Wondering
Publicerat den
Idag har jag varit hemma från skolan då jag har haft starka magsmärtor igen. Tror att jag börjar bli orolig över någonting. Jag har väl ganska mycket framför mig nu de närmsta veckorna. Imorgon ska jag till min psykolog. Är rädd att hon inte har tid att skriva ett intyg. Intyget måste nämligen ligga i samma kuvert som min ansökan och den ska vara inne senast på måndag, alltså måste den postas imorgon innan kl.18. Sen på måndag eftermiddag har jag möte med rektor, SYV och min klassföreståndare angående min framtida skolgång. Vi ska väl mest diskutera hur jag ska gå vidare nu. Om jag ska hoppa av helt tills i höst eller om jag ska gå ut på praktik och om jag isåfall ska göra det så måste det ordnas så snart som möjligt.
Sen har polisen fortfarande inte hört av sig. Jag börjar bli väldigt otålig eftersom jag vill ha det överstökat så snart som möjligt så att man kan släppa det och gå vidare. Han kommer ju såklart att glömma allting tills det är dags, vilket kan vara en fördel för mig, men jag vill ändå få det gjort så snart som möjligt. Då har jag det ur världen och kan fokusera på det som är positivt.
Jag kan även vara nervös eftersom Björn kommer hit den 20/2. Är mest rädd och orolig att det ska gå åt skogen den här gången också. Vill ju bara att allting ska gå bra. Efter allt jag har gått igenom så borde oturen vända någon gång. Tycker att den kan göra det nu. Jag förtjänar någon som tar hand om mig och älskar mig för den jag är, trots mina brister. Jag vet att jag inte är perfekt, men jag har absolut inte gjort någonting för att förtjäna det som har hänt. Jag har bara haft en himlans otur och valt helt fel killar. Jag får försöka lära av det och göra det bästa av situationen. Jag kan inte göra mer än att se framåt.
Sen har polisen fortfarande inte hört av sig. Jag börjar bli väldigt otålig eftersom jag vill ha det överstökat så snart som möjligt så att man kan släppa det och gå vidare. Han kommer ju såklart att glömma allting tills det är dags, vilket kan vara en fördel för mig, men jag vill ändå få det gjort så snart som möjligt. Då har jag det ur världen och kan fokusera på det som är positivt.
Jag kan även vara nervös eftersom Björn kommer hit den 20/2. Är mest rädd och orolig att det ska gå åt skogen den här gången också. Vill ju bara att allting ska gå bra. Efter allt jag har gått igenom så borde oturen vända någon gång. Tycker att den kan göra det nu. Jag förtjänar någon som tar hand om mig och älskar mig för den jag är, trots mina brister. Jag vet att jag inte är perfekt, men jag har absolut inte gjort någonting för att förtjäna det som har hänt. Jag har bara haft en himlans otur och valt helt fel killar. Jag får försöka lära av det och göra det bästa av situationen. Jag kan inte göra mer än att se framåt.
