Historian om slutet <3
Publicerat den
Den 22/7-08 gjorde jag en sen abort i v.14+1. Den ägde rum på Falu lasarett. Jag fick komma in kl.09:00 och fick sitta i väntrummet och vänta tills kl.09:40 då sköterskan kom och ropade upp mig. Jag fick då komma in på mitt rum och sköterskan gav mig 4 st slidpiller. Hon sa åt mig att ligga stilla i 30 minuter för att de inte skulle åka ur. För att fördriva tiden spelade jag och R. kort och pratade lite. Jag bad honom att följa med då jag inte skulle klarat av det själv med tanke på vilken stor sak en abort faktiskt är. Man behöver allt stöd man kan få.
Vid 11-tiden började jag få ont i magen. Ungefär som mensvärk, fast än inte så jobbig. Sköterskan sa att jag inte fick äta någonting på hela dagen, utan jag fick endast dricka. Jag drack lite juice och varm nyponsoppa.
När klockan var 12:30 började smärtan bli starkare och vid 12:55 fick jag två tabletter att ha under tungan i 20 minuter. När de hade gått 20 minuter och jag gick på toa började jag skaka och frysa jättemycket. R. berättade att jag fått frossa och ringde efter en sköterska så att hon fick komma och ge mig ett extra täcke och en värmekudde. Jag la mig ner för att försöka få lite värme. Frossan höll i sig i ca en timme. När det kändes lite bättre bestämde vi oss för att ta en promenad, jag skulle bara gå på toaletten. Tyvärr så blev det ingen promenad eftersom vattnet gick, klockan var då 14:05.
Jag gick och la mig i sängen igen. Några minuter senare började jag få en konstig känsla i magen, det var värkar. Jag hade nu ganska ont i magen, men det gick att ta sig igenom. Det var ungefär som stark mensvärk. Eftersom jag är van vid den smärtan så behövde jag ingen smärtlindring förrutom en citodon. R. och jag väntade ytterligare en stund och jag kände kl.14:35 att jag var tvungen att gå på toaletten igen. Jag kände någonting konstigt och såg att två av de fyra slidpiller jag fått kommit ut. Jag tänkte att om jag krystade lite så skulle de andra två också komma ut. Jag krystade lite och kände en annorlunda känsla. Jag tittade ner mot slidan och fick se ett ben sticka ut. En liten fot med 5st välskapta tår. Jag bad R. att ringa sköterskan. Hon kom till toaletten och jag berättade att det var dags. Eftersom jag fortfarande var inne på toaletten (med mitt bäcken under mig) sa hon åt mig att krysta lite. Det gick inte så bra, så hon sa åt mig att vi skulle gå in i rummet och prova.
Jag bad R. att vänta i väntrummet då det skulle bli för mycket för honom att se processen. Jag fick lägga mig i sängen och ombads att ligga på sidan. Det gick inget vidare så jag fick prova att ligga på rygg. Det gick bättre, men när huvudet skulle ut så sa det stopp. Jag hade kramper i livmodern vilket gjorde att barnets huvud hade fastnat. Sköterskan kallade in en läkare som skulle hjälpa mig, men ingenting hände. De körde in mig i ett annat rum och väntade på att en förlossningsläkare skulle komma.
När jag legat i rummet en stund kände jag en konstig känsla. Jag fick krysta igen och då kom fostret äntligen ut. De klippte av navelsträngen och tog ut barnet. De berättade för mig att moderkakan inte kommit ut, så nu väntade jag på skrapning. Några minuter senare kände jag samma känsla igen, som om någonting släppte. Jag krystade igen och ut kom moderkakan. Sköterskan skjutsade in mig på rummet igen och R. fick komma in. Jag berättade hur det gick och att jag hade fått se en fot. Vilket kändes jobbigt! Nu skulle en läkare titta på moderkakan så att den var hel, sen kunde de skriva ut mig när jag kände mig redo.
Aborten var klar kl.15:00. Det tog 5 ½ timme från det att jag fick slidpillerna till att moderkakan var ute. Jag och R. grät en stund och sedan la vi oss och sov. Han kröp upp och la sig brevid mig i min säng. Några minuter senare kom en barnmorska och diskuterade preventivmedel med mig. Hon skrev ut p-piller till mig och magmedicin för min starka mensvärk. Sen fick vi sova igen. Vid 16:30 kom de in med lite mat, raggmunk, som jag tycker är såååååå äckligt, men jag åt ändå. De sa att moderkakan var hel och jag fick säga till när jag ville åka hem. Jag åt klart och sen plockade vi undan på rummet. Kl.17:00 blev jag utskriven från sjukhuset. Sjukhusvistelsen varade i 8 timmar.
Min upplevelse av aborten var att det var jobbigt, men samtidigt gjorde det mindre ont än jag räknat med. Jag ville egentligen ha kvar barnet, men det skulle inte fungerat då R. misshandlade mig regelbundet i 1 år (även under graviditeten). Han visste först inte om att det var anledningen till att jag tog bort mitt barn, utan han fick veta det när jag lämnade honom.
Jag valde att låta min bebis somna in då jag inte ville att h*n skulle få en dålig uppväxt. Vem vill växa upp med en misshandlande far? Det är inte rättvist att sätta ett barn till världen under såna omständigheter. Jag tycker att ett barn har rätt till båda sina föräldrar och om jag hade behållt barnet så hade jag tagit ensam vårdnad och ordnat besöksförbud. Jag hade heller inga förutsättningar eller en bra miljö för att barnet skulle få en bra start i livet. Nästa gång tänker jag tänka igenom allt noggrant redan INNAN jag blir gravid. Jag vill inte vara med om samma sak igen. Jag skäms över vad jag gjort, men jag står för mitt beslut. Jag vet att jag tog rätt beslut för mitt barn. Jag ville inte att barnet skulle få uppleva allt hemskt som jag blivit utsatt för. Jag gjorde vad jag ansågs bäst för mitt barn.
Vid 11-tiden började jag få ont i magen. Ungefär som mensvärk, fast än inte så jobbig. Sköterskan sa att jag inte fick äta någonting på hela dagen, utan jag fick endast dricka. Jag drack lite juice och varm nyponsoppa.
När klockan var 12:30 började smärtan bli starkare och vid 12:55 fick jag två tabletter att ha under tungan i 20 minuter. När de hade gått 20 minuter och jag gick på toa började jag skaka och frysa jättemycket. R. berättade att jag fått frossa och ringde efter en sköterska så att hon fick komma och ge mig ett extra täcke och en värmekudde. Jag la mig ner för att försöka få lite värme. Frossan höll i sig i ca en timme. När det kändes lite bättre bestämde vi oss för att ta en promenad, jag skulle bara gå på toaletten. Tyvärr så blev det ingen promenad eftersom vattnet gick, klockan var då 14:05.
Jag gick och la mig i sängen igen. Några minuter senare började jag få en konstig känsla i magen, det var värkar. Jag hade nu ganska ont i magen, men det gick att ta sig igenom. Det var ungefär som stark mensvärk. Eftersom jag är van vid den smärtan så behövde jag ingen smärtlindring förrutom en citodon. R. och jag väntade ytterligare en stund och jag kände kl.14:35 att jag var tvungen att gå på toaletten igen. Jag kände någonting konstigt och såg att två av de fyra slidpiller jag fått kommit ut. Jag tänkte att om jag krystade lite så skulle de andra två också komma ut. Jag krystade lite och kände en annorlunda känsla. Jag tittade ner mot slidan och fick se ett ben sticka ut. En liten fot med 5st välskapta tår. Jag bad R. att ringa sköterskan. Hon kom till toaletten och jag berättade att det var dags. Eftersom jag fortfarande var inne på toaletten (med mitt bäcken under mig) sa hon åt mig att krysta lite. Det gick inte så bra, så hon sa åt mig att vi skulle gå in i rummet och prova.
Jag bad R. att vänta i väntrummet då det skulle bli för mycket för honom att se processen. Jag fick lägga mig i sängen och ombads att ligga på sidan. Det gick inget vidare så jag fick prova att ligga på rygg. Det gick bättre, men när huvudet skulle ut så sa det stopp. Jag hade kramper i livmodern vilket gjorde att barnets huvud hade fastnat. Sköterskan kallade in en läkare som skulle hjälpa mig, men ingenting hände. De körde in mig i ett annat rum och väntade på att en förlossningsläkare skulle komma.
När jag legat i rummet en stund kände jag en konstig känsla. Jag fick krysta igen och då kom fostret äntligen ut. De klippte av navelsträngen och tog ut barnet. De berättade för mig att moderkakan inte kommit ut, så nu väntade jag på skrapning. Några minuter senare kände jag samma känsla igen, som om någonting släppte. Jag krystade igen och ut kom moderkakan. Sköterskan skjutsade in mig på rummet igen och R. fick komma in. Jag berättade hur det gick och att jag hade fått se en fot. Vilket kändes jobbigt! Nu skulle en läkare titta på moderkakan så att den var hel, sen kunde de skriva ut mig när jag kände mig redo.
Aborten var klar kl.15:00. Det tog 5 ½ timme från det att jag fick slidpillerna till att moderkakan var ute. Jag och R. grät en stund och sedan la vi oss och sov. Han kröp upp och la sig brevid mig i min säng. Några minuter senare kom en barnmorska och diskuterade preventivmedel med mig. Hon skrev ut p-piller till mig och magmedicin för min starka mensvärk. Sen fick vi sova igen. Vid 16:30 kom de in med lite mat, raggmunk, som jag tycker är såååååå äckligt, men jag åt ändå. De sa att moderkakan var hel och jag fick säga till när jag ville åka hem. Jag åt klart och sen plockade vi undan på rummet. Kl.17:00 blev jag utskriven från sjukhuset. Sjukhusvistelsen varade i 8 timmar.
Min upplevelse av aborten var att det var jobbigt, men samtidigt gjorde det mindre ont än jag räknat med. Jag ville egentligen ha kvar barnet, men det skulle inte fungerat då R. misshandlade mig regelbundet i 1 år (även under graviditeten). Han visste först inte om att det var anledningen till att jag tog bort mitt barn, utan han fick veta det när jag lämnade honom.
Jag valde att låta min bebis somna in då jag inte ville att h*n skulle få en dålig uppväxt. Vem vill växa upp med en misshandlande far? Det är inte rättvist att sätta ett barn till världen under såna omständigheter. Jag tycker att ett barn har rätt till båda sina föräldrar och om jag hade behållt barnet så hade jag tagit ensam vårdnad och ordnat besöksförbud. Jag hade heller inga förutsättningar eller en bra miljö för att barnet skulle få en bra start i livet. Nästa gång tänker jag tänka igenom allt noggrant redan INNAN jag blir gravid. Jag vill inte vara med om samma sak igen. Jag skäms över vad jag gjort, men jag står för mitt beslut. Jag vet att jag tog rätt beslut för mitt barn. Jag ville inte att barnet skulle få uppleva allt hemskt som jag blivit utsatt för. Jag gjorde vad jag ansågs bäst för mitt barn.
Vad otroligt traumatiskt detta måste ha varit..kan inte föreställa mig hur du måste ha mått efteråt! Kämpa på i samma takt!
Caroline
Hej Louise, det var ett tag sedan vi prata igen, och jag märker att jag har missat mycket av ditt liv :(
Jag kommer ihåg när du börja träffa R, hur kär du var och lycklig. Tyvärr gick det ju inte alls så bra som vi båda hoppats på och jag var oerhört glad över att du äntligen bestämde dig för att lämna den hemska karln !
Beslutet att göra abort tycker jag var rätt, jag kan aldrig förstå hur jobbigt det var att ta beslutet eftersom jag själv aldrig har varit med om det, men du ska veta att jag helt är på din sida och tycker du är oerhört stark, trots all skit du har fått gå igenom !
Din beskrivning av aborten var jätte bra skrivit, och jag hoppas att det kan hjälpa många andra tjejer !
Tråkigt att höra det här med Björn, det är väl ungefär så länge sedan vi hördes sist? Men du ska aldrig låta någon annan bestämma över dig eller överföra sina hemska känslor på dig, du är värd så himmla mycket mer!
Puss & Kram Carro
Anonym