Scream out loud
Publicerat den
Jag var sekunder från att ringa polisen nu ikväll. Jag satt i vardagsrummet och kollade på tv när jag plötsligt hörde en duns (det lät som balkongen bredvid) följt av en kvinna som skrek som en stucken gris. Jag var helt säker på att hon blev misshandlad, men hon skrek inte mer än tre gånger. Jag ville dock inte strunta i det med tanke på att har blivit misshandad själv (det var aldrig någon som knackade på dörren och frågade vad som stod på eller ringde polisen de gånger som jag skrek), utan jag tog telefonen som låg på vardagsrumsbordet och gick ut på balkongen. Jag kikar ut genom fönstret och ser en blond kvinna komma gåendes. Hon gick mot sin bil, men vände och stannade nedanför grannens balkong. Hon pratade med kvinnan som skrek, men jag kunde inte höra exakt vad de sade. Jag minns bara att jag hörde den blonda kvinnan säga till kvinnan som skrek att hon skulle bete sig som en kvinna. Hon nämnde någonting om droger också, så jag antar att det hela handlade om det.
Jag ringde aldrig polisen, men jag hade utan tvekan gjort det om det hade behövts. Nästa gång jag hör någonting blir det att knacka dörr och fråga vad som står på!
Olika typer av våld
Publicerat den
När man arbetar med våld terapeutiskt kan våldet delas in i olika kategorier som kräver olika typer av behandling. Den indelning som Per Isdal gör i sitt arbete är:
Situationsvåld: Handlar om personer som använder våld i alla typer av situationer. Det kopplas ofta ihop med aggressionsproblematik och behandlingen kan bestå av att arbeta med självkontroll.
Relationsvåld: Våld inom nära relationer eller andra maktsystem. Oftast har personen som utövar våldet något slags maktövertag. En mycket viktig del av terapiarbetet är att synliggöra våldet eftersom denna typ av våld för det mesta är väldigt skamfyllt. Andra viktiga delar av arbete rör värdesystem, självkontroll och kommunikation.
Funktionsvåld: Våld som hjälper personer att uppnå positiva resultat av något slag. Det är viktigt att erkänna fördelarna med våldet för att sedan kunna problematisera det. Därefter måste sättet våldet rättfärdigas på utmanas och våldsutövaren får försöka hitta sätt att uppnå sina mål utan våld.
Traumavåld: Handlar om personer som använder våld i vissa speciella situationer. Våldet föregås av dödsångest, panik eller andra starka obehagskänslor som hör ihop med ett tidigare trauma och som triggas i vissa situationer. Detta är den allra minst kontrollerade våldsformen. Behandlingen handlar här om att söka bakåt i tiden för att hitta ett konkret sammanhang bakom våldet. Därefter måste de bakomliggande trauman bearbetas.
En person kan ha problem med våld ur flera kategorier samtidigt.
Situationsvåld: Handlar om personer som använder våld i alla typer av situationer. Det kopplas ofta ihop med aggressionsproblematik och behandlingen kan bestå av att arbeta med självkontroll.
Relationsvåld: Våld inom nära relationer eller andra maktsystem. Oftast har personen som utövar våldet något slags maktövertag. En mycket viktig del av terapiarbetet är att synliggöra våldet eftersom denna typ av våld för det mesta är väldigt skamfyllt. Andra viktiga delar av arbete rör värdesystem, självkontroll och kommunikation.
Funktionsvåld: Våld som hjälper personer att uppnå positiva resultat av något slag. Det är viktigt att erkänna fördelarna med våldet för att sedan kunna problematisera det. Därefter måste sättet våldet rättfärdigas på utmanas och våldsutövaren får försöka hitta sätt att uppnå sina mål utan våld.
Traumavåld: Handlar om personer som använder våld i vissa speciella situationer. Våldet föregås av dödsångest, panik eller andra starka obehagskänslor som hör ihop med ett tidigare trauma och som triggas i vissa situationer. Detta är den allra minst kontrollerade våldsformen. Behandlingen handlar här om att söka bakåt i tiden för att hitta ett konkret sammanhang bakom våldet. Därefter måste de bakomliggande trauman bearbetas.
En person kan ha problem med våld ur flera kategorier samtidigt.
He almost killed me
Publicerat den
Kan inte göra annat än att bli upprörd och en aning förbannad. Hur i hela fridens namn kan man vara så hjärtlös att man nästan har ihjäl sin flickvän? Jag är fruktansvärt tacksam över att jag aldrig behövde uppleva samma sak som Emma (blev slagen blodig en gång av den anledningen att han blev nekad min nakna kropp. Han försökte också, upprepade gånger, att strypa mig m.m. - läs här!). Kan inte sätta mig in i hur det måste kännas att inte kunna prata eller röra sig ordentligt tack vare någon som man älskat. Det är vid såna här tillfällen som man skall vara glad över att man klarade sig lindrigt undan.
Någonting annat som upprör är bristen på kunskap kring det här med kvinnomisshandel. Läste bland annat en artikel på Aftonbladet där det redovisades att var tredje sköterska/läkare anser att det är kvinnans fel att hon blir utsatt för våld. Kan säga som så att det, i majoriteten av fallen, är mannen som har problem och inte tvärtom.
Det känns som att det är dags att man utbildar och informerar personalen tillräckligt, så att de kan erbjuda de utsatta rätt sorts hjälp. De får det nämligen inte idag av den anledningen att många inom vården väljer att inte dokumentera skadorna samt fråga hur de har uppstått - eftersom de anser att det inte är relevant. 
Rättegångens årsdag
Publicerat den
Misshandelsbloggen är härmed öppnad. Läs och kommentera gärna!
I will never forget
Publicerat den
Den trettonde september är ett datum som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Det var nämligen vid den här tidpunkten för tre år sedan som jag bestämde mig för att lämna R en gång för alla. Det var allt annat än lätt, men utan tvekan det bästa beslutet hittills av den anledningen att det med största sannolikhet hade slutat väldigt illa om jag valt att stanna längre.
Man skall dock inte glömma att det kunde ha gått illa även efter uppbrottet i och med att han samma dag hotade att spränga mina föräldrars hus i luften samt spöa skiten ur min nästa pojkvän. Polisen erbjöd mig t.o.m. ett besöksförbud - som jag förövrigt tackade nej till eftersom jag trodde att han inte skulle leva upp till sina ord (vilket han inte gjorde heller).
Det finns inga ord som kan beskriva de tankar och känslor som kommer med denna dag. Jag kan endast sammanfatta det med orden: jag är så fruktansvärt stolt över mig själv som lyckades ta mig ifrån eländet och komma på fötter igen.
Ni som inte har läst min blogg särskilt länge hänvisas till detta inlägg för mer information om vad det är som har hänt.
Fool me once, shame on you.
Publicerat den
Dagen började med en polisanmälan mot en säljare på Tradera då han efter tre veckors tid fortfarande inte har skickat någon vara trots att jag betalade ett par timmar efter att auktionen avslutades. Det kan dock vara så att posten har strulat till det, men med tanke på att han vägrar svara när man försöker att komma i kontakt med honom är jag övertygad om att det handlar om en blåsning. Det känns rent ut sagt förjävligt av den anledningen att klänningen var otroligt fin samt att den finansierades av mitt skadestånd. Det handlade visserligen inte om någon stor summa pengar, men det är fortfarande lurendrejeri. Någonting som jag inte tolererar. Säljaren har därför anmälts till polisen och Tradera.
Det skall bli spännande att se hur detta artar sig med tanke på att polisen i Örebro ringde för två timmar sedan för att be om säljarens påstådda namn, adress, e-post och kontonummer (förmodar att de skall kolla upp min betalning till hans konto).
Det skall bli spännande att se hur detta artar sig med tanke på att polisen i Örebro ringde för två timmar sedan för att be om säljarens påstådda namn, adress, e-post och kontonummer (förmodar att de skall kolla upp min betalning till hans konto).
Bevismaterial
Publicerat den
Tidigare under eftermiddagen kontaktade vi hyresvärden av den anledningen att vi ville komma in i förrådet för att fastställa exakt vad som stulits. Vi kunde omedelbart konstatera att det endast var cyklarna samt en lampa som var borta och det är vid såna här situationer som vi är glada över att vi förvarade allt av värde i lägenheten. Vi har nämligen haft funderingar på att bära ner alla kartonger (med bl.a. datordelar, Kims saker m.m.) och ställa upp de på hyllan, men vi är väldigt glada över att vi valde att inte göra det. Tack vare detta har vi bestämt oss för att i fortsättningen förvara allting av värde i lägenheten. Endast kartonger får ligga i förrådet - om ens det.
Under tiden som vi städade upp allt bråte som låg på golvet hittade vi ett sönderklippt lås, en skiftnyckel och en tång som inte tillhör oss. Vi bestämde oss för att plocka upp dem (med ett papper för att bevara eventuella fingeravtryck) och ta med dem till polisen. Det togs dock inte omhand av den anledningen att mannen som tar emot denna typ av anmälningar var upptagen. Kvinnan som stod i receptionen hänvisade oss till att vänta i en timme eller anmäla per telefon (vi valde det sistnämnda som betades av kl.15:45).
Det skall bli spännande att se om de kommer att följa upp detta då det enligt hyresvärden förekommer väldigt många inbrott på vår gata. Det skulle därför vara konstigt om vi är de enda som har anmält. Polisen borde agera på något sätt. Det återstår dock att se hur det kommer att arta sig. Vi har i vilket fall som helst polisanmält inbrottet samt stölden och försäkringsbolaget kommer att kontaktas imorgon.
Under tiden som vi städade upp allt bråte som låg på golvet hittade vi ett sönderklippt lås, en skiftnyckel och en tång som inte tillhör oss. Vi bestämde oss för att plocka upp dem (med ett papper för att bevara eventuella fingeravtryck) och ta med dem till polisen. Det togs dock inte omhand av den anledningen att mannen som tar emot denna typ av anmälningar var upptagen. Kvinnan som stod i receptionen hänvisade oss till att vänta i en timme eller anmäla per telefon (vi valde det sistnämnda som betades av kl.15:45).
Det skall bli spännande att se om de kommer att följa upp detta då det enligt hyresvärden förekommer väldigt många inbrott på vår gata. Det skulle därför vara konstigt om vi är de enda som har anmält. Polisen borde agera på något sätt. Det återstår dock att se hur det kommer att arta sig. Vi har i vilket fall som helst polisanmält inbrottet samt stölden och försäkringsbolaget kommer att kontaktas imorgon.
We've been fooled by burglars
Publicerat den
Vi har tagit oss en närmare titt genom att stå utanför dörren (och lysa med ficklampa) och det kan konstateras att dataskärmen samt våra cyklar har blivit stulna. Kartongerna som tidigare låg på hyllan samt kramdjuren som tidigare låg i en svart sopsäck ligger nu på golvet, vilket styrker historian om att det har rörit sig om inbrott.
Eftersom vi upptäckte detta vid 15-tiden innebär det att vi inte hann gå ned till polishuset för att göra en anmälan. Vi kommer därför att göra det imorgon efter frukosten. Det kommer även att göras en anmälan till försäkringsbolaget.
Do you really want to hurt me?
Publicerat den
Tidigare under dagen hörde jag talas om att det, för inte så länge sedan, gått ett rykte om mig som påstått att det inte rörde sig om någon misshandel i mitt och R's förhållande, utan att han endast slog mig för att jag tände på det. Detta är något av det dummaste jag har hört och efter allt jag har varit med om, efter allt jag har fått utstå känns detta som en enda stor förolämpning. Att gå med vetskapen om att det är en före detta god vän som har hittat på detta gör inte saken bättre, men som det är nu har jag ingen energi till att reflektera särskilt mycket över detta i och med att han alltid har varit en skitstövel. Det var alltså väntat att han skulle dra upp någonting ur skjortärmen. Frågan var bara vad.
Ni som har haft en intim relation med mig kan intyga att ryktet inte stämmer och hade det mot förmodan gjort det hade jag aldrig inlett ett förhållande med R av den anledningen att han inte var intresserad av en intim relation (d.v.s. att han aldrig ville kramas, kyssas eller ha sex) och jag hade då aldrig behövt gå till polisen för att göra en anmälan samt ta det till rätten.
Som det är nu känner jag mig besviken samt förbannad på en och samma gång, vilket troligen är förståeligt i och med att det alltid skall pågå någonting. Aldrig blir jag lämnad ifred. Aldrig får jag en lugn stund, utan jag skall ständigt påminnas om mitt förflutna. Detta är dock ingenting som stannar upp min vardag och som får mig att må dåligt, utan det är själva idén av ryktet som upprör mig. Hur man kan komma på någonting så idiotiskt när det finns bevis på att det utan tvekan har rört sig om misshandel?
Ni som har haft en intim relation med mig kan intyga att ryktet inte stämmer och hade det mot förmodan gjort det hade jag aldrig inlett ett förhållande med R av den anledningen att han inte var intresserad av en intim relation (d.v.s. att han aldrig ville kramas, kyssas eller ha sex) och jag hade då aldrig behövt gå till polisen för att göra en anmälan samt ta det till rätten.
Som det är nu känner jag mig besviken samt förbannad på en och samma gång, vilket troligen är förståeligt i och med att det alltid skall pågå någonting. Aldrig blir jag lämnad ifred. Aldrig får jag en lugn stund, utan jag skall ständigt påminnas om mitt förflutna. Detta är dock ingenting som stannar upp min vardag och som får mig att må dåligt, utan det är själva idén av ryktet som upprör mig. Hur man kan komma på någonting så idiotiskt när det finns bevis på att det utan tvekan har rört sig om misshandel?
Ingen skall behöva gå igenom detta
Publicerat den
De senaste 10 åren har jag fört dagboksanteckningar (antingen för hand eller genom bloggen) och det har nu kommit till en punkt då jag känner att jag vill dela med mig av alla tankar jag hade under min tid med R. Dels för att Ni skall få en överblick av hur verkligheten såg ut för mig. Dels för att det kan kännas skönt för mig att få berätta om det då endast tingsrätten har fått tagit del av vad jag precis skall till att skriva.
Ni kommer nu att få ta del av stycken ur min dagboksanteckning från lördagen den 10 november 2007. Ni får ursäkta det dåliga språket. Det var inte lika välutvecklat som det är idag.
"Vad är det för fel på mig? Allt jag ville var att få känna lite närhet samt passion mellan oss, men inte. Jag gav honom närhet (ett annat ord i dagboken), men allt jag fick var ett stryptag mitt på gatan och så sa han att jag var uppkäftig. Hur kul är det? Fatta hur jävla misslyckad jag känner mig. Det här gör inte mitt självförtroende bättre."
"Varför kan jag aldrig göra någonting rätt? Allt jag gör blir bara fel. Jag tycker fel, jag säger fel och tydligen så är det fel på mitt utseende nu också. Hur kan man gå från att inte kunna hålla fingrarna borta från varandra till att inte ens peta på varandra? Då måste det ju vara några stora fel. Har jag blivit så jävla äcklig?"
"Jag kan inte ens göra den lättaste saken rätt. Jag ville så gärna mysa och vara intim med honom, men det ville tydligen inte han. Det enda intima han gjort mot mig var att ge mig stryk. Idag trodde jag faktiskt att han skulle strypa ihjäl mig. Jag duger inte till nåt. Vad ska han då ha mig till? Jag kan lika gärna gå och dö, men jag kan inte. Jag vill, men samtidigt inte. Vad fan ska jag göra?"
"Jag vill kunna göra honom lugn och glad, men det känns som att det enda jag gör är att göra honom upprörd. Jag är fan värdelös. Ibland kan jag inte fatta varför han är tillsammans med mig. Jag känner mig så hjälplös. Jag kan inte ta kommando eller initiativ för det blir bara fel. Sen blir han arg när jag är tyst. Vad ska jag göra da? Så fort jag öppnar käften får jag ju stryk. Ibland ger han mig stryk bara för att det är kul. Jag trodde att ingen fick göra mig illa, inte ens han."
Det kan säkert tyckas att mina anteckningar inte är särskilt allvarliga, men tänker man ett steg längre förstår man att det faktiskt var det. Det är otroligt vanligt att mannen hjärntvättar kvinnan samt får henne att tro att misshandeln är hennes fel när det i själva verket inte är det. I mitt fall var det så att jag blindt trodde på varenda ord som kom ur hans mun och det resulterade i att jag klandrade mig själv, ständigt sökte efter ett sätt att förbättra mitt beteende samt hitta tips och tillbehör för att göra mitt utseende mer attraktivt. Att detta var vanligt var givetvis ingenting som jag visste då, utan det kröp inte fram förrän efteråt. Förrän jag öppnade upp ögonen.
Det riktigt värker i hjärtat när jag läser igenom mina tankar och känslor från den tiden. En 17-årig flicka skall inte behöva känna en längtan efter att dö. Det känns så ofattbart att man kan utsätta en annan människa, som man påstår sig älska, för alla dessa hemskheter. Man har ingen rätt att behandla någon annan på detta sätt oavsett humör eller situation. Aldrig!
Varje gång jag tänker tillbaka på detta känner jag hur tårarna samlas, men han skall inte få ta mer tid och energi utan det är på tiden att han låter mig gå vidare med mitt liv. Efter allt som har varit tycker jag, och många andra, att jag förtjänar ett långt samt lyckligt liv och som det är nu är det inte långt borta. Det är endast få puzzelbitar som saknas.
Efter allt som har varit (mobbingen, misshandeln, aborten m.m.) är det ett under att jag har klarat mig igenom detta helskinnad. Många skulle förmodligen behöva år av terapi, men av någon anledning har det inte varit aktuellt för mig då jag på något konstigt vis har tagit mig igenom det ändå. Det är fascinerande vad människan klarar av på egen hand och jag hoppas att det finns fler där ute som är starka nog att ta sig ur förhållanden av dessa slag. Man förtjänar så mycket bättre.
Ni kommer nu att få ta del av stycken ur min dagboksanteckning från lördagen den 10 november 2007. Ni får ursäkta det dåliga språket. Det var inte lika välutvecklat som det är idag.
"Vad är det för fel på mig? Allt jag ville var att få känna lite närhet samt passion mellan oss, men inte. Jag gav honom närhet (ett annat ord i dagboken), men allt jag fick var ett stryptag mitt på gatan och så sa han att jag var uppkäftig. Hur kul är det? Fatta hur jävla misslyckad jag känner mig. Det här gör inte mitt självförtroende bättre."
"Varför kan jag aldrig göra någonting rätt? Allt jag gör blir bara fel. Jag tycker fel, jag säger fel och tydligen så är det fel på mitt utseende nu också. Hur kan man gå från att inte kunna hålla fingrarna borta från varandra till att inte ens peta på varandra? Då måste det ju vara några stora fel. Har jag blivit så jävla äcklig?"
"Jag kan inte ens göra den lättaste saken rätt. Jag ville så gärna mysa och vara intim med honom, men det ville tydligen inte han. Det enda intima han gjort mot mig var att ge mig stryk. Idag trodde jag faktiskt att han skulle strypa ihjäl mig. Jag duger inte till nåt. Vad ska han då ha mig till? Jag kan lika gärna gå och dö, men jag kan inte. Jag vill, men samtidigt inte. Vad fan ska jag göra?"
"Jag vill kunna göra honom lugn och glad, men det känns som att det enda jag gör är att göra honom upprörd. Jag är fan värdelös. Ibland kan jag inte fatta varför han är tillsammans med mig. Jag känner mig så hjälplös. Jag kan inte ta kommando eller initiativ för det blir bara fel. Sen blir han arg när jag är tyst. Vad ska jag göra da? Så fort jag öppnar käften får jag ju stryk. Ibland ger han mig stryk bara för att det är kul. Jag trodde att ingen fick göra mig illa, inte ens han."
Det kan säkert tyckas att mina anteckningar inte är särskilt allvarliga, men tänker man ett steg längre förstår man att det faktiskt var det. Det är otroligt vanligt att mannen hjärntvättar kvinnan samt får henne att tro att misshandeln är hennes fel när det i själva verket inte är det. I mitt fall var det så att jag blindt trodde på varenda ord som kom ur hans mun och det resulterade i att jag klandrade mig själv, ständigt sökte efter ett sätt att förbättra mitt beteende samt hitta tips och tillbehör för att göra mitt utseende mer attraktivt. Att detta var vanligt var givetvis ingenting som jag visste då, utan det kröp inte fram förrän efteråt. Förrän jag öppnade upp ögonen.
Det riktigt värker i hjärtat när jag läser igenom mina tankar och känslor från den tiden. En 17-årig flicka skall inte behöva känna en längtan efter att dö. Det känns så ofattbart att man kan utsätta en annan människa, som man påstår sig älska, för alla dessa hemskheter. Man har ingen rätt att behandla någon annan på detta sätt oavsett humör eller situation. Aldrig!
Varje gång jag tänker tillbaka på detta känner jag hur tårarna samlas, men han skall inte få ta mer tid och energi utan det är på tiden att han låter mig gå vidare med mitt liv. Efter allt som har varit tycker jag, och många andra, att jag förtjänar ett långt samt lyckligt liv och som det är nu är det inte långt borta. Det är endast få puzzelbitar som saknas.
Efter allt som har varit (mobbingen, misshandeln, aborten m.m.) är det ett under att jag har klarat mig igenom detta helskinnad. Många skulle förmodligen behöva år av terapi, men av någon anledning har det inte varit aktuellt för mig då jag på något konstigt vis har tagit mig igenom det ändå. Det är fascinerande vad människan klarar av på egen hand och jag hoppas att det finns fler där ute som är starka nog att ta sig ur förhållanden av dessa slag. Man förtjänar så mycket bättre.
You're a screw up
Publicerat den
När klockan precis passerat 11:30 ringde telefonen och det visade sig att det var mamma. Hon berättade, till min förvåning, att hon nyligen hört på radion att en 24-årig man från Smedjebacken som tidigare blivit dömd för grov kvinnofridskränkning med behandlingsplan samt skyddstillsyn som påföljd nu blivit dömd till 10 månaders fängelse. Enligt uppgifter skall denne man ha kallats till rätten samt dömts pga. misshandel riktat mot sin f.d. sambo. Skall man ta hänsyn till denna förklaring kan det inte handla om någon annan än R. Det innebär, om det är han, att han inte har skött sin behandlingsplan eller/samt sin övervakning och det har resulterat i att tingsrätten samt hovrätten dömt honom till fängelse. Det var tidigare sagt att han skulle få ett 6 månader långt fängelsestraff om han misskötte sig, så han måste ha misskött sig grovt i och med att de valde att höja straffet till 10 månader.
Som det är nu vill jag ansöka om ett besöksförbud i samband med att han kommer ut av den anledningen att jag vill vara på den säkra sidan. Gud vet vad han är kapabel till när han har blivit frisläppt! Nu är det inte säkert att han kommer att söka upp mig, men jag vill inte ta några risker. Det är inte ens säkert att det är han, men vem skulle det annars vara? Hur många 24-åringar från Smedjebacken blir dömda för exakt samma brott med exakt samma påföljd?
Som det är nu vill jag ansöka om ett besöksförbud i samband med att han kommer ut av den anledningen att jag vill vara på den säkra sidan. Gud vet vad han är kapabel till när han har blivit frisläppt! Nu är det inte säkert att han kommer att söka upp mig, men jag vill inte ta några risker. Det är inte ens säkert att det är han, men vem skulle det annars vara? Hur många 24-åringar från Smedjebacken blir dömda för exakt samma brott med exakt samma påföljd?
Ni får dessvärre vänta ett par dagar
Publicerat den
Det var denna kväll tänkt att Ni skulle få ta del av ett par dagboksanteckningar från tiden med R, men pga. att jag har glömt den viktigaste dagboken hos mina föräldrar i samband med rättegången får Ni dessvärre vänta ett par dagar.
Anledningen till att jag vill dela med mig av detta beror på att det kan vara skönt för mig att få berätta om mitt liv och mina erfarenheter samt att det kan vara till värde för andra som har varit med om liknande eller samma sak.
Anledningen till att jag vill dela med mig av detta beror på att det kan vara skönt för mig att få berätta om mitt liv och mina erfarenheter samt att det kan vara till värde för andra som har varit med om liknande eller samma sak.
Härmed går jag vidare med mitt liv
Publicerat den
Det har varit en väldigt omtumlande dag av den anledningen att jag har fått många glada besked. Det första beskedet kom från Helen då vi under lektionen diskuterade det här med betyg. Hon sade att oavsett hur det gick på de nationella proven kommer jag att få MVG i både svenska B och engelska B. När hon sade det blev jag alldeles varm i kroppen samt att glädjen var så stor att jag bara ville hoppa och skrika. 
Eftersom jag inte ville påverka mina klasskamrater negativt (då jag vet att många har rester kvar att göra) samt att min sista uppgift för läsåret är klar valde jag att gå hem. Vad jag inte visste då var att jag skulle mötas av ännu ett besked. Ett besked som skulle komma att förändra mitt liv.
Ni som har följt min blogg under en längre tid vet att jag har blivit misshandlad av en tidigare pojkvän och att det har varit stor fokus kring polisutredningen, rättegången samt skadeståndet de senaste två åren. Brevet som låg och väntade på mig när jag kom hem var från Brottsoffermyndigheten - som jag kontaktade den 11:e.
De senaste dagarna har min största farhåga varit att de ska skicka ett brev med information om att de avsäger sig ansvaret att betala, men jag hade turen på min sida då det längst ned på pappersarket stod:"Brottsoffermyndigheten tillerkänner Louise Hedblom brottsskadeersättning med .............. kr". Det stod också att beloppet skulle infinna sig på mitt konto inom fem arbetsdagar, men när jag loggade in på internetbanken upptäckte jag att varenda krona redan fanns där. Nu ligger de i säkert förvar och jag kommer att tänka mig för väldigt noga innan jag spenderar dem.
Reaktionen av detta blev en flod av tårar. De som inte har varit med om någonting liknande kan inte föreställa sig hur det känns att få beskedet om att det äntligen är över. Aldrig mer behöver jag tänka på honom. Aldrig mer behöver jag vara rädd för honom. Aldrig mer behöver jag fly, utan nu kan jag gå vidare med mitt liv till 100 % och bara fokusera på det goda i livet. Aldrig har jag varit så lycklig och skräckslagen på samma gång.
Eftersom jag inte ville påverka mina klasskamrater negativt (då jag vet att många har rester kvar att göra) samt att min sista uppgift för läsåret är klar valde jag att gå hem. Vad jag inte visste då var att jag skulle mötas av ännu ett besked. Ett besked som skulle komma att förändra mitt liv.
Ni som har följt min blogg under en längre tid vet att jag har blivit misshandlad av en tidigare pojkvän och att det har varit stor fokus kring polisutredningen, rättegången samt skadeståndet de senaste två åren. Brevet som låg och väntade på mig när jag kom hem var från Brottsoffermyndigheten - som jag kontaktade den 11:e.
De senaste dagarna har min största farhåga varit att de ska skicka ett brev med information om att de avsäger sig ansvaret att betala, men jag hade turen på min sida då det längst ned på pappersarket stod:"Brottsoffermyndigheten tillerkänner Louise Hedblom brottsskadeersättning med .............. kr". Det stod också att beloppet skulle infinna sig på mitt konto inom fem arbetsdagar, men när jag loggade in på internetbanken upptäckte jag att varenda krona redan fanns där. Nu ligger de i säkert förvar och jag kommer att tänka mig för väldigt noga innan jag spenderar dem.
Reaktionen av detta blev en flod av tårar. De som inte har varit med om någonting liknande kan inte föreställa sig hur det känns att få beskedet om att det äntligen är över. Aldrig mer behöver jag tänka på honom. Aldrig mer behöver jag vara rädd för honom. Aldrig mer behöver jag fly, utan nu kan jag gå vidare med mitt liv till 100 % och bara fokusera på det goda i livet. Aldrig har jag varit så lycklig och skräckslagen på samma gång.
Nu är det äntligen (!) över
Publicerat den
Tack vare att min älskade mamma ringde till försäkringsbolaget och hörde sig för kunde jag skicka in ansökan om brottsskadeersättning till Brottsoffermyndigheten tidigare än jag hade räknat med. Alla dokument som skulle skickas (ansökan, domen, intyg om att domen trätt i laga kraft m.m.) postades på eftermiddagen den 11/5. I och med att jag inte har någon kunskap om hur lång tid dessa ärenden brukar ta förväntade jag mig att det skulle ta ungefär två veckor, vilket det också gjorde då beskedet kom tidigare under dagen.
De senaste dagarna har min största farhåga varit att de ska skicka ett brev med information om att de avsäger sig ansvaret att betala, men när jag öppnade brevet kunde jag till min lättnad se att det längst ned på pappersarket stod:"Brottsoffermyndigheten tillerkänner Louise Hedblom brottsskadeersättning med fyrtioåttatusenfemhundra (48 500) kr, varav 13 500 kr för sveda och värk samt 35 000 kr för kränkning". Det var först sagt att jag skulle få 50 000 kr, men pga. att självrisken är 1 500 kr har de dragit av det från beloppet. Jag klagar dock inte eftersom pengarna, oavsett belopp, är ett plåster på såret - för allt skit han har utsatt mig för. Det stod också att beloppet skulle infinna sig på mitt konto inom fem arbetsdagar, men när jag loggade in på internetbanken upptäckte jag att varenda krona redan fanns där. Nu ligger de i säkert förvar och jag kommer att tänka mig för väldigt noga innan jag spenderar dem.
Reaktionen av detta blev en flod av tårar. De som inte har varit med om någonting liknande kan inte föreställa sig hur det känns att få beskedet om att det äntligen är över. Aldrig mer behöver jag tänka på honom. Aldrig mer behöver jag vara rädd för honom. Aldrig mer behöver jag fly, utan nu kan jag gå vidare med mitt liv till 100 % och bara fokusera på det goda i livet. Aldrig har jag varit så lycklig och skräckslagen på samma gång. Det är också en tröst att veta att R kommer att få betala tillbaka detta belopp till Brottsoffermyndigheten. Han får alltså ta konsekvenserna för det han har gjort, vilket jag tycker är helt rätt då han är gammal nog att veta att agerande får konsekvenser.
Härmed går jag vidare med mitt liv.
Det förvånar mig inte ett dugg
Publicerat den
När jag för en halvtimme sedan klev innanför dörren upptäckte jag att det låg ett brev från Kronofogden på dörrmattan och eftersom det inte var särskilt länge sedan de skickade ut information om hur stor R's skuld till mig är förstod jag genast att det handlade om någonting annat.
I måndags skickade de ut ett brev där det framgick att hans anställning har upphört. Frågan är nu bara om han sagt upp sig för att slippa betala eller om han blev av med jobbet i samband med domen. Jag tror och hoppas nästan på det sistnämnda så att han får ta konsekvenserna för sina handlingar. Han skulle ha betalat 5490:-/mån om han hade haft en anställning.
Pga. att han inte längre har någon inkomst som går att utmäta måste jag skicka in en ansökan om brottsskadeersättning till brottsoffermyndigheten. Vad jag oroar mig för då är att jag inte skall få den summa som tingsrätten har räknat ut då brottsoffermyndigheten har ett annat räknesystem. Jag tror och hoppas dock på att jag kommer att få ut mina 50 000:-. Räntan bryr jag mig inte så mycket om då de förmodligen kommer att avsäga sig rätten/skyldigheten att betala den. Det återstår att se. Först och främst måste jag få ett intyg från försäkringsbolaget att de inte ersätter skada i hemmet (misshandel).
I måndags skickade de ut ett brev där det framgick att hans anställning har upphört. Frågan är nu bara om han sagt upp sig för att slippa betala eller om han blev av med jobbet i samband med domen. Jag tror och hoppas nästan på det sistnämnda så att han får ta konsekvenserna för sina handlingar. Han skulle ha betalat 5490:-/mån om han hade haft en anställning.
Pga. att han inte längre har någon inkomst som går att utmäta måste jag skicka in en ansökan om brottsskadeersättning till brottsoffermyndigheten. Vad jag oroar mig för då är att jag inte skall få den summa som tingsrätten har räknat ut då brottsoffermyndigheten har ett annat räknesystem. Jag tror och hoppas dock på att jag kommer att få ut mina 50 000:-. Räntan bryr jag mig inte så mycket om då de förmodligen kommer att avsäga sig rätten/skyldigheten att betala den. Det återstår att se. Först och främst måste jag få ett intyg från försäkringsbolaget att de inte ersätter skada i hemmet (misshandel).
Det visade sig att det var intressant trots allt
Publicerat den
När jag vaknade denna morgon kände jag ingen som helst lust att gå till kvinnojouren av den anledningen att det förmodligen inte skulle ge mig någonting i och med att jag mår psykiskt och fysiskt bra efter misshandeln. På vägen dit försökte jag dock vara öppen inför vad som skulle komma och det visade sig att det var ett bra beslut då mötet var ganska intressant, trots allt.
Som väntat kunde jag inte få den informationen som jag först ville ha av den anledningen att Maj-Gun ville fokusera på mig och inte på R och såhär i efterhand gör det ingenting eftersom jag vill avsluta det här kapitlet. Det kommer dock dröja minst ett år i och med att det kommer ta så lång tid för R att betala av skadeståndet. Sedan kan jag äntligen gå vidare med mitt liv till 100 % och aldrig mer behöva skänka honom en tanke.
Den information som jag faktiskt fick handlade om vad IDAP arbetar med/för och det var intressant, om jag ska vara ärlig. Vi gick igenom de olika ämnena som tas upp under gruppsammanskomsterna och det är alltifrån kontrollbehov till hur mannen tar ut sina aggressionen samt att de får arbeta med att komma fram till en lösning för hur mannen på bästa sätt skall hålla sig borta från sina raseriutbrott.
Vi diskuterade även om jag kände igen mig i det som tas upp under programmets gång och det gjorde jag absolut. Det gjorde även att jag fick bekräftat att det är såhär det är när man blir misshandlad samt att jag inte är ensam om det. Det finns tusentals kvinnor som upplever samma känslor som jag upplevde, så det var väl vad mötet gav mig. En förståelse för att jag faktiskt blev utsatt för ett brott och att mina känslor och mitt agerande är vanligt när det kommer till misshandlade kvinnor.
Detta var det första och sista mötet med kvinnojouren och trots att det inte tillförde så mycket i mitt liv tror jag att det kan ha varit nyttigt att få sitta och lyssna till detta.
Som väntat kunde jag inte få den informationen som jag först ville ha av den anledningen att Maj-Gun ville fokusera på mig och inte på R och såhär i efterhand gör det ingenting eftersom jag vill avsluta det här kapitlet. Det kommer dock dröja minst ett år i och med att det kommer ta så lång tid för R att betala av skadeståndet. Sedan kan jag äntligen gå vidare med mitt liv till 100 % och aldrig mer behöva skänka honom en tanke.
Den information som jag faktiskt fick handlade om vad IDAP arbetar med/för och det var intressant, om jag ska vara ärlig. Vi gick igenom de olika ämnena som tas upp under gruppsammanskomsterna och det är alltifrån kontrollbehov till hur mannen tar ut sina aggressionen samt att de får arbeta med att komma fram till en lösning för hur mannen på bästa sätt skall hålla sig borta från sina raseriutbrott.
Vi diskuterade även om jag kände igen mig i det som tas upp under programmets gång och det gjorde jag absolut. Det gjorde även att jag fick bekräftat att det är såhär det är när man blir misshandlad samt att jag inte är ensam om det. Det finns tusentals kvinnor som upplever samma känslor som jag upplevde, så det var väl vad mötet gav mig. En förståelse för att jag faktiskt blev utsatt för ett brott och att mina känslor och mitt agerande är vanligt när det kommer till misshandlade kvinnor.
Detta var det första och sista mötet med kvinnojouren och trots att det inte tillförde så mycket i mitt liv tror jag att det kan ha varit nyttigt att få sitta och lyssna till detta.
Det måste upplevas för att du ska förstå
Publicerat den
När jag under morgonen var inne på Familjeliv upptäckte jag att det hade startats en ny tråd i forumet misshandel/våld och jag valde givetvis att läsa den vilket jag såhär i efterhand kanske inte skulle ha gjort eftersom det slutade med att jag blev förbannad på trådstartaren.
Nu kommer jag att förfina hennes inlägg eftersom hon skrivit väldigt slarvigt, men hon inledde tråden med att säga:
"Gå när du blir psykiskt och fysiskt misshandlad för det blir skador för livet: stroke, kärlsjukdomar och reumatism. Skadorna kommer på lång sikt. Din kropp klarar inte av det."
Då jag själv har blivit misshandlad kan jag hålla med om att man får skador för livet, men att påstå att man kommer att få en stroke, kärlsjukdomar och reumatism anser jag vara dumdristigt eftersom alla fall är unika.
Eftersom hon inte hade några källor som kunde styrka detta bad jag om det och hon bifogade då ett blogginlägg skrivet av en kvinna vid namn Marie. Hon blev misshandlad i 17 år innan hon klarade av att lämna mannen som utsatte henne för detta. Under dessa år blev hon slagen i huvudet och i ansiktet så att hon fick stora bulor, hon fick näsbenet knäckt samt en tand utslagen. Mannen tog även stryptag, kastade bord, tryckte in tummen i gommen på henne samt bröt hennes tår som sedan fick självläka.
Marie sitter nu i rullstol efter att bl.a. ha fått en stroke av skadorna mannen orsakade henne och det är klart att det är hemskt att detta skulle behöva hända just henne. Det var dock inte det som gjorde mig så otroligt förbannad när det gällde tråden, utan det var att trådstartaren påstod att alla kommer att drabbas av detta vilket är ren bullshit!
När jag läst igenom vad Marie skrivit återgick jag till foruminlägget och skrev till trådstartaren att det finns de som har turen att klara sig bra både fysiskt och psykiskt efter en misshandel. Hon sade då att jag endast har haft tur då hon pratar med sexton stycken kvinnor som har haft problem efter att ha blivit utsatta för våld.
Sexton stycken är inte särskilt många i och med att det är 10 000-tals kvinnor som blir misshandlade varje år och bara för att dessa har bestående men betyder det inte att alla drabbas.
Det som gjorde mig som mest förbannad var när hon vräkte ur sig:"i din ålder vet man inte så mycket". Nehe, så bara för att jag fortfarande räknas som ung betyder det automatiskt att jag inte kan någonting om fysiska och psykiska men efter en misshandel?
Ni tycker säkerligen att jag är löjlig som reagerar över en sak som denna, men jag tar faktiskt illa vid mig när folk påstår att de kan saker som de egentligen inte har någon kunskap om.
Nu kommer jag att förfina hennes inlägg eftersom hon skrivit väldigt slarvigt, men hon inledde tråden med att säga:
"Gå när du blir psykiskt och fysiskt misshandlad för det blir skador för livet: stroke, kärlsjukdomar och reumatism. Skadorna kommer på lång sikt. Din kropp klarar inte av det."
Då jag själv har blivit misshandlad kan jag hålla med om att man får skador för livet, men att påstå att man kommer att få en stroke, kärlsjukdomar och reumatism anser jag vara dumdristigt eftersom alla fall är unika.
Eftersom hon inte hade några källor som kunde styrka detta bad jag om det och hon bifogade då ett blogginlägg skrivet av en kvinna vid namn Marie. Hon blev misshandlad i 17 år innan hon klarade av att lämna mannen som utsatte henne för detta. Under dessa år blev hon slagen i huvudet och i ansiktet så att hon fick stora bulor, hon fick näsbenet knäckt samt en tand utslagen. Mannen tog även stryptag, kastade bord, tryckte in tummen i gommen på henne samt bröt hennes tår som sedan fick självläka.
Marie sitter nu i rullstol efter att bl.a. ha fått en stroke av skadorna mannen orsakade henne och det är klart att det är hemskt att detta skulle behöva hända just henne. Det var dock inte det som gjorde mig så otroligt förbannad när det gällde tråden, utan det var att trådstartaren påstod att alla kommer att drabbas av detta vilket är ren bullshit!
När jag läst igenom vad Marie skrivit återgick jag till foruminlägget och skrev till trådstartaren att det finns de som har turen att klara sig bra både fysiskt och psykiskt efter en misshandel. Hon sade då att jag endast har haft tur då hon pratar med sexton stycken kvinnor som har haft problem efter att ha blivit utsatta för våld.
Sexton stycken är inte särskilt många i och med att det är 10 000-tals kvinnor som blir misshandlade varje år och bara för att dessa har bestående men betyder det inte att alla drabbas.
Det som gjorde mig som mest förbannad var när hon vräkte ur sig:"i din ålder vet man inte så mycket". Nehe, så bara för att jag fortfarande räknas som ung betyder det automatiskt att jag inte kan någonting om fysiska och psykiska men efter en misshandel?
Ni tycker säkerligen att jag är löjlig som reagerar över en sak som denna, men jag tar faktiskt illa vid mig när folk påstår att de kan saker som de egentligen inte har någon kunskap om.
Skadeståndsansökan
Publicerat den
Den 4/2-11 skickade jag in en ansökan om skadestånd till Kronofogden då det känns som att det är dags att driva in pengarna. Tingsrätten hade nämligen skickat in intyg om att domen har vunnit laga kraft den 25/11-10, men trots det skickade Kronofogden aldrig ut någon förfrågan om jag ville ha hjälp med att driva in pengarna så jag tog saken i egna händer och skrev ut en blankett som jag fyllde i, kopierade domen och postade det till kontoret i Gävle.
För någon vecka sedan fick jag hem ett brev där de meddelat att de fått in papprena, men jag fick ingen information om vad som händer nu så det ska bli spännande att se om det händer någonting. Det kommer säkert att ta hundra år. Skulle det ta alldeles för lång tid enligt mig kommer jag att ringa dem och försöka ligga på då jag inte tänker vänta hur länge som helst.
För någon vecka sedan fick jag hem ett brev där de meddelat att de fått in papprena, men jag fick ingen information om vad som händer nu så det ska bli spännande att se om det händer någonting. Det kommer säkert att ta hundra år. Skulle det ta alldeles för lång tid enligt mig kommer jag att ringa dem och försöka ligga på då jag inte tänker vänta hur länge som helst.
Inskickade papper
Publicerat den
Då var ansökan om skadestånd inskickat till kronofogden. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan de hör av sig angående detta. Ska jag vara ärlig så tror jag inte att de kommer kunna göra så mycket, utan det blir nog så att jag kommer att få kontakta brottsoffermyndigheten.
För mig spelar det ingen roll vilken myndighet jag får mina pengar genom, men jag ser helst att jag får dem via kronofogden eftersom det då är R som har fått punga ut med dem. Får jag pengarna via brottsoffermyndigheten är det staten som betalar och jag tycker inte att staten ska behöva betala för hans gärningar, utan det ska han själv stå för.
För mig spelar det ingen roll vilken myndighet jag får mina pengar genom, men jag ser helst att jag får dem via kronofogden eftersom det då är R som har fått punga ut med dem. Får jag pengarna via brottsoffermyndigheten är det staten som betalar och jag tycker inte att staten ska behöva betala för hans gärningar, utan det ska han själv stå för.
Självförsvar
Publicerat den
Jag upptäckte en tråd som handlade om gårdagen. Ett par hade nämligen bjudit in släkt och vänner till en nyårsfest som i själva verket var deras bröllop. Strax innan bröllopet hade mannen lovat att han endast skulle skåla i champagne vid midnatt, men redan vid 23-tiden gick han fram till sin fru och säger att han vill ha sin bröllopsdans. Han är då strupfull och kvinnan får alltså stå och dansa med sin sluddrande karl.
När de kommit hem från festen anklagar mannen sin fru för att ha förstört kvällen. Då hon är gravid och full av hormoner valde hon att låsa in sig i badrummet då hon ville vara i fred. Hon ställer sig i duschen i hopp om att en varm dusch ska lugna ner henne så att hon kan slappna av och få sömn under natten.
Efter en stund bryter sig mannen in i badrummet. Han stänger av vattnet vilket leder till att hon ber honom att försvinna, men han vägrar. Hon säger att han kan få vara kvar i rummet om han bara låter henne duscha klart, men istället börjar han att spruta iskallt vatten på henne. Hon blir förbannad och häller schampo över honom och säger att han inte kan bestämma över henne.
Hon får tag i munstycket till duschslangen och slår honom på armen för att han ska släppa henne. Han har alltså tagit tag i henne och vägrar släppa. Efter det minns hon inte särkilt mycket. Det enda hon kommer ihåg är att hon ligger nedtryckt i badkaret med ett stryptag runt halsen. Att hon skriker att han ska släppa henne. Han släpper för en sekund så att hon kan ställa sig upp. Han knuffar då ur henne ur badkaret ner på golvet och tar sedan ett nytt grepp.
Det bankar då på ytterdörren. Det är grannen som skriker att han har ringt polisen. Mannen släpper då och går därifrån.
Anledningen till att jag tar upp detta beror på att jag fick mig en chock av alla kommentarer hon fick. Många av oss tycker att mannen har agerat fel som brutit sig in i badrummet när det var så uppenbart att hon ville vara ifred medan lika många tycker att det är hennes eget fel att han agerade som han gjorde. Jag förstår inte hur det kan vara hennes fel när det är han själv som avlagt löftet, när det är han som bryter sig in i badrummet och kränker henne. För mig handlar detta om kränkning och misshandel även om många ser det mer som ett bråk.
Jag förstår inte hur folk kan lägga skulden på henne när det enda hon har gjort är att utövat självförsvar. Om Dennis hade brutit sig in i badrummet när jag låst in mig för att duscha så att jag får vara ifred, sprutar iskallt vatten på mig för att sedan hålla i mig hade jag agerat precis likadant som hon gjort då ingen har rätt att agera på det sättet.
Några försökte lägga fram att mannen har lika stor rätt att vara i badrummet som hon har och att det då inte handlar om att bryta sig in. Att det är löjligt av henne att agera som hon gjorde. Det fanns t.o.m en som påstod att stryptag är mindre allvarligt än att hälla schampo över någon och då blev jag så fruktansvärt förbannad. Hur i helvete kan schampo vara värre än ett stryptag? Hur många dör i Sverige varje år pga. lite schampo på kroppen? Var 16:e dag dödas en kvinna i Sverige av sin partner/ex. Ge mig en siffra på folk som dör av schampohällning under de dagarna så kan vi börja snacka.
Det har även lagts fram att kvinnan varit nykter vid tillfället, men att mannen varit full. Jag tycker personligen inte att det spelar någon som helst roll. Bara för att han är alkoholpåverkad ger honom inte rätten att agera hur som helst. Hur svårt ska det behöva vara att knacka på dörren när man vill någonting? R brukade försöka bryta sig in i badrummet när jag skulle gå på toa och ibland tjuvkikade han på mig när jag duschade. Hur kränkande är inte det? Att stänga dörren borde vara tecken nog på att man vill vara ifred.
Att bryta sig in i ett badrum, i sitt eget hus eller inte, för att sedan spruta iskallt vatten på sin nyblivna fru som står naken i duschen anser jag som kränkning. Hon låste in sig av en anledning och han vägrade att ta hänsyn till det.
Hur det kan vara hennes fel att hela situationen uppstått förstår jag inte. Om han lagt fram att han ville supa sig full på nyårsafton hade de kunnat skjuta upp bröllopet. Om min karl hade varit full på vårat bröllop hade jag också blivit förbannad och besviken. Det ska vara en av de lyckligaste dagarna i deras liv, men han förstörde den och lade sedan skulden på henne. Typiskt beteende från män som inte vet hur man behandlar en kvinna.
Enligt mig handlar hela denna soppa om att han bröt sitt löfte om alkoholkonsumtionen under festen. Det är iaf det som startar rabalderna. Hur kan hon ha förstört kvällen när det är han som lovat att inte dricka sig full?
Jag blir så rädd, chockad och förbannad på samma gång när jag ser hur många som försvarar denne man. Hur kan man försvara någon som har druckit sig stupfull, brutit sig in i badrummet och sprutat iskallt vatten på sin fru, tagit tag i henne för att sedan ta ett stryptag? Argumentet att hon inte hade någon rätt att slå honom med munstycket till duschslangen köper jag inte eftersom detta handlar om självförsvar från hennes sida. Snacket om att hon ska ha triggat honom att misshandla henne genom att hälla schampo på honom och slå honom med munstycket köper jag inte heller. Oavsett hur arg han är och hur mycket alkohol han än har druckit så har han ingen rätt att slå henne. Det enda hon ville var att han skulle gå därifrån så att hon fick duscha klart. Är det för mycket begärt?
Det skär i mitt hjärta när jag tänker på det lilla barnet de väntar. Eftersom jag själv levt med en våldsam man samtidigt som jag varit gravid vet jag vilket jobbigt beslut hon nu står inför. Kommer hon att göra samma misstag som jag - att stanna i hopp om att det ska sluta? Risken är stor att detta inte var en engångsförteelse, men jag hoppas verkligen att det är det så att han inte skadar någon igen. Jag tycker att hon ska gå medan hon kan. Det är klart att det finns de män som inte upprepar sitt våld mer än en gång, men en gång är för mycket!
Under tiden som jag själv levde i skiten utövade jag självförsvar ett fåtal gånger, men det var ingenting som vållade skada. Det hända att R tryckte ner mig i soffan eller höll fast min kropp och vad jag gjorde då var att slå tv-dosan mot hans fotknöl eftersom han var så pass benig (han var 30cm längre än mig, men vägde bara 3kg mer) samt att jag ibland bet honom i benet för att markera att nu jävlar släpper du. Inget av detta vållade skada, utan det var saker som kunde upplevas göra ont för stundet. Ingenting i jämförelse mot vad han utsatte mig för.
Det känns som att självförsvar idag är en rättighet som har försvunnit. Att de som blir utsatta för kränkning eller brott bara ska stå och ta emot. Är det verkligen såhär folk ser på våld? Att det är offret som bär skulden till partnerns agerande.
Jag tänker inte ta åt mig av det här då jag vet att jag inte gjorde någonting fel under mitt och R's förhållande. De som har varit inblandade i fallet vet att han har problem och det är skönt att veta att han nu får hjälp. Jag vill verkligen inte att han ger sig på någon annan. Det får vara ett slut på det här. Jag hoppas även att misshandeln ute i världen slutar. Urs, jag blir så arg.
