You can't always get what you want
Publicerat den 18/12 2011, kl. 21.12

De senaste dagarna har varit väldigt händelserika - dock i en negativ benämning. Dennis kom som planerat på besök, men aktiviteterna som vi hade på schemat blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi skulle bland annat svänga förbi vid en förfest samt gå ut på krogen i fredags, men pga. att den som var ansvarig för det förstnämnda var upptagen med annat (och vägrade svara i telefonen!) fick vi promenera från Skallberget till Bjurhovda i onödan. Det var inte särskilt roligt för min del av den anledningen att jag hade pumps, men skall man vara fin får man lida pin. Jag hade dock blivit förvarnad om att vi skulle behöva gå en bit, men det blev en aning (eller rättare sagt mycket) längre än det var tänkt från början. Vi orkade inte vara ute och frysa, så vi bestämde oss för att ta bussen ned på stan och kika förbi Pitchers - en bar/pub. Alexander, som är Dennis före detta klasskamrat (tror jag ?) följde också med. Vi kikade bland annat på NHL-hockey, pratade samt att grabbarna drack några drinkar.

Apropå drinkar så kom en karl i 25-årsåldern fram till mig (bara några sekunder efter att Dennis och Alexander gått för att hämta/köpa någonting att dricka) och frågade om jag hade sällskap. Jag svarade att jag hade det och han undrade då om det var okej att han och hans kompisar satt hos oss. Vi hade nämligen två bänkar för oss själva varav vi använde cirka hälften. Han slog sig ned, i väntan på sina polare, och började sedan prata med mig. Han frågade bland annat vart jag kom ifrån, om jag åker skidor (eftersom Smedjebacken är i närheten av Romme), om jag gillar hockey (var väldigt blyg, så jag försökte att slänga ett öga på tv:n så mycket som möjligt), vad jag sysselsätter mig med om dagarna osv. Han var väldigt trevlig och den första som sett bra ut - av de karlar som kommit fram till mig på det här sättet. Dennis sade att han inte var förvånad över att någon försökte ragga på mig. Jag blev dock det.

Bara några minuter efter att Pontus, som den här karln hette, begav sig ut på balkongen för att röka (eller om han gjorde någon annan sällskap) kilade vi iväg till andra sidan gatan - där krogen är belägen. Vi hade skrivit upp oss på gästlistan eftersom man då är berättigad gratis inträde om man checkar in (eller vad vi skall kalla det) innan kl.23. Vi hann dock inte, så vi tvingades att betala. Vi hade egentligen inte råd med det, men Alexander ansåg att det var tråkigt om vi skulle behöva gå hem när vi kommit in i entrén och i princip spenderat hela kvällen tillsammans så han var gullig och betalade för en av oss.

Det märktes klart och tydligt att grabbarna hade roligt. Det kan man dock inte säga att jag hade av den anledningen att det var väldigt mycket folk (som knuffades och medvetet gick in i mig) samt att jag ansåg att jag såg ut som en slampa. Det resulterade i att jag hade svårt att slappna av, men jag sade ingenting förrän det var cirka trettio - sextio minuter kvar till stängning. Jag ville inte förstöra kvällen, så jag försökte att hålla masken och göra det bästa av situationen.

Nästkommande dag låtsades vi att det var julafton (eftersom vi inte kommer att fira den tillsammans i år). Vi började med att äta den traditionella maten för att sedan öppna julklapparna. Dennis fick ett halsband, en kedja och en gratis prenumeration på filmer/spel från LOVEFILM medan jag fick ett usb-minne och en smörgåsgrill - som jag hade önskat mig.

Jag kan inte minnas att vi gjorde någonting särskilt under eftermiddagen, mer än att kika på tv och bara ta det lugnt. På kvällen däremot gick vi på bio - Sherlock Holmes. Jag var dock så fruktansvärt utmattad efter besöket på krogen, så jag lyckades komiskt nog somna efter bara några minuter. Kommer inte ihåg ett smack, så det känns som att man borde se den igen (när den har kommit ut på dvd) då det var jag som föreslog den.

Vi gjorde ingenting särskilt på söndagen av den anledningen att vi inte var på särskilt bra humör. Det hände nämligen någonting under lördagsnatten - som jag inte kommer att nämna här. Vi lyckades dock få ordning på det, så det känns som att man inte behöver vara orolig. Bara att vänta och se hur det slutar.

Det finns inte så mycket mer att säga om helgen mer än att den kändes allmänt värdelös. Man måste dock ha sådana dagar också eftersom livet inte är en dans på rosor. Det krävs toppar och dalar för att man skall fungera som människa, så det är bara att försöka vara bättre förberedd nästa gång. Det var iaf mysigt att ha Dennis här.