Snart är älsklingen här! :D♥
Publicerat den
Det är inte bara att få sova brevid honom om nätterna som jag saknar. När jag satt på bussen hem i helgen satt jag och tänkte på hur han luktar. Saknar hans doft eftersom den gör mig lugn och avslappnad, hans skratt som alltid får mig att le, hans vackra leende som gör mig alldeles varm i kroppen. Allt! Det ska bli så skönt att få ha honom här igen. Jag riktigt längtar! ♥
När jag ändå är igång och pratar om honom tänkte jag att jag skulle lägga upp en bild på honom. Han har nämligen klippt/snaggat sig. Han är väldigt nöjd och det tycker jag absolut att han ska vara då jag tycker att han är gudomligt fin. :) Det var han redan innan och ingenting kan ändra på det. För mig kommer han ALLTID att vara den finaste. ♥
Biljetterna är ännu inte bokade då mamma måste föra över pengar på hans konto först. Vi har ju kommit överens om att vi ska betala en av hans biljetter, sen ska han få tillbaka för att han betalade min hemresa. Vill inte att han ska behöva stå för alla kostnader själv.
Nu längtar jag bara efter helgen så jag får vara med min älskade igen. Tills dess får jag försöka att sysselsätta mig med lite träning och städning. Imorgon ska jag t.ex. träna med herrlaget kl.19, vilket ska bli väldigt roligt. Eftersom jag inte har spelat en match sen i slutet på oktober känner jag att jag behöver lite nytt motstånd och ser därför fram emot att få träna med lite karlar imorgon. Det kommer såklart att svida som satan, men det ska det göra. Som jag brukar säga: ställer man sig i mål får man fan skylla sig själv xD
Dennis ♥
Veckans låt v.12
Publicerat den
Veckans låt har nu uteblivit i två veckor pga. att jag varit hos Dennis, så denna låt får sammanfatta hur jag har haft det under tiden jag har varit hos honom. Jag kan avsläja att känslorna inte alls är som de var innan jag åkte, utan de har växt något enormt! Denna låt beskriver det ganska bra.
Veckans låt v.12 Nick Lachey - This I Swear
" You're there by my side
In every way
I know that you will not forsake me
I give you my life
I would not think twice
Your love is all I need, believe me
I may not say it
Quite as much as I should
But when I say, I love you
Darling, that means for good
So open up your heart and let me in
And I will love you, until forever
Until death do us part
We'll be together
So, take my hand
And hold on tight
And we'll get there
This I swear
I'm wondering how
I ever get by
Without you in my life to guide me
Wherever I go, one thing that's true
Is everything I do
I do it for you
I may not say it
Half as much as I should
But when I say, I love you
Darling, that means for good
So open up you heart and let me in
And I will love you, until forever
Until death do us part
We'll be together
So, take my hand
And hold on tight
And we'll get there
This I swear
So whenever you get weary
Just reach out for me
I'll never let you down, my love
And I will love you, until forever
(Until death do us part)
Until death do us part
We'll be together
So take my hand
(So take my hand)
And hold on tight
And we'll get there
Oh, we'll get there
And this I swear
And I will love you, until forever
(Until death do us part)
Until death do us part
We'll be together
So take my hand
(So take my hand)
And hold on tight
And we'll get there
Oh, we'll get there
And this I swear"
What about the future?
Publicerat den
Jag är nu istället väldigt rädd för att han ska komma in på sitt andrahandsval, som är i Arvidsjaur. Det är klart att jag vill att han ska få gå ett program som han tycker är kul, men det skulle kännas väldigt jobbigt om han flyttade så långt ifrån.
När vi satt och diskuterade det tidigare idag slutade det med att jag bröt ihop i rädsla om att förlora honom. Som tur var så var jag ensam hemma och kunde släppa ut allting i lugn och ro. Jag grät så mycket att jag fick ont i magen och är nu väldigt slut i ögonen. Det känns som att jag setat uppe i flera dygn, vilket jag inte har.
Jag känner mig egoistisk som inte vill att Dennis ska komma in på programmet och flytta. En del av mig vill att han stannar (att han försöker att komma in på det andra programmet han sökt i Västerås) medan en annan del av mig säger att han ska ta chansen. Det var som jag sa till honom: Jag kan komma med åsikter osv, men det slutgiltiga beslutet är alltid hans.
Jag vet att han vill gå i Västerås, så jag hoppas såklart på att det blir så. Skulle han flytta till Arvidsjaur skulle vi knappt ha råd eller tid att träffas, vilket ingen av oss vill. Han har därför sagt att han ska satsa på att försöka komma in i Västerås, vilket jag tycker låter bra. Jag kan dock inte låta bli att vara rädd.
Antagningsbeskeden kommer runt v.15 så vi får se vad det säger och utgå från det.
Hemma igen
Publicerat den
Efter att ha varit med Dennis i två underbara veckor är jag nu hemma i Smedjebacken igen. Jag har haft det väldigt roligt och det var såklart jättetråkigt att behöva åka hem. Den stora trösten är ju att vi ses snart då han kommer hit på påsklovet.
Eftersom han betalade min biljett till honom tänkte vi göra detsamma. Det känns dumt om han först ska betala en av mina biljetter och sen ska han betala sina egna. Mamma och jag har därför bestämt att vi ska betala en av hans så är vi "kvitt".
Det kommer dock bli så att vi inte har råd att göra några speciella saker när han är här, men det tror jag inte gör så mycket. Jag tänkte iaf att vi en dag skulle åka in till stan och gå en sväng. Dennis vill ju (som jag) pierca sig i läppen, men det är för dyrt där han bor och funderar därför på att pierca sig på Eastwood i Ludvika då jag rekommenderat dem. Mona är en duktig piercare och 350:- för en läppiercing är inte alls farligt. Så jag funderar på att visa honom studion osv. Vad vi hittar på sen vet jag inte, utan det märker vi då.
Vad jag ska göra de kommande dagarna vet jag inte. Imorgon blir det iaf att packa upp och städa lite. Efter det vet jag inte, utan det beror nog helt på vädret. Är det sol ute så kanske jag tar på mig träningsoverallen, tar med mig MP3:n och går ut en sväng. Har inte utfört någon som helst träning på 2 veckor, så det kliar i kroppen.
Trots att jag var med Dennis för bara några timmar sedan så saknar jag honom. Det ska bli jättekul att få ha honom här igen. Speciellt nu när det inte är så mycket snö. Då är det lite lättare att t.ex. gå på en promenad eller liknande :)
Dennis älskling, tack för två underbara veckor. Jag har haft det jättebra och varenda ögonblick har varit underbart. Jag älskar dig, gubben :)♥
Papper från Falun
Publicerat den
Nu väntar jag bara på intagningsbeskedet, men det brukar vara så att man kommit in om kommunen bestämt sig för att betala för utbildningen (har sökt till programmet två gånger innan och det var likadant då). Tack vare detta besked har jag setat med ett stort leende på läpparna och kan inte riktigt fatta det.
Jag har längtat tillbaka till Falun sen i mitten på -08 och det känns lite overkligt att jag äntligen ska få komma tillbaka. När jag fått intagningsbeskedet och det förhoppningsvis är positivt (vilket jag är övertygad om med tanke på dagens papper) så ska jag ansöka om studielån + studiebidrag hos CSN så att jag kan börja söka lägenhet.
Vart jag kommer att söka lägenhet är oklart. Jag är sugen på att skaffa en liten tvåa, men det ser dåligt ut med det. Jag har nog ingen lust att bo i en lägenhet på 60+kvm, utan tänkte försöka få tag i något lite mindre. När jag bodde i Falun sist hade jag en stor etta, men det känns dumt att sova i vardagsrummet liksom. Vi får se vart jag hamnar. Hyran får vara max 5000 kr/mån om el + vatten ingår.
Nu kliar det i fingrarna! Lilla Louise vill börja planera.
Snart åker jag hem :(
Publicerat den
Det kan dock vara bra om han bokar biljetter i tid så att det inte blir som för mig. Vi var inne på att jag skulle åka hem idag eller imorgon, men biljetten idag kostade 260kr. I vanliga fall kostar en biljett med GoByBus 156-189kr. Det kommer nog därför bli så att jag åker hem imorgon då det kostar 196kr. Jag får prata med Dennis när han kommer hem. Han är fortfarande i skolan och är hemma om ca 2 timmar.
Dennis har varit lite rädd för att jag skulle tycka att min vistelse har varit tråkig, men jag har haft det hur bra som helst. :) Jag vet att vi kanske inte har gjort sådär jättemycket, men det har ändå varit väldigt roligt och avslappnande. Som jag har nämnt tidigare så trivs jag i Dennis sällskap och känner mig väldigt trygg med honom, så han har ingenting att oroa sig över.
Nu ser jag fram emot när han kommer till mig eftersom jag tänkte att vi skulle hitta på lite mer saker än sist. Jag hade visserligen planer då, men de gick inte som jag ville då jag inte planerat tillräckligt. Jag tänkte dock göra det den här gången och hoppas på att det blir lite bättre.
Dennis ♥
1 månad ♥
Publicerat den
När vi kom hem och gick upp på rummet såg jag att Dennis hade ett stort leende på läpparna samtidigt som han höll någonting bakom ryggen. Han sträckte fram ett litet paket och i det låg ett armband och ett par örhängen. Presenten var för vår månadsdag, men också som en sen födelsedagspresent. Blev nästan lite gråtfärdig när han gav mig presenten. Han behövde verkligen inte. ♥
Båda var mycket fina och här kan ni se en (visserligen dålig) bild på örhängena. Har länge önskat mig ett par "pluttar" istället för hängen då mina öron ogillar det, så Dennis gjorde en fullträff :)
Fortfarande kvar ♥
Publicerat den
Igår var jag hemma då jag inte ville störa varken honom, hans lärare eller klasskamrater trots att några anser att jag "är en del av klassen" och idag stannar jag då jag vill vila ut. Jag ska nämligen följa med honom imorgon och vi kliver upp väldigt tidigt.
Imorgon har vi även varit tillsammans i 1 månad, vilket känns helt sjukt! Tiden bara flyger iväg och man hinner inte riktigt med. Det känns iaf jättebra :) Jag trivs otroligt bra med Dennis och det ska bli tråkigt att åka hem även om vi inte kommer att vara ifrån varandra särskilt länge. Jaja. Vi får ju lite tid till att sakna varandra. ♥
De senaste dagarna har vi inte gjort sådär jättemycket. I söndags var vi alla på bio vid Kungens Kurva. Dennis och jag tittade på I love you Philip Morris med Jim Carrey medan resten av folket tittade på Avatar. Vi blev alla lite besvikna över våra filmer då vi trodde att de skulle vara mycket bättre än de faktiskt var, men jag tycker ändå att det var mysigt att gå på bio. Det blir en annan sak än att titta på film hemma på något sätt. Riktigt mysigt var det iaf :)
Föreläsning
Publicerat den
”Om man ska bryta ner en annan människa ska man ömsom slå och ömsom smeka”.
Det ligger någonting i det hon säger. Jag tror att största anledningen till varför många stannar i ett förhållande baserat på våld är för att partnern sänder ut dubbla budskap när h*n först slår och sedan är puttenuttig. Om man bara blev slagen hade det varit så mycket lättare att gå, men när ens partner är gullig mot en försöker man se igenom det onda och lyfta fram det som är bra.
Jag tycker personligen att man ska se förhållandet i helhet och inte gömma undan vissa detaljer. Lever man i ett förhållande baserat på våld finns det ingen annan lösning än att ge sig av. Efter alla löften och lögner har jag lärt mig att R aldrig kommer att ändra sig om han så får hjälp. Det han har gjort, hans beteende, kommer alltid att finnas där. Hela hans liv har varit baserat på våld (enda från början) och det kommer aldrig att ändras utan jag tror att han alltid kommer att vara samma gamla aggressiva kille även om han kanske inte visar det på samma sätt som han gjorde mot mig.
Många av de som blir slagna idag stannar då de påstår sig älska personen, men jag förstår inte hur man kan älska någon som gör en så illa. Älskar man någon ska man inte såra eller göra den illa på något sätt. Det spelar ingen roll vad det handlar om, utan älskar man någon så ska man vara rädd om personen och vilja det bästa. Ta hand om varandra.
Alla som slår någon har en bortförklaring och när R slog mig fick jag t.ex. höra bortförklaringar som:
”Du är för krävande” eller ”När jag blir arg slår jag det som är närmast”.
Han hade en boxningssäck på 20kg, men använde den aldrig. Varför? Ja, det skulle jag bra gärna vilja veta. Det måste ha varit tillfredsställande att slå mig eftersom han vägrade sluta. Det fanns så många andra saker han kunde göra när han var arg, men han var ”tvungen” att göra mig illa.
Vad Ni än gör: lyssna inte på sån skit, utan ta Er därifrån så fort som möjligt. Har man väl blivit slagen en gång blir man det igen. Många vägrar tro på det, men jag som själv levt i det vet att det är sant. Det kan gå lång tid mellan gångerna, men det händer. Tro mig.
INGEN förtjänar att bli slagen! Så sätt ner foten idag. Det är ditt liv det handlar om.
Jag har hittat hem ♥
Publicerat den
De senaste dagarna har varit fantastiska även om det inte har hänt sådär jättemycket. Det känns bara så underbart att få vara hos Dennis. Bara komma bort och vara med den man älskar ♥
Igår var det tre veckor sedan vi blev tillsammans. Det känns dock som att vi har varit tillsammans mycket längre. Det är så svårt att förklara, men det känns som att vi känt varandra hela livet. Allting känns så otroligt bra och jag är så himla lycklig. Det spelar ingen roll hur jag mår. Just nu har jag t.ex. världens huvudvärk och Dennis är i skolan, men trots det svävar jag på moln och njuter av stunden.
(öööh, nej. Han är inte lik Richard. Förstår inte vart folk ser likheten ?)
Nu längtar jag efter att Dennis ska komma hem från skolan så att jag får krama om honom, kyssa honom och berätta hur mycket jag älskar honom. För det gör jag och det kan ingen ta ifrån mig. ♥
Don't throw me away
Publicerat den
Många av de mest allvarliga händelserna inträffade när vi bodde i Stockholm, vilket även denna gjorde.
Detta hände en höstkväll 2007 och jag minns varken vilken dag det var eller varför R blev arg. Hans ilska resulterade iaf i att han tog tag i mina fötter och lyfte upp mig i luften. Jag har tidigare nämnt att han är 1,95m lång och Ni kan säkert föreställa Er hur jag hängde rätt i luften utan att kunna nå golvet med händerna.
Med mig i sitt grepp gick han mot en fåtölj som jag fått av min mormor. Han kastade mig rätt ner i fåtöljen, men eftersom det är en modell som kan snurra 360 grader så ramlade jag ur den och när jag skulle ta tag i golvet hamnade jag snett vilket resulterade i att jag skadade högra axeln och mitt högra långfinger.
Påföljande dagar var fingret väldigt snett och jag hade väldigt ont. Jag sökte hjälp på vårdcentralen, men de sa bara:”Smörj på en salva så går det över”. Hur de kunde säga någonting sånt förstår jag inte eftersom man hörde hur det krasade i fingret. Hur skulle då en salva kunna hjälpa?
Eftersom läkarna inte kunde hjälpa mig lät jag det vara och idag, 2 ½ år senare, har jag större problem än direkt efter händelsen. Fingret är väldigt snett och jag får ont i det bara jag sitter vid datorn. Bara att skriva detta gör ont, men ibland känns det som att jag helt enkelt får härda ut.
Axeln kändes bra, men för några månader sedan började jag att känna av den. När jag först började känna av den gjorde det ont bara jag låg på den och nu har det gått så långt att jag inte ens kan sitta med armarna i kors utan att känna smärta. Det händer även att jag kan få ont av att inte göra någonting. T.ex. när jag sitter i soffan och tittar på tv.
I början på februari var jag till läkaren och jag fick då axeln undersökt. Det sades då att min skada endast kunde uppkomma av en olycka, vilket såklart stämmer. Tack vare smällen så har jag en muskel som ligger i kläm under nyckelbenet. De kan tyvärr inte göra någonting åt det, utan jag blev rekommenderad att jag ska leva så normalt som möjligt vilket är väldigt svårt. Jag har bestämt mig för att boka tid för röntgen så att jag får se svart på vitt vad som är fel.
Om det skulle visa sig vara allvarliga fel är det tänkt att jag ska ta med plåtarna som bevismaterial i rätten. Om Ni har varit med om något liknande och har permanenta skador efter en misshandel så ska Ni definitivt gå till en läkare och få remiss till röntgen. Det kan vara MYCKET användbart, som i mitt fall, vid en rättegång
Trosa all the way
Publicerat den
När klockan var 05 på lördagsnatten tände jag lampan då jag inte orkade ligga i mörkret längre. Jag låg och drog mig till klockan 06 eftersom det var då jag skulle kliva upp för att göra mig i ordning. Jag ville nämligen inte väcka folket, så jag väntade tills klockan ringde. Dumt att gå upp mitt i natten, liksom.
Jag hade allting packat sen kvällen innan, så det var bara att göra sig i ordning och äta frukost. Under resan fick jag inte med mig någonting att äta, så jag fick försöka hålla mig vaken med hjälp av min MP3. Det gick hyfsat bra. Till en början var jag trött, men ju längre resan gick desto piggare blev jag.
När jag klev av bussen var jag osäker på om Dennis skulle känna igen mig i den nya frisyren, men när jag var påväg mot ingången till Centralstationen så kom han ut och mötte mig. Det var så skönt att få se honom igen. Så skönt att se honom så glad! :)
Efter att vi stått och tittat på varandra respektive gulligullat lite åkte vi till båtmässan i Älvsjö. Hans föräldrar var nämligen där och vi skulle åka med dem hem, så vi var tvungen att möta dem där. Mässan var väl okej, men efter att ha gått i lokalerna i någon timme fick jag väldigt ont i fötterna. När vi alla tröttnat åkte vi till Trosa för att handla lite. De har nämligen inte turen att ha en butik i närheten där de bor, så de måste åka in till centrum för att handla.
När vi handlat klart åkte vi hem till Dennis. Vi gjorde inte särkilt mycket första dagen, utan vi tog det bara lugnt. På kvällen gick vi ut med deras finska lapphund Zeke. Det var jättekallt, men vi gick inte så långt så det gjorde ingenting.
På söndagen gick vi ut på sjön med Zeke i det fina vädret. Det var ca +10 grader så vi passade på att njuta av vädret. Jag tog lite kort, men hade gärna tagit fler. Det var dock väldigt svårt eftersom solen låg på. Det resulterade i att bilderna blev väldigt mörka. Zeke såg ut som en stor skugga bara xD
Igår var jag med Dennis i skolan, vilket gick jättebra. Han gick från kl.08:30-16:30. Dagen gick förvånansvärt fort, men det berodde säkert på att det för mig kändes bra att vara i en skola. Jag blev peppad och satt i mina egna tankar. Tänkte på att snart får jag själv börja skolan. Vissa tycker att skolan är jättetråkig, men jag känner att jag vill till skolan. Göra lite nytta och göra saker som jag tycker om: träna.
Dennis är i skolan nu och kommer hem om kanske 1 ½ timme. Han hade två prov idag och då kändes det ganska meningslöst att följa med eftersom jag ändå skulle få sitta utanför och vänta. Jag passar därför på att blogga lite grann så att jag inte glömmer bort allting sen.
Vad har jag då gjort under tiden han varit i skolan? Jag och hans mamma har varit ute och gått med hunden. Jag har även berättat lite grann om misshandeln + graviditeten. Dennis har inte berättat om det, vilket jag inte hade räknat med heller. Jag kände att det kan vara bra för dem att veta ifall jag skulle bli lite tyst osv. ibland.
Lite bilder kommer upp här och på Bilddagboken i slutet av veckan. Jag måste bara ta lite mer kort först. Har knappt tagit några vilket är lite pinsamt.
Det känns iaf jättebra att få vara här. Jag har saknat Dennis något enormt och det är så skönt att vi inte har bestämt när jag ska åka hem. Vill ta tillvara på tiden vi får tillsammans nu. ♥
Imorgon åker jag!
Publicerat den
Det blir att kliva upp tidigt imorgon då bussen går redan kl.08:10. Eftersom jag ska kliva på i Ludvika istället för i Smedjebacken måste jag åka härifrån runt kl.07:30 då jag vill vara i tid. Jag har inte räknat med att bussen ska vara i tid då den var sen när Dennis skulle åka hem, men jag vill ändå vara på den säkra sidan. Jag ska smöra lite för mamma och kolla om jag kan få med mig något på bussen, annars kommer jag att vara alldeles kraftlös när resan är slut.
Jag ser fram emot vistelsen hos Dennis och det ska bli spännande. Han har tydligen sagt så bra saker om mig inför sina kompisar att de har frågat om de får träffa mig. Några av dem ser fram emot att jag ska vara med honom i skolan. Snacka om pinsamt, men jag tror att det kommer att gå jättebra :)♥
Stockholms blodbad
Publicerat den
Det här måste ha varit i slutet på 2007 eftersom jag minns att vi sov på soffan. Vår vattensäng hade nämligen gått sönder och eftersom vår soffa var så pass stor fick vi plats att sova i den.
En kväll när vi låg och tittade på tv bad R mig att göra någonting på tv:n. Jag minns inte riktigt om jag skulle sänka ljudet eller om jag bara skulle stänga av den, men någonting skulle jag iaf göra. Eftersom dosan var halvt trasig sa han att det var bättre om jag gick fram till tv:n istället för att krångla. När jag klev ur soffan för att gå fram till tv:n tog han tag i mina trosor. Eftersom jag hatar när folk håller fast mig på något sätt valde jag att kliva ur dem, stänga av tv:n och lägga mig under täcket igen. Jag frågade R om jag kunde få tillbaka trosorna, men han sa att han tyckte att jag kunde ligga utan. Jag ställde frågan varför och fick då till svar:”Därför”. Vi höll på sådär ett tag och det slutade med att han gömde dem för mig. Efter ett tag hittade jag dem och tog därför på mig dem igen. R blev då så arg att han ställde sig över mig och tog tag i min käke (som alltid). Jag minns att han sa någonting, men kan inte riktigt sätta fingret på vad.
I ren panik slängde jag av mig trosorna, men det var då redan för sent. Han tog tag om mig och kastade mig över armstödet på soffan (så att jag gjorde som en kullerbytta bakåt) och ramlade på golvet lite över en meter ifrån den. Han kom mot mig med täcket i handen och slängde det över mig. Samtidigt som han kastade täcket på mig kände jag hur jag fick mig en snyting över näsan. Det gjorde så ont att jag var 100% säker på att han hade knäckt mitt näsben, men det gjorde han lyckligtvis inte. Samtidigt som jag låg på golvet alldeles yr i huvudet kände jag hur blodet rann och när jag reste på mig låg det en stor pöl på golvet och ansiktet var alldeles rött.
Jag reste på mig samtidigt som jag tittade på honom. Jag gick mot badrummet utan att göra någonting för att få blodet att sluta rinna. Nu när läget ändå var som det var ville jag att han skulle få sig en tankeställare. Att han skulle inse hur illa han behandlat mig.
Medan R torkade upp blodet bad han om ursäkt och påstod att han bara skulle kasta täcket över mig då han inte ville se mig. Jag vet att det var ren bullshit! Det jag inte förstår är hur en karl på 1,95m kan slå någon över näsan med sån kraft att blodet forsar om han ”bara skulle kasta täcket över en”. Jag får det inte att gå ihop.
Efter denna händelse har min näsa aldrig varit densamma. Jag piercade mig i näsan när jag var 11år, men efter att han lyckades med detta så blev jag tvungen att ta ur den för snart 1 år sedan då min näsa blev väldigt känslig. Så fort jag kom åt smycket så började jag blöda. Det spelade ingen roll om det var en pärla eller en ring.
Som tur är har jag näsan i behåll och slapp ett knäckt näsben.
Jag tycker att det är jättetråkigt när såna här saker händer och när det går såhär långt ska man definitivt inte stanna kvar, som jag gjorde. Jag kan inte göra annat än att skylla på att jag var ung och dum. Eftersom jag aldrig hade varit sambo tidigare och han var äldre än mig visste jag inte riktigt hur ett samboförhållande skulle se ut. Jag har dock lärt mig att man aldrig ska ta skit från NÅGON!
Bokad biljett!
Publicerat den
Nu är biljetten till Dennis äntligen bokad. Jag kommer att åka tidigt på lördag morgon. Jag stannar i minst en vecka, men vi har inte bestämt något datum för när jag ska åka hem utan vi kommer att boka hemresa under tiden jag är där.
Trots att det inte var särskilt länge sedan han var här så saknar jag honom något enormt, så det ska bli jätteskönt att få åka ner till honom. :) Jag behöver inte vara orolig över att jag inte är välkommen då hans föräldrar frågat många gånger när jag ska komma ner. Känns nästan som att de vill att jag gör det. *hihi*
Hur vi gör om dagarna när han går i skolan är inte bestämt utan vi tar det som det kommer. Jag tror iaf att jag vill följa med de dagar han går sådär länge (08:30-16:30), annars får jag väl vara hemma med vovven.
Eftersom jag nu åker iväg så kommer jag såklart inte att blogga särskilt mycket, utan det kommer jag nog att göra när jag kommer hem. Kan hända att jag lägger ut lite bilder på Bilddagboken, men inte mer.
Dagbok
Publicerat den
Ibland brukar jag läsa igenom mina gamla dagböcker och jag tänkte därför att jag skulle dela med mig lite grann av vad jag skrev lördagen den 19:e april -08:
”Det enda jag vill är att jag själv ska må bra. Jag vill bara känna mig älskad och värdefull. Det gör jag inte just nu. Jag önskar bara att jag kunde få må som jag gjorde i mitt förra förhållande. Då skämdes jag aldrig över mig själv. Jag kunde lita på honom och vara mig själv med honom. Jag vet inte om jag någonsin kommer få uppleva det med R.
Just nu ser jag inte ens en framtid för oss. Han pratar om bröllop och hela baletten, men just nu vill jag varken gifta mig eller skaffa barn med honom. Jag vet inte vad jag vill. Det enda jag vill är att jag ska må bra och inte behöva gå och vara rädd eller orolig.
Om jag hade varit äldre och haft utbildning så hade jag nog bara tagit alla mina grejer och dragit. Jag vill egentligen inte bo i Smedjebacken. Jag flyttade tillbaka för R’s skull. För att jag trodde att han skulle må bättre och sluta slå mig. Han verkar inte må ett dugg bättre. Det känns som om jag misslyckats som flickvän eftersom han har behandlat mig som han gjort”.
Syftet med att lägga ut detta är att Ni ska få större förståelse för hur en utsatt tänker. Jag mådde jättedåligt i förhållandet och ville verkligen ta mig därifrån, men jag kände att jag inte var tillräckligt stark för att kunna ta det steget. Som Ni även kan läsa i stycket längst ner så tog jag på mig det som hänt och klandrade mig själv, vilket man absolut inte ska göra i en sån här situation. Man ska aldrig ta på sig skulden för någonting.
För Er som inte skriver dagbok är det någonting som jag djupt kan rekommendera. Det hjälper en känslomässigt, men det är också väldigt bra att ha som bevismaterial vid en eventuell rättegång. Jag har själv polisanmält R och väntar nu på att få möta honom i rätten.
När jag var på förhör fick jag veta att en dagbok är guld värd i såna här fall, så jag är väldigt glad över mitt skrivande även om jag inte skrivit en bråkdel av vad som hänt. Det som finns med räcker. Så för dagbok eller anteckningar!
Kvinnomisshandel
Publicerat den
Kvinnor som har gått igenom denna process berättar historier som i stort överensstämmer med varandra. Här följer några tidiga tecken på att allt inte står rätt till.
Inställning till kvinnor: Vad säger han allmänt om kvinnor, hur de uppför sig, klär sig osv. Vad anser han om sina kvinnliga kollegor? Hur och efter vad värderar han en kvinna? Om han är nedlåtande och respektlös mot kvinnor i allmänhet, kommer han antagligen behandla dig likadant.
Svartsjuka: Män som visar tecken på överdriven svartsjuka har ett stort kontrollbehov. Var särskilt vaksam om han börjar ställa dig till svars för hur han känner. Om du hoppar över din tjejmiddag på grund av hans inställning, då har han börjat ta kontrollen över ditt beteende.
Våldsamt beteende: Blir han arg och slår sönder saker hemma hos dig, sparkar sönder dörrar eller slänger porslin? Detta är våldshandlingar med syfte att skrämma dig.
Isolering: När isoleringsprocessen börjar kan man lägga märke till mönster i hans beteende. Han kanske kör dig till och från skolan/jobbet. Han skulle gärna vilja att du jobbade mindre och var hemma mer. Han vill att ni ska göra allt tillsammans och låter dig inte träffa vänner och arbetskamrater själv. Du börjar tappa kontakten med dina vänner, eftersom han inte gillar att du träffar dem. Oftast säger han inte rakt ut vad du får göra utan du märker på hans reaktioner vad han tycker ändå.
Ökande kontroll: I början handlar det bara om att han ska vara med och bestämma allt, oavsett om det bara rör ditt liv. Det är han som bestämmer vad ni ska prata om och vad ni ska göra. Detta utökas successivt och till slut är det han som styr både vad du tänker, säger och gör.
För den som blir utsatt finns det ett antal saker man kan göra.
För en hemlig dagbok: Skriv ned varje gång han hotar eller slår dig. Det är svårt att komma ihåg efteråt vad det egentligen var som hände. Förvara dagboken på jobbet eller någon annan stans, dit han inte har tillgång.
Anförtro dig åt någon: Berätta för någon som du kan lita på, vad du är med om. Även om du inte orkar göra något åt saken nu, så är det i alla fall någon som vet.
Dokumentera: Försök att skriva ned och fotografera dina skador. Om du går till doktorn ska du alltid be om hjälp att ta ett foto. Du behöver inte använda dem men om du vill anmäla din man en dag så finns de fortfarnde kvar.
Tro inte att det inte kommer hända igen: Ordna en flyktväg så att du kan gå när du vill. Kontkata en vän, släkting eller ett kvinnohus. Be någon om en nyckel, så att du alltid har någonstans att ta vägen oavsett vilken tid på dygnet det är.
Kontakta en kvinnojour: På ett kvinnohus tror de på dig och kommer att hjälpa dig den dag du bestämmer dig för att gå. De kan stötta dig och hjälpa dig, om du behöver nytt boende, skyddad identitet osv. Du kommer också att träffa andra kvinnor som har varit med om samma sak, så du kan få stöd och nya vänner.
Gör en polisanmälan: Acceptera inte det han utsätter dig för. Våld mot kvinnor och barn är ett brott. För din egen skull och för att han ska förstå att det han gör är fel, anmäl honom till polisen.
Anledningen till att jag lägger in detta inlägg är för att kvinnor som lever i tuffa förhållanden ska få sig en tankeställare och inse att det inte går att leva såhär. Alla förtjänar att vara lyckliga och leva ett bra liv. Steget emellan är stort, men så länge man klarar av att ta sig ur förhållandet så har man förändrat sitt liv för all framtid. Efter det gäller det att man får den hjälp och det stöd man behöver för att gå vidare. Ibland händer det att man överväger att gå tillbaka, men det blir aldrig vad det en gång var. Har mannen väl slagit en gång så slutar han inte!
Ta inte på dig skulden
Publicerat den
Jag tycker att det är dags att hans familj öppnar ögonen och inser sanningen. De vet att jag inte har gjort någonting fel och att det är han som har handlat orätt. Jag kan inte förstå hur de kan försvara det han har gjort. Skulle min son misshandla sin flickvän så skulle jag kasta ut honom på gatan. Det är klart att man bryr sig om sina barn, men jag skulle aldrig förlåta min son om han hade skadat sin flickvän.
För 1 år sedan försökte R att övertyga mig om att han har blivit en bättre människa. Jag trodde först att han hade blivit det till viss del, men efter ett tag såg jag att han inte hade ändrat sig ett smack. När vi pratade så försökte han att vara snäll och förstående, men samtidigt försökte han att pressa mig att gå tillbaka till honom och när jag inte gjorde det så blev han förbannad och irriterad. Han sa att jag bara lekt med honom, vilket jag inte gjorde. Jag lovade honom aldrig någonting, utan jag ville bara glömma allting och försöka vara vänner trots det som varit. När han fick veta att jag skulle träffa Björn (min fd. sambo) så blev han först sårad och när jag berättade anledningen till att jag valde Björn framför honom så blev han förbannad och hittade på en massa falska fakta om mig, precis som tidigare.
När R blev inlagd på Psyk i Säter efter det här med pannkakan gjorde de en utvärdering av honom och skrev sedan en journal om hans besök. Han ljög och sa att vi hade bråkat vilket vi inte hade gjort. Att nästan ha ihjäl någon över en slängd pannkaka är fan inte att bråka! Sådär kunde det se ut flera gånger i veckan. Han kokade över pga. småsaker. Saker som var lika obetydliga som en fjärt i rymden. Det var ingenting att bry sig om, men ändå så blev han rasande och tog ut det på mig.
Ingen förtjänar ett sånt här öde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag förstår inte hur någon kan gå och säga att jag fick skylla mig själv. Det är inte jag som har handlat fel, det är han. Man behandlar inte en annan människa på det här sättet, speciellt inte någon som man påstår sig älska. Han kan inte ha älskat mig en sekund. Ibland undrar jag vad jag var för honom. Sällskap? Hembiträde? Jag kommer nog aldrig att få svar på den frågan. Jag kan inte säga mer än att han inte älskade mig för fem öre, för då gör man inte såhär mot någon.
Jag vet långt in i mitt hjärta att jag inte har gjort någonting fel och det är inte mitt fel att detta har hänt. Jag har inte gjort någonting för att ”förtjäna” det här. Jag förtjänar att vara lycklig och jag vet att jag en dag kommer att bli det. Jag måste först inse att alla inte är ute efter att såra eller göra mig illa. Det finns de som vill mig väl. De som vill ta hand om mig. Som bryr sig om mig.
Jag tänker inte ta på mig skulden för detta, för den enda som har handlat fel är han.
Till Er som har eller har haft det jobbigt: Ta aldrig på Er skulden för det som hänt. Hemska saker händer, men det gäller att vara stark och våga tro på en ljusare framtid. Man måste våga leva på hoppet. Våga tro.
Det är lätt att vara efterklok
Publicerat den
Det sägs att kärleken är blind, men det är snarare att kärleken GÖR en blind. Även om jag mådde dåligt över att bli slagen så tänkte jag:”Allt gick ju så bra i början och jag vet att han är en underbar människa innerst inne”. Jag trodde och hoppades på att allt skulle bli som vanligt. Jag visste ju att han kunde vara en fantastisk människa bara det där monstret kom ur vägen.
Man säger ju att hoppet är det sista som överger människan och det var nog så. Jag levde på hoppet, trots att jag visste att jag egentligen inte borde ha gjort det. Med tanke på att misshandeln hade pågått så länge borde jag ha förstått att det aldrig skulle ha blivit bättre, men jag var så förblindad att jag inte insåg det.
Det var nog mycket tack vare att han manipulerade mig och fick mig att tro att det var mitt eget fel att jag fick stryk. Såhär i efterhand förstår jag att jag inte gjorde något fel, utan att felet låg hos honom. Jag klandrar inte längre mig själv, vilket gör det så mycket lättare att försöka gå vidare och glömma.
Det är klart att det här kommer att vara en del av mig för resten av livet, men det är inte längre någonting som jag går och mår dåligt över. Tack vare att jag insett att jag inte gjort någonting fel så har jag kunnat gå vidare och jag lever idag ett dugligt liv.
Blogg på Terapisnack
Publicerat den
Den senaste tiden har jag skrivit väldigt mycket om mitt vardagsliv och jag har därför valt att skapa en ny blogg, men på Terapisnack. Jag tycker att det passar väldigt bra då jag kan skriva om mitt vardagsliv här och mitt förflutna där. Det känns bättre att avskilja det istället för att blanda.
För Er som vill läsa om mitt förflutna vad gäller mobbing och misshandel, om vägen tillbaka, får gärna besöka min Terapisnackblogg på http://thotis90.terapisnack.com/blog/.
Åka till Dennis ♥
Publicerat den
Det var inte länge sedan Dennis var här, men vi har redan börjat prata om när vi ska ses nästa gång. Det blir jag som åker ner till honom med tanke på att han har skola och så. Det är ju lättare för mig att åka ner till honom än om han ska åka hit. Då får han vänta tills han har lov, vilket ingen av oss har tålamodet till.
Hans mamma har ju frågat när jag ska komma, men jag vill ändå att han diskuterar med sin familj om det är okej att jag kommer snart och hur länge jag får stanna. Jag vill inte vara till besvär för någon. Jag vill stanna i iaf en vecka, men då måste det vara okej för allihopa. Han skulle prata med folket idag :)
Först visste vi inte hur jag skulle få pengar till biljetten. Jag har försökt få min klänning såld, men de som är intresserade av den har inte pengar förrän i slutet av månaden och jag orkar inte vänta så länge. Jag har därför försökt att låna pengar av någon, vilket inte heller har gått sådär jättebra. Dennis har därför erbjudit sig att betala. Det känns fel att ens pojkvän ska behöva betala ens bussbiljett. Jag tycker att det är jättegulligt av honom att vilja göra det iaf. Han vill ju att jag ska komma ner så. ♥
Jag saknar honom så himla mycket och skulle göra vad som helst för att få åka ner till honom.
♥♥♥♥♥♥♥
Publicerat den
Jag trodde inte att det var möjligt att sakna någon såhär mycket, men ack så fel jag hade. Varje sekund utan dig känns som en evighet och mitt hjärta riktigt skriker efter dig. ♥
Det känns så tomt utan dig och jag kan inte sova om nätterna då jag saknar din närhet. Din värme. Varje gång jag vänder mig mot din sida av sängen blir jag så besviken när jag ser att du inte ligger där. :(
Jag saknar att vakna upp brevid dig varje morgon, se ditt vackra ansikte och ge dig en värmande puss på kinden. Omfamna dig och viska i ditt öra:"God morgon, älskling". Saknar dina trygga armar som håller om mig.
Det känns tomt utan dig och jag känner mig så ensam. När jag är med dig känner jag mig trygg och jag trivs verkligen i din närhet. Du gör mig lugn och jag känner att jag för första gången på länge kan slappna av ordentligt.
Tack vare dig är jag mer positiv till livet och jag ser nu allt från en annan vinkel. Tidigare har jag levt kvar i det förflutna och har inte riktigt kunnat släppa allt, men tack vare dig fokuserar jag endast på framtiden. Det är som jag själv brukar säga:"vi kan inte ändra det förflutna, men vi kan påverka framtiden".
Jag vet att vi varken känt varandra eller varit tillsammas särskilt länge, men jag vill att du ska veta att du gör mig så himla lycklig. När jag nästan hade tappat hoppet om kärlek kom du och tog mig med storm.
Efter allt jag varit med om trodde jag (och många andra) att historian skulle upprepa sig: att jag bara skulle träffa svin, men du har bevisat att det finns varmhjärtade människor där ute. Jag är så glad över att jag träffade dig och att jag nu får vara en del av ditt liv. Det känns fortfarande som en dröm: för bra för att vara sant.
När jag tänker på dig blir jag alldeles varm inombords. Jag skiner upp som en sol och får fjärilar i magen. Du fyller mig med en otrolig känsla som är obeskrivlig.
Jag är så glad som vågade berätta om mina känslor för dig. Först var jag osäker över om jag skulle våga då jag var rädd för att du inte kände detsamma, men jag kände att jag bara var tvungen att få ut allting och det gick ju jättebra.
Jag var väldigt nervös inför vårat första möte och jag var rädd för att något skulle gå snett. Det känns fortfarande overkligt att det gick så bra. Aldrig har jag varit med om att det känts så bra redan från början. Det kändes som att vi känt varandra i hundra år. Fantastiskt! Kärlek vid första ögonkastet.
Jag blir alldeles mållös när jag tänker på dig. Jag kan inte göra annat än att säga:
Dennis, jag älskar dig. ♥
Skrattretande
Publicerat den
Som Ni vet så har Dennis ex fått för sig att vi ska bli vänner och när jag fick veta det i förrgår skrev jag till henne på facebook:"Nu får du väl för fan ta och ge dig!".
När jag loggade in igår fick jag till min förvåning se att jag fått detta till svar:"NU TYCKER JAG DU SKALL LÄGGA NER .NICOLE BEHÖVER DENNIS NU DET ÄR NÅGOT DU BARA FÅR ACCEPTERA MVH GERD LINDSTRÖM (nicoles mamma ) BASTA".
För det första; vem skickar sin mamma att skriva? (om det nu ens stämmer)
För det andra; hur moget är det att skriva sådär och direkt efteråt ta bort användaren? Man ska väl för fan stå för vad man säger!
Jag berättade detta för Dennis och han blev då riktigt förbannad. De behandlar honom som ett objekt och tror att de kan bete sig hur som helst. Det gäller inte bara henne, utan hela hennes familj. Som jag fattar det så hade hennes mamma tydligen ringt till honom när hon fick höra att han skulle åka upp hit. Vad är det för jävla sätt? De har ingenting med det att göra. Ingen i den familjen ska komma och lägga sig i, för han är inte längre en del av den.
Han är tillsammans med mig och vad vi gör är vår ensak. Det ska ingen annan komma och lägga sig i. Speciellt inte ett ex och hennes mamma. Det tycker jag är allmänt patetiskt.
Hur vi ska göra för att bli av med dem har vi inte riktigt bestämt. Det är sagt att Dennis eventuellt kommer att byta mobilnummer eftersom hon ringer till honom stup i ett vilket resulterar i att han mår dåligt. Han vill inte ha med henne att göra, men hon verkar inte förstå. Förr eller senare borde hon iaf fatta. Om jag så ska behöva åka ner och banka vett i skallen på henne.
När vi ändå var igång och pratade om ex passade jag på att berätta hur jag var när jag var tillsammans med Björn: Väldigt svartsjuk och paranoid, vilket resulterade i att jag gjorde saker som jag inte är så stolt över idag. Jag har tidigare skrivit om det i bloggen, så jag tänker inte ta upp det en gång till.
Jag har förklarat för Dennis att jag idag kan kontrollera svartsjukan, men att den alltid kommer att finnas där. Jag kommer såklart aldrig att vara som tidigare, då jag inte tycker att det är ett acceptabelt beteende även om jag inte kunde rå för det. Det gör ingenting för honom att jag är lite svartsjuk då han tycker att det bevisar att jag bryr mig om honom och är rädd att mista honom. Det är klart att det är så. Jag är jätterädd för att förlora honom.
Han uppskattade att jag var ärlig och tog det här på en gång. Vi tycker båda att de är viktigt att vara ärliga och öppna mot varandra i ett förhållande. Jag känner att vi kan prata om allt, vilket är jättebra. Tidigare har jag haft väldigt svårt för att öppna mig och ibland har man varit tvungen att tjata på mig för att jag ska säga någonting, men med Dennis vågar jag ta det på en gång istället för att hålla det inom mig.
Förutom det här med hans ex så känns allting jättebra :) Han är en fantastisk människa och nu längtar jag efter att få åka ner till honom. Saknar honom så otroligt mycket ♥
Lämna oss ifred!
Publicerat den
Så fort hon fick nys om mig började hon att snoka på min Bilddagbok och började sedan påstå att jag viker ut mig. Att jag är en jävla hora. När hon sen fick veta att Dennis skulle upp och träffa mig ringde hon till honom mitt i nätterna och var alldeles förstörd. Vräkte ur sig att han svek henne.
Hon tyckte även att han skulle berätta för sina föräldrar om att jag tar/har tagit bilder med Håkan. Varför är det så viktigt att de vet det? Jag förstår inte.
En annan sak jag inte förstår är varför hon lägger sig i. Det var hon som gjorde slut med Dennis. Hon har pojkvän, men trots det vägrar hon att lämna honom ifred. Vi har blockat henne på alla tänkbara ställen och han har raderat hennes nummer, men nog fan får hon tag i honom iaf. Att hon inte ger sig!
Ett tag fick hon för sig att hon skulle träffa oss så att hon kunde "godkänna" mig. Då blev jag förbannad och skrev till henne på facebook att det kunde hon glömma. Så som hon betett sig mot honom tidigare förtjänar hon inte ens att uttala hans namn. Nu har hon tydligen fått för sig att vi alla ska kunna vara vänner. Jag skrattade bara när jag fick veta det.
Jag tänker inte stå och känna mig hotad av en 14-årig liten fjortis som inte vet hur man beter sig mot folk. Vi får helt enkelt ignorera henne och fattar hon inte då får man väl ta ett allvarligt snack med henne, vilket hon borde bespara sig. Man ska inte jävlas med mig ostraffat.
Svar till "undrande"
Publicerat den
Har fått en fråga om vad som hänt med min modellblogg och tänkte därför förklara lite snabbt.
Eftersom jag nu har pojkvän tycker jag att det inte är mer än rätt att sätta lösen på den. Om jag var Dennis hade jag ogillat om vem som helst hade kunnat se min flickvän på det sättet. Bilderna är smakliga och fina, men jag hade gärna velat ha dem för mig själv istället för att alla andra ska dregla över dem. Det har därför resulterat i att den är lösenordsskyddad.
De som vill ha lösen till bloggen är välkomna att kontakta mig på facebook.
Resultat klippning
Publicerat den
Idag blev det att kliva upp tidigt eftersom jag skulle till Ludvika och klippa mig. Jag hade inte tid förrän kl.15, men Sara och jag bestämde att jag skulle åka med mamma till jobbet så jag kunde vara med henne några timmar innan det blev dags för frissan. Vi tittade på film, tjålade lite skit. Sen skottade hon snö medan jag stod och tittade på.
Hos frissan tog det 4 timmar innan jag fick kliva ur stolen och betala. Såhär såg det ut:
1. Klippa frisyr
2. Dra slingor
3. Avfärgning + sitta under värmelampa 15min
4. Schamponering tre gånger
5. Bleka håret + sitta under värmelampa 30min
6. Schamponering och efterbehandling
7. Blåsning av hår
Sara och frisören tyckte inte att jag skulle klippa av mig håret, men det gjorde jag ändå. Sara såg jättenervös ut och då var det JAG som satt i stolen. Det slutade med att hon höll mig i handen när blekningen satt i.
Det var inte så kul att sitta ner så länge, men det var det värt med tanke på hur reslutatet blev. Jag funderar på om jag eventuellt ska färga håret rött, men när jag berättade det för mamma samtyckte hon inte. Hon tycker att jag ska bleka det ännu mer. Syrran tycker att jag ska låta det vara som det är.
Här är före- och efterbilder:
Före
Efter
Före
Efter
Före
Efter
Det är meningen att jag ska ha kort hår!
Klippning imorgon
Publicerat den
Det tog mig väldigt lång tid innan jag kunde bestämma mig för vilken frisyr jag ska ha, men nu har jag äntligen bestämt mig. Jag kommer inte att lägga upp en bild på det här, utan Ni får faktiskt vänta och se tills imorgon.
Det ska bli väldigt spännande att se resultatet iaf. Längtar :)
Tomt och eländigt
Publicerat den
Vi har iaf bestämt att jag ska åka ner till honom snart. Hans mamma frågade honom igår när jag ska komma ner, så jag tar det som ett tecken på att de vill träffa mig och att jag är välkommen :) Mamma sa i söndags att Dennis är så välkommen fler gånger och det är ett väldigt bra tecken då jag inte kan minnas att hon sagt så till mina tidigare pojkvänner. Inte med den tonen iaf.
Vi har inte bestämt exakt när jag ska komma, men när jag gör det blir det nog så att jag får följa med honom till skolan någon dag. Det ser jag inte som en nackdel, utan det kan nog bli ganska spännande. Socialfobin är ju borta, så det ska bara bli roligt. Lite blickar får man räkna med, men det är ingenting som jag tycker är jobbigt längre.
Mamma föreslog att jag skulle åka till Dennis på påsklovet (v.14) eftersom hon då precis har fått lön, men jag tänker inte vänta så länge. Då får jag försöka att få tag i pengar på annat sätt. Har en klänning som ligger och skräpar på rummet, så jag har bestämt mig för att sälja den. Den är använd EN gång, så den är i väldigt bra skick. Har en tjej som är intresserad av den, men är osäker på när hon har pengar att betala den. Därför har jag lagt ut den på Tradera för säkerhets skull. Tror dock inte att det är någon som budar på den då bilden på den är väldigt dålig. Får hoppas att den blir såld snart vilket fall som helst så jag kan åka ner.
Saknar dig, gubben :(♥
