
Jag tänkte även att jag skulle tända ett ljus för henne och Kim när jag gör i ordning tårtan senare. Igår skulle jag medverka i ett evenemang på Facebook (tänd ett ljus för någon du saknar), men det gjorde jag inte och jag gör det därför idag istället. Jag känner att det behövs.
Älskade Holly, du är förevigt älskad. Förevigt saknad. ♥
Kalas
Publicerat den
Andra dagen i rad som jag går upp tidigt och även denna morgon är det frivilligt. Dock beror det idag inte på att Dennis fyllt år, utan pga. av att jag inte kan sova då jag är hungrig. Jag sitter nu alltså vid datorn och äter en lussebulle och väntar på att Dennis ska sova klart så att vi kan fixa allting inför när hans familj + farmor och farfar kommer hit. De kommer runt kl.12, så vi ska börja förbereda om ca 1h.
Det är ganska mycket som ska göras:
- Soporna ska tas ut
- Tårta och chokladbollar ska bakas
- Disken ska diskas
- Golven ska dammsugas
- Tvätten ska vikas
- Kaninburen ska göras rent (har inte haft hjärta att göra det än)
- Badrummet ska rengöras
- Vi ska göra oss i ordning
På schemat idag blir så att de kommer hit, vi äter mat, åker till Willys och storhandlar för att sedan åka till lägenheten och fika. Hur länge de blir här vet vi inte, men jag skulle gissa på att de blir här till sent på eftermiddagen. Någon får stanna kvar här med katterna medan vi handlar då det inte finns plats för alla i bilen. Två måste stanna här. Vilka det blir märker vi. Marcus vill säkert stanna och gosa med katterna eller spela på Dennis dator.
Det är ganska mycket som ska göras:
- Soporna ska tas ut
- Tårta och chokladbollar ska bakas
- Disken ska diskas
- Golven ska dammsugas
- Tvätten ska vikas
- Kaninburen ska göras rent (har inte haft hjärta att göra det än)
- Badrummet ska rengöras
- Vi ska göra oss i ordning
På schemat idag blir så att de kommer hit, vi äter mat, åker till Willys och storhandlar för att sedan åka till lägenheten och fika. Hur länge de blir här vet vi inte, men jag skulle gissa på att de blir här till sent på eftermiddagen. Någon får stanna kvar här med katterna medan vi handlar då det inte finns plats för alla i bilen. Två måste stanna här. Vilka det blir märker vi. Marcus vill säkert stanna och gosa med katterna eller spela på Dennis dator.
Dennis födelsedagspresent
Publicerat den
Jag har även fått en fråga om vart jag köpt Dennis födelsedagspresent och det är faktiskt så att jag hittade den på en hemsida då jag googlade efter julklappstips. Sidan heter Etrendstore och har ett ganska brett utbud av udda presenter, enligt mig. :)
För att köpa etui/plånboken söker Ni på metallplånbok i sökrutan.
För att köpa etui/plånboken söker Ni på metallplånbok i sökrutan.
Recept lussebullar
Publicerat den
Ingredienser
2 paket saffran (1g)
½ tsk salt
50g jäst för söta degar
175g smör
5dl mjölk
1 ½ dl vit sirap
1 stort ägg
Ca 17dl vetemjöl
* Stöt saffranet tillsammans med saltet. Låt stå i 30 min så att saffranssmaken dras ut ordentligt. Stöta är detsamma som att krossa samman ingredienserna.
* Finfördela jästen i en bunke.
* Smält smöret i en liten kastrull och tillsätt saffran, mjölk och sirap. Låt blandningen bli fingervarm (37 grader).
* Tillsätt söndervispat ägg.
* Häll degvätskan över jästen och rör tills jästen löst sig.
* Tillsätt det mesta av mjölet och arbeta degen riktigt smidigt.
* Strö över mjöl och jäs under duk i 45 min.
* Pensla med ägg och garnera med russin.
* Sätt ugnen på 225 grader.
* Grädda små figurer i mitten av ugnen i 7-8 min (jag tog denna trots storleken på mina och de blev bra), mellanstora figurer 10-15 min mitt i ugnen och stora figurer i nedre delen av ugnen i 15-20 min.
Grattis på 17-årsdagen ♥
Publicerat den
För tillfället är han på sin praktikplats och jag sitter hemma i soffan och väntar på att få åka till skolan. Som det ser ut blir det en lång dag för mig, vilket är lite tråkigt då Dennis måste vänta i 1-2 h på att jag ska komma hem. På menyn idag har han önskat kycklingsallad och chokladbollar till efterrätt, så det blir att springa direkt till affären när jag har slutat skolan.
Vi kommer inte att fira sådär jättemycket idag mer än att laga god mat, utan det riktiga firandet blir imorgon då familj och släkt kommer hit. Allt fika är klart förutom tårtan som kommer att förberedas imorgon. Det ska bli spännande om jag lyckas med min idé. Det återstår att se.
Jag hoppas iaf att Dennis får en bra dag. ♥ Jag älskar dig, snutt.
Lussebullar
Publicerat den
Jag får se till att ha detta i åtanke när jag bakar nästa gång så att det inte blir samma resultat som nu. De ser kaosartade ut. Jaja, övning ger färdighet :)
Tagit en paus
Publicerat den
Jag har under hela min skoltid känt att jag presterar bättre hemma, men det har inte fungerat hittills då jag under tre kvällar i veckan haft innebandy. Som många kanske vet har jag alltid älskat innebandy, men nu har det kommit till en punkt då det inte är roligt längre. Jag är trött på att inte ha en fast punkt, ett fast lag, och jag är trött på att känna att jag inte har tid för någonting annat. Det har nämligen blivit så att jag inte har hunnit med mina hushållssysslor pga. att jag har varit tvungen att åka på träning och jag har heller inte haft så mycket tid till skolarbetena som jag känner att jag skulle behöva, vilket har skapat stress.
Nu känns det som att jag måste välja vad som är viktigast och jag har då valt att ta en paus från innebandyn då skolan är viktigast. Speciellt nu när det är min sista chans. Hur länge jag kommer att vara borta är inte bestämt, men som det ser ut nu kommer jag att vara borta resten av året för att få bukt med skolan och minska stressen. Största delen till mitt val beror nämligen på prestationsångest och stress. Det är så mycket jag känner att jag måste göra. Så mycket som jag känner att jag borde göra. Så mycket som jag känner att jag vill göra. Alla de tre sakerna på en och samma gång går inte ihop för mig och därför har det blivit såhär.
Det är såklart tråkigt att det ska behöva bli så, men jag känner att jag behöver ta det lugnt ett tag framöver för att återfå motivation till allt, egentligen. Jag behöver få tid till att slappna av och få ro.
Imorgon fyller Dennis år och på lördag kommer hans släkt hit, vilket jag tror är bra då jag har en möjlighet att tänka på annat. Denna helg känner jag att jag behöver ta det lugnt och bara fokusera på det viktigaste: mig själv (och Dennis). Nu behöver jag få lite lugn och ro samtidigt som jag behöver ta tag i det jag tycker är viktigt.
De senaste dagarna har stressen varit som störst och jag har känt en ångest över att tiden inte har räckt till. När jag tidigare idag meddelade min tränare om att jag kommer att vara borta ett tag kände jag en lättnad då jag visste att jag nu får mer tid, så direkt efter maten gick Dennis och jag in i köket för att baka lussebullar. Degen jäser för tillfället och jag ska snart in och knåda den. Det kommer att bli en sen kväll, men jag ska inte upp förrän kl.08:15 imorgon. Det kan hända att jag kliver upp tidigare och gör Dennis sällskap vid frukostbordet så att han slipper sitta ensam på sin födelsedag. Efter det ska jag iaf sova.
Det ska bli skönt att äntligen få mer tid att göra saker som jag vet att jag måste göra.
Överklagan
Publicerat den
Förutom det jag skrev i föregående inlägg så händer det andra saker idag, nämligen att tiden för överklagan utgår. Jag har inte pratat med min advokat sedan domen föll och jag har därför ingen större koll på läget, utan jag får helt enkelt vänta och se hur det går. Om det har kommit in någon överklagan eller inte. Jag tror och hoppas på att det inte har gjort det, för R har fått det han påstod att han ville ha.
Skulle det inte ha kommit in någon överklagan träder domen i kraft idag, så egentligen borde tiden för överklagan ha gått ut igår. Jag har nämligen inte fått något datum för när sista inlämningsdagen var, utan jag har bara fått information om att domen träder i kraft fr.o.m idag om ingenting har skickats in till hovrätten. Jag kommer att avvakta och se då jag ändå kommer att få reda på läget så småningom. Jag antar att det blir per brev.
Skulle det inte ha kommit in någon överklagan träder domen i kraft idag, så egentligen borde tiden för överklagan ha gått ut igår. Jag har nämligen inte fått något datum för när sista inlämningsdagen var, utan jag har bara fått information om att domen träder i kraft fr.o.m idag om ingenting har skickats in till hovrätten. Jag kommer att avvakta och se då jag ändå kommer att få reda på läget så småningom. Jag antar att det blir per brev.
9 månader ♥
Publicerat den
Idag är det den 24:e, vilket innebär att Dennis och jag har varit tillsammans i 9 månader ♥ Nu kanske jag säger det här varje gång vi går in i en ny månad, men ibland känns det som att det var igår vi blev tillsammans samtidigt som det känns som att vi alltid har varit det.
Tiden går så otroligt fort och det är svårt at fatta att vi snart har varit tillsammans i 1 år.
Det känns som att jag har växt mycket under dessa månader och det är delvis Dennis förtjänst, så jag har honom att tacka för mina framsteg. Han har peppat, stöttat och tröstat mig i de situationer där jag har behövt det som mest och det känns bra att veta att han tror på mig. Att han alltid finns där när jag behöver honom. Jag hoppas såklart på att han vet att även jag finns där för honom. ♥
Dennis, jag älskar dig. ♥
Tiden går så otroligt fort och det är svårt at fatta att vi snart har varit tillsammans i 1 år.
Det känns som att jag har växt mycket under dessa månader och det är delvis Dennis förtjänst, så jag har honom att tacka för mina framsteg. Han har peppat, stöttat och tröstat mig i de situationer där jag har behövt det som mest och det känns bra att veta att han tror på mig. Att han alltid finns där när jag behöver honom. Jag hoppas såklart på att han vet att även jag finns där för honom. ♥
Dennis, jag älskar dig. ♥
Inget bloggsug vs. hjärntorka
Publicerat den
Dagen efter olyckan visade en av katterna tecken på förståelse över att Holly nu är borta. Det händer att Engla hoppar upp på ryggstödet på soffan trots att hon inte får och det gjorde hon även då, men istället för att springa och leka lade hon sig ned och stirrade ut på kaninburen. Det var som att hon förstod att Holly nu var borta. Katterna har nämligen fått träffa henne ett par gånger då jag tagit in henne i vardagsrummet och låtit henne springa fritt så att hon kunde få röra på sig, men också bekanta sig med katterna. De visste alltså att hon fanns och de tyckte alla om varandra.
För tillfället står det stilla i huvudet trots att jag egentligen har mycket att skriva om. Jag vill dock inte göra det än, utan det får vara tills jag tycker att det är dags. Risken finns att jag kanske inte skriver så mycket i bloggen de närmsta dagarna eftersom jag känner mig lite nere, men jag ska försöka så gott jag kan. Lite motivation just nu hade hjälpt.
Svar på kommentar
Publicerat den
karro om Lämnat återbud:
"Men du kanske hörde fel, eller så blev de bara fel. tror ine hon gjorde det med flit.. ta inte allt så personligt!"
Hon gav mig inte numret muntligt, utan hon skickade numret i ett sms. Killen jag skulle ha tag på ringde lyckligtvis när jag var på lektion och jag förklarade då situationen för honom. Numret jag fick och numret jag skulle ha var inte ens i närheten av varandra, så jag vet inte hur hon kunde ge fel.
Jag kan inte se någonstans att jag ska ha uttryckt att jag tagit det personligt, för det gjorde jag inte. Att säga att man personligen tycker att det är dåligt att man får fel nummer är inte samma sak som att ta det personligt. Jag förstår inte vad folk får allting ifrån ?
Det är klart att man kan uppge fel nummer, men när man ringer och ber någon att komma på en arbetsintervju tycker jag att man borde ha mer koll på att man ger ut rätt uppgifter.
Lämnat återbud
Publicerat den
Det var idag tänkt att jag skulle på arbetsintervju på Sector Alarm, kl.13. Jag bestämde mig dock för en timme sedan att ringa och lämna återbud pga. att jag vill fokusera 100% på skolan nu när det är min sista chans. Det har varit ganska stressigt i princip hela tiden och det har hänt vid ett flertal gånger att jag har fått ställa in mina innebandyträningar pga. att jag har varit tvungen att plugga. Om jag inte har tid att åka på innebandy i 1 ½ h kommer jag inte att ha tid att arbeta en hel kväll och jag bestämde mig därför för att lämna återbud.
När jag slog in numret jag fick av kvinnan från bemanningsföretaget visade det sig dock att det var felaktigt då jag kom till en kille i Jönköping. Jag tycker personligen att det är dåligt att de ger ut fel nummer, så nu kommer jag alltså att utebli från intervjun vilket inte känns sådär jätteroligt. Jag hade hellre fått rätt nummer så att jag iaf kunde ringa och lämna återbud istället för att det skulle bli så att jag inte dyker upp. Jag får hoppas att hon ringer senare idag och frågar varför så att jag då kan förklara.
Det blir alltså skola för mig idag, vilket känns bäst.
När jag slog in numret jag fick av kvinnan från bemanningsföretaget visade det sig dock att det var felaktigt då jag kom till en kille i Jönköping. Jag tycker personligen att det är dåligt att de ger ut fel nummer, så nu kommer jag alltså att utebli från intervjun vilket inte känns sådär jätteroligt. Jag hade hellre fått rätt nummer så att jag iaf kunde ringa och lämna återbud istället för att det skulle bli så att jag inte dyker upp. Jag får hoppas att hon ringer senare idag och frågar varför så att jag då kan förklara.
Det blir alltså skola för mig idag, vilket känns bäst.
Idol
Publicerat den
Jag har härmed slutat att titta på årets idol då båda av mina favoriter åkt ut. Crap!
The Studio
Publicerat den
När vi kom till The Studio kände jag mig laddad inför fotograferingen, men efter att vi fått både hår och smink fixat blev jag genast deppig och ville hem. Det berodde på att väntetiden var så otroligt lång. Efter att vi var klara med våra utseenden fick vi vänta i 1 ½ h. Vi passade då på att gå till Gottland (godisaffär) och köpa godis till mig samt gå till McDonalds för att köpa mat till Daniel.
Väl i rummet där alla bilder skulle tas hade jag ingen som helst motivation och det syntes i bilderna, kan jag lova. Nu vet jag inte hur många bilder som togs, men jag skulle tippa på 30-40st. Jag hittade endast TRE bilder som jag tyckte blev bra, men jag köpte de inte då jag inte tycker att det är värt 825:- för 3st bilder. Dennis och jag kan göra annat för de pengarna.
Saras och Daniels bilder blev iaf bra, vilket jag hade förstått att de skulle bli. Jag vet sedan tidigare att jag inte ska stå framför kameran, utan jag ska stå bakom. Så långt det bara går.
Jag är iaf glad över att jag fick följa med även om jag inte var särskilt motiverad. Sara vet att jag tycker att det är kul att umgås med henne. Det är det varje gång. Så, tack gumman ♥
Sector Alarm
Publicerat den
Om en stund kommer Sara hit då hon har bjudit med mig till en fotografering på The Studio. När jag för några minuter sedan var mitt uppe i städandet ringde min telefon och jag tog förgivet att det var Sara som ville ha en mer utförlig vägbeskrivning, men så var det icke. Det var en kvinna från ett bemanningsföretag som sett mitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida och tyckte att jag lät intressant. Hon berättade att det omfattar ett arbete på Sector Alarm som fältsäljare. Jag förklarade då för henne att jag studerar på heltid och hon berättade då att det finns ett arbetsschema som omfattar tre kvällar i veckan, så jag tackade jag till ett möte på måndag eftermiddag. Skulle jag känna att det inte är någonting för mig tackar jag bara nej till den andra intervjun.
Jag ska alltså och prata jobb på måndag. Det känns blandat, men jag är mer åt det positiva hållet än åt det negativa.
Jag ska alltså och prata jobb på måndag. Det känns blandat, men jag är mer åt det positiva hållet än åt det negativa.
Du är förevigt saknad
Publicerat den
När jag höll på att avsluta föregående inlägg brast det för mig och vid förberedelserna för sängen låste jag in mig själv i badrummet för att gråta en skvätt. Väl inne i sovrummet kunde jag inte sluta gråta då jag började tänka på alla saker som jag kommer att sakna med Holly. Det första jag kom att tänka på var hennes pussar. Varje gång man plockade upp henne mot bröstet och klappade henne pussade/slickade hon en på halsen och bröstet. Hon brukade alltid göra så när hon var glad. Även när hon sprang på golvet bredvid en. Då kunde hon springa förbi, slicka på ens hand för att sedan springa vidare.
Någonting annat jag kommer att sakna med henne är hennes glädje för människor. Varje gång hon såg mig eller Dennis i fönstret sprang hon fram och tillbaka i buren av glädje. Hon blev även överlycklig när man kom ut på balkongen om det så bara var för att ge henne vatten.
Det var inte bara jag som tyckte om henne, utan jag vet att även Dennis och min familj var väldigt förtjusta i henne. Jag har aldrig älskat ett djur så mycket som jag älskade henne och det är en anledning till att det inte blir fler kaniner för mig. Hon var väldigt speciell.
Innan Dennis och jag somnade igår gick jag igenom digitala foton som jag framkallade för inte så länge sedan. Jag visste att jag hade framkallat ett par bilder på mina tidigare husdjur och ville försäkra mig om att jag även hade en bild på Holly, vilket jag mycket riktigt också hade. Jag har därför bestämt mig för att köpa en fotoram och rama in fotot på henne för att sedan kunna ställa det på mitt nattduksbord.
Idag är jag så pass ledsen över detta att jag, tro det eller ej, har sjukanmält mig från skolan. Jag känner mig själv och vet att jag inte skulle klara av att sitta i skolbänken och försöka hålla masken när jag i själva verket bara vill gråta. Jag bestämde mig därför för en liten stund sedan att ringa och sjukanmäla mig så att jag får gråta ut, för det kommer att behövas.
Någonting annat jag kommer att sakna med henne är hennes glädje för människor. Varje gång hon såg mig eller Dennis i fönstret sprang hon fram och tillbaka i buren av glädje. Hon blev även överlycklig när man kom ut på balkongen om det så bara var för att ge henne vatten.
Det var inte bara jag som tyckte om henne, utan jag vet att även Dennis och min familj var väldigt förtjusta i henne. Jag har aldrig älskat ett djur så mycket som jag älskade henne och det är en anledning till att det inte blir fler kaniner för mig. Hon var väldigt speciell.
Innan Dennis och jag somnade igår gick jag igenom digitala foton som jag framkallade för inte så länge sedan. Jag visste att jag hade framkallat ett par bilder på mina tidigare husdjur och ville försäkra mig om att jag även hade en bild på Holly, vilket jag mycket riktigt också hade. Jag har därför bestämt mig för att köpa en fotoram och rama in fotot på henne för att sedan kunna ställa det på mitt nattduksbord.
Idag är jag så pass ledsen över detta att jag, tro det eller ej, har sjukanmält mig från skolan. Jag känner mig själv och vet att jag inte skulle klara av att sitta i skolbänken och försöka hålla masken när jag i själva verket bara vill gråta. Jag bestämde mig därför för en liten stund sedan att ringa och sjukanmäla mig så att jag får gråta ut, för det kommer att behövas.
Vila i frid, Holly ♥
Publicerat den
Jag har tidigare här i bloggen skrivit att jag varit orolig över hennes rygg pga. att man just kunde känna ryggraden och nu slog min farhåga in. Som ni kanske redan förstår så lever Holly inte längre, utan Dennis fick därför avsluta hennes lidande.
Hur jag kommer att göra med Hollys tillhörigheter har jag inte riktigt bestämt mig för än. På balkongen finns hennes flaska med hållare, en 5 liters hink med pellets, en klosax, ett trähus och en stor inomhusbur. Jag funderar på om jag inte ska sälja buren, men skänka bort resten av sakerna. Någon som är i behov av kanintillbehör?
För tillfället är jag ganska chockad och jag ska inte säga att jag inte är ledsen, för det är jag. Jag reagerade dock inte som jag trodde att jag skulle göra, men jag antar att jag kommer att släppa ut mina känslor förr eller senare eftersom Holly var den finaste kanin jag någonsin haft. Jag älskade henne som mitt eget barn och det är synd att hon är borta. Jag uppskattar dock tiden jag fick med henne, 1 år och 10 månader. Hon blev 2 år och 2 månader gammal. Underbar var hon. ♥
Efter det här har jag valt att inte skaffa fler kaniner eftersom ingen kommer att kunna mäta sig med henne, så för tillfället är jag väldigt glad över att vi har katterna. De kommer att hjälpa. Till en början iaf.
Jag önskar att det fanns någonting jag kunde ha gjort för att förhindra detta, men innerst inne vet jag att jag inte har gjort någonting fel. Tyvärr så händer hemska saker och det finns ingenting man kan göra. Min syster har varit med om en liknande sak för något år sedan, så nu vet jag hur hon kände sig då. Det var hennes älsklingskanin och hon tog det såklart hårt. Jag vet att även jag kommer att göra det. Den dagen då jag väljer att släppa ut mina känslor.
Tack, gumman. Du kommer förevigt att vara saknad. ♥ Det kommer att bli väldigt tomt utan dig.
Julförberedelser
Publicerat den
Dagen har gått extremt snabbt. Snart är det dags för sängen, men innan dess är det träning kl.19:30-21:00. Vad har då jag gjort idag? Morgonen började med att jag var på gymmet i 75 min. Vi ska utföra ett träningsprogram under ett visst antal veckor och jag började idag. Det var kondition som stod på schemat. När jag hoppade 300st hopp med hopprepet i slutet av träningen kollade mina klasskamrater på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag hoppar nämligen väldigt snabbt och jag antar att de var förvånade. Deras miner såg väldigt roliga ut iaf. xD
Efter gymmet gick jag till Hemköp för att köpa julgodis. Det blev vanliga skumtomtar och så kallade sockerbitar doppade i choklad (vita skumfyrkanter). Jag köpte även polkagrisar som man kan hänga i julgranen, ett pepparkakshud och toffifee. Nu fick jag idag höra att Dennis inte tycker om Toffifee, så jag har 3st förpackningar för mig själv. *Mums*
När jag var klar med handlingen av allt julgodis gick jag tillbaka till skolan och när den var slut mötte jag Dennis vid Myrorna. Jag såg nämligen i skyltfönstret att de säljer väldigt mycket julpynt för tillfället och eftersom vi inte har någon julgran kände jag att jag ville ha någon form av pynt och vi gick därför dit för att köpa lite.
Det blev 5st porslingsfigurer i form av två tomtar, en tomtemor och två grisar. De ska stå vid pepparkakshuset. :) Vi köpte även en korg att lägga julskummet i, två dukar, 4st glöggmuggar och en bricka. Nu försökte jag ta en bild på allting, men min kamera är värdelös och jag kan därför inte dela med mig av det.
Jag kommer troligtvis att köpa mer pynt, men det blir efter nästa CSN-bidrag.
Nej, nu måste jag avsluta och åka till träningen. Ciao!
Efter gymmet gick jag till Hemköp för att köpa julgodis. Det blev vanliga skumtomtar och så kallade sockerbitar doppade i choklad (vita skumfyrkanter). Jag köpte även polkagrisar som man kan hänga i julgranen, ett pepparkakshud och toffifee. Nu fick jag idag höra att Dennis inte tycker om Toffifee, så jag har 3st förpackningar för mig själv. *Mums*
När jag var klar med handlingen av allt julgodis gick jag tillbaka till skolan och när den var slut mötte jag Dennis vid Myrorna. Jag såg nämligen i skyltfönstret att de säljer väldigt mycket julpynt för tillfället och eftersom vi inte har någon julgran kände jag att jag ville ha någon form av pynt och vi gick därför dit för att köpa lite.
Det blev 5st porslingsfigurer i form av två tomtar, en tomtemor och två grisar. De ska stå vid pepparkakshuset. :) Vi köpte även en korg att lägga julskummet i, två dukar, 4st glöggmuggar och en bricka. Nu försökte jag ta en bild på allting, men min kamera är värdelös och jag kan därför inte dela med mig av det.
Jag kommer troligtvis att köpa mer pynt, men det blir efter nästa CSN-bidrag.
Nej, nu måste jag avsluta och åka till träningen. Ciao!
Nov. 17, 2010
Publicerat den
Nu är jag äntligen hemma efter en rätt okej dag i skolan och en shoppingrunda på Hemköp. Det blev två fulla pappkassar med mat inklusive julgodis (4st påsar med julskum varav 2st av dem är av choklad) och en julklapp till min syster och hennes sambo.
Om en stund kommer Dennis hem och då blir det mat för hela slanten. Snacka om att jag är hungrig efter att inte ha ätit på snart två dygn. Det ska bli gott med mat! :D
Om en stund kommer Dennis hem och då blir det mat för hela slanten. Snacka om att jag är hungrig efter att inte ha ätit på snart två dygn. Det ska bli gott med mat! :D
Inga rester
Publicerat den
De senaste tre dagarna har vi i skolan haft resursdagar, vilket har inneburit att man endast har obligatorisk närvaro om man har några rester. Som jag har nämnt tidigare så har jag haft en bok och en bokrecension som rest. Tack vare att jag skippade lunchen och fortsatte att jobba har jag äntligen blivit klar och jag slutar nu för dagen. I vanliga fall slutar jag kl.11:50 på onsdagar, så jag har inte behövt stanna kvar särskilt länge.
Efter att jag avslutat detta inlägg bär det av till Hemköp för att handla. Det var ingen höjdare att äta ägg och knäckebröd både till "middag" igår kväll och frukost idag. Just nu längtar jag efter en stor kopp yoghurt och en frukt. Eventuellt en macka med leverpastej.
Idag ska det gå att betala med kortet eller ta ut pengar. Jag var nämligen inne på swedbanks hemsida och det står ingenting om några störningar längre. Snacka om att jag var grinig igår när vi inte kunde handla. Det ska därför bli gott med riktig mat i magen. :)
Nej, nu skiter jag i det här. Jag måste sticka till affären så att jag kan handla mat och åka hem för att äta någonting i och med att jag skippade lunchen.
Efter att jag avslutat detta inlägg bär det av till Hemköp för att handla. Det var ingen höjdare att äta ägg och knäckebröd både till "middag" igår kväll och frukost idag. Just nu längtar jag efter en stor kopp yoghurt och en frukt. Eventuellt en macka med leverpastej.
Idag ska det gå att betala med kortet eller ta ut pengar. Jag var nämligen inne på swedbanks hemsida och det står ingenting om några störningar längre. Snacka om att jag var grinig igår när vi inte kunde handla. Det ska därför bli gott med riktig mat i magen. :)
Nej, nu skiter jag i det här. Jag måste sticka till affären så att jag kan handla mat och åka hem för att äta någonting i och med att jag skippade lunchen.
Tårta
Publicerat den
Jag tror och hoppas på att det ska bli gott. Det kan hända att marsipanen kommer att bli bubblig eftersom jag aldrig har lagt på ett lager över en tårta tidigare. Äh, det ska ändå ätas upp så vad spelar det för roll?
Vad gäller resten av fikat tänkte jag köra på familjen Hedbloms standard: kakor och bullar i olika former följt av glass och fruktcocktail med maränger och kolasås och för den som inte vill ha det finns tårta.
Därför ska man inte ha kort!!!!!!
Publicerat den
Det blev ingen inhandling av mat för vår del då det är någonting fel hos Swedbank. Det går inte att ta ut pengar varken i swedbankautomater eller i övriga automater och det går heller inte att betala med kort. Trots att jag föredrar att använda kontakter så betalar vi alltid med kort och det är vid såna här tillfällen som jag ångrar att jag drar det där förbannade kortet varenda gång. Det är nu man skulle ha kontanter, men inte fan har man det.
Det går inte ens att komma in på Internetbanken pga. alla störningar, så jag antar att detta påverkat inte bara Västerås utan flera städer i Sverige.
Vet ni vad min mat blir idag? Två kokta ägg och knäckebröd med smör. Jag hoppas fanimej att de åtgärdar felet för vi ska inte behöva gå utan mat.
Btw, vi har inte överskridit budgeten. Det var bara jag som tänkte fel.
Det går inte ens att komma in på Internetbanken pga. alla störningar, så jag antar att detta påverkat inte bara Västerås utan flera städer i Sverige.
Vet ni vad min mat blir idag? Två kokta ägg och knäckebröd med smör. Jag hoppas fanimej att de åtgärdar felet för vi ska inte behöva gå utan mat.
Btw, vi har inte överskridit budgeten. Det var bara jag som tänkte fel.
Uttråkad till döds
Publicerat den
Nu har jag slutat skolan för dagen, men trots det sitter jag fortfarande kvar i skolan. Dennis är ute på praktik fram tills veckan innan jullovet och han har inte slutat riktigt än. Som jag skrev i föregående inlägg är det sagt att vi ska gå och handla efter att han är klar för dagen, så jag hoppas att han skickar ett sms eller ringer snart för jag har grymt tråkigt.
Det enda jag har gjort idag är att läsa i den där förbannade boken och nu är jag äntligen klar! De sista sidorna hoppade jag dock över eftersom det endast var eftertexter och en ordlista då bokens språk är gammalmodigt. Nu ska jag bara lyckas skriva klart recensionen.
Under dagen har jag endast skrivit någon enstaka rad, men det gör ingenting eftersom jag har kvällen och 6h imorgon på mig att slutföra den. Jag hoppas bara att min lärare tycker att den är lika bra som min epokresa.
Dennis! Kan du inte bli klar någon gång? Vill pussa på dig och få mat i magen. *blink blink*
Det enda jag har gjort idag är att läsa i den där förbannade boken och nu är jag äntligen klar! De sista sidorna hoppade jag dock över eftersom det endast var eftertexter och en ordlista då bokens språk är gammalmodigt. Nu ska jag bara lyckas skriva klart recensionen.
Under dagen har jag endast skrivit någon enstaka rad, men det gör ingenting eftersom jag har kvällen och 6h imorgon på mig att slutföra den. Jag hoppas bara att min lärare tycker att den är lika bra som min epokresa.
Dennis! Kan du inte bli klar någon gång? Vill pussa på dig och få mat i magen. *blink blink*
Ännu en värdelös dag
Publicerat den
Det känns som att även denna dag kommer att bli långtråkig och ganska meningslös. Jag har varit i skolan i en och en halv timme nu och det enda jag har gjort är att prata med Sara på Facebook medan jag har läst i min bok. För den som är nyfiken på vilken bok det handlar om så heter den Nässlorna blomma och är skriven av Harry Martinsson. Det kommer att bli svårt att skriva en recension på denna eftersom jag tycker att boken är ganska värdelös. Jag vill inte skriva att jag tycker att boken är tråkig, utan jag måste istället försöka lyfta fram det som jag faktiskt tyckt varit bra. Jag måste bara komma på vad.
Efter skolan kommer Dennis och jag att bege oss till Hemköp för att handla. Vi har knappt haft någon mat den senaste veckan och vi har heller inte handlat särskilt mycket då vi överstigit budgeten för länge sen. Vi har försökt att ta tillvara på det vi haft hemma, men nu har vi absolut ingenting förutom en påse med pasta.
Anledningen till att vi har överstigit beror på att vi inte har någon möjlighet att storhandla pga. att vi inte har någon bil och det har därför blivit så att vi småhandlat, vilket i längden har blivit dyrare. De gånger vi inte har orkat laga mat har det slutat med pizza och jag tror att vi har ätit det två eller tre gånger denna månad. Vi kom för någon dag sedan överens om att vi ska försöka börja storhandla och det får då bli så att vi åker buss ut till Willys eftersom jag tycker att det är billigast att handla där.
Nästa gång vi får pengar kommer vi inte att ha råd att köpa onödig mat, vilket jag tycker är bra. Då får vi lära oss att prioritera och lägga om våra vanor. Jag tycker t.ex. att vi har köpt alldeles för mycket lättdrycker och läsk, vilket det ska bli ändring på. Julmust kommer det dock att bli en hel del nu med tanke på att det snart är jul.
Matinköpet nu i jul kommer att bli större än vanligt eftersom det kommer att gå åt mer mat. För att det inte ska bli för mycket har vi gjort upp en lista över saker som vi känner att vi vill ha på julbordet. Vi kommer såklart att köpa annan mat än julmat, men den behöver vi inte skriva ner så utförligt eftersom vi nästan alltid köper samma.
Även om jag inte får något bidrag från CSN i december vet jag att vi kommer att klara oss bra eftersom vi har lagt undan pengar på sparkontot. Jag ser fram emot att få fira jul med Dennis och jag hoppas att han kommer att tycka om sin julklapp. Jag hade egentligen velat köpa fler klappar till honom, men eftersom vi inte är gjorda av pengar fick det bli en grej.
Jag ser även fram emot nästa fredag då det är Dennis födelsedag. Vi måste dock få tag i en tårtkupa då vi i dagsläge inte har någonting att ha tårtan på. Hade vi haft en bricka hade jag kunnat göra en smörgåstårta, men den turen har vi inte heller utan vi måste springa runt på stan i hopp om att hitta en billig tårtkupa.
Som det ser ut nu kommer i princip hela Dennis släkt på besök. Det enda jag oroar mig för är hur vi ska få plats. Jag har räknat det till att vi kommer att bli 9st pers, men vi har endast 6st stolar. Det kommer alltså bli så att 3st pers får sitta i soffan. Jag är också orolig över att tårtan inte kommer att räcka, men enligt Dennis så brukar hans släkt inte ta så mycket. Hemma hos oss är tårtan borta i ett nafs. Det kan iofs bero på att pappa och jag brukar ta 2-3st tårtbitar var xD Jag kan inte råför att jag gör så goda tårtor. Vi måste också komma ihåg att be någon ta med sig 3st teskedar då vi endast har 6st. Jag tror inte att någon vill äta tårta med en matsked. Det blir för krångligt.
Jag måste även börja planera vad vi ska bjuda på för fika. Tårtan är spikad, men jag vet inte vad vi mer ska bjuda på. Jag har lovat Dennis en sats med chokladbollar och funderar på att göra en som även hans släkt kan ta del av, men vad ska vi mer ta? Någon som har några förslag? Vad brukar Ni bjuda på när det är dags för födelsedagsfirande?
Efter skolan kommer Dennis och jag att bege oss till Hemköp för att handla. Vi har knappt haft någon mat den senaste veckan och vi har heller inte handlat särskilt mycket då vi överstigit budgeten för länge sen. Vi har försökt att ta tillvara på det vi haft hemma, men nu har vi absolut ingenting förutom en påse med pasta.
Anledningen till att vi har överstigit beror på att vi inte har någon möjlighet att storhandla pga. att vi inte har någon bil och det har därför blivit så att vi småhandlat, vilket i längden har blivit dyrare. De gånger vi inte har orkat laga mat har det slutat med pizza och jag tror att vi har ätit det två eller tre gånger denna månad. Vi kom för någon dag sedan överens om att vi ska försöka börja storhandla och det får då bli så att vi åker buss ut till Willys eftersom jag tycker att det är billigast att handla där.
Nästa gång vi får pengar kommer vi inte att ha råd att köpa onödig mat, vilket jag tycker är bra. Då får vi lära oss att prioritera och lägga om våra vanor. Jag tycker t.ex. att vi har köpt alldeles för mycket lättdrycker och läsk, vilket det ska bli ändring på. Julmust kommer det dock att bli en hel del nu med tanke på att det snart är jul.
Matinköpet nu i jul kommer att bli större än vanligt eftersom det kommer att gå åt mer mat. För att det inte ska bli för mycket har vi gjort upp en lista över saker som vi känner att vi vill ha på julbordet. Vi kommer såklart att köpa annan mat än julmat, men den behöver vi inte skriva ner så utförligt eftersom vi nästan alltid köper samma.
Även om jag inte får något bidrag från CSN i december vet jag att vi kommer att klara oss bra eftersom vi har lagt undan pengar på sparkontot. Jag ser fram emot att få fira jul med Dennis och jag hoppas att han kommer att tycka om sin julklapp. Jag hade egentligen velat köpa fler klappar till honom, men eftersom vi inte är gjorda av pengar fick det bli en grej.
Jag ser även fram emot nästa fredag då det är Dennis födelsedag. Vi måste dock få tag i en tårtkupa då vi i dagsläge inte har någonting att ha tårtan på. Hade vi haft en bricka hade jag kunnat göra en smörgåstårta, men den turen har vi inte heller utan vi måste springa runt på stan i hopp om att hitta en billig tårtkupa.
Som det ser ut nu kommer i princip hela Dennis släkt på besök. Det enda jag oroar mig för är hur vi ska få plats. Jag har räknat det till att vi kommer att bli 9st pers, men vi har endast 6st stolar. Det kommer alltså bli så att 3st pers får sitta i soffan. Jag är också orolig över att tårtan inte kommer att räcka, men enligt Dennis så brukar hans släkt inte ta så mycket. Hemma hos oss är tårtan borta i ett nafs. Det kan iofs bero på att pappa och jag brukar ta 2-3st tårtbitar var xD Jag kan inte råför att jag gör så goda tårtor. Vi måste också komma ihåg att be någon ta med sig 3st teskedar då vi endast har 6st. Jag tror inte att någon vill äta tårta med en matsked. Det blir för krångligt.
Jag måste även börja planera vad vi ska bjuda på för fika. Tårtan är spikad, men jag vet inte vad vi mer ska bjuda på. Jag har lovat Dennis en sats med chokladbollar och funderar på att göra en som även hans släkt kan ta del av, men vad ska vi mer ta? Någon som har några förslag? Vad brukar Ni bjuda på när det är dags för födelsedagsfirande?
100 dagar kvar ♥
Publicerat den
Idag är det exakt 100 dagar kvar till min och Dennis 1-årsdag! :D Jag älskar dig, snutt. ♥
Vilken värdelös dag
Publicerat den
Dagen började med att jag vaknade chockad pga. drömmen jag hade under natten. Det var nämligen så att jag drömde att min syster och hennes sambo dött då någon tänt eld på byggnaden de bor i. Händelsen rubricerades som mordbrand eftersom så många var inblandade. Först trodde jag att endast min syster omkommit, men det visade sig att även hennes sambo gjort det. Hur det var med hunden minns jag inte riktigt. Jag var iaf helt förkrossad i drömmen och grät så mycket att jag knappt kunde varken andas eller prata.
När jag vaknade imorse kände jag mig ganska tom trots att jag förstod att det endast var en dröm och inte verklighet. Jag hade även oturen att behöva kliva upp kl.07:25 istället för att ha sovmorgon till kl.11 som jag annars brukar ha på måndagar. I vanliga fall börjar jag kl.12:50, men fram tills på onsdag har vi resursdagar. Det menas med att vi är i skolan och tar igen eventuella rester. Har vi inga rester är vi lediga. Jag har en rest som jag hoppas bli klar med imorgon, alternativt onsdag. Det där förbannade bokrecensionen. Jag har gett mig fan på att jag ska läsa klart boken och vara klar med allt imorgon kväll.
Det första som hände när jag kom till skolan var att ha utvecklingssamtal med min mentor. Det gick som väntat bra, som de gjort under hela min skoltid. Omdömena fick jag redan förra veckan och vi gick igenom de lite snabbt. Inga konstigheter där förutom en fundering över hur jag kommer att få betyg i Specialidrott A som klassen läste förra året. När jag gick i Falun läste jag en kurs som heter Grenspecifik träning. Eftersom den grenspecifika endast är på 150p medan specialidrotten är på 200p måste jag komplementera några områden och han skulle därför ta reda på vilka. Som det är nu ligger jag på G-nivå, vilket jag tycker är dåligt med tanke på att jag fick betyg VG när jag gick i Falun. Sänker de betyget blir jag irriterad. Jag förstår inte varför jag inte får behålla den kursen och läsa någonting annat istället.
Vi gick sedan igenom vad som krävs för att jag ska få betyg i Idrott och hälsa A. Det enda som är kvar att komplementera är livräddning. Han skulle sedan ta reda på vad jag behöver komplementera i medicinsk grundkurs. Jag läste en kurs i Falun som heter anatomi och fysiologi, men för att jag ska kunna få betyg i medicinsk grundkurs måste jag komplementera något område och frågan är nu vilket.
Väl i skolan gjorde jag egentligen inte så mycket. Jag försökte arbeta på min bokrecension, men jag insåg att det inte skulle gå om jag inte läst ut boken. Jag började därför att läsa så mycket jag orkade och gick sedan över till att arbeta med en uppgift inom hälsokurserna. Jag är strax klar och kan lämna in uppgiften i tid.
Efter skolan var det raka vägen hem. Jag hann vara hemma i 2h innan det var dags att åka till innebandyträningen. Dagens träning var nog en av de bästa träningarna hittills i Rönnby. Det gick otroligt bra från början till slut och jag är äckligt jävla nöjd med dagens insats, vilket det verkade som att andra också var.
För tillfället sitter jag och väntar på att Dennis ska bli klar med spelandet så att vi kan ta ett bad. Jag känner att det behövs. Mina skuldror har varit spända i ett par dagar och det skulle behövas någonting för att få området att slappna av. Lite hett vatten får duga eftersom jag inte tycker om massage.
Jag tror inte att jag har så mycket mer att komma med för idag, utan jag återkommer imorgon.
Natti!
När jag vaknade imorse kände jag mig ganska tom trots att jag förstod att det endast var en dröm och inte verklighet. Jag hade även oturen att behöva kliva upp kl.07:25 istället för att ha sovmorgon till kl.11 som jag annars brukar ha på måndagar. I vanliga fall börjar jag kl.12:50, men fram tills på onsdag har vi resursdagar. Det menas med att vi är i skolan och tar igen eventuella rester. Har vi inga rester är vi lediga. Jag har en rest som jag hoppas bli klar med imorgon, alternativt onsdag. Det där förbannade bokrecensionen. Jag har gett mig fan på att jag ska läsa klart boken och vara klar med allt imorgon kväll.
Det första som hände när jag kom till skolan var att ha utvecklingssamtal med min mentor. Det gick som väntat bra, som de gjort under hela min skoltid. Omdömena fick jag redan förra veckan och vi gick igenom de lite snabbt. Inga konstigheter där förutom en fundering över hur jag kommer att få betyg i Specialidrott A som klassen läste förra året. När jag gick i Falun läste jag en kurs som heter Grenspecifik träning. Eftersom den grenspecifika endast är på 150p medan specialidrotten är på 200p måste jag komplementera några områden och han skulle därför ta reda på vilka. Som det är nu ligger jag på G-nivå, vilket jag tycker är dåligt med tanke på att jag fick betyg VG när jag gick i Falun. Sänker de betyget blir jag irriterad. Jag förstår inte varför jag inte får behålla den kursen och läsa någonting annat istället.
Vi gick sedan igenom vad som krävs för att jag ska få betyg i Idrott och hälsa A. Det enda som är kvar att komplementera är livräddning. Han skulle sedan ta reda på vad jag behöver komplementera i medicinsk grundkurs. Jag läste en kurs i Falun som heter anatomi och fysiologi, men för att jag ska kunna få betyg i medicinsk grundkurs måste jag komplementera något område och frågan är nu vilket.
Väl i skolan gjorde jag egentligen inte så mycket. Jag försökte arbeta på min bokrecension, men jag insåg att det inte skulle gå om jag inte läst ut boken. Jag började därför att läsa så mycket jag orkade och gick sedan över till att arbeta med en uppgift inom hälsokurserna. Jag är strax klar och kan lämna in uppgiften i tid.
Efter skolan var det raka vägen hem. Jag hann vara hemma i 2h innan det var dags att åka till innebandyträningen. Dagens träning var nog en av de bästa träningarna hittills i Rönnby. Det gick otroligt bra från början till slut och jag är äckligt jävla nöjd med dagens insats, vilket det verkade som att andra också var.
För tillfället sitter jag och väntar på att Dennis ska bli klar med spelandet så att vi kan ta ett bad. Jag känner att det behövs. Mina skuldror har varit spända i ett par dagar och det skulle behövas någonting för att få området att slappna av. Lite hett vatten får duga eftersom jag inte tycker om massage.
Jag tror inte att jag har så mycket mer att komma med för idag, utan jag återkommer imorgon.
Natti!
Svar på kommentar
Publicerat den
carro om Byte av bild:
"varför ser ditt hår så flottigt ut, är de så du fixar till de varje dag"
Mitt hår var blött (nytvättat) och nykammat på den bilden. Jag orkade inte vänta tills håret hade torkat, så jag tog kort medan det fortfarande var blött.
Eira och Engla goes nuts
Publicerat den
Eftersom jag inte har någonting vettigt att skriva bjuder jag på en video på Eira och Engla. Såhär låter de varje gång det är matdags... eller när de tycker att vi ska kliva upp ur sängen och ge dem mat. xD
Engla springer runt och jamar i princip hela tiden, men det är när det handlar om mat som det är "värst".
Byte av bild
Publicerat den
Graviditetstest
Publicerat den
Jag gjorde ett nytt test nu på morgon och det var negativt - ingen som helst skymt av något streck, så det måste ha varit fel på det förra. Vad som utlöste det svaga strecket då kan jag inte svara på, men nu vet vi med säkerhet att jag inte är gravid.
Match med division 3
Publicerat den
Under gårdagen fick jag ett sms från min tränare där han frågade om jag kunde tänka mig att spela match med division 3 idag och jag tackade ja. Det var samling kl.18:30 och matchstart en timme senare. Under uppvärmningen kändes det inte alls bra, men jag försökte att koppla bort tankarna och fokusera på det jag skulle.
När domaren blåste igång matchen visste jag inte alls hur det skulle gå och när motståndarna tryckte in 0-1 redan efter 1.14min kändes det som att det var kört. De hittade min svaga punkt direkt: låga bollar . Efter ytterligare någon minut gjorde de sitt andra mål och det stod alltså 0-2 redan efter 5min. Efter ett tag vände vi och i periodpaus stod det 2-2.
Vi bytte sedan sida och då spikade jag igen under hela perioden medan "vårat" lag lyckades trycka in hela 2 mål. Efter andra perioden stod det alltså 4-2.
Under sista perioden gjorde båda lagen varsitt mål och matchen slutade alltså 5-3 till Rönnby. Om jag förstod det rätt ligger Rönny ganska långt ner i serien medan motståndarna ligger i topp, så de ska ha beröm för att de lyckades vinna matchen. *Tummen upp*
Jag fick mycket beröm både ifrån laget, men också från ledare och folk på läktaren. Det är alltid roligt när någon tycker att man är duktig. De ville även att jag skulle följa med de på cup i vår, men då är jag för gammal så det går inte.
Det gick iaf bra och jag är nöjd även om jag känner att jag kunde ha tagit de där tre målen som motståndarna gjorde. Jag får "skylla" på att jag inte har spelat match på 1 år och är lite ringrostig. Det gick bra iaf.
När domaren blåste igång matchen visste jag inte alls hur det skulle gå och när motståndarna tryckte in 0-1 redan efter 1.14min kändes det som att det var kört. De hittade min svaga punkt direkt: låga bollar . Efter ytterligare någon minut gjorde de sitt andra mål och det stod alltså 0-2 redan efter 5min. Efter ett tag vände vi och i periodpaus stod det 2-2.
Vi bytte sedan sida och då spikade jag igen under hela perioden medan "vårat" lag lyckades trycka in hela 2 mål. Efter andra perioden stod det alltså 4-2.
Under sista perioden gjorde båda lagen varsitt mål och matchen slutade alltså 5-3 till Rönnby. Om jag förstod det rätt ligger Rönny ganska långt ner i serien medan motståndarna ligger i topp, så de ska ha beröm för att de lyckades vinna matchen. *Tummen upp*
Jag fick mycket beröm både ifrån laget, men också från ledare och folk på läktaren. Det är alltid roligt när någon tycker att man är duktig. De ville även att jag skulle följa med de på cup i vår, men då är jag för gammal så det går inte.
Det gick iaf bra och jag är nöjd även om jag känner att jag kunde ha tagit de där tre målen som motståndarna gjorde. Jag får "skylla" på att jag inte har spelat match på 1 år och är lite ringrostig. Det gick bra iaf.
Fredag
Publicerat den
Nu är det äntligen fredag och det ska bli skönt att få slappna av i ett par dagar. Det behövs efter gårdagen. För tillfället sitter jag hemma i köket och väntar på att nästa lektion ska börja. Jag och tre tjejer i klassen ska hålla lektion i volleyboll, så jag håller på att gå igenom lite övningar vi kan använda oss av när vi ska töja efter uppvärmningen. Sen är det min uppgift att gå igenom reglerna, så jag läser igenom dem för att se om det är någonting jag glömt från när man brukade spela volleyboll på idrotten.
Jag slutar dagen runt kl.15 och hinner vara hemma i ca 2 ½ h innan jag ska åka till Kristiansborgshallen. Jag ska nämligen vara med och spela med division 3 ikväll. Under veckan har jag endast tränat en gång och hade jag inte ställt in de senast två hade jag kanske fått spela med vårat lag (div.1) istället, men jag ska inte klaga. Nu får jag iaf kliva ut på banan. Vi får se hur det går.
Dennis och jag har inte planerat någonting särskilt för helgen, utan det blir nog mest att lata sig. Jag ska försöka läsa lite mer i boken jag ska skriva en recension på. Jag har tills i mitten på nästa vecka på mig att bli klar, så nu känner jag mig inte lika stressad längre. Det blir alltså en helg med mycket bokläsande, men det gör ingenting. Jag hatar visserligen att läsa böcker, men jag anser att jag latar mig medan jag läser. xD
Om jag inte misstar mig så kommer Dennis att åka ner på stan för att köpa min julklapp också. Ska jag vara ärlig är jag inte ett dugg nyfiken på vad det är han tänker köpa. Jag har inte funderat någonting kring det, utan kommer säkert inte att göra det förrän han ger mig paketet på julafton. Vi har dock inte kommit överens om vi ska öppna julklapparna efter att vi ätit mat med våra familjer eller om vi ska öppna de på morgonen.
Sen fyller han 17 år om exakt två veckor. Han kommer inte att få sin födelsedagspresent förrän han kommit hem från skolan. Jag tänkte även att jag skulle laga ihop någonting gott då, men jag har ingen aning om vad. Någon som har några tips? Tårta kommer jag att göra under dagen, men den kommer vi inte att äta av förrän hans föräldrar kommit hit dagen efter. Jag måste därför komma på vad han ska få äta under dagen han faktiskt fyller år. Får fråga honom vad han känner för. Hans favoriträtt tycker inte jag om, men jag kanske kan laga ihop det ändå.
Jag slutar dagen runt kl.15 och hinner vara hemma i ca 2 ½ h innan jag ska åka till Kristiansborgshallen. Jag ska nämligen vara med och spela med division 3 ikväll. Under veckan har jag endast tränat en gång och hade jag inte ställt in de senast två hade jag kanske fått spela med vårat lag (div.1) istället, men jag ska inte klaga. Nu får jag iaf kliva ut på banan. Vi får se hur det går.
Dennis och jag har inte planerat någonting särskilt för helgen, utan det blir nog mest att lata sig. Jag ska försöka läsa lite mer i boken jag ska skriva en recension på. Jag har tills i mitten på nästa vecka på mig att bli klar, så nu känner jag mig inte lika stressad längre. Det blir alltså en helg med mycket bokläsande, men det gör ingenting. Jag hatar visserligen att läsa böcker, men jag anser att jag latar mig medan jag läser. xD
Om jag inte misstar mig så kommer Dennis att åka ner på stan för att köpa min julklapp också. Ska jag vara ärlig är jag inte ett dugg nyfiken på vad det är han tänker köpa. Jag har inte funderat någonting kring det, utan kommer säkert inte att göra det förrän han ger mig paketet på julafton. Vi har dock inte kommit överens om vi ska öppna julklapparna efter att vi ätit mat med våra familjer eller om vi ska öppna de på morgonen.
Sen fyller han 17 år om exakt två veckor. Han kommer inte att få sin födelsedagspresent förrän han kommit hem från skolan. Jag tänkte även att jag skulle laga ihop någonting gott då, men jag har ingen aning om vad. Någon som har några tips? Tårta kommer jag att göra under dagen, men den kommer vi inte att äta av förrän hans föräldrar kommit hit dagen efter. Jag måste därför komma på vad han ska få äta under dagen han faktiskt fyller år. Får fråga honom vad han känner för. Hans favoriträtt tycker inte jag om, men jag kanske kan laga ihop det ändå.
Svar på kommentar
Publicerat den
Josefin om Jag fattar ingenting:
"Det syns ju att det är negetivt! Det brukar vara mycket starkare blå om man är gravid .."
När jag första gången fick veta att jag var gravid så såg testet ut såhär (bilden tagen med mobilkamera 080508):
Strecket var då mycket brett och starkt. Som det visar på förpackningen. Jag har sagt till Dennis att han inte behöver vara orolig och jag antar att det stämmer. Att han inte har någonting att vara orolig över. Jag är inte ett dugg orolig nu när mensen väl kom, men jag förstår absolut hur han tänker.
Jag fattar ingenting
Publicerat den
Till en början visste jag inte hur jag skulle tolka det, men efter att ha frågat på Familjeliv trodde majoriteten att jag var gravid. Några har dock sagt att det kan vara fel på testet eller ett felaktigt resultat.
Paniken smög sig på och jag hade ingen fokus under dagens sista lektion. Jag hade dock turen att vi endast hade betygssamtal, så det gjorde nog inte så mycket.
När jag kom hem berättade jag för Dennis och han var övertygad om att det var positivt, vilket gjorde honom arg, ledsen och förvirrad. Vi har skyddat oss alla gånger förutom den gången då jag glömde ett p-piller för lite mer än en månad sen.
Under kvällen var han väldigt frånvarande och pratade knappt med mig. När han väl gjorde det slutade det med att jag grät. Vi diskuterade vid ett tillfälle vad vi skulle göra om det faktiskt visade sig att jag var gravid. Han sa att vi inte skulle ha råd och att vi då var tvungna att tänka på barnets bästa, men jag känner inte att jag kan göra en abort till och det brast då för mig. Jag var äckligt j*vla rädd att han skulle lämna mig om jag hade varit gravid och fått för mig att behålla.
Det var som jag sa till min kompis Emma: Om jag nu skulle vara gravid och väljer att göra abort finns det ingen garanti på att Dennis stannar ändå. Han kan få för sig att lämna mig och hur skulle jag då må om det sen kommer fram att jag inte kan få barn i framtiden pga. aborten? Jag skulle inte kunna leva med mig själv.
Efter att 5 ½ h gått efter att jag testat mig såg testet ut såhär:
Under ett par dagar har jag haft ont i livmodern och jag visste inte riktigt vad det kunde bero på, men senare under kvällen kom mensen. Det kändes bra och det mest logiska egentligen eftersom jag haft stark mensvärk under dagen. Frågan är nu bara om testet var felaktigt eller om det faktiskt var ett positivt resultat.
Det finns de som sagt att det kan vara tecken på ett tidigt missfall, vilket jag inte hoppas på eftersom jag aldrig drabbats av det tidigare. Jag ska iaf göra ett nytt test för säkerhets skull på söndag och se vad det säger. Nu har jag iaf mens (sorry for the information) och jag började med p-piller igen igår och kommer att fortsätta med det ett tag nu.
Ja, det finns väl inte så mycket mer att säga om saken mer än att det görs ett nytt test på söndag och jag hoppas att det är negativt så jag slipper oroa mig över att jag ska ha fått missfall eller att jag är gravid, men att jag har mens ändå. Det återstår att se.
Blogghumör
Publicerat den
Jag är på stort blogghumör idag, men jag vet inte vad jag vill blogga om. Sen är jag sugen på någonting sött. Vilka problem jag har xD
Inte mycket kvar nu
Publicerat den
För tillfället har jag ingen motivation till att påbörja och skriva klart recensionen, så jag får göra det imorgon istället. Jag har turen att sluta tidigt på onsdagar, så efter att jag ringt om praktik tänkte jag börja arbeta med denna uppgift. Blir jag inte klar ställer jag in träningen, men om jag kommer på exakt vad jag ska skriva så kommer det inte att vara nödvändigt. Då kan jag träna och sedan vara nöjd över att jag endast har idrottsuppgifter kvar som inte ska lämnas in förrän veckan innan jul.
Utöver dagen har det inte hänt speciellt mycket, förutom en sak. Jag vill dock inte diskutera det här i bloggen eftersom det kan bli ett jävla liv, så jag väljer därför att låta bli. Vet hur folk kan bli när man säger "fel" saker.
Btw. Det är snö här, men det förstod ni väl nästan.
Tillbaka till skolbänken
Publicerat den
Höstlovet är nu över och imorgon vankas det skola. Det blir dock en kort dag för min del då jag under förmiddagen är ledig och under eftermiddagen endast har mentorspass. Efter det bär det av till träningen som kör igång tidigare då vi ska samträna med elitdamerna för tredje gången.
Under lovet har Dennis och jag inte gjort speciellt mycket. Mamma och Elias var bl.a. här i onsdags. Vi åkte till IKEA då mamma skulle köpa en ny kudde, lite ljus m.m. Förutom det köpte hon nya glas åt oss då Dennis av misstag hade sönder ett för någon vecka sedan när han stod och diskade. Hon gav oss även några ljusstakar och ljus i olika former. Efter handlandet åkte vi hem till oss för att äta pizza. *mums*
Utöver det har det inte hänt sådär jättemycket. Jag har under hela lovet tragglat med min epokresa och jag är snart klar. Vi får skriva som max 5st A4 och jag har skrivit 4 och ska börja på mitt 5:e. Jag hoppas att jag inte skriver för mycket bara.
Det känns okej att få komma tillbaka till skolan. Man blir trött av att gå hemma hela dagarna. Det ska bli skönt att få sysselsätta hjärnan lite grann även om det ibland kan vara jobbigt och långtråkigt.
Under lovet har Dennis och jag inte gjort speciellt mycket. Mamma och Elias var bl.a. här i onsdags. Vi åkte till IKEA då mamma skulle köpa en ny kudde, lite ljus m.m. Förutom det köpte hon nya glas åt oss då Dennis av misstag hade sönder ett för någon vecka sedan när han stod och diskade. Hon gav oss även några ljusstakar och ljus i olika former. Efter handlandet åkte vi hem till oss för att äta pizza. *mums*
Utöver det har det inte hänt sådär jättemycket. Jag har under hela lovet tragglat med min epokresa och jag är snart klar. Vi får skriva som max 5st A4 och jag har skrivit 4 och ska börja på mitt 5:e. Jag hoppas att jag inte skriver för mycket bara.
Det känns okej att få komma tillbaka till skolan. Man blir trött av att gå hemma hela dagarna. Det ska bli skönt att få sysselsätta hjärnan lite grann även om det ibland kan vara jobbigt och långtråkigt.
Idol
Publicerat den
Enda sedan början av Idol har Andreas och Geir varit mina favoriter delvis pga. deras magnifika vibrato. Ikväll hände det som inte "fick" hända. Dessa två så kallade karlar hängde löst och Geir, som var min absoluta favorit, åkte ut. Jag tycker att det är synd, men jag förstår svenska folket med tanke på att han är så pass gammal och för att han redan har gjort karriär. Jag såg t.ex. ett klipp på YouTube för en liten stund sedan där han medverkade i Eurovision song contest's semifinal 2005.
Nu håller jag tummarna för Andreas. Åker han ut är det slut med Idol för denna säsong.
Träning med Rönnby elit
Publicerat den
Nu siktar jag in mig på måndagens träning. Även då ska vi samträna med elitdamerna.
Domen
Publicerat den
Jag tänkte att jag skulle kommentera lite grann av det som stod i häftet jag fick tidigare idag. Jag kommer dock inte att skriva ut den tilltalades namn, utan fortsätter att använda mig av benämningen R.
Det som är markerat med fet stil är vad som står i häftet. Tunn text är mina egna kommentarer.
"Påföljd
Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelse 6 månader ha dömts ut.
-Särskild föreskrift: R ska följa den av frivården upprättade behandlingsplanen.
- Särskild föreskrift: Om R allvarligt missköter sina åligganden enligt behandlingsplanen ska vårdgivarna anmäla detta till Frivården Dalarna eller Åklagarmyndigheten Falun.
- Övervakning skall pågå till 2012-05-02
Skadestånd
R ska utge skadestånd till L.H med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 3 maj 2008 till dess betalningen sker."
Misshandeln började i september 2007 och sista slaget kom någon gång i juni 2008. Eftersom jag ska få skadestånd från 3 maj betyder det alltså att det avser en månad och då är summan, enligt mig, väldigt hög. 50 000:- för en månads misshandel. Varför de satte datumet 3 maj har jag ingen aning om eftersom tingsrätten ogillade den punkten eftersom jag inte mindes den eller kunde bevisa att blåmärket satt på min arm. Jag hade nämligen tagit kort på ett blåmärke, men det fanns ingen skymt av mitt ansikte och därför ogillades denna punkt.
"R har förnekat brott och hävdat att ingen av de påstådda gärningarna har inträffat".
Ska jag vara ärlig är jag inte ett dugg förvånad över att han förnekat detta. Jag tror inte att han har någon självinsikt alls, vilket menas med att han kan inte skilja på vad som är rätt och fel.
R's sida av historian:
I början av hans och L.H's förhållande var allting bra. Han var världens lyckligaste man. Han och L.H skojbråkade mycket, men det övergick aldrig i något angrepp från hans sida. När de skojbråkade hade de trevligt. De skrattade, hoppade i soffan, kittlade varandra m.m. Han vet inte om L.H fick blåmärken vid dessa tillfällen. Det hände dock aldrig att hon började gråta. Ibland blev han tillsagd av henne att sluta och då gjorde han det eftersom han inte hade en tanke på att göra henne illa.
Han har ingen minnesbild av att det förekommit någon form av våldsanvändning mellan dem åren 2007-2008. Ibland tog han tag i L.H's armar i syfte att lugna ner henne när hon var hysterisk och ibland knuffade han ner henne i soffan. Han minns särskilt ett tillfälle i Smedjebacken då detta hände och han knuffade henne i fåtöljen och lämnade sedan bostaden i några timmar. Han vet inte om L.H fick blåmärken när han höll i henne sådana gånger och det kan väl hända, men han såg aldrig någonsin några blåmärken på henne. När han blev arbetslös blev det mer slitningar och de blev irriterade på varandra. Han kände att han inte kunde göra slut eftersom hon gick i skolan i Stockholm där de då bodde."
För det första så har jag aldrig varit hysterisk eftersom jag tycker att man ska kunna ha en lugn diskussion som två vuxna. Jag har under en gång i hela mitt liv skrikit åt en människa face to face och det var mot min lillebror efter att jag lämnat R.
För det andra så lämnade han aldrig bostaden efter att han slagit mig, utan han återvände alltid till sin dator.
För det tredje så skedde det här med fåtöljen i Stockholm, inte i Smedjebacken, och då hade han inte knuffat mig i den utan han hade lyft upp mig i fötterna och kastat mig i den.
För det fjärde så blev han arbetslös när vi bodde i Smedjbacken, inte i Stockholm, och då hade jag redan hoppat av skolan.
"Deras förhållande var upp och ner hela tiden. Det fanns stunder när de "tärde" på varandra. Det var mycket tjafs mellan dem om ekonomin, om mat och om att han satt för mycket vid datorn. L.H påstod att han älskade datorn mer än henne, vilket var ett löjligt påstående enligt hans mening. När rejäla tjafs uppstod mellan dem skrek de på varandra. Vid två eller tre tillfällen slog han sönder en skåplucka i köket för att han blev arg. Han tog ut sin ilska på "döda ting". I andra fall lämnade han bostaden. Vidare fick han inte umgås med kompisar för då blev L.H svartsjuk. Detta gjorde att han kände sig nertryckt och instängd i förhållandet. Han var tvungen att umgås med henne till hundra procent annars "gick hon under" och blev deprimerad. Flera gånger sade han till henne att de skulle göra saker på varsitt håll. Han fick t.o.m tvinga iväg henne till en tjejfest vid något tillfälle. Han respekterade att hon var nykterist, men hon respekterade inte att han ibland drack alkohol".
Detta påstående tjafs kom från hans sida och inte ifrån min. Han blev ofta arg över att det inte fanns tillräckligt med pengar på kontot, vilket inte var mitt fel med tanke på att jag endast betalade räkningarna som han bett mig. Var det sen inte så mycket pengar kvar på kontot kunde han inte beskylla mig för det eftersom han var vuxen och skulle kunnat klara av att ta hand om detta själv.
Vad gäller det här med datorn så sade han vid ett tillfälle att spelet (World of warcraft) betydde mest för honom, utan att han tänkte på det. Han rättade sig själv snabbt och sade:"Nej, jag menar dig!". Jag var vid detta tillfälle gravid, så då visste jag hur högt han värderade mig och Kim.
När han ville vara med kompisar blev jag inte svartsjuk, utan jag var rädd för att han skulle komma hem full och därmed vara bakfull dagen efter och sedan slå mig precis som han gjorde i början. Jag visste sedan tidigare att han kunde bli väldigt grinig i samband med att han druckit. Han fick vara med kompisar hur mycket han ville, men då fick han fan inte komma hem och slå mig för att han har ont i huvudet sen!
Det här med skåpluckan hände vid ETT tillfälle och han blev då arg efter att ha läst min dagbok där jag skrev att jag mådde dåligt pga. att han inte såg mig. Han satt alltid vid datorn och tvingade mig att ta hand om precis allt i hemmet. Han tjänade 95% av inkomsten, men räkningarna var mitt ansvar enligt honom.
Jag ville definitivt inte ha 100% uppmärksamhet, för det är inte nyttigt i ett förhållande. Jag begärde bara att han skulle släppa datorn en stund och göra någonting med mig, vilket han inte ville göra.
Anledningen till att jag kände att jag inte kunde umgås med mina kompisar var pga. att han hade gjort mig folkskygg. Jag ville heller inte att någon skulle se på mig att jag mådde dåligt. Att någonting var fel. Jag stängde därför in mig och använde endast telefonen och datorn för att hålla kontakten med utomstående värld. '
"När de flyttade till Smedjebacken började han att må psykiskt dåligt och det fanns tillfällen då han ville göra illa sig själv. Han var då arbetslös. Han blev därför inlagd två nätter på psykiatrin i Säter. Därefter fick han utskrivet antidepressiv medicin och sömnmedel. Han blev emellertid väldigt slö av medicineringen och fick därför upphöra med den".
Han blev inte inlagd på Säter pga. att han ville skada sig själv, utan jag hade ställt ultimatumet att han var tvungen att söka hjälp. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag hade fått nog. Han hade misshandlat mig över en pannkaka, under graviditeten dessutom.
Medicinerna slutade han med för att han glömde att ta dem emellanåt. Det hände ofta att jag fick påminna honom, men efter ett tag tröttnade jag på det och tyckte att en vuxen karl ska kunna komma ihåg och ta ansvar själv för sina mediciner.
Sen togs vittnesförhöret upp med hans kusin, som jag väljer att kalla C. Jag tar inte upp hela stycket, utan bara en punkt:
"Däremot observerade han vid ett tillfälle att L "knäade" R i svanskotan varvid denne bet ihop och gick åt sidan".
Det var inte meningen att jag skulle knäa honom på svanskotan, utan det var meningen att jag skulle knäa honom i rumpan på skoj. Nu är det så att R är väldigt spinkig (inte smal, spinkig!) och det var därför svårt att avgöra vart rumpan satt och jag träffade olyckligtvis då svanskotan.
"Han har bara sett och även deltagit i skojbråk med R och tycker inte att denne tar i för hårt".
C är en man på snart 24 år och det är klart att han inte tycker att R tar i för hårt med tanke på att de har samma kroppsbyggnad och så gott som är lika starka. Bara för att C inte tycker att det togs i för hårt behöver det inte betyda att inte jag tyckte det. Jag var 17 år och dessutom tjej. Jag har inte samma förutsättningar i en sån här situation. Jag tyckte att R tog i för hårt, men det verkar inte varit någon som tänkt på det.
Sedan kommer vi till R's systers vittnesmål. Jag komme heller inte att ta upp allt där, utan bara saker jag vill kommentera:
"I juni berättade L för henne att R hade tagit tag i henne och rusat ut och att hon skulle göra abort. L var orolig för var R tagit vägen. Hon blev själv förbannad på R, men när de fick tag i honom tog L tillbaka det hon sagt och sa att hon hittat på de. L sa att hon brukade överdriva och att hennes släktingar visste att hon var så."
Jag sa aldrig att jag överdrivit, utan jag sa att det inte var så illa som det lät. Det behöver inte betyda att det var bättre och detta sade jag även under rättegången. Att jag sagt någonting som att jag brukar överdriva är bara löjligt, för de som känner mig vet att jag oftast inte vill dela med mig av saker när jag mått dåligt utan de har istället fått dra ur mig information.
"Vidare hade hon läst på L's blogg om en händelse mellan paret som rörde pannkakor. Hon tror att L berättar som hon gör för att hon är i behov av uppmärksamhet".
Även R och C har sagt såhär. Jag tycker att den motiveringen är skrattretande. Om jag kände att jag var i behov av uppmärksamhet hade jag bara gått till Dennis. Varför skulle jag vilja ha uppmärksamhet av någon som behandlat mig så illa? Varför skulle jag utsätta oss för någonting sånt här om jag inte var allvarlig med det?
Vi går nu vidare till vad tingsrätten har sagt (även där inte allt):
"I detta mål har L.H's berättelse lämnats under ett långt förhör vid huvudförhandlingarna, med R närvarande i rättssalen. Det har i hög grad framstått som att L.H berättat om något hon själv varit med om, då hon berättat sammanhängande och detaljerat med väldigt specifika detaljer rörande olika händelseförlopp. Tingsrätten finner det mycket svårt att tro att L.H skulle ha förmått att berätta på det sätt hon gjort vid huvudförhandlingen om det hon berättat inte varit självupplevt utan istället påhittat. Det har heller inte framkommit något som talar för att L.H i någon väsentlig del lämnat andra uppgifter i de förhör som hållits med polisen, jämfört med det hon sedan berättat vid huvudförhandlingarna. I vart fall har inte större skillnader funnits än vad som kan förklaras med att tid passerat samt att upprepade fall av misshandel kan ha förekommit, vilket erfarenhetsmässigt gör det svårt att skilja olika händerlser åt."
Tingsrätten har alltså sett att jag minns någorlunda vad jag sade i förhöret med polisen och att jag inte ändrat någonting trots att det tog så pass lång tid.
"Tingsrätten kan också konstatera att L.H framstått som återhållsam i sina beskrivningar, bland annat då hon uttryckt att den gången hon fick näsblod kunde ha berott på en olyckshändelse. Hon har också sagt ifrån när hon inte kunnat minnas saker, även om hon fått uppgifter ur polisförhören upplästa för sig. Detta hör sammantaget att L.H's utsaga i sig framstått som mycket trovärdig. De våldssituationer som L.H beskrivit har också varit sådana att hon inte rimligen kan ha misstagit sig på det som hänt, samt att det framkommit att hon varit nykter vid samtliga tillfällen. L.H har också fört dagboksanteckningar vilket kan ha gjort det möjligt för henne att bättre komma ihåg saker även om lång tid passerat.
L.H's version om att hon blivit misshandlad stöds till viss del också av den åberopade fotodokumentationen. Särskilt på ett fotografi framträder ett stort och mycket distinkt blåmärke på L.H's överarm som knappast kan ha uppkommit bara genom att R hållit fast henne utan uppsåt att skada henne. Av det journalutdrag från den 30 november 2007 som nämnts i målet, framgår också att hon sökt läkare eftersom hon ramlat och tagit emot sig med handen och fått ont i fingerleden. Detta stödjer i viss mån L.H's berättelse om den händelse där R släppte henne ner i en fåtölj och hennes finger vek sig. Det har vidare inte framkommit några omständigheter som talar för att dessa skador skulle ha kunnat uppkomma på annat sätt, bland annat då L.H inte ska ha spelat innebandy i tiden för gärningarna.
L.H's berättelse får därutöver också stöd av S.H-J och A.H's utsagor. Dessa vittnen, som lämnat sina uppgifter under ed, har framstått som trovärdiga och det har inte framkommit något som talar för att de skulle ha anledning att lämna oriktiga uppgifter. L.H har anförtrott sig till dessa vittnen när förhållandet mellan henne och R fortfarande pågick och lång tid innan polisanmälan gjordes. S.H-J har sett blåmärken på L.H's ben och armar. A.H har också sett detta samt rivsår och en blånad i ansiktet på L.H. L.H har berättat att R gjort detta på henne samt har i några fall berättat för A-H hur det uppkommit. Vid händelsen den 14 juni 2008 har L.H också berättat för sin mor att R tagit strupgrepp på henne.
Det har inte framkommit någon rimlig förklaring till varför L.H avsiktligen skulle vilja ljuga och lämna påhittade berättelser för personer som står henne mycket nära. Att uppgifterna lämnats till L.H's mamma när förhållandet mellan L.H och R pågick talar också starkt för att uppgifterna är riktiga, eftersom L.H vid denna tid fortfarande ville fortsätta relationen med R och då knappast skulle hitta på saker om denne. Att A.H själv också bevittnat de "skojbråk" som alltid resulterade i att L.H och hennes lillebror grät och där R inte slutade fast man sa tll honom, talar med styrka för att det L.H berättat är sant.
R har hävdat att L.H har berättat som hon gjort för att få uppmärksamhet och omgivningens sympatier. Detta påstående överensstämmer dock inte alls med den bild som S.H-J och A.H lämnat om L.H, där L.H snarast framstått som en person som hållit igen och som de fått dra ur uppgifterna ifrån. I målet har det heller inte framkommit någon annan uppgift som talar för att L.H skulle ha anledning att felaktigt beskylla R för denna allvarliga brottslighet, bland annat då parterna tidigare varit överens om att gå skulda vägar och L.H nu synes ha gått vidare i sitt liv.
Att S.N och C.K inte sett R misshandla L.H är inte särskilt märkligt och motsäger inte att så faktiskt har hänt. Detta med hänsyn till att våld i nära relationer erfarenhetsmässigt sett ofta sker i hemmet, avskilt från omgivningen. S.N's beskrivning av hur L.H's och R's relation framstått som så bra när hon träffade dem, står också kontrast till R's beskrivning av hur det verkligen hade det i förhållandet, vilket visar att de inför S.N visat upp en bild som inte överensstämde med verkligheten. C.K har dock bevittnat konflikter, och har även varit med vid det tillfälle där misshandel skulle ha skett i badrummet och där det i vart fall gått så långt att denne upplevt sig vara tvungen att säga ifrån. Det är då inte svårt att tänka sig att betydligt allvarligare situationer kunnat uppkomma när ingen alls varit närvarande.
Sammantaget finner tingsrätten att L.H's i sig trovärdiga berättelse vunnit sådant stöd av utredningen i målet att R's version är motbevisad. Tingsrätten lägger istället L.H's berättelse till grund för sin bedömning.
Tingsrätten finner utifrån detta först och främst utrett att R haft uppsåt att misshandla L.H i samtliga fall som hon berättat om. Även i de fall där misshandeln inletts med skojbråk har det varit fråga om uppsåtlig misshandel, eftersom L.H tydligt sagt ifrån och R trots detta fortsatt och inte slutat förrän hon börjat gråta. Att detta upprepats om och om igen visar också att R i vart fall efter första tillfället måste ha förstått att han gjorde illa L.H när han agerade som han gjorde, och att hon inte uppskattade eller var med på det när han fortsatte att nypa eller dra henne i håret.
Tingsrätten bedömer också att det inte i något fall varit fråga om ringa misshandel. Detta då R's sätt att klämma till om L.H's käke under åtalspunkten 1 inneburit ett förhållandevis kraftigt våld som resulterat i mer än helt övergående smärta. Det våld som kommit i tiden därefter har visserligen bland annat bestått av örfilar som normalt sett bedöms som ringa misshandel. Dessa har dock kommit som ett led i en upprepad misshandel av L.H, där hon för varje gång kommit att befinna sig i en alltmer utsatt situation. Detta gör enligt tingsrättens bedömning att varje händelse ska bedömas i sig mer allvarlig än om det rört sig om exemplvis en enda örfil vid ett tillfälle. I tingsrättens bedömning vägs också in att våldet riktat sig mot en blott 17-årig fysiskt svagare kvinna i det gemensamma hemmet, där hon även befunnit sig i en beroendesituation eftersom hon inte hade möjlighet att själv försörja sig och riskerade att inte kunna fullfölja sina studier.
Enligt tingsrättens mening är det också tydligt att var och en av gärningarna som L.H berättat om utgjort ett led i en upprepad kränkning av L.H integritet och att det varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla under en tid då hon och R sammanlevde under äktenskapsliknande former. R ska därför dömas för grov kvinnofridskränkning infattande åtalspunkterna 1-5.
Vad gäller punkten 6 kan tingsrätten dock konstatera att L.H sagt sig inte ha några minnesbilder av hur hon fått det blåmärke som funnits på det fotografi som åklagaren åberopat. Det har också framgått att hon även vid polisförhöret varit osäker på hur detta gått till, men antagit att R nypt henne i armen eftersom det alltid var så det varit. Det är dock inte tillräckligt för att tingsrätten ska kunna döma R för misshandel varför åtalet ogillas i denna del. Dock vill tingsrätten särskilt poängtera att detta ändå styrker L.H's berättelse i övrigt, eftersom det hade varit enkelt för henne att fabricera en historia om detta stora blåmärke om det varit så att hon valt att hitta på det övriga som hon berättat om R. L.H har dock istället varit tydlig med att hon är osäker över detta."
Påföljd
R är tidigare ostraffad. Av inhämtat yttrande från frivården framgår att R lever ett ordnat liv och att några tecken på pågående missbruk inte framkommit. Det har däremot framkommit att det finns en historik av psykisk ohälsa och att R vill arbeta med att få en bättre ilskekontroll. Frivården bedömer att det föreligger ett övervakningsbehov utifrån risken för återfall i brott samt har föreslagit en särskild behandlingsplan. R har samtyckt till behandlingsplanen vid huvudförhandlingen och uppgivit att den föreslagna behandlingen skulle vara bra för honom.
Den brottslighet som R nu döms för är brott av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd. För brottet grov kvinnofridskränkning är inte föreskrivet lindrigare straff än sex månaders fängelse. Den misshandel som L.H utsatts för har också varit av allvarligare slag, då det förekommit våld mot huvudet samt då hon blivit sparkad i ryggen bland annat vid tillfällen då hon varit gravid. Straffvärdet uppgår därför till i vart fall tio månaders fängelse. I mildrande riktning beaktar emellertid tingsrätten att det har förflutit ovanligt lång tid sedan brottet begicks och att R vid gärningstillfällena under 2007 endast var 20 år gammal. Detta gör att straffvärdet efter straffmätningen uppgår till sex månaders fängelse.
Visserligen finns anledning att anta att en skyddstillsyn med särskilt behandlingsplan är den påföljd som bäst kan antas bidra till att R avhåller sig från fortsatt brottslighet. Med hänsyn till R's inställning i ansvarsfrågan i målet befarar emellertid tingsrätten att behandlingsplanen, som innehåller en omfattande samtalserie avseende våld i nära relationer, kan komma att bli verkningslös. R har dock medgivit att han har problem med att kontrollera sin ilska och att han har behov av hjälp med det behandlingsinnehåll som föreslagits.
Tingsrätten bedömer därför, om än med viss tvekan, att den föreslagna behandlingsplanen får anses tillräckligt ingripande dels i relation till straffvärdet, dels för att få R att inte återfalla i brott. Påföljden bestäms därför till skyddstillsyn med den föreslagna behandlingsplanen. Det alternativa fängelsestraff som blir följden om R missköter behandlingsplanen bestäms till sex månaders fängelse."
SKILJAKTIV MENING
Nämndemannen Lars Apelqvist var skiljaktig och anförde följande. De omständigheter som framkommit i målet gör att det inte kan uteslutas att L.H något överdrivit det hon kan ha utsatts för. Den stödbevisning som funnits i målet har då inte varit tillräcklig för att bevisa mer än att L.H utsatts för ringa misshandel, som blivit preskriberad. Min bedömning är därför att åtalet skulle ha ogillats".
Det fanns fem stycken domare, varav Lars var den enda manliga. Hur kommer det sig att han var den enda som inte höll med om att denna dom skulle falla?
R's behandlingsplan kommer iaf att pågå i 12 månaders tid. Jag hoppas att han inte överklagar domen. Egentligen finns det ingenting att överklaga på eftersom han egentligen ska ha fängelse, men fick vård då det anses vara det bästa för att hålla honom borta från brottslighet. Skadeståndet blev även sänkt med 15 000:-. Jag tror inte att det kan göras så mycket mer.
Det som är markerat med fet stil är vad som står i häftet. Tunn text är mina egna kommentarer.
"Påföljd
Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelse 6 månader ha dömts ut.
-Särskild föreskrift: R ska följa den av frivården upprättade behandlingsplanen.
- Särskild föreskrift: Om R allvarligt missköter sina åligganden enligt behandlingsplanen ska vårdgivarna anmäla detta till Frivården Dalarna eller Åklagarmyndigheten Falun.
- Övervakning skall pågå till 2012-05-02
Skadestånd
R ska utge skadestånd till L.H med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 3 maj 2008 till dess betalningen sker."
Misshandeln började i september 2007 och sista slaget kom någon gång i juni 2008. Eftersom jag ska få skadestånd från 3 maj betyder det alltså att det avser en månad och då är summan, enligt mig, väldigt hög. 50 000:- för en månads misshandel. Varför de satte datumet 3 maj har jag ingen aning om eftersom tingsrätten ogillade den punkten eftersom jag inte mindes den eller kunde bevisa att blåmärket satt på min arm. Jag hade nämligen tagit kort på ett blåmärke, men det fanns ingen skymt av mitt ansikte och därför ogillades denna punkt.
"R har förnekat brott och hävdat att ingen av de påstådda gärningarna har inträffat".
Ska jag vara ärlig är jag inte ett dugg förvånad över att han förnekat detta. Jag tror inte att han har någon självinsikt alls, vilket menas med att han kan inte skilja på vad som är rätt och fel.
R's sida av historian:
I början av hans och L.H's förhållande var allting bra. Han var världens lyckligaste man. Han och L.H skojbråkade mycket, men det övergick aldrig i något angrepp från hans sida. När de skojbråkade hade de trevligt. De skrattade, hoppade i soffan, kittlade varandra m.m. Han vet inte om L.H fick blåmärken vid dessa tillfällen. Det hände dock aldrig att hon började gråta. Ibland blev han tillsagd av henne att sluta och då gjorde han det eftersom han inte hade en tanke på att göra henne illa.
Han har ingen minnesbild av att det förekommit någon form av våldsanvändning mellan dem åren 2007-2008. Ibland tog han tag i L.H's armar i syfte att lugna ner henne när hon var hysterisk och ibland knuffade han ner henne i soffan. Han minns särskilt ett tillfälle i Smedjebacken då detta hände och han knuffade henne i fåtöljen och lämnade sedan bostaden i några timmar. Han vet inte om L.H fick blåmärken när han höll i henne sådana gånger och det kan väl hända, men han såg aldrig någonsin några blåmärken på henne. När han blev arbetslös blev det mer slitningar och de blev irriterade på varandra. Han kände att han inte kunde göra slut eftersom hon gick i skolan i Stockholm där de då bodde."
För det första så har jag aldrig varit hysterisk eftersom jag tycker att man ska kunna ha en lugn diskussion som två vuxna. Jag har under en gång i hela mitt liv skrikit åt en människa face to face och det var mot min lillebror efter att jag lämnat R.
För det andra så lämnade han aldrig bostaden efter att han slagit mig, utan han återvände alltid till sin dator.
För det tredje så skedde det här med fåtöljen i Stockholm, inte i Smedjebacken, och då hade han inte knuffat mig i den utan han hade lyft upp mig i fötterna och kastat mig i den.
För det fjärde så blev han arbetslös när vi bodde i Smedjbacken, inte i Stockholm, och då hade jag redan hoppat av skolan.
"Deras förhållande var upp och ner hela tiden. Det fanns stunder när de "tärde" på varandra. Det var mycket tjafs mellan dem om ekonomin, om mat och om att han satt för mycket vid datorn. L.H påstod att han älskade datorn mer än henne, vilket var ett löjligt påstående enligt hans mening. När rejäla tjafs uppstod mellan dem skrek de på varandra. Vid två eller tre tillfällen slog han sönder en skåplucka i köket för att han blev arg. Han tog ut sin ilska på "döda ting". I andra fall lämnade han bostaden. Vidare fick han inte umgås med kompisar för då blev L.H svartsjuk. Detta gjorde att han kände sig nertryckt och instängd i förhållandet. Han var tvungen att umgås med henne till hundra procent annars "gick hon under" och blev deprimerad. Flera gånger sade han till henne att de skulle göra saker på varsitt håll. Han fick t.o.m tvinga iväg henne till en tjejfest vid något tillfälle. Han respekterade att hon var nykterist, men hon respekterade inte att han ibland drack alkohol".
Detta påstående tjafs kom från hans sida och inte ifrån min. Han blev ofta arg över att det inte fanns tillräckligt med pengar på kontot, vilket inte var mitt fel med tanke på att jag endast betalade räkningarna som han bett mig. Var det sen inte så mycket pengar kvar på kontot kunde han inte beskylla mig för det eftersom han var vuxen och skulle kunnat klara av att ta hand om detta själv.
Vad gäller det här med datorn så sade han vid ett tillfälle att spelet (World of warcraft) betydde mest för honom, utan att han tänkte på det. Han rättade sig själv snabbt och sade:"Nej, jag menar dig!". Jag var vid detta tillfälle gravid, så då visste jag hur högt han värderade mig och Kim.
När han ville vara med kompisar blev jag inte svartsjuk, utan jag var rädd för att han skulle komma hem full och därmed vara bakfull dagen efter och sedan slå mig precis som han gjorde i början. Jag visste sedan tidigare att han kunde bli väldigt grinig i samband med att han druckit. Han fick vara med kompisar hur mycket han ville, men då fick han fan inte komma hem och slå mig för att han har ont i huvudet sen!
Det här med skåpluckan hände vid ETT tillfälle och han blev då arg efter att ha läst min dagbok där jag skrev att jag mådde dåligt pga. att han inte såg mig. Han satt alltid vid datorn och tvingade mig att ta hand om precis allt i hemmet. Han tjänade 95% av inkomsten, men räkningarna var mitt ansvar enligt honom.
Jag ville definitivt inte ha 100% uppmärksamhet, för det är inte nyttigt i ett förhållande. Jag begärde bara att han skulle släppa datorn en stund och göra någonting med mig, vilket han inte ville göra.
Anledningen till att jag kände att jag inte kunde umgås med mina kompisar var pga. att han hade gjort mig folkskygg. Jag ville heller inte att någon skulle se på mig att jag mådde dåligt. Att någonting var fel. Jag stängde därför in mig och använde endast telefonen och datorn för att hålla kontakten med utomstående värld. '
"När de flyttade till Smedjebacken började han att må psykiskt dåligt och det fanns tillfällen då han ville göra illa sig själv. Han var då arbetslös. Han blev därför inlagd två nätter på psykiatrin i Säter. Därefter fick han utskrivet antidepressiv medicin och sömnmedel. Han blev emellertid väldigt slö av medicineringen och fick därför upphöra med den".
Han blev inte inlagd på Säter pga. att han ville skada sig själv, utan jag hade ställt ultimatumet att han var tvungen att söka hjälp. Anledningen till att jag gjorde det var för att jag hade fått nog. Han hade misshandlat mig över en pannkaka, under graviditeten dessutom.
Medicinerna slutade han med för att han glömde att ta dem emellanåt. Det hände ofta att jag fick påminna honom, men efter ett tag tröttnade jag på det och tyckte att en vuxen karl ska kunna komma ihåg och ta ansvar själv för sina mediciner.
Sen togs vittnesförhöret upp med hans kusin, som jag väljer att kalla C. Jag tar inte upp hela stycket, utan bara en punkt:
"Däremot observerade han vid ett tillfälle att L "knäade" R i svanskotan varvid denne bet ihop och gick åt sidan".
Det var inte meningen att jag skulle knäa honom på svanskotan, utan det var meningen att jag skulle knäa honom i rumpan på skoj. Nu är det så att R är väldigt spinkig (inte smal, spinkig!) och det var därför svårt att avgöra vart rumpan satt och jag träffade olyckligtvis då svanskotan.
"Han har bara sett och även deltagit i skojbråk med R och tycker inte att denne tar i för hårt".
C är en man på snart 24 år och det är klart att han inte tycker att R tar i för hårt med tanke på att de har samma kroppsbyggnad och så gott som är lika starka. Bara för att C inte tycker att det togs i för hårt behöver det inte betyda att inte jag tyckte det. Jag var 17 år och dessutom tjej. Jag har inte samma förutsättningar i en sån här situation. Jag tyckte att R tog i för hårt, men det verkar inte varit någon som tänkt på det.
Sedan kommer vi till R's systers vittnesmål. Jag komme heller inte att ta upp allt där, utan bara saker jag vill kommentera:
"I juni berättade L för henne att R hade tagit tag i henne och rusat ut och att hon skulle göra abort. L var orolig för var R tagit vägen. Hon blev själv förbannad på R, men när de fick tag i honom tog L tillbaka det hon sagt och sa att hon hittat på de. L sa att hon brukade överdriva och att hennes släktingar visste att hon var så."
Jag sa aldrig att jag överdrivit, utan jag sa att det inte var så illa som det lät. Det behöver inte betyda att det var bättre och detta sade jag även under rättegången. Att jag sagt någonting som att jag brukar överdriva är bara löjligt, för de som känner mig vet att jag oftast inte vill dela med mig av saker när jag mått dåligt utan de har istället fått dra ur mig information.
"Vidare hade hon läst på L's blogg om en händelse mellan paret som rörde pannkakor. Hon tror att L berättar som hon gör för att hon är i behov av uppmärksamhet".
Även R och C har sagt såhär. Jag tycker att den motiveringen är skrattretande. Om jag kände att jag var i behov av uppmärksamhet hade jag bara gått till Dennis. Varför skulle jag vilja ha uppmärksamhet av någon som behandlat mig så illa? Varför skulle jag utsätta oss för någonting sånt här om jag inte var allvarlig med det?
Vi går nu vidare till vad tingsrätten har sagt (även där inte allt):
"I detta mål har L.H's berättelse lämnats under ett långt förhör vid huvudförhandlingarna, med R närvarande i rättssalen. Det har i hög grad framstått som att L.H berättat om något hon själv varit med om, då hon berättat sammanhängande och detaljerat med väldigt specifika detaljer rörande olika händelseförlopp. Tingsrätten finner det mycket svårt att tro att L.H skulle ha förmått att berätta på det sätt hon gjort vid huvudförhandlingen om det hon berättat inte varit självupplevt utan istället påhittat. Det har heller inte framkommit något som talar för att L.H i någon väsentlig del lämnat andra uppgifter i de förhör som hållits med polisen, jämfört med det hon sedan berättat vid huvudförhandlingarna. I vart fall har inte större skillnader funnits än vad som kan förklaras med att tid passerat samt att upprepade fall av misshandel kan ha förekommit, vilket erfarenhetsmässigt gör det svårt att skilja olika händerlser åt."
Tingsrätten har alltså sett att jag minns någorlunda vad jag sade i förhöret med polisen och att jag inte ändrat någonting trots att det tog så pass lång tid.
"Tingsrätten kan också konstatera att L.H framstått som återhållsam i sina beskrivningar, bland annat då hon uttryckt att den gången hon fick näsblod kunde ha berott på en olyckshändelse. Hon har också sagt ifrån när hon inte kunnat minnas saker, även om hon fått uppgifter ur polisförhören upplästa för sig. Detta hör sammantaget att L.H's utsaga i sig framstått som mycket trovärdig. De våldssituationer som L.H beskrivit har också varit sådana att hon inte rimligen kan ha misstagit sig på det som hänt, samt att det framkommit att hon varit nykter vid samtliga tillfällen. L.H har också fört dagboksanteckningar vilket kan ha gjort det möjligt för henne att bättre komma ihåg saker även om lång tid passerat.
L.H's version om att hon blivit misshandlad stöds till viss del också av den åberopade fotodokumentationen. Särskilt på ett fotografi framträder ett stort och mycket distinkt blåmärke på L.H's överarm som knappast kan ha uppkommit bara genom att R hållit fast henne utan uppsåt att skada henne. Av det journalutdrag från den 30 november 2007 som nämnts i målet, framgår också att hon sökt läkare eftersom hon ramlat och tagit emot sig med handen och fått ont i fingerleden. Detta stödjer i viss mån L.H's berättelse om den händelse där R släppte henne ner i en fåtölj och hennes finger vek sig. Det har vidare inte framkommit några omständigheter som talar för att dessa skador skulle ha kunnat uppkomma på annat sätt, bland annat då L.H inte ska ha spelat innebandy i tiden för gärningarna.
L.H's berättelse får därutöver också stöd av S.H-J och A.H's utsagor. Dessa vittnen, som lämnat sina uppgifter under ed, har framstått som trovärdiga och det har inte framkommit något som talar för att de skulle ha anledning att lämna oriktiga uppgifter. L.H har anförtrott sig till dessa vittnen när förhållandet mellan henne och R fortfarande pågick och lång tid innan polisanmälan gjordes. S.H-J har sett blåmärken på L.H's ben och armar. A.H har också sett detta samt rivsår och en blånad i ansiktet på L.H. L.H har berättat att R gjort detta på henne samt har i några fall berättat för A-H hur det uppkommit. Vid händelsen den 14 juni 2008 har L.H också berättat för sin mor att R tagit strupgrepp på henne.
Det har inte framkommit någon rimlig förklaring till varför L.H avsiktligen skulle vilja ljuga och lämna påhittade berättelser för personer som står henne mycket nära. Att uppgifterna lämnats till L.H's mamma när förhållandet mellan L.H och R pågick talar också starkt för att uppgifterna är riktiga, eftersom L.H vid denna tid fortfarande ville fortsätta relationen med R och då knappast skulle hitta på saker om denne. Att A.H själv också bevittnat de "skojbråk" som alltid resulterade i att L.H och hennes lillebror grät och där R inte slutade fast man sa tll honom, talar med styrka för att det L.H berättat är sant.
R har hävdat att L.H har berättat som hon gjort för att få uppmärksamhet och omgivningens sympatier. Detta påstående överensstämmer dock inte alls med den bild som S.H-J och A.H lämnat om L.H, där L.H snarast framstått som en person som hållit igen och som de fått dra ur uppgifterna ifrån. I målet har det heller inte framkommit någon annan uppgift som talar för att L.H skulle ha anledning att felaktigt beskylla R för denna allvarliga brottslighet, bland annat då parterna tidigare varit överens om att gå skulda vägar och L.H nu synes ha gått vidare i sitt liv.
Att S.N och C.K inte sett R misshandla L.H är inte särskilt märkligt och motsäger inte att så faktiskt har hänt. Detta med hänsyn till att våld i nära relationer erfarenhetsmässigt sett ofta sker i hemmet, avskilt från omgivningen. S.N's beskrivning av hur L.H's och R's relation framstått som så bra när hon träffade dem, står också kontrast till R's beskrivning av hur det verkligen hade det i förhållandet, vilket visar att de inför S.N visat upp en bild som inte överensstämde med verkligheten. C.K har dock bevittnat konflikter, och har även varit med vid det tillfälle där misshandel skulle ha skett i badrummet och där det i vart fall gått så långt att denne upplevt sig vara tvungen att säga ifrån. Det är då inte svårt att tänka sig att betydligt allvarligare situationer kunnat uppkomma när ingen alls varit närvarande.
Sammantaget finner tingsrätten att L.H's i sig trovärdiga berättelse vunnit sådant stöd av utredningen i målet att R's version är motbevisad. Tingsrätten lägger istället L.H's berättelse till grund för sin bedömning.
Tingsrätten finner utifrån detta först och främst utrett att R haft uppsåt att misshandla L.H i samtliga fall som hon berättat om. Även i de fall där misshandeln inletts med skojbråk har det varit fråga om uppsåtlig misshandel, eftersom L.H tydligt sagt ifrån och R trots detta fortsatt och inte slutat förrän hon börjat gråta. Att detta upprepats om och om igen visar också att R i vart fall efter första tillfället måste ha förstått att han gjorde illa L.H när han agerade som han gjorde, och att hon inte uppskattade eller var med på det när han fortsatte att nypa eller dra henne i håret.
Tingsrätten bedömer också att det inte i något fall varit fråga om ringa misshandel. Detta då R's sätt att klämma till om L.H's käke under åtalspunkten 1 inneburit ett förhållandevis kraftigt våld som resulterat i mer än helt övergående smärta. Det våld som kommit i tiden därefter har visserligen bland annat bestått av örfilar som normalt sett bedöms som ringa misshandel. Dessa har dock kommit som ett led i en upprepad misshandel av L.H, där hon för varje gång kommit att befinna sig i en alltmer utsatt situation. Detta gör enligt tingsrättens bedömning att varje händelse ska bedömas i sig mer allvarlig än om det rört sig om exemplvis en enda örfil vid ett tillfälle. I tingsrättens bedömning vägs också in att våldet riktat sig mot en blott 17-årig fysiskt svagare kvinna i det gemensamma hemmet, där hon även befunnit sig i en beroendesituation eftersom hon inte hade möjlighet att själv försörja sig och riskerade att inte kunna fullfölja sina studier.
Enligt tingsrättens mening är det också tydligt att var och en av gärningarna som L.H berättat om utgjort ett led i en upprepad kränkning av L.H integritet och att det varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla under en tid då hon och R sammanlevde under äktenskapsliknande former. R ska därför dömas för grov kvinnofridskränkning infattande åtalspunkterna 1-5.
Vad gäller punkten 6 kan tingsrätten dock konstatera att L.H sagt sig inte ha några minnesbilder av hur hon fått det blåmärke som funnits på det fotografi som åklagaren åberopat. Det har också framgått att hon även vid polisförhöret varit osäker på hur detta gått till, men antagit att R nypt henne i armen eftersom det alltid var så det varit. Det är dock inte tillräckligt för att tingsrätten ska kunna döma R för misshandel varför åtalet ogillas i denna del. Dock vill tingsrätten särskilt poängtera att detta ändå styrker L.H's berättelse i övrigt, eftersom det hade varit enkelt för henne att fabricera en historia om detta stora blåmärke om det varit så att hon valt att hitta på det övriga som hon berättat om R. L.H har dock istället varit tydlig med att hon är osäker över detta."
Påföljd
R är tidigare ostraffad. Av inhämtat yttrande från frivården framgår att R lever ett ordnat liv och att några tecken på pågående missbruk inte framkommit. Det har däremot framkommit att det finns en historik av psykisk ohälsa och att R vill arbeta med att få en bättre ilskekontroll. Frivården bedömer att det föreligger ett övervakningsbehov utifrån risken för återfall i brott samt har föreslagit en särskild behandlingsplan. R har samtyckt till behandlingsplanen vid huvudförhandlingen och uppgivit att den föreslagna behandlingen skulle vara bra för honom.
Den brottslighet som R nu döms för är brott av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd. För brottet grov kvinnofridskränkning är inte föreskrivet lindrigare straff än sex månaders fängelse. Den misshandel som L.H utsatts för har också varit av allvarligare slag, då det förekommit våld mot huvudet samt då hon blivit sparkad i ryggen bland annat vid tillfällen då hon varit gravid. Straffvärdet uppgår därför till i vart fall tio månaders fängelse. I mildrande riktning beaktar emellertid tingsrätten att det har förflutit ovanligt lång tid sedan brottet begicks och att R vid gärningstillfällena under 2007 endast var 20 år gammal. Detta gör att straffvärdet efter straffmätningen uppgår till sex månaders fängelse.
Visserligen finns anledning att anta att en skyddstillsyn med särskilt behandlingsplan är den påföljd som bäst kan antas bidra till att R avhåller sig från fortsatt brottslighet. Med hänsyn till R's inställning i ansvarsfrågan i målet befarar emellertid tingsrätten att behandlingsplanen, som innehåller en omfattande samtalserie avseende våld i nära relationer, kan komma att bli verkningslös. R har dock medgivit att han har problem med att kontrollera sin ilska och att han har behov av hjälp med det behandlingsinnehåll som föreslagits.
Tingsrätten bedömer därför, om än med viss tvekan, att den föreslagna behandlingsplanen får anses tillräckligt ingripande dels i relation till straffvärdet, dels för att få R att inte återfalla i brott. Påföljden bestäms därför till skyddstillsyn med den föreslagna behandlingsplanen. Det alternativa fängelsestraff som blir följden om R missköter behandlingsplanen bestäms till sex månaders fängelse."
SKILJAKTIV MENING
Nämndemannen Lars Apelqvist var skiljaktig och anförde följande. De omständigheter som framkommit i målet gör att det inte kan uteslutas att L.H något överdrivit det hon kan ha utsatts för. Den stödbevisning som funnits i målet har då inte varit tillräcklig för att bevisa mer än att L.H utsatts för ringa misshandel, som blivit preskriberad. Min bedömning är därför att åtalet skulle ha ogillats".
Det fanns fem stycken domare, varav Lars var den enda manliga. Hur kommer det sig att han var den enda som inte höll med om att denna dom skulle falla?
R's behandlingsplan kommer iaf att pågå i 12 månaders tid. Jag hoppas att han inte överklagar domen. Egentligen finns det ingenting att överklaga på eftersom han egentligen ska ha fängelse, men fick vård då det anses vara det bästa för att hålla honom borta från brottslighet. Skadeståndet blev även sänkt med 15 000:-. Jag tror inte att det kan göras så mycket mer.
Brevet om domen
Publicerat den
Som jag skrev i föregående inlägg valde jag att igår ringa till Falu tingsrätt för att höra hur domen lydde då jag inte orkade vänta på brevet. Till min förvåning damp det ner i brevlådan idag vilket betyder att jag lika gärna kunde ha väntat på det istället för att använda telefonen.
Tingsrätten har skickat ut ett häfte till mig med bl.a. vad som sades under rättegången osv.
Nu återstår det att se om R väljer att överklaga eller om han godkänner detta. Han sa under rättegången att han tror att detta skulle vara mest lämpat för honom. Skadeståndssumman har dessutom sänkts, så jag tycker inte att det finns någonting att överklaga på. Det återstår dock att se.
Det betyder alltså att jag i 3 veckors tid kommer att gå och tänka på detta. Om han väljer att inte överklaga kan jag slappna av och vi kan alla gå vidare med det vi ska.
Jag tror och hoppas på att resultatet kommer att bli bra för alla.
Tingsrätten har skickat ut ett häfte till mig med bl.a. vad som sades under rättegången osv.
Nu återstår det att se om R väljer att överklaga eller om han godkänner detta. Han sa under rättegången att han tror att detta skulle vara mest lämpat för honom. Skadeståndssumman har dessutom sänkts, så jag tycker inte att det finns någonting att överklaga på. Det återstår dock att se.
Det betyder alltså att jag i 3 veckors tid kommer att gå och tänka på detta. Om han väljer att inte överklaga kan jag slappna av och vi kan alla gå vidare med det vi ska.
Jag tror och hoppas på att resultatet kommer att bli bra för alla.
Rättegångarna
Publicerat den
Den 19:e och 20:e oktober befann jag mig i Falun för rättegång på Falu tingsrätt. Jag, Dennis och pappa anlände 40 min innan förhandlingarna skulle börja. Jag var som väntat nervös och det blev inte bättre när R klev innanför dörren till entrén. Jag slängde ett snabbt öga på honom och det var ingen vacker syn. Han var lika ovårdad som han alltid har varit och det såg ut som att han inte sovit sen jag lämnade honom: stora påsar under ögonen och blek som en... jag vet inte vad.
R, hans pappa, hans syster och hans advokat gick in i ett samtalsrum medan jag fortfarande väntade på min advokat. Han kom när det var ca 5-10 min kvar innan förhandlingarna skulle börja. Nu hade jag turen att de sköt upp den några minuter. Av vilken anledning minns jag inte.
När klockan var ca 09:15 ropade de upp ärendet i högtalarna och bad alla parter att infinna sig i salen. Hjärtat bultade när jag tog mitt första kliv över tröskeln och jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Jag, min advokat och åklagaren satte oss på våra platser och ordförande förklarade varför vi var där osv. Vi hann knappt sitta i salen förrän den första pausen inträffade. Åklagaren var nämligen tvungen att ringa och rådgöra med polisen då R kvällen innan den första rättegången krävt att få ha två vittnen under förhandlingarna. Vad jag inte förstår är hur han kunde komma på det här natten innan när han har haft 22 månader på sig.
Efter pausen fick jag berätta vad som hänt och när. Jag började med att berätta när vi var tillsammans, vart vi var i livet (med skola och jobb), när vi flyttade ihop, när misshandeln började och några situationer. Det var dock väldigt svårt att komma ihåg specifika datum för händelserna och eftersom många av dem liknade varandra kunde jag inte sätta någon tid på dem. Lyckligtvis mindes jag två datum, 14/6 och 24/12. Resterande datum för händelser, som kunde bevisas, fanns i min dagbok.
När jag hade berättat min del av historian ställde åklagaren frågor.. I utredningen fanns datum för några av händelserna och hon ställde då frågor kring dessa. Jag fick beskriva vad jag mindes och det blev ganska detaljerat. Det togs upp senare under mitt förhör. När det inte fanns fler frågor gick ordet över till den tilltalade (R). Hans advokat berättade att R förnekade brott och att ingenting av detta har hänt. Han fick efter det lägga fram sin sida av historien, men han beskrev absolut ingenting och när han väl valde att öppna munnen spottade han bara ur sig lögner. Han påstod saker som aldrig har inträffat, vilket gjorde mig besviken. Han fick ett par frågor av åklagaren, men han gav samma svar på i princip varje fråga... Det hände vid något tillfälle att han nekade händelser som lästes upp, men efter ett tag var det möjligt att de hade inträffat.
R, hans pappa, hans syster och hans advokat gick in i ett samtalsrum medan jag fortfarande väntade på min advokat. Han kom när det var ca 5-10 min kvar innan förhandlingarna skulle börja. Nu hade jag turen att de sköt upp den några minuter. Av vilken anledning minns jag inte.
När klockan var ca 09:15 ropade de upp ärendet i högtalarna och bad alla parter att infinna sig i salen. Hjärtat bultade när jag tog mitt första kliv över tröskeln och jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Jag, min advokat och åklagaren satte oss på våra platser och ordförande förklarade varför vi var där osv. Vi hann knappt sitta i salen förrän den första pausen inträffade. Åklagaren var nämligen tvungen att ringa och rådgöra med polisen då R kvällen innan den första rättegången krävt att få ha två vittnen under förhandlingarna. Vad jag inte förstår är hur han kunde komma på det här natten innan när han har haft 22 månader på sig.
Efter pausen fick jag berätta vad som hänt och när. Jag började med att berätta när vi var tillsammans, vart vi var i livet (med skola och jobb), när vi flyttade ihop, när misshandeln började och några situationer. Det var dock väldigt svårt att komma ihåg specifika datum för händelserna och eftersom många av dem liknade varandra kunde jag inte sätta någon tid på dem. Lyckligtvis mindes jag två datum, 14/6 och 24/12. Resterande datum för händelser, som kunde bevisas, fanns i min dagbok.
När jag hade berättat min del av historian ställde åklagaren frågor.. I utredningen fanns datum för några av händelserna och hon ställde då frågor kring dessa. Jag fick beskriva vad jag mindes och det blev ganska detaljerat. Det togs upp senare under mitt förhör. När det inte fanns fler frågor gick ordet över till den tilltalade (R). Hans advokat berättade att R förnekade brott och att ingenting av detta har hänt. Han fick efter det lägga fram sin sida av historien, men han beskrev absolut ingenting och när han väl valde att öppna munnen spottade han bara ur sig lögner. Han påstod saker som aldrig har inträffat, vilket gjorde mig besviken. Han fick ett par frågor av åklagaren, men han gav samma svar på i princip varje fråga... Det hände vid något tillfälle att han nekade händelser som lästes upp, men efter ett tag var det möjligt att de hade inträffat.
Advokaterna fick sedan ställa frågor till oss, men det var inget märkvärdigt. Hans advokat drog bland annat upp ett inlägg som jag skrivit här i bloggen, men jag förstår inte vad det hade med saken att göra. Enligt R har jag skrivit ut hans namn över hela internet, men det stämmer inte - som Ni kan se. Jag har under hela denna resa namngett honom med ett R. Det är inte mitt fel att det finns folk som vet vem har är!
När vi båda blivit förhörda fick vi åka hem. Förhandlingarna den 19:e tog cirka 6 timmar och då är pauserna medräknade.
Den 20:e var det fokus på våra vittnen och det var mina som skulle höras först. Min kompis S blev kallad först och det märktes att hon var nervös eftersom hon bland annat stammade och inte kunde sitta stilla. Hon blev väldigt panikslagen när R’s advokat ställde samma fråga till henne flera gånger. Hon sa inte så mycket under hennes vittnesmål mer än vad hon sett, hur mycket hon besökt mig och R, hur jag var som person då jämfört med nu m.m.
Nästa vittne att kallas var min mamma. Hon hade däremot mer att säga, bland annat att hon alltid såg blåmärken på mina armar, att R alltid lekte med mig eller min lillebror och att leken inte slutade förrän någon av oss grät (jag eller min bror), att jag ofta var hemma hos mina föräldrar efter att R och jag flyttat, att jag inte ville säga vad jag fått mina blåmärken och skador ifrån, men att jag till slut berättade efter lite tjat m.m. R’s advokat påpekade att mamma hade sagt annorlunda i telefonförhöret jämfört med vittnesmålet. Jag förstår inte varför han skulle göra det med tanke på att det handlade om ett litet märke på halsen jag haft. Det känns som att han missförstod.
När mina vittnen blivit hörda var det dags för R’s vittnen. Nu minns inte jag vem som var först ut, utan jag slumpar. Iallafall, ett av hans vittnen var hans kusin K. Han beskrev hur han sett på min och R’s relation: att det såg ut som att vi var väldigt kära och lyckliga, men att alla par har sina bråk osv. När åklagaren ställde frågor till honom bekräftade han en av händelserna som jag beskrev, men som R nekade till dagen innan. Att K bekräftade detta var en lättnad för mig eftersom det då bevisade att jag inte hittat på detta som alla på hans sida påstod.
Hans andra vittne var hans syster S. Hon sade precis som K, att vi såg ut att vara väldigt kära och lyckliga, men att vi aldrig brukade bråka. Efter ett tag beskrev hon en situation som även jag beskrivit dagen innan. Då sade hon dock att vi bråkat, så hon gjorde precis som sin bror: sade emot sig själv.
R’s, K’s och S’s förklaring till varför jag polisanmält R var att jag ville ha uppmärksamhet och det är ingen giltig förklaring, vilket åklagaren även sade efter vittnesförhören.
Åklagaren gick igenom vad det var vi gått igenom dessa två dagar och sade att detta är grov kvinnofridskränkning och att hon tyckte att han skulle få 10 månaders fängelse. Min advokat yrkade på skadestånd på 65 000:-. 50 000:- för kränkning och 15 000:- för sveda och värk. R gick efter vårat förhållande till psykolog och vården hade därför föreslagit att han ska gå ett program som hjälper honom att hantera sin ilska då de är rädda att han får ett återfall. Hans advokat hade även nämnt samhällstjänst. Efter en stund sade han att fallet borde avskrivas eftersom det tagit för lång tid, enligt honom. Att det tog 1 år och 10 månader från det att jag polisanmälde är inte mitt fel.
Det frågades sedan var R tyckte om detta och han sade att han tyckte att programmet lät bra då han behövde hjälp med sin ilska. Ordförande tittade konstigt på honom eftersom han dagen innan sagt att han inte är aggressiv. Då skakade han i rösten och sa att han behöver hjälp att sluta slå på saker. Han slog på en kökslucka EN gång, resten av gångerna slog han på mig och jag är fan ingen sak! Hon frågade då vad han skulle få ut av det här med tanke på att han påstått att han inte är aggressiv, så den diskussionen kom på tal en stund.
Förhandlingarna avslutades sedan och idag föll domen. Jag var rädd för att fallet skulle avskrivas som R’s advokat föreslog och att allt varit förgäves. Att han inte skulle få ta sitt straff för vad han har gjort. För snart 5 timmar sedan ringde jag till Falu tingsrätt för att höra domen och den lydde såhär (om jag fattat rätt):
Han blev dömd för grov kvinnofridskränkning och följderna på det blev:
- Skyddstillsyn (övervakare), som upphör feb-12
- Program för hantering av ilska
- Betala ut 50 000:- i skadestånd till mig
Jag är nöjd med resultatet eftersom det här gynnar alla. Han måste få hjälp med sitt problem dels för att han ska bli en bättre människa, men också för att förhindra att han behandlar nästa som han behandlade mig.
När vi båda blivit förhörda fick vi åka hem. Förhandlingarna den 19:e tog cirka 6 timmar och då är pauserna medräknade.
Den 20:e var det fokus på våra vittnen och det var mina som skulle höras först. Min kompis S blev kallad först och det märktes att hon var nervös eftersom hon bland annat stammade och inte kunde sitta stilla. Hon blev väldigt panikslagen när R’s advokat ställde samma fråga till henne flera gånger. Hon sa inte så mycket under hennes vittnesmål mer än vad hon sett, hur mycket hon besökt mig och R, hur jag var som person då jämfört med nu m.m.
Nästa vittne att kallas var min mamma. Hon hade däremot mer att säga, bland annat att hon alltid såg blåmärken på mina armar, att R alltid lekte med mig eller min lillebror och att leken inte slutade förrän någon av oss grät (jag eller min bror), att jag ofta var hemma hos mina föräldrar efter att R och jag flyttat, att jag inte ville säga vad jag fått mina blåmärken och skador ifrån, men att jag till slut berättade efter lite tjat m.m. R’s advokat påpekade att mamma hade sagt annorlunda i telefonförhöret jämfört med vittnesmålet. Jag förstår inte varför han skulle göra det med tanke på att det handlade om ett litet märke på halsen jag haft. Det känns som att han missförstod.
När mina vittnen blivit hörda var det dags för R’s vittnen. Nu minns inte jag vem som var först ut, utan jag slumpar. Iallafall, ett av hans vittnen var hans kusin K. Han beskrev hur han sett på min och R’s relation: att det såg ut som att vi var väldigt kära och lyckliga, men att alla par har sina bråk osv. När åklagaren ställde frågor till honom bekräftade han en av händelserna som jag beskrev, men som R nekade till dagen innan. Att K bekräftade detta var en lättnad för mig eftersom det då bevisade att jag inte hittat på detta som alla på hans sida påstod.
Hans andra vittne var hans syster S. Hon sade precis som K, att vi såg ut att vara väldigt kära och lyckliga, men att vi aldrig brukade bråka. Efter ett tag beskrev hon en situation som även jag beskrivit dagen innan. Då sade hon dock att vi bråkat, så hon gjorde precis som sin bror: sade emot sig själv.
R’s, K’s och S’s förklaring till varför jag polisanmält R var att jag ville ha uppmärksamhet och det är ingen giltig förklaring, vilket åklagaren även sade efter vittnesförhören.
Åklagaren gick igenom vad det var vi gått igenom dessa två dagar och sade att detta är grov kvinnofridskränkning och att hon tyckte att han skulle få 10 månaders fängelse. Min advokat yrkade på skadestånd på 65 000:-. 50 000:- för kränkning och 15 000:- för sveda och värk. R gick efter vårat förhållande till psykolog och vården hade därför föreslagit att han ska gå ett program som hjälper honom att hantera sin ilska då de är rädda att han får ett återfall. Hans advokat hade även nämnt samhällstjänst. Efter en stund sade han att fallet borde avskrivas eftersom det tagit för lång tid, enligt honom. Att det tog 1 år och 10 månader från det att jag polisanmälde är inte mitt fel.
Det frågades sedan var R tyckte om detta och han sade att han tyckte att programmet lät bra då han behövde hjälp med sin ilska. Ordförande tittade konstigt på honom eftersom han dagen innan sagt att han inte är aggressiv. Då skakade han i rösten och sa att han behöver hjälp att sluta slå på saker. Han slog på en kökslucka EN gång, resten av gångerna slog han på mig och jag är fan ingen sak! Hon frågade då vad han skulle få ut av det här med tanke på att han påstått att han inte är aggressiv, så den diskussionen kom på tal en stund.
Förhandlingarna avslutades sedan och idag föll domen. Jag var rädd för att fallet skulle avskrivas som R’s advokat föreslog och att allt varit förgäves. Att han inte skulle få ta sitt straff för vad han har gjort. För snart 5 timmar sedan ringde jag till Falu tingsrätt för att höra domen och den lydde såhär (om jag fattat rätt):
Han blev dömd för grov kvinnofridskränkning och följderna på det blev:
- Skyddstillsyn (övervakare), som upphör feb-12
- Program för hantering av ilska
- Betala ut 50 000:- i skadestånd till mig
Jag är nöjd med resultatet eftersom det här gynnar alla. Han måste få hjälp med sitt problem dels för att han ska bli en bättre människa, men också för att förhindra att han behandlar nästa som han behandlade mig.
Fastställning
Publicerat den
Idag fastställs domen och om jag inte minns helt fel sker det om en timme. Jag ska inte förneka att jag är nervös och innan jag gick och lade mig bestämde jag mig för att avstå från att ringa och fråga om resultatet. Det betyder alltså att jag kommer att invänta brevet. På något sätt känns det bättre att göra så. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan det dimper ner i brevlådan. Jag hoppas på att jag ska få det i veckan, men jag förväntar mig ingenting. Förhoppningsvis har jag det senast nästa vecka.
Jag kan redan förvarna Er läsare om att jag inte kommer att skriva ut domen här i bloggen.
Jag kan redan förvarna Er läsare om att jag inte kommer att skriva ut domen här i bloggen.
♥♥♥
Publicerat den
250 dagar av kärlek. Jag älskar dig. ♥
Svar på kommentar
Publicerat den
Frågandes om Brighter:
"Hejsan!
Har bara en fråga som du kan svara på om du vill eller inte!
Men varför kunde inte du och ditt ex lösa problem på ett bra sätt när det hade tagit slut isället för att dra det så långt som att det finns problem somm inte löste sig?
För vad jag fattade det så hade du sagt att du skulle hjälpa honom och betala men gjorde inte det!
Tycker bara det var dumt och inte stå upp för något man sagt. Visst det kanske inte är något man vill göra men man har ju varit tsm och den som har lägenheten måste ju få den hjälpen som kan krävas.
Tycker bara du ska göra rätt för dig och göra det som du sagt.
Tror det skulle hjälpa dig väldigt mycket.
Tänk dig om det hade varit tvärt om mot var det var nu . då hade ju inte du blivit glad.
Förlåt för att man tar upp detta.
Hoppas du får en bra utgång av rättegången!"
När jag läser din kommentar ser jag att du antingen har missuppfattat det hela eller att Björn har gett dig felaktig information.
Under tiden vi bodde tillsammans hade jag ingen inkomst, utan vi levde på hans studielån som han fick när han gick en KY-utbildning i Kalmar. Det var jobbigt för mig att inte kunna bidra med någonting och i ett par dagar var jag på en provaställning, men slutade pga. att mitt psyke inte klarade av det och för att mina knän inte klarade av ett så stillasittande arbete. Jag gick sedan till socialen för att be dem om hjälp, men de nekade trots att jag berättade varför jag flyttat.
När han sedan dumpade mig för Denise lovade han att han skulle hjälpa mig ekonomiskt eftersom han kände att det var hans skyldighet eftersom jag inte hade några som helst pengar och för att han ville det, för att vara snäll.
Efter att jag flyttat hem till mina föräldrar igen sa han att han hoppades på att jag skulle kunna hjälpa honom, men hur skulle jag kunna göra det när jag inte hade några pengar? Han hade pengar, men trots det fick mina föräldrar betala hans elräkning vid två tillfällen.
Han försökte sedan tvinga mig att betala en telefonräkning på ca 2100:- och jag hade endast ringt för några kronor och jag fann mig inte i det. Varför skulle JAG betala för samtal som HAN ringt EFTER att vi gjort slut? Det förstod inte jag. Jag tyckte även att han hade betett sig väldigt illa då han ljugit mig rakt upp i ansiktet om varför han inte längre ville vara tillsammans med mig och det var anledningen till att jag vägrade.
Jag kanske också ska tillägga att han efter två månaders förhållande lovat att betala för kläder jag tyckte var fina på Ellos för 800:-. Hade han inte sagt så hade jag inte beställt dem. Det slutade med att mina föräldrar fick betala för kläderna.
Jag förstår inte varför jag skulle ha någon skyldighet att hjälpa honom ekonomiskt när det var han som slängde ut mig. Jag hade inte krävt någon hjälp av ett ex. Är förhållandet slut är förhållandet slut. Då har man ingen skyldighet att hjälpa varandra.
Du säger att det är dumt att inte stå för någonting man har sagt, men det gjorde inte han heller så vi är kvitt. Han lovade att betala för kläderna jag beställde och sedan hjälpa mig ekonomiskt efter att jag flyttat ut, men gjorde han det? Nej. Varför ska då jag hjälpa honom?
Varför ska jag hjälpa någon som har ljugit mig rätt upp i ansiktet och agerat som en skit? Anledningen till att lägenheten och att bl.a. Telia-abonnemanget stod i mitt namn berodde på att Björn hade en betalningsanmärkning. Hade han inte haft det hade allting stått i hans namn och då hade han inte krävt mig på pengar.
Han har inte stått upp för vad han har sagt, så varför ska då jag göra det?
Ursäkten godtages inte. Jag förstår inte varför detta ska dras upp efter 1 år. Vill han någonting får han väl komma till mig själv istället för att skicka någon annan.
Brighter
Publicerat den
Idag mår jag bättre även om jag fortfarande har samma tankar som jag hade igår och tidigare dagar. Jag vill bara säga tack till Emma och Sara för era kommentarer i föregående inlägg. ♥ Ska jag vara ärlig tog jag förgivet när jag skrev det att jag folk skulle kasta skit på mig, så jag blev glad och lättad när ni skrev att ni förstår mig. Då är jag inte så ensam i den här frågan.
Vad som står på schemat idag är skolarbeten. Dennis och jag kom igår kväll överens om att vi ska ta itu med min epokresa. Den ska skrivas i sagoform på engelska och som jag skrev igår har jag fastnat och behöver hjälp. Det känns som att det är lättare att få hjälp av någon som ska läsa berättelsen, inte skriva den. Vi kommer alltså göra så att han får ge mig tips om vad jag kan skriva om medan jag formulerar det. Jag hoppas att vi kommer en bit på vägen. Då slipper jag ha ångest över att jag har så mycket att göra. Jag ska fan bli klar med mina uppgifter innan inlämningsdatumet.
Utöver det har vi inte planerat sådär jättemycket. Jag har träning senare ikväll, men det är om ca 10h.
Vad som står på schemat idag är skolarbeten. Dennis och jag kom igår kväll överens om att vi ska ta itu med min epokresa. Den ska skrivas i sagoform på engelska och som jag skrev igår har jag fastnat och behöver hjälp. Det känns som att det är lättare att få hjälp av någon som ska läsa berättelsen, inte skriva den. Vi kommer alltså göra så att han får ge mig tips om vad jag kan skriva om medan jag formulerar det. Jag hoppas att vi kommer en bit på vägen. Då slipper jag ha ångest över att jag har så mycket att göra. Jag ska fan bli klar med mina uppgifter innan inlämningsdatumet.
Utöver det har vi inte planerat sådär jättemycket. Jag har träning senare ikväll, men det är om ca 10h.
