Do you really want to hurt me?
Publicerat den
Tidigare under dagen hörde jag talas om att det, för inte så länge sedan, gått ett rykte om mig som påstått att det inte rörde sig om någon misshandel i mitt och R's förhållande, utan att han endast slog mig för att jag tände på det. Detta är något av det dummaste jag har hört och efter allt jag har varit med om, efter allt jag har fått utstå känns detta som en enda stor förolämpning. Att gå med vetskapen om att det är en före detta god vän som har hittat på detta gör inte saken bättre, men som det är nu har jag ingen energi till att reflektera särskilt mycket över detta i och med att han alltid har varit en skitstövel. Det var alltså väntat att han skulle dra upp någonting ur skjortärmen. Frågan var bara vad.
Ni som har haft en intim relation med mig kan intyga att ryktet inte stämmer och hade det mot förmodan gjort det hade jag aldrig inlett ett förhållande med R av den anledningen att han inte var intresserad av en intim relation (d.v.s. att han aldrig ville kramas, kyssas eller ha sex) och jag hade då aldrig behövt gå till polisen för att göra en anmälan samt ta det till rätten.
Som det är nu känner jag mig besviken samt förbannad på en och samma gång, vilket troligen är förståeligt i och med att det alltid skall pågå någonting. Aldrig blir jag lämnad ifred. Aldrig får jag en lugn stund, utan jag skall ständigt påminnas om mitt förflutna. Detta är dock ingenting som stannar upp min vardag och som får mig att må dåligt, utan det är själva idén av ryktet som upprör mig. Hur man kan komma på någonting så idiotiskt när det finns bevis på att det utan tvekan har rört sig om misshandel?
Ni som har haft en intim relation med mig kan intyga att ryktet inte stämmer och hade det mot förmodan gjort det hade jag aldrig inlett ett förhållande med R av den anledningen att han inte var intresserad av en intim relation (d.v.s. att han aldrig ville kramas, kyssas eller ha sex) och jag hade då aldrig behövt gå till polisen för att göra en anmälan samt ta det till rätten.
Som det är nu känner jag mig besviken samt förbannad på en och samma gång, vilket troligen är förståeligt i och med att det alltid skall pågå någonting. Aldrig blir jag lämnad ifred. Aldrig får jag en lugn stund, utan jag skall ständigt påminnas om mitt förflutna. Detta är dock ingenting som stannar upp min vardag och som får mig att må dåligt, utan det är själva idén av ryktet som upprör mig. Hur man kan komma på någonting så idiotiskt när det finns bevis på att det utan tvekan har rört sig om misshandel?
