Jag har två veckor kvar på praktiken (det skall bli så äckligt jävla skönt att inte behöva ställa klockan nästa månad), men vad händer sen? Jag är inskriven på ungdomsslussen t.o.m. den 20/12 och jag har hört att man har möjlighet att skriva in sig fler gånger om det skulle behövas, men jag är osäker över om jag kan göra det direkt efter årsskiftet eller om jag måste börja på Academedia (samma sorts aktivitet som Mikael hade innan han blev anställd på GameStop. Han fick dock inte anställningen genom sin aktivitet). Jag skall prata med ungdomsslussen respektive arbetsförmedlingen när det börjar närma sig utskrivning och höra hur det är tänkt. Om jag fick välja skulle jag stanna kvar på ungdomsslussen och gå ut på praktik igen. Jag har fått ett förslag om plats, som har med hälsa att göra. Jag kan tänka mig att kontakta företaget om jag blir nekad plats på de företag som jag har mina ögon på; Sportys lekland på regementet och Stadium. Kan hända att jag kommer på fler ställen som jag vill vara på, men det är de här som jag är intresserade av i första hand.
Det verkar inte som att det blir någon anställning på H&M (jag räknade inte med det heller). Jag arbetade på nedervåningen en stund idag och började prata med en kollega om det här med vad jag skall göra när praktiken är slut. Jag sade att jag inte vet säkert, men att det ser ut som att jag måste praktisera igen och att det med största sannolikhet blir någonting som har med ledarskap inom idrott att göra med tanke på att jag läste det på gymnasiet. Jag sade att jag också är intresserad av att vara kvar på H&M, men att jag förstår om det inte finns behov av fler medarbetare. Hon svarade att det finns behov, men att företaget inte har råd att anställa. Hur kan ett företag som går med en sådan enorm vinst påstå att de inte har råd (jag menar i det stora hela, inte bara butiken i Falun)? Jag förstår inte det...
Jag måste erkänna att jag är något besviken av den anledningen att jag har gett allt jag har kunnat (med de kunskaper jag har) de senaste veckorna, men syftet med praktiken var att samla på sig erfarenhet... inte att bli anställd. Nej! Jag är glad över att jag har sökt några distanskurser. Jag trodde inte att jag skulle säga det efter att jag gick in i väggen i våras, men jag tycker att det skall bli roligt att studera igen. Jag har saknat den teoretiska delen av hälsa.
Jag måste bara visa vad jag hittade på H&M idag! Om man går in på vårat lager och förbi ett hörn till höger har vi ett par vagnar som vi brukar ha strumpor, barnunderkläder och accessoarer i. Jag gick förbi en av vagnarna idag när jag skulle på toaletten och såg den här underbaringen! ↓ Jag kunde inte motstå den så jag sprang till kassan och köpte en, för 49,50:-. Vi har inte satt ut dem i butiken ännu (babyavdelningen), men om Ni kikar in emellanåt och är snabba skall Ni nog hinna få en Ni också. Jag är övertygad om att dem kommer att gå åt som smör!
Nu skall Ni få veta hur det står till med mamma, varför hon är inlagd på sjukhus. Jag vet inte om jag får avslöja exakt vad det är som har hänt, men jag kan säga som så att hon har genomgått en operation som kommer att förändra hennes liv till det bättre (därav hon fick en blomma av oss). Hon var velat göra det här länge och idag var det dags. Hon var ensam under själva ingreppet, men fick besök av mig och Mikael en timme efter att hon vaknat. Hon var väldigt trött och hade ont i såret. Jag blev något tårögd när jag såg henne och jag fick kämpa för att inte gråta. Lilla mamma Det är skönt att veta att hon bara kommer att ha ont såhär i början, att smärtan är värt det i slutändan.
Hon kommer att vara inlagd till på onsdag om det har gått bra. Det verkade som att det hade gjort det, men jag skall hälsa på henne imorgon iallafall (vi hann bara hälsa på henne i några minuter idag p.g.a. att jag kom hem sent från praktiken). Det kan vara skönt med annat sällskap än de man delar rum med.
Vilken dålig service vi har fått idag! Det började med att Mikael var och tränade på Friskis&Svettis. Han hade inget mellanmål med sig så han köpte en Gainomax recovery med smak av Cappuchino. Den smakade konstigt och det visade sig att den hade gått ut... Han fick som tur var byta till en, med smak av blåbär, med ett bättre bäst-före-datum. Skall man inte se till att alla varor i kylen är fräscha och ät-/drickbara? Vad hade hänt om han hade blivit sjuk eller liknande?!
Efter träningen åkte han iväg till Arken zoo för att köpa hö till kaninerna. Han var osäker över vilken sorts hö som var bäst så han frågade en kvinnlig medarbetare vad det är för skillnad på delikatesshö och hö. Hon svarade att det inte är någon skillnad alls, hö som hö, varpå han sade att det såklart är skillad. Kolla bara på innehållsförteckningen! Hon påstod att det inte finns någon innehållsförteckning på påsarna, men han bevisade motsatsen. Hon gnällde då över att bonden som höet kommer ifrån är noggrann och började skryta om att Arken zoo har bättre priser än Granngården, som vi köper maten hos. Jag blev nästintill förbannad när jag fick höra det här. Det verkar inte som att de har någon som helst koll på foder eller vet vad service är. De skall vara jävligt glada för att vi köper sågspån hos dem (det är billigast där), annars hade vi garanterat slutat handla hos dem.
När jag slutat på praktiken kom Mikael till stan för att hämta mig så vi kunde åka till sjukhuset och hälsa på mamma (vad som har hänt skall Ni få veta i ett annat inlägg). Vi svängde förbi Blomsterriket först för att köpa en blomma. Jag kikade runt, hittade en som jag tyckte var fin och gick mot kassan för att betala. Blomman kostade 37:- och vi betalade med en femhundring. Vi fick inget kvitto tillbaka och jag litade på medarbetaren, men när vi klev utanför dörren kontrollräknade Mikael pengarna för säkerhetsskull och han upptäckte att vi hade fått tillbaka 90:- för lite. Det var bara att vända på klacken och gå in igen. Vårat kvitto låg ihopknöcklat på kassadisken, tack och lov, så vi tog det och gick till den andra kassan där en annan medarbetare stod. Hon kollade på kvittot, gav oss våra pengar och bad om ursäkt. Herregud! Kan folk inte räkna och brukar man inte fråga om kunden vill ha kvitto?
Det är inte varje dag, eller rättare sagt aldrig, man får besök av någon i Mikaels familj. Ikväll har en av hans bröder varit här. Han skjutsade sin flickvän till en släkting i Hallstahammar och passade på att svänga förbi när han var i närheten (han är ifrån Halmstad). Han kom någon gång mellan kl.19-20. Jag stod i köket och lagade mat medan karlarna satte sig vid köksbordet och pratade. Vi förflyttades oss in i vardagsrummet och kollade på tv medan potatisgratängen stod i ugnen. Jag minns inte vad vi kollade på (säkert något skitprogram), men det var bättre än ingenting. Jag hatar den där pinsamma tystnaden som kan uppstå när man inte har setts på ett tag eller när man inte vet vad man skall säga...
Det bjöds på hemmagjord potatisgratäng, fläskfilé och sallad med grekisk dressing till middag och det bjöds på kanelbullar och wienerbröd till fika. Jag hittade ett billigt 2-pack med glassbullar på CityGross när vi var och handlade, men de åt vi upp innan Roger kom. Jag fick såklart ont i magen av min (kan vara känslig mot grädde ibland)... Den var god iallafall
När klockan började närma sig tio begav vi oss in till stan för att köpa godis på Hemmakväll (jag åt ingenting, men Mikael ville ha) och efter det åkte Roger hem. Han tackade för maten och vi tackade för besöket. Vi får se när vi ses nästa gång. Kan hända att vi åker ner till Halmstad och firar jul, om ingenting annat kommer i vägen (t.ex. jobb eller krångel med bilen).
Jag blir nästan ledsen när jag tänker på att mer än halva praktikperioden har gått. Jag har exakt fyra veckor kvar och jag har inte den blekaste aning om vad jag skall göra om jag inte blir anställd. Ett alternativ är att praktisera igen, men jag kan inte göra det hur länge som helst... Jag måste ha ett jobb! Det är bara att hålla tummarna för att jag får vara kvar på H&M eller att Mikael har turen att bli erbjuden ett jobb som ger sådan bra lön att vi klarar oss utan problem. Jag skall prata med arbetsförmedlingen och se om de kan skicka mig på en kassautbildning. Jag tror att det är det som behövs för att jag skall vara mer attraktiv på arbetsmarknaden. Jag anser att jag har rätt personlighet och rätt inställning, men jag måste ha mer i bagaget.
Jag har två till tre veckor på mig att bestämma mig för vad jag skall göra efter praktikens slut. Om jag inte får vara kvar tänkte jag praktisera en gång till (kan hända att det blir fler, men jag siktar in mig på en). Jag har mina ögon på ett ställe vid regementet, men frågan är om de är villiga att ta emot mig. Det borde de göra med tanke på att jag har erfarenhet inom den branschen. Nej, nu skall jag slita extra hårt den tid som är kvar så får vi se vad som händer sen.
Jag var med om någonting roligt på praktiken idag. Jag stod och plockade med varor på barnavdelningen när en pappa kom in med sin son. Någon meter ifrån mig stod en stor kartongbit (med ett utskåret hål så att man kan sticka in huvudet) med en bild på Askungen på ena sidan och Spindelmannen på andra. Pojken stack in huvudet så att han såg ut som Askungen medan pappan tog ett kort med sin mobiltelefon. Han vände sig mot mig och frågade vad Cinderella heter på svenska och jag svarade med ett leende.
Pappan och sonen gick vidare mot herravdelningen medan jag gick iväg och plockade med några tröjor längre ner i avdelningen. Pojken kommer springande, stannar och säger:"Pappa tycker att du är fin!". Pappan kommer runt hörnet, hämtar sonen, säger:"Gud, vad pinsamt..." och går iväg. Jag tyckte att det var roligt till jag fick höra av en kollega att han har gjort likadant mot andra kvinnor i min ålder. Nästan så att man börjar undra om han utnyttjar sin son med förhoppningen om att han skall få till det...
Idag har vi varit på vårat första biobesök tillsammans. Vi fick två stycken gratisbiljetter av mamma och dem gick till att se den nya James Bond-filmen, Skyfall. Jag hade hellre sett en komedi (t.ex. Ted), men jag tyckte att Mikael skulle få äran att välja med tanke på att han inte valde dessert till vår romantiska middag i fredags och då blev det den här. Han tyckte att den var bra medan jag inte hade någon åsikt alls, mer än att Daniel Craig börjar bli gammal... Jag har aldrig varit särskilt intresserad av den här sortens filmer och jag lär aldrig bli det heller. Jag tyckte att godiset var mer intressant. Jag ångrar dock att jag inte valde varma chips istället. Det måste vi köpa nästa gång! Mmmmm
Vad underbart det är att göra mysiga saker med karln. Det här måste vi göra om, precis som middagen.
Jag vill bara tipsa om min egen köp & sälj-grupp på facebook. Jag kan inte publicera hur många annonser som helst i de grupper som jag är medlem i av den anledningen att det kan klassas som spam, så jag har valt att skapa en egen grupp. Just nu har jag nästan bara damkläder och barnkläder till salu, men det kommer att komma upp elektronik och andra småsaker senare. Jag måste bara göra en rensning av lägenheten för att se vad vi vill ha kvar och vad vi skall sälja.
Jag fick ett samtal från verksamhetschefen på Friskis&Svettis i måndags och jag är numera vikarierande barnpassare! Jag kommer att bli inkallad de (ons)dagar som de ordinarie funktionärerna inte kan. Jag blev inkallad direkt och hade mitt första pass som funktionär idag Det kom inte lika många barn som i söndags (det kom tre stycken idag), men vad gör det? Jag tycker att det är bra att det kommer någon överhuvudtaget med tanke på att det är väldigt få som vet att vi har barnpassning på Friskis&Svettis.
Idag har vi kollat på ett avsnitt av Lazy town, kollat på ett avsnitt av Familjen stor och ritat. Jag fick hjälpa en pojke att kalkylera av en teckning med Bamse mot ett fönster av den anledningen att nästan alla teckningar är slut. Det skulle behöva kopieras fler...
Dagens barnpassning gick hur bra som helst. Jag kom till Friskis&Svettis som avtalat, men när jag klev in i barnrummet sade funktionärerna (som var 16 år och 17 år gamla...) att man skall vara på plats en halvtimme innan så att man hinner skära upp frukt till barnen och plocka fram ritblock. Jag kunde dock inte se någon frukt och jag kan inte minnas att det hade kommit några barn när jag klev in i rummet, men jag är inte hundra procent säker.
På barnpassningen var det fem barn och fem funktionärer (två ordinarie och tre som ville prova). Jag var den som var äldst och det märktes nästan av den anledningen att jag var den som tog initiativ att leka med barnen. Funktionärerna och de som hade blivit kallade satt vid stora bordet och pratade medan alla barn förutom ett satt och tittade på Bamse. Det var ingen som höll barnen sällskap (en ordinarie funktionär satt på soffkanten en stund och pratade kort med en flicka, men hon gick därifrån och satte sig vid bordet för att prata med mig och de andra två som provade på), så jag satte mig i soffan och tittade med dem.
När avsnittet var slut frågade jag om det var någon som ville rita med mig. En flicka (samma som funktionären pratade med) sade att hon ville. Vi satte oss vid det stora bordet och efter en stund kom en av pojkarna som satt bredvid mig i soffan och signalerade blygt att han ville sitta i mitt knä. Jag tyckte att det var jättegulligt med tanke på att han inte hade sagt ett ljud på hela tiden som han var där, men att han var så bekväm att han kunde sitta i en okänd persons knä. Det kändes jättebra, som om han kände sig trygg med mig. Han verkade gladare och gav ifrån sig roliga ljud när vi satt och ritade. Jag kunde inte göra annat än att le
Jag skall prata med verksamhetschefen i veckan om hur det har gått och jag kommer säga att jag absolut vill bli barnpassare. Jag vet att jag skulle passa utmärkt som det.
Vad roligt det är när man har fått tillbaka lusten för att blogga! Jag är inte den som tröttnar på att blogga, men det är tråkigt när man inte har tid att uppdatera p.g.a. att man har viktigare saker för sig eller när det helt enkelt står still i huvudet. Jag är snart ikapp med alla släpande inlägg (jag har publicerat i efterhand i flera månader nu...) och skall göra så gott jag kan för att inte hamna i träsket igen. Hur svårt skall det behöva vara att bara skriva ned det man tycker, tänker och känner? Jag känner iallafall att jag vill blogga mer och mer. Hur kan man inte vilja göra det när man har en sådan vacker design? Jag bara älskar den!
Det blev en stanna-hemma-och-ta-igen-sig-dag idag. Jag skulle ha varit på ungdomsslussen och kollat på film, men jag kände att jag behövde ta det lugnt efter veckans praktik så jag stannade hemma. Jag har passat på att vila och städa nu när jag har varit ensam. Det är inte roligt att städa, men det är roligt att se slutresultatet och se hur glad Mikael blir när han ser att det inte längre är smutsigt (disk som inte är diskad, golv som behöver dammsugas och bord som behöver torkas av). Vem gillar att komma hem och känna att man måste städa det första man gör? Ja, inte jag iallafall.
Det skall bli så skönt med helg! Jag älskar min praktikplats och min arbetsuppgifter, men det kan vara bra att vila ibland och jag känner att jag behöver det nu. Välförtjänt slappande
Vad glad man blir när saker och ting går i rätt riktning! Jag har inte fått jobb, men det går bättre och bättre på praktiken. Jag får ständigt höra att jag är duktig, att jag är snabb och att jag har koll. Det är särskilt roligt att chefen har lagt märke till det, annars hade hon inte frågat om jag vill vara med på inventeringen nästa vecka (som förövrigt kommer att vara i ca 3 timmar, har jag fått höra).
Igår fick jag arbeta på damavdelningen för första gången. Jag gjorde bort mig också En kvinna kom och frågade om vi hade några svarta jeans. Jag svarade att jag var osäker, men jag visade henne var byxorna hängde. Hon kunde inte hitta några svarta jeans och lämnade butiken. När hon hade gått såg jag vart dem hängde... Precis bakom ryggen på henne! De syntes dock inte av p.g.a. att jag hade ställt en ställning med kläder i vägen. Nu vet jag vart dem är iallafall. Imorgon kommer jag att återgå till barnavdelningen, som jag annars skall vara på. Jag fick byta över dagen p.g.a. att den har blivit ommöblerad.
Jag måste seriöst skaffa en cykel! Jag springer runt och plockar hela dagarna och mina fötter har nu börjat säga ifrån. Mikael har fått hämta mig från praktiken hela veckan och han sade senast idag att han inte kan passa upp på mig hela tiden. Han menade ingenting illa. Han tycker bara att vi inte skall göra det till en vana med tanke på att bensin inte är billigt och att det bara tar en halvtimme att gå hem. Jag har ingenting emot att gå annars (jag går in till praktiken varje morgon), men det är inte det lättaste när man har avdomnade hälar och blåsor på tårna. Det hade varit bättre för fötterna om jag hade haft arbetsskor och en cykel. Hur lång tid det kommer att ta innan jag har något utav det kan jag inte svara på. Jag skall höra med mamma om hon har några arbetsskor att låna ut. Jag kommer inte klara av det här om jag skall behöva gå i klackar...
Jag bara älskar min praktikplats! Jag har blivit placerad på barnavdelningen (jag fick välja vart jag skulle börja och har nu blivit kvar) och det passar mig utmärkt med tanke på att jag älskar barn Det är nästan magiskt att gå och plocka med barnkläder hela dagarna och man blir så varm i kroppen när man drömmer sig bort, drömmer om en egen familj. Jag arbetar inte på barnavdelningen enbart p.g.a. att jag älskar barn, men det är såklart den största anledningen. En annan anledningen är att jag vill lära min om kläder i alla former och storlekar. Jag skulle vilja arbeta på både barn-, dam- och herravdelningen, men jag börjar med det här och ser vart det leder. Jag måste komma in i rutinerna och lära mig hur det går till i butiken först.
Jag har fått göra en hel del idag, men det är ingenting som jag ser som negativt. Jag har hellre flera saker att göra än ingenting alls. Vad är det jag får göra da? Jag får packa upp varor på lagret, larma varor, sortera varor i butiken, storleksmarkera kläder med storlekstejp, stå i provrummet (vid disken), städa och hjälpa kunder. Det är roligare, men jobbigare att praktisera här än jag trodde. Mina fötter är halvt döda och det gick så långt att jag idag efter stängning (jag är i butiken från öppning till stängning, kl.10-18) att jag fick be Mikael att komma och hämta mig med bilen. Det tar i vanliga fall en halvtimme att gå hem, men det hade säkert tagit det dubbla om jag hade varit tvungen att gå. Jag har nämligen fått blåsor på tårna och hälarna är bortdomnade. Jag får dock skylla mig själv av den anledningen att jag har haft klackskor på mig hela dagen (jag har inga riktiga arbetsskor ännu). Jag tror att kroppen är ovan och att det kommer att bli bättre bara jag får arbeta några dagar och skaffar bättre skor.
Kan det inte bli tisdag så att jag får knata iväg till praktiken igen? Det är sååååå roligt
Vad snopna vi blev när vi var på väg hem efter att ha tagit en promenad i skogen i det vackra vädret. Vi svängde in på gatan (vi bor längst ner och befann oss längst upp) och skulle precis till att gå förbi en bil med släp när en man plötsligt kliver ur bilen och frågar om vi vill ha gratis frukt. Jag tyckte att det verkade skumt och kopplade inte förrän jag såg att det stod CityGross på hans bröst. Vi tackade ja och han tog fram en korg med äpplen ur baksätet och ett reklamblad från släpet. Vi tackade och gick vidare hemåt. Jag kastade reklambladet av den anledningen att det gjorde reklam för förmånskortet - som vi har! Det var hur som helst snällt av honom (smart om inte annat) och äpplena var jättegoda. Här skall bakas äppelpaj!
Jag kan förövrigt säga att förmånskortet är jättebra. Jag tycker att Ni skall skaffa ett om Ni inte redan har gjort det, inte bara för att man får bättre erbjudanden än de som inte har kortet utan också för att man får hem en rabattkupong med 5% rabatt på hela köpet. Våra kom väldigt lägligt!
Vi har varit en vända till Smedjebacken idag. Mamma och pappa var här på fika i söndags, tror jag att det var, och vi bestämde innan de åkte hem att det var vår tur att åka och hälsa på dem. Det blev just idag p.g.a. att det var hockey på tv kl.16:00 och det var ett perfekt tillfälle för att göra hemmagjord pizza. Jag gillar i normala fall inte hemmagjord pizza, men det är inte så att jag vägrar äta det. Jag tycker bara att det inte är lika gott som på pizzeria.
Vi var i Smedjebacken vid lunchtid. Jag satte mig i vardagsrummet och tittade på tv med mamma en stund medan Mikael spelade med Elias. När mamma gjorde i ordning pizzan passade vi på att knata iväg till Konsum för att köpa någonting att dricka. Jag kunde inte hålla mig från att köpa med godis också. Det blev en påse tuttifrutti och en påse Polly Rocks med choklad, lakrits och citron. Jag tycker att Ni skall prova den om Ni inte redan har gjort det! Jag älskar den med lakrits. Jag blev dock besviken över att det var citron och inte vit choklad. Det hade varit helvetiskt gott.Jag kommer utan tvekan att köpa den fler gånger
Jag är inte särskilt intresserad av hockey och inte Mikael heller. Det blev av den anledningen hemfärd i periodpaus. Vi fick umgås med folket iallafall Det är så trevligt så. Jag har inte så mycket mer att säga om dagen mer än att vi kom hem för någon timme sedan. Jag ville egentligen bara tipsa om Polly Rocks, men det blev lite mer en så.
Jag har fått en praktikplats! Jag skall praktisera på H&M i Bergströms galleria i elva veckor, med start på måndag. Jag hörde senast igår att det skall vara svårt att få praktikplats i klädbutiker, men jag kan inte påstå att det var särskilt svårt för min del. Det är dock inte bara att kontakta butiken/företaget som man är intresserad av, som många tror... Jag började med att göra en lista över tänkbara butiker (jag vill göra någonting annat än att assistera idrottslärare) och rangordna dem. Vart ville jag helst vara? Vart är det mest lönsamt att vara? När jag hade ett förstahandsval kontaktade jag butikschefen per telefon och bokade in ett möte med den personalansvarige senare samma dag (det här var idag).
Jag åkte till butiken och pratade med den personalansvarige. Hon verkade väldigt positiv till att jag är intresserad av att praktisera i butiken, men hon ville att jag skulle träffa chefen för säkerhets skull innan vi bestämde någonting. Jag berättade för chefen att jag har läst textildesign i Stockholm, att jag gillar kläder, varför har man annars 50st klänningar i garderoben?), att jag gillar att plocka med saker och att jag gillar att ha flera bollar i luften. Hon tyckte att det lät bra och att jag var trevlig. Jag fick tack vare det hennes godkännande (det är jätteviktigt att man är positiv och trevlig när man är i kontakt med butiken/företaget som man är intresserad av att praktisera hos. Personligheten är A och O!). På måndag skall vi bestämma vilka arbetsuppgifter jag skall tilldelas. Spännande! Jag hoppas att jag får arbeta i/på alla avdelningar, att jag får stå i provrummet och att jag får stå i kassan. Jag vill prova på så mycket som möjligt. Jag tror att mina chanser på arbetsmarknaden ökar markant om jag får göra det.
Det skall bli så skönt att komma ut och göra någonting om dagarna istället för att sitta hemma och uggla...
Louise heter jag, är 24 år och är bor i Falun tillsammans med min sambo Mikael ♥ Vi försöker få barn och startade bebisverkstaden i slutet av januari -12, men än har det inte bosatt sig någon bebis i min mage. Jag var gravid i slutet av tonåren, men valde att göra en sen abort i v.14+1 av den anledningen att den blivande fadern brukade våld mot mig. Jag har efter aborten haft svårt för att bli gravid. Jag är med andra ord sekundärt barnlös.
Vi har genomgått en fertilitetsutredning som visade att vi är fullt friska. Vi har blivit erbjudna att prova IVF (provrörsbefruktning, tre försök) gratis, men vi har valt att avvakta tillsvidare då vi inte känner oss redo. Vi kommer, som det ser ut nu, prova insemination först. Carl von Linnékliniken i Uppsala har gett oss klartecken om att vi få göra några försök där.
Vi är på: 32:a försöket Senaste mensens första dag: 8/8 Senaste menscykeln: 32 dagar Beräknad icke-mens (BIM): 8/9
Vill Ni komma i kontakt med mig kan Ni skriva en kommentar eller skicka ett mail till elin.louise.hedblom@gmail.com