Svek
Publicerat den
När jag trodde att saker och ting inte kunde bli värre så hade jag fel. Nu kommer saker och ting att falla i bitar eftersom mitt starkaste vittne har bestämt sig för att hon inte vill vittna längre. Hennes anledning är att hon fått barn och nu har en familj att ta hand om. Hon säger att familjen går först. Hon vill alltså inte ställa upp för sin bästa vän som blev misshandlad i 1 år av en man hon trodde att hon älskade. Jag trodde att hon skulle ställa upp för mig eftersom hon själv har blivit misshandlad och vet vilket helvete det är, men jag hade visst fel. Hon har själv växt upp med honom och vet vilket hemskt humör han har. Hon har hört och sett när han har behandlat mig illa och lovade att ställa upp för mig vad som än hände.
Jag har full förståelse för att familjen betyder mycket för henne, men jag tycker inte att hon ska stänga mig ute när jag behöver henne. Hon har alltid ställt upp för mig, men sen hon fick barn så finns hon inte där för mig längre. Jag vet att barn tar upp större delen av ens tid, men jag tycker att det är fel att låsa in sig och strunta i sina vänner. Om det är så man blir när man skaffar barn så tänker jag gå barnlös hela livet, för jag tänker aldrig svika mina vänner. Skulle hon varit i min situation så hade jag självklart ställt upp för henne, utan tvekan. Vi är dock olika och det är ingenting vi kan ändra på.
Jag har nu tappat hoppet om det hela. Han kommer att gå fri trots det han har gjort och han kommer med största sannolikhet att göra om det Jag önskar att jag kunde förhindra det, för jag vill inte att hans nästa ska behöva utstå samma lidande som jag gjorde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag går och gruvar mig över om och vem han kommer att slå härnäst. Jag önskar att jag kunde sätta ett stopp för det, men utan mitt vittne så tvivlar jag på om jag klarar det. Polisen har inte hört av sig än iaf, så jag börjar tappa hoppet om att de kommer att gå vidare med min anmälan.
De har sagt att de ska höra av sig, men de måste hitta Jimmy först eftersom de anser att det är viktigare. Nu kanske jag låter negativ, men jag är 100% säker på att han är död och jag tycker att de borde dödsförklara honom eftersom han varit försvunnen i snart 10 veckor. De kommer aldrig att hitta honom i den här snön. Ska de fortsätta att leta efter honom så får de säkert leta tills i vår med tanke på all snö. Jag tycker att de borde lägga det lite åt sidan och ta hand om andra saker under tiden. Det är klart att de ska fortsätta att leta efter honom, men jag tycker att de kan ha itu med andra fall under tiden. Mitt stod tydligen på tur efter honom. Därför vill jag att det ska hända någonting. Jag anser att det är viktigt att det här går någonstans då jag anser att han måste ta konsekvenserna för vad han har gjort.
Det han har gjort är inte acceptabelt och det vill jag visa. Han ska inte få komma undan med det han har gjort. Det är ett brott och han måste få ta konsekvenserna. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Han måste fortfarande stå sitt kast och ta ansvar för det han gjorde mot mig. Det är inte ett acceptabelt beteende och han behöver professionell hjälp.
Jag har full förståelse för att familjen betyder mycket för henne, men jag tycker inte att hon ska stänga mig ute när jag behöver henne. Hon har alltid ställt upp för mig, men sen hon fick barn så finns hon inte där för mig längre. Jag vet att barn tar upp större delen av ens tid, men jag tycker att det är fel att låsa in sig och strunta i sina vänner. Om det är så man blir när man skaffar barn så tänker jag gå barnlös hela livet, för jag tänker aldrig svika mina vänner. Skulle hon varit i min situation så hade jag självklart ställt upp för henne, utan tvekan. Vi är dock olika och det är ingenting vi kan ändra på.
Jag har nu tappat hoppet om det hela. Han kommer att gå fri trots det han har gjort och han kommer med största sannolikhet att göra om det Jag önskar att jag kunde förhindra det, för jag vill inte att hans nästa ska behöva utstå samma lidande som jag gjorde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag går och gruvar mig över om och vem han kommer att slå härnäst. Jag önskar att jag kunde sätta ett stopp för det, men utan mitt vittne så tvivlar jag på om jag klarar det. Polisen har inte hört av sig än iaf, så jag börjar tappa hoppet om att de kommer att gå vidare med min anmälan.
De har sagt att de ska höra av sig, men de måste hitta Jimmy först eftersom de anser att det är viktigare. Nu kanske jag låter negativ, men jag är 100% säker på att han är död och jag tycker att de borde dödsförklara honom eftersom han varit försvunnen i snart 10 veckor. De kommer aldrig att hitta honom i den här snön. Ska de fortsätta att leta efter honom så får de säkert leta tills i vår med tanke på all snö. Jag tycker att de borde lägga det lite åt sidan och ta hand om andra saker under tiden. Det är klart att de ska fortsätta att leta efter honom, men jag tycker att de kan ha itu med andra fall under tiden. Mitt stod tydligen på tur efter honom. Därför vill jag att det ska hända någonting. Jag anser att det är viktigt att det här går någonstans då jag anser att han måste ta konsekvenserna för vad han har gjort.
Det han har gjort är inte acceptabelt och det vill jag visa. Han ska inte få komma undan med det han har gjort. Det är ett brott och han måste få ta konsekvenserna. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Han måste fortfarande stå sitt kast och ta ansvar för det han gjorde mot mig. Det är inte ett acceptabelt beteende och han behöver professionell hjälp.
Wondering
Publicerat den
Idag har jag varit hemma från skolan då jag har haft starka magsmärtor igen. Tror att jag börjar bli orolig över någonting. Jag har väl ganska mycket framför mig nu de närmsta veckorna. Imorgon ska jag till min psykolog. Är rädd att hon inte har tid att skriva ett intyg. Intyget måste nämligen ligga i samma kuvert som min ansökan och den ska vara inne senast på måndag, alltså måste den postas imorgon innan kl.18. Sen på måndag eftermiddag har jag möte med rektor, SYV och min klassföreståndare angående min framtida skolgång. Vi ska väl mest diskutera hur jag ska gå vidare nu. Om jag ska hoppa av helt tills i höst eller om jag ska gå ut på praktik och om jag isåfall ska göra det så måste det ordnas så snart som möjligt.
Sen har polisen fortfarande inte hört av sig. Jag börjar bli väldigt otålig eftersom jag vill ha det överstökat så snart som möjligt så att man kan släppa det och gå vidare. Han kommer ju såklart att glömma allting tills det är dags, vilket kan vara en fördel för mig, men jag vill ändå få det gjort så snart som möjligt. Då har jag det ur världen och kan fokusera på det som är positivt.
Jag kan även vara nervös eftersom Björn kommer hit den 20/2. Är mest rädd och orolig att det ska gå åt skogen den här gången också. Vill ju bara att allting ska gå bra. Efter allt jag har gått igenom så borde oturen vända någon gång. Tycker att den kan göra det nu. Jag förtjänar någon som tar hand om mig och älskar mig för den jag är, trots mina brister. Jag vet att jag inte är perfekt, men jag har absolut inte gjort någonting för att förtjäna det som har hänt. Jag har bara haft en himlans otur och valt helt fel killar. Jag får försöka lära av det och göra det bästa av situationen. Jag kan inte göra mer än att se framåt.
Sen har polisen fortfarande inte hört av sig. Jag börjar bli väldigt otålig eftersom jag vill ha det överstökat så snart som möjligt så att man kan släppa det och gå vidare. Han kommer ju såklart att glömma allting tills det är dags, vilket kan vara en fördel för mig, men jag vill ändå få det gjort så snart som möjligt. Då har jag det ur världen och kan fokusera på det som är positivt.
Jag kan även vara nervös eftersom Björn kommer hit den 20/2. Är mest rädd och orolig att det ska gå åt skogen den här gången också. Vill ju bara att allting ska gå bra. Efter allt jag har gått igenom så borde oturen vända någon gång. Tycker att den kan göra det nu. Jag förtjänar någon som tar hand om mig och älskar mig för den jag är, trots mina brister. Jag vet att jag inte är perfekt, men jag har absolut inte gjort någonting för att förtjäna det som har hänt. Jag har bara haft en himlans otur och valt helt fel killar. Jag får försöka lära av det och göra det bästa av situationen. Jag kan inte göra mer än att se framåt.
Birthday
Publicerat den
Idag, den 26 Januari 2009, fyller jag 19 år. Dagen började bra då jag vaknade med ett lysande humör. Varför jag gjorde det har jag ingen aning om. Jag får väl se det som någonting positivt; att jag kan vara glad för en gångs skull. Det som var mindre bra med min morgon var att jag ställde klockan på ringning kl.07:20, fast jag egentligen hade sovmorgon till kl.08:20. Det kom jag inte på förrän jag hade stigit upp och då var det ingen idé att gå och lägga sig igen. Klantigt gjort, men sånt som händer. Jag fördrev därför tiden vid datorn tills det var dags att gå till bussen. Jag passade på att poppa lite musik eftersom jag var ensam hemma.
I skolan gick det bra. Jag började kl.10:15 och slutade kl.12:40, så dagen var kort och bra. Efter skolan var jag på stan med Susana en sväng. Pratade lite skit och så ♥Efter att mamma slutade jobbet så åkte vi och köpte hårfärg (som jag ska färga imorgon). Sen åkte vi hem, åt lite och åkte iväg till Falun. Där köpte jag en kaninhona för pengarna jag fick av mina föräldrar. Det är en dvärgvädurshona på 4 månader. Jag har valt att döpa henne till Holly. Hon är hur söt som helst.
Det kändes jättebra att få vara i Falun igen. Jag blir lika glad varje gång. Känner mig lugn och avslappnad där. Jag längtar verkligen tillbaka. Det är mitt hem. Imorgon ska jag ringa runt om jobb och förhoppningsvis så nappar någon. Vill så gärna flytta härifrån så snart som möjligt. Börja ett nytt liv.
Utöver kaninen så fick jag en bok av mamma och pappa. Nu minns jag inte vad den heter, men det är boken av Graaf. Har en bekant som rekommenderat den till mig efter allt jag gått igenom. Den ska tydligen hjälpa mig igenom det här. Snällt av henne att vilja hjälpa mig trots att vi inte längre är vänner. Jag försöker iaf se positivt på det här året. Oturen borde ju vända någon gång. Varför inte i år? Jag ska försöka gå in med en så bra inställning som möjligt. Nu ska här bli ändring. ♥
I skolan gick det bra. Jag började kl.10:15 och slutade kl.12:40, så dagen var kort och bra. Efter skolan var jag på stan med Susana en sväng. Pratade lite skit och så ♥Efter att mamma slutade jobbet så åkte vi och köpte hårfärg (som jag ska färga imorgon). Sen åkte vi hem, åt lite och åkte iväg till Falun. Där köpte jag en kaninhona för pengarna jag fick av mina föräldrar. Det är en dvärgvädurshona på 4 månader. Jag har valt att döpa henne till Holly. Hon är hur söt som helst.
Det kändes jättebra att få vara i Falun igen. Jag blir lika glad varje gång. Känner mig lugn och avslappnad där. Jag längtar verkligen tillbaka. Det är mitt hem. Imorgon ska jag ringa runt om jobb och förhoppningsvis så nappar någon. Vill så gärna flytta härifrån så snart som möjligt. Börja ett nytt liv.
Utöver kaninen så fick jag en bok av mamma och pappa. Nu minns jag inte vad den heter, men det är boken av Graaf. Har en bekant som rekommenderat den till mig efter allt jag gått igenom. Den ska tydligen hjälpa mig igenom det här. Snällt av henne att vilja hjälpa mig trots att vi inte längre är vänner. Jag försöker iaf se positivt på det här året. Oturen borde ju vända någon gång. Varför inte i år? Jag ska försöka gå in med en så bra inställning som möjligt. Nu ska här bli ändring. ♥
Don't get it
Publicerat den
Jag hoppas att jag en dag kan glömma vad du har gjort. Det är klart att jag fortfarande tänker på dig även om jag inte vill. Jag känner mig så dum som lät mig luras av dig. Hur kunde jag lita på dina ord? Jag fick tydliga tecken på att det här skulle hända. Att du var denna sortens kille, men jag stannade kvar ändå. Kärleken gör en bokstavligen blind. Jag önskar att jag hade öppnat mina ögon tidigare. Även om jag var uppmärksam och konfronterade dig så ljög du mig ändå rätt upp i ansiktet. Jag förstår inte hur man kan göra så! Leka med en annan människas känslor på det sättet. Det känns som att du endast såg mig som ett objekt. Jag var ingen människa för dig. Jag var endast ett tidsfördriv eftersom du inte kunde få den du verkligen ville ha. Jag är så besviken och så arg. Både på dig, men även på mig själv som kunde gå på varenda ord som kom ur din mun.
Jag brukar säga att man ska värdesätta alla förhållanden och göra någonting bra av det, men den här gången går det inte. Jag kan inte se någonting positivt från vårat förhållande. Det är klart att jag kände starkt för dig under tiden då jag inte såg några tecken, men när jag väl började se hur du egentligen var så började allting gå utför. Varför kunde du inte ha varit ärlig mot mig på en gång? Om jag inte var den du sökte så kunde du väl ha gjort slut istället för att han lekt med mig på det sättet. Du kanske tycker om att leka med andra människors känslor och sen inte bry dig om det. Du är som mobbarna var i skolan. Det är du som mår dåligt, men du ville inte erkänna det så istället försökte du få mig att må dåligt. Jag hoppas att du en dag inser att du behöver hjälp, för man behandlar inte andra såhär.
Jag brukar säga att man ska värdesätta alla förhållanden och göra någonting bra av det, men den här gången går det inte. Jag kan inte se någonting positivt från vårat förhållande. Det är klart att jag kände starkt för dig under tiden då jag inte såg några tecken, men när jag väl började se hur du egentligen var så började allting gå utför. Varför kunde du inte ha varit ärlig mot mig på en gång? Om jag inte var den du sökte så kunde du väl ha gjort slut istället för att han lekt med mig på det sättet. Du kanske tycker om att leka med andra människors känslor och sen inte bry dig om det. Du är som mobbarna var i skolan. Det är du som mår dåligt, men du ville inte erkänna det så istället försökte du få mig att må dåligt. Jag hoppas att du en dag inser att du behöver hjälp, för man behandlar inte andra såhär.
I will never forget the pain that you caused. You have poisoned my mind. I will never forgive, never forget.
Trip to Borlänge
Publicerat den
Idag var jag, mamma och pappa till Borlänge. Vi började med en visit på McDonalds på Kupolen eftersom vi kom fram när klockan var 13. Jag hade inte ätit någon frukost, så jag var ganska hungrig. Efter maten gick jag och mamma in på Glitter. Jag hittade massor av fina saker och lyckades smöra till mig en mössa för 79,50:-. En grå, stickad. Ser lite ut som en basker av något slag. Skitfin =) Vi gick även in på TeknikMagasinet för att se om de hade ett batteri till min telefon (Nokia 2600), men de hade de inte.
När vi var klara på kupolen åkte vi till Ica Maxi och handlade. Mamma var på jakt efter ny hårfärg, så jag passade på att fråga om även jag kunde få en förpackning med hårfärg. Det blev en extra intensiv blondering från Schwarzkopf (L1+ Ultra plus). Den bleker intensivt 5-7 nyanser. Jag har inte varit blond sen jag gick ut 9:an och det är 2 ½ år sedan. Då hade jag även långt hår (se bild ovan). Jag kommer dock inte att vara blond särskilt länge eftersom jag ska färga håret rött igen. Blonderar håret då jag inte vill vänta tills min bruna färg har växt ut. Jag får sån konstig färg på min utväxt. Får olika nyanser i håret och det är fult. Därför väljer jag att blondera det för att sedan färga rött.
Jag trivdes väldigt bra i rött när jag hade det sist för 2 år sedan. Jag hade jättebra självförtroende och skämdes aldrig över mig själv. Jag vill känna så igen. Känna att jag inte behöver skämmas över att jag ser ut som jag gör. Jag vill ha ett utseende som jag trivs med. Piercingen i läppen kommer även tillbaka under början av året. Det är så tomt utan den. Förstår inte varför jag tog ur den egentligen. Ville väl inte få för många fördomar när jag var gravid. Så dumma tankar man kan ha ibland. Jag ska iaf göra så gott jag kan för att må bra. Först ska jag försöka få Ludvika att betala för mig så att jag får gå i Falun. Sen ska jag skaffa jobb och lägenhet. Det som fattas sen är att jag lär mig att acceptera att jag ser ut som jag gör. Jag tänker göra det som krävs för att jag ska trivas och vara nöjd med mitt utseende. Jag vet att jag trivs jättebra i rött, så snart är jag en liten rödtott igen =)
Efter allt som har hänt så känns det bra att få ordning på allting. Jag känner att jag behöver det. Enda gången jag har varit nöjd med mig själv var när jag var rödhårig. Har inte gillat mitt utseende sen dess. Vill vara lika nöjd med mig själv som jag var då. Det kan göra stor skillnad på självförtroende och självkänsla. Jag har saknat det så länge nu och det är dags att bygga upp det =)
När vi var klara på kupolen åkte vi till Ica Maxi och handlade. Mamma var på jakt efter ny hårfärg, så jag passade på att fråga om även jag kunde få en förpackning med hårfärg. Det blev en extra intensiv blondering från Schwarzkopf (L1+ Ultra plus). Den bleker intensivt 5-7 nyanser. Jag har inte varit blond sen jag gick ut 9:an och det är 2 ½ år sedan. Då hade jag även långt hår (se bild ovan). Jag kommer dock inte att vara blond särskilt länge eftersom jag ska färga håret rött igen. Blonderar håret då jag inte vill vänta tills min bruna färg har växt ut. Jag får sån konstig färg på min utväxt. Får olika nyanser i håret och det är fult. Därför väljer jag att blondera det för att sedan färga rött.
Jag trivdes väldigt bra i rött när jag hade det sist för 2 år sedan. Jag hade jättebra självförtroende och skämdes aldrig över mig själv. Jag vill känna så igen. Känna att jag inte behöver skämmas över att jag ser ut som jag gör. Jag vill ha ett utseende som jag trivs med. Piercingen i läppen kommer även tillbaka under början av året. Det är så tomt utan den. Förstår inte varför jag tog ur den egentligen. Ville väl inte få för många fördomar när jag var gravid. Så dumma tankar man kan ha ibland. Jag ska iaf göra så gott jag kan för att må bra. Först ska jag försöka få Ludvika att betala för mig så att jag får gå i Falun. Sen ska jag skaffa jobb och lägenhet. Det som fattas sen är att jag lär mig att acceptera att jag ser ut som jag gör. Jag tänker göra det som krävs för att jag ska trivas och vara nöjd med mitt utseende. Jag vet att jag trivs jättebra i rött, så snart är jag en liten rödtott igen =)
Efter allt som har hänt så känns det bra att få ordning på allting. Jag känner att jag behöver det. Enda gången jag har varit nöjd med mig själv var när jag var rödhårig. Har inte gillat mitt utseende sen dess. Vill vara lika nöjd med mig själv som jag var då. Det kan göra stor skillnad på självförtroende och självkänsla. Jag har saknat det så länge nu och det är dags att bygga upp det =)
I'm on my way!
Publicerat den
Dagen har varit bra =) Direkt på morgon hade vi idrott och jag höll i lektionen. Vi spelade innebandy och jag tycker att det gick jättebra. Jag är nöjd med min prestation och jag hoppas att de i klassen också var nöjda med min insats. Jag tycker att allting gick jättebra och att vi hade roligt. Alla var jätteduktiga. Fick även beröm av min idrottslärare, vilket kändes bra. Då vet jag att jag gjorde ett bra jobb.
På eftermiddagen skulle jag på möte med min studievägledare för att diskutera mina framtida studier. Jag var jättenervös och hade nästan förväntat mig att Falun skulle neka mig tillträde till skolan. Mia (som min SYV heter) sa att det inte är några problem för de att ta emot mig. Frågan är bara om VBU är villiga att betala för mig. Sist jag gick på idrottsprogrammet så var jag tvungen att ha speciella själ och den här gången är mina själ starkare. Har ju varit med om så mycket nu, så de borde ge ett godkännande även den här gången.
Om VBU godkänner min ansökan så kommer jag att få börja åk.2 med elever som är 2 år yngre än mig. Gud, jag kommer att känna mig gammal. I min blivande klass går endast 4st tjejer. Får hoppas att jag hittar några kompisar den här gången. Det gjorde jag inte sist. Jag har märkt att målvakter alltid blir utanför eftersom det inte är så stor sammanhörighet mellan spelare och målvakter i vissa lag.
Jag håller iallafall tummarna för att VBU godkänner min ansökan så att jag kommer härifrån någon gång. Jag tror att det är just det som behövs för att jag ska må bra igen. Det är alldeles för många minnen här och jag känner att jag behöver komma bort till ett ställe där jag trivs. Jag trivdes jättebra både i Falun och på programmet. Synd att knäna bråkade så mycket sist. Den här gången ska jag träna upp dem och gå till en sjukgymnast så att de håller. Jag vill det här och tänker göra allt för att det ska fungera.
Jag mår så himla bra där och jag vill bli den jag en gång var. Tjejen som alltid gjorde alla andra på bra humör. Som alltid kom med ett leende på läpparna. Den som alltid var glad och positiv. Jag hade inga bekymmer när jag bodde där. Jag har bara bra minnen från Falun, så jag vet att det kommer att bli toppen när jag flyttar dit igen. Jag behöver det verkligen. ♥
Get a life
Publicerat den
Ibland förstår jag inte hur folk kan vara så känslokalla. Trots att folk vet vad Kim betydde och betyder för mig så får jag skit för vad jag har gjort. Det är klart att jag har dåligt samvete eftersom jag har gått emot mina principer, men jag ångrar inte mitt beslut. Jag valde det som var bäst för Kim. Jag skulle inte vilja växa upp med en far som misshandlar både mig och min mamma. Det är inte en bra miljö för ett barn och det var ingen bra miljö för mig. Jag ville inte utsätta Kim för det lidande jag fick utstå. Då var det bättre att hon fick somna in.
Folk kommer aldrig att förstå mig. Jag vet att jag har gjort någonting hemskt, men jag anser fortfarande att jag gjorde Kim en tjänst med tanke på hur situationen såg ut. Ni som har blivit misshandlade av en förälder; skulle ni vilja utsätta era barn för någonting sådant? Jag tror inte det. Så försök att se det från min sida. Det räcker med att jag blev misshandlad, men jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om han hade misshandlat Kim också.
Kim är det enda som håller mig vid liv just nu. Den enda som ger mig hopp om framtiden. Jag vet att folk kanske tycker att jag låter sjuk, men jag säger och intalar mig saker för att lättare kunna tackla sorgen. För att jag ska kunna gå vidare. Det hjälper för mig och jag tänker fortsätta såhär så länge det känns bra. Ni får tycka vad ni vill. Ni förstår ändå inte vad jag har gått igenom och hur man mår efter alla omständigheter.
Ni får gärna ha åsikter om detta, men jag är så trött på att få nedlåtande kommentarer. Hur skulle ni känna om någon skrev hemska kommentarer om någonting som betyder så oerhört mycket för er?
Folk kommer aldrig att förstå mig. Jag vet att jag har gjort någonting hemskt, men jag anser fortfarande att jag gjorde Kim en tjänst med tanke på hur situationen såg ut. Ni som har blivit misshandlade av en förälder; skulle ni vilja utsätta era barn för någonting sådant? Jag tror inte det. Så försök att se det från min sida. Det räcker med att jag blev misshandlad, men jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om han hade misshandlat Kim också.
Kim är det enda som håller mig vid liv just nu. Den enda som ger mig hopp om framtiden. Jag vet att folk kanske tycker att jag låter sjuk, men jag säger och intalar mig saker för att lättare kunna tackla sorgen. För att jag ska kunna gå vidare. Det hjälper för mig och jag tänker fortsätta såhär så länge det känns bra. Ni får tycka vad ni vill. Ni förstår ändå inte vad jag har gått igenom och hur man mår efter alla omständigheter.
Ni får gärna ha åsikter om detta, men jag är så trött på att få nedlåtande kommentarer. Hur skulle ni känna om någon skrev hemska kommentarer om någonting som betyder så oerhört mycket för er?
Grattis Kim
Publicerat den
Idag skulle du, min lilla ängel, anlänt till jorden. Du skulle äntligen få vidröra min famn. Jag skulle äntligen få se dig. Känna din närhet. Det känns så tomt nu när vi har varit ifrån varandra så länge. Om 2 ½ månad är det 1 år sedan du blev till. Tänk att tiden går så himla snabbt. Det känns som att det var igår jag fick beskedet att jag väntade dig. Det ögonblicket kommer jag för evigt att bära med mig. Även om situationen jag befann mig i var hemsk så blev jag jätteglad när jag fick veta att du fanns inom mig. Jag är dock ledsen över att jag bringade så stort lidande över oss båda. Jag hoppas att du en dag kan förlåta mig. Jag hoppas att du förstår att jag fortfarande älskar dig och att jag fortfarande bryr mig om dig. Det tycker jag att jag bevisade idag när jag åkte ända till Falun bara för att tända ett ljus till minne av dig. Jag skrev även en dikt. Mina egna ord som kom direkt ur hjärtat. Det är ju din födelsedag idag och jag ville åka upp till dig för att visa att även om jag inte ångrar vad jag gjort så älskar jag dig än. Du vet varför jag valde att göra detta och det var för att jag ansåg att det var det bästa för dig. Jag hoppas att du en dag kan förstå det och förlåta mig.
Du finns ej längre på denna jord, men för mig så känns det ändå som att du finns här hos mig. Du är och kommer alltid att vara en del av mig. Jag kommer att bära dig med mig vart jag än går. Jag ska se till att du lever vidare genom mig. Tack för tiden jag fick dela med dig. Den har hjälpt mig mycket, även om det stundvis har varit jobbigt att vara utan dig. Jag hoppas att du håller ett vakande öga över mig, att du är stolt över att ha fått vara en del av just mig. Jag är så himla tacksam över att vi fick vara en del av varandra. Vår kärlek värderar jag otroligt högt.
När jag stod på kyrkogården idag kände jag hur saknaden kom tillbaka. Hur gärna jag ville ha dig hos mig. Jag kände hur sorgen och längtan kom tillbaka, men jag tillät mig inte att fälla några tårar. Jag vet att du vill att jag ska vara glad, att jag ska vara lycklig. Jag vet att det är jobbigt för dig att se mig ledsen, därför försöker jag att visa mig stark. Visa att jag kan ta mig igenom det här hur jobbigt det än känns. Jag ska vara stark för din skull Jag vill att du ska vara stolt över mig, mitt barn. Jag lovar att jag inte ska kasta bort mitt liv, utan jag ska göra det till någonting värdefullt och jag ska ta tillvara på varje minut.
Du finns ej längre på denna jord, men för mig så känns det ändå som att du finns här hos mig. Du är och kommer alltid att vara en del av mig. Jag kommer att bära dig med mig vart jag än går. Jag ska se till att du lever vidare genom mig. Tack för tiden jag fick dela med dig. Den har hjälpt mig mycket, även om det stundvis har varit jobbigt att vara utan dig. Jag hoppas att du håller ett vakande öga över mig, att du är stolt över att ha fått vara en del av just mig. Jag är så himla tacksam över att vi fick vara en del av varandra. Vår kärlek värderar jag otroligt högt.
När jag stod på kyrkogården idag kände jag hur saknaden kom tillbaka. Hur gärna jag ville ha dig hos mig. Jag kände hur sorgen och längtan kom tillbaka, men jag tillät mig inte att fälla några tårar. Jag vet att du vill att jag ska vara glad, att jag ska vara lycklig. Jag vet att det är jobbigt för dig att se mig ledsen, därför försöker jag att visa mig stark. Visa att jag kan ta mig igenom det här hur jobbigt det än känns. Jag ska vara stark för din skull Jag vill att du ska vara stolt över mig, mitt barn. Jag lovar att jag inte ska kasta bort mitt liv, utan jag ska göra det till någonting värdefullt och jag ska ta tillvara på varje minut.
Tired of being sorry
Publicerat den
Just nu går jag in med en taskig inställning eftersom jag då inte kan bli besviken. Sist jag gick in med en bra inställning och verkligen litade på personen så blev jag sviken så hårt. Därför har jag valt att gå in med en dålig inställning eftersom jag då inte kan bli besviken och sårad som sist. Det låter väldigt hårt, men jag vet inte vad jag annars ska göra. Folk säger hela tiden:"Jag skulle aldrig kunna svika dig". Bullshit! Jag vet inte vad jag ska tro längre. Jag börjar tro att det inte finns någon för mig därute. Att jag gång på gång kommer att bli sårad och sviken. Jag förstår nu varför min psykolog diagnotiserade mig som paranoid. För det är jag (!!!) och jag vet inte vad jag ska göra åt saken.
Det enda som kan få mig att tackla mitt tillstånd är om jag kan få bevisat att det finns människor där ute som vill mig väl. Att alla inte vill mig någonting ont. Det finns de som faktiskt tycker om mig för den jag är. Jag önskar att jag kunde se det också. Att jag kunde förstå varför de tycker om mig, för det gör jag inte. Efter allt jag varit med om så kan jag inte förstå hur folk fortfarande kan se någonting gott i mig, för jag gör det inte.
Jag längtar efter äkta kärlek, men hur ska jag kunna älska någon om jag inte älskar mig själv? Först måste jag hitta mig själv, ta reda på vem jag är och vart jag är påväg. Jag vet att jag har mycket att ge, men just nu är jag så instängd i mig själv att jag inte längre vet vem jag är. Varje gång jag har öppnat mig och verkligen uttryckt mina känslor så har det gått åt skogen. Därför är jag nu väldigt avvaktande och tillåter mig helst inte att känna någonting. Det kanske inte är så bra heller. Jag hoppas att jag en dag kan släppa allting så att jag återigen kan bli lycklig. Även om jag har haft det jobbigt den senaste tiden så vet jag att även jag förtjänar att vara lycklig.
En gnutta ljus
Publicerat den
Idag fylldes jag av en känsla som jag inte har upplevt på länge. För första gången på flera år har jag känt riktig lycka och glädje. Sist jag var riktigt lycklig var när jag var tillsammans med Rasmus. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv och jag önskar att jag kunde få uppleva de känslor och den kärlek vi en gång delade. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskade honom. Jag litade på honom fullt ut eftersom jag visste att vår kärlek var så pass stark att han aldrig skulle såra mig, förutom den dagen då han valde att avsluta vår relation. Efter 2 år och 5 månader (6 månader som förlovade) valde han att lämna mig och gå vidare med sitt liv då han tyckte att vi växt ifrån varandra. Jag värderar ännu vårat förhållande väldigt högt då jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Jag hoppas att jag kommer att få känna den glädje och lycka som jag kände när jag var med honom. Jag mådde så bra i mig själv under tiden vi hade tillsammans. Jag kunde se ut som skräp, men ändå gick jag med huvudet högt. Jag skämdes aldrig när jag var med honom, vilket kändes väldigt bra.
Jag vill så gärna känna detta med någon igen. Jag vill känna den starka tilliten. Ärligheten och troheten. Jag vill kunna vara mig själv med någon. Bli älskad för den jag är trots mina brister. Jag vill kunna slappna av med någon som jag gjorde en gång i tiden. Jag vill känna den där värmen man upplever när man är kär och älskar någon. När man blir älskad tillbaka. Hur kroppen fylls av värme bara av tanken på den andra. Jag vill så gärna uppleva äkta kärlek igen. Jag tror ännu att det finns hopp för det, men jag måste få bearbeta allting som har varit för att kunna nå ett bra förhållande igen. När jag hittat mig själv så kommer jag att bli lika underbar som jag en gång var. Jag känner att den gamla Louise fortfarande finns kvar djupt inom mig. Jag behöver bara lite tid.
Jag tycker så himla mycket om dig och jag hoppas att du vet det även om jag inte säger det så ofta. Jag har svårt att uttrycka saker då jag är rädd att bli sårad ännu en gång. Du får ha tålamod med mig. En dag ska jag öppna mig som en blomma och då ska allting komma ut. Du ska då få veta vad jag känner, vad jag tänker. Tills dess måste du ha tålamod.
Nu åter till ämnet: Idag var jag och en nära vän till mig i Falun över dagen. Jag var väldigt trött och nedstämd, men när vi svängde in i centrum så lyste jag upp som en sol. Jag kände hur glädjen och lyckan äntligen började komma tillbaka. Jag kunde för en sekund släppa allt hemskt jag varit med om och bara koncentrera mig på framtiden. Jag kunde äntligen slappna av! Känna att jag var hemma. Det kändes så himla bra. Jag kan inte beskriva det i ord! Jag längtar verkligen tills jag flyttar dit igen i höst. Förhoppningsvis så behöver jag inte bo ensam alltför länge. Kanske får sällskap av världens mest underbara kille. ♥ Jag vet att jag kommer att må bra och vara lycklig igen. Det känner jag långt in i själen. Att en plats kan få en att må så bra är helt sjukt!
Tack vare besöket i Falun så har jag mjuknat lite och öppnat mig en smula. Nu vågar jag äntligen säga saker som jag så länge gått och burit på. Jag har sakta med säkert vågat släppa ut mina känslor och tankar. Det känns fantastiskt. Nu börjar jag känna att ljuset är påväg. Det kommer att ta tid, men nu har jag insett att det finns hopp.
Jag vill så gärna känna detta med någon igen. Jag vill känna den starka tilliten. Ärligheten och troheten. Jag vill kunna vara mig själv med någon. Bli älskad för den jag är trots mina brister. Jag vill kunna slappna av med någon som jag gjorde en gång i tiden. Jag vill känna den där värmen man upplever när man är kär och älskar någon. När man blir älskad tillbaka. Hur kroppen fylls av värme bara av tanken på den andra. Jag vill så gärna uppleva äkta kärlek igen. Jag tror ännu att det finns hopp för det, men jag måste få bearbeta allting som har varit för att kunna nå ett bra förhållande igen. När jag hittat mig själv så kommer jag att bli lika underbar som jag en gång var. Jag känner att den gamla Louise fortfarande finns kvar djupt inom mig. Jag behöver bara lite tid.
Jag tycker så himla mycket om dig och jag hoppas att du vet det även om jag inte säger det så ofta. Jag har svårt att uttrycka saker då jag är rädd att bli sårad ännu en gång. Du får ha tålamod med mig. En dag ska jag öppna mig som en blomma och då ska allting komma ut. Du ska då få veta vad jag känner, vad jag tänker. Tills dess måste du ha tålamod.
Nu åter till ämnet: Idag var jag och en nära vän till mig i Falun över dagen. Jag var väldigt trött och nedstämd, men när vi svängde in i centrum så lyste jag upp som en sol. Jag kände hur glädjen och lyckan äntligen började komma tillbaka. Jag kunde för en sekund släppa allt hemskt jag varit med om och bara koncentrera mig på framtiden. Jag kunde äntligen slappna av! Känna att jag var hemma. Det kändes så himla bra. Jag kan inte beskriva det i ord! Jag längtar verkligen tills jag flyttar dit igen i höst. Förhoppningsvis så behöver jag inte bo ensam alltför länge. Kanske får sällskap av världens mest underbara kille. ♥ Jag vet att jag kommer att må bra och vara lycklig igen. Det känner jag långt in i själen. Att en plats kan få en att må så bra är helt sjukt!
Tack vare besöket i Falun så har jag mjuknat lite och öppnat mig en smula. Nu vågar jag äntligen säga saker som jag så länge gått och burit på. Jag har sakta med säkert vågat släppa ut mina känslor och tankar. Det känns fantastiskt. Nu börjar jag känna att ljuset är påväg. Det kommer att ta tid, men nu har jag insett att det finns hopp.
Emptyness
Publicerat den
Ibland känner jag mig så tom och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska släppa. Efter allt som har hänt så känner jag ingenting längre. Jag har jättesvårt att uttrycka känslor, framförallt glädje. Det var länge sedan jag skrattade riktigt ordenligt. Jag ler och skrattar ibland, men det var länge sedan som jag kände mig riktigt lycklig. Just nu finns det en kille i mitt liv som jag tycker väldigt mycket om, men jag har så himla svårt att ta åt mig av alla komplimanger han ger mig. Alla fina ord han säger. Det är nog lika jobbigt för honom som det är för mig. Jag har så många gånger fått höra det ena och det andra, men det är ingen som verkligen har menat det.
Jag har svårt att ta åt allt som är positivt. Jag tillåter mig heller inte att känna lycka. Varje gång det dyker upp några vackra och positiva tankar i mitt huvud så stöter jag bort dem. Jag tror att det delvis beror på min diagnos. Jag har en väldigt dålig attityd till lycka just nu. Jag vill bli lycklig, men ibland känns det som att jag inte kommer att bli lycklig med någon. Att jag endast kan bli lycklig om jag är ensam, och det vill jag inte vara. Jag vill ha en framtid med någon som älskar mig för den jag är, trots mina brister. Någon som aldrig skulle såra eller göra mig illa, men jag är osäker på om det finns någon som är så. Jag har träffat på så många hemska karlar och ibland inbillar jag mig att det inte finns några bra karlar där ute. För att jag ska kunna lita på någon igen, och sluta vara orolig, så måste man bevisa för mig att man förtjänar min tillit. Det kommer att ta tid, men en dag ska det nog vara möjligt.
Jag måste sluta se så negativt på livet, men just nu är det svårt. Man brukar säga att man får vad man förtjänar, men vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag förstår det bara inte. Vad har jag gjort för ont för att förtjäna ett liv av sorg och rädsla? Ett liv fyllt av smärta. Jag har endast varit lycklig en gång i mitt liv och de som känner mig sen 8:an vet vad jag pratar om. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var då och jag önskar att jag kunde få uppleva samma känsla igen. Det känns dock som att det ej är möjligt. Som att jag är dömd att leva ett liv i mörker. Jag längtar efter den dagen då jag dras upp ur mörkret och in i ljuset. När ska jag återigen få vara lycklig? ♥
Jag har svårt att ta åt allt som är positivt. Jag tillåter mig heller inte att känna lycka. Varje gång det dyker upp några vackra och positiva tankar i mitt huvud så stöter jag bort dem. Jag tror att det delvis beror på min diagnos. Jag har en väldigt dålig attityd till lycka just nu. Jag vill bli lycklig, men ibland känns det som att jag inte kommer att bli lycklig med någon. Att jag endast kan bli lycklig om jag är ensam, och det vill jag inte vara. Jag vill ha en framtid med någon som älskar mig för den jag är, trots mina brister. Någon som aldrig skulle såra eller göra mig illa, men jag är osäker på om det finns någon som är så. Jag har träffat på så många hemska karlar och ibland inbillar jag mig att det inte finns några bra karlar där ute. För att jag ska kunna lita på någon igen, och sluta vara orolig, så måste man bevisa för mig att man förtjänar min tillit. Det kommer att ta tid, men en dag ska det nog vara möjligt.
Jag måste sluta se så negativt på livet, men just nu är det svårt. Man brukar säga att man får vad man förtjänar, men vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag förstår det bara inte. Vad har jag gjort för ont för att förtjäna ett liv av sorg och rädsla? Ett liv fyllt av smärta. Jag har endast varit lycklig en gång i mitt liv och de som känner mig sen 8:an vet vad jag pratar om. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var då och jag önskar att jag kunde få uppleva samma känsla igen. Det känns dock som att det ej är möjligt. Som att jag är dömd att leva ett liv i mörker. Jag längtar efter den dagen då jag dras upp ur mörkret och in i ljuset. När ska jag återigen få vara lycklig? ♥
Passion
Publicerat den
Nu känner jag hur det börjar kittla i fingrarna. Jag har inte spelat på snart 2 år pga. de förbannade knäna. Jag har varit till sjukgymnaster, massörer och läkaren, men ingen kan hitta något fel. Antingen så är det stora fel på mig eller så kan inte dagens läkare någonting. Jag hoppas att jag kan få hjälp att hitta felet, så att jag kan åtgärda det på bästa sätt. Jag är verkligen sugen på att börja spela igen.
I höst börjar jag troligtvis på innebandyprogrammet igen. Gud, vad jag har saknat det programmet! Har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Innebandyn har alltid varit mitt liv, så det har varit jobbigt nu när man inte har kunnat spela pga. skada. Jag har fällt så många tårar över detta och ser verkligen fram emot att få börja träna igen. Jag ska försöka vara försiktig den här gången och verkligen lyssna till min kropp. Har jag tur så hittar jag en bra sjukgymnast som kan hjälpa mig att stärka knäna på något sätt. Ska försöka träna dem lite i sommar med t.ex. cykling och simning. Sen blir det att ge gärnet. Ska försöka nå mitt mål den här gången. Jag var så himla nära! Jag ger mig inte.
Jag saknar min gamla modersklubb, mitt gamla lag. Även om jag kanske inte var den som var mest social så hade vi alla trevligt tillsammans. Vi har många fina minnen som aldrig kommer att glömmas bort. Något som jag aldrig kommer att glömma är matchen mot Romme, som då var serieledare, då vi vann med 4-3. Den matchen jobbade vi stenhårt och vi spelade verkligen som ett lag.
Feeling blue
Publicerat den
Jag har inte förrän nu som jag insett vad det är jag verkligen har gjort. Jag skäms så otroligt mycket över det då jag har gått emot mina egna principer. Jag har alltid varit emot detta och jag sa till mig själv att jag aldrig skulle göra någonting sådant. Jag skulle aldrig kunna utsätta mig själv eller mitt barn för det. Jag anser nämligen att det är ett liv redan efter första dagen. Alla har rätt till en chans, och även om jag ville ge dig den så hade det aldrig fungerat.
När jag tänker på vad det är jag gjort så blir jag så himla arg på mig själv. Jag förstår bara inte hur man kan planera ett barn, bli gravid för att sedan ta bort det. Jag vet att jag gjorde det jag ansåg bäst för mitt barn med tanke på situationen, men jag skäms nå enormt över detta ändå. Man gör inte såhär! Jag trodde att jag var en mogen kvinna, men jag hade visst fel. Såna som mig borde inte få ha barn.
Jag önskar att jag tog mitt ansvar som mor, eller det kanske jag gjorde? Det kan jag inte riktigt avgöra. Anledningen till att jag valde detta som öde för mitt barn var att jag ville bespara henne det lidande som hon skulle fått utstå i vår värld. Ett barn förtjänar två kärleksfulla föräldrar som tar hand om varandra. En familj där man kan känna sig älskad och det hade hon inte fått. Jag skulle aldrig orka leva med mig själv om han hade slagit henne också. Inte nog med att han slog mig, men jag skulle aldrig acceptera att han slog henne. Jag anser att jag gjorde henne en tjänst, för ingen ska behöva växa upp med ett monster till far.
Jag har alltid varit emot abort och kommer nog alltid att vara det innerst inne. I det här fallet så vet jag att jag gjorde rätt, för ett barn ska inte behöva fara illa. Speciellt inte av en förälder. Jag gjorde så gott jag kunde för Kim, men det räckte inte till. Jag hoppas att hon en dag kan förlåta mig för det jag har gjort. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst för henne. Även om det smärtar att veta att jag berövade mitt barn livet så vet jag att hon har det bättre där hon är nu.
Jag är ändå glad över att jag blev gravid då det lärde mig så mycket. Även om beslutet var jobbigt så stärkte det mig på något sätt. Kim lärde mig att man aldrig ska skämmas över sig själv. Att man klarar allt om man bara är stark. Bara man har viljan och styrkan att kämpa. Jag ska ta mig igenom livets alla hinder och tänka på henne varje gång det känns jobbigt. Även om det är jobbigt att tänka på henne så gör hon mig glad. Jag är så glad över att vi fick vara en del av varandra.
När jag tänker på vad det är jag gjort så blir jag så himla arg på mig själv. Jag förstår bara inte hur man kan planera ett barn, bli gravid för att sedan ta bort det. Jag vet att jag gjorde det jag ansåg bäst för mitt barn med tanke på situationen, men jag skäms nå enormt över detta ändå. Man gör inte såhär! Jag trodde att jag var en mogen kvinna, men jag hade visst fel. Såna som mig borde inte få ha barn.
Jag önskar att jag tog mitt ansvar som mor, eller det kanske jag gjorde? Det kan jag inte riktigt avgöra. Anledningen till att jag valde detta som öde för mitt barn var att jag ville bespara henne det lidande som hon skulle fått utstå i vår värld. Ett barn förtjänar två kärleksfulla föräldrar som tar hand om varandra. En familj där man kan känna sig älskad och det hade hon inte fått. Jag skulle aldrig orka leva med mig själv om han hade slagit henne också. Inte nog med att han slog mig, men jag skulle aldrig acceptera att han slog henne. Jag anser att jag gjorde henne en tjänst, för ingen ska behöva växa upp med ett monster till far.
Jag har alltid varit emot abort och kommer nog alltid att vara det innerst inne. I det här fallet så vet jag att jag gjorde rätt, för ett barn ska inte behöva fara illa. Speciellt inte av en förälder. Jag gjorde så gott jag kunde för Kim, men det räckte inte till. Jag hoppas att hon en dag kan förlåta mig för det jag har gjort. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst för henne. Även om det smärtar att veta att jag berövade mitt barn livet så vet jag att hon har det bättre där hon är nu.
Jag är ändå glad över att jag blev gravid då det lärde mig så mycket. Även om beslutet var jobbigt så stärkte det mig på något sätt. Kim lärde mig att man aldrig ska skämmas över sig själv. Att man klarar allt om man bara är stark. Bara man har viljan och styrkan att kämpa. Jag ska ta mig igenom livets alla hinder och tänka på henne varje gång det känns jobbigt. Även om det är jobbigt att tänka på henne så gör hon mig glad. Jag är så glad över att vi fick vara en del av varandra.
Countdown
Publicerat den
Snart var du, min lilla ängel, beräknad att komma till världen. Det känns så tungt att du inte kommer att vara hos mig. Att jag aldrig får bära dig i min famn. Att jag aldrig kommer att få höra dig skratta. Höra ditt allra första ord. Se dig ta ditt allra första steg. Jag saknar dig för varje dag som går och jag är så ledsen för allt som har hänt. Handen vilar ofta på min mage och jag önskar så att du fortfarande bodde i den. Jag är ledsen att det skulle behöva sluta såhär, men jag gjorde vad jag ansåg var bäst för dig. Jag hade gärna behållt dig, men jag ville inte att du skulle växa upp i den här miljön. Det hade inte varit rättvist mot dig. Jag ville att du skulle få en bra start i livet, och det hade jag inte kunnat ge dig. Jag är ledsen Kim. Jag saknar dig så otroligt mycket! Mitt hjärta skriker efter dig och min själ den blöder. Sorgen och saknaden av dig kommer aldrig att försvinna. Jag har fällt så många tårar, önskat att jag kunnat dra tillbaka tiden för då hade du ännu varit hos mig.
Du kommer alltid att vara en del av mig och jag glömmer dig aldrig. Även om du aldrig fick vidröra jorden så gjorde du stor skillnad. Du fick mig att växa som människa, inse att jag faktiskt duger som jag är. Att jag har ett värde. Du får mig att orka kämpa. Du är min drivkraft här i livet. Jag kommer att bära dig med mig vart jag än går. I mitt hjärta ska du för evigt finnas kvar. Jag ska se till att du lever vidare genom mig. Du kommer alltid att vara en del av mig. Det kan ingen och inget ändra på. Tack för allt du har gjort för mig. Jag önskar att jag hade fått se dig, att jag hade fått ta farväl av dig. Du togs ifrån mig så snabbt att jag aldrig riktigt fick säga adjö, det ångrar jag. Jag hoppas att du kan förlåta mig. Jag hoppas att du har det bra där du är nu. En dag ska vi åter ses, mitt lilla barn.
Du kommer alltid att vara en del av mig och jag glömmer dig aldrig. Även om du aldrig fick vidröra jorden så gjorde du stor skillnad. Du fick mig att växa som människa, inse att jag faktiskt duger som jag är. Att jag har ett värde. Du får mig att orka kämpa. Du är min drivkraft här i livet. Jag kommer att bära dig med mig vart jag än går. I mitt hjärta ska du för evigt finnas kvar. Jag ska se till att du lever vidare genom mig. Du kommer alltid att vara en del av mig. Det kan ingen och inget ändra på. Tack för allt du har gjort för mig. Jag önskar att jag hade fått se dig, att jag hade fått ta farväl av dig. Du togs ifrån mig så snabbt att jag aldrig riktigt fick säga adjö, det ångrar jag. Jag hoppas att du kan förlåta mig. Jag hoppas att du har det bra där du är nu. En dag ska vi åter ses, mitt lilla barn.
♥Kim Hedblom♥
2008/04/14 - 2008/07/22
De 14 veckor som du bodde i min mage var de bästa i mitt liv.
The memory will never die.
2008/04/14 - 2008/07/22
De 14 veckor som du bodde i min mage var de bästa i mitt liv.
The memory will never die.
Decision
Publicerat den
Jag har nu tänkt ett tag och kommit fram till att jag ska ändra vissa saker i mitt liv. Det första som jag ska jobba på är mitt självförtroende. Jag har lovat mig själv att aldrig mer skämmas över att jag är den jag är, att jag ser ut som jag gör. Det är våra olikheter som gör oss mänskliga. Om alla hade varit likadana så hade världen varit så himla tråkig. Därför ska vi vara stolta över att vi är just den vi är. Vi kan inte ändra på det, utan det enda som vi kan ändra på är hur vi beter oss och hur vi ser på andra. Hur vi tar hand om varandra, men även hur vi tar hand om oss själva. Vi är unika genom våra egenskaper, det får man inte glömma. Vi fyller ut varandra genom våra motsatser. Våra olikheter. Vi kan inte gå och skämmas över att vi är den vi är. Det är klart att vi alla har gjort saker i våra dagar som vi ångrar, men man får ta lärdom av det.
Vi ska bli omtyckta och älskade för vår personlighet, inte vårat utseende. Därför, tycker jag, är det viktigt att man står på sig och håller huvudet högt. Vi är den vi är och det kan ingen (förutom vi själva) ändra på. Jag tycker det är dags att folk slutar att vara så ytliga, att de istället försöker att se till det andra har på insidan. Ni som är ytliga, ni går miste om så himla mycket. Livet hade varit så mycket bättre om vi bara kunde ta varandra för dessa vi verkligen är. Inte ha några förväntningar, utan bara ta det som det kommer.
Någonting som jag även ska jobba på är att inte tro på allt folk säger, vare sig det är bra eller dåligt. Jag har blivit lurad så många gånger, så nu skiter jag i det här! Efter allt som har hänt så har jag lärt mig att jag endast kan lita på mig själv. Att det är min magkänsla och ingenting annat som spelar roll. Jag kan inte ens tro på de tre orden längre. Jag har hört dem så många gånger, men det är ingen som verkligen menat det. Hur kan man säga något sånt om man inte menar det? Jag tycker att det är så falskt att säga saker bara för att göra någon glad. För att personen inte ska bli sårad. Det leder bara till mer lidande i längden genom att göra så.
Jag har hört så många lögner i mina dagar att jag inte kan tro på ett enda ord som kommer ur folks munnar. Jag tror endast på mig själv och det kanske är bäst för tillfället. Jag måste själv avgöra vem det är jag kan lita på. Just nu känns det som att jag endast kan lita på mina vänner, knappt det, men några karlar går inte att lita på. Det kommer att ta ett tag. Det ska till mycket för att jag ska kunna lita på någon igen. Jag ska iaf sluta att ta åt mig så mycket av vad folk säger. Jag tänker inte låta någon försöka utnyttja mig igen, för den här gången kommer det inte att gå. Smörerier fungerar inte på mig längre. Jag har lärt mig.
Förvirrad
Publicerat den
Imorse fick jag ett sms där det stod att du inte ska lämna mig. Att läkarna hade fel. Är det något slags skämt eller? För det var inte ett dugg roligt. Jag har gått och varit så himla orolig för dig. Jag har fällt så många tårar för dig och så berättar du det här. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Skämtade du med mig från första början? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag är glad att du inte ska lämna mig än, vännen. Jag hoppas att du nu kommer att få den vård du behöver för att överleva. Du förtjänar inte att dö. Inte än. Du har många långa år framför dig och jag vill att du tar tillvara på den chans som du nu har fått. Du överlevde av en anledning. Slösa inte bort detta nu. Livet är alldeles för värdefullt för det. Jag kommer att stötta dig i det här och se till att du har det bra. Jag kommer att göra allt jag kan.
Afraid of losing you
Publicerat den
Jag trodde aldrig att någon skulle komma att betyda så mycket för mig som du gör Jens. Du har alltid ställt upp för mig och funnits där när jag behövt dig. Om jag någonsin har mått dåligt eller varit osäker över någonting så har jag alltid kunnat prata med dig. Oavsett vad klockan har varit på dygnet så har jag alltid kunnat höra av mig till dig. Du har alltid ställt upp och lyssnat. Det märks att du bryr dig om mig. Som om jag betyder någonting för dig. Du betyder mycket för mig. Du är min bästa vän, Jens. Jag är så tacksam över att du finns där för mig. Jag förstår inte varför det inte kan finnas fler människor i världen som är som dig. Du är så snäll och du har ett hjärta så varmt. Du ska vara stolt över att du är den du är. Jag är glad över att jag får vara en del av ditt liv. Jag hoppas att jag bringar lika mycket glädje hos dig som du gör hos mig. Jag skulle aldrig klara mig utan dig. Du är en underbar vän och ett tag tror jag faktiskt att du var mer för mig. För en stund så trodde jag faktiskt att jag hade känslor för dig. Jag vågade dock inte erkänna det för mig själv. Jag har tidigare blivit kär i en vän och det slutade i total katastrof. Jag vågade helt enkelt inte utsätta mig för samma sak igen. Jag tror dock inte att du skulle kunna skada eller såra mig på något sätt. Jag har fått den uppfattningen att du inte är den som skadar folk. Jag vet att du gjort saker i ditt förflutna som du ångrar, men jag hör på dig att du vill och att du har förändrats. Det hörs så väl i din röst när du talar till mig.
Jag kan inte förstå varför det här ska hända dig av alla. Hur kan världen vara så grym och orättvis? Vad har du gjort för att förtjäna detta? Jag kan bara inte förstå det. Jag har svårt att acceptera att du snart ska lämna mig. Att jag aldrig mer kommer att få höra din röst igen. Jag kommer aldrig mer att få höra ditt skratta. Jag har aldrig träffat dig, men du betyder jättemycket för mig. Jag trodde inte att det var möjligt att bli så fäst vid någon som man aldrig har träffat. Vännen, du betyder otroligt mycket för mig. Tack för den tiden vi haft tillsammans. Jag hoppas att du kommer att få det bra dit du snart ska fara. Jag kommer att sakna dig. Du kommer alltid att finnas inom mig och jag ska bära med dig vart jag än går. Jag vill tacka dig för att du tagit så väl hand om mig och brytt dig om mig. Det betyder mycket för mig.
Jag kan inte förstå varför det här ska hända dig av alla. Hur kan världen vara så grym och orättvis? Vad har du gjort för att förtjäna detta? Jag kan bara inte förstå det. Jag har svårt att acceptera att du snart ska lämna mig. Att jag aldrig mer kommer att få höra din röst igen. Jag kommer aldrig mer att få höra ditt skratta. Jag har aldrig träffat dig, men du betyder jättemycket för mig. Jag trodde inte att det var möjligt att bli så fäst vid någon som man aldrig har träffat. Vännen, du betyder otroligt mycket för mig. Tack för den tiden vi haft tillsammans. Jag hoppas att du kommer att få det bra dit du snart ska fara. Jag kommer att sakna dig. Du kommer alltid att finnas inom mig och jag ska bära med dig vart jag än går. Jag vill tacka dig för att du tagit så väl hand om mig och brytt dig om mig. Det betyder mycket för mig.
Syn på det hela
Publicerat den
En dag kommer jag att hitta en karl som verkligen förtjänar mig. Om man låter mig få chansen så är jag hur underbar och snäll som helst. Det vet jag innerst inne. Man måste bara låta mig visa det. Jag har setat och funderat ett tag nu och kommit fram till att jag endast har varit lycklig under ett av mina förhållanden och det var mitt förhållande med Rasmus. Han lärde känna mig från grunden och tog mig för den jag var. Det var inte ofta vi var osams. Det är klart att det kan bli lite osämja emellanåt, men vi blev aldrig osams och hade aldrig några bråk. Om någon funderade över någonting så pratade vi med varandra direkt istället för att hålla saker inom oss. De 2 år och 5 månader som vi hade tillsammans värdesätter jag högt. Det hör dock till det förgångna, men jag hoppas att jag en dag kan hitta en kille som kan göra mig lika lycklig som han gjorde. Jag vet att jag förtjänar det.
Lägger dock det här med karlar på is ett tag. Nu söker jag jobb och lägenhet eftersom jag ska börja på innebandyprogrammet igen i höst. Vill inte pendla, så jag ska försöka att hitta eget. Starta om på nytt och börja om från början. Tror det är precis vad jag behöver. Jag tycker att folk bryr sig för lite om sig själva. Man lägger ner för mycket tid till de som är runtomkring istället för att tänka över vad man själv måste göra för att må bra. Jag har alltid brytt mig om hur andra mått istället för att se över hur jag själv mår. Jag tycker att man ska ta tag i sina egna problem innan man försöker hjälpa andra. Det fungerar inte i längden om man bara ska ta hand om alla andra utom en själv. Vi förtjänar alla att må bra, men den enda som kan tillföra lyckan är vi själva. Man måste tillåta sig själv att vara lycklig. Att våga saker här i livet och det är det jag tänker göra nu.
