Svar på kommentar
Publicerat den
Hans version skiljer sig inte särskilt mycket från min. Det han har sagt till nära och kära är att vi har tröttnat på varandra pga. att vi prioriterat tiden fel samt att åldersskillnaden har gjort sig påmind. Han har även sagt att förhållandet har varit bra i sin helhet och att han har värderat det väldigt högt (fram tills att det blev som det blev) samt att vi skall försöka att vara vänner efter separationen.
Svar på kommentar
Publicerat den
Du är välkommen att kontakta mig, antingen här eller på mailen, om du känner att du vill och behöver prata av dig.
Tror faktiskt att det skulle vara bra för dig eftersom det stärker en som person. Jag tyckte att det var otroligt svårt att diskutera situationen med en psykolog, men att reflektera sina tankar med en utomstående som har varit med om liknande eller en vän gjorde underverk - så det rekommenderas. Du har inte funderat på att polisanmäla din föredetta, eller ansöka om besöksförbud? Tycker isåfall att du skall dokumentera alla datum han kontaktar dig samt notera vad det är han säger. På så sätt kan det hjälpa utredningen och den eventuella rättegången (vare sig det handlar om olaga hot, vårdnad osv).
Det bästa är att försöka kapa alla vägar mellan er, så att byta mobilnummer kan komma att bli aktuellt. Tvingades att göra det själv.
Svar på kommentar
Publicerat den
Jag försökte att lämna R upprepade gånger under graviditeten, men det slutade alltid med att vi återförenades. Det kom dock till en punkt där det inte längre fungerade, utan vi var tvungna att bestämma hur vi skulle ha det och det slutade därför med att jag lämnade honom för gott. Efter det kände jag inte längre den här känslan av att vi var menade för varandra (hjärntvätt!), utan jag började istället att träffa andra - som resulterade i att jag inte hann sakna honom.
Det är vanligt att kvinnor som har blivit utsatta för våld känner en längtan eller saknad gentemot förövaren. Det beror med största sannolihet på att man blir manipulerad, tror saker som inte är sanna, fokuserar på fel saker osv. Det är viktigt att man försöker att se förhållandet i sin helhet istället för att enbart tänka på det som var bra.
Du behöver inte vara orolig för att jag skall döma dig. Vi är alla olika.
Svar på kommentar
Publicerat den
1. Flera gånger om dagen genom Bloglovin.
2. Det beror helt på vad det är som står i diverse inlägg. Väljer jag att inte kommentera beror det förmodligen på att det som skrivs inte är intressant eller att jag inte finner vettiga ord att sända.
3. Skall man jämföra med de städer som jag bott i tidigare ligger Västerås i topp (efter Falun). Jag trivs alltså väldigt bra, mycket tack vare Dennis och skolan.
4. Ingen. Vi har (hur skall man säga det?) glidit ifrån varandra eftersom man ständigt förändras - speciellt i tonåren.
5. När mamma meddelade mig att jag kommit in på innebandygymnasiet i Falun samt dagen då jag fick positivt på graviditetstestet.
6. Som det ser ut nu kommer vi att flytta till Göteborg (förutsatt att vi får jobb eller kommer in på någon utbildning). Skulle det mot förmodan ta slut mellan mig och Dennis kommer jag inte att återvända till Smedjebacken, utan då beger jag mig till den stad där jag får jobb.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det är det absolut, men med tanke på att jag har ätit p-piller i totalt fem år och aldrig varit med om att mensen uteblivit är det svårt att hålla sig lugn i en situation som denna. Hade hellre sett att mensen kommit än att behöva gå och oroa sig för att någonting är fel.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det handlar inte om att vara lat, utan det handlar om att mina knän inte klarar av att gå långa sträckor. Tycker att Ni (det gäller alla) skall ta reda på fakta när det kommer till mina skador innan Ni kommer med påståenden om att jag är lat. Det har ingenting med saken att göra. Skulle gärna röra på mig mer, men läkarna har rekommenderat mig att inte belasta knäna för mycket vilket jag gör om/när jag promenerar längre sträckor, sitter/står för länge samt om/när jag styrketränar. Det är knappt så att jag kan gå fram och tillbaka från skolan (6 km) utan att få ont, förlora kraft och ramla ihop.
Kan inte göra annat än att hålla med mamma. Varför envisas Ni med att besöka min blogg om Ni anser att det enda jag gör är att gnälla? Ni påverkas inte av mina skador, mina sömnsvårigheter, min stress, min dåliga självkänsla osv, så jag förstår inte vad problemet är! Tycker att Ni faktiskt får skylla Er själva som medvetet väljer att skriva in min adress i sökrutan.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det verkar som att du inte är läskunning eftersom du ständigt förvränger det som skrivs. Jag har inte påstått att det är ett problem, utan jag konstaterade endast att jag inte har någon lust att gå 11,4 km. Använde pumpsen och axeln som två av många exempel på varför eftersom jag anser att jag inte skall behöva dela med mig av varenda orsak till att jag inte vill eller kan göra särskilda saker.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det är ingen som påstår att deras beteende inte är normalt, men det kommer till en punkt där resurserna inte räcker till. Vi har använt oss av många olika tekniker och det har vi gjort av den anledningen att vi vill ge de en chans, men det verkar inte hjälpa. Avlivning är ett mycket drastiskt val, men det kan komma att bli den sista utvägen eftersom vi inte har möjlighet att behålla de enbart för att ingen annan vill ta sig an dem. Vi kommer dock att anstränga oss till det yttersta för att inte behöva genomgå det. Dennis har t.ex. föreslagit att vi skall sätta upp posters på anslagstavlan i området där hans föräldrar bor medan jag har föreslagit att vi även skall sätta upp ett antal inne i Trosa eftersom det kan öka chansen till intressenter. Annonsen har även blivit uppdaterad, vilket förhoppningsvis resulterar i ett mail eller två.
Förslaget om avlivning var inte min idé, så om du skall kasta skit på någon tycker jag att du skall vända dig till denne.
Svar på kommentar
Publicerat den
Förstår inte riktigt vad du menar med i början eftersom vi har haft de sedan i oktober -10 (d.v.s. 9 månader). De började att riva på tapeten vid årsskiftet, om jag inte minns fel, och problemet är att de endast gör det om nätterna när vi sover. Det är alltså väldigt svårt att säga till dem i och med att man inte upptäcker det förrän man vaknar nästkommande morgon.
Anledningen till att vi har bestämt oss för att sälja/skänka bort dem beror på att de inte får utlopp för sin energi, vilket troligen är en orsak till att de förstör. De kan nämligen inte leka på en jämnt nivå utan skall alltid förstöra soffan, tapeten, lakanen eller tyget på köksstolarna. Det är visserligen inte medvetet (förutom tapeten), men det är väldigt påfrestande för oss eftersom det kommer att kosta oss många tusenlappar att reparera eftersom hela hallen måste tapetseras om.
Vi känner oss även väldigt låsta i och med att vi inte kan resa bort utan att behöva ta med dem. Dennis befinner sig för tillfället hos sina föräldrar och det var tänkt att jag skulle följt med honom, men det gick inte pga. katterna. Det är alldeles för omständigt att släpa med sig de på tåget. Skall dock försöka på måndag, men det kommer att bli väldigt jobbigt i och med att min axel inte klarar av att bära objekt som väger mer än en matkasse.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det har tidigare förekommit att okända personer har publicerat bilder av mig i diverse forum (utan min tillåtelse), men det är ingenting som jag har reagerat på - förrän nu. Anledningen till att jag denna gång inte förmår att rycka på axlarna beror på att det är, ingen mindre än, Dennis ex som har valt att publicera denna bild. Det handlar dock inte om att jag ser henne som en konkurrent (för det gör jag inte), utan det handlar om att vi trodde och hoppades på att vi hade blivit av med henne. Hon hade nämligen, i början av vårat förhållande, väldigt svårt att acceptera att Dennis är tillsammans med mig och inte med henne - trots att det var hon som dumpade honom (!). Det resulterade i att hon ständigt ringde samt sms:ade till hans mobil och när hon inte fick svar ringde hon istället oavbrutet till hemtelefonen. Hon kunde ringa mitt i nätterna och det slutade med att han fick byta mobilnummer - som nu inte finns registrerat på Eniro av den anledningen att vi inte vill att hon skall få tag i honom.
Vi är inte att dugg förvånade över detta i och med att hon för inte så länge sedan publicerade bilder av Dennis på sin Bilddagbok. Denna gång har vi dock inte lika gott överseende och vi har därför valt att anmäla detta. Hon har inte fått tillåtelse att använda bilden och speciellt inte i detta syfte - att hacka på oss. Det handlar inte om fula ögonbryn, utan det handlar om att hon fortfarande är svartsjuk över att han valde mig och inte henne.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det börjar bli otroligt frustrerande samt irriterande att Ni ständigt skall komma med åsikter om vad mitt skadestånd bör spenderas på. Det kan givetvis tyckas vara smidigare att lägga pengarna på andra saker såsom körkort eller någon form av investering, men som jag tidigare har nämnt handlar det inte om att enbart tänka smart utan jag måste även få tänka på mig själv. Som det är nu har jag valt att sätta mig själv i fokus i och med att R åsamkade mig stora skador vad gäller mitt välmående samt min vardag. Det viktigaste för mig är alltså att hitta saker som får mig att må bra och jag anser inte att det skall ifrågasättas.
Det skall även tilläggas att trots att jag har spenderat ca 50 % av beloppet på bl.a. kläder, elektronik, husdjur m.m. innebär det inte att allting kommer att gå till spillo, utan det planerades långt innan jag fick skadeståndet att det skall läggas undan en viss summa pengar (40 %) till kommande barn och det håller jag fast vid. Ni kan alltså inte komma och säga att jag inte tänker ett steg längre, för det stämmer inte.
Svar på kommentar
Publicerat den
Alla har en egen definition av vad som är viktigt samt vettigt och körkort står inte på min lista i och med att jag har körfobi (!) samt att jag inte känner något behov av det eftersom jag alltid har lyckats bosätta mig relativt centralt. Det kan dock bli omständigt när man storhandlar, men det är ingenting som jag känner att jag lider av eftersom allting går bara man vill - och nu råkar det vara så att jag inte vill ha körkort.
Vad skadeståndet skall spenderas på är enbart min ensak och det viktigaste för mig är att jag mår bra. Ni har ingen aning om vad det är som får mig på bättre humör samt vad som får mig att känna ett inre lugn.
Det är fascinerande och en aning patetiskt att se hur folk kan rasa över att man spenderat ynka 6 % av beloppet på kläder!
Svar på kommentar
Publicerat den
Vad pengarna spenderas på har ingen annan med att göra och jag tycker inte att du skall yttra dig om detta i och med att du inte har någon aning om hur mycket pengar det rör sig om. Det är ingen liten summa som befinner sig på kontot!
Skadeståndet är som plåster på såren för vad R utsatte mig för och de skall alltså gå till saker som får mig att må bra (!). Ni skulle bara veta vilken skada han har åsamkat mig, så att köpa kläder har jag fan gjort mig förtjänt av!
Det skall också tilläggas att det inte är våra pengar, utan det är MINA PENGAR.
När det kommer till katterna har vi hittat två lösningar som passar oss alla. Eira har t.ex. inte bajsat på golvet på 48 timmar, vilket är bra gjort i och med att hon tidigare bajsade på golvet minst en gång om dagen. Nu har vi inte sett ryken av det, utan nu används lådorna precis som vanligt. Allt tack vare en extra låda samt att vi skurat golvet med citron flera gånger om dagen. Det ser alltså ut som att de inte behöver kastreras riktigt än, men vi avvaktar och ser hur det artar sig.
För att svara på din fråga: Vi har aldrig haft några problem med katterna ekonomiskt då vi har råd att köpa alla nödvändigheter samt saker utöver det. Anledningen till att de inte har kastrerats tidigare beror på att vi har behövt pengarna till sommarhyran samt att vi inte vill kastrera dem om det inte är absolut nödvändigt.
Varken Eira eller Engla har visat tecken på att de mår dåligt, utan de har agerat precis som vanligt förutom Eiras bajsande på golvet - som nu har upphört.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det viktigaste för mig var att han fick ta konsekvenserna för vad han utsatte mig för och det får han nu göra genom sina straff. Pengarna är endast plåster på såren och när de kom in på kontot igår var det som ett avslut för mig då jag visste att jag aldrig mer skulle behöva ha med honom att göra.
Förstår du bättre nu?
Svar på kommentar
Publicerat den
Anledningen till att jag dricker lättdryck istället för saft beror på att jag är känslig mot de flesta saftsorter (vi misstänker att jag reagerar på sötningsmedel). De enda jag kan dricka utan att få ont i magen är BOB samt Willys päron, vilket är en bidragande orsak till att jag gärna håller mig borta från saft överhuvudtaget.
Dennis är dessutom expert på att dricka, så det är farligt att köpa hem både lättdryck, saft och mjölk då han kan klunka i sig flera liter på bara någon dag.
Det innebär att så gott som ingenting blir över till mig, så jag funderar på om jag skall övergå till smaksatt vatten samt köpa egen mjölk (även om jag inte tycker om det).
Svar på kommentar
Publicerat den
Anledningen till att jag inte tar hand om disken (som jag pratade om i föregående inlägg) beror på att det är Dennis tur. Vi gör nämligen så att vi diskar varannan dag, d.v.s. att han diskar t.ex. måndag, onsdag, fredag och söndag medan jag diskar tisdag, torsdag och lördag (dagarna varierar från vecka till vecka).
Han är duktig på att glömma bort att det är hans tur och det är inte meningen att jag ska behöva ta hand om hans sysslor så därför låter jag det se ut som det gör. Allt för att förhindra att han tar förgivet att jag kommer att ta hand om allting åt honom. Jag har varit med om det med tidigare sambos.
Svar på kommentar
Publicerat den
Det är alltid lika fascinerande när folk läser fel samt misstolkar precis allt jag säger. Om du bara läst min kommentar till Micah ordentligt så hade du sett att jag skrivit:"Jag förstår inte varför du hela tiden ska dra in magen. Vill du inte bli tagen som du är?". Jag har aldrig påstått att hon inte står för den hon är, för någonting sådant lägger jag mig inte i eftersom jag inte känner henne. Jag tycker bara att det är synd att hon inte förstår att hon duger som hon är och att hon inte behöver göra sig till (t.ex. dra in magen) pga. att andra påstår att hon är fet, när hon i själva verket inte är det.
Många av hennes bloggläsare lever för att trycka ner henne och det är i såna situationer som hon måste försöka stå emot. Det är klart att man är lättpåverkad och tar åt sig som tonåring (det gjorde även jag), men det kommer till en punkt då det inte längre fungerar att låta andra styra ens liv på det sättet - för det är så det kan sluta. Man säger eller agerar på ett sätt endast för att andra ska bli glada när det egentligen är en själv man ska tänka på.
Förstår Du hur jag tänker? Alltså ingenting illa menat med min kommentar, utan det hela handlar nog om hur vi individuellt tolkar den. Syftet var iaf gott även om det tolkades på ett helt annat sätt.
Nedan följer en printscreen över min kommentar.
Svar på kommentar
Publicerat den
Nej, det är jag inte. Varför tror alla det hela tiden? Har jag blivit fet, eller vad är det frågan om?
Svar på kommentar
Publicerat den
Anledningen till att han ännu inte har någon internetdosa beror på att de på banken sade att hans vårdnadshavare måste följa med honom när han skriver på papper samt hämtar ut den och eftersom de bor i Trosa, d.v.s 16 mil härifrån, har han inte haft den möjligheten.
Han har även påmint sina föräldrar om att skriva på detta papper, men det har inte blivit av.
Svar på kommentar
Publicerat den
Dessa händelser inträffade inte vid ett övergångsställe, utan de gick som vanligt på trottoaren för att sedan gå ut helt random i gatan. Det var därför jag blev så förvånad, men samtidigt irriterad. Ska man gå över gatan där det inte finns ett övergångsställe kan man iaf se sig för.
