Skolstart
Publicerat den
När jag loggade in på mailen idag såg jag att jag fått ett mail av SYV på John Bauer. Hon berättade att hon har pratat med läraren i Psykologi och det är inga problem för mig att hoppa på kursen nu. Jag börjar redan på måndag och kommer att gå i skolan på måndagar och onsdagar kl.9-12. Det jag inte läser i skolan får jag ta igen på egen hand. Jag hoppas att jag kommer att klara av det på så kort tid (6 veckor), annars kanske jag kan förhandla med läraren om att läsa lite under sommaren.
Det känns lite pissigt att behöva vara i skolan två dagar i veckan eftersom jag de dagarna måste gå upp kl.05 då tåget går strax efter kl.06. Hellre det än att jag ska behöva göra det varje dag.
Det är tänkt att Dennis och jag ska åka hem till mig imorgon då vi ska ta sällskap till skolan. Han ska visserligen bara träffa rektorn och jag ska ha lektion. Om han är med mig på lektionen har vi inte bestämt eftersom han i skrivandets stund är i skolan och inte vet om att jag ska börja på måndag. Tänkte berätta det när han kommit hem.
Oavsett om han följer med mig imorgon eller inte så blir det smidigast att åka hemifrån mig eftersom han då besparar sig själv några timmar. Hade han åkt hemifrån sig skulle han klivit på tåget kl.04:57 och han hade då varit framme bara 8min innan mig. Det känns därför bättre om vi båda åker hemifrån mig istället eftersom vi ändå ska till samma ställe. Sen är det ju första gången vi besöker skolan. Det kan då kännas bäst att ha sällskap. Det var som jag sa till Sara:"Hellre att han är med mig och vi virrar bort oss tillsammans än att jag gör det själv".
Inkomstkälla
Publicerat den
Sen det här till boendet: Vi har tittat på mindre lägenheter som kostar strax över 3000kr/mån, så vi får se hur det blir. Det är ganska snålt om lägenheter i Västerås, så man får helt enkelt anmäla på det som finns. När vi började söka fanns det bara stora lägenheter som kostade kring 4500kr/mån, men nu har det börjat att komma ut billigare varianter. Har t.ex. hittat lägenheter mellan 47-60kvm under 4000kr. Det är inte så att vi måste ha en stor lägenhet, men vi vill iaf ha en 2:a. Sen hur stor den är spelar egentligen inte sådär jättestor roll.
Planering inför flytt
Publicerat den
Nu har Dennis och jag diskuterat det här med att bli sambo väldigt noga och vi är 100% säkra på att vi båda vill. Det var som Louise V sa: "Det låter lite dumt om man ska flytta till samma stad och gå på samma skola, men inte flytta ihop". Det var nog lite så vi kände också. Eftersom vi ändå ska till samma ställe kan vi prova att bo ihop då vi ser flera fördelar med det.
För någon dag sedan diskuterade vi detta med hans föräldrar och de försöker övertala oss att ta en studentlägenhet, vilket vi vägrar att göra. Vi känner att det känns dumt att behöva dela med andra än varandra, så vi har kikat runt lite grann på lägenheter vilket de verkar se ogillande på. De vill att vi ska ta en så liten lägenhet (eller rättare sagt rum) som möjligt för att de ska slippa betala så mycket. Jag har sagt till Dennis att om det nu är så himla petigt med pengar så behöver de inte hjälpa till alls. Vi har inte tvingat dem, utan de har själva erbjudit sig.
De frågade även hur det blir med kontraktet och vi förklarade då att det kommer att stå på mig. Hans pappa sa då direkt:"Jag tror inte att Louise vill stå på en lägenhet som kostar 4500kr/mån". Om jag inte ville det hade jag ju inte sagt det. Jag har inga problem med att stå på lägenheten eftersom vi måste ha någonstans att bo.
Dennis och jag satt igår kväll och kollade igenom utgifterna vi kommer att ha och vi konstaterade att vi kommer att ha ganska mycket över varje månad, så vi klarar oss definitivt på det vi har. De måste alltså inte hjälpa till om det ska vara så noga.
Vi har lämnat intresse på 9st lägenheter och hoppas på att få någon eftersom vi MÅSTE ha en lägenhet när vi börjar skolan. Det går inte att pendla. Jag får liksom kliva upp kl.05 varje morgon om skolan börjar kl.08:30, vilket jag inte är så positiv till. Det räcker med att jag ska behöva göra det en gång i veckan fram till sommaren.
Det enda vi kan göra nu är att hålla utkik efter fler lägenheter och hoppas på att vi ska få någon.
Dennis ♥
John Bauer
Publicerat den
Som jag tidigare skrivit så fick jag klartecken från Wenströmska gymnasiet i Västerås tidigare i veckan om att jag kunde få börja där till hösten, men för att det skulle vara möjligt var jag tvungen att få ett godkännande från min hemkommun. Eftersom jag inte fick tag i någon om detta tidigare i veckan hade jag bestämt mig för att ringa Ulrika (som skrev på mitt förra godkännande) idag. När jag ringde första gången var hon dock inte på sitt kontor, så jag var tvungen att vänta tills hon var tillbaka.
När jag satt och väntade på att klockan skulle bli 10:15 (hon skulle komma tillbaka då) ringde telefonen. Det var ett nummer från Västerås, men jag lät mamma svara eftersom jag var osäker om det var en försäljare eller inte. Hon sträckte sedan telefonen till mig och jag svarade som jag alltid brukar göra:"Ja, det är Louise ?". Till min förvåning fick jag höra att det var studievägledaren på John Bauer-gymnasiet. Hon hade sett min frågan om att få börja på skolan och ville diskutera det med mig.
Hon hade kollat upp det här med vilken ålder man måste tillhöra för att få börja gymnasiet och man var tydligen tvungen att börja redan på vårterminen om man var 20 år, så vi kom då överens om att jag ska börja på en gång. På tisdag skulle vi höras av igen och bestämma när jag ska börja.
Jag kommer att läsa Psykologi A fram till sommarlovet och sedan hoppa på åk.2 till hösten. Jag kommer att vara i skolan på måndagar och läser på distans under resten av veckan. Det blir alltså så att jag pendlar fram tills sommaren. Jag får tågkort av skolan, så det är inga problem.
När jag pratat klart med SYV på John Bauer ringde jag till Ulrika angående godkännande. Jag fick då veta att det är riksintag på John Bauer och att jag därför inte behöver ett godkännande eftersom kommunen då måste betala för utbildningen. Det betyder alltså att det inte blir något krångel för mig. Vad jag måste göra nu är att bestämma tid med SYV om när jag ska börja, sen är det bara att läsa arslet av sig tills sommarlovet :)
Detta betyder alltså att jag och Dennis blir sambo i Augusti!!! :D♥
Dennis ♥
Wenströmska
Publicerat den
En skola i Västerås sa att jag var välkommen att börja där i höst bara Smedjebackens kommun är villiga att betala för mig. Jag får hoppa upp i åk.2 direkt eftersom jag redan gått ett år på ett idrottsprogram. Det enda jag oroar mig för är kurserna som övriga i klassen läste i åk.1 som jag måste läsa in: Idrott och hälsa A, människa, idrott och samhälle och natur- och friluftsliv A. Jag har frågat skolans SYV hur vi ska göra med dessa kurser eftersom jag inte vill att det blir för stressigt för mig på en gång. Jag får visserligen en lucka i trean eftersom jag redan läst Estetisk verksamhet, men inte resten av klassen. Jag skulle därför t.ex. kunna läsa idrott och hälsa A då.
Jag lovade mig själv imorse att om jag fått svar från någon av skolorna i Västerås så skulle jag tacka ja, så om jag bara får kommunen att betala för utbildningen så flyttar jag med Dennis till Västerås i höst :)
Det jag behöver göra nu är att skicka in papper och försöka få kommunen att betala detta. SYV på Wenströmska sa att avslaget jag fick igår från Falun borde vara en anledning till att de ska betala för detta program istället, så jag ska göra ett försök.
Gymnasiefrågan
Publicerat den
Som jag skrev i ett föregående inlägg så har jag kontaktat rektor och studievägledare på John Bauer-gymnasiet i Västerås och Örebro. För att vara på den säkra sidan har jag även hört av mig till Wenströmska skolan i Västerås då det finns ett idrottsprogram även där. Jag vill vara på den säkra sidan och få gå någonstans. Då jag inte har lust att sitta hemma i 1 år till.
För att försöka snabba på processen och få lite hjälp har jag även kontaktat SYV på Högbergsskolan i Ludvika. Det verkar inte som att min förra studievägledare är kvar, så jag blev tvungen att kontakta en annan vilket egentligen inte spelar så stor roll bara jag får hjälp snabbt.
Jag hoppas på att jag får något svar snart eftersom det börjar bli lite bråttom. Omvalsperioden börjar imorgon och håller på i två veckor, så det är ont om tid. Jag funderar på om jag eventuellt ska skicka in en ny gymnasieansökan och dessutom skicka papper till vardera skola i hopp om att det ska hända någonting.
Dennis och jag diskuterade det här med boende och jag sa då att jag inte kommer att ha råd att köpa möbler om jag tar en lägenhet på en gång (om jag får gå på någon skola) och att jag inte orkar pendla. Han föreslog då att jag kunde få flytta in hos honom. Hans föräldrar har tydligen frågat om vi ska flytta ihop när han börjar skolan iaf och Dennis har tänkt tanken ett tag nu, så jag säger inte emot. Jag vill bara att han ska vara 100% säker eftersom det är första gången han flyttar hemifrån. Jag vill inte att han ändrar sig när vi väl står där.
Det första vi fokuserar på nu är att jag ska få svar från skolorna och får jag gå på någon av dem så kan vi diskutera saken mer ingående sen. Vi tar en sak i taget så får vi se vart vi hamnar.
Inte som jag tänkt mig
Publicerat den
"Vi har fått Din ansökan till Idrottsprogrammet, innebandy. Tyvärr har vi fullt inför höstterminen 2010 årskurs två och kan därför inte bereda Dig plats. Vi råder dig att kontakta Gymnasieskolan eller Komvux på hemorten för att undersöka möjligheten till studier. "
Efter att ha gråtit i en timme lugnade jag ner mig. Jag kände att jag var tvungen att försöka hitta en annan skola, så jag gick in på gymnasieguiden och kikade lite. Jag hittade John Bauer gymnasiet i Västerås och Örebro. De hade samma program på båda skolorna, så jag hörde av mig till rektorn i Västerås och studievägledarna i Örebro och berättade att jag är intresserad av att gå hälsa- och idrottsprogrammet. Jag förklarade även min situation om att jag har blivit nekad komvuxstudier och att jag inte "får plats" på mitt gamla program och måste därför hitta ett nytt.
Jag har läst lite grann om programmet på deras hemsida och det verkar jätteroligt. Jag har även läst de flesta utav ämnena i åk.1, så om jag skulle få börja på någon av skolorna blir det ganska slappt första året. Jag håller nu tummarna för att någon ska höra av sig och att jag ska få gå på någon av skolorna. Helst i Västerås eftersom det då blir lätt för mig och Dennis att träffas, men också för att det är nära till mina föräldrar.
Det känns tungt att inte få gå i Falun eftersom jag längtat tillbaka i lite över 2 år. Sara var förbi en sväng idag och hon sa att hon aldrig har sett mig gråta såhär mycket, så då vet hon hur hårt jag tog på det här. Jag ska dock försöka att inte tänka så mycket på det och försöka se till att jag får gå på en annan skola istället. Gymnasiet måste jag nämligen ha klart!
Programbeskrivning
Publicerat den
Om man går in på hemsidan så står det såhär om programmet:
"Hälsa - och idrottprogrammet passar dig som vill satsa på en karriär inom idrotten, antingen som utövare eller arbetande med kost, motion och hälsofrågor.
Årskurs 1 - hälsa
Under första året får du lära dig om helheten kring den aktiva människan, med kurser om bland annat kost, vila, psykisk hälsa och ledarskap. Detta blandas med fysiska kurser och såklart din idrott. Du läser också medicinska kurser som fysiologi, anatomi och medicin som hjälper dig att lägga upp träningsprogram för olika människotyper.
Årskurs 2 - ledarskap
Det andra året får du öva dig i ledarskap i olika former. Det kan handla om att leda en uppvärmning, planera ett träningspass eller arrangera en friluftsdag. Du börjar med den egna klassen i skolan och kan sedan gå vidare mot uppdrag utanför skolan. Du får också prova på personlig rådgivning inom kost och träning.
Årskurs 3 - hälsoentreprenören
Tredje året fokuserar på företagande och ledarskap inom idrotten. Du får använda det du har lärt dig inom hälsa, träning och kost på riktigt i projekt för föreningar, skolor, företag och privatpersoner. Ditt uppdrag som hälsoentreprenör är då att göra kunden medveten om hur viktigt hälsa är och att inspirera till olika saker att göra för att öka hälsan hos kunden.
Framtiden
Utbildningen hjälper dig att utvecklas i din idrottskarriär och ditt ledarskap samtidigt som du kan välja att skaffa särskild behörighet till högskolan. Du kan satsa på en elitidrottskarriär, arbeta som idrottsledare eller satsa på högre utbildning till yrken som sjukgymnast, massör eller personlig tränare.
Hur arbetar vi?
Vi på John Bauergymnasiet tycker att du som elev ska få lära dig det område du faktiskt har valt att läsa. Därför arbetar vi tematiskt med undervisningen vilket i princip betyder att alla ämnen, oavsett om det är svenska eller matematik, kopplas till idrottsinriktningen. Genom detta upplägg får du lära dig hur till exempel arbetsmiljö och säkerhet passar i ditt framtida yrkesliv. Du varvar rena idrottskurser och träning i din idrott med teori om företagande, ledarskap och medicin för att förbereda dig för din framtida yrkesroll.
Vi är nämligen övertygade om att det är när du som elev gör det du gillar och gillar det du gör som du också uppnår bäst resultat. Vi vill upptäcka dina talanger och hjälpa dig att uppnå dina mål!
Nära verkligheten
John Bauergymnasiet arbetar med professionella tränare som ledare och lärare för dig och ger dig därför alltid den nyaste kunskapen på området. Du får genom deras erfarenhet en tydlig bild av vad du behöver för att lyckas inom din idrott – både i Sverige och utomlands. Du har dessutom femton veckors praktik där du får prova på det du har lärt dig i skarpt läge.
Tid för din talang
På hälsa och idrottsprogrammet får du sex timmars träning per vecka i din specialidrott! Denna träning är ledd av tränare som hjälper dig att utveckla din talang både fysiskt och psykiskt. Detta gäller för alla tre år och är möjligt genom kurserna specialidrott A, B och C.
Passar det mig?
Branschen innehåller många olika yrken där vissa fokuserar mer på elitidrott och andra på hälsa. Utbildningen ger dig också möjlighet att välja till en bred grund för att kunna studera vidare på högskola eller universitet. För att trivas på hälsa- och idrottprogrammet bör du:
- Brinna för din idrott och vilja kämpa för att uppnå nya mål inom den
- Vara intresserad av motion, kost och hälsofrågor
- Vilja hjälpa andra människor till ett hälsosammare liv"
Ökad smärta
Publicerat den
När jag blev sparkad i lördags trodde jag aldrig att det skulle bli såna komplikationer som det faktiskt har blivit. När smällen kom gjorde det jätteont och jag trodde för ett ögonblick att jag fått någon form av inre blödning, vilket jag som tur var klarade mig undan.
Nu två dagar senare har jag fortfarande ont och ibland hugger det till i området där sparken kom. Det känns som att det gör ondare för varje dag och jag har därför bestämt mig för att gå till ungdomsmottagningen imorgon och kolla om barnmorskan kan se någonting. Känner att det är bäst att kolla upp det här så fort som möjligt så att det inte blir värre.
Pga. detta så kommer jag inte att träna någonting mer då jag vill låta kroppen återhämta sig ordentligt. Nog för att jag är van vid att träna, men 4 timmar i streck är alldeles för mycket. Jag hade ont i hela kroppen igår och vissa delar är fortfarande ömma. Jag vill inte riskera att det blir värre, så jag lägger av med innebandyn och väntar tills nästa säsong.
Nu två dagar senare har jag fortfarande ont och ibland hugger det till i området där sparken kom. Det känns som att det gör ondare för varje dag och jag har därför bestämt mig för att gå till ungdomsmottagningen imorgon och kolla om barnmorskan kan se någonting. Känner att det är bäst att kolla upp det här så fort som möjligt så att det inte blir värre.
Pga. detta så kommer jag inte att träna någonting mer då jag vill låta kroppen återhämta sig ordentligt. Nog för att jag är van vid att träna, men 4 timmar i streck är alldeles för mycket. Jag hade ont i hela kroppen igår och vissa delar är fortfarande ömma. Jag vill inte riskera att det blir värre, så jag lägger av med innebandyn och väntar tills nästa säsong.
Vi vill ha LÖRDAG idag ♥
Publicerat den
Då var det ny vecka och det enda som händer är att jag åker till Dennis på lördag. Biljetten ner bokar jag imorgon, men biljetten hem väntar jag med eftersom jag inte riktigt bestämt mig för när jag ska åka hem. Eftersom jag flyttar i höst måste jag byta innebandyklubb igen och för några dagar sedan fick jag nys om att IBF Borlänges damer i division 1 har en "try-out" dag den 8/5 där spelare som är intresserade av att spela i laget nästa säsong får komma och provträna. Jag funderar starkt på om jag ska anmäla mig till det, men då är frågan bara: när ska jag åka hem? Det blir svårt att åka hem på en vardag och jag vill stanna i mer än en vecka.
Biljetten ner kommer iaf att bokas imorgon. Jag åker på lördag morgon kl.08:25 och är framme runt kl.11:10. Dennis möter mig vid Centralstationen och sen åker vi direkt hem till honom. Eftersom vi på lördag har varit tillsammans i 2 månader har vi pratat om att laga lite mat och ha filmkväll. Jag kommer att ta med mig några filmer ur min samling ifall det inte skulle gå någonting bra på tv. Vad vi lagar och vad vi äter för snacks till filmen är inte bestämt, utan det får vi ta på lördag när vi åker ut och handlar.
Nu får det gärna bli lördag. Vill åka till Dennis! ♥ Bara få vara i hans famn igen. Där jag hör hemma.
Träningsvärk AB
Publicerat den
Idag mår jag hyfsat bra om man bortser från träningsvärken. Jag är öm i princip hela kroppen och måste vara försiktig när jag går i trappor eftersom det värker så pass mycket. Det gör fortfarande ont i blygdbenet och ibland kan det hugga till som fan "där", vilket är lite skrämmande och oroväckande då det inte brukar vara så. Dennis har bett mig att kolla upp det och jag tänker därför gå till ungdomsmottagningen på tisdag eller onsdag.
Trots turneringen verkar folk inte vara ett dugg trötta eftersom Harnäs tydligen skulle dra ihop folk och spela lite ikväll. Under dagen fick jag sms från två olika personer som frågade om jag inte kunde tänka mig att vara med. Ett tag var jag inne på att försöka, men det känns ganska dumt med tanke på att jag faktiskt hade jätteont i knäna igår och med tanke på dagens träningsvärk. Jag har därför valt att stå över och vila upp mig lite grann.
Innebandy all day long
Publicerat den
Dagen har jag spenderat uppe i Bergahallen då David (en kille i herrlaget) arrangerade en innebandyturnering. Eftersom det var dåligt med målvakter fick jag och Robert stå alla matcher. Det var kul till en början, men när man stått kanske 5-6 matcher började det att bli jobbigt för knäna. Jag kände mig seg redan i andra matchen, men det var bara att härda ut. I slutet av turneringen hade jag så ont att jag knappt kunde stå på dem, utan jag fick stå upp i princip hela finalen.
Eftersom matcherna var 7 minx2 gjorde vi så att jag och Robert bytte sida i periodpaus så att vi fick spela med båda lagen under matcherna. Man kunde därför inte säga vem av oss som "vann", utan det handlade om hur många mål vi släppte in. I början så släppte jag in max 2 mål/match, vilket jag tycker är helt okej. Släppte in som mest 4 mål på en match, vilket jag tyckte var pinsamt.
Under en av matcherna skadades jag då jag fick en hård spark på blygdbenet, eller som jag kallar det: fittbenet. Det gjorde så ont att jag ett tag var nära på att lägga mig på golvet. Trots sparken fortsatte vi att spela, men under pausen sprang jag in i omklädningsrummet för att kolla om jag blödde. Det kändes nämligen som att det rann blod, men det var bara någon form av flytning. Jag har dock ont och om det inte har gått över till på tisdag tänkte jag att jag skulle kolla upp det. Jag ska ändå till ungdomsmottagningen då.
Efter finalen samlades alla på läktaren. Det vinnande laget + målvakterna fick ett pris i form av en chipspåse på 300g, en påse Ahlgrens bilar och en cider. David frågade då hur gammal jag var med tanke på att det var alkohol i den. Jag sa då att jag är nykterist och sa att någon gärna fick ta cidern. Därför fick jag en till påse bilar istället. Så nu kan jag gotta mig lite ikväll. Trösta mig eftersom jag gjorde illa mig.
Jag får summera dagen som hyfsad. Om det inte vore för knäna och sparken så var den bra. :) Det gick förvånansvärt bra för att ha spelat med herrar under hela dagen, så det är ett plus. Trodde att det skulle gå mycket sämre än det faktiskt gjorde.
Nu tänkte jag att jag skulle vila upp mig lite grann eftersom jag är väldigt trött efter nästan 4 timmar av innebandy.
Eftersom matcherna var 7 minx2 gjorde vi så att jag och Robert bytte sida i periodpaus så att vi fick spela med båda lagen under matcherna. Man kunde därför inte säga vem av oss som "vann", utan det handlade om hur många mål vi släppte in. I början så släppte jag in max 2 mål/match, vilket jag tycker är helt okej. Släppte in som mest 4 mål på en match, vilket jag tyckte var pinsamt.
Under en av matcherna skadades jag då jag fick en hård spark på blygdbenet, eller som jag kallar det: fittbenet. Det gjorde så ont att jag ett tag var nära på att lägga mig på golvet. Trots sparken fortsatte vi att spela, men under pausen sprang jag in i omklädningsrummet för att kolla om jag blödde. Det kändes nämligen som att det rann blod, men det var bara någon form av flytning. Jag har dock ont och om det inte har gått över till på tisdag tänkte jag att jag skulle kolla upp det. Jag ska ändå till ungdomsmottagningen då.
Efter finalen samlades alla på läktaren. Det vinnande laget + målvakterna fick ett pris i form av en chipspåse på 300g, en påse Ahlgrens bilar och en cider. David frågade då hur gammal jag var med tanke på att det var alkohol i den. Jag sa då att jag är nykterist och sa att någon gärna fick ta cidern. Därför fick jag en till påse bilar istället. Så nu kan jag gotta mig lite ikväll. Trösta mig eftersom jag gjorde illa mig.
Jag får summera dagen som hyfsad. Om det inte vore för knäna och sparken så var den bra. :) Det gick förvånansvärt bra för att ha spelat med herrar under hela dagen, så det är ett plus. Trodde att det skulle gå mycket sämre än det faktiskt gjorde.
Nu tänkte jag att jag skulle vila upp mig lite grann eftersom jag är väldigt trött efter nästan 4 timmar av innebandy.
Innebandyturnering
Publicerat den
I förrgår när jag satt vid datorn skrev Martin till mig (kaptenen i herrlaget) och frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp och spela för dem imorgon. Det är en innebandyturnering i Bergahallen och det var glest med målvakter, så jag fick frågan och tackade såklart ja. Jag har inte tränat på länge, så det ska bli skönt att få spela lite grann. Matcherna är visserligen ganska korta, så det blir sammanlagt som en vanlig innebandymatch.
När jag var 15 år spelade jag emellanåt med pojkarna i min egen ålder, men jag har aldrig tränat eller spelat med herrar. Det ska bli spännande och jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Jag har utvecklas mycket på de här 5 åren, men det är skillnad på dam- och herrspel.
Turneringen startar som sagt imorgon. Första matchen börjar kl.12, så jag kommer att gå dit en liten stund innan. Jag behöver dock inte ha sådär jättebråttom eftersom det tar mig 5 minuter att gå till hallen. Jag hoppas dock att vi har tid för någon form av uppvärmning eftersom jag tycker att det är väldigt viktigt. Eller ja. Första matchen blir ungefär som en uppvärmning eftersom man spelar i 7 minx2.
Väldigt roligt att just jag blev tillfrågad. Antingen så blev jag tillfrågad för att de tycker att jag är duktig (hört många i herrlaget som sagt det) eller så vägrade alla andra xD Vill nog inte veta. Det ska bli kul oavsett anledning.
Peppa!
Ny design
Publicerat den
Som Ni ser har jag en ny design (igen) och denna gång har jag både satt ihop och lagt in den själv. Jag kan dock inte riktigt bestämma mig för vilken färg bakgrunden ska ha, så jag tänkte därför fråga Er vad Ni tycker.
Mörk (den jag har nu)?
Eller ljus?
Avslutade tester
Publicerat den
Testet hos psykologen gick bra, men testet där de provade sin simultanförmåga gick inte särskilt bra. Jag fick en förklaring till hur det gick till och det verkade jättesvårt. Det var så komplicerat att jag inte ens kan beskriva det här. Jag hade aldrig i h*lvete klarat av det, utan jag hade tagit mina grejer och gått på en gång. Jag är stolt över Dennis som gjorde detta. Att han försökte.
Han lät faktiskt glad över att han inte klarade testerna och att han nu får gå IT i Västerås. Han kommer därför att prata med sin SYV nästa vecka då den nya skolan måste få hans omdöme- och betygsdokument.
När jag fick detta besked blev jag jätteglad och bara skrattade. Dennis tyckte att det var jätteskönt att få höra mig glad igen eftersom jag varit väldigt nere de senaste två dagarna pga. oron över att han skulle flytta till Arvidsjaur. Nu ska han ju inte göra det och vetskapen om att han kommer att bo i Västerås och vara mig nära gör mig väldigt glad.
Jag kände mig lite taskig som blev glad över att det inte gått bra för honom, men han verkade lika glad själv så jag kanske ska se det positivt istället. Nu får vi båda som vi vill och vi behöver inte vara oroliga längre.
Det som behöver göras nu är att kolla upp vart det finns lediga lägenheter osv. Jag hjälpte Dennis att kolla upp det sist jag var hos honom och vi får kika lite mer noggrant nu när jag kommer ner. Diskutera detta med hans föräldrar. Jag får kidnappa honom när familjen och jag ska till Ikea i juli, så kan vi köpa lite saker till oss båda.
Med största sannolikhet kommer jag inte att få något preliminärbesked för Falun, utan jag får vänta på det slutgiltiga antagningsbeskedet som kommer i juli. Sist jag sökte fick jag nämligen inget preliminärbesked eftersom jag sökte så sent (vilket jag även gjorde denna gång), så jag får vänta med beskedet tills i juli. Jag tror dock inte att det är några problem eftersom jag sökt till åk.2 och eftersom kommunen åtagit sig att betala. Så nu får jag vänta i tre månader, men det gör inte så mycket.
Just nu koncentrerar jag mig på att hjälpa Dennis med det han behöver. Jag har ju flyttat väldigt många gånger, så tänkte att jag kunde hjälpa honom att gå igenom vad han behöver tänka på nu när han flyttar.
Dennis ♥
Spinning around in my head
Publicerat den
Som jag tidigare har nämnt sökte Dennis till ett flyggymnasium i Arvidsjaur för inte så länge sedan. Han åkte in till Stockholm igår för att kunna göra deras tester (med start idag). När jag var ute och gick med Sara igår eftermiddag fick jag ett sms av honom där han skrev att han var väldigt förvirrad vad gällde skolan och han visste inte riktigt hur han ville göra. Det blev därför så att vi diskuterade detta ännu en gång, men jag tyckte inte att vi fick ut någonting vettigt av det mer än att han sa att han är beredd att göra allt för att finna en lösning. För att det ska fungera och kännas bra för oss båda.
Jag låg och tänkte på detta inatt och det slutade med att jag grät och nästan bröt ihop. Jag grät så hårt att jag fick ont i magen och blev tung i huvudet. Mina ögon var t.o.m svällda när jag vaknade. Anledningen till att jag var ledsen var pga. att jag skäms över hur jag tänker. Mitt hjärta säger en sak medan förnuftet säger någonting annat.
Förnuftet säger att Dennis ska göra det som känns bäst för honom. Det är hans liv, hans framtid och ingen ska kunna påverka hans beslut förutom han själv. Han har tidigare sagt att han hade gått i Arvidsjaur om han aldrig hade träffat mig (om han klarat testerna och inte kommit in i Västerås). Jag har därför dåligt samvete över att jag berättade att jag hade känslor för honom.
Om jag hade vetat detta från början hade jag nog aldrig sagt någonting eftersom det nu känns som att jag hindrar honom från att göra någonting han vill. Jag ska ju (med största sannolikhet) börja på innebandygymnasiet igen och har väldigt dåligt samvete över att jag ska få fullfölja en av mina drömmar, men inte han. Att jag ska stå emellan honom och hans dröm känns verkligen inte bra. Han har dock sagt att den kan uppfyllas på andra sätt. Så länge han får flyga minst en gång så är han nöjd.
Hjärtat säger att han ska stanna och flytta till Västerås då det hade underlättat för oss båda. Eftersom det är första gången han flyttar tycker vi att det känns lite riskabelt att flytta 100 mil bort från familjen, speciellt när han bara är 16 år. Han kommer till ett ställe där han aldrig har varit och om det skulle hända någonting kan han inte åka hem, utan han måste vända sig åt ett annat håll. Han är dessutom övertygad om att han skulle må dåligt av att flytta så långt bort.
Eftersom det är en lång bit att åka till Arvidsjaur skulle vi varken ha tid eller råd att träffas och vi vill kunna träffas så ofta som möjligt. Om det skulle vara någonting så vill vi kunna åka till varandra vilken dag som helst. Jag vill t.ex. kunna överraska honom om jag slutat skolan tidigt en dag. Bara hoppa på tåget och åka till honom. Skulle han gå i Arvidsjaur är det inte möjligt. Vi är även rädda för att vi ska må dåligt och inte kunna fokusera på skolan om han flyttar till Arvidsjaur.
Dennis och jag har pratat ganska mycket om detta idag eftersom jag inte riktigt har kunnat släppa det. Han berättade att han idag gjort ett par tester, men att han är övertygad om att det inte gick särskilt bra. En del av honom hoppas på det då han alltid har velat gå i Västerås (vilket han får göra om han inte klarar testerna). Imorgon förmiddag får han besked om han klarade dagens tester eller inte. Klarade han det får han göra ytterligare några tester under dagen och får sedan ett nytt besked.
I eftermiddags hade han ett möte med elever från flyggymnasiet och de berättade att det är väldigt mycket plugg. Redan första månaden är de tvungna att läsa en bok i flygkunskap (av något slag). De har en vecka på sig och boken är 400-600 sidor lång. Den är dessutom skriven på engelska! Han fick även höra att det är så pass mycket studier att man i princip bara har tid att åka hem på loven vilket inte lät så inbjudande. Han blev därför lite tveksam till allting, men vi får se imorgon hur det går. Han får besked på morgonen och skulle han inte gå vidare får han packa sina saker och åka hem. Går han vidare får han stanna lite längre och göra fler tester.
Han fick även nys om att det kan finnas platser på Västerås flyggymnasium trots allt och om han klarar testerna finns det eventuellt en chans att han kan få gå där, så det är vad vi hoppas på. Klarar han inte testerna får han gå IT i Västerås, vilket han också är positiv till.
Jag försöker att inte tänka alltför mycket på detta, utan vi får ta en dag i taget. Skulle han klara testerna kommer vi att diskutera detta nästa vecka eftersom jag åker till honom då. Det känns dumt att prata om det över telefonen, så vi väntar med det. Jag förbereder mig dock på att han ska klara testerna, men jag försöker att bara leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Det känns bara jobbigt.
Jag kommer att stötta Dennis oavsett och jag hoppas att allting kommer att gå bra i slutändan ♥
Jag låg och tänkte på detta inatt och det slutade med att jag grät och nästan bröt ihop. Jag grät så hårt att jag fick ont i magen och blev tung i huvudet. Mina ögon var t.o.m svällda när jag vaknade. Anledningen till att jag var ledsen var pga. att jag skäms över hur jag tänker. Mitt hjärta säger en sak medan förnuftet säger någonting annat.
Förnuftet säger att Dennis ska göra det som känns bäst för honom. Det är hans liv, hans framtid och ingen ska kunna påverka hans beslut förutom han själv. Han har tidigare sagt att han hade gått i Arvidsjaur om han aldrig hade träffat mig (om han klarat testerna och inte kommit in i Västerås). Jag har därför dåligt samvete över att jag berättade att jag hade känslor för honom.
Om jag hade vetat detta från början hade jag nog aldrig sagt någonting eftersom det nu känns som att jag hindrar honom från att göra någonting han vill. Jag ska ju (med största sannolikhet) börja på innebandygymnasiet igen och har väldigt dåligt samvete över att jag ska få fullfölja en av mina drömmar, men inte han. Att jag ska stå emellan honom och hans dröm känns verkligen inte bra. Han har dock sagt att den kan uppfyllas på andra sätt. Så länge han får flyga minst en gång så är han nöjd.
Hjärtat säger att han ska stanna och flytta till Västerås då det hade underlättat för oss båda. Eftersom det är första gången han flyttar tycker vi att det känns lite riskabelt att flytta 100 mil bort från familjen, speciellt när han bara är 16 år. Han kommer till ett ställe där han aldrig har varit och om det skulle hända någonting kan han inte åka hem, utan han måste vända sig åt ett annat håll. Han är dessutom övertygad om att han skulle må dåligt av att flytta så långt bort.
Eftersom det är en lång bit att åka till Arvidsjaur skulle vi varken ha tid eller råd att träffas och vi vill kunna träffas så ofta som möjligt. Om det skulle vara någonting så vill vi kunna åka till varandra vilken dag som helst. Jag vill t.ex. kunna överraska honom om jag slutat skolan tidigt en dag. Bara hoppa på tåget och åka till honom. Skulle han gå i Arvidsjaur är det inte möjligt. Vi är även rädda för att vi ska må dåligt och inte kunna fokusera på skolan om han flyttar till Arvidsjaur.
Dennis och jag har pratat ganska mycket om detta idag eftersom jag inte riktigt har kunnat släppa det. Han berättade att han idag gjort ett par tester, men att han är övertygad om att det inte gick särskilt bra. En del av honom hoppas på det då han alltid har velat gå i Västerås (vilket han får göra om han inte klarar testerna). Imorgon förmiddag får han besked om han klarade dagens tester eller inte. Klarade han det får han göra ytterligare några tester under dagen och får sedan ett nytt besked.
I eftermiddags hade han ett möte med elever från flyggymnasiet och de berättade att det är väldigt mycket plugg. Redan första månaden är de tvungna att läsa en bok i flygkunskap (av något slag). De har en vecka på sig och boken är 400-600 sidor lång. Den är dessutom skriven på engelska! Han fick även höra att det är så pass mycket studier att man i princip bara har tid att åka hem på loven vilket inte lät så inbjudande. Han blev därför lite tveksam till allting, men vi får se imorgon hur det går. Han får besked på morgonen och skulle han inte gå vidare får han packa sina saker och åka hem. Går han vidare får han stanna lite längre och göra fler tester.
Han fick även nys om att det kan finnas platser på Västerås flyggymnasium trots allt och om han klarar testerna finns det eventuellt en chans att han kan få gå där, så det är vad vi hoppas på. Klarar han inte testerna får han gå IT i Västerås, vilket han också är positiv till.
Jag försöker att inte tänka alltför mycket på detta, utan vi får ta en dag i taget. Skulle han klara testerna kommer vi att diskutera detta nästa vecka eftersom jag åker till honom då. Det känns dumt att prata om det över telefonen, så vi väntar med det. Jag förbereder mig dock på att han ska klara testerna, men jag försöker att bara leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Det känns bara jobbigt.
Jag kommer att stötta Dennis oavsett och jag hoppas att allting kommer att gå bra i slutändan ♥
Glädjande samtal
Publicerat den
Som jag tidigare har nämnt valde jag att polisanmälde R i december -08. När jag satt på stationen trodde jag att det skulle gå ganska segt, men inte att det skulle ta över 1 år innan det började hända grejer. Det har gått väldigt segt fram med utredningen vilket har varit jobbigt eftersom jag vill gå vidare med livet. Det tär mycket på psyket att gå ovetandes om vad som händer eftersom man bara vill glömma allting. Försöka återgå till livet som var innan alla hemskheter kom in i ens liv.
I mars -09 (tre månader efter anmälan) blev jag äntligen kallad till förhör. Under 2 timmar satt jag med hög feber och försökte att komma ihåg så mycket som möjligt av vad jag varit med om det senaste året. Det var inte det lättaste, men jag gjorde så gott jag kunde. Det var dock såklart väldigt svårt med tanke på att jag faktiskt blev utsatt för misshandel under så lång tid. Jag försökte därför att ta upp de allra allvarligaste händelserna istället för att bara mala på med allt som hänt.
Efter förhöret hörde jag knappt någonting från polisen och när det gått sex månader valde jag att ringa och checka läget. Jag fick då veta att det var dags för R att komma in på förhör, vilket kändes blandat från min sida. Jag var ganska övertygad om att han skulle neka till precis allt eftersom han hade gjort det tidigare inför både mig och våra gemensamma kompisar.
I tisdags när jag och pojkvännen skulle gå till affären ringde min telefon. Jag tog upp den för att se vem det var och fick då se att det var ett dolt nummer. För en sekund försökte jag gissa vem det kunde vara och trodde då att det var mamma som ringde från jobbet eller en av min kompisar som har dolt hemifrån. När jag lyfte på luren för att svara fick jag då höra till min förvåning att det var polisen!
När jag var på förhör lämnade jag in flera olika sorters bevis (bla. bilder på blåmärken) och åklagaren ville ha uppgifter om hur jag fått ett blåmärke på min vänstra arm. Jag gav en förklaring till hur det uppstått och fick då höra att rättegången är på väg bara att det var denna detalj som saknades.
Att det ska behöva ta nästan 1 ½ år tycker jag är bedrövligt, men det känns tryggt att veta att det är på gång iaf. Det är klart att det kommer att bli jobbigt att behöva se honom igen, men jag längtar faktiskt efter det då jag på något sätt vill hämnas. Bara berätta för alla vad som hänt. Han har nämligen (som jag trodde) nekat till precis allt och jag hoppas att det kommer att svida för honom att behöva sitta där och få höra allting. Det skadar inte om han blir förbannad heller. Jag kommer att hålla mitt humör på en jämn nivå. Ungefär som när jag pratar med mina kompisar om vad som helst. För mig är det inte längre jobbigt att prata om misshandeln, så jag tror att det kommer att gå bra på rättegången. Det enda som jag oroar mig för är att hans advokat ska vara på mig mycket, men jag ska försöka att vara som jag brukar. Bara ta det lugnt, ha ögonkontakt med den man pratar med osv.
Jag vill att rättegången ska bli av så snart som möjligt, men det får gärna dröja lite till eftersom jag har fler bevis på gång. Vad det är tänker jag inte yttra mig om just nu, men det kan vara väldigt användbart.
I mars -09 (tre månader efter anmälan) blev jag äntligen kallad till förhör. Under 2 timmar satt jag med hög feber och försökte att komma ihåg så mycket som möjligt av vad jag varit med om det senaste året. Det var inte det lättaste, men jag gjorde så gott jag kunde. Det var dock såklart väldigt svårt med tanke på att jag faktiskt blev utsatt för misshandel under så lång tid. Jag försökte därför att ta upp de allra allvarligaste händelserna istället för att bara mala på med allt som hänt.
Efter förhöret hörde jag knappt någonting från polisen och när det gått sex månader valde jag att ringa och checka läget. Jag fick då veta att det var dags för R att komma in på förhör, vilket kändes blandat från min sida. Jag var ganska övertygad om att han skulle neka till precis allt eftersom han hade gjort det tidigare inför både mig och våra gemensamma kompisar.
I tisdags när jag och pojkvännen skulle gå till affären ringde min telefon. Jag tog upp den för att se vem det var och fick då se att det var ett dolt nummer. För en sekund försökte jag gissa vem det kunde vara och trodde då att det var mamma som ringde från jobbet eller en av min kompisar som har dolt hemifrån. När jag lyfte på luren för att svara fick jag då höra till min förvåning att det var polisen!
När jag var på förhör lämnade jag in flera olika sorters bevis (bla. bilder på blåmärken) och åklagaren ville ha uppgifter om hur jag fått ett blåmärke på min vänstra arm. Jag gav en förklaring till hur det uppstått och fick då höra att rättegången är på väg bara att det var denna detalj som saknades.
Att det ska behöva ta nästan 1 ½ år tycker jag är bedrövligt, men det känns tryggt att veta att det är på gång iaf. Det är klart att det kommer att bli jobbigt att behöva se honom igen, men jag längtar faktiskt efter det då jag på något sätt vill hämnas. Bara berätta för alla vad som hänt. Han har nämligen (som jag trodde) nekat till precis allt och jag hoppas att det kommer att svida för honom att behöva sitta där och få höra allting. Det skadar inte om han blir förbannad heller. Jag kommer att hålla mitt humör på en jämn nivå. Ungefär som när jag pratar med mina kompisar om vad som helst. För mig är det inte längre jobbigt att prata om misshandeln, så jag tror att det kommer att gå bra på rättegången. Det enda som jag oroar mig för är att hans advokat ska vara på mig mycket, men jag ska försöka att vara som jag brukar. Bara ta det lugnt, ha ögonkontakt med den man pratar med osv.
Jag vill att rättegången ska bli av så snart som möjligt, men det får gärna dröja lite till eftersom jag har fler bevis på gång. Vad det är tänker jag inte yttra mig om just nu, men det kan vara väldigt användbart.
Antagningsbeskedet är snart här!
Publicerat den
Som många kanske redan har märkt så är det måndag idag. Ny vecka. För många är det kanske bara en vanlig vecka, men för mig är den speciell eftersom antagningsbeskedet kommer att ramla ner i brevlådan vilken dag som helst. Jag är ganska säker på vad det kommer att stå, men jag vill såklart ha det svart på vitt.
Jag kollade brevlådan för några minuter sedan, men ingenting till mig idag. Vi får hoppas på att det kommer i mitten av veckan. Det tar ju trots allt någon dag för brevet att komma efter att det är skickat. När jag väl har fått det tänkte jag börja planera ytterligare.
Mamma och har har bestämt att vi ska åka till Ikea i början på Juli och köpa lite småsaker som t.ex. porslin och andra nödvändigheter. Möbler köper vi när jag har fått lägenhet. Jag har börjat kolla lite grann på lägenheter och har hittat 2-3st som jag är intresserad av, men som jag nämnt tidigare så kan jag inte lämna intresse på dem utan väntar till maj-juni innan jag börjar lämna intresse. Det skulle vara skönt om man visste redan när man börjat skolan att man har fått en lägenhet, bara det att man måste vänta på att få flytta in.
Nu ser jag fram emot att få hem mitt papper så jag kan börja planera :) Bättre att vara ute i god tid, liksom.
Jag kollade brevlådan för några minuter sedan, men ingenting till mig idag. Vi får hoppas på att det kommer i mitten av veckan. Det tar ju trots allt någon dag för brevet att komma efter att det är skickat. När jag väl har fått det tänkte jag börja planera ytterligare.
Mamma och har har bestämt att vi ska åka till Ikea i början på Juli och köpa lite småsaker som t.ex. porslin och andra nödvändigheter. Möbler köper vi när jag har fått lägenhet. Jag har börjat kolla lite grann på lägenheter och har hittat 2-3st som jag är intresserad av, men som jag nämnt tidigare så kan jag inte lämna intresse på dem utan väntar till maj-juni innan jag börjar lämna intresse. Det skulle vara skönt om man visste redan när man börjat skolan att man har fått en lägenhet, bara det att man måste vänta på att få flytta in.
Nu ser jag fram emot att få hem mitt papper så jag kan börja planera :) Bättre att vara ute i god tid, liksom.
Kärlek är bra underbart! ♥
Publicerat den
Dagarna som Dennis har varit här har varit underbara. Vi har inte gjort sådär jättemycket, men det spelar ingen roll för mig då det är sällskapet som har betydelse. Det är alltid lika mysigt att vara med honom oavsett vad vi gör.
De första dagarna kollade vi mest på film och gottade oss med lite chips och godis. Första filmen vi såg var Bröllopsfotografen och ska jag vara ärlig så var den en riktig besvikelse. Svenskar ska inte göra komedier, om jag säger så.
Andra filmen vi såg var Funny People med Adam Sandler. Den var däremot bra, vilket de flesta filmer med honom brukar vara. Jag funderar faktiskt på om jag inte ska köpa den då jag kan behöva lite fler filmer i min "samling". Dennis och jag kollade igenom mina filmer för några dagar sedan och jag insåg att alla filmer förutom EN var komedier. Kan inte säga annat än att jag ÄLSKAR att kolla på komedier. Ett skratt då och då skadar liksom inte. Sen är jag en sån som ogillar filmer som inte är verklighetstrogna.
I fredags var vi till Ludvika och kollade in Gallerian. Man har ju hört att de har byggt om och jag tänkte att vi skulle kolla in den, men jag blev lite chockad när vi gick in där. Jag trodde att det skulle vara mycket större än det faktiskt var, så jag blev lite besviken. Man får dock ha lite överseende eftersom det är nybyggt. Det kommer väl fler butiker sen antar jag.
Efter Gallerian gick vi till Eastwood och kollade lite. Dennis och jag ska nämligen pierca oss där i Maj och jag tänkte att det kunde vara bra om han fick se studion först. Han var även tvungen att hämta en blankett. Varje gång man piercar sig måste man nämligen fylla i en blankett och eftersom han inte är myndig måste hans föräldrar skriva på. Nu bor han ju 23 mil härifrån och det blir då svårt för hans föräldrar att följa med och Mona (piercaren) gick då med på att skicka med Dennis en lapp som han kunde ta hem, ge till sina föräldrar för en underskrift och ta med den när han ska pierca sig. Piece a cake! Jag är ju myndig så jag får skriva på mitt papper själv. Det blir första gången som jag piercar mig efter att ha fyllt 18 år, så det ska bli spännande.
När vi kom hem från stan blekte jag håret. Jag trodde att det skulle bli ljusare och jämnare än vad det blev, men det får duga för tillfället. Det har iaf blivit bättre och bättre för varje gång jag har blekt, så jag får se det från den ljusa sidan *haha, fyndigt!*. När denna färg har börjat att växa ut och det har blivit så gräsligt att jag måste färga om tänkte jag färga rött igen. Då kanske jag får den där skrikiga färgen jag alltid velat ha eftersom jag nu är ljus. Det blir nog att färga rött i slutet på Maj. Jag kommer då att vara rödtott med piercing i läppen igen! :D
Vi har även gått igenom pappas gamla Playstation 1-spel + demos. Jag hittade jättemånga spel på demosarna som jag tänkte att jag skulle köpa. Det får jag dock ta någon gång när jag har råd eftersom jag har viktigare saker som jag måste köpa med tanke på att jag flyttar i höst. Jag har t.ex. hittat två lägenheter som jag är intresserad av, men om jag lämnar intresse och får någon av dem så har jag inte råd att köpa några möbler (inte nya iaf). Jag håller därför kvar vid min plan om att pendla i någon månad och skaffa lägenhet sen.
Jag har pratat lite grann med mamma och som det låter nu får jag åka ner till Dennis i slutet på månaden. Jag längtar redan nu då jag älskar att vara med honom ♥ Får se hur länge jag stannar nästa gång. Förhoppningsvis lika länge som sist, men det är helt upp till hans familj. Jag vill inte vara till besvär för någon.
Knasig kväll
Publicerat den
Dagen har varit ganska konstig och jag har under kvällen haft lite ångest då allt bara kändes så fel.
Imorse när jag loggade in på Facebook skrev Robin till mig (min fd. bästa kompis bror, som även spelar innebandy i herrlaget). Jag "lärde känna" honom för 10 år sedan och han har i princip inte sagt ett ord till mig förrän idag. Han inledde samtalet med att fråga vad jag skulle göra under dagen och jag svarade att jag med största sannolikhet skulle städa eftersom jag får besök imorgon. Han frågade då om det inte var någon som skulle festa. Jag fick sedan frågan om JAG ville festa med han och hans polare. Träffa nytt folk, liksom.
Jag sa att om jag skulle "festa" så ville jag gärna ha med mig någon, så Cissie fick följa med. Till en början var jag osäker på om jag ville gå över huvud taget eftersom han inte sagt någonting till mig förrän nu. Någon baktanke måste han ju haft. Frågan är bara vad. Sen ogillar jag fester med tanke på att jag faktiskt är nykterist. Jag kan gå på krogen och dansa någon gång per år, men inte mer.
Cissie och jag gick iaf. Till vår förvåning var hennes kusin där. Vi satte oss och snackade med honom en stund (kanske 30-40min) för att sedan dra till Ludvika. Vi hade ingen som helst lust att sitta bland massa fulla karlar som inte ens orkar gå ut på balkongen för att röka, så vi drog till Mcdonalds i Ludvika då Cissie var hungrig.
Efter att hon ätit klart gick vi ner på Sportbaren en stund och pratade med Zae (en fd. kompis brors flickvän) som jobbar där. När klockan blev 22 gick vi in på krogen och det tog ca 45 min innan det började dyka upp lite folk. De första folket som kom dit var Cassandra (som gick i min och Cissies klass på högstadiet), hennes syster, Johanna, hennes kille och två tjejer till. Vi dansade en liten stund, men det kändes bara konstigt. Sen mådde jag illa då jag bara ätit två toast under hela dagen.
Det slutade med att vi drog därifrån strax efter kl.23. Ska jag vara ärlig hade jag lite ångest över att jag gick ut alls. Jag är ingen partytjej, utan jag sitter hellre hemma och tittar på någon bra film. Det kändes nästan som att jag svek Dennis, men också mig själv som gav mig in på någonting som jag vet känns lite obehagligt för min del. Jag säger som jag alltid gör: innebandyplanen är mitt rätta element.
Det var såklart jättekul att träffa Cissie igen då det var väldigt länge sen. Det var dock tråkigt att hon brutit revbenet. Jag hoppas att hon blir bättre snart då jag inte vill att hon går och har ont. Vi får väl ta en fika när hon har blivit bättre :)
Nu längtar jag bara tills imorgon så jag får vara med min älskade Dennis igen. Har tänkt på honom hela kvällen. ♥
Imorse när jag loggade in på Facebook skrev Robin till mig (min fd. bästa kompis bror, som även spelar innebandy i herrlaget). Jag "lärde känna" honom för 10 år sedan och han har i princip inte sagt ett ord till mig förrän idag. Han inledde samtalet med att fråga vad jag skulle göra under dagen och jag svarade att jag med största sannolikhet skulle städa eftersom jag får besök imorgon. Han frågade då om det inte var någon som skulle festa. Jag fick sedan frågan om JAG ville festa med han och hans polare. Träffa nytt folk, liksom.
Jag sa att om jag skulle "festa" så ville jag gärna ha med mig någon, så Cissie fick följa med. Till en början var jag osäker på om jag ville gå över huvud taget eftersom han inte sagt någonting till mig förrän nu. Någon baktanke måste han ju haft. Frågan är bara vad. Sen ogillar jag fester med tanke på att jag faktiskt är nykterist. Jag kan gå på krogen och dansa någon gång per år, men inte mer.
Cissie och jag gick iaf. Till vår förvåning var hennes kusin där. Vi satte oss och snackade med honom en stund (kanske 30-40min) för att sedan dra till Ludvika. Vi hade ingen som helst lust att sitta bland massa fulla karlar som inte ens orkar gå ut på balkongen för att röka, så vi drog till Mcdonalds i Ludvika då Cissie var hungrig.
Efter att hon ätit klart gick vi ner på Sportbaren en stund och pratade med Zae (en fd. kompis brors flickvän) som jobbar där. När klockan blev 22 gick vi in på krogen och det tog ca 45 min innan det började dyka upp lite folk. De första folket som kom dit var Cassandra (som gick i min och Cissies klass på högstadiet), hennes syster, Johanna, hennes kille och två tjejer till. Vi dansade en liten stund, men det kändes bara konstigt. Sen mådde jag illa då jag bara ätit två toast under hela dagen.
Det slutade med att vi drog därifrån strax efter kl.23. Ska jag vara ärlig hade jag lite ångest över att jag gick ut alls. Jag är ingen partytjej, utan jag sitter hellre hemma och tittar på någon bra film. Det kändes nästan som att jag svek Dennis, men också mig själv som gav mig in på någonting som jag vet känns lite obehagligt för min del. Jag säger som jag alltid gör: innebandyplanen är mitt rätta element.
Det var såklart jättekul att träffa Cissie igen då det var väldigt länge sen. Det var dock tråkigt att hon brutit revbenet. Jag hoppas att hon blir bättre snart då jag inte vill att hon går och har ont. Vi får väl ta en fika när hon har blivit bättre :)
Nu längtar jag bara tills imorgon så jag får vara med min älskade Dennis igen. Har tänkt på honom hela kvällen. ♥
You raise me up ♥
Publicerat den
De senaste dagarna har varit både bra och dåliga. Igår var jag till en början på bra humör för att sedan bli lite trött och nere. Anledningen till att jag blev så glad var att Dennis berättade att han blivit antagen till IT som han sökt i Västerås. Då blev jag automatiskt att tänka på att han inte behöver flytta till Arvidsjaur. När vi sen diskuterade detta vidare sa han först att han skulle sätta Arvidsjaur som förstahandsval och IT som andrahandsval. Jag blev därför väldigt ledsen eftersom jag tog förgivet att han nu hade bestämt sig för att flytta.
Efter att ha diskuterat det mer ingående lät det sen som att han vill gå i Västerås trots allt. Han skulle inte må bra av att gå i Arvidsjaur av olika anledningar och han har ju ändå alltid velat gå i Västerås, så då tycker jag att han ska göra det. Nu låter det som att han nästan är 100% säker på att gå där. Jag tycker att han ska ta chansen när han ändå har blivit antagen. Det var som vi sa när vi diskuterade det: det kan ju inte bli värre än det han går nu. Jag vet att han skulle trivas och om jag inte minns fel får han börja i åk.2. Ännu en anledning till att jag tycker att han ska satsa på det.
Nog om det. Det är några månader kvar tills skolan börjar, så jag får försöka att fokusera på det som kommer närmast. Dennis har nu bokat biljetter hit och kommer redan imorgon, vilket jag ser fram emot. Jag vet att det imorgon är en vecka sedan jag åkte hem, men det känns som en evighet sen. Jag älskar Dennis och älskar att vara med honom.
Vi får se om han blir överraskad imorgon också. Jag har köpt hårfärg och ska bleka håret det första jag gör imorgon. Jag tror och hoppas på ett bra resultat, annars får jag bleka ytterligare en gång. Jag vet att Dennis tycker att jag är fin oavsett hur jag ser ut, men jag vill ju inte göra någonting som han tycker är fult. Han har dock sagt att jag ska bleka det om det är vad jag vill, så jag ska prova. Blir det fult funderar jag på att färga håret rött när jag fått lite utväxt.
Det ska bli spännande att se resultatet, men jag längtar såklart mest efter Dennis. ♥
Efter att ha diskuterat det mer ingående lät det sen som att han vill gå i Västerås trots allt. Han skulle inte må bra av att gå i Arvidsjaur av olika anledningar och han har ju ändå alltid velat gå i Västerås, så då tycker jag att han ska göra det. Nu låter det som att han nästan är 100% säker på att gå där. Jag tycker att han ska ta chansen när han ändå har blivit antagen. Det var som vi sa när vi diskuterade det: det kan ju inte bli värre än det han går nu. Jag vet att han skulle trivas och om jag inte minns fel får han börja i åk.2. Ännu en anledning till att jag tycker att han ska satsa på det.
Nog om det. Det är några månader kvar tills skolan börjar, så jag får försöka att fokusera på det som kommer närmast. Dennis har nu bokat biljetter hit och kommer redan imorgon, vilket jag ser fram emot. Jag vet att det imorgon är en vecka sedan jag åkte hem, men det känns som en evighet sen. Jag älskar Dennis och älskar att vara med honom.
Vi får se om han blir överraskad imorgon också. Jag har köpt hårfärg och ska bleka håret det första jag gör imorgon. Jag tror och hoppas på ett bra resultat, annars får jag bleka ytterligare en gång. Jag vet att Dennis tycker att jag är fin oavsett hur jag ser ut, men jag vill ju inte göra någonting som han tycker är fult. Han har dock sagt att jag ska bleka det om det är vad jag vill, så jag ska prova. Blir det fult funderar jag på att färga håret rött när jag fått lite utväxt.
Det ska bli spännande att se resultatet, men jag längtar såklart mest efter Dennis. ♥
