Minnen från minneslunden
Publicerat den

Nu har jag äntligen fått bilderna från fotograferingen med fina Evelina  Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är över att hon följde med och bevarade mina minnen på bild. 
 
 
 
 
 



Tiden läker inte alla sår
Publicerat den

 
Det sägs att tiden läker alla sår, men mitt hjärta är fortfarande trasigt. Idag för 6 år sedan förlorade jag en del av mig själv som jag aldrig kommer att få åter, en del som jag kommer att sörja till mina sista dagar  Jag kommer aldrig glömma det som har varit och helt ärligt så vill jag inte det heller då det har format mig till den jag är idag. Jag är så tacksam för alla lärdomar som det onda har fört med sig. Det är som ordspråket säger: det finns ingenting ont som inte för någonting gott med sig. Det har varit många tuffa år, men jag har lärt mig mycket om mig själv och fått andra värderingar. Det tackar jag för. 
 
Idag har jag besökt minneslunden, men inte ensam. Nej, jag hade med mig en nyfunnen vän som också är fotograf. En känslosam, men fin session på minneslunden blev det. Några av bilderna kommer ramas in och hängas upp på väggen. Bilder kommer sen!



Jag saknar dig ♥
Publicerat den

 
I söndags var det Kims beräknade födelsedag. Jag måste erkänna att jag hade glömt bort det, att det var Mikael som påminde mig då han såg anteckningen i sin kalender (vi har varsin och jag hade av misstag råkat skriva i hans då de ser precis likadana ut). Jag förstod inte alls vad han menade med hur känns det inför imorgon? förrän han förklarade att det var den 19:e. Hur kan man glömma någonting så viktigt?! Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag har trots allt haft det väldigt tufft den senaste tiden och då kan man inte hålla koll på allt (blev arbetslös vid årsskiftet och opererade bort en tumör förra veckan. Räcker det inte med barnlösheten?).
 
Jag var till minneslunden i söndags i alla fall. Det kändes bra att vara där och Kim fick en extra stor nalle eftersom jag hade varit så dumt och glömt bort hennes dag. Väl på minneslunden kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det kan jag aldrig när jag är där... 

Jag är inte religiös och jag tror inte på ett liv efter döden, men av någon anledning har jag inbillat mig att Kim kan höra mina tankar när jag är nära. Jag brukar säga till henne att jag saknar henne, att jag älskar henne. Det gjorde jag dock inte i söndags. Då bad jag henne att förlåta mig, att inte straffa mig för det jag har gjort. Det känns ibland som att barnlösheten är ett sätt att straffa mig för att jag valde att göra abort (jag är abortmotståndare och gick emot mina egna principer). Jag förstår att det är ganska osannolikt att det är så, men när man inte blir gravid efter år av försök och läkarna säger att allt är som det skall vill man ju hitta en förklaring till varför man aldrig lyckas. Det här är min förklaring. Jag har träffat andra som är i samma situation och förklaringen känns därmed väldigt logisk även om kuratorn på kvinnokliniken (samtalet inför aborten) garanterade att jag utan problem skulle bli gravid igen. Jag känner mig väldigt lurad... Om jag bara visste då att jag skulle komma att befinna mig i den här situationen hade jag valt en annan väg 
 
 



Kims beräknade födelsedag
Publicerat den

Det sägs att tiden läker alla sår, men den här dagen känns lika tung år efter år  Jag känner mig tom och det finns ingenting i hela världen som kan fylla det enorma hålrummet efter dig. Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att jag valde den så kallade enkla utvägen. Det var dock allt annat än enkelt och jag förlorade en del av mig själv den dagen du somnade in, en del som jag aldrig kommer att få tillbaka. Du kommer förevigt finnas inom mig och jag kommer aldrig glömma den kärlek du gav, alla saker jag lärde mig tack vare dig. Jag har lärt mig att man aldrig skall ge upp, att man skall sikta in sig på sina mål och följa sina drömmar. Jag har lärt mig att det sällan blir som man har tänkt sig, men att man måste göra det bästa av situationen och se det från den ljusa sidan. Det kan alltid bli värre.
 
Mammas hjärta 

 



Minneslunden
Publicerat den

Jag var till minneslunden en sväng idag innan jag hälsade på mamma på sjukhuset. Jag förstår inte varför jag har väntat såhär länge med att gå dit, men nu är det gjort och det känns hur bra som helst! Jag önskar bara att jag hade kunnat stanna längre. Det är inte det roligaste att gå till en kyrkogård, ensam, när det är mörkt och när det är svårt att fotografera. Jag vill gärna ha med mig några bilder från varje besök, men det gick tyvärr inte idag. Jag tänkte att jag skulle försöka gå dit efter att praktiken är avslutad. Hur roligt är det att gå dit på en helg när man är halvdöd (jag är jättetrött och sover hellre om helgerna)? Det känns bättre att ta det en dag då man har energi till det.
 
Jag måste bara säga att jag är så tacksam för att personen som sköter kyrkogården har låtit Kims kramdjur, som jag har tagit med de senaste 3 åren, sitta kvar Det betyder jättemycket.



Four years of pain
Publicerat den

Det är omöjligt att sätta ord på smärtan som den här dagen medför. Jag vill ingenting hellre än att besöka minneslunden och låta alla tårar som jag har hållit tillbaka genom åren rinna, men jag väljer att avstå och bita ihop. Jag måste vara stark, men det är svårt! Jag skäms över vad det är jag har gjort och jag kan än idag inte förstå hur jag kunde vara så dum och blanda in ett oskyldigt barn i det hela (men hur naiv är man inte på en skala från ett till tio när man blir misshandlad och manipulerad av en man som man en gång älskade?). Jag kan inte heller förstå att jag låg på sjukhuset, och förlorade en del av mig själv, den här dagen för fyra år sedan. Jag minns det som om det vore igår, men ibland önskar jag att jag kunde glömma eller förtränga det... Det känns nästan som att jag lever i en enda stor mardröm. En mardröm som jag aldrig kommer att vakna upp ur.
 
Kan man någonsin komma över förlusten av ett barn? Kan man någonsin förlåta sig själv för de val man har gjort? Kan man någonsin förlåta sig själv för de val man aldrig gjorde?



Where's my baby?
Publicerat den

Grattis på födelsedagen, syrran Det är svårt att tänka sig att det idag är fyra år sedan som jag blev gravid. Vem hade kunnat ana att det skulle bli på din 20-årsdag? Vem hade kunnat ana att jag kunde ha blivit mamma en vecka innan min födelsedag om situationen hade varit annorlunda? Jag skulle så gärna vilja veta vem du var och vem du hade kunnat bli, men det är ingen idé att fundera över det eftersom sorgearbetet inte blir lättare. Jag kommer dock aldrig sluta att besöka minneslunden. Det spelar ingen roll hur jobbigt det känns när man är där samt hur många tårar som rinner längs min kind - jag kommer aldrig att överge dig.



One of those days
Publicerat den

Jag brukar vanligtvis inte reagera när någon har namnsdag, men när jag kikade igenom min femårskalender och upptäckte att det stod Kim ovanför dagens datum vred det sig i hjärtat. Hur kan man glömma bort någonting sådant? Det är inte särskilt konstigt egentligen eftersom det är fem stycken datum som jag skall hålla reda på: när jag blev gravid, när jag fick positivt på graviditetstestet, aborten, beräknad förlossning och namnsdag. Det sistnämnda är inte lika viktigt, men det är fortfarande någonting som jag anser att jag borde lägga på minnet - det handlar ändå om mitt barn...

Jag önskar att jag hade kunnat besöka minnesunden idag, men jag får försöka att trösta mig med att jag svängde förbi en snabbis för åtta veckor sedan. Det känns dock som en evighet sen, så jag skall höra med hjärtat om vi inte kan åka dit nu i vår. Det är så vackert där om våren och sommaren.

Grattis, älskade.



Minneslunden
Publicerat den


Jag har under de senaste dagarna haft funderingar på att besöka minneslunden, men det har inte blivit av på grund av att det har varit väldigt kallt ute samt att det är svårt att smita iväg utan att någon undrar vart man har tagit vägen - syftar då bland annat på lagkamraterna. Jag lyckades dock komma iväg efter sista matchen tack vare att jag skulle påbörja hemresan på centralstationen i Falun - och inte ifrån Smedjebacken/Ludvika.

Det kändes som vanligt bra att vara där, men det var samtidigt svårt att hålla tillbaka tårarna. De började rinna nedför min kind bara några sekunder efter att jag klivit utanför bilen (mamma följde med/skjutsade då hon ville se mig spela) och det slutade med att jag fick torka kinderna eftersom jag inte ville att mamma skulle se att jag var ledsen. Jag är dock väldigt dålig på att dölja saker (särskilt när det gäller Kim), så hon kunde förmodligen se det ändå.

Jag insåg tidigare under dagen att jag endast har besökt minneslunden nio gånger på snart tre och ett halvt år, vilket jag anser vara skandal!
Jag skall försöka komma iväg oftare efter att skolan är klar. Det har varit svårt att avvara tid och pengar som student eftersom man måste ta tillvara på den/det, men efter sommaren skall det bli ändring!



Tänder ett ljus ♥
Publicerat den




You will always, and forever, be in my heart
Publicerat den

Jag kan inte hålla tillbaka
Tårarna bara rinner
Sakta rinner de ner för min kind,
Då minnena aldrig försvinner.

Du lever inom mig
Trots att du inte finns.

När jag tänker tillbaka på livet
Är du det finaste jag minns.

Du förändrade mitt liv
och jag kan inte tacka dig nog.

Jag kommer alltid att sörja dagen då du dog.

(Dikt skriven av mig 2009/09/25)



Grattis på födelsedagen, älskade barn. ♥
Publicerat den

Det är otroligt vad dagarna, veckorna, månaderna och åren går fort! Kan Ni tänka Er att det är tre år sedan som Kim var beräknad? Det kan inte jag! Det känns overkligt och man blir en aning rörd när man ser barn i samma ålder - då man drömmer om hur det hade varit om man valt att agera annorlunda. Jag säger dock som jag brukar göra: jag ångrar inte beslutet, utan jag ångrar hela graviditeten (även om den stärkte samt lärde mig ett och annat) av den anledningen att det var oansvarigt att blanda in ett barn - hur manipulerad man än var/blev.

Det känns som att det är dags att besöka minneslunden - någonting som jag mer än gärna hade velat göra denna afton. Det är dock svårt när man inte har körkort/bil samtidigt som man har en begränsad ekonomi som gör att man inte har möjligheten att resa särskilt ofta. Nästa gång jag är i Dalarna skall jag iaf försöka svänga förbi och tända ett ljus. Det var alldeles för länge sedan nu (24/9-11).



You will always be a part of me
Publicerat den

När dina steg har tystnat
Finns ändå ekot kvar.

När dina ögon slocknat
Vi alla minnen har.

Vi spar dem i vårt hjärta.
Tar fram dem då och då.

Så kommer du för alltid
Att vara här ändå. ♥



Forever in my heart
Publicerat den

Tänk att det har gått hela tre år sedan du lämnade mig. Tre år sedan livet tog en helomvändning som förändrade mitt liv för all framtid. Du öppnade upp mina ögon och det är tack vare dig som jag lever idag. Det känns dock väldigt tungt att du skulle behöva lida för det och jag hoppas att du kan förlåta mig. Det går inte att beskriva skammen, sorgen och tomheten som råder i mitt hjärta.

Vila i frid, Kim. Mamma kommer förevigt att älska och sakna dig. ♥


"Jag kan inte hålla tillbaka
Tårarna bara rinner.
Sakta rinner de ner för min kind,
Då minnena aldrig försvinner.

Du lever inom mig
Trots att du inte finns.

När jag tänker tillbaka på livet
Är du det finaste jag minns.

Du förändrade mitt liv
Och jag kan inte tacka dig nog.

Jag kommer alltid att sörja dagen då du dog.
"

(Skriven av Louise Hedblom 2009/09/25)



I would bring you back if I could
Publicerat den

Tidigare under dagen fick jag för mig att googla ett användarnamn som jag har använt mig av i många år på diverse hemsidor - Thotis90. Det var till en början tänkt som en kul grej, men efter att ha snubblat in på den tredje länken kom det att bli så mycket mer då det upptäcktes att jag för trettiosju månader sedan (den 3/6-08) publicerade en bild i mitt galleri på Ungdomar.se. En bild av min mage som togs i v.7+1 då jag väntade Kim.

Under alla dessa år har jag trott att bilden av det positiva graviditetstestet var/är det enda som fanns/finns kvar då R raderade mina dokument från datorn när vi flyttade isär, men jag hade återigen fel vilket jag är väldigt glad över i och med att jag nu har två bilder som förknippas direkt med Kim. En som påminner om det glädjande beskedet samt en som håller minnet av graviditeten vid liv.

Som det är nu har jag blandade känslor angående upptäckten och det är svårt att säga hur mitt mående kommer att vara de närmsta dagarna. Jag skall dock försöka att inte tänka på detta för mycket i och med att jag vill kunna njuta av sommarlovet (även om jag stundvis längtar tillbaka till skolan).



Saknaden av dig
Publicerat den


Saknaden av dig är så stor.
Du finns ej mer, men i mitt hjärta du nu bor.

Jag tänker på dig varje minut

Och saknaden av dig  tar aldrig slut.

Dag efter dag skriker mitt hjärta efter dig
Och jag önskar så att du vore hos mig.


Skriven av Louise Hedblom 2008/09/24




Det är otroligt vad tiden kan gå fort
Publicerat den

Det har nu gått tre år sedan Kim flyttade in i min mage och emellanåt känns det som om det vore igår, men samtidigt känns det som om det var en evighet sen. Nu kände jag visserligen inte ögonblicket då ägget fäste, men jag minns än idag känslan av att vara gravid. Känslan av att älska och längta efter någon som man aldrig har träffat.

Det går inte att beskriva lyckan och sorgen jag kände och fortfarande känner inför detta och det är så mycket som jag skulle vilja säga,
men jag vet inte vart jag ska börja. Pixel Icons



Grattis på 2-årsdagen ♥
Publicerat den

            
För någon dag sedan slog det mig att det är Kims beräknade födelsedag den 19:e, alltså idag. Hon skulle ha fyllt 2 år om jag valt att behålla henne.

Ska jag vara helt ärlig så har jag knappt tänkt på det och trots att detta har varit ett väldigt känsligt ämne för mig tidigare så känner jag inte samma sorg då som nu. Jag känner t.ex. inget behov av att åka till minneslunden som jag annars brukar göra. Jag känner heller inget behov av att ens tända ett ljus, men jag kommer antagligen att göra det ändå.

Trots att Kim betyder otroligt mycket för mig känns det som att jag har gått vidare även om hon alltid kommer att vara en stor del av mitt liv. Vet Ni hur skönt det känns? Jag mår inte längre dåligt av att tänka på henne och jag har inget behov av att sörja längre. Inte på samma sätt som jag gjort tidigare iaf.

Det känns som att jag accepterat det förflutna och jag försöker nu att fokusera på framtiden, vilket har gjort att jag tänker på annat och samtidigt har andra värderingar och prioriteringar. Äntligen, säger jag bara!

Jag måste dock säga Grattis, gumman. ♥ (missförstå mig rätt)




Minnestatuering
Publicerat den

Jag förstod att jag skulle få skit för att jag vill göra en minnestatuering tillägnad Kim. Tidigare idag fick jag en anonym kommentar där någon frågade varför jag ska tillägna en tatuering till någon/något som jag själv valt att ta bort. Jag tycker att det är tragiskt att folk öppnar munnen när de inte vet vad det handlar om. Ni som har hängt med mig länge vet att jag ville behålla Kim, men med tanke på omständigheterna hade det inte fungerat. Allas liv hade blivit kaotiska. Inte bara mitt och R's, utan också barnets och jag ville bespara henne det. - Anledningen till att jag kallar Kim för henne är för att man betonar människan som en hon.

Denna fegis blev även upprörd och tyckte att detta var ett hån mot de som fått missfall och de som inte kan få barn, men det har ingenting med det att göra. Jag har känt stor sorg och smärta över det här med aborten och innerst inne ville jag behålla Kim, men som jag skrivit ovan hade det inte fungerat för någon. Jag var tvungen att tänka på allas framtid och jag ansåg då att detta var det bästa beslutet vilket jag också står för.

Tatueringen för mig är ett sätt att gå vidare till 100% och påminna mig själv om att inte göra samma misstag igen.

Det spelar alltså ingen roll vad Ni tycker, utan jag kommer att genomföra detta.



Födelsedagspresent
Publicerat den

Om exakt 6 veckor fyller jag år och jag har nu börjat att fundera över vad jag ska önska mig. Tidigare har jag önskat mig små, ganska obetydliga saker som cd-skivor, träningsredskap osv. Saker som jag egentligen skulle klara mig utan. Jag vill därför önska mig någonting som har en mening. Någonting jag kan dra nytta av i många år.

Vad jag kommer att önska mig denna gång är pengar till en tatuering. Jag har nämnt det tidigare och nu är jag 100% säker på att jag vill och ska tatuera mig. Tatueringen jag vill göra kommer att vara till minne av Kim, men jag är osäker på om jag ska skriva hennes namn eller om jag ska ha en text som syftar till henne.

Tatueringen kommer att sitta antingen på skuldrorna eller i nacken. Jag har googlat efter bilder som visar på ett ungefär vart jag vill ha den, men jag är osäker över vad som är snyggast.

Typsnittet på denna är perfekt, men jag kan inte bestämma mig för om det är snyggast att placera den på skuldran eller i nacken.

Placeringen på denna
är densamma som på bilden, men det kan hända att jag ändrar typsnitt till någonting mer snirkligt och snyggt. Som t.ex. Bickham Script Pro.

Om jag väljer att tatuera mig i nacken
kommer det att stå Kim och det kommer inte att förekomma något hjärtat. Typsnittet kommer att ändras och även storleken på texten. Den kommer isåfall att vara större.

När det gäller denna
är det lite annorlunda jämfört med resterande bilder. Jag funderar på att skriva Kim lodrätt och det är anledningen till att jag valt denna bild, för att visa placeringen. Texten kommer att vara större och i ett annat typsnitt.

Vad tror Ni blir snyggast?



Tidigare inlägg