Friggs immun
Publicerat den

 
- Uppfriskande smak av fläder och svarta vinbär med en ton av ingefära
- Innehåller vitamin D, C och B12 samt zink och selen
- Hjälper immunförsvaret att fungera normalt

Ingredienser: Surhetsreglerande medel (citronsyra, natriumvätekarbonat), vitaminer (askorbinsyra, cyanakobalamin, kolekalciferol) fyllnadsmedel (sorbitol) arom (fläder, svarta vinbär), fläderbärsextrakt (Sambucos nigra), ingefärsextrakt ( Zingiber officinale ruscoe ), färgämne (rödbetspulver), mineraler (zinkcitrat, natriumselenit) , sötningsmedel (sackarinat).

Innehåll per dagsdos: vitamin D 5 µg (100 %), vitamin C 1000 mg (1250 %), vitamin B12 2,5 µg (100 %), zink 10 mg (100 %), selen 55 µg (100 %), fläderbärsextrakt 100 mg och ingefärsextrakt 50 mg.

Dosering: 1 tablett dagligen löses i ett glas vatten. Rekommenderad dos bör ej överskridas. 



Tranbärsbrus
Publicerat den

 

Jag har ju glömt att berätta vad Friggs immun och tranbärsbrus är för någonting (ursäkta)! Jag tänkte börja med att presentera Tranbärsbrus, som jag har köpt på Hälsokraft för 99 kronor.
 
Tranbär innehåller naturliga ämnen som försvårar för bakterier att fästa på kroppens inre slemhinnor, för att istället sköljas ut med urinen. De röda hälsobären har under decennier använts inom folkmedicinen. 

Innehåll per tablett 1000 mg tranbärsextrakt 25:1, Vaccinium macrocarpon L: citronsyra, natriumvätekarbonat, maltodextrin, acesulfam K, inulin, sackarin, sorbitol och dimetylpolysiloxan E 900.
 
Dosering: 1 tablett 1-2 gånger dagligen. 1 tablett löses upp i ett glas vatten och intas direkt. Rekommenderat intag bör ej överskridas. 



Standardinlägg menstruation
Publicerat den

Vi är på: 25:e försöket
Senaste mensens första dag: 7/1
Senaste menscykeln: 30 dagar
Beräknad icke-mens (BIM): 5/2



Ett till år har gått
Publicerat den

Det händer inte så mycket på barnfronten som Ni kanske förstår med tanke på att det har varit ganska dött här i bloggen de senaste månaderna. Vi har inte kommit till skott med att ta blodprover inför IVF ännu eftersom jag inte är redo för det. Det känns dock som att det är lika bra så att man vet att man är på väg någonstans. Det är trots allt
1 års väntetid från det att vi har tagit proverna och remissen har kommit in. Jag har lovat mig själv att vi skall ta ett beslut kring det här snart då det är ganska energikrävande att inte veta vart man är på väg
 
Vi har försökt i 2 år så snart mensen behagar att komma (BIM idag). Jag började få innan-mensen-flytningar igår, om än väldigt sparsamma, och mensvärken har börjat smyga sig på idag. Den är dock hanterbar och jag tror att blödningen inte kommer starta förrän imorgon. Då är det tänkt att jag skall börja med friggs immun och tranbärsbrus fram till ägglossningen. Friggs immun skall hjälpa immunförsvaret att fungera normalt och tranbärsbrus verkar som så att tranbären försvårar för bakterier att fästa i kroppens inre slemhinnor (bakterierna sköljs ut med urinen). Efter ägglossningen blir det ProgesterAll igen. 



Standardinlägg menstruation
Publicerat den

Vi är på: 24:e försöket
Senaste mensens första dag: 9/12
Senaste menscykeln: 29 dagar
Beräknad icke-mens (BIM): 6/1



Standardinlägg menstruation
Publicerat den

Vi är på: 23:e försöket
Senaste mensens första dag: 11/11
Senaste menscykeln: 32 dagar
Beräknad icke-mens (BIM): 12/12



Räknat fel
Publicerat den

Jag upptäckte precis att jag har räknat fel, att jag har BIM idag och inte imorgon!



Man skall göra det som känns rätt!
Publicerat den

Vad irriterande det är när okända människor vräker ur sig att barn inte kan vara viktigt för oss bara för att vi inte vill göra IVF, bara för att vi inte är beredda att göra precis allt för att få barn! Det är ingen som har tänkt på att det kan finnas flera anledningar till att vi väljer att avstå? Bara för att man inte är villig att göra "what ever it takes" innebär det inte att det inte är viktigt. Det är klart att det är viktigt! Jag vill inte leva utan barn, men jag känner att jag inte har den psykiska styrkan just nu (!) som krävs för att orka gå igenom någonting så stort som IVF (det är väldigt komplicerat i våra ögon och det spelar ingen roll vad andra säger. Vi känner inte att det är ett alternativ för oss och vi skall därmed inte behöva bli pressade att göra någonting som inte känns rätt). Skall det vara så svårt att förstå att alla är olika? Jag ifrågasätter inte hur andra väljer att försöka få barn... 



Samtal IVF-kliniken
Publicerat den

Jag skickade ett mail till IVF-kliniken i slutet av förra veckan där jag frågade hur lång tid vi har på oss att ta ett beslut från det att remissen har kommit in. Jag fick svar igår kväll. Remissen har inte kommit in ännu, men när den har gjort det är det 1 års väntetid. Det var en enorm lättnad att höra det då det innebär att vi har lång tid på oss att känna efter och bestämma hur vi skall göra. Just nu känns det som att det är lika bra att ställa sig i kö, för att vara på den säkra sidan, med tanke på att det är en sådan lång väntetid. Jag kanke ångrar mig kring det här under tiden vi väntar och går från att inte vilja till att vilja. Det är inte omöjligt!
 
Jag misstänker att vi måste ta blodproverna innan remissen skickas. Det blir att kontakta Kvinnokliniken och höra hur det går till (det står ingenting om det i den multidiciplinära beställningen = beställningen om blodprov). Dåligt informerat, som vanligt...



Insemination avbokad
Publicerat den

På onsdag var det tänkt att vi skulle till Carl von Linnékliniken i Uppsala för att diskutera insemination. Mikael känner dock inte att det är dags ännu och jag har därmed blivit tvungen att avboka besöket (gjordes idag p.g.a. att jag har haft andra saker i tankarna de senaste veckorna). Det känns tråkigt då jag är övertygad om att jag inte kommer bli gravid på naturlig väg (=utan någon form av hjälp) medan Mikael är övertygad om motsatsen. Om han hade fått välja hade vi inte ens gått igenom fertilitetsutredningen... Jag är evigt tacksam över att han gav med sig och jag håller tummarna för att han en dag kommer känna sig redo för insemination, för det var ändå han som föreslog att vi skulle prova det. 



En dag i förväg
Publicerat den

Jag skulle ha slutat med ProgesterAll i onsdags kväll, men jag kände att jag inte orkade smörja längre så jag slutade med krämen i tisdags (smorde sista gången på morgonen). Det märktes dagen efter, vill jag lova! Det började genast ömma i brösten, äggstockarna/livmodern började småvärka och humöret skenade iväg. Tre dagar senare kom mensen, så nu är vi inne på 22:a försöket. Det känns rent ut sagt förjävligt. Skit, om man får säga så.
 
Jag kommer inte göra någonting särskilt det här försöket förutom att fortsätta med krämen, men vid nästa kommer jag att köra min detox och samtidigt undvika min stora last: socker. Det är tänkt att jag skall komma igång med träningen också - som jag har saknat väldigt mycket. Den största anledningen till att jag inte har varit på Friskis på sistone är att jag har inbillat mig att jag inte orkar, att det är bättre att jag stannar hemma och tar det lugnt. Nu skall det dock bli ändring på det. 
 
Någon som vill göra mig sällskap?



ProgesterAll, utvärdering
Publicerat den

På onsdag är det dags att sluta använda ProgesterAll - som jag har använt i en och en halv vecka nu. Jag måste bara säga att jag älskar den här krämen. Jag brukar i normala fall ha ömmande bröst genom nästan hela menstruationscykeln (från det att mensen slutar till nästa mens börjar), men nu har de inte ömmat någonting. Hur skönt som helst! Det är likadant med den svaga smärtan som jag brukar ha i äggstockarna en vecka innan beräknad mens - borta! Krämen kanske inte resulterar i en graviditet, men skillnad gör den absolut. Lätt att jag tänker fortsätta med den här.



Prolaktinvärde
Publicerat den

Efter att ha bollat med andra som är i samma situation som oss har jag beslutat mig för att ta kontakt med kvinnokliniken och kräva att de tar fler blodprover. Vad jag inte förstår, och som gör mig väldigt irriterad, är hur man kan strunta i att kontrollera viktiga värden bara för att kvinnan har regelbunden mens. Borde man inte kolla det som går för att vara på den säkra sidan? Jag uppvisar symptom för förhöjt prolaktinvärde (misstänker att jag hade det i tonåren också då jag av okänd anledning kom en mjölkliknande vätska ur brösten. Det kan det göra vid förhöjda prolaktinvärden), men det har de inte haft en tanke på att kolla. Det är standard att man kollar det inom andra landsting. Varför är det inte så här? Det känns som att man inte blir tagen på allvar, blir bortprioriterad, bara för att man har regelbunden mens och ägglossning... Det skall inte behöva vara så.



Remiss IVF
Publicerat den

Det ramlade ner ett brunt kuvert i brevinkastet igår, ett brev till Mikael från landstinget. Jag öppnade det (hans post kan ligga oöppnad i 1-2 veckor annars...) och fann ett brev från Cecilia där det stod att hon hade pratat med mig om IVF. Det stämmer ju inte riktigt. Vi pratade aldrig om det, utan hon sade bara att hon skulle skicka en remiss till IVF-kliniken då det inte fanns någonting mer hon kunde göra för oss - utan att fråga om vi ville det! Hon hade skickat med papper om blodproverna också. Det står dock inte när de senast måste ha blivit tagna. Vi skulle kunna göra så att vi kontaktar henne och frågar hur lång tid vi har på oss och om det är så att det inte är någon brådska kan vi avvakta tillsvidare, tills vi känner oss redo - om (!) vi någonsin kommer att känna oss redo.



Standard
Publicerat den

Man skulle nästan skriva ett standardinlägg som man publicerar när mensen kommer... Det börjar bli väldigt deprimerande (och tjatigt, för min del) att behöva skriva det om och om igen. Kan det inte vara sista gången snart?! Jag orkar inte mer! Vi har inte diskuterat hur länge vi skall fortsätta försöka på egen hand, men jag känner att jag inte orkar länge till. Jag har inget tålamod kvar och snart kommer jag att ge upp drömmen helt: sälja alla bebissaker, börja med preventivmedel och gå vidare med livet. Jag vill dock inte göra det, men vad skall man göra när ens högsta dröm håller på att falla isär? Den enda trösten jag har just nu är Mikael. Jag blir dock ledsen inombords varje gång jag tänker på honom, varje gång jag ser på honom. Jag känner skam över att jag inte kan ge honom, ge oss den familj vi så länge har önskat oss. Vad är det för fel på mig? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?



Måste sänka TSH
Publicerat den

Jag pratade med receptionisten på kvinnokliniken idag och frågade efter värdena från blodprovet som togs i slutet av februari. De hade bara kollat TSH och det låg på 2.2. Hur kan det ha gjort det när det dagen efter hade ett värde på 1.8? Jag tvivlar starkt på att det kan sjunka med 0.4 på mindre än ett dygn. Det måste ha blivit fel någonstans... Om det är så att provet från kvinnokliniken är det korrekta kan det förklara varför jag inte blir gravid. När man försöker bli gravid bör det nämligen ligga under 2.0, helst så nära 1.0 som möjligt. Det man kan göra för att sänka det utan mediciner är att äta mer regelbundet och äta mat av kvalitet. Jag gör varken eller, så det är dags att börja göra det. 



Insemination
Publicerat den

Vi pratade om ekonomin igår när vi stod i köket och lagade mat. Vi halkade in på det här med vad vi skall göra med pengarna på sparkontot om jag inte blir gravid och Mikael sade då att vi kan lägga dem på insemination. Det borde dock vara gratis med tanke på att man blir beviljad tre gratis IVF-försök när man genomgår en fertilitetsutredning via landstinget. Då borde insemination också vara gratis, kan man tycka. Det känns hur som helst skönt att veta att han ser det som ett alternativ eftersom jag inte vill genomgå IVF i första taget. Jag kan överväga det när vi har provat allt som går, inklusive insemination. Vi tänkte ta upp det här med vår fertilitetsläkare när vi träffar henne nästa gång, vilket borde bli inom de närmsta veckorna.



Hur skall jag någonsin...
Publicerat den

Hur skall jag någonsin kunna bli gravid om vi aldrig har samlag?! Idag är jag på dag 16 (hade ägglossning igår/idag) och vi har bara haft samlag tre gånger, senaste gången var natten till i söndags. Det kommer vi ingenvart på! Jag har försökt prata med Mikael och förklara att vi måste bättra oss om vi skall ha en chans, men han svarar bara att han inte vill prestera på beställning. Jag förstår resonemanget då man vill att samlaget skall vara spontant och njutningsfullt, men när man försöker skaffa barn kan man inte enbart gå på lust utan man får gott ställa upp kring ägglossningen (de första två veckorna är det viktigt att ha regelbundet samlag). Han verkar dock inte förstå och det gör mig så irriterad! Det är i situationer som denna som jag faktiskt vill sälja bebissakerna och bara skita i allt... 



Klarar det inte
Publicerat den

Jag har varit inne på om jag inte skall ta och sälja mina bebissaker (ej Kims), men igår när jag skulle ta kort på allting bröt jag ihop. Jag känner att jag inte vill ge upp ännu även om det är på tiden att jag försöker fokusera på någonting annat. Jag orkar inte försöka hur länge som helst och det är inte meningen att jag skall behöva gråta dag ut och dag in för att jag inte blir gravid. Då kan jag lika gärna strunta i barnmakeriet och göra någonting annat med mitt liv. Frågan är bara vad.



Jag har blivit moster
Publicerat den

De senaste tre dagarna har jag mått väldig dåligt av den anledningen att min syster fick barn i torsdags eftermiddag, en son. Jag tycker att det är så förbannat orättvist, men jag missunnar henne inte den lilla parveln eftersom hon också hade problem att bli gravida (hennes man hade dålig rörlighet på sina spermier). Hon blev gravid på 17:e försöket, som vi var på i maj... Jag har inte gratulerat henne ännu och jag har valt att inte att följa med när mina föräldrar åker för att hälsa på. Jag klarar det inte... Han kommer bara påminna mig om hur långt ifrån jag själv är från att få barn, hur jävla misslyckad jag känner mig som själv aldrig blir gravid. Hur länge skall man orka se på när andra lever ens dröm?


Tidigare inlägg Nyare inlägg