Slut för säsongen?
Publicerat den

Just nu är jag både förbannad och besviken. Vi hade innebandyträning idag och det gick väl inte sådär jättebra eftersom jag hade en konstig känsla i magen. Har ingen aning om vad det kan vara. Jag vågar inte tro att jag är gravid, så jag får försöka komma på något annat.

Jag kunde inte prestera ordentligt eftersom jag  hade ont i pannan pga. att jag inte blev tillräckligt svettig. Hjälmen satt även och klämde på samma punkt för länge vilket brukar resultera i att jag blir tung i huvudet och får ont i pannan. Ungefär som huvudvärk, fast ytligt. Sen skavde knäskydden precis ovanför knävecken. Jag tror även att jag inte var på så bra humör och då brukar det inte gå bra på träningarna.

Efter träningen pratade jag med vår tränare som sa att jag varken får träna eller spela förrän jag betalat medlemsavgiften. Björn har pratade med klubbens ordförande förra veckan och det blev bestämt att jag skulle få betala av avgiften. Björn gör detsamma eftersom vi har så pass dålig ekonomi. Jag blev alltså frustrerad när jag fick höra att jag inte får träna mer. Jag har bara tränat åtta träningar, så det känns surt. Jag skulle dock få besked imorgon om det verkligen blir så eller inte. Vår tränare ska nämligen ringa till killen som är ansvarig för damlaget.

Får jag fortfarande inte träna så funderar jag på att lägga av. Ska det vara sådär så har jag ingen lust att träna överhuvudtaget. Då kommer jag in och betalar avgiften så pass sent att jag inte får möda för pengarna. Annars får jag hoppas på att jag blir gravid snart. Då lägger jag av för säsongen. Det hade varit lägligt eftersom det är krångel just nu. Vi får se vad han säger imorgon.




Fetknopp
Publicerat den

Igår skulle jag prova mina favoritjeans, men fick en chock när jag drog på mig dem. Jag fick inte på mig dem över rumpan! Jag visste att jag gått upp så mycket att jag inte kunde knäppa knappen, men inte visste jag att jag gått upp så mycket att jag inte ens får över byxorna över rumpan. Varningsklocka! Det roliga är att det (enligt lapparna) skiljer en storlek mellan byxorna jag har nu och mina favoritbyxor. Bullshit säger jag bara. Jag har iaf nått rätt vikt när jag kan komma i de byxorna igen.

Sen har jag hittat jättefina kläder på internet som jag vill köpa, men som jag inte kan inhandla förrän jag gått ner i vikt. Jag har inte de rätta formerna för de kläderna just nu. Vilka kläder det är kan ni som är vän med mig på Bilddagboken se.

Det ska bli spännande att se hur lång tid det kommer att ta innan jag når min målvikt. Jag hoppas på att jag har gått ner 13kg till januari, men jag tror inte att det kommer att gå så snabbt. Vi kan inte göra annat än att hålla tummarna.


Jag kommer visserligen att träna 7 ggr/vecka, men jag ska försöka att inte ha så stora förhoppningar. Så länge jag kan bära bikini nästa sommar utan att skämmas är jag nöjd.



Imorgon smäller det!
Publicerat den

Imorgon börjar jag äntligen med dieten och träningsprogrammet. Det ska bli både spännande och kul eftersom jag vet att jag kommer att klara det bra. Jag har lovat mig själv att jag ska träna så fort jag känner för att sitta vid tv:n eller datorn. Det är klart att man kan göra det en liten stund om dagen, men inte i så stor skala som jag gör nu. Jag har bestämt att jag endast får sitta vid datorn 2 timmar/dag om jag inte har något skolarbete förstås. Jag börjar dock inte skolan förrän i januari, så det är såhär jag kommer att göra fram tills dess.

Jag har även öppnat en hemsida där jag kommer att föra träningsdagbok respektive matschema/matsedel. Jag har även en blogg där jag skriver om mina framsteg och tankar. När jag kommit igång med hemsidan kan jag länka till den, men nu såhär i början är det ingen vidare idé eftersom tempot i början är så pass lågt.

Jag kommer iaf att träna på vardagar och ha helgerna som vilodagar. Jag hade det tempot när jag bodde i Falun, fast då var även fredag en vilodag. Jag tycker dock om att träna mycket så därför väljer jag att träna även på fredagar.

Igår var jag inne och googlade efter träningsredskap och hittade en kudde att använda när man gör sit-ups. Jag får så ont i ryggen om jag inte har ett underlag, så jag funderar seriöst på att köpa den kudden även om den kostar en del. http://www.sport-tiedje.se/jsos/st-se/se_bilddetail.html?/everlast/weiteres/bauchtrainer_aufblasbar_detail.jpg

När Björn och jag flyttar till större lägenhet tänkte jag göra ett hemmagym. Jag har redan kollat ut redskap till ett bra pris. Både Björn och jag har nytta av gymmet, så jag tror inte att han har något problem med det.



Abort
Publicerat den

Idag satt jag inne på www.familjeliv.se och läste lite i forumet. Där var det en tjej som diskuterade det här angående aborter. Hon och hennes pojkvän hade försökt att bli gravida i 1 år, men precis innan tjejen blev gravid så vräker han ut sig att han inte längre ville, men han gjorde ingenting för att förhindra en graviditet. Han såg inte till att skydda sig utan de fortsätter att ha oskyddat sex. Det leder till att hon månaden efter blev gravid. Han vill nu att hon ska göra abort eftersom han påstår att han inte känner sig redo. Hon känner sig förkrossad eftersom det tog ett helt år för dem att bli gravida. Nu vet hon inte riktigt vad hon ska göra. Hon har ett barn sen tidigare med en annan man och är osäker på om hon vill ha två barn med två olika pappor, speciellt om hon slutar som ensamstående.

Hon länkade till en abortsida som jag besökte. Där finns videos om aborter och jag tittade då på en. I videon jag såg fick jag se hur stor ett barn är i v.15. Inte trodde jag att Kim var så stor. Herregud! Jag minns att jag såg en fot och ett ben, men det är inte förrän nu som jag får se hela storleken på barnet. Jag kan inte säga mer än wow. Tänk att en så vacker lite skrutt låg i min mage. Jag kan inte hjälpa det, men när jag ser bilden blir jag nästan lite lycklig. Eftersom jag hade komplikationer under aborten fick jag aldrig se fostret, så det är en lättnad för mig nu när jag väl fått se. Nu tror jag att jag äntligen kan gå vidare.

Det är klart att det är jobbigt att se såna här bilder, men eftersom jag vet att jag tog rätt beslut så klarar jag det. Fostret på denna bild är svart pga. att det legat i en behållare med vatten. Annars är fostret rosa.

Många kommer säkert fråga mig hur jag kunde göra det jag gjorde efter att ha sett bilden, men svaret är ganska enkelt; Jag ville beskydda mitt barn från allt ont. Jag har pratat med en tjej från familjeliv som har barn med en man som misshandlat henne. Hon har t.o.m blivit grövre misshandlad än vad jag blev. Hon har blivit jagad med kvinar, blivit slagen blodig (för mig hände det bara en gång) m.m. Hon har även varit i rätten och mannen blev dömd till psykvård och han fick betala 70 000:- i skadestånd. Han erkände vad han gjort och fick därför ett milt straff. Åklagaren hade dock överklagat då h*n vill att mannen ska få fängelsestraff och det ska bli en ny rätten. Hon tycker att allting bara blir värre när man skaffar barn med den våldsamme mannen. Efter att ha pratat med henne visste jag att jag gjort rätt och jag ångrar ingenting även om jag i vanliga fall är emot abort om man inte har en riktigt bra anledning. Jag kan iaf lova att jag aldrig mer kommer att genomgå en abort. Nästa gång tänker jag behålla barnet ☺




Studiebidrag utan studier
Publicerat den

Idag blev jag lite paff när jag fick hem ett brev från CSN där det stod att jag blivit beviljad studiebidrag för gymnasiet. Jag ringde därför och meddelade att jag inte ska ha studiebidrag eftersom jag hoppade av gymnasiet i april. Jag sökte till Falun igen för ett tag sen eftersom jag saknade programmet och skolan så mycket. Jag blev antagen, men tackade faktiskt nej eftersom jag insåg att det inte skulle fungera. Sist jag gick i Falun stod mamma för boendet och jag för maten. Nu skulle jag fått stå för allting, vilket inte hade gått eftersom jag inte har någon inkomst och eftersom det är svårt att få jobb utan gymnasieutbildning. Socialen hade heller inte hjälpt mig eftersom de inte ger bidrag till studenter. Jag tackade därför nej och har nu fyllt i en ansökan till komvux. Jag kommer att läsa fyra terminer och blir klar december -11. Vi kan alltså flytta till Göteborg 1 år tidigare än vi planerat eftersom de ändrat villkoren. Tidigare var det sagt att man var tvungen att läsa minst 380 poäng/termin för att få studiebidrag, men nu har de ändrat till 420 poäng/termin. Jag blir därför klar tidigare eftersom jag måste läsa fler ämnen per/termin för att komma upp i den poängen. Jag har ingen lust att plugga utan studiebidrag.

När jag pratade med CSN sa de att jag kommer att få pengar imorgon eftersom de inte har hunnit stoppa det pga. att Falun meddelade dem för sent om att jag inte skulle ha något. De sa att jag kommer att få betala tillbaka det. Jag fick därför deras bankgironummer, men Björn och jag har bestämt oss för att behålla pengarna. Vi har några ynka kronor att leva på i två veckor, vilket inte går. Vi vill inte låna nå mer pengar av något, så vi tänker behålla de här bidraget och betala tillbaka det när Björn fått sitt första studiemedel (första veckan i oktober). Det är inga problem för oss eftersom det bara ör 1050:- + en avgift på uppåt 100:-. Björn får över 5000:- och jag får 1000:-. De pengarna ska vi leva på i 2-3 veckor. Sen får han sitt andra bidrag på 7820:-. Det ska bli så skönt att slippa leva snålt.



Dagen
Publicerat den

Idag har jag varit väldigt snuvig och ett tag var jag osäker på om jag skulle gå på träningen eller inte. Jag bestämde mig dock för att gå på träningen iaf. Andningen blev bättre när jag fick lite frisk luft och jag kunde andas ordentligt under hela träningen. Jag var inte särskilt peppad inför dagens träning med tanke på att jag varit lite nere de senaste dagarna. Att det är höst gör ju inte saken bättre eftersom det är så deprimerande när man tänker på vintern. Jag mår som bäst under våren och sommaren.

För att vara på lite dåligt humör gick det ändå okej. Ingen av oss målvakter var särskilt peppade. Det beror säkert på helgens matcher. Man hinner liksom inte vila upp sig ordentligt och nu är det många som är sjuka, så man känner sig lite krasslig. Jag pratade lite kort med Erika om vad jag varit med om innan jag kom hit. Jag vill att folk ska veta varför jag ofta är nere och tillbakadragen. Det är dock jobbigt att prata om det. Speciellt med någon som man inte känner så bra. Nu vet hon iaf lite om min bakgrund och varför jag mår som jag gör.

Sen berättade jag lite om det här med dieten. Jag riktigt längtar tills jag får börja med den. Sen ska det bli skönt att få börja med träningsprogrammet. Appropå det så har jag inte berättat hur jag ska utföra träningsprogrammet, så här kommer en länk. http://marianova.com/groups/kom-i-form-hemma-med-ako-och-soheil/grouptext/kom-i-form-hemma-har-ar-veckans-traningsprogram Jag kommer dock att ersätta armhävningar med sit-ups eftersom jag har lite problem med axlarna efter misshandeln.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer än så. Jag går fortfarande och väntar på att det ska bli oktober så att jag ser om mensen kommer eller inte. Jag hade en konstig känsla i magen innan träningen som jag inte kunde sätta fingret på vad det var. Har jag tur så är jag gravid, men vi vet ju att jag inte har turen på min sida. Vi får helt enkelt vänta och se. Jag är iaf spänd.



Gårdagens träning
Publicerat den

Träningen igår gick ganska bra. Den här gången blev jag riktigt svettig vilket var jättebra. Jag kände att jag hade bättre grepp om träningen den här gången än i måndags. Folk kanske anser att jag klagar mycket vad gäller träningarna och det kan vara pga. att jag sätter så hög press på mig själv eftersom jag har tränat så högt. Jag vill leva upp till min standard. Ska försöka att inte tänka på det så mycket utan bara slappna av. Det gick iaf bra. Känner dock att det större felet ligger i knäskydden eftersom de är flera år gamla. Många har säkert märkt att jag ibland drar upp knäskydden under träningarna. Det påverkar knäna en del. Sen vågar jag inte säga till ordentligt eftersom jag är så pass ny. Jag vet inte vilka krav jag kan ställa och så.

Sen hoppas jag att det gick bra med Erika som bröt en nagel ganska långt in så att det började blöda. Jag vet själv att det gör ont att bryta naglar under träningarna och då har jag ändå korta naglar, så jag kan tänka mig att det gjorde ganska ont för henne som har långa naglar. Jag hoppas iaf att det gick bra. Hon kunde iaf stå i slutet av träningen.

Jag skrev även på övergångspapper och kontrakt igår. Enda nackdelen med det är att jag tydligen måste betala medlemsavgiften på måndag vilket inte går. Jag ska höra med Paul om det kan vänta till i mitten på oktober eftersom vi inte får pengar förrän då. Jag hoppas att det ska vara okej.



Övergångspapper
Publicerat den

Idag var det dags för träning igen. Tyvärr gick det ganska dåligt, men det gjorde tydligen ingenting. Efter träningen kom nämligen Jocke och frågade hur det kändes att träna med dem. Det känns ganska bra med tanke på att jag inte tränat på så pass länge. Knäna håller så länge jag får värma upp ordentligt. Han sa att vi definitivt ska skriva på övergångspapper och kontrakt, men att det kan dröja lite eftersom jag skriver på kontraktet senare än de andra.

I helgen har de även match och jag fick jättegärna vara med och spela. Har jag någon att åka med så spelar jag mer än gärna. Jag har inte spelat på jättelänge och längtar verkligen efter att få gå ut på banan och spela. Inte bara träna. Vi får se vad de säger på träningen på onsdag. Jag hoppas att det går bättre då än det gjorde idag.

Man ska inte ha för många bortförklaringar när det går dåligt, men det är svårt att prestera när man är halvsjuk. Björn har varit sjuk ett tag nu och jag börjar få ont i halsen, ungefär som när jag hade halsfluss i mars. Det går trögt att svälja och det är mycket slem i halsen. Sen mådde jag illa under första halvan av träningen. Jag vet inte om det beror på att Björn spydde som en gris igår. Jag får hoppas på att jag är gravid istället. *Blink blink*

Det finns en nödutgång i hallen som stod öppen för att släppa in luft vilket inte var så bra för min del. Jag blev nämligen nedkyld och då kan jag inte prestera alls. Svetten måste i princip rinna för att jag ska kunna göra bra ifrån mig. Knäna blev inte ett dugg uppvärmda vilket gjorde att jag blev seg och ganska orörlig. Jag får ha överseende med tanke på att det här bara var min femte träning. Det blir nog mycket bättre när jag fått köpa en ny utrustning.

Sen fick jag höra från Björn att deras målvakt Daniel gett mig positiv respons. Enligt Björn sa Danne:"Jävlar vilka utkast hon har!". Utkasten är jag faktiskt riktigt nöjd med. Jag måste dock lära mig att lägga korta utkast också. Jag vill helst lägga långa, men det är inte alltid man har läge för det.

Idag märkte jag också att jag inte tänkte stolparna så bra, så det får jag tänka på vid nästa träning. Förhoppningsvis går det bättre när knäna är tillräckligt uppvärmda. Jag har nämligen inte haft några problem med stolparna på någon av de andra träningarna. Först ska jag bli frisk, sen ska jag försöka att jobba på min spelstil. Ska försöka att träna upp mina ben också. Jag la ut benen på fel sätt idag, vilket kanske inte var så bra. Ingenting jag kan göra åt nu förutom att försöka nöta det i framtiden. Får träna på det helt enkelt. Man lär sig av sina misstag. Nu ser jag fram emot nästa träning. =)



Äckliga hundjävel!
Publicerat den

Dagen har varit piss eftersom jag har varit på ganska dåligt humör pga. min vikt. Har haft både ångest och varit deprimerad. När jag trodde att dagen inte kunde bli värre hade jag fel: Jag hade precis varit på Ica Kvantum och handlat lite kvällsmat. När jag kom till trappuppgången såg jag att grannen (hon som bor under) var påväg ut med sina hundar, så jag skulle hålla upp dörren åt henne/dem. När de gått ut på gården och jag är påväg in i trappuppgången skäller honan åt mig. När jag ska ta första steget in i huset hugger hon mig rätt i häcken! Eftersom jag inte vill vara en otrevlig granne gick jag bara in utan att säga någonting. Jag hade lust att ge henne en ordentlig utskällning. Visst, hennes hundar (schäfrar) är jättesöta, men honan är livsfarlig! Hon skäller så fort någon går förbi och nu högg hon också. Tänk om jag hade haft ett barn med mig. Då hade jag sett till att någon kommit och hämtat honan. Hanen är jättesnäll, men det beror nog på att han är så gammal och inte orkar röra en fena.

Jag fick en liten inre blödning på höger skinka och ett blåmärke strax nedanför. Som tur var gick det inte hål eftersom jag hade jeans på mig. Det gjorde ont i början och ömmade ganska rejält, men nu är det inte så farligt. Får se hur det känns imorgon. Just nu är jag bara så jävla förbannad. Har man inte pli på sina hundar ska man fan inte ha några!





Reparation
Publicerat den

Denna vecka har varit händelserik. Det har hänt mycket bra, men också några dåliga saker. Just nu håller jag mig till det som är bra. Vi har bott i vår lägenhet i 3 månader och NU sätts en brandvarnare upp. Vår vaktmästare Thomas var här och satte upp den och bytte handtag till balkongdörren eftersom det vi hade höll på att ramla av. Han frågade när det var dags för oss att flytta till en större lägenhet. Den nedanför blir tydligen ledig snart. Det är en 4:a på 120kvm. Vi sa att vi inte har något behov av en större lägenhet eftersom vi inte har några barn. Hans svar blev:"Det kan vi lätt ordna". Han skulle bara veta. Vi har försökt i ½ år nu och det är allt annat än lätt. När jag väl blivit gravid så ska vi titta efter en större lägenhet, men som det ser ut just nu så är det inte aktuellt än på ett tag.

Sen har en målare varit här och spacklat igen sprickor som fanns i vardagsrummet. De uppstod dagen innan vi flyttade in som tur var. Han skulle komma igen på måndag och slipa respektive måla.

Sen har jag fått en kompis från Norrland. Therese heter hon och är -89:a. Vi har pratat ett litet tag och hon ska flytta hit till Nybro med sin pojkvän. De bor just nu i Lenhovda, 5 mil härifrån. De ska titta på en lägenhet på gatan brevid oss, vilket ska bli jätteroligt. Jag hoppas att de får den. Jag kan behöva lite kompisar som läget är just nu. De planerar också barn, vilket är toppen. Jag hoppas att vi blir gravida ungefär samtidigt. Då har man någonting gemensamt och då blir den andra inte uttråkad när man bara babblar på om sin graviditet. Jag vet ju hur jag var när jag var gravid sist. I början pratade man inte om någonting annat. Jag tror att en vän kan göra mig gott nu. Jag har ju Sara och Caroline, men vi träffas ju aldrig. Jag kan behöva en kompis som jag kan gå till om jag behöver det. Någon att hitta på någonting med om dagarna osv. Det ska iaf bli jätteroligt.



Skaffa ett liv
Publicerat den

Har jag inte sagt åt dig att sluta höra av dig till mig? Om du skriver eller ringer till mig en gång till ska du få se på andra bullar. Jag är så jävla trött på att du anklagar mig för saker som jag inte har gjort. Du påstår att jag ljuger för polisen när jag säger att du är vittne. Är du dum eller? Du har sett blåmärken, varit med vid olika situationer och du har hört när han har misshandlat mig och du påstår att jag ljuger för polisen om det. Jag börjar nästan fundera på om hans beteende smittat av sig på dig. Han har säkert manipulerat dig som han gjort med alla andra.

Både han och hans mamma påstår att jag ljugit om allting när de själva vet att det har hänt. Är ni rädda för sanningen eller? Jag vet inte varför du är så feg, men jag tycker att det är patetiskt. Du vet vad han har gjort mot mig, men ändå står du på hans sida. Du har själv blivit misshandlad, hur kan du då stå på gärningsmannens sida? Ska jag då stå på Christoffers sida och säga att det han gjort mot dig är bra? Nej! Man gör bara inte så.

Jag vet inte vad han gjort med dig, men såhär brukar du inte bete dig. Du har blivit precis som honom; förnekar allting fast ni vet att det har hänt. Ni vågar inte öppna ögonen och inse sanningen. Ni är rädda för vad omvärlden ska säga och tycka om er. Ni påstår att jag ljuger när det i själva verket är ni som gör det. Ni skyller ifrån er på alla andra eftersom ni inte vill ta på er ansvaret.

Sluta hör av dig till mig!



Lämna mig ifred!
Publicerat den


Nu börjar jag bli riktigt förbannad! Jag har sagt åt dig att jag inte vill ha med dig att göra och så ringer du och skäller ut mig för att jag inte tagit bort dig ur anmälan. Det var DU som sa att jag skulle sätta dig som vittne i anmälan, så om du ska skylla på någon så är det dig själv. Du ringde ofta till mig och sa att du ville att han skulle få sitt straff, att jag skulle få skadestånd och att du hoppades på att polisen skulle höra av sig. När de väl gör det ringer du och skäller ut mig. Bara för att de ringde vid ett dumt tillfälle ska jag behöva ta skulden. Hur moget är det på en skala? Jag skiter fullständigt i om du håller på att ta ditt körkort.

Vet du hur mycket jag får veta om utredningen? Ingenting! Jag kan inte styra det de gör utan det är deras ansvar, inte mitt. Så om du ska skylla på någon så tycker jag faktiskt att du ska skylla på dig själv för det var du som bad mig att sätta dig som vittne. Du påstår att jag pressat dig till att stå som vittne, men du vet att det inte är sant. Det är du som tjatat på mig om utredningen hela tiden och det är du som sagt att du ska vittna till varje pris. Man säger inte så om man inte menar det. Hade du aldrig sagt att jag skulle sätta dig som vittne så hade jag aldrig gjort det, så du får lägga skulden på dig själv den här gången.

Du påstår att jag lovat dig att ta bort dig ur anmälan, vilket jag aldrig gjort. Jag sa att jag skulle meddela polisen om att du inte ville vittna, vilket jag gjorde. Jag tog dock aldrig bort dig ur anmälan och kommer inte att göra det heller. Det är jag som bestämmer här och inte du.

Att du påstår att jag dragit in andra i det här är skitsnack. Sen har du inte ett skit att göra med min utredning för det är jag som har blivit misshandlad, inte du! Jag pratar med vem jag vill om det här och jag tänker inte ta skit från dig. Det är jag som har blivit misshandlad av honom så du ska bara ta och hålla käften. Du har själv blivit misshandlad av en pojkvän så du vet vad jag går igenom. Alltså har du ingen rätt att agera som du gör.

Det är riktigt omoget att ringa och skälla ut mig för att sedan be en kompis att ringa till mig när vi har lagt på. Vad tänker du med egentligen? Kan du inte föra din egen talan ska du bara vara tyst. Jag är trött på dig och nästa gång du eller någon annan i din kompiskrets hör av sig till mig kommer jag bara att strunta i er. Är era liv så patetiska och tråkiga att ni måste vara på mig hela tiden? Jag försöker att gå vidare, men det är inte så lätt när ni hela tiden hackar på mig. Lämna mig ifred!




Badelibada
Publicerat den

Kvällens träning gick ganska bra med tanke på att jag var ensam målvakt. Det var inte så jobbigt, men man fick sänka sig ännu en nivå för att orka med hela träningen. Jag gjorde många fina räddningar idag också, speciellt räddningar där man slängde sig. Jag försöker att slänga mig så lite som möjligt, men idag gick det faktiskt väldigt bra. Det känns även som att tjejerna i laget börjar lära sig vad jag heter. Själv är det lite svårt för mig eftersom jag ska hålla reda på så många. En ny person är ju inte så svårt att lära sig namnet på, så för dem är det ju ganska lätt.

När jag skulle duscha efter dagens träning gick jag in i badrummet, drog på kranen och gick in i sovrummet för att ta av mig träningskläderna. När jag kom tillbaka in i badrummet och skulle kliva i badkaret upptäckte jag att Salma satt där. Jag börjar nästan tro att hon faktiskt tycker om vatten. Hon klagar nämligen aldrig eller gör motstånd när man duschar henne och varje gång man går in i badrummet för att se vad hon gör så sitter hon antingen i handfatet eller i badkaret. Hon har t.o.m lärt sig att dricka ur kranen.



Sluta hör av dig till mig
Publicerat den

Nu är jag trött på det här! Du ringer till mig och är så trevlig, men några minuter senare får jag ett sms eller ett meddelande av dig på olika community's på internet. Jag vill inte ha med dig att göra, förstår du inte det när jag vägrar att svara? Det spelar ingen roll hur många gånger du tjatar på mig, jag tänker inte göra några ändringar. Du har lovat att ställa upp, men du har inte hållit ett ord som du lovat. Du är så feg och jag är så besviken på dig.

Du kan inte hålla på såhär. Det fungerar inte. Du lovade att du skulle vittna och man håller det man lovar, så jag tänker inte ändra på någonting. Du står där du står och det får du faktiskt dras med. Att du har en dotter att ta hand om är inte en anledning att dra sig ur. Det handlar inte om din dotter. Det handlar om att du är för feg. Du vågar inte ställa upp eftersom du är rädd att han ska göra dig någonting.

Det är många som tycker att du gör fel och att du inte är en riktig vän. Riktiga vänner gör inte såhär. Jag kommer aldrig att bli vän med dig igen. Jag vill inte ha med dig att göra efter det här. Jag vill inte att du hör av dig till mig något mer. Nästa gång du gör det så tänker jag inte svara. Nu skiter jag i dig hädan efter.




Grattis pappa
Publicerat den

Träningen igår gick ganska bra, men inte lika bra som den gjorde i onsdags. Jag tycker att det går mycket bättre när man bara är två målvakter eftersom man då måste hålla samma tempo hela tiden. När man är tre hinner man varva ner, vilket är en nackdel för mig. Jag ska helst inte vila för länge om jag ska prestera på max. Det var dock bara tredje träningen. Det kommer att ta ett tag för mig att komma in i det. Jag gjorde några räddningar som jag är riktigt stolt över. Jag har fina blåmärken på armen efter dem, men det ska man ha.

Jag har kommit fram till att jag måste köpa nya knäskydd snart. Mina sitter inte stilla utan halkar ner även om jag spänner åt dem så hårt det går. Det är faktiskt lite irriterande ibland att behöva dra upp dem hela tiden. Jag förlorar tid och energi på det. Sen behöver jag nya byxor eftersom tyget är trasigt på många ställen. Det är mycket som jag behöver köpa nytt av. Vi får prioritera helt enkelt. Björn får ta sitt körkort först, sen får jag en ny innebandyutrustning.

Idag fyller även pappa 41 år. Jag ringde precis och grattade honom och pratade lite. Han har inte önskat sig någonting, men Björn och jag funderar på om vi skulle köpa honom ölglas. Björn fick ju ett 6-pack med ölglas när han fyllde år. Jag frågade pappa om han ville ha likadana eftersom de är väldigt fina. Eftersom ölglas går åt hos dem så ville han gärna ha det. Det slutade då med att pappa frågade när vi kommer upp. Först måste ju Björn ta sitt körkort. Hans körtillstånd går ut i november, så han måste skynda sig på. När han väl tagit sitt körkort åker vi upp och hälsar på. Jag måste hämta mina saker och min lilla Holly (min dvärgvädurskanin). Det är så tomt utan henne. Jag hoppas att Sally och Salma kommer överens med henne eftersom hon kommer att få springa lös i lägenheten då och då som Theo fick göra när jag bodde i Falun. Det borde gå bra eftersom de är lite skygga vad gäller andra djur. Själv så älskar Holly andra djur, vilket bara är bra.



Igår försvann även mensen. Nu går vi alltså in på sjunde försöket. Det börjar bli ganska tjatigt att mensen kommer hela tiden, men vi kan inte göra så mycket åt det. Vi har iaf bestämt oss för att vi ska börja äta bättre. Jag börjar på dieten i oktober medan Björn har begränsat sockerintag. Han får alltså bara dricka läsk och äta godis en gång i vecka. Annars brukar han pimpla läsk nästan varje dag, vilket jag inte tror är så bra. Sen ska vi börja med MittVal Kvinna och MittVal Man (multivitaminer). Det har vi kommit överens om. En burk á 100st tabletter kostar 109 kr. Den räcker alltså i ca 3 månader och då är priset inte så farligt.

När vi har råd ska jag även köpa träningssetet från Halens och börja bränna fett respektive bygga muskler. Jag har märkt att jag börjar få celluliter på låren, vilket inte är så snyggt. Sen börjar låren bli i vägen när jag tränar, vilket är en nackdel. Man ska helst vara så liten runt det partiet och det är jag ju långt ifrån. Sen vill jag ha bort det andra kallar "lovehandles/kärlekshandtag". Jag får hoppas att jag lyckas med det och att viktminskningen kan resultera i en graviditet. Mitt mål är att gå ner ca 10kg. Jag tänkte att jag skulle försöka att nå mitt mål tills min 20-årsdag (26/1-10). Jag tror ju inte att jag hinner bli gravid innan dess. Hoppet börjar liksom tryta. Det ska iaf bli skönt att gå ner i vikt vare sig jag blir gravid eller inte. Då försvinner ångesten och jag kan slappna av lite mer. Jag tror att jag har varit för stressad den senaste tiden vad gäller pengar, vikt och barn. Nu börjar det ordna upp sig på några av de fronterna vilket är bra. Björn har också varit stressad, men jag vet att det även är skönt för honom att allting börjar bli bättre.

Jag registrerade mig även på Tradera igår. Jag har hittat jättemycket fina saker som jag vill buda på, bl.a. barnkläder, men det tänker jag inte göra förrän det är aktuellt. Jag har iaf konstaterat att jag kommer att buda på mycket barnkläder med Nalle Puh. Jag fullkomligt älskar Nalle Puh. Jag var med i en bokklubb med Nalle Puh när jag var gravid, så jag har lite böcker hemma. Jag har även tofflor och en snuttefilt. Jag har andra saker också, men inte från bokklubben utan det är saker som jag har köpt på bl.a. Lindex och Babyproffsen. Björn och jag har iaf bestämt oss för att buda på varsin telefon. Han hittade en som han vill ha, Sony Erisson W890i. Han hittade några andra han vill ha. Själv hittade jag en mobil med Hello Kitty. Det är touchscreen på den. Jag vill inte ha touchscreen, men telefonen var cool så jag funderar på om jag ska ta den. Jag hittade jättemånga som har lagt ut den på "aktion".

Nu är inte en graviditet det jag prioriterar först av allt. Nu ska jag börja med dieten och sen ska jag gå ner i vikt. Jag tror att det kommer att göra en stor påverkan i mitt liv. Jag tror att jag kommer att må mycket bättre. Just nu får jag ångest när jag äter någonting fett eller med mycket socker. När jag börjat med dieten slipper jag det eftersom jag vet att jag äter bättre och tar nyttigare alternativ. Vi får se hur det går. Jag ser iaf fram emot att få börja med dieten och gå ner i vikt.




Fortsätta trots allt
Publicerat den

Efter dagens prestation på träningen tar jag tillbaka det jag sa i föregående inlägg. Jag tänker INTE sluta med innebandyn efter att jag fått barn. Det gick så bra på träningen idag att jag insett att jag inte kan ge upp allting bara sådär. Jag har gråtit så många tårar då jag längtat så mycket efter att få spela igen. Jag kan inte bara ge upp allting nu. Speciellt inte när det går så bra. 

Träningen var jätterolig och jag gjorde många bra räddningar. Jag har några märken på armarna, men det ska man ha. Då vet man att man gjort det man ska. Jag tycker att det vad jätteroligt när vi gjorde olika övningar istället för att spela. Det gick såklart bra när vi spelade, men det var speciellt roligt när vi gjorde alla övningar. Jag fick beröm av en karl som brukar vara där. Nu vet jag inte vad han heter, men ändå. Jag fick lite beröm av deras tränare och några i laget. Jag försökte att ge så mycket beröm jag kan, men det är inte alltid folk hör när man har hjälmen på. Jag försökte iaf att ge så mycket beröm till de andra jag bara kunde. Alla var jätteduktiga idag.

Just nu är jag lite förvirrad eftersom jag både vill ha barn och spela innebandy. Jag vet att jag kan få allting att gå ihop. Jag tror att det kommer att gå jättebra. Frågan är bara hur länge jag får träna innan jag måste kliva åt sidan för säsongen. Det visar sig. Just nu tänker jag njuta av timmarna på innebandyplanen.



Innebandyträning
Publicerat den

Idag hade jag min första innebandyträning på 2 ½ år. Det gick ganska bra om man tänker på att jag inte har tränat på så pass länge, men för att vara jag så gick det riktigt dåligt. Jag vet att jag kan prestera mycket bättre, men jag får ta hänsyn till att jag tränar med ett nytt lag och att jag just nu inte vet vilket tempo jag ska träna i. Jag tog i alldeles för mycket i början av träningen och hade knappt någon energi kvar sen. Jag tog i för mycket och drack för mycket vatten vilket resulterade i att jag blev illamående och väldigt trött tidigt. På slutet släppte jag in många, som jag kallar, fjuttbollar. Jag gjorde bra räddningar först, men jag hade oturen att de skulle studsa in. Jag får alltså träna in att ha lite mer koll på vad bollen studsar efter en räddning. Som sagt, det var första träningen så jag ska inte kritisera mig för mycket.

Nu vet jag iaf att jag ska ta det lite lugnare nästa gång och inte stressa. Det är klart att jag vill träna och spela lika bra som jag gjorde innan uppehållet, men det kommer med tiden. Jag får ha lite tålamod bara så kommer det. Jag måste bara få träna upp allting eftersom kroppen är ganska ovan just nu.

Knäna kändes okej. Jag kände av dem när mina underbyxor (långkallingar/tights) blev svettiga. Knäskydden gled även ner, vilket gjorde att jag inte kunde koncentrera mig ordentligt. Jag får alltså köpa nya underbyxor och nya knäskydd. Jag har haft dessa i flera år och det är dags att jag köper nya. Det är mycket som jag måste ha nytt. I princip allt.

Jag hade kul iaf och hoppas att det ska gå bra på onsdag. Jag får försöka att ta det lite mer lugnt, så ska det nog gå bättre än idag.



226 dagar <3
Publicerat den

Idag skulle du ha varit 226 dagar gammal, alltså 7 månader och några dagar. Det känns tungt, men jag vet att jag tog rätt beslut för bådas del. Det hade varit jobbigt för oss alla om du kommit till världen även om du var önskad och efterlängtad från min sida. Hade du varit hos mig idag hade både ditt och mitt liv varit väldigt komplicerade, vilket kanske inte hade varit den bästa starten för dig. Eftersom din far är den har är finns det ingen annan än honom att skylla på. Jag vet att aborten var mitt beslut, men anledningen till beslutet var hans beteende. Man gör inte som han gjorde.

Han påstod att jag var hans själsfrände, men varför gjorde han mig då illa? Hade jag behållit dig hade du också farit illa vilket jag aldrig hade tillåtit. Många säger att jag hade kunnat ordna besöksförbud och ensam vårdnad, men vad är det för start i livet? Jag anser att ett barn har rätt till båda sina föräldrar för att få en bra uppväxt. Hade jag behållit dig hade du aldrig fått träffa din pappa. ALDRIG!

Det känns tungt att tänka tillbaka på allting. Vad det är jag faktiskt har gjort. Jag ångrar dock inte att jag valde att göra abort. Jag ångrar hela graviditeten. Jag skäms nå otroligt över att jag blev gravid från första början, men vad gör man när man inte kan tänka klart i den situationen? Jag är glad att jag har lärt mig av det som hänt.

Jag hoppas att han skäms över det han har gjort. Det är oförlåtligt. Jag kan lära mig att leva med det som hänt, men jag kommer ALDRIG i hela mitt liv att förlåta honom. Han förtjänar inte min förlåtelse hur mycket han än ber om den. Det spelar ingen roll om han så får hjälp och blir en bättre människa. Det tar inte tillbaka det han har gjort.



Rättegång
Publicerat den

Jag har ännu inte fått något datum för rättegången, men jag hoppas att den blir av någon gång i år. Det är lite mer än 8 månader sedan jag anmälde honom och jag tycker att det borde gå snabbare. Jag får vara glad över att det går framåt iaf. Det tog tre månader från det att jag anmälde honom tills jag fick komma på förhör. Det är alldeles för länge.

Nu har jag fått information om att de kollat över mina bevis och ringt några vittnen, vilket är jättebra. Då vet jag att det är på väg att gå framåt. Jag fick också höra att det som händer härnäst är att han får komma in på förhör. Jag skulle bra gärna vilja höra vad han kommer att säga. Jag är 100% säker på att han kommer att neka allting. Han anser att han inte har gjort någonting fel, vilket är sjukt med tanke på att det han har gjort är straffbart. Han blev t.o.m inlagd på psyk i Säter för det han har gjort. Han ljög dock för läkarna när de frågade varför han blev inlagd. Han hade sagt att vi bråkat vilket vi inte hade gjort. Han hade misshandlat mig för att jag kastat en pannkaka som ramlat ihop pga. för lite smet.

När jag flyttade ut och fick hjälp av två kompisar förnekade han allting inför dem. Han ansåg att det han hade gjort mot mig inte var misshandel. Misshandel för honom var när man slog någon med knytnävarna och det hade han ju aldrig gjort, påstod han.

Såhär står det om man slår upp ordet misshandel:"Den som orsakat annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller vanmakt har gjort sig skyldig till misshandel". Han kan därför inte komma och säga att han aldrig har misshandlat mig, för det har han. Han måste bara erkänna det för sig själv, vilket han aldrig kommer att göra. Han kommer att låtsas som att det aldrig har hänt. 

Om han döms till fängelse kan han få upp till 10 år beroende på om han döms för ringa misshandel, misshandel eller grov misshandel. Fängelsestraffet för ringa misshandel är högst 6 månader. Det kan även ge böter. Fängelsestraffet för misshandel är upp till 2 år. Fängelsestraffet för grov misshandel är mellan 1 år och 10 år. 

Just nu vågar jag inte hoppas på någonting. Det är klart att jag vill att han ska få fängelsestraff, men jag befarar att han inte kommer att få det pga. sitt psykiska tillstånd (han har ADHD). Han kommer med största sannolikhet att använda det som en ursäkt.

Jag googlade lite på internet om grov misshandel och hittade detta. "Vid bedömningen av om misshandeln är grov, ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller i övrigt visat särskild hänsynslöshet eller råhet". Det är klart att han har varit livsfarlig. Vad är man annars när man slagit någon blodig, tagit stryptag, sparkat, slagit, slitet sönder kläderna, försökt att bryta näsbenet, tvingat någon till sex och är ansvarig för kroppsskador? Jag har nämligen en axel och ett finger som jag inte kan använda ordentligt pga. honom. Det finns fler som kan intyga om att han är hänsynslös och rå.

Jag undrar om någon av hans släkt och vänner ska ställa upp att vittna. Det skulle vara intressant att höra vad hans mamma har att säga. Hon tror att hon kan så mycket om det här, vilket är helt fel. Hon påstår att jag har ljugit om situationen, vilket jag inte har. Jag har aldrig ljugit. Det enda jag har gjort är att undanhålla information för att skydda honom. Jag ville inte att alla skulle få veta allt hemskt som han utsatte mig för, men jag har aldrig ljugit.

Jag hoppas att polisen snart ringer och ger mig ett datum för rättegången så att vi får det överstökat någon gång. Det skulle vara skönt om vi alla kunde gå vidare, vilket är svårt just nu. Jag försöker att vara stark eftersom jag måste. Jag är lyckligt lottad som har Björn som stöttar mig. Jag hade aldrig klarat det utan honom. Det är skönt att veta att jag även har fler på min sida som ställer upp för mig och tänker på mig. Tack allihopa. Ni får mig att orka kämpa för min rätt. ♥