En gnutta ljus
Publicerat den
Idag fylldes jag av en känsla som jag inte har upplevt på länge. För första gången på flera år har jag känt riktig lycka och glädje. Sist jag var riktigt lycklig var när jag var tillsammans med Rasmus. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv och jag önskar att jag kunde få uppleva de känslor och den kärlek vi en gång delade. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskade honom. Jag litade på honom fullt ut eftersom jag visste att vår kärlek var så pass stark att han aldrig skulle såra mig, förutom den dagen då han valde att avsluta vår relation. Efter 2 år och 5 månader (6 månader som förlovade) valde han att lämna mig och gå vidare med sitt liv då han tyckte att vi växt ifrån varandra. Jag värderar ännu vårat förhållande väldigt högt då jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Jag hoppas att jag kommer att få känna den glädje och lycka som jag kände när jag var med honom. Jag mådde så bra i mig själv under tiden vi hade tillsammans. Jag kunde se ut som skräp, men ändå gick jag med huvudet högt. Jag skämdes aldrig när jag var med honom, vilket kändes väldigt bra.
Jag vill så gärna känna detta med någon igen. Jag vill känna den starka tilliten. Ärligheten och troheten. Jag vill kunna vara mig själv med någon. Bli älskad för den jag är trots mina brister. Jag vill kunna slappna av med någon som jag gjorde en gång i tiden. Jag vill känna den där värmen man upplever när man är kär och älskar någon. När man blir älskad tillbaka. Hur kroppen fylls av värme bara av tanken på den andra. Jag vill så gärna uppleva äkta kärlek igen. Jag tror ännu att det finns hopp för det, men jag måste få bearbeta allting som har varit för att kunna nå ett bra förhållande igen. När jag hittat mig själv så kommer jag att bli lika underbar som jag en gång var. Jag känner att den gamla Louise fortfarande finns kvar djupt inom mig. Jag behöver bara lite tid.
Jag tycker så himla mycket om dig och jag hoppas att du vet det även om jag inte säger det så ofta. Jag har svårt att uttrycka saker då jag är rädd att bli sårad ännu en gång. Du får ha tålamod med mig. En dag ska jag öppna mig som en blomma och då ska allting komma ut. Du ska då få veta vad jag känner, vad jag tänker. Tills dess måste du ha tålamod.
Nu åter till ämnet: Idag var jag och en nära vän till mig i Falun över dagen. Jag var väldigt trött och nedstämd, men när vi svängde in i centrum så lyste jag upp som en sol. Jag kände hur glädjen och lyckan äntligen började komma tillbaka. Jag kunde för en sekund släppa allt hemskt jag varit med om och bara koncentrera mig på framtiden. Jag kunde äntligen slappna av! Känna att jag var hemma. Det kändes så himla bra. Jag kan inte beskriva det i ord! Jag längtar verkligen tills jag flyttar dit igen i höst. Förhoppningsvis så behöver jag inte bo ensam alltför länge. Kanske får sällskap av världens mest underbara kille. ♥ Jag vet att jag kommer att må bra och vara lycklig igen. Det känner jag långt in i själen. Att en plats kan få en att må så bra är helt sjukt!
Tack vare besöket i Falun så har jag mjuknat lite och öppnat mig en smula. Nu vågar jag äntligen säga saker som jag så länge gått och burit på. Jag har sakta med säkert vågat släppa ut mina känslor och tankar. Det känns fantastiskt. Nu börjar jag känna att ljuset är påväg. Det kommer att ta tid, men nu har jag insett att det finns hopp.
Jag vill så gärna känna detta med någon igen. Jag vill känna den starka tilliten. Ärligheten och troheten. Jag vill kunna vara mig själv med någon. Bli älskad för den jag är trots mina brister. Jag vill kunna slappna av med någon som jag gjorde en gång i tiden. Jag vill känna den där värmen man upplever när man är kär och älskar någon. När man blir älskad tillbaka. Hur kroppen fylls av värme bara av tanken på den andra. Jag vill så gärna uppleva äkta kärlek igen. Jag tror ännu att det finns hopp för det, men jag måste få bearbeta allting som har varit för att kunna nå ett bra förhållande igen. När jag hittat mig själv så kommer jag att bli lika underbar som jag en gång var. Jag känner att den gamla Louise fortfarande finns kvar djupt inom mig. Jag behöver bara lite tid.
Jag tycker så himla mycket om dig och jag hoppas att du vet det även om jag inte säger det så ofta. Jag har svårt att uttrycka saker då jag är rädd att bli sårad ännu en gång. Du får ha tålamod med mig. En dag ska jag öppna mig som en blomma och då ska allting komma ut. Du ska då få veta vad jag känner, vad jag tänker. Tills dess måste du ha tålamod.
Nu åter till ämnet: Idag var jag och en nära vän till mig i Falun över dagen. Jag var väldigt trött och nedstämd, men när vi svängde in i centrum så lyste jag upp som en sol. Jag kände hur glädjen och lyckan äntligen började komma tillbaka. Jag kunde för en sekund släppa allt hemskt jag varit med om och bara koncentrera mig på framtiden. Jag kunde äntligen slappna av! Känna att jag var hemma. Det kändes så himla bra. Jag kan inte beskriva det i ord! Jag längtar verkligen tills jag flyttar dit igen i höst. Förhoppningsvis så behöver jag inte bo ensam alltför länge. Kanske får sällskap av världens mest underbara kille. ♥ Jag vet att jag kommer att må bra och vara lycklig igen. Det känner jag långt in i själen. Att en plats kan få en att må så bra är helt sjukt!
Tack vare besöket i Falun så har jag mjuknat lite och öppnat mig en smula. Nu vågar jag äntligen säga saker som jag så länge gått och burit på. Jag har sakta med säkert vågat släppa ut mina känslor och tankar. Det känns fantastiskt. Nu börjar jag känna att ljuset är påväg. Det kommer att ta tid, men nu har jag insett att det finns hopp.
Bara höra av dig när som ifall du vill träffas och prata som aldrig förr :)
Fanny
å, jag saknar dig!
Tom Dackevall