Resultat av titthålsoperation/laparoskopi
Publicerat den
Jag tänkte att jag skulle kika in och berätta hur titthålsoperationen gick i tisdags. Jag kom till lasarettet kl.07 och fick omedelbart ett stort enkelrum med tv. Mikael följde med som stöd, men han kunde tyvärr inte stanna så länge då han var tvungen att åka till jobbet kl.09:50. Det var skönt att få ha han där en stund i alla fall då tankarna lätt virrar iväg om man är ensam 
Jag försökte vila en stund efter att han åkt då jag inte sov någonting under natten, men det gick inget vidare. Jag väntade och väntade och väntade tills det äntligen blev min tur att få komma in på operation. Klockan var 14:15 när jag sövdes och jag vaknade ur narkosen kl.17:00. Hur länge man hade opererat kunde jag omöjligt veta, men med tanke på att det vanligtvis tar 30-60 minuter och det uppenbarligen tog längre tid kunde jag konstatera att de hade hittat någonting. Jag bekräftade det en stund senare när jag såg att jag hade fyra plåster på magen. Läkaren hade nämligen sagt att om de hittar någonting (som de då kommer försöka ta bort) så kommer jag ha fyra plåster på magen, annars skulle jag ha två. Enkel matematik att förstå att de hittat någonting, men jag orkade inte tänka på vad. Den information som sköterskorna på centraloperationen kunde ge var att man hade opererat nära urinblåsan och att jag måste gå med en kateter i en vecka för att läkningen ska gå så bra som möjligt. Kul! Det innebär att jag inte kan vara med på mässan på lördag, där jag skulle ha marknadsfört mig som fotograf. Inte kan jag få tillbaka anmälningsavgiften på 500:- heller...
Jag försökte vila en stund efter att han åkt då jag inte sov någonting under natten, men det gick inget vidare. Jag väntade och väntade och väntade tills det äntligen blev min tur att få komma in på operation. Klockan var 14:15 när jag sövdes och jag vaknade ur narkosen kl.17:00. Hur länge man hade opererat kunde jag omöjligt veta, men med tanke på att det vanligtvis tar 30-60 minuter och det uppenbarligen tog längre tid kunde jag konstatera att de hade hittat någonting. Jag bekräftade det en stund senare när jag såg att jag hade fyra plåster på magen. Läkaren hade nämligen sagt att om de hittar någonting (som de då kommer försöka ta bort) så kommer jag ha fyra plåster på magen, annars skulle jag ha två. Enkel matematik att förstå att de hittat någonting, men jag orkade inte tänka på vad. Den information som sköterskorna på centraloperationen kunde ge var att man hade opererat nära urinblåsan och att jag måste gå med en kateter i en vecka för att läkningen ska gå så bra som möjligt. Kul! Det innebär att jag inte kan vara med på mässan på lördag, där jag skulle ha marknadsfört mig som fotograf. Inte kan jag få tillbaka anmälningsavgiften på 500:- heller...En timme efter att jag vaknat fick jag komma in på mitt rum. En sköterska kom in och berättade att jag skulle få stanna kvar över natten. Hon kunde inte ge någon information om hur operationen hade gått, vad de hade hittat osv. Hon kunde bara berätta att jag måste vara kvar, att jag ska ha en kateter i en vecka och att läkaren skulle komma in och prata med mig dagen efter (igår, onsdag). Det var bara att acceptera läget. Jag försökte fördriva tiden med att titta på tv, men det gick inget bra då jag var väldigt trött och hade svårt att hänga med. Jag försökte äta också, men jag var så torr och öm i halsen efter slangen och morfinen att jag knappt kunde svälja. Mikael ringde senare på kvällen för att fråga hur det var med mig och han undrade om han skulle komma förbi med någonting. Han hann dock inte då han slutade en stund efter att entrén till lasarettet stängde och det var ingen annan som tog sig tid att komma förbi heller (bad snällt mina vänner på facebook då jag ville ha lite godis).
Det blev ingen sömn för mig under natten p.g.a. att jag hade väldigt ont i överkroppen (man ligger tippad med sin kroppsvikt mot axlarna under operationen) och p.g.a. att jag inte kunde vrida på mig hur jag ville. Katetern hängde nämligen på höger sida av sängen och om jag skulle vända på mig så att jag låg med rumpan mot den så skulle det dra i slangen, vilket inte är så bekvämt. Jag kan verkligen inte sova om jag inte får vända på mig ett par gånger, så jag fick ligga och kolla på tv. En sköterska kom in till mig kl.06:20 med värktabletter och två timmar senare försökte jag äta frukost. En macka med ost slank ner. Vid lunchtid kom läkaren in och berättade hur det har gått. De opererade i 90 minuter och jag fick, som jag befarade, diagnosen endometrios. Jag hade mycket, men det mesta satt mellan urinblåsan och livmodertappen. Mina fortplantningsorgan är intakta. Min vänstra äggledare hade dock fastnat i någon fettvävnad och satt för högt upp (om jag förstått rätt), men det är åtgärdat nu så nu sitter den där den ska.
Med tanke på att vi har försökt få barn i snart 3 år utan resultat och med det faktum att jag har endometrios så föreslog läkaren IVF om vi vill ha barn. Då brast det. Jag har hela tiden sagt att IVF är en sista utväg då det är ganska komplicerat och att det helt enkelt inte känns rätt för mig, men nu är det som att jag har två val: antingen så provar jag det eller så får jag gå barnlös. Nu finns det inga garantier på att jag kommer bli gravid genom IVF, men jag kommer garanterat inte bli gravid genom den behandlingsmetod som jag har valt: minipiller. En vanlig behandlingsmetod för endometrios är minipiller då man vill ta bort mensen helt p.g.a. att det är när man har mens som endometrioshärdarna uppstår. Mikael har frågat om vi inte kan fortsätta försöka som vanligt nu när mina härdar är bortopererade, men det är dumt att riskera att de kommer tillbaka under mensen jag har när vi försöker. Endometrios kan resultera i att organ växer samman och det vill jag inte.
Jag är helt förstörd och vet inte alls hur jag ska göra (tänker långsiktigt). Just nu håller jag på att läsa på om endometrios och kost. Man bör undvika vissa livsmedel, så jag håller på att sammanställa en lista över dessa. Sen ska jag sätta mig ner och tänka över vad jag vill, verkligen vill, göra med mitt liv. Jag får helt enkelt förbereda mig på ett barnlöst liv.
Jag kommer sluta blogga. Helt. Jag känner ingen glädje i det längre då jag bara har otur och saker aldrig löser sig. Jag kommer att ha kvar bloggen då jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad jag har skrivit, men jag kommer inte fortsätta skriva i den. Inte än på länge i alla fall. Det skulle vara om det sker ett mirakel... Vill ni höra hur det är med mig och vad som händer i mitt liv kan ni maila mig på [email protected] eller adda mig på facebook. Jag finns också på Familjeliv.
Ha det gott och tack för att ni har följt mig
Operationstid
Publicerat den
Nu har jag äntligen fått en tid för titthålsoperationen! 
Jag blev smått nervös när jag fick se att tiden är redan om 3 veckor, men det ska bli så skönt att få det gjort. Det värsta med den dagen (får vi hoppas i alla fall) är att jag måste kliva upp strax efter kl.05 då jag ska vara på lasarettet kl.07:30. Två veckor innan operationen, senast nästa vecka med andra ord, ska jag ha tagit blodprover på vårdcentralen så imorgon ska jag ringa om det. Jag har för mig att jag bara kan gå dit utan att boka tid, men det är lika bra att höra sig för. I övrigt så känner jag mig laddad inför operationen, jag som har väntat så länge på den.
Jag blev smått nervös när jag fick se att tiden är redan om 3 veckor, men det ska bli så skönt att få det gjort. Det värsta med den dagen (får vi hoppas i alla fall) är att jag måste kliva upp strax efter kl.05 då jag ska vara på lasarettet kl.07:30. Två veckor innan operationen, senast nästa vecka med andra ord, ska jag ha tagit blodprover på vårdcentralen så imorgon ska jag ringa om det. Jag har för mig att jag bara kan gå dit utan att boka tid, men det är lika bra att höra sig för. I övrigt så känner jag mig laddad inför operationen, jag som har väntat så länge på den.
Jag är så duktig!
Publicerat den
Jag har varit så duktig de senaste två veckorna och Mikael berömmer mig ofta över att jag är så stark som står emot. Efter det senaste videoinlägget bestämde jag mig för att sluta med alla onyttigheter och jag har lyckats hålla det! Jag har försökt förut, men p.g.a. att jag har mått dåligt har jag halkat tillbaka i gamla vanor. Nu verkar det dock som att jag kan hålla det här, för varje gång jag är minsta sugen på någonting så tar jag en frukt eller dricker ett glas kolsyrat mineralvatten.
Mikael var på bio igår och då jag visste att han skulle äta godis blev jag också sugen på det, men jag nöjde mig med morötter och dip. Idag har jag laddat upp med massor av frukt, så det tänker jag kalasa på om suget skulle komma tillbaka. Det har nästan försvunnit helt sedan jag slutade med juice och yoghurt (vet med mig att det ökar sötsuget), men ibland kan det komma tillbaka lite smått. Jag tror nog att det sitter mer i huvudet, så det gäller att vara stark och försöka ignorera det bara. Det är det jag har gjort
Jag tänkte att jag skulle väga mig någon dag också, men jag måste ordna ett nytt batteri till vågen först.
Nu ska fläsket väck!
Publicerat den
I onsdags kickstartade jag min viktnedgång med en långpromenad på 7-8 km. Jag gick samma sträcka idag och slog min tid med 10 minuter! Jag blev nästan lite chockad när jag klev innanför dörren och kollade på klockan, för enda skillnaden idag jämfört med i onsdags var att jag idag hade bättre skor och en vattenflaska med mig. Det kändes som att jag gick segare idag, men icke. Vad roligt det är när man ser resultat på något sätt. Det dröjer nog någon vecka innan jag kan se/känna resultat på kroppen också, men det kommer. Ett nytt batteri till vågen måste jag fixa så att jag kan se hur mycket jag går ner under loppets gång. Jag hade först tänkt att bara fokusera på hur jag känner mig, men det kan vara roligt att se lite siffror. Eller vad säger ni?
Hur gör ni andra som försöker gå ner i vikt? Går ni efter vågen, måttband, ögonen eller känslan?
Ibland hatar jag att vara kvinna
Publicerat den
Vilket helvete det ska vara att ha mens... Jag har haft problem med starka menssmärtor i 10 år nu och i tisdags var det så illa att jag var millimeter ifrån att ringa akuten (det kändes bokstavligt talat som att magen skulle sprängas). Jag valde dock att inte göra det då de inte hade kunnat göra någonting, kanske ge mig smärtlindrande på sin höjd och det vill jag inte ta med tanke på att jag försöker bli gravid. Det blev i alla fall bättre efter att jag suttit på toaletten, i 30 minuter, med benen på en stol (knäna pekandes uppåt) och med en värmedyna tryckt mot magen.
Det är tråkigt att man ska behöva ha det så här. Jag var till läkare precis i början när jag fick mina besvär och det enda som kom på tal var p-piller och smärtlindrande (preventivmedel är ju inte aktuellt nu och smärtlindrande är inte bra, vare sig man försöker bli gravid eller ej). Jag har idag pratat med kvinnokliniken om detta. Jag berättade om min situation och sa att jag vill försöka få till en laparoskopi då jag har haft långvariga besvär plus att jag har symptom som kan tyda på endometrios, så nu är jag uppsatt på väntelistan. Jag är bara rädd att jag kommer få samma svar som tidigare: att det är onödigt med tanke på att mina äggledare ser bra ut. En tid hos vårdcentralen ska också bokas så att jag ökar chanserna att få hjälp med detta. Jag kommer kriga för att få göra en laparoskopi!
Dumma värk!
Publicerat den
Jag hatar att ha ägglossning (mens också för den delen, men det är två veckor kvar tills jag skall behöva stå ut med det) då det gör så förbannat ont! Det har ömmat i två dagar nu, igår på vänster sida och idag på höger sida. Det gör ondare idag så jag antar att ett ägg är på väg att släppas vilket i sig är bra, men det är irriterande att det skall behöva göra ont. Mensvärk kan man ju lindra med diverse metoder (värmedyna i mitt fall), men jag har aldrig hört att man kan göra detsamma med ägglossningsvärk. Kanske på tiden att jag googlar det 
Ni som inte skyddar er, brukar ni ha ont vid ägglossning?
Hjärta och lungor
Publicerat den
Det blev ett besök till vårdcentralen tidigare idag för att kolla att hjärta och lungor är som de skall. Jag var rädd att hjärtat skulle slå oregelbundet då jag upplever att det ibland rusar iväg i situationer där det inte borde göra det, men undersökningarna visade på motsatsen (fick bl.a. göra ett EKG). Det såg nästintill perfekt ut, likadant vad gäller lungorna och blodtrycket. Nu återstår det att se vad blodproverna säger. Jag skulle bli förvånad om Hb är normalt, men jag har ju en tendens att ha fel vad gäller prover och undersökningar så det kommer säkert se bra ut det också...
Hormonprover
Publicerat den
Jag minns inte om jag har nämnt det förut, men jag har länge haft besvär med ömmande bröst och i onsdags var jag till vårdcentralen för att få det undersökt. Jag fick träffa en kvinnlig läkare som gjorde en check up på mina bröst. Hon kunde inte hitta någonting konstigt och har nu skickat en beställning om hormonprover. FSH, prolaktin och östradiol skall kollas, prover som jag ville skulle kollas under fertilitetsutredningen... Ett av proverna (östradiol, skulle jag gissa på) kommer att skickas till Uppsala för analys. Det kommer därför dröja innan jag har fått svar på allt, men det bryr jag mig inte om. Nu blir det i alla fall av! Dock tråkigt att man skall behöva gå omvägar för att saker och ting skall bli gjorda.
Proverna kommer tas imorgon förmiddag.
Det tar sig!
Publicerat den
Jag har varit väldigt duktig de senaste dagarna när det gäller kost och träning jämfört med innan jag blev sjukskriven (sjukskrivningen gick ut i tisdags). Jag har bl.a. börjat äta frukost, lunch och mellanmål fast Mikael inte är hemma. Han var annars den som påminde mig om att jag var tvungen att äta och om han då inte var hemma och kunde påminna mig glömde jag bort det. Nu har jag tagit mig i kragen och börjat äta på eget initiativ, utan att någon behöver säga till mig! Jag känner mig dock fortfarande trött, men jag tror att om jag bara fortsätter äta och träna så kommer jag återfå energin så småningom. Det är nog en stor omställning för kroppen att gå från att inte äta och bara sitta hemma till att börja äta och röra på sig. Det känns än så länge okej och jag hoppas att mina skador inte skall begränsa mig för mycket.
Jag känner mig dock fortfarande trött, men jag tror att om jag bara fortsätter äta och träna så kommer jag återfå energin så småningom. Det är nog en stor omställning för kroppen att gå från att inte äta och bara sitta hemma till att börja äta och röra på sig. Det känns än så länge okej och jag hoppas att mina skador inte skall begränsa mig för mycket.Vad gäller träningen har jag tränat måndag-onsdag och idag är det vilodag. I måndags mjukstartade jag med en långpromenad som planerat, i tisdags cyklade jag 6 km och tränade jympa på Friskis och igår tränade jag enbart jympa på Friskis. Jag har idag lagom träningsvärk i vaderna, men det är inte så konstigt med tanke på att jag inte har tränat på en halv evighet Imorgon blir det ett förlängt jympapass. Jag bara älskar jympa! Jag skall dock försöka prova intervall/flex och cirkelfys när jag känner att jag klarar av det.
Imorgon blir det ett förlängt jympapass. Jag bara älskar jympa! Jag skall dock försöka prova intervall/flex och cirkelfys när jag känner att jag klarar av det.
Informationsträff
Publicerat den
Idag har jag varit på informationsträff på Friskis&Svettis. Det visades en Powerpoint på projektorn med information om hur verksamheten fungerar och hur det går till när man blir instruktör. Det tar nästan ett år innan man är licensierad och processen börjar med att man går på det här mötet, lämnar in en intresseanmälan och blir kallad till intervju eller en praktisk uttagning beroende på om man är intresserad av att bli gym-, spinning- eller jympainstruktör. Jag är intresserad av att bli både gym- och jympainstruktör, men om jag var tvungen att välja en skulle det utan tvekan bli jympainstruktör med inriktning på medel och boxning (jag har instruerat boxning förut, men aldrig i en idrottsförening).
Jag är kallad till intervju om en och en halv vecka, torsdagen den 6/12. Jag skall träffa de som rekryterar gyminstruktörer och gå igenom min intresseanmälan. Jag kommer att få svara på ett antal frågor (vad jag har för idrottslig bakgrund, varför jag anser mig vara bättre än alla andra som är intresserade, hur jag skulle instruera osv) och instruera i tre stycken övningar. Jag har inte valt ut några ännu, utan det gör jag när det börjar dra ihop sig. När jag kommer att bli kallad till den praktiska uttagningen för jympainstruktörer är inte fastställt ännu (alla som har lämnat in en intresseanmälan blir kallade samma dag).
Om det går bra på intervjun och/eller den praktiska uttagningen kommer jag att bli antagen och skickad på utbildning. Jag minns inte vad de sade om utbildningen mer än att det är två steg och att det skiljer sig något beroende på om man vill bli gym- eller jympainstruktör. Jag tycker hur som helst att det skall bli spännande och jag håller tummarna för att jag blir licensierad instruktör, med inriktning på boxning.
Gymvärd
Publicerat den
Vilken dag det har varit! Jag fick ett sms sent igår kväll av gymvärdsansvarige på Friskis&Svettis. Han bad om ursäkt över att han inte har hört av sig förrän nu och undrade om jag fortfarande är intresserad av att bli gymvärd (jag skickade in en intresseanmälan i början av oktober). Han föreslog att jag skulle komma förbi imorgon och köra ett pass med honom kl.17-19. Vi kom överens om att ses i cafeterian kl.16:30. När jag kom dit pratade vi om vad jag har gjort inom hälsa och idrott, kollade igenom en pärm med viktiga papper, kollade igenom lokalerna, gick igenom förråden och började arbeta. Mina arbetsuppgifter kommer att vara att underhålla med material (sprit i flaskorna och påfyllning av papper), sortera vikter, torka av maskinerna, kontrollera maskinerna, reparera trasiga delar, plocka undan material som ligger på golvet, vattna blommor m.m. Det kanske inte är de roligaste arbetsuppgifterna, men jag är positiv till det med tanke på att jag har fått in en fot i branschen och kan, om det går bra, ta det ett steg längre. Nästa söndag är det t.ex. informationsträff för alla som är intresserade av att bli instruktörer. Det behövs fler och jag som länge har drömt om att bli instruktör eller personlig tränare skall utan tvekan gå! Här går vi all in på Friskis.
Njurbäckeninflammation
Publicerat den
Kommer Ni ihåg att jag var hemma från praktiken p.g.a. magsmärtor i slutet av oktober? Jag sade att jag trodde att jag hade ett medfött problem, men det har jag inte. Jag fick idag veta att jag hade njurbäckeninflammation som 5-åring (jag minns att jag hade svåra smärtor i underlivet, men jag trodde att det var en svår urinvägsinfektion). Om man har njurbäckeninflammation måste man snabbt behandlas med antibiotika, annars kan bakterierna nå njurarna. Jag vet inte vad som hände, om jag fick behandling för sent eller om jag inte fick någon alls, men jag fick hur som helst skada på mina njurar. Låt oss säga att de skall arbeta 50 % var. Hos mig arbetar den ena 55 % och den andra 40 % (mamma får rätta mig om jag säger fel). Resultatet av det är att jag inte kan tömma blåsan som man skall och att jag, oftast, inte kan uträtta båda behoven på samma toalettbesök. Jag måste vänta några minuter emellan. Jättejobbigt!
Jag har i alla år varit medveten om att njurarna inte fungerar som de skall, men det dröjde hela 17 år innan jag fick veta exaktvad som har gett upphov till problemet... Bra, va?
Att du har mage
Publicerat den
Jag fick lov att gå hem från praktiken vid lunchtid idag p.g.a. att min mage inte vill som jag vill. Jag har haft problem med njurarna i många år (jag tror att det är medfött) och jag känner av det varje dag, men det är sällan som min vardag blir lidande av det. Den här dagen har dock varit jobbigare än vanligt av den anledningen att jag har haft smärtsamma magknip. Jag har inte kunnat göra annat än att sitta på toaletten och hålla tummarna för att det skall gå över. Hur roligt är det på en skala?
Jag är inte den som brukar bli sjuk, men det kändes dumt att stanna kvar och riskera att smitta övriga medarbetare eller kunder. Jag misstänker att det är njurarna som spökar, men det skulle kunna vara någonting annat. Jag tvivlar dock starkt på det... Det viktigaste är väl att det går över och att det dröjer innan jag drabbas av skiten igen.
Ni skall inte behöva stå ut med mitt toalett- och magknipsprat mer. Jag ville bara säga att det här var första gången på 7 år som jag har varit tvungen att gå hem från praktiken - för en skitsak, rent ut sagt! Det känns mindre bra, men vad gör man när man inte mår helt hundra? Min handledare höll med om att det var lika bra att gå hem och vila, så det skall jag göra resten av dagen. Det kan hända att det blir långhelg för min del, men jag klagar inte.
Nu kör vi!
Publicerat den
Viktminsknings- och hälsobloggen är härmed öppnad!
Provsvar
Publicerat den
Provsvaren från vårdcentralen kom med posten idag. Jag blev positivt överraskad när jag öppnade kuvertet och såg att läkaren hade gjort en översikt av proverna. När jag tog blodprover i vintras fick jag bara hem ett brev där det stod att proverna var normala, men den här gången fick jag se med egna ögon vad det var de hade undersökt. De hade b.l.a. kontrollerat blodvärde, levern, långtidssocker, njurfunktion, sänka, salthalt m.m. Salthalten var på gränsen till lågt och långtidssockret var lågt, dock inte överdrivet. Man bör ha ett värde på 27-42. Jag hade 26. Läkaren hade längst ned i brevet skrivit att det är vanligt att ungdomar utan benägenheter för diabetes har ett lågt långtidssocker, så det var ingenting att oroa sig över.
Det känns bra att proverna var normala, men nu är frågan: vad är det som är fel?
Bang bang
Publicerat den
Hur många gånger skall man behöva besöka vårdcentralen innan läkarna kan komma med en diagnos?! Jag vill bara bli av med den strålande känslan i huvudet, men det verkar tyvärr som att jag måste leva med smärtan. Jag har haft koncentrationssvårigheter och insomningsproblem i snart två år, men det är inte allt... De senaste månaderna har jag också haft svårigheter att fästa blicken på ett objekt, då det är som värst, (det svartnar eller blir suddigt på grund av tårbildning) och ibland strålar det så intensivt att smärtan går ut i ögonen. Jag behöver inte glasögon, men det skadar inte att göra en synundersökning (jag har inte gjort någon på flera år och det känns som att det är dags även om jag ser bra på nära och långt håll). Jag är dock säker på att den inte kommer att visa någonting och att besvären/smärtan beror på någonting annat. Frågan är bara vad...
Dagens besök på vårdcentralen gick bättre om man jämför med det i vintras, men jag hade hoppats på att läkaren skulle göra mer. Han ställde några frågor och kollade i mina ögon, kollade rörligheten i mina axlar (jag nämnde att jag har problem med den högra och ville att han skulle undersöka den) och kollade på min nacke. Jag fick vrida på huvudet och prova att placera hakan på nyckelbenet. Jag hade problem med det sistnämnda på grund av att han hade sin hand i närheten av min hals och han sade att det oroade honom, men hur lätt är det på en skala att lägga hakan på nyckelbenet när det är någonting i vägen? Det gick hur bra som helst hemma iallafall. No worries there.
Det gick hur bra som helst hemma iallafall. No worries there. Jag fick inget direkt svar på vad det är som kan vara fel, men läkaren sade att jag är något stel i bakhuvudets nedre del och att jag kan medicinera mot smärtan. Han pratade om läkemedel som innehåller ett särskilt ämne (jag minns inte vad det heter), men det var ingenting som han rekommenderade av den anledningen att man kan bli beroende av det eller att det så småningom blir verkningslöst på grund av att kroppen anpassar sig. Det var aldrig tal om någon annan sorts behandling, så jag antar att det bara är att le och se glad ut. Skitkul...
Get out of my head
Publicerat den
Det är tre månader sedan jag avslutade min behandling på Fysiokliniken. Det kändes för en sekund som att det hade blivit bättre, men jag märker ingen som helst skillnad längre mer än att jag inte behöver blunda varje gång det strålar på framsidan av huvudet.
Jag skall till vårdcentralen i slutet av augusti (... igen...) och undersöka huvudet/prata om en annan behandlingsform. Jag skall träffa samma läkare som jag var till med hälen och som jag pratade med när jag gick in i väggen. Han fick senast vi sågs veta att jag har blivit misshandlad, men jag hade aldrig en tanke på att det kan vara anledningen till att jag har ont. Jag misstänker att en händelse som ägde rum under vintern -07 kan vara boven i det här fallet, men det är inte säkert. Det lär visa sig om några veckor.
Boobylicious
Publicerat den
Jag skrev för snart två veckor sedan att jag vet vad jag vill göra om det visar sig att jag inte kan bli gravid på naturlig väg och jag tänkte att jag skulle avslöja vad det är. Jag har varit intresserad av hälsa och idrott i snart tretton år och var som mest aktiv i tonåren då jag var inne i en period där jag tränade mellan sex till tio pass i veckan. Det kan låta som överdrivet mycket, men jag mådde väldigt bra av det och skulle mer än gärna gå tillbaka till att vara lika aktiv. Jag vågar dock inte av den anledningen att jag är rädd att jag skall bli så pass fit att brösten blir mindre...
Jag kom in i puberteten som 11-åring och var en av de första i klassen att utveckla bröst. Jag blev mobbad på grund av det i slutet av mellanstadiet och i början av högstadiet (det sades att jag stoppade min bh med strumpor. Jag fick efter att ha bevisat att så inte var fallet höra att jag hade för stora bröst för min ålder). Jag struntar i alla påhitt med tanke på att barn och ungdomar kan vara väldigt rättfram, men vad jag inte kan strunta i är att jag också var den som stannade i utvecklingen. Jag har haft (nästan) samma storlek i över tio år och det är pinsamt! Jag vill ingenting hellre än att se ut som en kvinna och känna mig kvinnlig, men det är svårt när man ser ut som en liten flicka och känner sig som en karl...
Jag har mått väldigt dåligt den senaste veckan och ikväll kände jag att jag behövde prata med hjärtat* (jag mår bättre av att prata om whatever it is that makes me sad). Jag sade i början av vårt förhållande att jag vill göra en bröstförstoring och hans spontana svar blev att han kommer att lämna mig om jag ändrar storleken på mina bröst. Han menade det dock aldrig, utan han ville bara markera att han är emot det. Jag hade aldrig berättat varför jag vill skaffa större bröst, men jag har nu gjort det. Jag har berättat att jag mår psykiskt dåligt och att jag får ångest varje gång jag ser en kvinna med stora bröst, varje gång jag visar mig i underkläder, varje gång jag är naken, varje gång jag har varit eller är intim med någon, varje gång jag skall köpa eller välja kläder, varje gång jag ligger ner, varje gång jag vistas bland folk med mera. Hjärtat hade ingen aning om att det var så illa och han har mer förståelse idag än han hade när vi pratade om det här första gången. Han har ändrat inställning tack vare kvällens diskussion och han säger numera att han stöttar mig i det hela. Han vill dock inte att jag skall välja en storlek som går till överdrift, men det kommer jag inte att göra. Jag planerar inte att bli nästa Linda Rosing eller Natacha Peyre (jag menar ingenting illa om dem som personer. Jag använder de bara som exempel). Jag vill ha en storlek som känns bra och som ser naturtrogen ut.
Jag har kikat på före- och efterbilder på internet nu i dagarna och har hittat en bild (den högst upp till höger) på Kosmedics hemsida som illustrerar på ett ungefär vilken storlek jag skulle vilja ha. Jag har visat den för hjärtat och jag har hans godkännande, men bara om jag lovar att inte välja en större storlek och att han får följa med på konsultationen. Deal!
Det som återstår innan en eventuell operation är att spara pengar (jag vill inte låna från banken!), boka konsultation, gå på konsultationen, välja storlek och boka operation. Jag vill ha booooobs!
* jag återgår till att kalla Mikael för hjärtat. Det känns mer naturligt med tanke på att det är vad jag kallar honom till vardags.
Operation fettknöl
Publicerat den
Besöket på vårdcentralen gick bättre än jag hade förväntat mig. Jag var övertygad om att läkaren endast skulle känna på knölen och säga att den inte är farlig, men hon kände på den och kontrollerade så att det inte var en vätskeansamling - genom att sticka en nål i den. Det kom dock ingenting och hon chansade på att det är en fettknöl som fortfarande är i ett förstadie eftersom den är väldigt mjuk. Hon sade att man kan operera bort den, men att jag kommer att få ett väldigt fult ärr (jag fick en leverfläck borttagen för två år sedan och det ärret är allt annat än vackert....). Vi kom överens om att jag skall avvakta och se hur det artar sig. Skulle det vara så att knölen blir besvärlig kommer den att tas bort.
No more visits
Publicerat den
Jag ringde till Fysiokliniken strax innan lunch för att avboka morgondagens behandling. Jag förklarade för sjukgymnasten att det inte har gett resultet (det har snarare blivit värre) och att det inte är någon idé att fortsätta, utan att det är smidigare att höra med läkarna på vårdcentralen om vi inte kan påbörja någon annan sorts behandling - eller genomgå fler undersökningar. Det skall inte behöva vara såhär. Det skall bli så skönt att slippa alla dessa nålar!
