Idag beställde jag hem ett klamydiatest genom Mina vårdkontakter. Jag har inte testat mig sedan jag blev tillsammans med Dennis (våren -10) och det känns nu som att det börjar bli dags. Jag misstänker att jag ev. kan ha blivit smittad av en som jag hade samlag med mellan Dennis och Mikael, men det skulle lika gärna kunna vara någon annan med tanke på att man precis som herpes kan leva med sjukdomen utan att ha några symptom. Jag har bara ökade flytningar (som jag tror beror på bakterier, ägglossning eller kosttillskotten) och en konstig känsla när jag kissar. Ibland påminner det om dagarna innan en urinvägsinfektion bryter ut, men det är inte besvärligt. Det kan vara vad som helst. Det kan lika gärna vara så att det inte är någonting alls, men jag vill vara på den säkra sidan och utesluta så mycket som möjligt.

Klamydia kan om det inte behandlas snarast leda till äggledarinflammation. En äggledarinflammation kan resultera i att äggledarna inte fungerar som de skall. Det kan t.ex. bli stopp, som gör att spermier och ägg inte kan mötas. Det kan också hända att äggledaren vidgas och blir för slapp p.g.a infektionen. Det skulle vara hemskt om det var så att jag har klamydia och att det är p.g.a. det som jag inte har blivit gravid. Vad gör jag om jag är smittad och det har gått så långt att jag har blivit infertil?! Jag hoppas för allt i världen att det är negativt.

Mikael har nu berättat om barnaskapandet för sin mamma. Det är hennes födelsedag idag och när han ringde för att gratulera passade han på att berätta att vi har påbörjat en fertilitetsutredning då vi har försökt skaffa barn i över ett år utan resultat. Hon sade ingenting särskilt (jag fick dock intrycket av att hon tycker att det är roligt) utan hon undrade mest om vi är säkra på att vi vill det här och det är vi utan tvekan. Vi har varit säkra från dag ett och det har inte ändrats under resans gång, hur tufft vi än har haft det 

Jag var inte beredd på att Mikael skulle berätta det här för någon i sin familj innan utredningen är klar så när han berättade det för sin mamma blev jag chockad, men rörd. Han försäkrade henne om att det här är någonting som vi båda vill, att vi har hittat rätt. Hon har lovat att inte avslöja det för övriga i familjen. Det är ingen hemlighet att vi försöker skaffa barn (då hade jag inte bloggat om det), men alla i Mikaels familj vet inte om det och jag vill inte att de skall få nys om det via internet – därav jag har valt att sätta lösenord så länge. Den kommer att hållas låst till han har berättat för sin pappa och sina bröder. Det känns hur som helst bra att han har börjat berätta det för sin familj. Nu är det inte bara mina nära och kära (och Ni läsare) som vet.

Nu är fertilitetsutredningen igång! Det känns befriande och det skall bli så skönt att ev. få ett svar på vad det är som gör att jag inte har blivit gravid. 

Dagen har sett ut som följande: vi klev utanför dörren kl.07:05 och hoppade på bussen som gick kl.07:22. Jag betalade min resa med kontanter då jag glömde bort att jag kunde åka gratis genom att visa upp kallelsen… På bussen hem slog det mig att jag inte hade behövt betala ett öre, men då var det för sent. Jag skall försöka komma ihåg det till nästa gång (vi har fått ett datum för läkarbesöket). Jag får skriva en påminnelse eller liknande, annars kommer jag glömma bort det igen. 

Vi klev av bussen utanför lasarettets huvudentré kl.07:36. Det var tomt i väntrummet när vi kom till kliniken och vi behövde därmed inte vänta på att det skulle bli ledigt i receptionen. En halvtimme efter att vi betalat kom kuratorn, Rose-Marie, och ropade upp oss. Vi gick in på hennes kontor, ett mörkt rum som var allmänt deprimerande. Hon började med att säga att det kan vara jobbigt att försöka länge utan resultat (döööööh!) och att det är bra att vi har tagit initiativet att söka hjälp, att vi är ett steg närmare vårat efterlängtade plus.

Hon kom in på det här med oro och jag berättade att jag är orolig över att det är mig det är fel på, mest för att jag har gjort en abort och för att jag har haft svårt för att bli gravid efter den. Jag är orolig över att äggledarna kan ha påverkats av att jag har haft herpes och återkommande urinvägsinfektioner. Jag har bett om att få göra en HSS-spolning (det brukar vara standard när man genomgår en fertilitetsutredning) och det är högst troligt att jag kommer att få min vilja igenom. Det gläder mig då min syster blev gravid direkt efter sin spolning. Nu är det inte säkert att mina äggledare är i samma skick som hennes, men jag försöker att vara positiv och tro att det kommer att resultera i ett plus. Om det visar sig att det är begränsad passage (ett litet stopp) kan man spola bort det, men om det inte är någon passage alls kan jag inte bli gravid på naturlig väg. Det är den tanken som skrämmer mig, att det inte skall vara någon passage. Då är det IVF som gäller. Jag som inte vill genomgå IVF (vi diskuterade ämnet, men jag orkar inte dra det nu)… Mikael ser det som ett alternativ, men vi är överens om att det är en sista utväg.

Jag hade med mig en lista med frågor som jag ville ha svar på och saker som kunde vara bra att nämna. En av punkterna var att nämna att min menstruationscykel är 28-31 dagar och att jag har använt ägglossningstester det senaste halvåret. Rose-Marie sade direkt att hon inte tycker att det är nödvändigt att fortsätta med ägglossningstesterna då jag har regelbunden mens och då testerna indikerar på att jag också har regelbunden ägglossning. Vi blev ordinerade att strunta i testerna och börja ha samlag varannan – var tredje dag. Det skall bli spännande att se om vi klarar det… Mikael är oftast väldigt trött efter jobbet och det har gått ut över vårat samliv. Hans lust har gått från relativt hög till låg sedan han började jobba (det var likadant i Västerås) medan min har varit hög sedan vi träffades. Om det blir så att vi inte följer ordinationerna (p.g.a. att han kommer med diverse ursäkter!) kommer jag att fortsätta med testerna så att vi vet när chanserna är som störst. Det är för mig frustrerande att bara köra på i blindo, att tro att samlag 1-2 gånger per vecka skall räcka. Det finns ingenting som säger att det inte kan ta sig i alla fall, men jag vill att vi följer ordinationerna nu när vi har tagit steget att be om hjälp.

Mikael har varit rädd för att kuratorn/läkaren skall säga att han måste gå ner i vikt och han förde därför ämnet på tal. Rose-Marie sade ingenting om hur övervikt kan påverka den manliga fertiliteten, men hon förklarade att den kvinnliga fertiliteten kan påverkas av både undervikt och övervikt (ägglossningen kan rubbas). När Mikael avslöjade att jag länge har velat gå ner i vikt sade hon att jag absolut inte får göra det, att det inte är idealiskt med tanke på att jag är normalviktig och försöker bli gravid. Om jag skall träna skall jag göra det med måtta och för att må bra, inte för att gå ner i vikt. Jag som tänkte börja hårdträna för att komma i form till hösten om det blir så att jag söker till högskolan (idrottstränarprogrammet med inriktning mot prestation) och för att fokusera på någonting annat än barnaskapandet… 

När vi ändå var inne på ämnet fertilitet passade jag på att fråga om Mikaels spermier kan påverkas av att han duschar i hett vatten (en av punkterna på listan). Han duschar varje dag, men det skall tydligen inte vara något problem. Det är om han badar som det kan påverka spermiernas rörlighet.

När Rose-Marie tyckte att vi hade pratat klart fick vi sätta oss i väntrummet i väntan på blodprovet. Jag gillar inte att ta blodprov av den anledningen att jag brukar bli yr, men idag gick det bra om man bortser från att det blödde ganska kraftigt efter att sköterskan drog ut nålen (jämfört med vad man skall göra i alla fall). Jag blödde igenom ett plåster, som är blödningshämmande, på säkert 10 sekunder och därefter en bit papper. Blodprovet togs för att kontrollera mina hormonnivåer.

Mikael fick information om spermaprovet medan jag försökte få blödningen att sluta. Han måste lämna in det nästa vecka om de skall hinna analysera det innan nästa besök. Det var tänkt att vi skulle få komma till läkaren den 28/3, men sköterskan som tog blodprovet på mig sade att det fanns en lucka den 18/3 och att hon har bokat in oss på den. Hon sade att det är lika bra att göra det här så snabbt som möjligt och jag håller med henne.

Vid nästa besök kommer vi att få svar på blodprovet och spermaprovet, det kommer att göras ett VUL på mig och vi kommer att diskutera hur vi går vidare. Jag skall se om jag kan boka en tid för HSS-spolning också. Den måste göras samma vecka om vi skall hinna med det den här månaden (jag har beräknad ägglossning kring 25-27/3, om mensen kommer när jag har räknat ut att den skall göra det). 

Mikael har länge varit tveksam till det här med utredning, men efter dagens besök har han ändrat inställning. Han tycker att det inte var så farligt som han först trodde och det är en lättnad för mig som var orolig över att han skulle tvärvägra. 

Jag har ätit Arctic root i två veckor nu och jag måste säga att det är sjukt vad min kropp har reagerat på det. Jag fick som Ni vet ägglossning 2-4 dagar tidigare än jag brukar och nu har jag fått ökade flytningar - och inte så lite heller! Idag och igår hade jag så mycket att det gick igenom mina trosor, leggings och jeans. Det känns ibland som jag kissar på mig och det är allt annat än roligt, men vad gör man inte för att öka chanserna till en graviditet? Jag kan stå ut med mindre behagliga biverkningar någon månad till om det resulterar i en graviditet och en bebis, annars vill jag bara bli av med skiten 

Ni som äter/har ätit Arctic root, vad har/fick Ni för biverkningar?