Passion
Publicerat den
Nu känner jag hur det börjar kittla i fingrarna. Jag har inte spelat på snart 2 år pga. de förbannade knäna. Jag har varit till sjukgymnaster, massörer och läkaren, men ingen kan hitta något fel. Antingen så är det stora fel på mig eller så kan inte dagens läkare någonting. Jag hoppas att jag kan få hjälp att hitta felet, så att jag kan åtgärda det på bästa sätt. Jag är verkligen sugen på att börja spela igen.
I höst börjar jag troligtvis på innebandyprogrammet igen. Gud, vad jag har saknat det programmet! Har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Innebandyn har alltid varit mitt liv, så det har varit jobbigt nu när man inte har kunnat spela pga. skada. Jag har fällt så många tårar över detta och ser verkligen fram emot att få börja träna igen. Jag ska försöka vara försiktig den här gången och verkligen lyssna till min kropp. Har jag tur så hittar jag en bra sjukgymnast som kan hjälpa mig att stärka knäna på något sätt. Ska försöka träna dem lite i sommar med t.ex. cykling och simning. Sen blir det att ge gärnet. Ska försöka nå mitt mål den här gången. Jag var så himla nära! Jag ger mig inte.
Jag saknar min gamla modersklubb, mitt gamla lag. Även om jag kanske inte var den som var mest social så hade vi alla trevligt tillsammans. Vi har många fina minnen som aldrig kommer att glömmas bort. Något som jag aldrig kommer att glömma är matchen mot Romme, som då var serieledare, då vi vann med 4-3. Den matchen jobbade vi stenhårt och vi spelade verkligen som ett lag.
