What's wrong?
Publicerat den
De senaste dagarna har jag varit väldigt deppig och det beror på ett flertal saker. Jag är bl.a. stressad över att jag har så många arbeten som ska vara klara v.45 och jag har inte ens kommit halvvägs då jag har fastnat. Dennis har lovat att han ska hjälpa mig, men jag måste först återfå fokus istället för att tänka för mycket på annat runt omkring.
Någonting som jag tänker på väldigt ofta, jag skulle vilja säga dagligen, är mig själv. Under mina 20 år har jag inte kunnat lista ut vem jag är och det är någonting som jag så gärna skulle vilja göra. Jag känner delar av mig själv, men inte hela människan och jag tror att det är en anledning till att jag har mått och mår som jag gör. Jag känner mig halv. Undrar vart den andra halvan har tagit vägen.
Jag vet vad jag vill få ut av livet och jag har mina mål, men det som saknas i mitt liv just nu är självkänsla och självförtroende. Jag tror att det skulle ha en stor inverkan på mig.
Rent generellt så mår jag inte dåligt, men det händer att jag börjar att tänker på saker och när jag väl gör det är det svårt att sluta. De senaste två dagarna har jag haft ångest över hur jag ser ut och jag kan inte sluta tänka på hur jag ska bära mig åt för att förbättra det.
Jag vet inte om många känner till det, men jag har under många år äcklats av mig själv och jag antar att det beror på min uppväxt och mina erfarenheter vad gäller förhållanden. De finns de som har sagt att jag är mullig trots att jag är 165cm och väger 55kg, vilket har gjort att jag fått en ganska skev bild av hur en man vill att hans kvinna ska se ut. Jag har alltid uppfattat det som att den ultimata kvinnan ska vara lång, överdrivet smal, blond, stora bröst och en grym självkänsla. Den beskrivningen stämmer inte in på mig ett dugg och det har gjort att jag känner mig oduglig.
Dennis har många gånger sagt att han älskar mig precis som jag är, eftersom det är jag, men trots det känner jag mig inte duglig. Det spelar ingen roll hur många gånger han säger att jag är perfekt, det går inte in i skallen. Den dagen jag är perfekt är den dagen då jag är nöjd med mig själv. För tillfället känns det som att den dagen är en evighet bort.
I samband med mitt förhållande med Billy nämnde jag det här med bröstförstoring och det är inte förrän nu som jag faktiskt överväger att göra en. Jag vet att många karlar föredrar äkta, men jag har också hört att det är attraktivt med en god självkänsla. Någonting som jag inte har haft på flera år. Jag vill kunna gå med huvudet högt och vara nöjd med mig själv istället för att gömma mig i bakgrunden nu eftersom jag skäms så mycket över mig själv.
Under en längre tid har jag känt mig som hälften man, hälften kvinna och det beror på att jag är så pass kurvig nertill, men inte upptill. Eftersom jag lagt mitt förflutna bakom mig (någorlunda) tror jag att det är den största anledningen till att min självkänsla är så pass låg idag och i dagsläge känns det som att det endast är en bröstförstoring som kan få mig att bli nöjd med mig själv.
När jag ser hur fina alla blivit kan jag inte låta bli att bli avundsjuk. Alla har någonting som inte jag har och för tillfället är det en personlighet och ett fint yttre. Jag har haft samma kupa sen jag var 14 år och jag tycker att det är pinsamt. Som om jag stannat i utvecklingen i förtid.
Många tycker säkert att jag är löjlig som känner såhär, men det är tyvärr ingenting jag kan råför. Jag hoppas på att jag en dag ska ändra uppfattning om mig själv så att jag slipper gå igenom någon operation, men det är som med allt annat: det återstår att se.
Förutom min osäkerhet över mig själv är jag deppig över tisdag. Domen fastställs då och jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det kanske är bäst att inte ha några förväntningar alls då jag är rädd för vad de kommer att komma fram till. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska ringa till domstolen på eftermiddagen och fråga vad domen blev eller om jag ska invänta brevet. Brevet kommer jag att få vilket fall som helst, så jag funderar nästan på om jag inte ska vänta in det eftersom jag är så otroligt rädd för vad de ska säga om jag hör av mig via telefon. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan det dimper ner i brevlådan.
Nej, nu skiter jag i det här och fortsätter att läsa i min bok så att jag kan påbörja recensionen någon gång!
Någonting som jag tänker på väldigt ofta, jag skulle vilja säga dagligen, är mig själv. Under mina 20 år har jag inte kunnat lista ut vem jag är och det är någonting som jag så gärna skulle vilja göra. Jag känner delar av mig själv, men inte hela människan och jag tror att det är en anledning till att jag har mått och mår som jag gör. Jag känner mig halv. Undrar vart den andra halvan har tagit vägen.
Jag vet vad jag vill få ut av livet och jag har mina mål, men det som saknas i mitt liv just nu är självkänsla och självförtroende. Jag tror att det skulle ha en stor inverkan på mig.
Rent generellt så mår jag inte dåligt, men det händer att jag börjar att tänker på saker och när jag väl gör det är det svårt att sluta. De senaste två dagarna har jag haft ångest över hur jag ser ut och jag kan inte sluta tänka på hur jag ska bära mig åt för att förbättra det.
Jag vet inte om många känner till det, men jag har under många år äcklats av mig själv och jag antar att det beror på min uppväxt och mina erfarenheter vad gäller förhållanden. De finns de som har sagt att jag är mullig trots att jag är 165cm och väger 55kg, vilket har gjort att jag fått en ganska skev bild av hur en man vill att hans kvinna ska se ut. Jag har alltid uppfattat det som att den ultimata kvinnan ska vara lång, överdrivet smal, blond, stora bröst och en grym självkänsla. Den beskrivningen stämmer inte in på mig ett dugg och det har gjort att jag känner mig oduglig.
Dennis har många gånger sagt att han älskar mig precis som jag är, eftersom det är jag, men trots det känner jag mig inte duglig. Det spelar ingen roll hur många gånger han säger att jag är perfekt, det går inte in i skallen. Den dagen jag är perfekt är den dagen då jag är nöjd med mig själv. För tillfället känns det som att den dagen är en evighet bort.
I samband med mitt förhållande med Billy nämnde jag det här med bröstförstoring och det är inte förrän nu som jag faktiskt överväger att göra en. Jag vet att många karlar föredrar äkta, men jag har också hört att det är attraktivt med en god självkänsla. Någonting som jag inte har haft på flera år. Jag vill kunna gå med huvudet högt och vara nöjd med mig själv istället för att gömma mig i bakgrunden nu eftersom jag skäms så mycket över mig själv.
Under en längre tid har jag känt mig som hälften man, hälften kvinna och det beror på att jag är så pass kurvig nertill, men inte upptill. Eftersom jag lagt mitt förflutna bakom mig (någorlunda) tror jag att det är den största anledningen till att min självkänsla är så pass låg idag och i dagsläge känns det som att det endast är en bröstförstoring som kan få mig att bli nöjd med mig själv.
När jag ser hur fina alla blivit kan jag inte låta bli att bli avundsjuk. Alla har någonting som inte jag har och för tillfället är det en personlighet och ett fint yttre. Jag har haft samma kupa sen jag var 14 år och jag tycker att det är pinsamt. Som om jag stannat i utvecklingen i förtid.
Många tycker säkert att jag är löjlig som känner såhär, men det är tyvärr ingenting jag kan råför. Jag hoppas på att jag en dag ska ändra uppfattning om mig själv så att jag slipper gå igenom någon operation, men det är som med allt annat: det återstår att se.
Förutom min osäkerhet över mig själv är jag deppig över tisdag. Domen fastställs då och jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Det kanske är bäst att inte ha några förväntningar alls då jag är rädd för vad de kommer att komma fram till. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska ringa till domstolen på eftermiddagen och fråga vad domen blev eller om jag ska invänta brevet. Brevet kommer jag att få vilket fall som helst, så jag funderar nästan på om jag inte ska vänta in det eftersom jag är så otroligt rädd för vad de ska säga om jag hör av mig via telefon. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan det dimper ner i brevlådan.
Nej, nu skiter jag i det här och fortsätter att läsa i min bok så att jag kan påbörja recensionen någon gång!
Besök på Kvinnokliniken
Publicerat den
När jag kom dit gick vi igenom hur länge jag ätit p-piller, om jag har pojkvän och isåfall hur länge vi har varit tillsammans, när smärtan uppstod osv osv eftersom jag ännu inte hade någon journal. Efter att barnmorskan fått all nödvändig information fick jag genomgå en gyn.undersökning och ett vaginalt ultraljud, och trots att det gjorde ont när hon förde ultraljudsstaven till min högra sida såg allting bra ut. Barnmorskan konstaterade dock via ett urinprov att jag har bakterier i underlivet och det är inte första gången jag har drabbats av det. Jag råkade nämligen ut för samma sak för snart 2 år sedan och vad det beror på har jag ingen aning om, men jag skulle anta att det kommer från sexuell kontakt.
Det gjordes även ett cellprov, ett klamydiatest och ett graviditetstest. Graviditetstestet av negativt (som jag visste att det skulle vara) och de andra resultaten vet jag faktiskt inte. Om det visar sig att de också är negativa så kommer jag inte att få reda på det, utan jag kommer endast att bli underrättad om resultat ifall de visar några ändringar. T.ex. om cellprovet visar att bakterierna ökar osv. Då får jag hem ett brev om det och eventuella recept på mediciner.
Vad det är som orsakar smärtan i livmodern kunde barnmorskan inte säga, men förutom bakterierna så är allting som det ska och jag kommer därför att börja med mina p-piller igen efter nästa mens. Jag slutade nämligen att äta dem i lördags efter blödningen då jag ville ha svar från detta besök först. Nu vet jag dock att jag inte behöver vara orolig, så jag får pina mig själv att äta p-piller ett tag till. Jag har iaf konstaterat att de har något samband med smärtan eftersom jag endast har ont när jag äter dem. Inte annars.
De gånger jag får ont i fortsättningen blir det att knapra värktabletter i hopp om att det ska hjälpa. Det har aldrig gjort det tidigare, så varför skulle det göra det nu? Jag tänker dock göra ett försök.
Röntgen
Publicerat den
Det svullnade så pass mycket att jag inte kunde och kan böja på fingret ordentligt. Det gör ont och ömmar när jag försöker. Frågan är bara vad det kostar att utföra en röntgen?
Kvinnokliniken
Publicerat den
För en timme sedan ringde jag till ungdomsmottagningen angående smärtan i livmodern och jag blev hänvisad till Kvinnokliniken, så jag ringde dit. De har ett system där man får knappa in sitt telefonnummer så att de kan ringa upp och de ringde för ca 15min sedan. Kvinnan, eller tanten kanske jag ska säga, sa att man inte kan få en akuttid om man har haft besvär länge och hon kollade därför i registret över vilka tider som är lediga i veckan. Jag ska få komma dit på onsdag kl.14. Vilken tur jag har som slutar kl.11:50 på onsdagar. Då missar jag ingenting i skolan, utan kan ha min lektion och sedan cykla direkt till lasarettet.
Under samtalet var jag tvungen att beskriva vart jag hade ont och det räckte alltså inte med att förklara att smärtan sitter i livmodern, utan jag var tvungen att försöka beskriva om det satt upp mot magen eller längre ner (why?). Hon sa sedan att smärtan kanske beror på ägglossning, men precis i början av samtalet frågade hon om jag äter/åt p-piller vilket jag också sa att jag gjorde och var därför tvungen att förklara att man inte får ägglossning när man äter p-piller. Borde hon inte ha lyssnat ordentligt och haft den vetskapen?
Jag kan iaf avslöja att jag inte har tagit mina piller sen blödningen eftersom jag inte vill förvärra allting eftersom jag vet att jag endast har ont när jag äter dem, inte annars. Dennis och jag kom överens om igår att det är lika bra att hitta någonting annat så att jag slipper må som jag gör, men vi har inte bestämt vad. Jag vill fortfarande ha den där p-datorn.
Under samtalet var jag tvungen att beskriva vart jag hade ont och det räckte alltså inte med att förklara att smärtan sitter i livmodern, utan jag var tvungen att försöka beskriva om det satt upp mot magen eller längre ner (why?). Hon sa sedan att smärtan kanske beror på ägglossning, men precis i början av samtalet frågade hon om jag äter/åt p-piller vilket jag också sa att jag gjorde och var därför tvungen att förklara att man inte får ägglossning när man äter p-piller. Borde hon inte ha lyssnat ordentligt och haft den vetskapen?
Jag kan iaf avslöja att jag inte har tagit mina piller sen blödningen eftersom jag inte vill förvärra allting eftersom jag vet att jag endast har ont när jag äter dem, inte annars. Dennis och jag kom överens om igår att det är lika bra att hitta någonting annat så att jag slipper må som jag gör, men vi har inte bestämt vad. Jag vill fortfarande ha den där p-datorn.
Boka akuttid på gyn
Publicerat den
Jag drabbades av denna smärta igår och på eftermiddagen gjorde det så ont att jag fick lägga mig på sängen. Det slutade med att jag började att gråta och att Dennis fick trösta mig mitt i matlagningen. Efter att vi hade ätit gick vi till affären och jag kände då att någonting kom i mina trosor och jag tog då förgivet att de var flytningar, eftersom jag alltid drabbas av ökade när jag äter p-piller. På kvällen när jag skulle gå på toa upptäckte jag dock att det inte var flytningar, utan det var blod.
Mina kartor innehåller 28st piller och jag tog igår nr.14. Jag ska alltså inte ha min mens förrän om ca 2 veckor och är övertygad om att någonting är fel. Jag har drabbats av en mellanblödning i hela mitt liv och det var i samband med att jag bytte sort som 16-åring. Det uppstod dock ingen smärta då, så därför är jag väldigt orolig just nu. Jag har inte ens tagit dagens piller eftersom jag är så kluven över vad det kan bero på.
Imorgon börjar jag inte dagen förrän kl.12:50, så jag tänker ringa ungdomsmottagningen om en akuttid och även höra av mig till någon gyn.mottagning här i Västerås och be om samma sak. Sist jag gjorde en gyn.undersökning pga. smärtan kunde de inte hitta någonting. Inte ens via plasmaprov, så jag tänker be om ett vaginalt ultraljud.
Som det är just nu är jag skräckslagen och vet inte alls hur jag ska göra. Jag vill verkligen inte att någonting ska vara fel. Min största farhåga är att någonting har gått snett så att jag kanske får svårt eller t.o.m inte kan få barn i framtiden.
Take away the pain
Publicerat den
För två månader sedan reflekterade jag över det här med preventivmedel och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Jag pratade med en barnmorska för inte så länge sedan och hon rekommenderade inte p-plåster till mig eftersom jag idrottar och därmed duschar mycket. Plåster och p-dator är det enda jag kan tänka mig, men jag blev som sagt avrådd från plåstret och det här med dator är Dennis inte så positiv till då han tycker att det låter osäkert.
Anledningen till att jag vill byta till dator eller sluta med preventivmedel helt beror på att jag har sån fruktansvärd smärta i livmodern. Jag har inte tänkt så mycket på smärtan sen jag började argumentera om detta i augusti, men för någon dag sedan kom smärtan tillbaka och nu känns den som värkarna gjorde när jag låg på sjukhuset och Kim föddes. Ibland får jag så ont att jag knappt orkar stå och jag vet inte om jag vill utsätta mig själv för det längre.
Som jag skrev för någon dag sedan så har jag en tid på ungdomsmottagningen den 25:e då jag ska träffa deras läkare och jag funderar då på om jag ska be om en gyn.undersökning för säkerhets skull. Visar det ingenting då överväger jag starkt att kontakta gyn.mottagningen om bl.a. ultraljud för att se om det eventuellt kan visa någonting. Det kostar visserligen 300:- att undersökas, men i dagsläge känns det som att det kan vara värt det. Jag orkar verkligen inte må såhär längre. Det gör så ont! :'(
Anledningen till att jag vill byta till dator eller sluta med preventivmedel helt beror på att jag har sån fruktansvärd smärta i livmodern. Jag har inte tänkt så mycket på smärtan sen jag började argumentera om detta i augusti, men för någon dag sedan kom smärtan tillbaka och nu känns den som värkarna gjorde när jag låg på sjukhuset och Kim föddes. Ibland får jag så ont att jag knappt orkar stå och jag vet inte om jag vill utsätta mig själv för det längre.
Som jag skrev för någon dag sedan så har jag en tid på ungdomsmottagningen den 25:e då jag ska träffa deras läkare och jag funderar då på om jag ska be om en gyn.undersökning för säkerhets skull. Visar det ingenting då överväger jag starkt att kontakta gyn.mottagningen om bl.a. ultraljud för att se om det eventuellt kan visa någonting. Det kostar visserligen 300:- att undersökas, men i dagsläge känns det som att det kan vara värt det. Jag orkar verkligen inte må såhär längre. Det gör så ont! :'(
Förnyat recept och högt blodtryck
Publicerat den
Som jag skrev tidigare så hade jag en bokad tid på Ungdomsmottagningen idag och det gick inte som jag hade hoppats på. För det första så behövde jag inte genomgå någon gynekologisk undersökning eftersom jag bl.a. gjorde en strax innan jag flyttade och de inte kunde hitta några fel (vad gäller smärtan i livmodern och äggstockarna), så vi pratade mest. Barnmorskan tog även mitt blodtryck, som visade 120/90 på båda armarna. Det övre trycket (120) var bra, men det undre var gränsfall och jag ska därför få komma tillbaka den 25:e och träffa läkaren på mottagningen.
Enligt vårdguiden ska man sluta med p-piller om man drabbas av högt blodtryck, men det är ingen som har avrådit mig från att göra det. Tidigare när jag varit på ungdomsmottagningen i Smedjebacken har Karin alltid tagit mitt blodtryck två gånger och den första gången har det alltid varit lite högre. Det har dock aldrig varit såhär högt, så vi får se hur det går när jag träffat deras läkare.
Jag fick även ett nytt recept, men jag kommer inte att ta ut det förrän jag varit där nästa gång ifall han skulle avråda mig från att fortsätta med dem. Då har jag kastat bort pengar helt i onödan, vilket känns ganska osmart.
Enligt vårdguiden ska man sluta med p-piller om man drabbas av högt blodtryck, men det är ingen som har avrådit mig från att göra det. Tidigare när jag varit på ungdomsmottagningen i Smedjebacken har Karin alltid tagit mitt blodtryck två gånger och den första gången har det alltid varit lite högre. Det har dock aldrig varit såhär högt, så vi får se hur det går när jag träffat deras läkare.
Jag fick även ett nytt recept, men jag kommer inte att ta ut det förrän jag varit där nästa gång ifall han skulle avråda mig från att fortsätta med dem. Då har jag kastat bort pengar helt i onödan, vilket känns ganska osmart.
Graviditet/abort
Publicerat den
Jag har inte reflekterat så mycket över detta tidigare, men idag insåg jag att så fort mina vänner och bekanta har frågor vad gäller abort och graviditet så kommer de till mig. Varför de gör det kan jag inte svara på, men jag skulle tippa på att det beror på att de känner att jag har erfarenhet av detta och att de på något sätt litar på det jag säger.
Senast idag fick jag en fråga av en bekant om hur jag lyckades överleva min abort psykiskt. Jag försökte förklara för henne att jag inte hade något annat val än att försöka gå vidare, men den processen tar tid. Det är ingenting man kan stressa fram, utan naturen måste ha sin gång eller hur man ska säga. Hur lång tid det tar att lägga såna här saker bakom sig är individuellt. Det tog t.ex. 1 ½ år för mig, vilket jag anser är ganska lång tid med tanke på att jag inte ens fick se hela fostret.
Jag fick även ett sms inatt där en kompis till mig hade en fråga angående blödning mellan ägglossning och mens. Det känns som att folk tror att jag kan precis allt som har med kroppen att göra, vilket jag definitivt inte kan. Jag tycker dock att det är skönt att folk har ett så stort förtroende för mig att de kan diskutera såna här saker med mig om de har några funderingar eller bara vill lätta på sina tankar.
Senast idag fick jag en fråga av en bekant om hur jag lyckades överleva min abort psykiskt. Jag försökte förklara för henne att jag inte hade något annat val än att försöka gå vidare, men den processen tar tid. Det är ingenting man kan stressa fram, utan naturen måste ha sin gång eller hur man ska säga. Hur lång tid det tar att lägga såna här saker bakom sig är individuellt. Det tog t.ex. 1 ½ år för mig, vilket jag anser är ganska lång tid med tanke på att jag inte ens fick se hela fostret.
Jag fick även ett sms inatt där en kompis till mig hade en fråga angående blödning mellan ägglossning och mens. Det känns som att folk tror att jag kan precis allt som har med kroppen att göra, vilket jag definitivt inte kan. Jag tycker dock att det är skönt att folk har ett så stort förtroende för mig att de kan diskutera såna här saker med mig om de har några funderingar eller bara vill lätta på sina tankar.
Kroppsutsmyckning
Publicerat den
Efter att ha fått många kommentarer och åsikter var gäller piercingar har jag så gott som bestämt mig för vad det blir nästa gång. Som det ser ut nu kommer det att bli septum, men ska jag vara ärlig så är jag ganska sugen på att isåfall göra en double septum. Det kommer nog inte att bli så, då jag inte vill överdriva i ansiktet. Ska ju ta en till i läppen sen. Skulle jag mot förmodan inte pierca septum så går jag på säkra kort och piercar ögonbrynet igen då jag vet att jag passar i det.
Vad gäller det det här med tatuering så är det bestämt att jag ska tatuera in sjöhästarna på föregående bild. Det får bli på True Heart Tattoo i Ludvika. När vet jag inte eftersom jag måste spara pengar och se att jag har råd. Det blir tidigast när jag fyller år. Detsamma gäller piercing.
Vad gäller det det här med tatuering så är det bestämt att jag ska tatuera in sjöhästarna på föregående bild. Det får bli på True Heart Tattoo i Ludvika. När vet jag inte eftersom jag måste spara pengar och se att jag har råd. Det blir tidigast när jag fyller år. Detsamma gäller piercing.
Piercing och tatuering
Publicerat den
De piercingar som jag i dagsläge funderar på är cheeks, medusa, septum eller ögonbrynet. Jag har på Facebook och Bilddagboken lagt ut bilder som illustrerar hur jag skulle se ut om jag hade dessa piercingar (var för sig), så om det är någon som är intresserad av att se bilderna så heter jag Elin Louise Hedblom. Ni måste vara vän med mig för att se bilderna på båda sidorna.
Om det finns någon som är intresserad av att veta hur många piercingar jag har haft kan jag berätta att jag har piercat mig 7 ggr, varav jag hade 6st samtidigt. Jag har haft 8st piercingar totalt. Såhär har förloppet sett ut:
2001 - Öronen
2001 - Höger näsvinge
2003 - Naveln
2004 - Vänster ögonbryn (togs ur slutet av -05)
2006 - Vänster sida av underläppen (togs ur jan-08)
2007 - Höger ögonbryn (togs ur jan-08)
2010 - Vänster sida av underläppen (igen)
Utöver det här med piercingar så har jag bestämt mig för att tatuera mig. Tidigare så var det tal om att jag skulle tatuera in texten KIM i nacken, men den kommer jag att vänta med då jag ej bestämt mig för vilken typsnitt den ska ha. Jag kommer istället börja med att tatuera in två sjöhästar (bilden ovan) över bröstet. Det är inte bestämt vart jag ska tatuera mig, men jag har kontaktat True Heart Tattoo i Ludvika. De ville ha 2000-2500:- för båda. Är det rimligt, tror ni?
Preventivmedel
Publicerat den
Jag har i ett par dagar funderat lite grann kring det här med preventivmedel och efter 4 ½ år av pillerknaprande känner jag att det är dags att byta till någonting annat.
Jag har provat 4st olika pillersorter och jag har inte varit nöjd med någon då jag fått så många otäcka biverkningar. Många har frågat om jag inte kan byta ännu en gång eller övergå till mini-piller, men jag tycker inte att det är någon bra idé. Ska jag fortsätta att äta p-piller så vill jag gärna hålla mig till denna sort då jag redan är medveten om vilka biverkningar de ger mig. Mini-piller har däremot mindre biverkningar, men eftersom man endast får ha en glömskemarginal på 3 timmar väljer jag att avstå från dessa då min glömskemarginal oftast är högre.
Eftersom vi är två i denna fråga bad jag Dennis om hjälp och han föreslog antingen p-plåster eller p-ring. Ett tag var jag inne på om jag eventuellt skulle prova plåstret eftersom det verkar vara lätt att använda, men det fick nedprioriteras eftersom jag kommer att idrottar så mycket. Nu när jag börjar skolan kommer jag att träna ca 6 h/dag, 6 dagar/vecka. Det innebär en hel del duschande och plåstret kan därför lätt åka av.
P-ring får också gå bort då jag ej vill använda preparat som skall sättas in i underlivet. Jag vägrar t.o.m använda tampong!
För att se vad som passar mig bäst valde jag att igår leta information på internet och jag kom fram till att det bästa alternativen är p-piller eller p-dator. Dennis är dock lite osäker över denna metod, så jag har försökt att förklara för honom hur det går till och att det kan vara en säker metod om man använder den rätt. För att vi båda ska vara säkra på om detta är ett bra alternativ för oss tänkte jag att jag nästa vecka skulle gå till ungdomsmottagningen för att få tips och råd av en barnmorska. Se vad de har för kunskaper om dessa.
Jag känner personligen att det är bäst att inte proppa kroppen full med hormoner och tillsatser, utan jag vill att det ska vara naturligt och då är p-datorn perfekt. Då slipper jag må dåligt och ha ont hela tiden. Endast 0,7 av 100 kvinnor blir gravida med LadyComp.
Dennis och jag har diskuterat det här med att införskaffa en p-dator och han säger att jag ska göra det som känns bäst för mig. Om jag fortsätter att äta mina p-piller kommer jag fortsätta att ha ont i magen respektive livmoder och äggstockar vilket han såklart inte vill, men han är rädd att jag ska bli gravid även om vi sköter oss med denna metod. Jag är inte ett dugg rädd, men man måste såklart ha det i åtanke OM det skulle hända. Jag vet att man klarar av allt bara man vill och man får ta det som det kommer. Jag är iaf otroligt trött på att behöva stoppa kroppen full i skit.
Största anledningen till att jag inte vill prova något annat preventivmedel som t.ex. p-stav, p-spruta osv. beror delvis på att jag har så grymt ont (!!!!) när jag har mens (fick för något år sedan gå till läkare för att få medicin för menssmärtan), men också för att jag VET att jag kan bli gravid relativt snabbt efter att ha ätit p-piller. Det finns också medel som gör att mensen försvinner helt, men det känns inte bra det heller.
Jag har kollat upp vad dessa p-datorer kostar och det lockar väldigt mycket just nu, om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag skulle må så mycket bättre fysiskt och psykiskt om jag inte behövde använda preventivmedel med hormoner och tillsatser i.
Hur ställer ni er till det här med preventivmedel? Vad tycker ni är bäst respektive sämst och hur skulle ni ställa er till att prova en p-dator?
Jag har provat 4st olika pillersorter och jag har inte varit nöjd med någon då jag fått så många otäcka biverkningar. Många har frågat om jag inte kan byta ännu en gång eller övergå till mini-piller, men jag tycker inte att det är någon bra idé. Ska jag fortsätta att äta p-piller så vill jag gärna hålla mig till denna sort då jag redan är medveten om vilka biverkningar de ger mig. Mini-piller har däremot mindre biverkningar, men eftersom man endast får ha en glömskemarginal på 3 timmar väljer jag att avstå från dessa då min glömskemarginal oftast är högre.
Eftersom vi är två i denna fråga bad jag Dennis om hjälp och han föreslog antingen p-plåster eller p-ring. Ett tag var jag inne på om jag eventuellt skulle prova plåstret eftersom det verkar vara lätt att använda, men det fick nedprioriteras eftersom jag kommer att idrottar så mycket. Nu när jag börjar skolan kommer jag att träna ca 6 h/dag, 6 dagar/vecka. Det innebär en hel del duschande och plåstret kan därför lätt åka av.
P-ring får också gå bort då jag ej vill använda preparat som skall sättas in i underlivet. Jag vägrar t.o.m använda tampong!
För att se vad som passar mig bäst valde jag att igår leta information på internet och jag kom fram till att det bästa alternativen är p-piller eller p-dator. Dennis är dock lite osäker över denna metod, så jag har försökt att förklara för honom hur det går till och att det kan vara en säker metod om man använder den rätt. För att vi båda ska vara säkra på om detta är ett bra alternativ för oss tänkte jag att jag nästa vecka skulle gå till ungdomsmottagningen för att få tips och råd av en barnmorska. Se vad de har för kunskaper om dessa.
Jag känner personligen att det är bäst att inte proppa kroppen full med hormoner och tillsatser, utan jag vill att det ska vara naturligt och då är p-datorn perfekt. Då slipper jag må dåligt och ha ont hela tiden. Endast 0,7 av 100 kvinnor blir gravida med LadyComp.
Dennis och jag har diskuterat det här med att införskaffa en p-dator och han säger att jag ska göra det som känns bäst för mig. Om jag fortsätter att äta mina p-piller kommer jag fortsätta att ha ont i magen respektive livmoder och äggstockar vilket han såklart inte vill, men han är rädd att jag ska bli gravid även om vi sköter oss med denna metod. Jag är inte ett dugg rädd, men man måste såklart ha det i åtanke OM det skulle hända. Jag vet att man klarar av allt bara man vill och man får ta det som det kommer. Jag är iaf otroligt trött på att behöva stoppa kroppen full i skit.
Största anledningen till att jag inte vill prova något annat preventivmedel som t.ex. p-stav, p-spruta osv. beror delvis på att jag har så grymt ont (!!!!) när jag har mens (fick för något år sedan gå till läkare för att få medicin för menssmärtan), men också för att jag VET att jag kan bli gravid relativt snabbt efter att ha ätit p-piller. Det finns också medel som gör att mensen försvinner helt, men det känns inte bra det heller.
Jag har kollat upp vad dessa p-datorer kostar och det lockar väldigt mycket just nu, om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag skulle må så mycket bättre fysiskt och psykiskt om jag inte behövde använda preventivmedel med hormoner och tillsatser i.
Hur ställer ni er till det här med preventivmedel? Vad tycker ni är bäst respektive sämst och hur skulle ni ställa er till att prova en p-dator?
Provsvar
Publicerat den
I torsdags skrev jag att Dennis och jag eventuellt skulle gå till barnmorskemottagningen och prata med Karin angående mitt provsvar, men vi valde att låta bli då jag tyckte att det var lika bra att vänta till denna vecka eftersom hon troligen behövde tillgång till min journal vilkte hon inte har på barnmorskemottagningen.
Karin var upptagen när jag ringde till ungdomsmottagningen idag, men hon ringde efter en stund upp och berättade att allting såg bra ut. Provet hade inte visat någonting. Jag vet dock att någonting är fel eftersom jag fortfarande har samma smärta och nu har det även uppstått andra komplikationer. Det kommer därför bli så att jag söker läkarvård så fort jag har kommit hem. Jag tänker be läkarna att skicka en remiss till Falun så att jag får göra ett VUL (vaginalt ultraljud) i hopp om att de kanske hittar någonting då.
När jag bodde i Stockholm drabbades jag av denna smärta och det visade sig då att livmodertappen blödde och jag fick då en akuttid till sjukhuset där det gjordes ett VUL. Det kanske är så att jag drabbats av samma sak igen och jag kommer då att medicineras med en salva i underlivet. BLÄÄÄÄÄÄÄ! (jag tog inte medicinen sist).
Vi får se hur det blir. Jag kommer iaf att söka läkarvård när jag kommit hem.
Karin var upptagen när jag ringde till ungdomsmottagningen idag, men hon ringde efter en stund upp och berättade att allting såg bra ut. Provet hade inte visat någonting. Jag vet dock att någonting är fel eftersom jag fortfarande har samma smärta och nu har det även uppstått andra komplikationer. Det kommer därför bli så att jag söker läkarvård så fort jag har kommit hem. Jag tänker be läkarna att skicka en remiss till Falun så att jag får göra ett VUL (vaginalt ultraljud) i hopp om att de kanske hittar någonting då.
När jag bodde i Stockholm drabbades jag av denna smärta och det visade sig då att livmodertappen blödde och jag fick då en akuttid till sjukhuset där det gjordes ett VUL. Det kanske är så att jag drabbats av samma sak igen och jag kommer då att medicineras med en salva i underlivet. BLÄÄÄÄÄÄÄ! (jag tog inte medicinen sist).
Vi får se hur det blir. Jag kommer iaf att söka läkarvård när jag kommit hem.
Provsvar
Publicerat den
Förra veckan fick jag veta att klamydiatestet var negativt, men att det andra fick jag inte veta direkt utan hon ville att jag skulle ringa upp henne på ungdomsmottagningen. Eftersom hon bara jobbar på ungdomsmottagningen tisdagar och onsdagar tänkte jag att jag skulle gå till barnmorskemottagningen eftersom hon jobbar där under resten av veckan. Dennis får då följa med mig så får vi se om jag kan få provsvaret. Jag vet inte om hon har det i huvudet eller om hon måste ha min journal.
Vi går iaf dit imorgon innan vi sticker till bussen. Håller tummarna för att det bara är den där bakterien som jag drabbades av -08.
Men, vad det ska vara jobbigt!
Publicerat den
Eftersom jag inte kan hålla mig borta från att blogga tänkte jag bara lägga ett snabbt inlägg nu på morgonen. Solen skiner och jag borde vara på bra humör eftersom Dennis kommer idag, men jag mår i själva verket ganska dåligt. Det är inte psykiskt som det så många gånger brukar vara, utan nu sitter det i kroppen.
För ett tag sedan pratade jag om att jag hade ont i livmodern strax innan mensen och smärtan har hållt i sig även nu efteråt. Jag vet inte om jag kan säga att jag hade min mens för en vecka sedan eftersom jag i princip bara hade bruna flytningar i två dagar och aldrig riktigt blödde, så om det var mens eller inte kan jag tyvärr inte svara på.
Tidigare när jag haft denna smärta har den uppstått 1-1½ vecka innan mens, så varför jag har ont nu vet jag inte. Karin tog prover när jag var på ungdomsmottagningen sist, men eftersom min telefon pajjade i måndags har hon inte kunnat få tag i min och ge mig provsvar.
Ursäkta informationen, men nu för någon timme sedan upptäckte jag en cremefärgad flytning när jag gick på toa och jag tror inte att jag har stött på den sen jag var gravid. Det känns därför som att det kanske är en idé att ta ett graviditetstest. Jag tror inte att jag är gravid eftersom jag då hade märkt det vid det här laget och då hade jag nog inte blödit/haft flytning förra veckan. Jag äter dessutom p-piller och har aldrig blivit gravid tidigare under en p-pillerkur, så flytningen kan bero på en bakterie. Drabbades av det i slutet på -08 och fick då äta mediciner. Får se om jag får mitt SIM-kort snart så att jag kan få provsvar från Karin.
För ett tag sedan pratade jag om att jag hade ont i livmodern strax innan mensen och smärtan har hållt i sig även nu efteråt. Jag vet inte om jag kan säga att jag hade min mens för en vecka sedan eftersom jag i princip bara hade bruna flytningar i två dagar och aldrig riktigt blödde, så om det var mens eller inte kan jag tyvärr inte svara på.
Tidigare när jag haft denna smärta har den uppstått 1-1½ vecka innan mens, så varför jag har ont nu vet jag inte. Karin tog prover när jag var på ungdomsmottagningen sist, men eftersom min telefon pajjade i måndags har hon inte kunnat få tag i min och ge mig provsvar.
Ursäkta informationen, men nu för någon timme sedan upptäckte jag en cremefärgad flytning när jag gick på toa och jag tror inte att jag har stött på den sen jag var gravid. Det känns därför som att det kanske är en idé att ta ett graviditetstest. Jag tror inte att jag är gravid eftersom jag då hade märkt det vid det här laget och då hade jag nog inte blödit/haft flytning förra veckan. Jag äter dessutom p-piller och har aldrig blivit gravid tidigare under en p-pillerkur, så flytningen kan bero på en bakterie. Drabbades av det i slutet på -08 och fick då äta mediciner. Får se om jag får mitt SIM-kort snart så att jag kan få provsvar från Karin.
Fuskat
Publicerat den
För ett tag sedan lovade jag mig själv att jag skulle bli mer nyttig, men jag kan redan nu säga att jag har slarvat lite grann. Det handlar dock inte om så mycket, men fusk som fusk. Just nu sitter jag med en påse ostbågar och godis. Det är visserligen mest choklad, men det är fortfarande onyttigt.
Jag är besviken på mig själv och tänkte att jag skulle göra någonting åt saken nu. Mamma har köpt batteri vilket gör att jag äntligen kan ta mig en promenad. Jag blir nämligen motiverad av musik och batterierna i min MP3 är slut.
Vi har haft tur med vädret i flera dagar nu, så det ska inte vara några problem att ta sig en promenad. Tidigare så hindrades jag av snön, men nu finns det ingenting förutom brist på motivation som hindrar mig.
Jag får försöka att lyssna på texten till låten som jag lade ut idag och verkligen ta in att jag klarar det!
Jag är besviken på mig själv och tänkte att jag skulle göra någonting åt saken nu. Mamma har köpt batteri vilket gör att jag äntligen kan ta mig en promenad. Jag blir nämligen motiverad av musik och batterierna i min MP3 är slut.
Vi har haft tur med vädret i flera dagar nu, så det ska inte vara några problem att ta sig en promenad. Tidigare så hindrades jag av snön, men nu finns det ingenting förutom brist på motivation som hindrar mig.
Jag får försöka att lyssna på texten till låten som jag lade ut idag och verkligen ta in att jag klarar det!
Framsteg
Publicerat den
Jag har alltså konstaterat att jag har blivit bättre med åren, för kan jag gå på krogen utan att få ångest så har jag definitivt blivit bättre. Det är klart att jag inte är helt återställd, men det går sakta men säkert framåt iaf och det är stort för mig. Det känns som att allting börjar gå i rätt riktning för ovanlighetens skull.
Jag läste också att Rasmus tyckte att jag skulle prata med någon om detta och det tog mig 2 år innan jag klarade av att göra det. Det fungerade dock inte så nu pratar jag med vänner, bloggar och skriver dagbok. Det hjälper faktiskt mer än man tror.
Det är klart att jag har lång väg kvar att gå, men jag är iaf påväg i rätt riktning. Får jag bara lite tid så kommer alltid att bli bra i slutändan.
Finding Nemo
Publicerat den
Jag tycker att vi alla ska ransaka oss själva och verkligen tänka efter vad det är vi vill. Det är så många som lever för stunden och inte tänker på det som komma skall. Ibland är det bra att göra det för att vara bättre förberedd inför framtiden. Man vet aldrig hur snabbt det går. Det känns som att det var igår man var 14 år och nu... Vips så var man helt plötsligt 19 år. Vart tar tiden vägen egentligen? Det är dags att man börjar fundera ut vart man vill komma i livet. Tiden är för värdefull för att slösas bort.
Jag har hittat två passioner här i livet. Det är innebandyn och mitt blivande yrke (Dietist). De senaste dagarna har jag skrivit ut en massa papper då jag planerar att sätta ihop ett eget kost- och träningshäfte. Jag har än så länge skrivit ut lite över 100st sidor. Det är en början, men långt ifrån så mycket som kommer att sitta i pärmen till slut. Jag har redan fått en förfrågan om kostrådgivning, så jag är i full gång och det känns jätteroligt! Då får jag äntligen göra någonting som jag tycker om. Eftersom jag inte har spelat innebandy på ett tag känns det bra att ha hittat någonting annat som gör att man mår bra och har kul.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man hittar någonting som man tycker är kul här i livet. Hur ska man annars kunna hålla motivationen uppe om man hela tiden gör saker som känns jobbiga eller tråkiga? Det fungerar ju inte. Därför är jag så glad för de som faktiskt har hittat någonting som betyder någonting i deras liv. Någonting som de mår bra av och som samtidigt är kul.
Jag har hittat två passioner här i livet. Det är innebandyn och mitt blivande yrke (Dietist). De senaste dagarna har jag skrivit ut en massa papper då jag planerar att sätta ihop ett eget kost- och träningshäfte. Jag har än så länge skrivit ut lite över 100st sidor. Det är en början, men långt ifrån så mycket som kommer att sitta i pärmen till slut. Jag har redan fått en förfrågan om kostrådgivning, så jag är i full gång och det känns jätteroligt! Då får jag äntligen göra någonting som jag tycker om. Eftersom jag inte har spelat innebandy på ett tag känns det bra att ha hittat någonting annat som gör att man mår bra och har kul.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man hittar någonting som man tycker är kul här i livet. Hur ska man annars kunna hålla motivationen uppe om man hela tiden gör saker som känns jobbiga eller tråkiga? Det fungerar ju inte. Därför är jag så glad för de som faktiskt har hittat någonting som betyder någonting i deras liv. Någonting som de mår bra av och som samtidigt är kul.
Decision
Publicerat den
Jag har nu tänkt ett tag och kommit fram till att jag ska ändra vissa saker i mitt liv. Det första som jag ska jobba på är mitt självförtroende. Jag har lovat mig själv att aldrig mer skämmas över att jag är den jag är, att jag ser ut som jag gör. Det är våra olikheter som gör oss mänskliga. Om alla hade varit likadana så hade världen varit så himla tråkig. Därför ska vi vara stolta över att vi är just den vi är. Vi kan inte ändra på det, utan det enda som vi kan ändra på är hur vi beter oss och hur vi ser på andra. Hur vi tar hand om varandra, men även hur vi tar hand om oss själva. Vi är unika genom våra egenskaper, det får man inte glömma. Vi fyller ut varandra genom våra motsatser. Våra olikheter. Vi kan inte gå och skämmas över att vi är den vi är. Det är klart att vi alla har gjort saker i våra dagar som vi ångrar, men man får ta lärdom av det.
Vi ska bli omtyckta och älskade för vår personlighet, inte vårat utseende. Därför, tycker jag, är det viktigt att man står på sig och håller huvudet högt. Vi är den vi är och det kan ingen (förutom vi själva) ändra på. Jag tycker det är dags att folk slutar att vara så ytliga, att de istället försöker att se till det andra har på insidan. Ni som är ytliga, ni går miste om så himla mycket. Livet hade varit så mycket bättre om vi bara kunde ta varandra för dessa vi verkligen är. Inte ha några förväntningar, utan bara ta det som det kommer.
Någonting som jag även ska jobba på är att inte tro på allt folk säger, vare sig det är bra eller dåligt. Jag har blivit lurad så många gånger, så nu skiter jag i det här! Efter allt som har hänt så har jag lärt mig att jag endast kan lita på mig själv. Att det är min magkänsla och ingenting annat som spelar roll. Jag kan inte ens tro på de tre orden längre. Jag har hört dem så många gånger, men det är ingen som verkligen menat det. Hur kan man säga något sånt om man inte menar det? Jag tycker att det är så falskt att säga saker bara för att göra någon glad. För att personen inte ska bli sårad. Det leder bara till mer lidande i längden genom att göra så.
Jag har hört så många lögner i mina dagar att jag inte kan tro på ett enda ord som kommer ur folks munnar. Jag tror endast på mig själv och det kanske är bäst för tillfället. Jag måste själv avgöra vem det är jag kan lita på. Just nu känns det som att jag endast kan lita på mina vänner, knappt det, men några karlar går inte att lita på. Det kommer att ta ett tag. Det ska till mycket för att jag ska kunna lita på någon igen. Jag ska iaf sluta att ta åt mig så mycket av vad folk säger. Jag tänker inte låta någon försöka utnyttja mig igen, för den här gången kommer det inte att gå. Smörerier fungerar inte på mig längre. Jag har lärt mig.
