Obsessive-compulsive dissorder
Publicerat den
Jag har under många år varit paranoid och misstänker att det är en följd av mobbingen - eftersom det var i tidiga tonåren som det började. Diagnosen kom dock inte förrän cirka fem år senare i samband med att jag gjorde en undersökning/utredning på psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Smedjebacken efter det här med mobbingen, misshandeln och aborten. Jag hade aldrig någon som helst tanke på att jag kunde vara paranoid, men jag kände innerst inne att det var någonting fel på mig. Jag minns att pappa sade att diagnosen inte kunde stämma, men efter att ha gjort research kunde jag konstatera att den gjorde det. Det kändes som att en sten lossnade från bröstet eftersom jag äntligen fick veta svart på vitt vad som var fel.
Jag har försökt att handskas med min paranoia, men det har varit väldigt svårt eftersom jag har lidit av det i över ett decennium. Det blev bättre i samband med att jag flyttade till Västerås, men jag har fortfarande en lång väg kvar att gå och jag är osäker över om jag kommer att bli frisk - för det är en personlighetsstörning, en sjukdom. Jag är övertygad om att jag kommer att få dras med det här under resten av mitt liv, men jag kommer att göra vad jag kan för att det inte skall ta över min vardag som det gjorde för några år sedan.
Det är ingen hemlighet att jag är paranoid eftersom jag har nämnt det tidigare, men vad folk inte vet är att jag även lider av obsessive-compulsive dissorder - så kallade tvångstankar eller tvångshandlingar. Tvångstankar kan beskrivas som ihållande, inkräktande tankar och fantasier som ger upphov till ångest och oro medan tvångshandlingar är ritualer som utförs för att dämpa ångest eller förhindra att någonting hemskt skall inträffa. Jag måste bland annat stänga lägenhetens alla dörrar på ett särskilt sätt, gå igenom köket och in i sovrummet när jag skall sova (man kan gå igenom vardagsrummet, men det blir fel), kliva upp på trottoarer och trappor med höger fot först, ta på/av mig skorna på ett särskilt sätt m.m. Jag inbillar mig att någonting hemskt skall hända om jag inte gör det här och får ångest om jag omedvetet gör fel. Det går lyckligtvis över efter några timmar.
(Jag väljer att skriva om det här eftersom det var nyligen som jag konstaterade att jag har OCD)
