I will never forget
Publicerat den
Den trettonde september är ett datum som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Det var nämligen vid den här tidpunkten för tre år sedan som jag bestämde mig för att lämna R en gång för alla. Det var allt annat än lätt, men utan tvekan det bästa beslutet hittills av den anledningen att det med största sannolikhet hade slutat väldigt illa om jag valt att stanna längre.
Man skall dock inte glömma att det kunde ha gått illa även efter uppbrottet i och med att han samma dag hotade att spränga mina föräldrars hus i luften samt spöa skiten ur min nästa pojkvän. Polisen erbjöd mig t.o.m. ett besöksförbud - som jag förövrigt tackade nej till eftersom jag trodde att han inte skulle leva upp till sina ord (vilket han inte gjorde heller).
Det finns inga ord som kan beskriva de tankar och känslor som kommer med denna dag. Jag kan endast sammanfatta det med orden: jag är så fruktansvärt stolt över mig själv som lyckades ta mig ifrån eländet och komma på fötter igen.
Ni som inte har läst min blogg särskilt länge hänvisas till detta inlägg för mer information om vad det är som har hänt.
Du verkar vara en jävligt stark tjej! Känner igen mig mycket i dig och jag vet vilken kamp det är.. hur bra man än mår så är det så mkt som sliter en tillbaka till fruktansvärda memory laine.. ska läsa vidare på bloggen lite :)
Sarah