Han kan, min karl ♥
Publicerat den

 
Idag kändes det nästan som att Mikael kunde läsa mina tankar. Jag kände mig ensam här hemma och skrev på facebok:"Kan inte min fina komma hem snart? Jag hatar när han jobbar kväll! ( ⌣́,⌣̀)". Vad händer inte två timmar senare, två timmar innan han brukar vara hemma när han har kvällspasset? Han kliver innanför dörren och med en rosbukett i handen! Jag kan inte minnas att han någonsin har gett mig blommor, så jag blev så glad och överraskad att jag fällde ett par glädjetårar 



Vi skall...
Publicerat den

Jag hade tänkt att jag skulle bli bättre på att uppdatera, men det gick inte så bra som jag trodde  Det har hänt ganska mycket på sistone som jag inte har velat dela med mig av då det har varit väldigt privat. En sak vågar jag dock berätta och det är att vi skall förlova oss!  Jag har velat göra det länge och pikade om det för kanske
18 månader sedan, men Mikael ville vänta då han tyckte att man inte behövde göra allt på en gång (vi flyttade ju ihop och startade bebisverkstaden efter en månad), att det kunde vara roligt att ha någonting att se fram emot. Han ville också vänta på rätt tillfälle.


Jag är väldigt öppen med hur jag vill att framtiden skall se ut medan Mikael är precis tvärtom. Han har aldrig varit den som har pratat om vår framtid tillsammans, men efter att jag kom hem från min helg i Smedjebacken sade han att han vill spendera resten av sitt liv med mig och då kom också frågan om jag vill förlova mig med honom. Jag har svarat ja och vi var till Guldfynd för att prova ringstolekar härom veckan  Jag skall få vara med och välja ringar (har hittat flera som jag gillar) och när det är gjort vill Mikael ta över. Han har sagt att han vill överraska mig Hur och när han kommer göra det får bli en gåta. När vi väl har växlat ringar kommer vi bli fotograferade av en fotograf (kurskamrat) här i Falun. 




Kuratorssamtal 2
Publicerat den

Vi var på återbesök hos kuratorn igår för att diskutera hur det har gått de senaste veckorna. Vi fick börja med att berätta vilka förändringar vi har gjort och hur det har förändrat förhållandet. Jag berättade att det from my point of view har blivit mycket bättre. Jag vågar tack vare senaste besöket prata, jag vågar säga till/ifrån om någonting känns fel, jag vågar säga till om jag vill ha uppmärksamhet, jag gömmer mig inte i gästrummet om jag är ledsen (vilket jag inte är särskilt ofta), jag försöker tänka positivt, jag frågar vad Mikael menar om han säger någonting som kan misstolkas m.m. Mikael däremot har inte märkt någon större skillnad mer än att jag inte är ledsen lika ofta. Han försöker dock dra sitt strå i stacken genom att ge mig mer uppmärksamhet och har tålamod när jag behöver prata. Det är inte konstigt att han inte har märkt någon större förändring eftersom han tyckte att vi hade det bra innan vi gick till kuratorn. Jag tycker i alla fall att det har blivit mycket bättre och jag mår inte längre dåligt i förhållandet  Rose-Marie gav mig beröm för att jag vågar prata med Mikael och säga till/ifrån om det är någonting. Jag är stolt över mig själv som har kommit över min rädsla. Det skall inte behöva vara så svårt, men vi kvinnor oroar oss i onödan och ibland vill vi väl att våra partners skall kunna läsa våra tankar, antar jag... 
 
Vi pratade inte så mycket mer om förhållandet då Rose-Marie tyckte att det verkar gå i rätt riktning. Vi kom istället in på det här med fertilitetsutredningen. Jag förklarade att jag mår väldigt dåligt över att behöva vänta på spolningen (man vill ju ha svar så snabbt som möjligt) och att det känns som att den aldrig kommer att bli av eftersom det aldrig finns några tider när jag ringer. Vi diskuterade det här med att gå vidare och göra den på IVF-kliniken om det skulle dra ut på tiden på kvinnokliniken. Mikael har varit skeptisk till det förut p.g.a. att det kostar mycket, men nu sade han att vi kan göra den privat eftersom vi har god ekonomi och inte behöver hålla i varenda krona. Vi vill trots allt ha barn och om spolningen blir av på IVF-kliniken istället och den faktiskt resulterar i en graviditet är det värt varenda öre.



Kuratorssamtal
Publicerat den

Det har varit tomt här i bloggen i några veckor av den anledningen att jag varken har haft lust eller ork att skriva. Jag har varit deprimerad (är det i perioder, det är genetiskt) och de senaste månaderna har det varit så illa att jag har varit nära att lämna Mikael. Jag älskar honom och han är den första som jag har kunnat se en framtid med, men jag vill inte behöva må dåligt i ett förhållande. Han har inte gjort någonting fel, inte medvetet i alla fall. Han har bara inte tänkt på hur han beter sig och hur det har påverkat mig: han har varit väldigt kort och spydig mot mig, han har undvikit ögon- och kroppskontakt, han har kommit med antydningar om att jag är tjock och att jag aldrig får saker gjorda, han har undvikit att prata med mig, han har kommit med undanflykter när jag har velat göra någonting med honom (han har inte haft lust, han har inte orkat, han har haft ont i huvudet, han har känt sig ofräsch, han har drömt en mardröm, det är dåligt väder, det kostar pengar osv.) och han har smällt i dörrar/skåp fast han har blivit ombedd att vara försiktig. Jag är en väldigt känslig människa och man måste därför tänka på hur man är mot/kring mig och vad man säger till mig, annars kan jag misstolka/överanalysera eller ta det personligt och då slutar det med att jag mår dåligt. Jag mår inte dåligt idag, men fram till för en och en halv vecka sedan höll bägaren på att rinna över så att det skrek om det. Det var så illa att jag bokade en tid hos kuratorn på kvinnokliniken, samma kurator som vi var hos när vi startade utredningen.

Jag måste säga att kuratorssamtalet gjorde underverk! Jag har aldrig varit så öppen och ärlig mot Mikael som jag var i slutet av förra veckan (fredag). Det kändes befriande att öppna sig för honom och jag är imponerad över att jag vågade berätta saker som jag har varit rädd för att berätta innan. Jag började med att berätta att det känns som att han inte bryr sig om mig, som att han har ett förhållande med mig bara för att det är bekvämt. Han försäkrade mig om att han har ett förhållande med mig för att han älskar mig och för att han inte vill vara utan mig. Han sade att han aldrig har älskat någon så mycket som han älskar mig ♥ Jag förklarade att jag älskar honom och att jag vill vara med honom, men att jag inte orkar må dåligt längre. Jag erkände att om han hade vägrat följa med till kuratorn och jag inte hade vågat prata med honom på tu man hand så hade jag med största sannolikhet lämnat honom inom de närmsta veckorna (han ville först inte följa med, men han gjorde det för min skull). Han blev väldigt chockad över vad jag hade att säga då han inte hade någon aning om att jag har mått dåligt, men han sade att han är mer än villig att göra det som krävs för att jag skall vara lika lycklig som honom och för att jag skall anse att vi har det bra - under förutsättningarna att jag vågar prata med honom i fortsättningen. Jag har svurit på att jag skall göra så gott jag kan, jag måste bara intala mig själv att det inte är farligt att prata. Det borde inte bli så svårt med tanke på att han vid kuratorssamtalet bevisade att jag inte har någonting att vara rädd för. Han var väldigt lugn och förstående, precis vad jag behövde.


Hans förklaring till sitt beteende var att han inte har haft någon aning om att jag har mått dåligt då jag är duktig på att dölja det och att han inte har märkt att han har gjort/sagt någonting som har gjort mig ledsen eftersom jag inte har sagt ifrån. Det här med pikar om att jag är tjock var bara ett stort missförstånd. Han har aldrig menat någonting illa när han har kommenterat vad jag har ätit (ibland när jag har kommit hem med någonting från affären har han kunnat fråga: ”Skall du verkligen äta det där?!”). Han vill bara att vi skall vara medvetna om och tänka på vad det är vi äter. Jag är som sagt deprimerad i perioder och jag är väldigt trött om dagarna. En förändrad livsstil skulle kunna göra att jag känner mig piggare och har färre perioder där jag känner mig nedstämd. Jag har dock tolkat det som att han tycker att jag börjar bli tjock och för någon månad sedan slutade det med att jag började äta i smyg, oftast när Mikael var på jobbet.


Vi konstaterade under samtalets gång att roten till problemet är att jag har haft en rädsla för att prata (rädd för att Mikael inte skall förstå, att han inte skall bry sig, att han skall säga att jag är löjlig, att han skall bli arg, att han skall lämna mig osv.) och att jag har ett bekräftelsebehov som måste tillfredsställas dagligen för att jag skall må bra. Jag kommer från en familj som inte pratar känslor, som inte kramar varandra, som inte säger att man älskar varandra, som inte ger varandra beröm, som inte grattar varandra när någonting roligt har hänt, som inte visar sitt fulla stöd, som inte hör av sig för att fråga hur man mår osv. Jag känner att jag aldrig fick den bekräftelsen jag behövde av mina föräldrar (det får jag fortfarande inte) och det är en av anledningarna till att jag i ett förhållande behöver bekräftelse för att må bra, för att jag skall känna att jag har ett värde. Jag anser att den här sortens bekräftelse är nyttig i alla förhållanden, somliga behöver bara lite mer än andra. Mikael har lovat att han skall bekräfta mig mer och att vi skall göra mer saker tillsammans medan jag har lovat att jag skall säga till så fort det är någonting. Det känns som en fair deal.


Det är över en vecka sedan vi var till kuratorn och det har än så länge gått väldigt bra. Mikael har ett antal gånger bett om ursäkt över att han har fått mig att känna att han stöter bort mig, senast var i torsdags. Vi gör numera mer saker tillsammans och jag känner att jag har blivit lugnare. Jag har mer tålamod, jag överanalyserar inte allt, jag tar inte allt personligt, jag blir inte sur för minsta lilla och jag säger till om det är någonting. Det känns jättebra!

OBSERVERA ATT KÄNSLORNA JAG HAR BESKRIVIT I DETTA INLÄGG ÄR KÄNSLOR SOM JAG HADE INNAN KURATORSSAMTALET. JAG ANSER IDAG ATT VI HAR DET BRA OCH JAG MÅR INTE LÄNGRE DÅLIGT.

 




Om en månad...
Publicerat den

Om exakt en månad har jag och Mikael varit tillsammans i 1 år  Han börjar bli nervös av den anledningen att han aldrig har haft ett förhållande som har varat länge än så medan jag har haft två längre förhållande innan honom (ett på 19 månader och ett på 29 månader). Han undrar vad som händer sen... Jag har försökt att förklara för honom att kärleken kommer att växa sig starkare och att vi kommer att känna en annan sorts trygghet till varandra. Han verkar inte förstå vad jag menar, men det kommer han att göra så småningom 
 
Vi planerar inte att göra någonting särskilt på vår årsdag, inte ännu i alla fall. Jag skulle vilja äta på restaurang eller laga smarrig middag hemma, med godis och film som avslutning. Jag tror att det blir bra oavsett vad vi gör 
 




Du gör mig lycklig ♥
Publicerat den

Vad härligt det är att vakna, bli omfamnad av karln och höra honom säga:"Åh, vad jag älskar dig! Du är det bästa i mitt liv. Du gör mig så lycklig"  Kan man få en bättre start på morgonen?
 



Romantisk middag
Publicerat den

Mikael har idag, eller rättare sagt ikväll, blivit bortskämd Han fick ett häfte med kärlekscheckar av mig till alla hjärtans dag (eller var det i födelsedagspresent?), men han har glömt bort dem p.g.a. att han har lagt dem i bokhyllan i vardagsrummet... Jag tyckte att det var dags att vi gjorde någonting alldeles extra och eftersom vi skall på bio på söndags fick det bli romantisk middag med dessert. Tanken var att han skulle få äran att välja det sistnämnda, men det blev jag som fick göra det. Jag hade stora svårigheter med att välja och det slutade med att jag gick på säkra kort och valde någonting som vi har ätit förut. 
 
Det blev hemmagjord potatisgratäng, lövbiff och sallad med grekisk dressing till middag. Jag dukade i ordning med en rödrutig duk, en bukett gula rosor (som han fick av mig i måndags), tända ljus och kärlekschecken. Hur mysigt som helst! Mikael sade att det var det godaste han har ätit på väldigt länge Vi kollade på tv en stund medan vi smälte maten och väntade på att desserten skulle bli klar. Jag bakade en dajmkladdkaka med jordgubbar. Jag har oturen att vara känslig mot bakverk som innehåller kakao (jag blir illamående och kan ibland få ont i magen), men jag struntar i det och äter det ändå. Vem gillar inte choklad?
 
Kvällen har varit hur underbar och mysig som helst. Det här kommer vi utan tvekan att göra om! Nästa gång tycker jag dock att Mikael kan få skämma bort mig. Han har blivit väldigt bortskämd den här veckan. I måndags fick han som sagt en bukett gula rosor och en chokladkaka, idag blev han bjuden på romantisk middag och på söndag skall vi på bio. Han har det bra, han 
 



8 månader
Publicerat den

Jag kan inte förstå att jag och Mikael redan har varit tillsammans i 8 månader Nu är det bara
4 månader kvar till vi har varit tillsammans i 1 år. Ett helt år! Det är inte klokt vad dagarna springer iväg. Jag måste dock erkänna att det finns en tråkig sak med att vi snart firar vår första årsdag och det är att vi inte har nått våra mål... Vi har några saker som vi skulle vilja göra innan årsskiftet, men det ser i dagsläget inte ut som att det kommer att bli av p.g.a. vår ekonomiska situation. En av sakerna som vi skulle vilja göra är att skaffa en bättre bil. Mikaels Volkswagen Passat är nästintill fallfärdig och kommer med största sannolikhet att bli icke godkänd på besiktningen i oktober. Han överväger att sälja den och skaffa en barnanpassad Volvo (jag har tjatat om en familjebil). 
 
En annan sak som vi skulle vilja göra är att skaffa hus. Jag har ingenting emot att bo i lägenhet, men jag vill att våra barn (om vi får några) skall ha samma möjligheter som jag hade när jag var liten. Jag kunde t.ex. leka på gården utan att behöva känna mig iakttagen, jag kunde kolla på tv sent om kvällarna utan att det gjorde någonting, jag kunde lyssna på hög musik utan att grannarna kom och klagade osv. Jag vill inte vara den som stör... Nu handlar det dock inte bara om att jag inte vill störa grannarna. Jag vill ha ett hus av den anledningen att det känns lättare, bekvämare och mer tryggt. Jag vill ingenting hellre att vi alla skall känna oss trygga. Jag säger inte att vi inte är det här (jag skulle utan tvekan kunna uppfostra våra barn här då det är ett lugnt och fint område), men det känns som sagt bättre med hus. 
 
8 månader var det, ja! 



You make me mad
Publicerat den

Jag måste bara få avreagera mig lite... Jag blir så äckligt jävla irriterad på karlar som skall sitta vid sina datorer och spela dag ut och dag in! Jag har ingenting emot att man har skilda intressen och att man gör saker på egen hand, men det skall inte behöva sluta med att hushållssysslorna blir bortglömda och förhållandet lidande. Jag hatar att vara den som måste påminna om saker som skall göras, jag hatar att vara den som måste be om hjälp om och om igen innan de händer någonting, jag hatar att vara den som blir bortprioriterad på grund av att karln påstår att han inte kan gå ifrån datorn och jag hatar att vara den som gråter, inombords som utombords, av längtan efter lite kvalitetstid! Jag kräver inte att min karl skall sätta sina intressen åt sidan och vara med mig jämt och ständigt, men hur svårt skall det vara att pausa och göra någonting med sin flickvän?! Jag har tröttnat på bortförklaringar som att vädret är dåligt, att alla aktiviteter kostar pengar och, klassikern, att karln inte vet vad vi skall göra... Det finns hundratals saker som man kan göra tillsammans, men det gäller att ha fantasi och inte låta saker stå i vägen!
 
Jag kan inte förstå hur man som arbetslös väljer att sitta vid en dator 10-15 h/dag och strunta i eller glömma bort saker som hushållsarbete, ekonomi och förhållande (hur hälsosamt är det på en skala?!). Jag kan dock ha förståelse för den som har arbetat och vill ta det lugnt en stund, men det skall inte behöva gå till överdrift vare sig man har arbete eller är arbetslös. Jag har fått erfara båda delarna och det är inte särskilt roligt... Man känner sig så jävla otillräcklig och ibland vill man göra någonting drastiskt för att fånga karlns uppmärksamhet (som att gå ner i vikt eller skaffa större bröst), men det är inte riktigt så det fungerar.
 
Jag måste vara världens mest ointressanta och oattraktiva människa - det känns åtminstone som det. Jag kan inte komma på någon annan förklaring till varför de karlar som jag har bott med hellre har setat vid datorn än att göra saker med mig. Jag har försökt med det ena och det andra, men ingenting har hjälpt... Vad är det för fel på mig?
 
 
Det här inlägget är riktat till tre av fyra karlar som jag har bott med!



I want to cry
Publicerat den

Hjärtat sade någonting gulligt när vi satt vid köksbordet idag. Jag minns inte om vi satt och åt eller om jag kikade på datorn, men han såg mig i ögonen och sade med ett leende: "Du är så vacker ibland att jag vill gråta!"  Hur rörd tror Ni inte att jag blev när han sade det? 
 
Jag älskar min karl! 



Break up
Publicerat den

Jag har aldrig berättat hela sanningen om varför jag gjorde slut med Dennis i höstas och det känns som att det är dags att jag gör det: det var tänkt att vi skulle förlova oss förra sommaren lagom till vår 18-månadersdag, men det gick aldrig som planerat. Vi gick igenom proceduren som man brukar; vi provade storlekar, kollade på ringar som vi gillade och gjorde en beställning (vi beställde genom en säljare, med bra omdöme, på Tradera på grund av att vi ville komma undan med ett bra pris. Det kostar en halv förmögenhet i guldsmedsbutiker och det hade vi inte råd med som studenter). Jag hörde ingenting från säljaren på någon vecka och kontaktade henne till slut på telefon. Hon bad om ursäkt och sade att hon inte hade hört av sig på grund av att hon hade varit upptagen med att leta bland alla ringar efter en i min storlek (hon sålde flera sorter). Hon hittade aldrig någon och vi letade på andra ställen, men utan framgång. Jag blev väldigt besviken då jag verkligen såg fram emot att bli Dennis fästmö.
 
Jag är en person som är övertygad om att allt händer av en anledning (det har jag också sagt hundra gånger här i bloggen) och när vi inte fick våra ringar började jag ifrågasätta varför. Var det meningen att vi inte skulle vara tillsammans? Jag ifrågasatte mina känslor för honom och det gick så långt att jag började prata med andra karlar... Jag aktiverade ett konto som jag hade på e-kontakt av den anledningen att jag ville se hur det kändes att prata med andra. Jag kom bland annat i kontakt med Dan. Jag pratade med honom väldigt ofta och det kändes som att det klickade över sms och vanliga telefonsamtal, men det gjorde det aldrig i verkligheten. Jag kan inte svara på varför jag träffade honom mer än en gång med tanke på att jag inte var intresserad av att ha ett förhållande med honom, men jag antar att jag var så förvirrad att jag inte hade någon aning om hur jag skulle hantera situationen. Jag ville ingenting hellre än att vara med Dennis, men jag kastade bort min chans på grund av att det inte gick som planerat med förlovningen. Jag hade aldrig en tanke på att det kanske var meningen att vi skulle förlova oss senare!
 
Jag kan med säkerhet säga att vi hade varit tillsammans idag om vi hade fått hem ringarna, om jag inte hade blivit lika besviken eller om jag inte hade agerat som jag gjorde. Det är dock ingen idé att tänka på det nu med tanke på att man inte kan ändra det förflutna (man kan bara påverka framtiden). Jag säger inte att jag önskar att vi hade varit tillsammans idag (jag älskar Mikael och skulle inte vilja byta honom mot någon eller något. Jag vill dela mitt liv med honom), men jag önskar att jag hade behandlat honom bättre. Jag önskar att vi hade kunnat vara vänner idag, men det är inte möjligt på grund av att Mikael ogillar tanken på att jag har kontakt med mitt ex. Jag skulle inte gilla att han hade det... Rätt skall vara rätt. 
 
Jag hoppas att han kan förlåta mig, helhjärtat, en dag...



For life
Publicerat den

 
Jag gjorde en statusuppdatering på facebook i tisdags om att vi skulle skriva kontrakt igår och jag fick den här kommentaren av hjärtat på vägen hem. Jag skrattade och kunde inte låta bli att tycka att det var gulligt. Det var dock inte den sortens kontrakt vi skrev. Det krävs ett frieri och ett bröllop för det



Six months
Publicerat den

Sex månader av kärlek Det har vi firat med räkor och kex, morötter med dip, hallon- och blåbärspaj och Gullivers resor! Jag misslyckades dock med pajen av den anledningen att jag glömde att man skall förgrädda skalet (jag köpte färdiga skal) i tio minuter innan man gräddar pajen i sin helhet. Det hela slutade med en pissblöt botten och en mjölig fyllning. Jag kompletterade med vaniljglass då bären var en aning sura. Jag hade på socker innan gräddningen, men det verkade inte vara till någon nytta 



Heartshaped chocolate
Publicerat den

 
Jag har världens mest underbara karl! Jag var, som så många andra gånger, sugen på godis denna afton. Vi gick till affären strax innan stängning för att hinna med att köpa en påse lösviktsgodis. Mikael ville till min förvåning inte ha en egen (det är han som är den stora gottegrisen här hemma), men han bad mig att plocka i tre stycken chokladbitar och en sötlakrits. Jag tyckte att det var konstigt och en aning gulligt att han inte ville ha mer. Jag förstår såhär i efterhand varför: när vi kom hem satte jag mig i vardagsrummet och startade tv:n medan Mikael stod i köket och pysslade med någonting. Han kom efter en stund in i vardagsrummet och placerade två stycken hjärtformade chokladbitar på bordet. Han hade, romantisk som han är, skurit ut dem för hand  



Not a proposal
Publicerat den

Kan Ni gissa vad Mikael hade med sig när han kom hem från jobbet idag? En ring! Det var dock ingen förlovningsring, men han har lovat att han skall ge mig en så småningom. Han har i och för sig aldrig sagt när, men det behöver han inte eftersom det är roligare om det blir en överraskning Jag vill inte att han skall känna sig pressad och han får av den anledningen ta initiativ till saker som barn, förlovning, giftermål och vad det nu kan vara. Han vet vad jag vill och vad jag tycker.

Det var ingen märkvärdig ring han hade med sig. Han hade hittat den på jobbet i samband med att han hade rivit en vägg - om jag förstod det rätt. Det var gulligt att han kom att tänka på mig även om det inte riktigt är min stil: en panter som jagar sin svans. Jag hade använt den om det inte vore för att den är väldigt stor. Den ramlade till och med av mina potatistummar!

Det roliga med hela den här situationen är att vi idag har varit tillsammans i fem månader
Herregud. Ett halvår nästa månad. Det är inte klokt vad tiden går fort.



Jag älskar dig ♥
Publicerat den

Jag slänger in en bild på mig och min fina



You take my breath away
Publicerat den

Det sägs att det går fort när man har roligt och det kan jag verkligen hålla med om! Det är idag två månader sedan som hjärtat flyttade in hos mig samtidigt som vi imorgon har varit tillsammans i tre månader. Det är ingenting tycker Ni, men det är en början. Jag älskar Mikael och jag är lycklig som får vara en del av hans liv. Han förgyller mina dagar



I wish to be your bride some day
Publicerat den


Jag brukar vanligtvis inte bli känslosam när jag kikar på film/tv, men det var svårt att inte bli rörd till tårar när jag
i måndags kikade på det sista avsnittet av familjen annorlunda. Paret Wallquist gifte sig på en närliggande brygga med åtta (av tio) av barnen som vittnen. Det var en kort, men vacker ceremoni som bland annat innebar att bruden och brudgummen höll tal om/till varandra samt skiftade ringar. Det var underbart att se hur lyckliga alla var. Maria och barnen (flickorna) grät glädjetårar och det var en av anledningarna till att man sveptes med.

Ett annat avsnitt som var rörande var dagens avsnitt av fyra bröllop och en smekmånad (som visades på 7:an). Det var det tredje paret som väckte min uppmärksamhet då de anlände i häst och vagn, men inte vilken vagn som helst utan den som Askungen transporterades i på vägen till prinsens bal. De hade en vacker vigsel samtidigt som bruden var sagolik. Det var nästan så att man blev avundsjuk.

Jag har aldrig känt att jag vill gifta mig utan jag har snarare sagt att det är någonting som jag skulle kunna tänka mig att göra, men att det inte är ett krav. Jag måste dock erkänna att jag, tack vare ovanstående avsnitt och kärleken till Mikael, har börjat drömma om att skrida till altaret. Det verkar som att jag inte är ensam på den punkten då hjärtat upprepade gånger har pikat om att han vill gifta sig med mig. Han drog bland annat in mig i en butik som säljer bal- och brudklänningar för någon månad sedan och när jag sade att jag känner två stycken som skall gifta sig i sommar sade han med ett leende på läpparna: Ja, du och jag! Jag ser dock helst att vi är förlovade, har barn och bor i hus innan vi blir man och hustru. Vi tar en dag och en sak i taget.
Vi får drömma tillsvidare.



A message from Mikael
Publicerat den

"God morgon min vackra solstråle! Du lyser upp mitt annars dystra liv. Jag är den lyckligaste mannen i världen som får ha dig. Älska är bara ett tomt ord i jämförelse med känslorna som sprudlar i mitt hjärta. Och du behöver inte diska, så har jag något att göra när jag är hemma! Pussar över hela dig!"



Chocolate and strawberries
Publicerat den

Jag ville överraska hjärtat med chokladdoppade jordgubbar i eftermiddags eftersom han skall arbeta väldigt hårt den här veckan (kliva upp en timme tidigare och komma hem en timme senare). Han blev förvånad när han öppnade kylskåpet och såg tallriken med arrangemanget. Han slängde ett öga på mig och frågade varför jag hade ordnat någonting sådant. Jag svarade att jag ville vara romantisk och han harklade då ur sig: är det inte meningen att man skall göra det tillsammans då? Det kändes som a slap in the face - som om det inte var romantiskt på grund av att han inte fick vara med och kladda. Han verkade dock uppskatta det och sade att det var gott, vilket var huvudsaken.


Tidigare inlägg