Kuratorssamtal 2
Publicerat den 26/06 2013, kl. 21.37

Vi var på återbesök hos kuratorn igår för att diskutera hur det har gått de senaste veckorna. Vi fick börja med att berätta vilka förändringar vi har gjort och hur det har förändrat förhållandet. Jag berättade att det from my point of view har blivit mycket bättre. Jag vågar tack vare senaste besöket prata, jag vågar säga till/ifrån om någonting känns fel, jag vågar säga till om jag vill ha uppmärksamhet, jag gömmer mig inte i gästrummet om jag är ledsen (vilket jag inte är särskilt ofta), jag försöker tänka positivt, jag frågar vad Mikael menar om han säger någonting som kan misstolkas m.m. Mikael däremot har inte märkt någon större skillnad mer än att jag inte är ledsen lika ofta. Han försöker dock dra sitt strå i stacken genom att ge mig mer uppmärksamhet och har tålamod när jag behöver prata. Det är inte konstigt att han inte har märkt någon större förändring eftersom han tyckte att vi hade det bra innan vi gick till kuratorn. Jag tycker i alla fall att det har blivit mycket bättre och jag mår inte längre dåligt i förhållandet  Rose-Marie gav mig beröm för att jag vågar prata med Mikael och säga till/ifrån om det är någonting. Jag är stolt över mig själv som har kommit över min rädsla. Det skall inte behöva vara så svårt, men vi kvinnor oroar oss i onödan och ibland vill vi väl att våra partners skall kunna läsa våra tankar, antar jag... 

 

Vi pratade inte så mycket mer om förhållandet då Rose-Marie tyckte att det verkar gå i rätt riktning. Vi kom istället in på det här med fertilitetsutredningen. Jag förklarade att jag mår väldigt dåligt över att behöva vänta på spolningen (man vill ju ha svar så snabbt som möjligt) och att det känns som att den aldrig kommer att bli av eftersom det aldrig finns några tider när jag ringer. Vi diskuterade det här med att gå vidare och göra den på IVF-kliniken om det skulle dra ut på tiden på kvinnokliniken. Mikael har varit skeptisk till det förut p.g.a. att det kostar mycket, men nu sade han att vi kan göra den privat eftersom vi har god ekonomi och inte behöver hålla i varenda krona. Vi vill trots allt ha barn och om spolningen blir av på IVF-kliniken istället och den faktiskt resulterar i en graviditet är det värt varenda öre.