Framsteg
Publicerat den

Under kvällen läste jag igenom min dagbok från år -06 och blev faktiskt lite förvånad över vad jag fick se. Redan när jag gick på innebandygymnasiet i Falun konstaterade mamma och jag att jag hade social fobi, vilket jag helt hade glömt bort. Under hela året försökte jag att undvika folk så mycket som möjligt genom att ta långa omvägar för att inte bli sedd. Om jag absolut var tvungen att gå förbi en hop med folk blev jag alltid spänd och nervös. Ibland fick jag sån ångest att jag bara ville bryta ihop.

Jag har alltså konstaterat att jag har blivit bättre med åren, för kan jag gå på krogen utan att få ångest så har jag definitivt blivit bättre. Det är klart att jag inte är helt återställd, men det går sakta men säkert framåt iaf och det är stort för mig. Det känns som att allting börjar gå i rätt riktning för ovanlighetens skull.

Jag läste också att Rasmus tyckte att jag skulle prata med någon om detta och det tog mig 2 år innan jag klarade av att göra det. Det fungerade dock inte så nu pratar jag med vänner, bloggar och skriver dagbok. Det hjälper faktiskt mer än man tror.

Det är klart att jag har lång väg kvar att gå, men jag är iaf påväg i rätt riktning. Får jag bara lite tid så kommer alltid att bli bra i slutändan.





Ni får gärna kommentera, men tänk då på vad det är Ni skriver. Påhopp och nedlåtande kommentarer görs inget besvär utan raderas omedelbart!


NAMN
 

MAIL


URL





Spara?