Det blev en kort skolvecka mellan praktiken och sportlovet av den anledningen att jag valde att sjukanmäla mig under gårdagen pga. ångest samt att jag numera är ledig på fredagar tack vare att vi har avslutat kursen hälsopedagogik. Det är dock inte alla som har lämnat in de sista uppgifterna (jag är en av dem), men det borde egentligen inte göra någonting eftersom betygen sätts någon vecka innan studenten. Det innebär att jag skall hinna klart med de två återstående uppgifterna (som jag inte har lämnat in) samt komplettera uppgiften om ensamstående föräldrar. När det är klart skall jag ha mitt MVG!

                              

Jag har börjat fundera över det här med studentklänning och kan konstaterat att jag inte skall ha en som är vit eller svart eftersom alla andra skall ha det (helfärgat snackar vi då), utan det kommer bli en blandning av olika färger - förmodligen rött kombinerat med svart.

Det är cirka fjorton veckor kvar tills vi skall springa ut, men det känns som att det är lika bra att vara ute långt i förväg eftersom jag inte vill behöva stressa med det på slutet i och med att man har andra saker att tänka på. Det skall bland annat skrivas/planeras inbjudningslista, eventuell lokal (om man kommer upp i ett sådant antal att man inte kan vara i lägenheten), vad som skall serveras osv. Klänningen är det minsta problemet, så man kan lika gärna ta itu med det först.

Det ser inte ut som att det blir någon studentbal för min del av den anledningen att biljetterna såldes tre dagar innan utbetalningen av studiemedlet - för den som har studielån. Jag hade ingen som helst lust att behöva låna av någon eftersom det handlar om en relativt stor summa pengar för den som måste vara sparsam. Det känns onödigt att spendera mellan femtonhundra och tvåtusen kronor på någonting som egentligen inte betyder någonting. Det är klart att det kan vara en rolig grej, men studenten måste väl ändå vara viktigare? Jag är överlycklig av bara tanken på att jag skall ta studenten och jag kan därmed prioritera bort balen. Jag får helt enkelt se till att gifta mig - så att jag får bära en vacker klänning.

                                 
Det är inte konstigt att man blir stressad när man inser att det endast är femtionio skoldagar kvar - minus ett par stycken eftersom fredagarna går bort (inte för de som läser Natur och friluftsliv), det är resursdagar under våren, vi skall besöka högskolan, olika yrkesgrupper kommer och informerar osv. Skall man räkna ut totalen är det säkerligen endast fyrtio dagar kvar. Det är ungefär som att vi skulle ta studenten i april! Det är dags att lägga på ett kol....

Det känns som att det bara är en tidsfråga innan man går in i väggen samtidigt som det är en aning imponerande att man inte redan har gjort det! Det var nämligen väldigt stressigt föregående läsår av den anledningen att man läste cirka ett dussin kurser på en och samma gång, vilket resulterade i att man hade svårt att prioritera - både när det gällde studierna och det vardagliga livet. Jag studerade cirka fjorton timmar per dygn eftersom jag ville ha högsta betyg i majoriteten av kurserna, men jag har i efterhand insett att det inte är hälsosamt. Det är en anledning till att jag har sänkt mina mål: jag vill inte arbeta ihjäl/bränna ut mig - särskilt inte så nära inpå studenten. Jag har fortfarande väldigt höga ambitioner, men när det kommer till att prioritera utbildning eller hälsa måste jag välja det sistnämnda. Det kommer svida att se slutbetyget då jag vill prestera lika bra i år, men det känns samtidigt som att det är dags att ta hand om sig själv. Jag kan, om jag absolut vill ha högre betyg i en kurs, komplettera den på komvux - även om jag inte vill det.

Det blir nog bra i slutändan!

Det är med sorg i hjärtat som jag måste meddela att det är min sista dag på praktiken. Jag har blandade känslor inför det av den anledningen att jag gärna skulle stanna längre, men det skall samtidigt bli skönt att få återgå till skolan i och med att det endast är några veckor kvar till studenten. Man vill inte behöva komplettera någonting - särskilt inte om man heter Louise Hedblom eftersom det innebär att man måste studera på Komvux då man inte har åldern inne för gymnasiet.

Någonting som jag kommer att sakna med praktiken är de elever som har gett mig en uppriktig chans. Hade det inte varit för dem hade jag aldrig klarat av att pallra mig upp om morgnarna. Det är tack vare dem som jag har haft ett leende på läpparna och faktiskt sett fram emot lektionerna - oavsett om jag har assisterat eller ensam varit ansvarig. Jag blev dessutom en aning rörd under förmiddagen då en elev sade att han tycker att det är tråkigt att jag skall sluta (eftersom jag är mer närvarande än min handledare. Det borde i och för sig vara så eftersom hon är cirka fyrtio år äldre än mig). Det uppskattar jag eftersom det bevisar att jag har gjort ett gott intryck (givetvis inte på alla) och att jag passar i rollen som ledare.

Jag kommer givetvis sakna min handledare också, som var så snäll som tog emot mig. Tack så mycket allihopa!