Jag var till arbetsförmedlingen en sväng vid lunch av den anledningen att jag behövde prata med en handläggare om det här med jobbgarantin för ungdomar och studier. Jag pratade med en manlig handläggare och han sade att han inte kunde svara på om jag blir av med utvecklingsersättning om jag blir antagen och tackar ja till någon av kurserna som jag har sökt (det var vad jag ville veta). Han sade att jag har två val: jag kan antingen berätta för arbetsförmedlingen och försäkringskassan att jag studerar och därmed riskera att bli av med bidraget eller strunta i att säga någonting. Hur kan man föreslå någonting sådant? Jag vill inte bli anklagad för bedrägeri och bli återbetalningsskyldig! Han sade också att han inte tycker att distanskurserna är någon bra idé, att han tycker att jag skall utbilda mig till ekonom om jag vill arbeta inom handeln och till projektledare om jag vill arbeta med hälsa… Han poängterade att man är garanterad arbete som ekonom efter examen och att det ger bra betalt. Vad har det med saken att göra? Jag vill inte utbilda mig till ekonom eller projektledare! Jag vill, om jag skall studera, utbilda mig till någonting som jag känner att jag vill arbeta med, någonting som känns meningsfullt. Jag struntar i om det ger bra betalt (mer än en genomsnittlig lön) eller inte bara jag klarar alla nödvändigheter och älskar det jag gör.

Jag blev inte klokare av besöket (det var snarare han som var klok och gjorde det mer komplicerat än det behöver bli)… Det är lika bra att kontakta arbetsförmedlingens kundtjänst. Jag är säker på att de har bättre koll på det här med utvecklingsersättning och studier. Om inte annat kan jag prata med försäkringskassan.

Hur orättvist känns inte det här på en skala? Jag stod bredvid en jämngammal kvinna i morse i väntan på att butiken skulle öppna (kan hända att hon var några år yngre. Jag såg henne bara i ögonvrån). Jag var helt säker på att hon var en kund, men det var hon inte… Hon måste ha blivit anställd i dagarna av den anledningen att min handledare sade att det skulle komma en ny idag och det är praktikstopp i december, som innebär att det inte är tillåtet att ha praktikanter! Jag skulle ha varit på Hennes & Mauritz i två veckor till om det inte vore för praktikstoppet.

Jag har varit på dåligt humör hela dagen, men det är ingenting som har påverkat mina rutiner och min prestation i butiken. Jag kan dock ha varit indirekt otrevlig mot den nya genom att undvika ögonkontakt och undvika att prata med henne, men utöver det har jag arbetat på som alla andra dagar. Det är min sista dag imorgon och jag har gruvat mig över det i tre veckor, men nu känns det som en lättnad. Det är tråkigt att jag inte kommer att få vara kvar, men om medarbetarna och chefen skall komma med bortförklaringar till varför de inte kan anställa mig är det lika bra. Jag vill arbeta inom ett företag där man är ärliga mot varandra, där man uppskattar varandra. Jag hade kunnat vara trevligare mot vad hon nu heter, men jag känner mig bara så utnyttjad och lurad! Hur kan man säga till sin praktikant att man inte har råd att anställa och så anställer man någon dagen innan denne slutar? Jag förstår inte… Jag anser att jag förtjänar att bli anställd, jag som har slitit och varit så duktig! Någon är väldigt besviken *vink vink*

Jag stod i provrummet en stund innan jag gick igenom rean på barnavdelningen. Vi är numera inne på säsong 6 och skall därmed rea ut säsong 4. Jag har utgått ifrån en lista, precis som på damavdelningen, där det står vilka varor som skall sättas ned i pris och vad de skall kosta. Det är hur många varor som helst som skall vara med på rean (mestadels vinterkläder, skjortor och långkalsonger). Det var t.o.m. en kund, en gammal dam, som kom och frågade vad det var för fel på långkalsongerna på pojksektionen eftersom de var så billiga (10:-). Jag sade att det inte var några som helst fel på dem, utan att de hade blivit nedsatta i pris p.g.a. att de tillhör en föregående säsong. Ett fynd, tyckte hon.

Det har varit en helt vanlig dag på praktiken. Jag blev dock tvungen att smita iväg några minuter tidigare än vanligt av den anledningen att Mattias som är gymvärdsansvarig på Friskis&Svettis ville komplettera några saker med mig. Han skickade ett sms vid lunch där han skrev att han glömde gå igenom några saker med mig senast och undrade om jag kunde svänga förbi i början av veckan. Jag svarade att jag kunde komma förbi ikväll och det blev bestämt att jag skulle komma dit kl.18:00. Jag trodde att han bara ville komplettera vad det nu var han hade glömt (påpeka att gymvärdarna måste dra sina träningskort innan varje pass och visa vart material till maskinerna finns), men icke. Jag blev ombedd att hålla i dagens pass. Det gick bra även om jag höll på att glömma det första man skall göra när man kommer till gymmet: kontrollera att det finns papper på rullarna och sprit i flaskorna. Jag måste komma ihåg det nästa gång eftersom jag skall arbeta ensam. 

Jag älskar att vara på praktiken och på Friskis&Svettis, men det är tröttsamt att vara hemifrån i nästan 12 timmar. Mikael blev orolig över att det hade hänt någonting och ringde runt kl.19. Jag hade glömt att berätta att jag skulle komma hem senare ♥ Jag har bara varit hemma i några minuter och jag känner att jag skulle behöva äta någonting, men det är ingen idé då det kommer att förstöra min sömn (jag kan inte äta sent). Det kanske är lika bra att hoppa i säng direkt? Det är nackdelen med att komma hem sent, man hinner inte mer än att kliva innanför dörren innan det är dags att gå och lägga sig... Man kan bara hoppas att jag får rikligt med sömn inatt. Det kan behövas efter 2 år med sömnproblem.

Idag har jag varit på informationsträff på Friskis&Svettis. Det visades en Powerpoint på projektorn med information om hur verksamheten fungerar och hur det går till när man blir instruktör. Det tar nästan ett år innan man är licensierad och processen börjar med att man går på det här mötet, lämnar in en intresseanmälan och blir kallad till intervju eller en praktisk uttagning beroende på om man är intresserad av att bli gym-, spinning- eller jympainstruktör. Jag är intresserad av att bli både gym- och jympainstruktör, men om jag var tvungen att välja en skulle det utan tvekan bli jympainstruktör med inriktning på medel och boxning (jag har instruerat boxning förut, men aldrig i en idrottsförening).  

Jag är kallad till intervju om en och en halv vecka, torsdagen den 6/12. Jag skall träffa de som rekryterar gyminstruktörer och gå igenom min intresseanmälan. Jag kommer att få svara på ett antal frågor (vad jag har för idrottslig bakgrund, varför jag anser mig vara bättre än alla andra som är intresserade, hur jag skulle instruera osv) och instruera i tre stycken övningar. Jag har inte valt ut några ännu, utan det gör jag när det börjar dra ihop sig. När jag kommer att bli kallad till den praktiska uttagningen för jympainstruktörer är inte fastställt ännu (alla som har lämnat in en intresseanmälan blir kallade samma dag).

Om det går bra på intervjun och/eller den praktiska uttagningen kommer jag att bli antagen och skickad på utbildning. Jag minns inte vad de sade om utbildningen mer än att det är två steg och att det skiljer sig något beroende på om man vill bli gym- eller jympainstruktör.  Jag tycker hur som helst att det skall bli spännande och jag håller tummarna för att jag blir licensierad instruktör, med inriktning på boxning. 

Kan Ni tänka Er att det är en månad kvar till julafton? Det blir vår första jul tillsammans, någonting som vi båda ser fram emot ♥ Det är dock tråkigt att vi inte har råd att köpa några julklappar till varandra, inte som det är nu i alla fall… Jag har hittat några saker som jag skulle vilja ge Mikael, men det får bli när vi har en bättre ekonomi eller om jag på något sätt kan ordna pengar. Om det blir så att han inte heller kan ordna pengar till julklappar har jag en sak som jag skulle vilja beställa till oss båda, en gemensak julklapp som inte kostar skjortan. Jag tänker inte avslöja vad det är riktigt än, men jag kan säga som så att det är någonting som jag tycker att vi behöver och som vi kan ha väldigt roligt av.

Vad skall Ni köpa till Era partners?

Hur rolig har inte den här dagen varit da? När jag kom till praktiken i morse gav chefen mig ett häfte innehållande beskrivning, artikelnummer, färgkoder, ordinarie pris och reducerat pris. Jag fick i uppgift att gå igenom damavdelningen, hitta varorna och märka dem med rätt pricetags (79,50:-, 99:-, 149:-, 199:- och 299:-). Jag märker reavaror i princip varje dag, men bara med pricetags som det står 30- eller 50 % på och inte med de som det står pris på.

Det är inte särskilt svårt att trycka fast tags då man gör det med en pistol, som jag kallar det. Det kluriga är att hitta varorna som skall märkas… Jag hade problem i början (idag), men när jag kom igång och hittade det mesta utan att behöva fråga mina kollegor blev det hela väldigt roligt. Det var så roligt att jag inte ville gå hem när det var dags att stänga butiken! Jag får se det från den ljusa sidan: jag blev aldrig klar och måste fortsätta imorgon. Woho! 

Jag älskar min praktikplats och det kommer att bli väldigt känslosamt när det, om exakt en vecka, är min sista dag. Jag blir ledsen bara av tanken… Jag skulle så gärna vilja vara kvar, men det känns som att chanserna är minimala. Det är andra, medarbetare som är hemma och är mammalediga, som har förtur och det är inte säkert att de kan anställa mig när de har kommit tillbaka. Jag håller i alla fall tummarna. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan och jag försöker att leva så gott jag kan efter det. Positive thoughts, Louise! Positive thoughts.