De senaste dagarna har varit fantastiska och helt underbara. Jag har riktigt svävat på rosa moln och ibland har allt känts som en dröm: för bra för att vara sant. Ett tag höll jag seriöst på att be någon att nypa mig så jag faktiskt skulle inse att detta är verklighet.

Som så många vet kom Dennis hit i onsdags. Det var tänkt att han skulle ha kommit kl.19:40, men han kom inte förrän kl.20:10. Jag var inte särskilt nervös under dagen, men när jag väl satt i bilen ute vid OKQ8 och väntade på honom kom nervositeten! Jag satt hela tiden och kollade upp mot rondellen och så fort det kom ett stort fordon som t.ex. en lastbil knöt det sig i magen då jag trodde att det var bussen. När bussen väl kom blev jag så nervös att jag sa till mamma:"Nej, nu skiter vi i det här och åker hem". Sen klev jag ur bilen.

När bussen svängde in vid macken ställde jag mig en bit ifrån då jag var osäker på om vi skulle känna igen varandra. Jag såg dock direkt vem han var när han klev av och gick då fram till honom. Han hade tidigare lovat mig en kram, vilket jag också fick. Det var en av de mysigaste kramarna jag någonsin har fått.

Det första jag lade märke till hos Dennis var hans ögon. De är otroligt fina och man riktigt drunknar i dem. Jag kan inte ens sätta fingret på vad han har för ögonfärg. Sen fullkomligt älskar jag hans röst. Han har även ett otroligt vackert skratt. Man blir riktigt varm inombords.

Eftersom klockan var ganska mycket när han kom hann vi inte mer än hem och lämna hans saker så var jag tvungen att byta om för att gå till sporthallen. Jag hade nämligen innebandyträning och var tvungen att gå eftersom Ida jobbade. Jag kom några minuter senare, men det gjorde ingenting eftersom spelarna värmde upp den första kvarten. Träningen gick otroligt bra och Dennis tyckte att jag var väldigt duktig och kunde fokusera väldigt bra, vilket jag håller med honom om. Jag var fast besluten om att inte göra bort mig när han satt på läktaren, vilket jag inte heller gjorde. Det gick så bra att jag inte fick byta när jag var trött. När det bara är en målvakt på våra träningar brukar en herrmålvakt få vara med som utfyllnad och Stefan ville inte byta av mig eftersom det gick så bra. *tack tack*

Efter träningen gick vi hem. Jag duschade och gjorde mig i ordning så att jag inte skulle vara ofräsch osv. Sen gick vi in i köket och gjorde oss någonting att äta. Dennis ville ha macka och jag ställde mig vid spisen för att koka mannagrynsgröt då jag gått hungrig i flera timmar. Han gjorde i ordning sina mackor och ställde sig sedan bakom spisen och höll om mig. Jag tyckte att det var jättegulligt av honom då jag trodde att han skulle äta sina mackor, men han ville vänta tills jag var klar med min gröt.

Vi satte oss sedan i vardagsrummet och åt vår "mat" för att sedan titta på lite tv. Strax efter att vi ätit upp kysstes vi för första gången. Det kändes riktigt bra. Vi lade oss ganska tidigt första natten då Dennis är van att lägga sig runt midnatt pga. skolan och jag var lite sliten efter träningen, så det passade perfekt.

Eftersom det inte finns någonting att göra i den här förbannade hålan slappade vi hela torsdagen. Dennis och jag spelade lite Colin McRae tills Elias kom hem från skolan. Sen spelade vi alla tre och efter en stund spelade Elias och Dennis lite Rock Band. Jag blev frågad om jag ville vara med och sjunga, vilket jag absolut inte ville. Jag föredrar SingStar framför Rock Band eftersom det är mer blandat och inte bara rock. Passade på att ta lite kort på dem medan de spelade. Dennis såg väldigt koncentrerad ut och Elias hade en jätterolig min.

I fredags gick vi upp ganska sent om jag inte minns fel. Det var bestämt att vi skulle upp till Ludvika för att bowla och ta en fika med Madde och hennes nya pojkvän Andreas. Vi gjorde oss i ordning efter frukosten och stack till Ludvika vid 16-tiden. Vi mötte Madde och Andreas på stan och gick sedan till Systemet då de skulle handla dricka. Vi stod bakom dem i kön, men när de började rulla upp flaskorna på bandet gick vi och satte oss på bänken för att vänta. Hade vi inte gjort det hade vakterna som stod bakom frågat om våra leg. Eftersom Dennis inte är tillräckligt gammal för att dricka är jag glad över att vi valde att kliva ur kön, annars hade det kunnat sluta illa.

Efter Systemet gick vi till sporthallen för att bowla. När vi kom till dörren satt där en lapp där det stod att det var stängt (till dagen efter) pga. nyrenovering. Vi gick därför till McDonalds och tog en varsin glass. Jag visste inte riktigt vad jag ville ha, så jag tog samma som Dennis: McFlurry Lion Deluxe. Det var jättegott! Ni som ätit chokladen Lion vet då vad det var för smak på glassen :) Tänkte att jag skulle unna mig en till sån på onsdag när jag ska klippa mig.

                          

Eftersom det inte blev någon bowling åkte vi buss hem. Bussen gick förbi vårat hus, men eftersom vi bestämt oss för att hyra film klev vi av uppe på byn istället. Vi hyrde Snuten i varuhuset och köpte lite morötter, grissini och dip. Dennis äter inte morötter, så jag fick ha dem för mig själv. Hihi! :) Filmen var jättebra och det var väldigt mysigt att bara få ligga i hans famn under tiden. Vi gottade oss även med varsin taco.

Resten av helgen har det inte hänt sådär jättemycket. Igår var vi och tittade på innebandy i Bergahallen. Det var Harnäs IF's herrar som spelade mot serieledande Romme. De förlorade tyvärr med 6-4, men leder man serien ska man inte förlora tycker jag. Harnäs spelade hyfsat bra ändå trots förlusten.

Efter matchen var det tänkt att vi skulle göra ett nytt försök att bowla, men för att vara på den säkra sidan valde jag att ringa till sporthallen för att se om det fanns någon ledig bana, vilket det tyvärr inte gjorde. Då blev jag lite sur eftersom jag ville att vi skulle göra någonting kul medan han var här. Det kanske inte är så kul att bara titta på film, spela tv-spel, titta på innebandy och gå på stan. Dennis sa iaf att jag inte behövde tänka så, utan att han faktiskt har haft roligt under tiden han varit här. Han har ju faktiskt haft sportlov och då ska man bara ta det lugnt och samla krafterna vilket han nu har fått göra.

Senare på dagen var det dags för mat och det var Dennis och jag som stod för den. Vi lagade potatisgratäng och fläskfilé. Jag var rädd för att det skulle smaka konstigt, men det var riktigt gott. Vi var duktiga på att laga mat, tycker jag. Dennis sa att JAG var duktig på att laga, men vi hjälptes faktiskt åt och vi ska båda ha credit för det.

                            

Jag har lovat att planera bättre tills han kommer nästa gång så att vi faktiskt har lite grann att göra :) Får se om det kanske blir att jag bokar både bowling och bio till nästa gång. Vem vet? Vi har ännu inte bestämt när vi ska ses igen. Mamma föreslog påsklovet, men jag har ingen lust att vänta så länge med tanke på att det nästan är 2 månader dit. Dennis skulle prata med sina föräldrar så får vi se när det  blir :)

Tiden som Dennis har varit här har varit fantastisk. Även om vi inte har gjort sådär jättemycket har jag haft det otroligt roligt och mysigt. Det var som Dennis sa tidigare idag. Det känns inte som att vi träffades för första gången, utan det känns snarare som att vi känt varandra jättelänge. Det känns jättehäftigt!

Sen det här med att det faktiskt skiljer 3 år mellan oss (han är -93:a) märks inte. Det är som jag säger till alla andra: Det är inte åldern som har betydelse, utan det är kärleken. Han är en underbar människa och jag tror att vi kommer att hitta på mycket roligt tillsammans.

Tack Dennis, för en underbar vecka. ♥

                            

Louise ♥ Dennis
24/2-10

                               


Imorgon är dagen vi alla har gått och väntat på: Dennis kommer!

Om mindre än 24 timmar står jag och väntar på honom ute vid OKQ8. Jag är ännu inte nervös, utan jag är för tillfället väldigt lugn. Jag kommer dock att vara riktigt nervös när jag ser att bussen är på ingång och han kliver av. Är ganska säker på att det kommer att knyta sig i magen, men jag tror och hoppas på att det kommer att gå bra. Han har ju lovat mig en stor och mysig kram, så :)

Jag pratade tidigare om att stå över innebandyträningen eftersom han kommer strax innan den börjar, men jag kommer att gå ändå. Ida ska nämligen jobba och står jag över så blir laget utan målvakt, vilket kanske inte är så bra. Jag har därför inget annat val än att träna. Dennis och jag har diskuterat detta och han tyckte såklart att jag skulle träna eftersom han vet att jag innerst inne vill. Han verkade inte ha någonting emot att titta, så det blir nog bra. Det handlar ju bara om 1 ½ timme.

Eftersom jag vill att han ska trivas under sin vistelse här har jag idag städat huset. Ingen storstädning, men iaf så att det är rent och fräscht i varje rum. När man öppnar dörren ner till källaren och ska gå ner på mitt rum känner man direkt att jag har bytt sängkläder. Det lyktar ändå upp på övervåningen xD Så rent är det iaf.

Jag sitter nu och funderar över vad vi ska göra på torsdag. De andra dagarna har vi iaf en aktivitet, men vi har inte planerat in någonting på torsdagen. Kan höra med mamma om hon har pengar så att vi kan åka in till Ludvika och gå på stan lite grann. Kika på lite grejer tills jag ska flytta kanske. Finns en butik i stan jag skulle vilja gå in på, men har aldrig haft tid.

Det ska iaf bli väldigt spännande och jag riktigt längtar tills jag står där och får se honom för första gången. Pirrigt, men gud vad det ska bli roligt. ♥

Om lite mer än 1 månad får jag intagningsbeskedet för gymnasiet och kan då äntligen börja planera för flytten. Jag har funderat lite grann över hur jag ska lösa det här med möbler och har nu kommit fram till att jag måste pendla i 2 månader och spara under tiden för att ha råd med allt. Då kommer jag ändå bara att köpa det allra nödvändigaste. Flyttar jag direkt så kommer jag aldrig att ha råd med någonting, så det är såhär det får bli :)

Jag kommer nog att ta mamma och pappas soffa till en början och när jag väl har sparat ihop pengar till en bättre tänkte jag köpa en antingen på Ikea eller om man hittar någon i bra skick på Blocket. Jag vill gärna ha någonting nytt, men är inte alltför kräsen utan får ta det som finns.

Hur jag gör i början vet jag dock inte. Jag får ju busskort av skolan, men om jag får det första dagen är tveksamt. Jag gick det förra gången, men det är inte säkert att jag får det nu. Därför måste jag planera in om jag ska köpa ett kombi-kort eller inte. Det är väl det jag är mest orolig över.

Eftersom jag nu bestämt mig för att pendla i början flyttar jag inte in i början av augusti som det var sagt, utan det blir nog i början på oktober beroende på när jag får mina bidrag. Det känns bra att man bestämt sig iaf. Nu vill jag bara börja planera :)

Jag har gått och oroat mig i flera dagar att Dennis inte ska komma, men nu är biljetterna äntligen bokade och jag kan pusta ut. Han var så glad igår att han lade ut en bild på sig själv + biljetterna på sin Bilddagbok. Haha! Han är så jävla söt :)

Nu går jag bara och räknar dagarna tills han kommer. Det ska bli så himla roligt och jag ser verkligen fram emot det. Jag hoppas att han kommer att trivas under sin vistelse här.

                              

Jag satt och funderade över en sak igår. De som känner mig  vet att jag är en tävlingsmänniska som gillar att utmana mig själv. Den senaste tiden har jag dock känt att jag fått konkurrera med andra. T.ex. inom modellandet. Sara är jätteduktig och ett tag kändes det som att jag var tvungen att konkurrera med henne, men igår insåg jag att jag inte behöver det. Vi är duktiga på olika saker. Det jag är dålig på är hon bra på och tvärtom, så varför tävla? Jag har därför insett att jag endast ska tävla med mig själv. Det jag kan göra är att LÄRA av henne istället för att känna att jag måste konkurrera med henne.

Jag har bestämt mig för att inte jämföra mig med henne. För det första så har vi inte alls samma kroppsform och för det andra så har hon hållt på längre än mig. Därför har jag bestämt mig för att endast tävla med mig själv genom att jämföra bilderna från mina fotosessioner. Tror jag skulle känna mig mindre stressad om jag gjorde det.

Det här gäller såklart allt och inte bara modellandet. Jag ska sluta jämföra mig med alla andra och endast tävla med mig själv. Min psykolog (slutade gå dit -jan-09) tyckte att jag inte skulle tävla med mig själv och ha så höga krav, men jag mår bra av att göra det så jag ska bara fokusera på mig själv och rent ut sagt strunta i alla andra.

Som några av er vet har jag ganska dåligt tålamod och igår kände jag att jag inte kunde hålla mig från att kolla min vikt. När jag ställde mig på vågen tog jag förgivet att jag skulle ha gått upp 2-3kg eftersom jag knappt har tränat på en månad pga. stygnen och att jag haft ont i halsen.

Jag har varit ganska onyttig och slarvat med maten den senaste tiden, så jag blev väldigt chockad när jag fick se att jag vägde 52.9kg. Tittar man på mig tycker jag inte att det syns ett dugg, utan jag ser fortfarande ut som "hej kom och hjälp mig". Undrar vad jag kommer att väga när jag faktiskt är nöjd med min kropp. Jag vågar nog inte riktigt tänka på det. Iofs så vill jag först gå ner lite mer i vikt för att sedan bygga muskler. Som Ni vet så väger ju muskler mer än fett, så jag kommer nog att ligga på denna vikt ändå när jag är "klar".

Vi får se hur lång tid det tar innan jag har den kroppen. Det första som ska hända nu är att jag blir frisk. Har haft ont i halsen i en vecka och de senaste två nätterna tror jag att jag har haft feber. Jag blev även täpt i näsan inatt, vilket inte var så kul. Vem vill sova med öppen mun vid halsont, liksom?

Nej, så när jag blivit frisk tänkte jag återgå till träningen där jag var innan mitt lilla "uppehåll". Frågan är bara:"Hur fan har jag lyckats gå ner så mycket i vikt?".

Nu har Dennis och jag äntligen bestämt när han ska komma hit (så, nu vet Ni vad han heter). Vi diskuterade det på telefon igår och kom då fram till att onsdag-söndag blir toppen. Jag vill ju att han ska stanna så länge det går, men samtidigt ta lite hänsyn till mamma som ville att han skulle komma i mitten av veckan. Vi bestämde oss därför för onsdagen då han snart måste boka bussbiljetter för att se så att det finns plats kvar för honom. Det brukar dock alltid finnas plats på Säfflebussen, så det ska inte vara någon fara.

I slutet på vårat samtal gick det upp för mig att han faktiskt snart är här! Jag är nervös redan nu och har börjat fundera över vad jag ska ha på mig osv. Han har sagt att jag inte behöver tänka så mycket på det då jag alltid är snygg, men jag vill känna mig det också. Vill inte ta på mig någonting som jag känner mig obekväm i eftersom det bara blir knasigt då, så jag måste tvätta upp lite snygga kläder som jag kan ha på mig. Om jag hade haft pengar hade jag seriöst åkt till typ Lindex och köpt mig något snyggt nattlinne då jag sover i ett av mina träningslinnen. Inte särskilt snyggt xD

Det ska bli spännande och jätteroligt att få ha honom här. Jag tror och hoppas på att det kommer att gå jättebra. Han har lovat mig att han ska springa fram och ge mig en stor kram så fort han har klivit av bussen. *tihi* Jag är ju sån mes, så jag vågar inte göra det själv, så tycker det är jättegulligt av honom. ♥

Nu får det se till att bli vecka 8!!

I föregående inlägg skrev jag att jag troligtvis skulle få besök vecka 8, men nu är det bestämt. Eftersom denna kille faktiskt är några år yngre än mig var han såklart tvungen att få tillstånd av sina föräldrar eftersom han fortfarande bor hemma, vilket det nu verkar som att han har fått. Kan de släppa iväg honom på konserter över typ hela Sverige så borde han ju få åka hit liksom.

Han hade tänkt att han skulle boka tågbiljetter i helgen, men jag rekommenderade att han skulle åka med Säfflebussen istället eftersom det både är smidigare och billigare. Då slipper han byta och han tjänar ca 300kr på att åka buss, så han skulle boka bussbiljett istället.

Vilka dagar han kommer att vara här är inte bestämt än. Eftersom mamma inte får lön förrän den 25:e tyckte hon att det skulle passa om han kom då. Jag vill ju gärna att han ska få se mig träna, så jag hade isåfall velat att han kom på onsdag kväll och stannade till söndag (eftersom jag planerat in en grej på lördag). Jag har ingen aning om vad hans föräldrar tycker eller vad han själv tycker. Han har bara sagt att han stannar så länge han får och jag vill ha honom här så länge det går. :)

Har som sagt planerat lite grejer som vi ska göra under tiden han är här. Tänker dock inte ta upp det nu då jag inte vet om han läser min blogg eller inte. Vill ju att det ska bli en liten överraskning istället för att han ska gå och veta. Då är det ju inget roligt xD

Jag hinner dock inte klippa mig och bleka håret innan ------ kommer, utan han får se det när jag åker ner till honom (förutsatt att det känns bra när han varit här, vilket jag hoppas på). Får hoppas att han tycker om mig trots att jag kommer se ut som fan när han är här.

Det ska iaf bli väldigt roligt och jag ser verkligen fram emot det. Ge mig vecka 8 nu!

Jag har tidigare pratat om att jag vill gå ner i vikt och att jag ska skärpa mig med träningen nu när stygnen är ute. Eftersom stygnen åkte ur i tisdag har jag nu börjat träna och det känns toppen. I förrgår hade jag innebandyträning och det kändes otroligt bra då jag saknat träningen något enormt!

Jag har nu återgått till styrketräningen och innebandyn. Jag har även börjat med långpromenader. Slingan jag går tar 65 minuter. Jag gick den i onsdags (som jag skrev om, om jag inte minns fel) och idag. När jag har gått snabbt har det gjort ont i högra knät, men det har känts lite bättre när man dragit ner på tempot lite grann. Så kommer det vara nu när jag börjar skolan också; gör det ont drar man bara ner på tempot lite grann eller gör någonting annat som knäna inte klagar över.

För att få en större överblick över min hälsa har jag nu börjat med mat- och träningsdagbok. Jag förde det när jag gick på innebandygymnasiet och det fungerade jättebra. Då har man mer koll på hur man rör sig i förhållande till man äter, vilket är jättebra. Jag har ätit lite onyttigt nu i början, men det minskar för varje dag och jag är väldigt stolt över mig själv som tar tag i det här en gång för alla.

Om turen är med mig kommer jag att ha lite snyggare kropp till sommaren iaf så man vågar visa sig i bikini :) Det målet har jag haft väldigt länge nu då jag alltid badat i shorts och bh pga. att jag skämts för mycket över min kropp för att kunna visa mig i bikini. Så i sommar åker badkläder på och INGET ANNAT! :D

                              

Jag har under dagen setat och funderat lite grann över det här med Niklas. Eftersom jag själv har varit i hans situation försöker jag att tänka mig in i hur han har det och vad han tänker vilket såklart är svårt eftersom jag inte känner honom sådär jättebra än. Vet inte riktigt hur han fungerar, eller vad man ska säga.

Det är nog som han själv säger, att han är rädd och att det känns konstigt då ingen tjej någonsin skrivit så fina saker om honom som jag gjort. Jag hade nog också reagerat likadant om Niklas hade skrivit såna saker om mig. Jag hade kanske inte blivit rädd, men det hade känts grymt ovant. Det är dock någonting som man får vänja sig vid. Att jag skriver som jag gör betyder ju att jag faktiskt tycker om honom, så han ska se det positivt. Jag tycker om honom för den han är och det är ingenting att vara rädd för.

Mamma tror att han även är rädd för att jag ska vilja bli sambo om vi blir tillsammans och det behöver han inte ens tänka på. Visst, jag ska flytta till Falun, men efter allt jag varit med om har jag ingen som helst lust att bo med NÅGON! Jag känner att det bästa för mig är att bo själv så att jag får fortsätta där jag slutade. Bygga upp mitt liv igen.

Som så många vet har jag under en längre tid funderat över att flytta tillbaka till Falun. Jag började längta tillbaka redan i slutet på 2008, så det här är någonting som jag har gått och funderat över länge och ingenting som kommit nu bara för att jag träffat Niklas.

Jag tycker personligen att han inte har någonting att vara rädd för, men jag har som sagt varit i hans situation och vet hur det känns. Han har min fulla förståelse. ♥

Tidigare så berättade jag att Niklas betett sig konstigt och att det gjort mig lite orolig och deppig. Idag har vi pratat lite grann och jag har nu fått veta anledningen till varför han har varit passiv.

Han känner att det har gått lite fort fram och det kan jag nog hålla med om till viss del. Första träffen var planerad och det kändes otroligt bra för oss båda. Andra träffen bestämdes på bara någon timmes varsel och då kändes allting så fel (även om jag såklart njöt varje sekund jag var där). Vi kanske skulle ha låtit det gå lite mer tid emellan gångerna. Första gången var som sagt fantastisk, men andra gången kändes det lite knasigt. Det kändes nästan som att vi träffades den gången bara för att jag frågade om han var intresserad av att fortsätta träffa mig och jag antar att det var där det gick snett.

Jag fick även veta att han blivit lite rädd av allt fint jag skrivit om honom på Bilddagboken och här. Ingen har någonsin sagt eller skrivit så fina saker om honom, så det känns lite konstigt. Jag har då förklarat för honom att jag är en som tycker om att beskriva och visa mina känslor. Jag tycker att det är mysigt och roligt att visa uppskattning eftersom ingen har gjort det för/mot mig.

Nu när läget är som det är har jag sagt att han får den tid han behöver eftersom jag tycker att det är värt att vänta på honom. Tycker så otroligt mycket om honom och tänker själv vara ganska passiv den närmsta tiden då jag inte vill att han känner sig pressad. Jag har själv varit i hans situation, så jag vet hur jobbigt han har det just nu.

För de som inte minns fick jag panik när jag träffade Björn då det var så ovant att träffa någon som faktiskt var snäll mot en för en gångs skull. Så jag tror att Niklas har drabbats av samma tankar som jag gjorde då.

Vi vill båda vara mer än vänner, men just nu fokuserar vi på att han ska få tid till att fundera ut vad han känner. Skulle det sen inte fungera mellan oss vill han vara vän med mig och jag har sagt att jag hellre har honom som vän än att inte ha honom i mitt liv alls. Så nu är det bara att ge det lite tid så får vi se vart det slutar. ♥

                                    

Vi har alla någonting att ta till när vi blir ledsna eller deppiga. Någonting som får oss att bli på bättre humör igen. Jag har två saker som lätt kan få mig på bättre tankar: träning och musik. Kombinerar man dem blir det en enorm känsla som inte går att beskriva. Mäktig på något sätt.

Eftersom jag varit deppig hela dagen har jag nu bestämt mig för att jag ska träna varje dag nu framöver så att jag inte stänger in mig och tänker för mycket. Jag har alltid haft en tendens att tänka saker som jag inte borde och då kan jag lika gärna dra på mig träningsgrejerna och träna istället för att sitta i ett hörn och tycka synd om mig själv.

Jag har därför bestämt mig för att det inte blir någon dator imorgon, utan jag ska försöka att pyssla med annat så att jag håller humöret någorlunda uppe. Tänkte börja morgondagen med frukost och när jag vaknat till lite grann tänkte jag ta en långpromenad med Mp3 i örat. Kanske 1 timme eller 2. När jag sedan kommer hem tänkte jag köra ett styrkepass på 40-70min.

Blir väl att jag gör så varje dag de närmsta veckorna så jag får tänka på annat och röra på mitt feta arsle. Göra lite nytta. Jag hoppas att det ska få mig att må lite bättre iaf nu när läget är som det är. Att idrotta har fått mig på bra humör tidigare, så jag hoppas att det ska hjälpa lite grann i detta elände.

Har jag tur går jag ner lite i vikt också. Nu när stygnen har setat i och jag inte kunnat träna på 2 veckor har jag gått upp nästan 1 kg. Jag har 6kg kvar till min målvikt, så vi får se hur lång tid det tar. Tänkte vara snygg till sommaren iaf xD

För Er som gått eller går på gymnasiet vet med sig att man ska skicka in gymnasieansökan senast i november då preliminärbeskedet kommer i april. Eftersom jag inte kommit på förrän nu att jag ska söka skickade jag in ansökan och pappret om speciella skäl idag. Sökte ungefär vid denna tidpunkt även förra gången och kom in iaf, så jag hoppas att det går bra att jag skickar in papprena lite senare även denna gång. 

Det var ganska svårt att skriva pappret till kommunen då jag ville få med så mycket som möjligt utan att överdriva. Jag får hoppas att de godkänner det. Skulle de inte göra det får jag adressändra till Falun bara. Skolan vet jag att jag kommer in på eftersom de bara går via slutbetyget i högstadiet och ingenting annat. Så nu är det upp till Smedjebackens kommun om de vill betala för utbildningen, annars skriver jag mig i Falun bara. Lätt som en plätt!

Tänkte att det var lika bra att skicka in det nu så att man kan få svar någon gång. Jag vill börja planera inför flytten eftersom jag tycker om att vara ute i god tid. Jag var t.ex. ute i väldigt god tid förra gången (började packa i april och jag fick ingen lägenhet förrän i september).

Det känns jättebra nu när man äntligen har skickat iväg skiten. Jag önskar att allt annat kunde kännas bra nu, men sån tur har jag ju inte :( ♥

Jag skrev tidigare att jag varit lite nere de senaste dagarna och skyllde på att jag inte kunnat träna sen den 21/1, vilket inte stämmer. Ska hela sanningen fram så hade det ingenting med träning att göra, utan allting handlade om Niklas.

De senaste dagarna har han betett sig konstigt och jag reagerade direkt på det. Tidigare så har han alltid avslutat sina sms med "puss <3", men nu har han både slutat med smileys och hjärtan i sina sms. Jag får heller inga godnatt-sms, vilket jag brukade få av honom varje kväll. Detta började efter att jag åkte hem i fredags och det har fått mig att börja fundera. Ibland känns det som om jag har gjort bort mig totalt och det har resulterat i att jag varit deppig och sovit ganska dåligt.

Efter att vi träffades första gången sa han till mig att jag verkade "för" glad. Jag tycker att jag var lika glad som jag brukar vara när jag är kär och galen. Jag kan erkänna att jag ibland skrattade vid fel tillfälle. När man ligger och tittar varandra djupt i ögonen kanske man inte ska skratta, men jag kunde inte låta bli eftersom det kändes så otroligt magiskt att ligga där brevid honom.

Eftersom jag är en sån som inte vill vara för på vågade jag inte fråga honom om någonting var fel, utan jag fick reda på det på annat håll. De som följer mig även på Bilddagboken har säkert idag sett att jag lagt ut en bild på 14/2 och skrivit:"Vill så gärna skämma bort dig och visa hur mycket jag tycker om dig". Niklas kommenterade såklart den bilden och han berättade sedan att han inte vet hur han känner just nu. Det är alltså där skon klämmer.

Jag har förklarat för honom att jag absolut inte vill pressa honom och om han behöver tid till att fundera över vad han känner ska han absolut få det. Det är klart att jag vill träffa honom snart, men om han är osäker är det bättre att han får vara ifred ett tag. Jag tycker så otroligt mycket om honom och vill inte ställa till det, så jag tänker vara lite försiktig med vad jag säger och gör den närmsta tiden så att ingenting blir fel. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Jag är beredd att vänta på honom eftersom jag tycker att han är väldigt speciell.

Det är många som säger att jag blivit gladare nu när jag träffat Niklas och det kan jag absolut hålla med om. Nu när det är såhär är det dock inget roligt, men jag får bita i det sura äpplet och ta en dag i taget. Nå mycket mer kan jag inte göra.

Nu får jag göra som jag alltid har gjort: Förbereda mig på det värsta, men hoppas på det bästa ♥