I wish to be your bride some day
Publicerat den 04/04 2012, kl. 17.01

Jag brukar vanligtvis inte bli känslosam när jag kikar på film/tv, men det var svårt att inte bli rörd till tårar när jag i måndags kikade på det sista avsnittet av familjen annorlunda. Paret Wallquist gifte sig på en närliggande brygga med åtta (av tio) av barnen som vittnen. Det var en kort, men vacker ceremoni som bland annat innebar att bruden och brudgummen höll tal om/till varandra samt skiftade ringar. Det var underbart att se hur lyckliga alla var. Maria och barnen (flickorna) grät glädjetårar och det var en av anledningarna till att man sveptes med.

Ett annat avsnitt som var rörande var dagens avsnitt av fyra bröllop och en smekmånad (som visades på 7:an). Det var det tredje paret som väckte min uppmärksamhet då de anlände i häst och vagn, men inte vilken vagn som helst utan den som Askungen transporterades i på vägen till prinsens bal. De hade en vacker vigsel samtidigt som bruden var sagolik. Det var nästan så att man blev avundsjuk.

Jag har aldrig känt att jag vill gifta mig utan jag har snarare sagt att det är någonting som jag skulle kunna tänka mig att göra, men att det inte är ett krav. Jag måste dock erkänna att jag, tack vare ovanstående avsnitt och kärleken till Mikael, har börjat drömma om att skrida till altaret. Det verkar som att jag inte är ensam på den punkten då hjärtat upprepade gånger har pikat om att han vill gifta sig med mig. Han drog bland annat in mig i en butik som säljer bal- och brudklänningar för någon månad sedan och när jag sade att jag känner två stycken som skall gifta sig i sommar sade han med ett leende på läpparna: Ja, du och jag! Jag ser dock helst att vi är förlovade, har barn och bor i hus innan vi blir man och hustru. Vi tar en dag och en sak i taget. Vi får drömma tillsvidare.

Är du seriös? Du som säger att du varit i ett sånt förhållande borde väl se tecknen. Du får inte ha vilka kläder du vill, du får inte ha vilka kompisar du vill, du får inte tatuera dej hur du vill. Är du blind?