Resultat av titthålsoperation/laparoskopi
Publicerat den 20/11 2014, kl. 15.29

Jag tänkte att jag skulle kika in och berätta hur titthålsoperationen gick i tisdags. Jag kom till lasarettet kl.07 och fick omedelbart ett stort enkelrum med tv. Mikael följde med som stöd, men han kunde tyvärr inte stanna så länge då han var tvungen att åka till jobbet kl.09:50. Det var skönt att få ha han där en stund i alla fall då tankarna lätt virrar iväg om man är ensam  Jag försökte vila en stund efter att han åkt då jag inte sov någonting under natten, men det gick inget vidare. Jag väntade och väntade och väntade tills det äntligen blev min tur att få komma in på operation. Klockan var 14:15 när jag sövdes och jag vaknade ur narkosen kl.17:00. Hur länge man hade opererat kunde jag omöjligt veta, men med tanke på att det vanligtvis tar 30-60 minuter och det uppenbarligen tog längre tid kunde jag konstatera att de hade hittat någonting. Jag bekräftade det en stund senare när jag såg att jag hade fyra plåster på magen. Läkaren hade nämligen sagt att om de hittar någonting (som de då kommer försöka ta bort) så kommer jag ha fyra plåster på magen, annars skulle jag ha två. Enkel matematik att förstå att de hittat någonting, men jag orkade inte tänka på vad. Den information som sköterskorna på centraloperationen kunde ge var att man hade opererat nära urinblåsan och att jag måste gå med en kateter i en vecka för att läkningen ska gå så bra som möjligt. Kul! Det innebär att jag inte kan vara med på mässan på lördag, där jag skulle ha marknadsfört mig som fotograf. Inte kan jag få tillbaka anmälningsavgiften på 500:- heller...

 

En timme efter att jag vaknat fick jag komma in på mitt rum. En sköterska kom in och berättade att jag skulle få stanna kvar över natten. Hon kunde inte ge någon information om hur operationen hade gått, vad de hade hittat osv. Hon kunde bara berätta att jag måste vara kvar, att jag ska ha en kateter i en vecka och att läkaren skulle komma in och prata med mig dagen efter (igår, onsdag). Det var bara att acceptera läget. Jag försökte fördriva tiden med att titta på tv, men det gick inget bra då jag var väldigt trött och hade svårt att hänga med. Jag försökte äta också, men jag var så torr och öm i halsen efter slangen och morfinen att jag knappt kunde svälja. Mikael ringde senare på kvällen för att fråga hur det var med mig och han undrade om han skulle komma förbi med någonting. Han hann dock inte då han slutade en stund efter att entrén till lasarettet stängde och det var ingen annan som tog sig tid att komma förbi heller (bad snällt mina vänner på facebook då jag ville ha lite godis). 

 

Det blev ingen sömn för mig under natten p.g.a. att jag hade väldigt ont i överkroppen (man ligger tippad med sin kroppsvikt mot axlarna under operationen) och p.g.a. att jag inte kunde vrida på mig hur jag ville. Katetern hängde nämligen på höger sida av sängen och om jag skulle vända på mig så att jag låg med rumpan mot den så skulle det dra i slangen, vilket inte är så bekvämt. Jag kan verkligen inte sova om jag inte får vända på mig ett par gånger, så jag fick ligga och kolla på tv. En sköterska kom in till mig kl.06:20 med värktabletter och två timmar senare försökte jag äta frukost. En macka med ost slank ner. Vid lunchtid kom läkaren in och berättade hur det har gått. De opererade i 90 minuter och jag fick, som jag befarade, diagnosen endometrios. Jag hade mycket, men det mesta satt mellan urinblåsan och livmodertappen. Mina fortplantningsorgan är intakta. Min vänstra äggledare hade dock fastnat i någon fettvävnad och satt för högt upp (om jag förstått rätt), men det är åtgärdat nu så nu sitter den där den ska. 

 

Med tanke på att vi har försökt få barn i snart 3 år utan resultat och med det faktum att jag har endometrios så föreslog läkaren IVF om vi vill ha barn. Då brast det. Jag har hela tiden sagt att IVF är en sista utväg då det är ganska komplicerat och att det helt enkelt inte känns rätt för mig, men nu är det som att jag har två val: antingen så provar jag det eller så får jag gå barnlös. Nu finns det inga garantier på att jag kommer bli gravid genom IVF, men jag kommer garanterat inte bli gravid genom den behandlingsmetod som jag har valt: minipiller. En vanlig behandlingsmetod för endometrios är minipiller då man vill ta bort mensen helt p.g.a. att det är när man har mens som endometrioshärdarna uppstår. Mikael har frågat om vi inte kan fortsätta försöka som vanligt nu när mina härdar är bortopererade, men det är dumt att riskera att de kommer tillbaka under mensen jag har när vi försöker. Endometrios kan resultera i att organ växer samman och det vill jag inte. 

 

Jag är helt förstörd och vet inte alls hur jag ska göra (tänker långsiktigt). Just nu håller jag på att läsa på om endometrios och kost. Man bör undvika vissa livsmedel, så jag håller på att sammanställa en lista över dessa. Sen ska jag sätta mig ner och tänka över vad jag vill, verkligen vill, göra med mitt liv. Jag får helt enkelt förbereda mig på ett barnlöst liv.

 

Jag kommer sluta blogga. Helt. Jag känner ingen glädje i det längre då jag bara har otur och saker aldrig löser sig. Jag kommer att ha kvar bloggen då jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad jag har skrivit, men jag kommer inte fortsätta skriva i den. Inte än på länge i alla fall. Det skulle vara om det sker ett mirakel... Vill ni höra hur det är med mig och vad som händer i mitt liv kan ni maila mig på [email protected] eller adda mig på facebook. Jag finns också på Familjeliv. 

 

Ha det gott och tack för att ni har följt mig