Svar på kommentar upphör
Publicerat den
Jag kommer inte att skapa separata inlägg för att svara på kommentarer längre av den anledningen att jag inte längre behöver! Blogg.se har uppdaterat sina verktyg och nu är det möjligt att svara på alla godkända kommentarer direkt i inlägget. Ni som har eller kommer att lämna kommentarer hänvisas i fortsättningen till de inlägg som Ni har kommenterat. Ni kommer att hitta mina svar, om jag känner för att svara, där.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det handlar inte om att de inte meddelade mig om ändringen utan det handlar om en principsak. Det är inte en kotte som har reagerat när jag har sagt, föreslagit eller frågat någonting genom åren (det är ingen som har brytt sig rättare sagt) och det är i mina ögon dåligt. Jag vet att man inte kan gilla alla och att det kan vara svårt att acceptera en person som kommer in i åk.2, men det skadar inte att försöka se till så att alla känner sig som en i gänget. Jag säger inte att man måste vara vän med alla utan vad jag menar är att det kan vara en god idé att involvera alla i aktiviteter, inte utelämna information (som i den här situationen) med mera.
Jag ville inte medverka på champagnefrukosten, men jag övervägde det för mina klasskamraters skull. De verkade dock inte intresserade av att ha mig där och det var en av anledningarna till att jag valde att strunta i det. Varför skall jag ställa upp för deras skull när jag inte vill? Jag kan inte vara andra till lags hela tiden.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag har haft viktigare saker i tankarna (bland annat skolan och min psykiska hälsa), så det här med sommarschema var ingenting som jag tänkte på i första hand. Jag är dock medveten om det idag, men jag kommer fortsätta att ringa runt och eventuellt besöka butikerna personligen eftersom det visar att jag vill.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det är ingen som har sagt att jag inte äter som man skall*. Det är snarare så att jag äter mindre än beräknat. Enligt beräkningar som har gjorts skall jag som för närvarande inte utövar någon fysisk aktivitet (mer än att promenera 50 minuter tre gånger i veckan) inta cirka 1850 kalorier per dag. Jag har varit dålig på det här med kost (mängdmässigt framförallt) på grund av att jag väldigt lätt blir mätt samt att jag sällan är hungrig. Det har emellanåt hänt att jag har avstått från att äta på grund av att jag har mått psykiskt dåligt, men humöret kan vara en bieffekt av att jag inte får tillräckligt med näring och det är anledningen till att jag numera väger maten - för att föräkra mig om att jag får i mig tillräckligt i hopp om att jag skall bli piggare och må psykiskt bättre.
Jag sade för snart två till tre år sedan att jag ville bli dietist, men om du hade hängt med eller frågat mig så hade du idag varit medveten om att jag vill arbeta med någonting som har med ledarskap att göra. Det är någonting som jag verkligen brinner för.
* Definiera skall. Alla fungerar olika!
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag är medveten om det, men det skadar inte att försöka. Det kan hända att jag får arbete på Stadium - om jag har tur. Jag har erfarenhet tack vare att jag praktiserat i en sportbutik och haft en provanställning som säljare (dock telefonsäljare, men det kan vara en fördel att ha provat på säljarrollen i någon form)
Jag har tänkt på det här med matvarubutiker och registrerade under gårdagen en prenumeration på Citygross. Jag kommer att bli kontaktad via mail när det finns lediga tjänster i Falun. Jag skall se om det är möjligt att göra likadant på andra matvarubutiker - annars får jag kontakta de personligen.Jag är fortfarande intresserad av att studera till butikssäljare och det om någonting borde kvalificera en till någon av de butiker som jag har nämnt i ett föregående inlägg. Jag har inte kollat om utbildningen finns i Falun, utan jag skall göra det senare. Den borde dock göra det eftersom den går via Komvux.
EDIT kl.10:12: Utbildningen finns i Falun!
Kommentar från Mikael
Publicerat den
Svar på kommentar
Publicerat den
Hur kan du veta det? Hur inblandad var du när jag blev misshandlad, egentligen? Mikael är inte orsaken till att jag mår som jag gör. Jag hade mått såhär oavsett om jag hade varit i ett förhållande med någon annan eller om jag hade varit singel.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag kan börja med att säga att Mikael inte har med situationen att göra. Jag hamnade i en svacka i samband med att jag lämnade Dennis och man skulle kunna säga att jag inte har kommit på fötter efter det. Jag har inga känslor kvar för honom, men jag har fortfarande dåligt samvete över hur han blev behandlad i slutet av vårat förhållande. Jag var under höstterminen deprimerad på grund av separationen och det resulterade i att jag halkade efter i skolan. Jag kom aldrig ikapp, utan uppgifterna har samlats på hög och det är en av anledningarna till att jag mår som jag gör idag. Det har helt enkelt blivit för mycket...
Jag ville och vill prestera av flera anledningar: jag vill bevisa att man kan göra någonting med sitt liv även om man har varit med om jobbiga saker, jag vill visa att jag är ambitiös samt att jag vill att min pappa skall ha någonting att vara stolt över. Han har aldrig sagt att han är/har varit stolt över mig och det har genom åren varit min drivkraft. Jag vill att han en dag skall kunna krama om mig och säga att jag har varit duktig.
Det som har hänt är att jag har insett att det är ohälsosamt att göra saker för någon annans skull. Jag valde att i början av det här läsåret sänka mina ambitioner på grund av att jag kände att jag inte skulle klara samma sorts prestationsångest som jag hade i åk.2 samtidigt som jag kände att jag inte orkar anstränga mig för att andra skall tycka att jag är duktig. Jag vet att jag har gjort ett bra jobb och jag är stolt över mig själv. Det är huvudsaken!
Du måste ha missuppfattat situationen en aning. Jag har inte sagt att jag satsar på ett godkänt i alla kurser, utan det gäller endast naturkunskap B och samhällskunskap B. Jag har de högre betygsgraderna som mål i resternade kurser.
Det här med att livnära sig på Mikaels lön är någonting som han har föreslagit. Han vill att jag skall ta ett år ledigt efter studenten och vila (ordentligt!) innan jag söker arbete eller börjar studera igen
Jag skulle aldrig bli så bekväm att jag medvetet låter honom försörja oss båda. Jag vill mer än gärna bidra ekonomiskt, men min hälsa måste gå först. Jag har mått dåligt i många år och det känns som att det är dags att ta en paus. Hur lång den kommer att bli är osäkert, men jag vill söka till butikssäljarutbildningen i höst. Det är dock inte hundra procent säkert, utan vi får se hur jag mår i slutet av juli.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag har varit i ett misshandelsförhållande, men det var inte det Johanna beskrev utan hon påstod att jag har varit i ett förhållande där min partner har hindrat mig från att ha vilka kläder jag vill, vilka vänner jag vill osv vilket inte är sant. Jag blev kontrollerad av R, men det handlade mestadels om saker som hade med hemmet att göra (bland annat ekonomi, städning, handling och matlagning) - inte utseende och bekantskaper.
Jag är väldigt kär i Mikael, men han är medveten om att han åker ut med huvudet före om han skulle skada mig på något sätt - fysiskt som psykiskt. Jag har tack vare mina erfarenheter lärt mig vad som är acceptabelt, vad man tolererar och vad man skall göra om det mot förmodan händer någonting.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag har aldrig varit (eller sagt att jag har varit) i ett sådant förhållande som du beskriver. Jag har ingen aning om var du har fått det ifrån.
Jag tycker att du borde ta in det som skrivs och inte göra en så stor sak av det, för det är det inte. Jag hade reagerat likadant om jag vore i Mikaels skor. Jag har full förståelse för att han inte gillade studentklänningen som jag valde ut. Den var som sagt väldigt sexig och ingenting som man vanligtvis har vid ett sådant tillfälle. Han har endast haft åsikter om denna klänning - resterande som hänger i garderoben har han inga invändningar om. Det är ingen som har sagt att jag inte får vara vän med vem jag vill, utan det var på eget initiativ som jag valde att säga upp kontakten med Dennis. Hjärtat sade aldrig rakt ut att han ogillade vår kontakt, utan han sade endast att han var orolig att jag fortfarande hade känslor kvar - vilket jag inte har/hade. Han poängterade att han inte vill påverka mina val (det handlade inte enbart om detta), utan att jag skall göra det som känns bäst för mig och det kändes i det ögonblicket som att det var bäst att säga upp kontakten. Jag baserade beslutet på tre saker: hjärtats oro, ångesten som drabbade mig varje gång jag pratade med Dennis (det kändes som att jag svek hjärtat) och det som hände mellan oss - d.v.s. hur han blev behandlad på slutet. Jag har fortfarande väldigt dåligt samvete över det. Det kändes som att vår vänskap skulle göra mer skada än nytta och jag ville bespara oss alla det besväret. End of story.
Det här med att hjärtat inte vill att jag skall göra en sleeve är ingenting att bry sig om eftersom jag kommer att tatuera mig oavsett vad han säger. Jag skulle inte hindra honom om han någon gång i framtiden kommer och säger att han vill tatuera sig - så länge det är ett acceptabelt motiv. Han skulle inte passa i tatueringar, men det är han som skall bestämma över sin egen kropp. Jag kan endast komma med åsikter och det är sedan han som väljer om han skall ta dem i åtagande eller strunta i dem. Det är en av anledningarna till att jag kommer att ha den där klänningen på studenten samt tatuera mig oavsett vad han säger. Han säger till och med att det är bra att jag står på mig och håller fast vid mina åsikter, så vad är problemet?
Svar på kommentar
Publicerat den
Det är ett AF-S DX 18-105 /3,5-5,6 G ED VR. Det är dock inte systemkameran som har fångat bilderna på mig och hjärtat, utan det är digitalkameran.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag hade min mens nu i dagarna, så nej - jag är inte gravid!
Svar på kommentar
Publicerat den
Vi har aldrig diskuterat detaljerna kring mitt förhållande med Micke och det kommer att fortsätta så eftersom han inte har med det att göra. Det må vara så att vi en gång i tiden älskade varandra, men det hände någonting på vägen som gjorde att vi gled isär samt att kärleken rann ut i sanden. Vi skulle ha separerat redan när det var tal om det första gången (november -10), men av olika anledningar valde vi att skjuta på det. Vi har inte varit kära i varandra på över sex månader och det var inte någonting som skedde över en natt, utan det var en lång process - som uppstod pga. att vi ville olika saker.
Det är många som anser att det går väldigt fort fram när det kommer till mig och Micke, men det skall understrykas att det inte är jag som har föreslagit att han skall bosätta sig här utan det är han själv. Jag har sagt att det är han som får ta initiativ till saker och ting (oavsett vad det gäller) samtidigt som jag säger ifrån om det är någonting som inte känns bra för min del.
Man brukar säga att man skall tänka först och agera sen, men jag har under mina år insett att livet handlar om att chansa och våga ta risker. Det skadar givetvis inte att ha en reservplan samt vara förberedd, men det känns som att vi människor har en tendens att tänka för mycket - någonting som jag gjorde när jag var tillsammans med Dennis. Varför skall man behöva vänta med eller rent av strunta i saker som man verkligen vill, enbart för att någon annan tycker att det är för tidigt? Det är endast de inblandade som kan avgöra vad som känns rätt eller inte.
Det må vara så att jag har varit med om en del, men det är fortfarande mina val och jag som skall leva med mina beslut. Jag vet att ni bara vill väl, men ni behöver inte vara oroliga för mig - det är inte jag.
Det är klart att man skall vara försiktig, men jag orkar inte vara på min vakt alltför mycket längre (eftersom det är orsaken till att jag har mått dåligt i tidigare förhållanden). Jag vill inte leva kvar i det förgångna, utan jag vill fokusera på framtiden. Njuta av min partner. Njuta av livet.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag säger som Micke: Han fick följa med i sin transportbur, men vi hade honom lös (under uppsikt!) i vardagsrummet emellanåt. Han är nämligen van vid det och det hade inte känts rätt att ha honom inlåst under hela vistelsen, så han fick springa fritt i största möjliga mån om dagarna och var inlåst om nätterna.
Svar på kommentar
Publicerat den
Du behöver inte be om ursäkt, hjärtat.
Det är förståeligt att du var trött i och med att du hade arbetat samt att det var en lång resa. Det var inte du som sov för mycket, utan snarare jag som sov för lite - jag låg för guds skull vaken hela första natten! 
Det var nästan en fröjd för ögat att se dig sova eftersom du är så otroligt vacker samtidigt som man fick ett intryck av att du trivdes i min närvaro. 
Svar på kommentar
Publicerat den
Det handlar inte om att se kommentaren ur ett negativt perspektiv. Det är klart att det är roligt och, för det mesta, smickrande att bli uppmärksammad, men när uppmärksamheten kommer från någon som är betydligt yngre än mig känns det en aning obehagligt (varför förklaras i nästa stycke). Kan förstå, som tidigare nämnt, att det är spännande med en äldre kvinna och att många ungdomar som är i tidiga tonåren (eller tonåren överhuvudtaget) kan känna ett behov av att experimentera. Se vad som är acceptabelt, vilka raggningsrepliker som går hem osv. Jag som har växt ifrån det där tycker dock att man skall, om man anser någon vara attraktiv, framföra det på ett annat sätt - t.ex. prata med personen om allmänna saker och sedan lägga fram kommentaren.
En av anledningarna till att jag reagerade på kommentaren var att jag, när jag blev tillsammans med Dennis, fick höra att jag kunde jämföras med en pedofil pga. hans låga ålder (han var 16 år medan jag var 20 år). Skulle aldrig falla mig in att inleda ett förhållande med den här killen, men kunde ändå inte sluta tänka på när min före detta vän sade det här om mig.
Det som skulle kunna misstolkas, om jag fick för mig att säga till en av mina lärare att han ser bra ut, är innebörden av orden. För det första så är jag en av de äldsta eleverna på skolan (förmodligen den äldsta), vilket innebär att jag skulle kunna ha ett förhållande med ett flertal av dem utan att det anses som konstigt - baserat på åldern då. Många av mina lärare är nämligen mellan 25-35 år (med undantag för min mentor som har passerat fyrtiostrecket). Jag vill inte framstå som oprofessionell och pratar därmed inte om mina lärare på det sättet.
Om du blir irriterad över det som skrivs tycker jag att du skall sluta läsa!
Svar på kommentar
Publicerat den
Det var ingen som sade att han inte fick. Han föreslog att vi kunde svänga förbi en snabbis, vilket jag faktiskt gick med på. Han kände dock att det inte var någon idé eftersom han märkte att jag egentligen inte ville. Hade inte hindrat honom om han sagt att han kunde gå ensam, men nu valde han att inte göra det.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det är klart att en färdig utbildning är att föredra. Det hade dock ingenting med saken att göra (av den anledningen att gymnasiet var en självklarhet för oss), utan Dennis fick det att låta som att han ville beta av en hel lista med saker innan han kunde tänka sig att bilda familj. Det framgick av torsdagens samtal att så inte var fallet.
Svar på kommentar
Publicerat den
Kan säga som så att jag har använt mig av en diet. Dock inte för att gå ned i vikt, utan i syfte att se vilka resultat de kan ge - fysiskt och psykiskt (har som projektarbete att prova olika dieter och jämföra dem). Det kändes givetvis bra att förlora ett par kilon och centimeter, men kan erkänna att osäkerheten gentemot utseendet fortfarande finns kvar. Dels för att allting (och då menar jag allt!) har blivit mindre - om du förstår vad jag menar (o)(o). Fruktansvärt frustrerande.
Efter en närmare granskning av dina bilder/din blogg måste jag poängtera att du är fin som du är och att du absolut inte behöver gå ned i vikt. Tycker att du skall vara nöjd med dig själv, för det hade jag varit om jag vore i dina skor.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det har ingenting med saken att göra, utan misshandelsbloggen har blivit offentlig av den anledningen att jag vill hjälpa andra som har varit i en liknande situation.
