Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? - Dagen då Dennis och jag separerade.

Höll du några av dina nyårslöften? - Jag lyckas aldrig hålla mina nyårslöften, men jag skall verkligen försöka året som kommer. Huruvida det kommer att gå är en annan femma.

Blev någon av dina vänner förälder i år? – Många av dem. Avundsjuk deluxe!

Dog någon som stod dig nära? – Lyckligtvis inte. Det är en av fördelarna med att ha unga vänner samt unga familjemedlemmar/släktingar.

Vilka länder besökte du? – Jag har aldrig varit utomlands – än!

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha 2012? – En ordentlig karl, en egen familj och en bättre relation till min pappa.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? – Bodde ensam samtidigt som jag försörjt mig själv (utan hjälp från mina föräldrar).

Vad var din största framgång 2011? – Min fenomenala prestation i skolan, i åk.2. Jag lyckades åstadkomma högsta betyg i tio av elva ämnen.

Största misstaget? – Situationen där jag, utan Dennis vetskap, hade kontakt med andra karlar samtidigt som jag träffade en av dem. Vi var iofs inte tillsammans då, men det känns ändå som att jag hade kunnat agera på ett annorlunda sätt.

Har du varit sjuk eller skadat dig? – Jag drog på mig en mild förkylning några dagar innan jul, men tillfrisknade relativt snabbt.

Bästa köpet? – Systemkamera, laptop och Malte.

Vad spenderade du mest pengar på? – Saker till lägenheten, elektronik och kläder.

Gjorde någonting dig riktigt glad? – En person gjorde mig riktigt glad, men vem är det endast jag som vet.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011? – What are words med Chris Medina

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? – Jag var relativt glad i början av året, men det förändrades relativt snabbt och övergick till en mindre depression. Det har varit som en enda stor berg- och dalbana, så man skulle nästan kunna säga att jag var ledsnare (vilket konstigt ord) i år än föregående.

Vad önskar du att du gjort mer? – Varit ärlig mot andra och mig själv

Vad önskar du att du gjort mindre? – Undanhållit mina tankar och känslor

Hur tillbringade du julen? – Den tillbringade jag hos min syster och hennes sambo i Kumla. Resten av familjen var givetvis också där.

Blev du kär i år? – Jag blev aldrig kär eftersom jag var det när året började, så jag måste svara nej på den frågan. 

Favoritprogram på tv? – Bachelor pad

Bästa boken du läste i år? – Jag har komiskt nog inte läst någon bok, vad jag kan minnas.  

Vad gjorde du på din födelsedag 2011? – Jag hade praktik (min första dag) på Kunskapsskolan.  

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? – Beslutsamhet.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011? – Den har blivit avsevärt bättre om man jämför med tidigare år. Jag försöker att använda plagg (oftast klänningar) som framhäver mina former istället för att dölja dem.

De bästa nya människorna du träffade? - Mikael och Marcus

Årets besvikelse? – Att jag halkat efter i skolan.

Det blev en tidig uppstigning denna morgon av den anledningen att jag under gårdagen bokade en tid på barnmorskemottagningen då jag ville förnya receptet på mina p-piller. Det visade sig dock att jag hade alldeles för högt undertryck (114/95), vilket innebar att man inte hade tillåtelse att skriva ut det utan det blev ett östrogenfritt piller istället - Cerazette. Det är sagt att jag skall konsumera dem i tre månader för att sedan komma tillbaka och undersöka blodtrycket, men om jag skall vara ärlig så kan det hända att jag väljer att inte lösa ut dem (fick e-recept) av den anledningen att det det känns dumt att chansa. Jag vill inte riskera att magsmärtorna och den strålande känslan i huvudet kommer tillbaka. Det har nämligen blivit bättre sedan jag valde att avsluta konsumtionen.

Det skulle vara intressant om man kunde få en förklaring till varför undertrycket har stuckit iväg. Det har varit högt i många år, vilket med största sannolikhet beror på pillerna. Det spelar egentligen ingen roll vad det är som orsakar det. Det skall inte vara såhär högt på någon som är ung, pigg och kry! Skall be läkaren att kolla på det i samband med att jag skall undersöka huvudet.

Påminn mig om att aldrig någonsin ta ett dagen efter-piller igen! Jag gjorde nämligen det för snart en vecka sedan och det ångrar jag djupt. Det står på bipacksedeln att man kan drabbas av biverkningar som yrsel, huvudvärk, illamående, smärtor i nedre buken, blödningar, ömhet i brösten, trötthet m.m. Jag var bombsäker på att jag skulle behöva stå ut med någonting av det som jag precis nämnde - och som vanligt hade jag rätt. Den första dagen kände jag ett svagt illamående, men det försvann relativt snabbt och övergick istället i ömma bröst, buksmärtor och en blödning. Kan säga som så att smärtan som kom med pillret är obeskrivlig! Jag brukar ha fruktansvärt ont när jag har mens, men det är ingenting jämfört med det här. Det var nästan så att jag var nära på att ringa till akuten tidigare idag. Det hugger som satan!

Det sägs att man lär sig av sina misstag och det har jag fanimej gjort.

Det var tidigare tänkt att jag skulle stanna hemma över julhelgen av den anledningen att jag inte har råd att åka någonstans (pga. att jag inte får några pengar från csn den här månaden), men mamma erbjöd sig att betala resan upp och eventuellt skjutsa hem mig. Jag skall alltså bege mig mot Smedjebacken senare idag. Jag har blandade känslor inför det i och med att jag inte har särskilt goda minnen därifrån samt att jag inte vill springa på R, men det kan samtidigt vara bra att komma bort för en sekund.

Stone sour - Hesitate

Det har varit en relativt lugn dag av den anledningen att idrottslektionerna uteblev - i samband med att det är lucia. Det var tänkt att eleverna skulle få kika på film (Kalle Anka och hans vänner) istället, men eftersom Erika inte lyckades få till ljudet på den bestämde vi oss för att hänga gubbe samt kika på ett par klipp på YouTube. Kan dock inte påstå att det var särskilt roligt då det i princip enbart var människor som gjorde illa sig (blev sparkade in i väggar, slagna m.m).

Efter att ha haft två lektioner samt sjuttio minuters lunch bar det av till idrottshallen för luciashow. Trollbacksskolans åk.2 (eller om det var Norra Vallbyskolan - minns inte riktigt) gick det traditionella tåget samt framförde en hel rad med sånger - många som man kände igen, men som man aldrig framförde när man själv var med i luciatåget i (åk.6). Det var gulligt och en aning komiskt av den anledningen att flickan som stod bredvid lucian inte kunde vara stilla samt att en flicka på andra sidan inte kunde låta bli att sjunga halsen av sig - och fel ord dessutom!

Bortsett från den händelselösa praktikdagen (jämfört med tidigare dagar då vi har dansat) har jag försökt att bli klar med en av de släpande uppgifterna i samhällskunskap B. Det har faktiskt gått relativt bra, men skulle behöva lite hjälp (skall bland annat ta reda på vilka allianser som fanns under mellankrigstiden). Dennis har lovat att agera lärare när han kommer på fredag, vilket uppskattas. Han har nämligen fått veta att han kommer att få mvg i kursen (han är så duktig! ).

Jag har också dansat för första gången på månader! Det kändes som väntat väldigt bra, även om det var en aning ovant. Brukar i vanliga fall få strålande resultat, men lyckades inte med det den här gången vilket är förståeligt i och med att man måste komma in i det igen.

Skall försöka att dansa/motionera varannan dag och komma igång med kosten också. Kommer dock inte att börja hundraprocentigt förrän efter årsskiftet av den anledningen att jag måste få unna mig lite julgodis. Sen blir det att väga samt notera det jag äter (har också hängt en lista på kylskåpet med livsmedel som jag måste öka samt minska intaget av), träna regelbundet och bygga upp någon form av rutin. Jag tror att det behövs. Det märks nämligen att både kropp och skäl mår bättre av att leva sunt. Kan också erkänna att kombinationen är ett måste för mig de kommande månaderna (och åren ?) av den anledningen att jag har en tendens att gå upp i vikt då jag inte konsumerar p-piller - dock enbart om jag är väldigt inaktiv och äter det som faller mig i smaken. Det handlar inte om tonvis med kilon, men vill inte riskera att bli större än såhär (54 kg).  Kan poängtera direkt att konsumtionen av p-piller har upphört pga. fysiska och psykiska biverkningar. Ingenting annat.

Kan inte göra annat än att bli upprörd och en aning förbannad. Hur i hela fridens namn kan man vara så hjärtlös att man nästan har ihjäl sin flickvän? Jag är fruktansvärt tacksam över att jag aldrig behövde uppleva samma sak som Emma (blev slagen blodig en gång av den anledningen att han blev nekad min nakna kropp. Han försökte också, upprepade gånger, att strypa mig m.m. - läs här!). Kan inte sätta mig in i hur det måste kännas att inte kunna prata eller röra sig ordentligt tack vare någon som man älskat. Det är vid såna här tillfällen som man skall vara glad över att man klarade sig lindrigt undan.

Någonting annat som upprör är bristen på kunskap kring det här med kvinnomisshandel. Läste bland annat en artikel på Aftonbladet där det redovisades att var tredje sköterska/läkare anser att det är kvinnans fel att hon blir utsatt för våld. Kan säga som så att det, i majoriteten av fallen, är mannen som har problem och inte tvärtom.

Det känns som att det är dags att man utbildar och informerar personalen tillräckligt, så att de kan erbjuda de utsatta rätt sorts hjälp. De får det nämligen inte idag av den anledningen att många inom vården väljer att inte dokumentera skadorna samt fråga hur de har uppstått - eftersom de anser att det inte är relevant.