Tagit en paus
Publicerat den
Jag har under hela min skoltid känt att jag presterar bättre hemma, men det har inte fungerat hittills då jag under tre kvällar i veckan haft innebandy. Som många kanske vet har jag alltid älskat innebandy, men nu har det kommit till en punkt då det inte är roligt längre. Jag är trött på att inte ha en fast punkt, ett fast lag, och jag är trött på att känna att jag inte har tid för någonting annat. Det har nämligen blivit så att jag inte har hunnit med mina hushållssysslor pga. att jag har varit tvungen att åka på träning och jag har heller inte haft så mycket tid till skolarbetena som jag känner att jag skulle behöva, vilket har skapat stress.
Nu känns det som att jag måste välja vad som är viktigast och jag har då valt att ta en paus från innebandyn då skolan är viktigast. Speciellt nu när det är min sista chans. Hur länge jag kommer att vara borta är inte bestämt, men som det ser ut nu kommer jag att vara borta resten av året för att få bukt med skolan och minska stressen. Största delen till mitt val beror nämligen på prestationsångest och stress. Det är så mycket jag känner att jag måste göra. Så mycket som jag känner att jag borde göra. Så mycket som jag känner att jag vill göra. Alla de tre sakerna på en och samma gång går inte ihop för mig och därför har det blivit såhär.
Det är såklart tråkigt att det ska behöva bli så, men jag känner att jag behöver ta det lugnt ett tag framöver för att återfå motivation till allt, egentligen. Jag behöver få tid till att slappna av och få ro.
Imorgon fyller Dennis år och på lördag kommer hans släkt hit, vilket jag tror är bra då jag har en möjlighet att tänka på annat. Denna helg känner jag att jag behöver ta det lugnt och bara fokusera på det viktigaste: mig själv (och Dennis). Nu behöver jag få lite lugn och ro samtidigt som jag behöver ta tag i det jag tycker är viktigt.
De senaste dagarna har stressen varit som störst och jag har känt en ångest över att tiden inte har räckt till. När jag tidigare idag meddelade min tränare om att jag kommer att vara borta ett tag kände jag en lättnad då jag visste att jag nu får mer tid, så direkt efter maten gick Dennis och jag in i köket för att baka lussebullar. Degen jäser för tillfället och jag ska snart in och knåda den. Det kommer att bli en sen kväll, men jag ska inte upp förrän kl.08:15 imorgon. Det kan hända att jag kliver upp tidigare och gör Dennis sällskap vid frukostbordet så att han slipper sitta ensam på sin födelsedag. Efter det ska jag iaf sova.
Det ska bli skönt att äntligen få mer tid att göra saker som jag vet att jag måste göra.
