What a day!
Publicerat den
Jag skulle ha varit på vårdcentralen i förmiddags, men mobiltelefonen ringde tio minuter innan det var dags att klä på sig och gå. Det var en sköterska som meddelade att läkaren som jag skulle besöka hade blivit sjuk och att jag därmed var tvungen att omboka min tid. Det var ingen som hade möjlighet att ta emot mig senare i veckan, så jag skall dit fredagen den trettonde. Jag har ingenting emot att vänta i en och en halv vecka bara knölen/utbuktningen blir undersökt. Hjärtat är orolig över att det skall vara någonting farligt, men det är det förmodligen inte. Jag skulle chansa på att det kan ha att göra med misshandeln eftersom knölen/utbuktningen sitter på samma sida som min skadade axel. Det återstår att se vad de säger. Jag förväntar mig inte att de skall göra någonting åt den, utan de kommer säkerligen bara klämma på den och påstå att det inte är någonting att bry sig om. Den svenska sjukvården suger...
Jag hade i kalendern antecknat att jag bortsett från vårdcentralen skulle till Fysiokliniken för min femte behandling, men det visade sig att det hade blivit ett missförstånd mellan mig och sjukgymnasten. Han hade skrivit torsdagen den femte i sin kalender, men han hade till mig sagt onsdagen den fjärde. Han sade att det är möjligt att han hade sagt fel, men han sade att jag inte behövde komma tillbaka imorgon av den anledningen att han kunde ta emot mig idag - samtidigt som han hade en annan patient.
Det gick som vanligt på behandligen. Det enda som skilde sig idag jämfört med tidigare var att det gjorde fruktansvärt ont när man vred på nålen som satt i handen. Det var inte långt ifrån att jag skrek och gav sjukgymnasten en smäll, men jag härdade ut och försökte att hålla god min. Jag skall på ett sista besök nästa vecka (en timme innan jag skall vara på vårdcentralen) och det är ingenting som jag ser fram emot. Det skall dock bli skönt att slippa alla nålar efter det. Urs!
Jag hade i kalendern antecknat att jag bortsett från vårdcentralen skulle till Fysiokliniken för min femte behandling, men det visade sig att det hade blivit ett missförstånd mellan mig och sjukgymnasten. Han hade skrivit torsdagen den femte i sin kalender, men han hade till mig sagt onsdagen den fjärde. Han sade att det är möjligt att han hade sagt fel, men han sade att jag inte behövde komma tillbaka imorgon av den anledningen att han kunde ta emot mig idag - samtidigt som han hade en annan patient.
Det gick som vanligt på behandligen. Det enda som skilde sig idag jämfört med tidigare var att det gjorde fruktansvärt ont när man vred på nålen som satt i handen. Det var inte långt ifrån att jag skrek och gav sjukgymnasten en smäll, men jag härdade ut och försökte att hålla god min. Jag skall på ett sista besök nästa vecka (en timme innan jag skall vara på vårdcentralen) och det är ingenting som jag ser fram emot. Det skall dock bli skönt att slippa alla nålar efter det. Urs!
I don't want to continue
Publicerat den
Den fjärde behandlingen ägde rum idag och det gick som vanligt relativt bra - om man bortser från att det kan vara obehagligt när man vrider på nålarna. Det finns egentligen ingenting att säga om behandlingen mer än att jag överväger att avbryta den inom kort. Det känns nämligen inte som att den hjälper i den utsträckning som jag skulle vilja (om den hjälper överhuvudtaget) samtidigt som det börjar bli dyrt då jag måste betala per gång - jag har alltid trott att det är gratis om man har en remiss. Tänk så fel man kan ha!
A piece of me is gone
Publicerat den
Jag har under många år haft en vårtliknande utbuktning på tungan, men det har aldrig varit aktuellt att söka läkarvård då den inte har varit till besvär. Den har dock varit en aning öm i veckan på grund av att jag har struntat i att rensa tänderna med fingrarna/tandpetare/tandborste som jag brukar göra i vanliga fall. Den har tack vare det blivit irriterad och skiftat färg från vit till lila. Jag reflekterade inte särskilt mycker över förändringen förrän det oväntade hände: jag hade precis kommit hem från behandlingen och skulle hämta någonting i sovrummet när jag kände någonting segt i munnen. Jag trodde att det rörde sig om matrester som hade lossnat ifrån tänderna, men när jag kikade visade det sig att utbuktningen hade ramlat av! Det var en befrielse eftersom den har varit jobbig emellanåt, men det kändes samtidigt konstigt - som om någonting saknades. 
Jag har ingen aning om vad det var som satt på tungan, men efter att ha sökt efter information på internet verkar det som att det har rört sig om en vårta. Hur man nu kan få en på tungan......
Jag har ingen aning om vad det var som satt på tungan, men efter att ha sökt efter information på internet verkar det som att det har rört sig om en vårta. Hur man nu kan få en på tungan......
It's not working
Publicerat den
Det blev en tidig uppstigning denna morgon av den anledningen att jag skulle till Fysiokliniken för min tredje behandling. Det var som vanligt väldigt obehagligt och det var nästan så att man skrek inombords när sjukgymnasten vred på nålarna. Det var inte den trevligaste känslan, men det är ingenting som man inte står ut med. Det handlar lyckligtvis endast om tjugofem minuter - man vrider på nålarna två gånger.
Jag har haft funderingar på att avbryta behandlingen på grund av att det inte hjälper samt att det kostar varje gång. Jag har säkerligen missuppfattat det hela, men jag har alltid trott att det är gratis om man har en remiss - vilket jag har. Det återstår någon enstaka behandling (två eller tre), sen får det vara nog.
Jag har haft funderingar på att avbryta behandlingen på grund av att det inte hjälper samt att det kostar varje gång. Jag har säkerligen missuppfattat det hela, men jag har alltid trott att det är gratis om man har en remiss - vilket jag har. Det återstår någon enstaka behandling (två eller tre), sen får det vara nog.
You're making me sick
Publicerat den
Jag är inte den som brukar bli sjuk, men nu känns det som att någonting är på gång då jag har börjat reagera på varm mat. Jag har inga problem med att äta kalla livsmedel eller rätter, men när det är någonting som är varm blir jag illamående. Det har varit såhär i snart fyra dagar och det är en aning skrämmande eftersom jag har emetofobi - överdriven rädsla för att spy. Det är inte så att jag drabbas av panik, men det händer att jag får ångest av tanken på att jag när som helst kan spy trots att det är över tio år sedan som jag gjorde det senast. Jag hoppas att jag inte är på väg att bli magsjuk eller liknande, utan att det skall vara någonting annat - t.ex. en reaktion. Jag äter i vanliga fall väldigt dåligt och det kan vara så att kroppen reagerar med illamående när jag väl äter. Who knows?
No more episodes
Publicerat den
Det känns som att den senste behandlingen hjälpte då jag inte har haft några episoder sedan i måndags. Det är en befrielse eftersom jag tack vare det är piggare och gladare samtidigt som koncentrationen har blivit bättre. Jag räknar dock inte med att det kommer att hålla i sig eftersom vissa sjukdomar/besvär tenderar att komma tillbaka. Jag kommer fortsätta med behandlingen och skulle det visa sig att det blir värre (d.v.s. att smärtan vägrar ge med sig) kommer jag att kontakta vårdcentrale igen - så får de komma på en annan lösning.
Quasimodo
Publicerat den
Det verkar som att det inte räcker med paranoia, obsessive-compulsive dissorder, strålande känsla i huvudet och trehundra olika skador (höger axeln, höger långfinger, höger häl och båda knän) utan det skall ständigt tillkomma eller hända någonting nytt. Den här gången handlar det om en utbuktning på skuldran som är lika stor som en hockeypuck. Jag har haft den under en längre period (säkerligen tre år), men jag har valt att strunta i den eftersom den inte har varit till besvär mer än att den har varit något öm i samband med att jag pluggar - pga. att jag sitter fel. Hjärtat har uppmanat mig att kontakta vårdcentralen av den anledningen att han är orolig över att det skall vara någonting allvarligt - som cancer. Jag är dock inte orolig över att det skall vara någonting sådant, utan jag misstänker att det kan vara en fettknöl eller en broskbildning som har uppkommit tack vare misshandeln. Den sitter nämligen på samma sida som min skadade axel.
Det är svårt att beskriva hur denna utbuktning eller knöl ser ut, men den är cirka åtta centimeter i diameter och är mjuk på utsidan, men hård på insidan. Man kan flytta innanmätet om man tar ett stadigt grepp. Trevligt, va?
You're hurting me
Publicerat den
Det är tre och en halv vecka sedan som jag skadade hälen i samband med pärmincidenten. Det kändes som att det var på väg att bli bättre efter besöket på vårdcentralen, men det stannade av där vilket innebär att den fortfarande är hård, en aning öm samt att det är svart i hålet - förmodligen torkat blod som inte har hittat sin väg ut. Jag har haft funderingar på att kontakta läkaren igen, men de kommer med största sannolikhet säga att jag skall fortsätta som vanligt. De sade nämligen samma sak när jag undersökte axeln efter misshandeln och då trodde dem sig veta vad det var som var fel. Jag kommer att avvakta och eventuellt kontakta vårdcentralen igen om det vägrar ge med sig.
I hope it's not getting any worse
Publicerat den
Det är snart en vecka sedan som jag påbörjade behandlingen för den strålande känslan i huvudet och det känns i dagsläget som att det inte kommer att hjälpa av den anledningen att smärtan har förvärrats sedan i onsdags. Det är dock inte samma sorts smärta, utan den har ändrat skepnat. Det är nästan så att det känns som att det är värre idag jämfört med för någon vecka sedan. Jag misstänker att det är kroppens sätt att reagera på någonting som den inte är van vid och jag hoppas att det blir bättre för varje behandling. Jag vill inte ha det såhär eftersom det är obehagligt samtidigt som det är oroande.
Den andra behandlingen gjordes idag och det gick ungefär som senast - enda skillnaden var att det gjorde ont på höger sida och inte vänster. Jag kan inte säga så mycket mer om denna gång eftersom det endast har gått någon timme. Jag återkommer om några dagar - om jag känner någon skillnad.
Den andra behandlingen gjordes idag och det gick ungefär som senast - enda skillnaden var att det gjorde ont på höger sida och inte vänster. Jag kan inte säga så mycket mer om denna gång eftersom det endast har gått någon timme. Jag återkommer om några dagar - om jag känner någon skillnad.
Obsessive-compulsive dissorder
Publicerat den
Jag har under många år varit paranoid och misstänker att det är en följd av mobbingen - eftersom det var i tidiga tonåren som det började. Diagnosen kom dock inte förrän cirka fem år senare i samband med att jag gjorde en undersökning/utredning på psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Smedjebacken efter det här med mobbingen, misshandeln och aborten. Jag hade aldrig någon som helst tanke på att jag kunde vara paranoid, men jag kände innerst inne att det var någonting fel på mig. Jag minns att pappa sade att diagnosen inte kunde stämma, men efter att ha gjort research kunde jag konstatera att den gjorde det. Det kändes som att en sten lossnade från bröstet eftersom jag äntligen fick veta svart på vitt vad som var fel.
Jag har försökt att handskas med min paranoia, men det har varit väldigt svårt eftersom jag har lidit av det i över ett decennium. Det blev bättre i samband med att jag flyttade till Västerås, men jag har fortfarande en lång väg kvar att gå och jag är osäker över om jag kommer att bli frisk - för det är en personlighetsstörning, en sjukdom. Jag är övertygad om att jag kommer att få dras med det här under resten av mitt liv, men jag kommer att göra vad jag kan för att det inte skall ta över min vardag som det gjorde för några år sedan.
Det är ingen hemlighet att jag är paranoid eftersom jag har nämnt det tidigare, men vad folk inte vet är att jag även lider av obsessive-compulsive dissorder - så kallade tvångstankar eller tvångshandlingar. Tvångstankar kan beskrivas som ihållande, inkräktande tankar och fantasier som ger upphov till ångest och oro medan tvångshandlingar är ritualer som utförs för att dämpa ångest eller förhindra att någonting hemskt skall inträffa. Jag måste bland annat stänga lägenhetens alla dörrar på ett särskilt sätt, gå igenom köket och in i sovrummet när jag skall sova (man kan gå igenom vardagsrummet, men det blir fel), kliva upp på trottoarer och trappor med höger fot först, ta på/av mig skorna på ett särskilt sätt m.m. Jag inbillar mig att någonting hemskt skall hända om jag inte gör det här och får ångest om jag omedvetet gör fel. Det går lyckligtvis över efter några timmar.
(Jag väljer att skriva om det här eftersom det var nyligen som jag konstaterade att jag har OCD)
We don't know if it's going to work
Publicerat den
Jag skulle egentligen ha varit i skolan under förmiddagen, men jag fick i måndags lov att meddela min lärare om att jag inte skulle ha möjlighet att närvara på lektionens första två timmar pga. att jag hade en bokad tid på Fysiokliniken. Jag var inte särskilt nervös inför behandlingen i och med att jag har provat akupunktur tidigare, utan jag var snarare nyfiken över hur det skulle kännas att bli stucken med nålar i huvudet - med tanke på att skallen är relativt hård! Det gick lyckligtvis bra, men det gjorde en aning ont när sjukgymnasten satte i samt skruvade på den nål som satt på vänster sida av pannan. Det var nästan så att jag blev orolig, men han sade att det inte är ovanligt att det är obehagligt eller rent av gör ont. Nästa gång kan det vara på en annan punkt.
Behandlingen gick relativt snabbt (cirka en halvtimme), vilket var skönt. Det här var dock inte första och sista gången, utan Dan sade att det säkerligen kommer krävas uppåt fem behandlingar innan man kan avgöra om det har givit ett resultat eller inte. Jag skall tillbaka redan på måndag igen.
Behandlingen gick relativt snabbt (cirka en halvtimme), vilket var skönt. Det här var dock inte första och sista gången, utan Dan sade att det säkerligen kommer krävas uppåt fem behandlingar innan man kan avgöra om det har givit ett resultat eller inte. Jag skall tillbaka redan på måndag igen.
Treatment
Publicerat den
På onsdag skall jag äntligen påbörja behandlingen för den strålande känslan i huvudet. Det är sagt att jag skall prova akupunktur då läkaren på vårdcentralen misstänker att mina episoder beror på muskelspänningar. Det skall bli spännande att se om det fungerar. Jag har hört att det skall göra det på vanlig huvudvärk och/eller migrän, men jag har svårt att tro att det kommer att hjälpa mig eftersom det har pågått under så pass lång tid samt att det inte är huvudvärk, utan snarare små huggningar som kommer och går - flera gånger i timmen. Jag har försökt att beskriva smärtan här tidigare, men det är väldigt svårt eftersom det känns olika från dag till dag - från gång till gång. Jag hoppas iaf att behandlingen skall hjälpa i en sådan utsträckning att jag inte längre besväras. Det kommer säkerligen inte försvinna helt, men det kan jag leva med bara den starkaste smärtan försvinner.
Nothing serious
Publicerat den
Det blev en tidig uppstigning denna morgon av den anledningen att jag var tvungen att kontakta vårdcentralen. Det var ingen som svarade första eller andra gången jag ringde, så jag bestämde mig för att slå ett annat nummer - som innebar att man fick säga namn, personnummer samt telefonnummer i väntan på att de skulle höra av sig. Det hördes dock inte ett ljud på nästan sex timmar, men de lyckades ändå boka in mig då sköterskan sade att en läkare måste kolla på hälen.
Det hände någonting roligt när vi stod i receptionen och skulle anmäla oss (eller rättare sagt mig). Det var nämligen så att de hade dubbelbokat mig och när jag sade vilken läkare jag skulle till frågade hon om jag hette Doris. Inga konstigheter med det kan man tycka, men det komiska var att hon var i (uppskattning) 70-års åldern.
Det hade blivit rätt om hon slängt ett öga på födelsedatumet och inte det översta namnet, men det gjorde ingetning. Det är lätt hänt, men vi fick oss ett gott skratt iaf!
Vistelsen på vårdcentralen blev inte särskilt lång, utan läkaren gjorde en snabb undersökning och konstaterade att den högra foten är svullen i jämförelse med den vänstra. Han misstänkte att smärtan kan bero på att jag har kommit åt någonting (jag minns inte riktigt vad) i närheten av hälbenet, men det skulle iaf inte vara någon fara att stödja på foten - det kunde snarare vara bra för läkningen. Han sade att jag skulle komma tillbaka om det inte blir bättre/blir värre, vilket vi inte hoppas på. Det skulle vara skönt om det kunde gå över inom de närmsta dagarna så att man kan ägna sig åt någon form av fysisk aktivitet. Jag saknar att träna!
Det hände någonting roligt när vi stod i receptionen och skulle anmäla oss (eller rättare sagt mig). Det var nämligen så att de hade dubbelbokat mig och när jag sade vilken läkare jag skulle till frågade hon om jag hette Doris. Inga konstigheter med det kan man tycka, men det komiska var att hon var i (uppskattning) 70-års åldern.
Det hade blivit rätt om hon slängt ett öga på födelsedatumet och inte det översta namnet, men det gjorde ingetning. Det är lätt hänt, men vi fick oss ett gott skratt iaf! Vistelsen på vårdcentralen blev inte särskilt lång, utan läkaren gjorde en snabb undersökning och konstaterade att den högra foten är svullen i jämförelse med den vänstra. Han misstänkte att smärtan kan bero på att jag har kommit åt någonting (jag minns inte riktigt vad) i närheten av hälbenet, men det skulle iaf inte vara någon fara att stödja på foten - det kunde snarare vara bra för läkningen. Han sade att jag skulle komma tillbaka om det inte blir bättre/blir värre, vilket vi inte hoppas på. Det skulle vara skönt om det kunde gå över inom de närmsta dagarna så att man kan ägna sig åt någon form av fysisk aktivitet. Jag saknar att träna!
Twice the size
Publicerat den
Jag hade inte en tanke på att någonting kan ha gått snett när jag gjorde illa hälen i fredags - tills jag kontrollerade foten tidigare idag! Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skulle göra, men av någon anledning tog jag av mig strumpan och det var då som jag upptäckte att både hälen och en stor del av foten var svullen. Det gjorde enligt mig ingenting eftersom jag förväntade/förväntar mig att det skall ge med sig med dagarna, men mina nära och kära uppmanade mig att uppsöka läkare eftersom jag inte hade någon känsel i svullnaden längs fotens långsida (i höjd med fotknölen). Jag ansåg inte att det var nödvändigt, men jag beslutade mig för att kontakta akuten - då jag inte ville att folk skulle vara oroliga för mig samtidigt som jag inte ville riskera att det blev sämre. Jag kopplades dock till sjukvårdsrådgivningen och de sade att det inte är någon fara om jag avvaktar och besöker vårdcentralen under morgondagen. Det blir att stiga upp tidigt med andra ord!
Är huvudet dumt får kroppen lida!
Publicerat den
Det har varit en orolig natt av den anledningen att jag har varit varm som en bastu. Det är i och för sig inte särskilt konstigt eftersom kroppen förmodligen reagerat med feber tack vara gårdagens händelse, men vi får hoppas att det ger med sig om ett par dagar då det inte är särskilt trevligt att vara sjuk - eller vad man skall kalla det. Jag kan säga som så att det måste ha varit en ordentligt smäll då jag inte kan stödja på foten what so ever! Jag måste luta mot diverse möbler för att kunna ta mig någonstans, vilket är irriterande eftersom man vill fungera normalt - är huvudet dumt får kroppen lida!
We made a hole
Publicerat den
Jag är inte den som blir aggressiv, men idag när jag skulle sätta in räkningarna i pärmen blev jag skapligt irriterad. Den ville nämligen inte stängas ordentligt utan den insisterade på att glappa, vilket resulterade i att jag kastade den i golvet och stampade den i ryggen så hårt jag kunde. Jag hade inte en tanke på att metallgängorna kunde gå igenom plasten, så det slutade med att jag fick ett hål i hälen. Det var inte särskilt stort, men tillräckligt för att det skulle blöda och ömma - nästan halva foten är avdomnad och jag har därmed svårigheter att gå. Jag får dock skylla mig själv som inte tänkte ordentligt, men det är sådant som händer. Det är tur att vi har sportlov nästa vecka, annars hade jag förmodligen fått vara hemma från skolan (om ömheten inte har släppt innan helgens slut).
Would you do anything like that?
Publicerat den
Jag imponerade på mig själv under eftermiddagen i samband med att jag promenerade i sjuttio minuter enbart för att införskaffa frukt till kvällens sallad. Det är inte varje dag det slår sådant slint i huvudet att man slänger på sig träningsoverallen, promenerar 3.9 km i rask takt, handlar och promenerar samma sträcka tillbaka - i motvind! Jag hade funderingar på att dansa som avslutning, men det blev ingenting med det av den anledningen att jag var en aning nedkyld i ansiktet samt att jag var hungrig då jag endast ätit en portion gröt idag - vid kl.11. Det kändes iaf väldigt bra och jag kommer utan tvekan att gå denna sträcka varje gång jag är ute och promenerar. 
Work out mania
Publicerat den
Det har inte hänt någonting särskilt denna dag mer än att jag har varit på praktiken samt att jag har tränat. Jag har sagt att jag skall försöka dansa varannan dag och eftersom jag gjorde det senast i tisdags innebar det att det var dags ikväll - jag är aktiv mellan kl.21-22 pga. att jag inte vill hinna bli pigg innan det är dags att gå och lägga sig. Man sover så mycket bättre om man är trött eller rent av utmattad. Det gick iaf väldigt bra och det skall bli roligt att inviga de nya låtarna som jag låste upp i webshopen - man får poäng under spelets gång som man sedan kan låsa upp/köpa låtar för. Det blev några minuters styrketräning också eftersom jag vill slimma rumpa och lår (som jag misstänker att man måste arbeta mer med för att det skall försvinna någonting). Jag är iaf stolt över mig själv som har kommit igång med någon form av aktivitet samtidigt som jag har börjat ändra mina kostvanor. Jag slängde bland annat glassen som låg i frysen och hällde ut lättdrycken som stod i kylskåpet. Det var det enda onyttiga som jag hade hemma. Skall se över vilka livsmedel som är värda att ha kvar i frysen också. Det är dumt att spara på någonting som man inte kommer att äta eller som rent av är mindre bra att äta (det värsta jag har i frysen är korv, hamburgare och pommes. Det skall iaf bort!).
Everything's alright
Publicerat den
Det blev en tidig uppstigning denna morgon av den anledningen att jag skulle infinna mig på vårdcentralen kl.08:45 - för undersökning av huvudet. Det utfördes en rad olika tester, men man kunde inte hitta någonting avvikande mer än att pulsen var en aning hög. Det är dock ingenting som är farligt, men jag skulle ändå vilja göra någonting åt det.
Någonting som jag däremot inte behöver oroa mig för är blodtrycket. När jag undersöktes på barnmorskemottagningen för snart tre veckor sedan låg det på 114/95, men idag hade det sjunkit till 110/70. Det innebär att det, med största sannolikhet, var p-pillerna som orsakade höjningen. De konstaterade iaf att det jag drabbats av är ovanligt, men att jag inte behöver vara orolig över att det skall vara någonting allvarligt. Jag var nämligen rädd för att det skulle vara en tumör eller liknande, men då hade resultatet av testerna sett ut på ett annat sätt. De misstänker att jag har muskelspänningar och remitterade mig till en sjukgymnast där jag skall få genomgå akupunktur. Det återstår dock att se om det fungerar - om det inte gör det skulle jag komma tillbaka till vårdcentralen.
Någonting som jag däremot inte behöver oroa mig för är blodtrycket. När jag undersöktes på barnmorskemottagningen för snart tre veckor sedan låg det på 114/95, men idag hade det sjunkit till 110/70. Det innebär att det, med största sannolikhet, var p-pillerna som orsakade höjningen. De konstaterade iaf att det jag drabbats av är ovanligt, men att jag inte behöver vara orolig över att det skall vara någonting allvarligt. Jag var nämligen rädd för att det skulle vara en tumör eller liknande, men då hade resultatet av testerna sett ut på ett annat sätt. De misstänker att jag har muskelspänningar och remitterade mig till en sjukgymnast där jag skall få genomgå akupunktur. Det återstår dock att se om det fungerar - om det inte gör det skulle jag komma tillbaka till vårdcentralen.
Something's wrong
Publicerat den
Det blev en tidig uppstigning denna morgon av den anledningen att jag under gårdagen bokade en tid på barnmorskemottagningen då jag ville förnya receptet på mina p-piller. Det visade sig dock att jag hade alldeles för högt undertryck (114/95), vilket innebar att man inte hade tillåtelse att skriva ut det utan det blev ett östrogenfritt piller istället - Cerazette. Det är sagt att jag skall konsumera dem i tre månader för att sedan komma tillbaka och undersöka blodtrycket, men om jag skall vara ärlig så kan det hända att jag väljer att inte lösa ut dem (fick e-recept) av den anledningen att det det känns dumt att chansa. Jag vill inte riskera att magsmärtorna och den strålande känslan i huvudet kommer tillbaka. Det har nämligen blivit bättre sedan jag valde att avsluta konsumtionen.
Det skulle vara intressant om man kunde få en förklaring till varför undertrycket har stuckit iväg. Det har varit högt i många år, vilket med största sannolikhet beror på pillerna. Det spelar egentligen ingen roll vad det är som orsakar det. Det skall inte vara såhär högt på någon som är ung, pigg och kry! Skall be läkaren att kolla på det i samband med att jag skall undersöka huvudet.
