Hate
Publicerat den
Jag förstår inte varför jag ska behöva ta skit för det som har hänt. Efter allt som har varit så anses jag vara boven i dramat. Enligt några i hans familj så är jag ingen bra människa. Att jag bara ljuger och ställer till det för andra. Jag kan inte förstå varför folk ser ner på mig. Jag vet att jag inte har gjort någonting fel och jag förstår inte hur de kan blunda för en sån här sak. Det spelar ingen roll hur situationen ser ut idag. Det ändrar inte på det som har varit.
Jag tycker att det är dags att hans familj öppnar ögonen och inser sanningen. De vet att jag inte har gjort någonting fel. Att det är han som har handlat orätt. Jag kan inte förstå hur de kan försvara det han har gjort. Skulle mina son misshandla sin flickvän så skulle jag kasta ut honom på gatan och låta vildhundar äta upp honom. Det är klart att man bryr sig om sina barn, men jag skulle aldrig förlåta min son om han hade skadat sin flickvän.
Han har försökt att övertyga mig om att han har blivit en bättre människa. Jag trodde först att han hade blivit det till viss del, men nu ser jag att han inte har ändrat sig ett smack. När vi har pratat så har han försökt att vara snäll och förstående, men samtidigt försökt att pressa mig att välja honom och när det inte blev så så blev han förbannad och irriterad. Han sa att jag bara lekt med honom, vilket jag inte har gjort. Jag lovade honon aldrig någonting och det vet han. När han fick veta att jag skulle träffa Björn så blev han först sårad och när jag berättade anledningen till att jag valde Björn framför honom så blev han förbannad och hittade på en massa falsk fakta om mig, precis som tidigare.
Vi kan ta ett ex. I mitten av juni-08 satt han på Psyk i Säter. När han var där så gjorde de en utvärdering av honom och skrev sedan en journal om varför han var där. Då hade han sagt att vi hade bråkat vilket vi inte hade gjort. Jag hade stått och lagat tunnpannkakor och när den första misslyckades pga. för lite smet valde jag att kasta den. Han kom in i köket och såg den slängda pannkakan och sa då till mig irriterat att han hade kunnat äta upp den. Då sa jag att jag inte visste om det. Att han hade kunnat säga det lite tidigare. Då tog han tag i min hals, lyfte upp mig mot köksdörren (ca 20cm från marken), dunkade huvudet i dörren, slängde mig på golvet och sparkade på mig. Det är fan inte att bråka! Sådär kunde det se ut flera gånger i veckan. Han kokade över pga. småsaker. Saker som var lika obetydliga som en fjärt i rymden. Det var ingenting att bry sig om, men ändå så blev han rasande och tog ut det på mig.
Den karl behöver hjälp och jag vet att när en sån här sak har hänt så tar det längre tid än 5 månader att bli bra. Det som har varit kommer alltid att sitta i. Både för mig och för honom. Han kommer alltid att ha ett hemskt humör, vare sig han vill det eller inte. Han kanske inte tror det nu, men han kommer alltid innerst inne att vara samma gamla person. Han kommer att behöva flera år av behandling och terapi. Jag går själv till psykolog och känner att jag kommer att behöva hjälp ett tag till. Man glömmer inte en sån här sak bara sådär.
Ingen förtjänar ett sånt här öde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag förstår inte hur någon kan gå och säga att jag fick skylla mig själv. Det är inte jag som har handlat fel, det är han. Man behandlar inte en annan människa på det här sättet, speciellt inte någon som man påstår sig älska. Han kan inte ha älskat mig en sekund. Ibland undrar jag vad jag var för honom. Sällskap? Hembiträde? Jag kommer nog aldrig att få svar på den frågan. Jag kan inte säga mer än att han inte älskade mig för fem öre, för då gör man inte såhär mot någon.
Jag vet långt in i mitt hjärta att jag inte har gjort någonting fel och det är inte mitt fel att detta har hänt. Jag har inte gjort någonting för att "förtjäna" det här. Jag förtjänar att vara lycklig och jag vet att jag en dag kommer att bli det. Jag måste först inse att alla inte är ute efter att såra eller göra mig illa. Det finns de som vill mig väl. De som vill ta hand om mig. Som bryr sig om mig.
Jag tänker inte ta på mig skulden för detta, för den enda som har handlat fel är han.
Jag tycker att det är dags att hans familj öppnar ögonen och inser sanningen. De vet att jag inte har gjort någonting fel. Att det är han som har handlat orätt. Jag kan inte förstå hur de kan försvara det han har gjort. Skulle mina son misshandla sin flickvän så skulle jag kasta ut honom på gatan och låta vildhundar äta upp honom. Det är klart att man bryr sig om sina barn, men jag skulle aldrig förlåta min son om han hade skadat sin flickvän.
Han har försökt att övertyga mig om att han har blivit en bättre människa. Jag trodde först att han hade blivit det till viss del, men nu ser jag att han inte har ändrat sig ett smack. När vi har pratat så har han försökt att vara snäll och förstående, men samtidigt försökt att pressa mig att välja honom och när det inte blev så så blev han förbannad och irriterad. Han sa att jag bara lekt med honom, vilket jag inte har gjort. Jag lovade honon aldrig någonting och det vet han. När han fick veta att jag skulle träffa Björn så blev han först sårad och när jag berättade anledningen till att jag valde Björn framför honom så blev han förbannad och hittade på en massa falsk fakta om mig, precis som tidigare.
Vi kan ta ett ex. I mitten av juni-08 satt han på Psyk i Säter. När han var där så gjorde de en utvärdering av honom och skrev sedan en journal om varför han var där. Då hade han sagt att vi hade bråkat vilket vi inte hade gjort. Jag hade stått och lagat tunnpannkakor och när den första misslyckades pga. för lite smet valde jag att kasta den. Han kom in i köket och såg den slängda pannkakan och sa då till mig irriterat att han hade kunnat äta upp den. Då sa jag att jag inte visste om det. Att han hade kunnat säga det lite tidigare. Då tog han tag i min hals, lyfte upp mig mot köksdörren (ca 20cm från marken), dunkade huvudet i dörren, slängde mig på golvet och sparkade på mig. Det är fan inte att bråka! Sådär kunde det se ut flera gånger i veckan. Han kokade över pga. småsaker. Saker som var lika obetydliga som en fjärt i rymden. Det var ingenting att bry sig om, men ändå så blev han rasande och tog ut det på mig.
Den karl behöver hjälp och jag vet att när en sån här sak har hänt så tar det längre tid än 5 månader att bli bra. Det som har varit kommer alltid att sitta i. Både för mig och för honom. Han kommer alltid att ha ett hemskt humör, vare sig han vill det eller inte. Han kanske inte tror det nu, men han kommer alltid innerst inne att vara samma gamla person. Han kommer att behöva flera år av behandling och terapi. Jag går själv till psykolog och känner att jag kommer att behöva hjälp ett tag till. Man glömmer inte en sån här sak bara sådär.
Ingen förtjänar ett sånt här öde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag förstår inte hur någon kan gå och säga att jag fick skylla mig själv. Det är inte jag som har handlat fel, det är han. Man behandlar inte en annan människa på det här sättet, speciellt inte någon som man påstår sig älska. Han kan inte ha älskat mig en sekund. Ibland undrar jag vad jag var för honom. Sällskap? Hembiträde? Jag kommer nog aldrig att få svar på den frågan. Jag kan inte säga mer än att han inte älskade mig för fem öre, för då gör man inte såhär mot någon.
Jag vet långt in i mitt hjärta att jag inte har gjort någonting fel och det är inte mitt fel att detta har hänt. Jag har inte gjort någonting för att "förtjäna" det här. Jag förtjänar att vara lycklig och jag vet att jag en dag kommer att bli det. Jag måste först inse att alla inte är ute efter att såra eller göra mig illa. Det finns de som vill mig väl. De som vill ta hand om mig. Som bryr sig om mig.
Jag tänker inte ta på mig skulden för detta, för den enda som har handlat fel är han.
That's not true
Publicerat den
Jag är så trött på att folk ska kommentera mitt så kallade kärleksliv. Jag vet att mina senaste två förhållanden har varit trassliga, men det betyder inte att det alltid kommer att vara så. Jag har lärt mig av det som hänt och är väldigt uppmärksam vad gäller signaler och tecken. Jag vet nu vad det är jag ska reagera på. Jag vet att ett förhållande kan vara bra och underbart. Det lärde jag mig när jag var tillsammans med Rasmus, så jag vet att bara för att det gått lite snett två gånger så behöver det inte göra det hela tiden. Det kan ta tid innan man hittar någon som man verkligen trivs med. Det gäller att prova sig fram. Det finns de som gör de ofta och de som gör det någon gång ibland.
Idag fick jag kommentaren att jag "byter killar som andra byter underkläder". Tycker att det är en tragisk kommentar eftersom jag själv vet att det inte stämmer. Jag har varit med 3st killar på 4 ½ år. Det första förhållandet varade i 2 år och 5 månader, det andra i 1 år och 5 månader. Det tredje varade i 2 månader. Är det att "byta killar som andra byter underkläder" så kan jag inte göra annat än att skratta. Jag kan inte rå för att jag har väldigt lätt för att tycka om andra, men om ni tycker att jag "byter killar som andra byter underkläder" så borde ni tänka om.
Jag har varken varit tillsammans eller varit intim med en kille sen December -08. Jag tycker att ni ska ta reda på fakta innan ni klämmer ur er något sånt. De som verkligen känner mig vet att jag inte är en tjej som går från kille till kille var och varannan vecka. Det är klart att ni får ha åsikter, men vissa saker tycker jag att man kan behålla för sig själv.
Finding Nemo
Publicerat den
Jag tycker att vi alla ska ransaka oss själva och verkligen tänka efter vad det är vi vill. Det är så många som lever för stunden och inte tänker på det som komma skall. Ibland är det bra att göra det för att vara bättre förberedd inför framtiden. Man vet aldrig hur snabbt det går. Det känns som att det var igår man var 14 år och nu... Vips så var man helt plötsligt 19 år. Vart tar tiden vägen egentligen? Det är dags att man börjar fundera ut vart man vill komma i livet. Tiden är för värdefull för att slösas bort.
Jag har hittat två passioner här i livet. Det är innebandyn och mitt blivande yrke (Dietist). De senaste dagarna har jag skrivit ut en massa papper då jag planerar att sätta ihop ett eget kost- och träningshäfte. Jag har än så länge skrivit ut lite över 100st sidor. Det är en början, men långt ifrån så mycket som kommer att sitta i pärmen till slut. Jag har redan fått en förfrågan om kostrådgivning, så jag är i full gång och det känns jätteroligt! Då får jag äntligen göra någonting som jag tycker om. Eftersom jag inte har spelat innebandy på ett tag känns det bra att ha hittat någonting annat som gör att man mår bra och har kul.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man hittar någonting som man tycker är kul här i livet. Hur ska man annars kunna hålla motivationen uppe om man hela tiden gör saker som känns jobbiga eller tråkiga? Det fungerar ju inte. Därför är jag så glad för de som faktiskt har hittat någonting som betyder någonting i deras liv. Någonting som de mår bra av och som samtidigt är kul.
Jag har hittat två passioner här i livet. Det är innebandyn och mitt blivande yrke (Dietist). De senaste dagarna har jag skrivit ut en massa papper då jag planerar att sätta ihop ett eget kost- och träningshäfte. Jag har än så länge skrivit ut lite över 100st sidor. Det är en början, men långt ifrån så mycket som kommer att sitta i pärmen till slut. Jag har redan fått en förfrågan om kostrådgivning, så jag är i full gång och det känns jätteroligt! Då får jag äntligen göra någonting som jag tycker om. Eftersom jag inte har spelat innebandy på ett tag känns det bra att ha hittat någonting annat som gör att man mår bra och har kul.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man hittar någonting som man tycker är kul här i livet. Hur ska man annars kunna hålla motivationen uppe om man hela tiden gör saker som känns jobbiga eller tråkiga? Det fungerar ju inte. Därför är jag så glad för de som faktiskt har hittat någonting som betyder någonting i deras liv. Någonting som de mår bra av och som samtidigt är kul.
Stop bothering me
Publicerat den
R, det spelar ingen roll hur mycket du än försöker att övertala mig. Hur mycket du än bönar och ber. Jag kommer aldrig att gå tillbaka till dig. Du hade din chans och du sumpade den totalt.Jag förstår inte hur du kan tro att det kommer att bli vi igen. Jag kanske gav dig för höga förhoppningar när jag skrev till dig och träffade dig. Det var inte tänkt att det skulle bli så. Meningen var att vi skulle kunna vara vänner trots det som hänt. Glömma det som har varit. Jag planerade aldrig mer än så.
Du säger att du idag är en bättre människa, men för mig spelar det ingen roll. Det var du som ställde till allting från början och du får faktiskt ta konsekvenserna för det. Det spelar ingen roll om du idag är en bättre människa. För mig kommer du alltid att vara samma gamla kille som tar till våld så fort han inte vet hur han ska agera. Du påstår att jag är och var ditt allt, men det är bara skitsnack för då hade du aldrig behandlat mig som du gjorde. Ingen förtjänar att utstå något så hemskt. Jag önskar inte ens min värsta fiende det ödet. Alla förtjänar att vara lyckliga.
Det är dags för dig att släppa taget om mig och gå vidare. Jag har hittat någon som jag vill vara med och det får du faktiskt acceptera. Du måste inse att jag lever mitt eget liv och att du inte har en plats i det. Du måste släppa taget om mig någon gång. Du kan inte hålla på att tråna efter mig hela livet. Det är bara jobbigt för oss båda. Jag vill kunna leva ett liv i lugn och ro, med en kille som behandlar mig som en människa. Inte som ett objekt. Jag har ett hjärta. Tycker det är synd att folk vägrar se det ibland.
Här finns det ingenting att hämta. Det är dags att du går vidare med ditt liv. Jag kommer aldrig att bli en del av det igen. Det är dags att du går vidare med ditt och jag med mitt. På skilda håll.
Du säger att du idag är en bättre människa, men för mig spelar det ingen roll. Det var du som ställde till allting från början och du får faktiskt ta konsekvenserna för det. Det spelar ingen roll om du idag är en bättre människa. För mig kommer du alltid att vara samma gamla kille som tar till våld så fort han inte vet hur han ska agera. Du påstår att jag är och var ditt allt, men det är bara skitsnack för då hade du aldrig behandlat mig som du gjorde. Ingen förtjänar att utstå något så hemskt. Jag önskar inte ens min värsta fiende det ödet. Alla förtjänar att vara lyckliga.
Det är dags för dig att släppa taget om mig och gå vidare. Jag har hittat någon som jag vill vara med och det får du faktiskt acceptera. Du måste inse att jag lever mitt eget liv och att du inte har en plats i det. Du måste släppa taget om mig någon gång. Du kan inte hålla på att tråna efter mig hela livet. Det är bara jobbigt för oss båda. Jag vill kunna leva ett liv i lugn och ro, med en kille som behandlar mig som en människa. Inte som ett objekt. Jag har ett hjärta. Tycker det är synd att folk vägrar se det ibland.
Här finns det ingenting att hämta. Det är dags att du går vidare med ditt liv. Jag kommer aldrig att bli en del av det igen. Det är dags att du går vidare med ditt och jag med mitt. På skilda håll.
Choice
Publicerat den
Jag har nu bestämt mig för att jag inte ska lyssna på allt som folk har att säga. Det är klart att man får ha åsikter, men jag tycker inte att man ska lägga sig i andras liv alltför mycket. Jag har alltid tagit åt mig av vad folk sagt fast jag vet att jag inte borde ha gjort det. Folk har alltid försökt att trycka ner mig och det får vara ett slut på det nu. Innerst inne så har jag alltid varit en stark tjej och det är dags att jag visar det nu. Jag tänker inte bry mig om allt negativt som folk kommer med. Har det inget bättre för sig så är det ju synd för dem. Jag tänker inte lägga ner mer tid till att lyssna på allt. Jag kan lägga ner den energin på så mycket annat. Saker som är bra. Saker som får mig att må bättre.
Jag tycker att jag är gammal och mogen nog att kunna ta mina egna beslut och bestämma vad jag ska göra med mitt liv. Jag uppskattar såklart andras hjälp om jag själv har bett om den eller om folk verkligen ser att jag behöver hjälpen. Alla får ha åsikter, men jag tycker att det är viktigt att man väljer sina ord noggrant. Sen beror det ju såklart på vad det handlar om, men jag tycker att man borde tänka sig för hur man resonerar ibland. Just nu känner jag dock att jag klarar mig själv. Jag vet vad det är jag vill och vad jag måste göra för att det ska vara möjligt. Det går sakta framåt vilket jag tycker är bra.
Om jag någon gång skulle behöva hjälp så lovar jag att be om den. Just nu känner jag att jag har tagit mig upp på fötter tillräckligt mycket för att orka ta tag i och inse saker. Det känns bra, även om jag inte är 100 % återställd. Det kommer jag med största sannolikhet att bli när jag har fått ordning på allting. Det praktiska börjar ta sig. Det gör också mitt välmående. Jag känner att jag mår bättre för varje dag och jag vet inte var det kommer ifrån, men jag skulle tippa på att Björn har någonting med saken att göra. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom just nu. Han har sånt tålamod med mig. Jag förstår det knappt själv. Tycker att han ska ha stort beröm som ens orkar lyssna på mig ibland. Tack! =) ♥ Ser verkligen fram emot när du kommer hit den 20:e. Det ska bli så himla mysigt. Jag kommer att bli så nervös när du kliver av tåget, men det kommer förhoppningsvis att gå över efter ett tag. Jag är bara så rädd att jag ska göra bort mig. Jag får försöka att tänka positivit som du säger. =) Det kan ju inte gå mer än fel.
Getting forward
Publicerat den
Nu börjar det komma någon vart. Igår var jag på möte med SYV och Birgitta som är praktikansvarig. Vi diskuterade det här med att jag ska gå ut på praktik. Jag lämnade in en lista med tänkbara ställen, kontaktperson, adress och telefonnummer. Det fick jag beröm för då de tyckte att jag visade stort engagemang och att jag verkligen vill det här. Så imorgon ska jag åka till Kupolen och presentera mig på olika butiker för att se om jag eventuellt kan få någon praktikplats. Jag har lagt 13st butiker som förslag och alla kan ju inte säga nej. Jag hoppas på att jag får vara på Stadium eller Life. Det återstår att se.
Det känns som att jag äntligen börjar komma någonstans. Nu rullar allting på och det känns som att det äntligen börjar gå bra för mig. Jag kan dock inte säga någonting förrän jag vet mer säkert hur det blir med allting, men det känns som att det börja gå framåt iaf. Det gör även att jag mår mycket bättre. Jag har nu lyckats ta tag i det här med skolan och jag har fått motivationen tillbaka. Det känns jättebra och jag tänker fortsätta såhär. Jag vet att jag kan bara jag vill och jag vill bara att det ska gå bra. Att jag mår bra för en gångs skull.
Jag börjar sakta men säkert att må bättre, vilket känns bra. Det var länge sedan jag mådde riktigt bra och verkligen tog hand om mig själv. Jag försöker så gott jag kan med att ta hand om mig själv och tänka på min framtid. Jag har t.ex. hittat ett jobb som jag eventuellt skulle vilja söka, men det var vikariat under vårterminen bara. Det hade varit roligare om det var fast anställning (idrottslärare åk.4-9). Jobb får jag tänka på sen. Nu ska jag koncentrera mig på att få praktikplats. Har jag tur så kanske jag får jobb där när praktiken är slut. Man vet ju aldrig.
Det känns som att jag äntligen börjar komma någonstans. Nu rullar allting på och det känns som att det äntligen börjar gå bra för mig. Jag kan dock inte säga någonting förrän jag vet mer säkert hur det blir med allting, men det känns som att det börja gå framåt iaf. Det gör även att jag mår mycket bättre. Jag har nu lyckats ta tag i det här med skolan och jag har fått motivationen tillbaka. Det känns jättebra och jag tänker fortsätta såhär. Jag vet att jag kan bara jag vill och jag vill bara att det ska gå bra. Att jag mår bra för en gångs skull.
Jag börjar sakta men säkert att må bättre, vilket känns bra. Det var länge sedan jag mådde riktigt bra och verkligen tog hand om mig själv. Jag försöker så gott jag kan med att ta hand om mig själv och tänka på min framtid. Jag har t.ex. hittat ett jobb som jag eventuellt skulle vilja söka, men det var vikariat under vårterminen bara. Det hade varit roligare om det var fast anställning (idrottslärare åk.4-9). Jobb får jag tänka på sen. Nu ska jag koncentrera mig på att få praktikplats. Har jag tur så kanske jag får jobb där när praktiken är slut. Man vet ju aldrig.
Relieve
Publicerat den
Det känns bättre nu när man har fått lätta lite på mitt hjärta. Mina tankar. Jag tänker gå vidare och sluta leva i det förflutna. Jag kan aldrig gå tillbaka till R, det skulle aldrig fungera. Skrev mest föregående inlägg för att lätta på tankarna och samvetet. Har lite dåligt samvete över att jag ens tänkte som jag gjorde. Jag ska koncentrera mig på mig själv nu. Tycker att det är väldigt viktigt att jag gör det för en gångs skull. Jag måste lära mig att släppa taget om saker som har varit. Jag har tidigare haft problem med det, men det ska bli ändring nu. Jag måste ta tag i saker och lära mig att släppa taget ibland. Jag kan inte ha det såhär och jag har insett nu, vilket känns bra.
Det förflutna går inte att ändra på, men man kan styra framtiden. Jag kan styra mitt öde och det är just vad jag tänker göra. Jag tänker se till så att allting blir bra igen. Jag vet vad jag måste göra för att må bra och då finns han inte med i bilden. Vi kan vara vänner, men ingenting mer. Det skulle aldrig fungera och jag har insett det nu. Tänker inte fundera mer på det. Jag ska göra så gott jag kan för att släppa det. Jag kan bara jag har styrkan och viljan. Jag får sluta att vara så snäll.
Jag har alltid haft lätt för att förlåta folk. Kanske ska ta och sluta med det och verkligen tänka mig för vilka som förtjänar förlåtelse och inte. Jag ska iaf gå vidare med mitt liv. Det är dags att jag börjar gå på förnuft istället för känsla. Man kan inte alltid följa sitt hjärta och det har jag nu insett. Jag ska ta tag i mitt liv för en gångs skull. Det är dags nu.
Det förflutna går inte att ändra på, men man kan styra framtiden. Jag kan styra mitt öde och det är just vad jag tänker göra. Jag tänker se till så att allting blir bra igen. Jag vet vad jag måste göra för att må bra och då finns han inte med i bilden. Vi kan vara vänner, men ingenting mer. Det skulle aldrig fungera och jag har insett det nu. Tänker inte fundera mer på det. Jag ska göra så gott jag kan för att släppa det. Jag kan bara jag har styrkan och viljan. Jag får sluta att vara så snäll.
Jag har alltid haft lätt för att förlåta folk. Kanske ska ta och sluta med det och verkligen tänka mig för vilka som förtjänar förlåtelse och inte. Jag ska iaf gå vidare med mitt liv. Det är dags att jag börjar gå på förnuft istället för känsla. Man kan inte alltid följa sitt hjärta och det har jag nu insett. Jag ska ta tag i mitt liv för en gångs skull. Det är dags nu.
Reunion
Publicerat den
Efter vårat samtal i torsdags så bestämde vi oss för att träffas, så vi gjorde det i fredags. Vi hade bestämt att vi skulle träffas kl.18:30, men han kom inte förrän vid 19. Han hade med sig en KalleAnka-pocket som min lillebror glömt hos oss när vi bodde ihop. Sen drog han fram 10st röda rosor ur jackan och gav dem till mig. Snacka om att jag blev chockad och rörd. Han har tidigare gett mig blommor, men aldrig rosor. Tyckte att det var jättesnällt av honom. ♥
Vi satt och pratade lite om det som har varit och varför det blev som det blev. Han sa att han inte hade hunnit hitta sig själv innan vi blev tillsammans. Innan mig så hade han aldrig haft ett seriöst förhållande, så det var en stor förändring i hans vardag att faktiskt ha någon som ville så mycket mer än att bara vara tillsammans.
Han säger att han är ledsen och att han nu har fått den hjälp han så länge behövt. Att han har förändrats och är som en ny människa. Jag märkte att han är mycket gladare och att han är mer avslappnad än vad han tidigare har varit. Jag kan se det i hans ögon. De lyser på något sätt. Det är så svårt att förklara, men jag har sett framsteg hos honom tidigare så jag vet att han kan förändras och bli bättre bara han vill. Det är många som har sett hans förändring och som nu tror på att han faktiskt har blivit bättre. Min familj vägrar dock tro på det. De säger att han alltid kommer att vara samma gamla kille som behandlar folk illa. Jag vill inte tro på det.
De säger att om jag blir tillsammans med honom igen så kommer de att säga upp kontakten med mig direkt. Då är jag inte längre välkommen hos dem. Aldrig. Det sätter mig i en jobbig sist eftersom jag fortfarande känner någonting för honom. Det är svårt att undkomma det efter allt man gått igenom. Hela vårat förhållande bestod ju inte bara av skit. Vi hade ju helt underbara stunder tillsammans också. Det första halvåret går inte att beskriva i ord. Det är en tid som jag aldrig glömmer.
Jag tror att det hade varit lättare att komma över honom om det inte vore för att vi var förlovade och skulle ha barn. Det är dock någonting som jag får försöka att inte tänka på. Det är klart att jag kommer att förlova mig och skaffa barn en dag framöver. Därför måste jag sluta tänka som jag gör. Jag kan inte utsätta mig för någonting igen. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Jag kommer alltid att leva i det som var. Det kommer aldrig att bli så bra som det första halvåret.
Jag är en person som alltid har tagit risker, men jag vet inte om jag kan göra det igen. Är det en risk eller är det en chans? Jag måste bara sluta tänka som jag gör. Även om vi hade bra stunder så måste jag se till helheten. Han behandlade mig illa och det spelar ingen roll om han har fått hjälp och blivit en bättre människa. Det förändrar inte det han har gjort. Jag förstår inte hur jag kan ha några som helst känslor kvar för honom. Jag har insett att jag har väldigt lätt för att förlåta. Det är någonting som jag borde jobba på.
Jag ska försöka att inte tänka på det så mycket. Jag måste släppa det. Jag vill inte riskera att det blir som förut. Nu måste jag försöka att glömma det och koncentrera mig på det som är viktigt. Jag har mycket att tänka på och mycket som jag måste ta itu med. Saker som är viktigare än kärlek och känslor. Det handlar om mitt liv!
Jag får alltid panik om flera killar tycker om mig samtidigt, speciellt om jag haft en bakgrund med någon av de tidigare. Då tvekar jag och blir orolig. Det får inte hända igen. Jag måste ta reda på vad det är jag vill och vad som känns bäst för mig. Jag måste få göra det som känns bra för mig. Det fungerar aldrig annars. Det är mitt liv och jag måste själv kunna avgöra vad som är bäst för mig. Just nu vet jag inte det, men en dag kommer jag att få veta. Jag vill inte ta fel beslut ännu en gång.
Jag vet att jag kommer att få mycket skit för detta, men det är en smäll jag får ta. Jag ska göra mitt bästa för att sluta tänka på detta och verkligen gå vidare. Hjälp mig.
