At the finish line
Publicerat den
Jag är inte den som brukar ge upp, men det känns i dagsläget som att jag är påväg att göra det av den anledningen att motivationen och koncentrationsförmågan är som bortblåst. Det känns inte som att det finns någon mening med att kämpa längre eftersom det inte kommer att ge någon utdelning i slutändan - och med det menas att majoriteten av mina mål inte kommer att uppnås.
Jag vill ingenting hellre än att vara en duktig elev och prestera på en hög nivå, men hur skall man lyckas åstadkomma det när man inte är närvarande? Jag har varit frånvarande i snitt en och en halv timme per vecka de senaste fem månaderna, vilket är skandalöst! Det är ingenting som jag är stolt över, men vad skall man göra när man känner att man behöver ta en paus och fokusera på någonting annat för en sekund? Det är inte konstigt att man är en millimeter ifrån att gå in i väggen. Hur skall man kunna slappna av och leva i harmoni när man ständigt måste vara uppslukad av sina studier?
Det är svårt att se mållinjen när man snavar över banans alla hinder, men jag skall försöka att inte förlora hoppet och den lilla gnista som är kvar. Det är många som har uppmanat mig att sänka mina mål, men det känns snarare som att det är vägledning och hjälp som behövs för att jag skall orka med de få veckor som är kvar. Jag skall ta kontakt med diverse lärare och se om vi kan komma överens om någonting. Jag orkar inte vakna varje morgon med ångest. Jag orkar inte sitta i köket med gråten i halsen om kvällarna...
Jag vill ingenting hellre än att vara en duktig elev och prestera på en hög nivå, men hur skall man lyckas åstadkomma det när man inte är närvarande? Jag har varit frånvarande i snitt en och en halv timme per vecka de senaste fem månaderna, vilket är skandalöst! Det är ingenting som jag är stolt över, men vad skall man göra när man känner att man behöver ta en paus och fokusera på någonting annat för en sekund? Det är inte konstigt att man är en millimeter ifrån att gå in i väggen. Hur skall man kunna slappna av och leva i harmoni när man ständigt måste vara uppslukad av sina studier?
Det är svårt att se mållinjen när man snavar över banans alla hinder, men jag skall försöka att inte förlora hoppet och den lilla gnista som är kvar. Det är många som har uppmanat mig att sänka mina mål, men det känns snarare som att det är vägledning och hjälp som behövs för att jag skall orka med de få veckor som är kvar. Jag skall ta kontakt med diverse lärare och se om vi kan komma överens om någonting. Jag orkar inte vakna varje morgon med ångest. Jag orkar inte sitta i köket med gråten i halsen om kvällarna...
