Feeling blue
Publicerat den
Jag har inte förrän nu som jag insett vad det är jag verkligen har gjort. Jag skäms så otroligt mycket över det då jag har gått emot mina egna principer. Jag har alltid varit emot detta och jag sa till mig själv att jag aldrig skulle göra någonting sådant. Jag skulle aldrig kunna utsätta mig själv eller mitt barn för det. Jag anser nämligen att det är ett liv redan efter första dagen. Alla har rätt till en chans, och även om jag ville ge dig den så hade det aldrig fungerat.
När jag tänker på vad det är jag gjort så blir jag så himla arg på mig själv. Jag förstår bara inte hur man kan planera ett barn, bli gravid för att sedan ta bort det. Jag vet att jag gjorde det jag ansåg bäst för mitt barn med tanke på situationen, men jag skäms nå enormt över detta ändå. Man gör inte såhär! Jag trodde att jag var en mogen kvinna, men jag hade visst fel. Såna som mig borde inte få ha barn.
Jag önskar att jag tog mitt ansvar som mor, eller det kanske jag gjorde? Det kan jag inte riktigt avgöra. Anledningen till att jag valde detta som öde för mitt barn var att jag ville bespara henne det lidande som hon skulle fått utstå i vår värld. Ett barn förtjänar två kärleksfulla föräldrar som tar hand om varandra. En familj där man kan känna sig älskad och det hade hon inte fått. Jag skulle aldrig orka leva med mig själv om han hade slagit henne också. Inte nog med att han slog mig, men jag skulle aldrig acceptera att han slog henne. Jag anser att jag gjorde henne en tjänst, för ingen ska behöva växa upp med ett monster till far.
Jag har alltid varit emot abort och kommer nog alltid att vara det innerst inne. I det här fallet så vet jag att jag gjorde rätt, för ett barn ska inte behöva fara illa. Speciellt inte av en förälder. Jag gjorde så gott jag kunde för Kim, men det räckte inte till. Jag hoppas att hon en dag kan förlåta mig för det jag har gjort. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst för henne. Även om det smärtar att veta att jag berövade mitt barn livet så vet jag att hon har det bättre där hon är nu.
Jag är ändå glad över att jag blev gravid då det lärde mig så mycket. Även om beslutet var jobbigt så stärkte det mig på något sätt. Kim lärde mig att man aldrig ska skämmas över sig själv. Att man klarar allt om man bara är stark. Bara man har viljan och styrkan att kämpa. Jag ska ta mig igenom livets alla hinder och tänka på henne varje gång det känns jobbigt. Även om det är jobbigt att tänka på henne så gör hon mig glad. Jag är så glad över att vi fick vara en del av varandra.
När jag tänker på vad det är jag gjort så blir jag så himla arg på mig själv. Jag förstår bara inte hur man kan planera ett barn, bli gravid för att sedan ta bort det. Jag vet att jag gjorde det jag ansåg bäst för mitt barn med tanke på situationen, men jag skäms nå enormt över detta ändå. Man gör inte såhär! Jag trodde att jag var en mogen kvinna, men jag hade visst fel. Såna som mig borde inte få ha barn.
Jag önskar att jag tog mitt ansvar som mor, eller det kanske jag gjorde? Det kan jag inte riktigt avgöra. Anledningen till att jag valde detta som öde för mitt barn var att jag ville bespara henne det lidande som hon skulle fått utstå i vår värld. Ett barn förtjänar två kärleksfulla föräldrar som tar hand om varandra. En familj där man kan känna sig älskad och det hade hon inte fått. Jag skulle aldrig orka leva med mig själv om han hade slagit henne också. Inte nog med att han slog mig, men jag skulle aldrig acceptera att han slog henne. Jag anser att jag gjorde henne en tjänst, för ingen ska behöva växa upp med ett monster till far.
Jag har alltid varit emot abort och kommer nog alltid att vara det innerst inne. I det här fallet så vet jag att jag gjorde rätt, för ett barn ska inte behöva fara illa. Speciellt inte av en förälder. Jag gjorde så gott jag kunde för Kim, men det räckte inte till. Jag hoppas att hon en dag kan förlåta mig för det jag har gjort. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst för henne. Även om det smärtar att veta att jag berövade mitt barn livet så vet jag att hon har det bättre där hon är nu.
Jag är ändå glad över att jag blev gravid då det lärde mig så mycket. Även om beslutet var jobbigt så stärkte det mig på något sätt. Kim lärde mig att man aldrig ska skämmas över sig själv. Att man klarar allt om man bara är stark. Bara man har viljan och styrkan att kämpa. Jag ska ta mig igenom livets alla hinder och tänka på henne varje gång det känns jobbigt. Även om det är jobbigt att tänka på henne så gör hon mig glad. Jag är så glad över att vi fick vara en del av varandra.
Ge dig, såna som du borde visst få ha barn. Du gjorde det som var rätt för barnet och det var ju det som var det bästa. Den hade nog ändå inte fått sån bra uppväxt med tanke på i vilken situation du var i. Du är stark och sluta tänk så!
Carro