The results
Publicerat den
Kommer Ni ihåg att jag har som projektarbete att prova olika dieter? Den sista avslutades i söndags, vilket innebar att det var vägning samt mätning tidigare i veckan. Kan säga som så att gi-metoden inte gav något önskat resultat för den som vill gå ned i vikt - det är givetvis olika från person till person! Jag gick nämligen upp ett och ett halvt kilo samt ökade sex centimeter (fördelat över midja, höft, stuss och lår) på fem veckor. Kan hända att kroppen drog åt sig all näring den fick eftersom den förlorade så mycket under lchf. Det gjorde dock ingenting av den anledningen att jag var underviktig när jag påbörjade dieten, men räknas som normalviktig nu när den är över.
När projektet startade hade jag följande mått:
Midja 65,5 cm
Höft 85 cm
Stuss 98 cm
Vänster lår 58 cm
Höger lår 58 cm
Vikt 56,5 kg
Mått efter att ha avslutat lchf:
Midja 60 cm
Höft 81 cm
Stuss 94 cm
Vänster lår 53 cm
Höger lår 53 cm
Vikt 51 kg
Mått efter att ha avslutat gi-metoden - det slutgiltiga resultatet:
Midja 63 cm
Höft 82 cm
Stuss 92 cm
Vänster lår 54,5
Höger lår 53,5
Vikt 53,5 kg
Total minskning i kilo: 3
Total minskning i centimeter: 19,5
När projektet startade hade jag följande mått:
Midja 65,5 cm
Höft 85 cm
Stuss 98 cm
Vänster lår 58 cm
Höger lår 58 cm
Vikt 56,5 kg
Mått efter att ha avslutat lchf:
Midja 60 cm
Höft 81 cm
Stuss 94 cm
Vänster lår 53 cm
Höger lår 53 cm
Vikt 51 kg
Mått efter att ha avslutat gi-metoden - det slutgiltiga resultatet:
Midja 63 cm
Höft 82 cm
Stuss 92 cm
Vänster lår 54,5
Höger lår 53,5
Vikt 53,5 kg
Total minskning i kilo: 3
Total minskning i centimeter: 19,5
Another weekend together
Publicerat den
(Bild tagen 2011/02/24)
De senaste dagarna har varit fantastiska av den anledningen att de har spenderats med Dennis.
Denna gång var det han som fick besök av mig - och inte tvärtom. Det kändes som vanligt väldigt bra att vara i hans närhet, men en aning konstigt att pendla i och med att det är ett och ett halvt år sedan vi hade ett distansförhållande. Vi är inte officiellt tillsammans, men det är ändå en relativt stor omställning att gå från att vara sambos till att ses i snitt en gång/helg per varannan vecka - särskilt när man verkligen vill bo ihop! Det är dock bortkastad energi att fundera över det som har varit eftersom man inte kan få det ogjort, så vi försöker att fokusera på framtiden. Vi vill ingenting hellre än att spendera den med varandra - en anledning till att vi kommer att kämpa stenhårt!
Det hände ingenting särskilt under fredagskvällen (anlände kl.19:30), utan vi kikade mestadels på film och bara njöt av varandras sällskap - med en påse godis i närheten såklart!
Det kändes som att det behövdes då vi saknar varandra så fruktansvärt mycket om dagarna. Det blev en tidig uppstigning nästkommande morgon av den anledningen att det var bestämt att vi skulle äta frukost tillsammans. Dennis föräldrar brukar nämligen komma in på rummet och sjunga Ja må han leva (min älskling är nu myndig!), men han sade att det var smidigast att ta det i köket när man hade vaknat till ordentligt. Han hade säkerligen inte haft någonting emot traditionen med sång samt frukost på sängen, men det hade blivit en aning krångligt med tanke på att vi faktiskt var två i den - trångt med andra ord.
Efter att ha tvingat i sig ett antal rostade smörgåsar med diverse pålägg (var inte hungrig) gjorde vi oss i ordning i form av att duscha och/eller tvätta håret. Man ville inte se ut hur som helst med tanke på vilket dag det var samt att det skulle komma folk på besök. Det var trevligt att återse släktingarna, men det kändes en aning obekvämt av den anledningen att man inte riktigt visste vad man skulle säga samt hur man skulle bete sig. Har nämligen inbillat mig att de är besvikna och att de anser att Dennis inte borde vara med mig med tanke på det som har varit. De var dock inte återhållsamma, utan involverade mig i konversationer, vilket kändes bra och framförallt lugnande.
Någonting som var uppfriskande och som livade upp stämningen var Dennis kusin Malte - som endast är fyra månader gammal. Man blev alldeles varm inombords av att titta på honom och man insåg hur mycket man verkligen längtar efter att få bilda familj. Det såg nästan ut som att Dennis var inne på samma spår. Han kunde nämligen inte slita blicken från honom. Det syntes att han tyckte att Malte var söt då han log emellanåt.
Man skulle kunna säga att han var dagens höjdpunkt. Vem gillar inte bebisar/barn, liksom? Födelsedagsfirandet bestod i princip av att diskutera framtiden (vad gäller arbete och boende), äta smörgåstårta samt skratta åt Malte - som lyckades somna sittandes i sin mormors knä. Behöver jag säga att det var bedårande?
När klockan var cirka tre bestämde sig folket för att bege sig hemåt, vilket innebar att vi (Dennis och jag) kunde ta det lugnt innan det var dags för nästa besök. Vår gemensamma kompis Jakob skulle nämligen komma förbi sent på eftermiddagen då vi planerat att gå ut på krogen för att dansa. Det blev dock inte så, utan vi parkerade oss inne på sportbaren istället.
Det intogs som väntat en del alkohol (inte för min del i och med att jag är nykterist), vilket i sig inte gjorde någonting eftersom vi är myndiga. Det kändes dock väldigt obehagligt av den anledningen att jag aldrig har varit i närheten av människor som har gått från att vara nyktra till påverkade. Kan hända att mina tidigare erfarenheter förstärkte känslorna - då R misshandlade mig (de första två gångerna) i samband med att han hade druckit. Det kommer med största sannolikhet aldrig att hända igen, men det skadar inte att vara på sin vakt. Det som skrämmer mig mest är dock inte att återigen bli misshandlad, utan att bli bedragen. Dennis säger att han aldrig skulle kunna vara det, vilket också Jakob bekräftat då de har känt varandra i tolv år.
Det var ingen vidare kväll (sett ur mina ögon) av den anledningen att det kändes som att man inte kunde lita på någon. Fick bland annat höra att man aldrig skall lyssna på vad en påverkad säger oavsett om det är en närstående eller en främling, så det var väldigt svårt att försöka ta åt sig när Dennis sade saker som att han älskade mig. Han brukar dock säga det i nyktert tillstånd, men eftersom jag inte kunde avgöra om det var han eller alkoholen som talade vände jag dövörat till. Det kändes nästan som att jag dissade honom, vilket jag givetvis inte gjorde. Ville enbart vara på den säkra sidan.
Vi vistades på sportbaren i cirka fem timmar innan vi bestämde oss för att ta taxin hem. Det var faktiskt första gången för min del, apropå det. Det hände ingenting mer under lördagen (som man kan nämna här iaf), utan vi borstade tänderna och lade oss i sovrummet för att försöka sova. Det var dock lättare sagt än gjort. Vi vaknade efter fyra och en halv till sex timmar. Snacka om att man var utmattad!
Söndagen spenderade vi på övervåningen. Vi kikade bland annat på film och vilade - då vi fortfarande var trötta efter gårdagen. Det var inte förrän fram mot kvällen som vi var vid medvetande. Man måste vara det när det bjuds på pizza!
Vi blev båda väldigt mätta, vilket var perfekt eftersom det resulterade i att vi sov relativt bra. Stannade faktiskt till måndag morgon då vi ville spendera så mycket tid tillsammans som möjligt. Fick skjuts av Dennis mamma till tågstationen kl.06 (tåget gick en halvtimme senare). Var hemma i Västerås tre timmar senare. Passade då på att vila en stund innan det var dags att bege sig mot skolan. Kan summera helgen som underbar även om den var jobbig emellanåt. Livet är dock inte en dans på rosor, utan det krävs mot- och medgångar för att det skall bli en balans.
Going away for the weekend
Publicerat den
Det har inte hänt särskilt mycket denna torsdag, så tänkte endast slinka in och förvarna Er om att det kommer att vara relativt tomt här de närmsta dagarna. Skall nämligen resa bort. Uppdaterar så snart det finns tillfälle (kommer hem söndag kväll eller måndag morgon).
Uppdaterar så snart det finns tillfälle (kommer hem söndag kväll eller måndag morgon).
A long way to go
Publicerat den
Det känns som att det äntligen börjar ordna sig när det kommer till skolan. Som det är nu har jag tretton stycken pågående uppgifter, varav hälften skulle ha varit inlämnade för en eller ett par veckor sedan. Antalet blir dock mindre och mindre, vilket är bra i och med att det är psykiskt påfrestande att inte vara i fas - någonting som aldrig har hänt mig tidigare (iaf inte i den här utsträckningen. Skamligt!).
Kommer att arbeta som en stucken gris de kommande veckorna av den anledningen att jag har som mål att inte ha en enda släpande uppgift efter juluppehållet. Det skall inte vara ouppnåeligt med tanke på att vi går ut på praktik de sista två veckorna (vi kommer inte att tilldelas någon stor uppgift, vilket innebär att det finns gott om tid att ta igen det som släpar. Prio ett är marknadsföring och samhällskunskap B).
Kommer att arbeta som en stucken gris de kommande veckorna av den anledningen att jag har som mål att inte ha en enda släpande uppgift efter juluppehållet. Det skall inte vara ouppnåeligt med tanke på att vi går ut på praktik de sista två veckorna (vi kommer inte att tilldelas någon stor uppgift, vilket innebär att det finns gott om tid att ta igen det som släpar. Prio ett är marknadsföring och samhällskunskap B).
You are suppose to be a grown up!
Publicerat den
Vad skall man behöva göra för att man skall få tillbaka saker som man har lånat ut? Dum som jag var lånade ut mina favorithörlurar (som jag brukar använda till min mp3) till en särskild person när vi fortfarande var vänner och h*n sade att h*n skulle posta dem för två veckor sedan av den anledning att h*n glömde att räcka över dem när det var bestämt att h*n skulle göra det. Tror Ni att de har ramlat ned i brevinkastet? Nej! Har påmint denne både på Facebook och mobilen, men utan resultat. H*n skall föreställa att vara vuxen. H*n borde förstå att man lämnar tillbaka saker!
Hade det inte varit för att hörlurarna har finansierats av en del av skadeståndet så hade jag inte brytt mig, men h*n skall inte få ta del av det eftersom det var jag som var med om det samt att det var mina pengar! Planerar h*n att inte lämna tillbaka dem får h*n fanemig betala för dem!
You can stop. Right now.
Publicerat den
Den som utger sig för att vara Calle Stoltz kan sluta med det omedelbart. Har nämligen varit i kontakt med honom under kvällen och han uppger att han inte har kommenterat mina inlägg. Det skulle vara intressant att veta vem du är. Vet så mycket som att du är bosatt i Västerås - enligt din ip-adress (som jag har kollat upp!). Kan förövrigt informera dig om att det heter ett ansikte.... inte en.
Motivation issues
Publicerat den
Skulle verkligen behöva ta itu me diverse uppgifter, men av någon anledning sviker motivationen. Den har inte varit närvarande de senaste veckorna (inte i den utsträckning som den har varit tidigare) och det känns som att det kommer att fortsätta så - åtminstone till jul. Skall dock försöka att kämpa vidare eftersom det inte är särskilt många månader kvar till studenten - sex och en halv!
Det skall bli spännande att se hur slutbetygen kommer att se ut. Kan med hundra procents säkerhet säga att jag inte kommer kunna åstadkomma lika höga betyg som föregående läsår. Det gör dock ingenting av den anledningen att man skall vara nöjd så länge man har ett godkänt i alla eller majoriteten av kurserna, vilket jag utan tvekan kommer att ha - om inte mer. Snittet för pågående läsår är väl godkänt i alla ämnen. Det skulle givetvis vara trevligt att kunna åtstadkomma mer, men som det är nu kommer det endast att finnas tre mvg i slutbetyget (har då fjorton stycken totalt). Det är inte fy skam, men jag som har en tendens att sikta mot stjärnorna kan komma att bli besviken. Det återstår dock att se. Hoppas på att motivationen och glädjen skall återkomma efter juluppehållet. Tror att en längre ledighet kan vara lösningen på problemet.
Det skall bli spännande att se hur slutbetygen kommer att se ut. Kan med hundra procents säkerhet säga att jag inte kommer kunna åstadkomma lika höga betyg som föregående läsår. Det gör dock ingenting av den anledningen att man skall vara nöjd så länge man har ett godkänt i alla eller majoriteten av kurserna, vilket jag utan tvekan kommer att ha - om inte mer. Snittet för pågående läsår är väl godkänt i alla ämnen. Det skulle givetvis vara trevligt att kunna åtstadkomma mer, men som det är nu kommer det endast att finnas tre mvg i slutbetyget (har då fjorton stycken totalt). Det är inte fy skam, men jag som har en tendens att sikta mot stjärnorna kan komma att bli besviken. Det återstår dock att se. Hoppas på att motivationen och glädjen skall återkomma efter juluppehållet. Tror att en längre ledighet kan vara lösningen på problemet.
Loved you yesterday. Love you still. ♥ Dennis
Publicerat den
You will always be in my heart
Publicerat den
Kikade igenom min Bilddagbok (eller Dayview som det så fint heter) tidigare under kvällen och upptäckte att det idag är ett år sedan Holly somnade in. Det känns som om det vore igår....
För att friska upp erat minne kommer härmed ett utdrag från inlägget som publicerades kvällen då olyckan var framme:
"När Dennis och jag för en stund sedan satt och spelade tv-spel hörde vi ett dunkande ljud utifrån balkongen. Jag kikade ut genom fönstret och upptäckte att Holly på något sätt hade fastnat i sitt hus och jag sprang därför ut till henne så snabbt jag kunde och slängde huset åt sidan. Jag upptäckte då att hon inte var förmögen att stå upp och kände därför på hennes rygg - den var bruten. Hon har alltså på något sätt lyckats bryta ryggen på sig själv. Jag antar att hon har fastnat när hon setat inuti huset, fått panik och sedan vridit kroppen så illa att ryggraden har brustit."
Det går inte att beskriva med ord hur tomt det känns utan henne. Det känns givetvis bra att ha Malte, men det är inte samma sak eftersom Holly var en väldigt speciell kanin. Aldrig har jag haft ett sådant starkt band till ett djur. ♥ Skall dock försöka att njuta så mycket som möjligt av Maltes sällskap. Han är en härlig krabat som fullkomligt älskar livet och allt som hör till. Han har endast varit här i fem månader. Kan hända att det tar en stund att knyta an ordentligt.
För att friska upp erat minne kommer härmed ett utdrag från inlägget som publicerades kvällen då olyckan var framme:
"När Dennis och jag för en stund sedan satt och spelade tv-spel hörde vi ett dunkande ljud utifrån balkongen. Jag kikade ut genom fönstret och upptäckte att Holly på något sätt hade fastnat i sitt hus och jag sprang därför ut till henne så snabbt jag kunde och slängde huset åt sidan. Jag upptäckte då att hon inte var förmögen att stå upp och kände därför på hennes rygg - den var bruten. Hon har alltså på något sätt lyckats bryta ryggen på sig själv. Jag antar att hon har fastnat när hon setat inuti huset, fått panik och sedan vridit kroppen så illa att ryggraden har brustit."
Det går inte att beskriva med ord hur tomt det känns utan henne. Det känns givetvis bra att ha Malte, men det är inte samma sak eftersom Holly var en väldigt speciell kanin. Aldrig har jag haft ett sådant starkt band till ett djur. ♥ Skall dock försöka att njuta så mycket som möjligt av Maltes sällskap. Han är en härlig krabat som fullkomligt älskar livet och allt som hör till. Han har endast varit här i fem månader. Kan hända att det tar en stund att knyta an ordentligt.
We need to work harder!
Publicerat den
Det har varit en hård arbetsvecka av den anledningen att jag, som tidigare nämnt, har halkat efter så att det skriker om det i kursen marknadsföring. Det enda posivita med det är att det finns möjlighet att ta igen det - eftersom den avslutas i vår då det är en hundrapoängskurs. Ser givetvis att man försöker att vara i fas med så mycket som möjligt, men skulle man inte lyckas med det innan jul (som är målet) måste man helt enkelt arbeta arslet av sig under vårterminen. Jag är dock van vid ett högt arbetstempo, så det borde inte vara några problem.
Hade förövrigt två stycken prov i eftermiddags varav ett var i just marknadsföring. Det gick som väntat väldigt dåligt, men jag förvånade mig själv genom att försöka besvara så många frågor som möjligt. Huruvida det blev rätt kan jag inte svara på såhär på rak arm, utan det visar sig förmodligen senare nästa vecka. Kan med nittio procents säkerhet säga att jag inte klarade upp till ett godkänt, men det gör ingenting eftersom jag (tack vare provet) insett vad det är som jag måste kunna. Skall höra med min lärare om man har möjlighet att göra ett omprov längre fram.
Det gick lyckligtvis betydligt bättre på provet i organisation och ledarskap - som förövrigt är en väldigt rolig kurs. Den handlar om ledarskap i allmänhet (mestadels inom organisationer och företag). Den avslutas inom ramen av några veckor. Jag har dock bra självförtroende när det kommer till den av den anledningen att jag har gjort väldigt bra ifrån mig på alla uppgifter. Det återstår att se hur provresultatet blev. Jag besvarade alla frågor, så ett godkänt kommer jag utan tvekan att ha. Hoppas att man kan uppnå högre höjder - då jag satsar på VG/MVG.
Det skall tilläggas att dessa läses på distans.
Hade förövrigt två stycken prov i eftermiddags varav ett var i just marknadsföring. Det gick som väntat väldigt dåligt, men jag förvånade mig själv genom att försöka besvara så många frågor som möjligt. Huruvida det blev rätt kan jag inte svara på såhär på rak arm, utan det visar sig förmodligen senare nästa vecka. Kan med nittio procents säkerhet säga att jag inte klarade upp till ett godkänt, men det gör ingenting eftersom jag (tack vare provet) insett vad det är som jag måste kunna. Skall höra med min lärare om man har möjlighet att göra ett omprov längre fram.
Det gick lyckligtvis betydligt bättre på provet i organisation och ledarskap - som förövrigt är en väldigt rolig kurs. Den handlar om ledarskap i allmänhet (mestadels inom organisationer och företag). Den avslutas inom ramen av några veckor. Jag har dock bra självförtroende när det kommer till den av den anledningen att jag har gjort väldigt bra ifrån mig på alla uppgifter. Det återstår att se hur provresultatet blev. Jag besvarade alla frågor, så ett godkänt kommer jag utan tvekan att ha. Hoppas att man kan uppnå högre höjder - då jag satsar på VG/MVG.
Det skall tilläggas att dessa läses på distans.
Our love will never fade
Publicerat den
(Bild tagen 2010/03/17)
De senaste dagarna har varit fantastiska av den anledningen att de har spenderats med Dennis.
Han anlände till centralstationen (fredag eftermiddag) femtiosju minuter tidigare än beräknat då hans sista lektion ställdes in. Det innebar att jag tvingades att stanna kvar i stan efter skolan (hade hoppats på att hinna hem och lämna datorväskan emellan). Det gjorde dock ingenting eftersom det innebar att jag fick vara i hans armar tidigare än planerat. Det var tänkt att vi skulle svänga förbi vid Hemköp på hemvägen, men pga. att det var så fruktansvärt kallt i luften bestämde vi oss för att ta bussen raka vägen hem och handla på ICA - längre ned på gatan. Det inhandlades ingredienser till kvällens middag: tacogratäng.
Vi påbörjade matlagningen kort efter att vi klev innanför dörren. Vi var nämligen väldigt hungriga (då vi avstod från lunchen) och eftersom klockan hade passerat fem kändes det som att det var lika bra att stoppa någonting i magen. Det tog lyckligtvis endast en halvtimme att förbereda maten, vilket innebar att vi inte behövde vänta särskilt länge.
När gratängen äntligen var klar parkerade vi oss i vardagsrummet så att vi kunde avnjuta maten till gott sällskap samt en bra film. Tack vare medlemsskapet på Buzzador har jag under två månaders tid kunnat hyra obegränsat med filmer från LOVEFILM (gratis!) och denna vecka hade jag Djävulen bär prada samt Marley & jag hemma. Vi kikade på den sistnämnda, som faktisk var relativt bra. Skulle utan tvekan kunna tänka mig att se den igen eller rent av införskaffa den på dvd.
Vi ägnade resten av kvällen åt att kika på tv, äta snacks (morötter och dip) samt spela tv-spel. Det var som vanligt väldigt trevligt och framför allt mysigt.
Nästkommande dag hann vi med ett flertal saker. Vi gick bland annat igenom träningsprogrammet som Dennis ville påbörja (skall använda mig av det när dieten är över). Han kände även att han ville ha ett som enbart fokuserar på armar, så vi ordnade ett sådant. Det skapades också tre stycken bloggar - två som skall användas i skolan och en som är allmän (som denna).
När vi var klara med genomgången av hur träningsprogrammen samt bloggarna fungerar funderade vi länge på vad vi skulle fördriva tiden med. Jag föreslog en runda på stan, men pga. att det endast var en timme kvar till stängning (kom på det i senaste laget) var det inte aktuellt. Det fick därför bli bio - Immortals 3D. Brukar i vanliga fall föredra komedier, men eftersom jag gillade filmen 300 föreslog jag att vi skulle se denna. Fullkomligt avskyr 3D-filmer, men man kan inte alltid få som man vill.
Den var iaf helt okej. En aning överdriven på sina håll, men vad hade man förväntat sig med tanke på att man på den tiden trodde på gudar?Det som återstod av kvällen ägnades åt att fortsätta med tv-spelet (Tomb Raider - underworld).
Gårdagen spenderade vi på Kristiansborgsbadet. Det kändes nämligen som att det var dags att vi kom till skott med aktiviteter som vi tidigare velat ägna oss åt - men som har hamnat på efterkälken av olika anledningar. Det var förvånansvärt roligt trots att vi endast motionssimmade. Vi försökte dock hålla oss i närheten av varandra så att vi kunde prata.
Vi kikade inte särskilt ofta på klockan, men uppskattade tiden i bassängen till cirka en timme. Alldeles lagom om man frågar mig. Efter att ha duschat och gjort sig någorlunda i ordning gick vi till restaurangen som fanns intill receptionen. Vi beställde varsin kebabtallrik med pommes. Det var fruktansvärt gott - tack vare att kocken hade kryddat våra pommes med pommes frites-krydda istället för salt. Han hade dock kunnat avvara mer grönsaker. Ett salladsblad, en skiva tomat, en skiva rödlök och en pepperoni (de två sistnämnda gillar jag inte) var inte tillräckligt. T.o.m. Dennis som inte äter särskilt mycket grönsaker till vardags tyckte att det var snålt. Det var i det stora hela väldigt gott iaf. Helt klart värt pengarna.
Det hände ingenting nämntvärt efter badet, utan kan summera helgen som att den var fantastisk.
Vi ägnade, för ovanlighetens skull, väldigt mycket tid till aktiviteter som vi båda gillar (men som tidigare hamnat på efterkälken av olika anledningar) - vilket bevisar att vi kan! Det handlar bara om fantasi. Tid kan man alltid avvara. Kan avslöja att Dennis stannade kvar tills imorse av den anledningen att han ville spendera så mycket tid med mig som möjligt. Det innebar att han var tvungen att kliva upp strax efter klockan fem, stackaren. Han tyckte dock att det var värt det och jag uppskattade det väldigt mycket.
Fullkomligt älskar att vara i hans närhet. Avslutar dagen med att säga att jag är så obeskrivligt kär!
Change a habit
Publicerat den
Det var tidigare sagt att projektarbetet skulle bestå av sex stycken dieter, men pga. att det är alldeles för påtagligt för kroppen har jag bestämt mig för att korta ned det till två: lchf och GI-metoden - eftersom de är väldigt populära samt att många känner till dem.
Det återstår endast två och en halv vecka av den praktiska delen, vilket innebär att det är dags att påbörja den teoretiska (rapporten/resultatredovisningen). Kan hända att den publiceras på Facebook - om det finns intresse vill säga.
När den praktiska delen samt pågående diet är avslutad kommer mat- och träningsdagboken att återupptas. Vägning av livsmedel med hushållsvåg kan komma att bli aktuellt. Det känns nämligen som att det är dags att, en gång för alla, komma igång med en förändring. Det är inte första försöket, men denna gång är jag mer motiverad än någonsin - mycket tack vare att Dennis har bestämt sig för att påbörja ett träningsprogram som jag har satt ihop åt honom. Vi kommer att motivera varandra genom FunBeat - där vi kan utbyta tankar och idéer, kika på varandras aktiviteter m.m. Det skall faktiskt bli roligt. Saknar att vara fysiskt aktiv (tilläts inte att vara det under projektarbetet pga. att tanken var att se vilka resultat man kunde uppnå enbart genom att ändra sina kostvanor).
Det återstår endast två och en halv vecka av den praktiska delen, vilket innebär att det är dags att påbörja den teoretiska (rapporten/resultatredovisningen). Kan hända att den publiceras på Facebook - om det finns intresse vill säga.
När den praktiska delen samt pågående diet är avslutad kommer mat- och träningsdagboken att återupptas. Vägning av livsmedel med hushållsvåg kan komma att bli aktuellt. Det känns nämligen som att det är dags att, en gång för alla, komma igång med en förändring. Det är inte första försöket, men denna gång är jag mer motiverad än någonsin - mycket tack vare att Dennis har bestämt sig för att påbörja ett träningsprogram som jag har satt ihop åt honom. Vi kommer att motivera varandra genom FunBeat - där vi kan utbyta tankar och idéer, kika på varandras aktiviteter m.m. Det skall faktiskt bli roligt.
Saknar att vara fysiskt aktiv (tilläts inte att vara det under projektarbetet pga. att tanken var att se vilka resultat man kunde uppnå enbart genom att ändra sina kostvanor).
Behind the schedule
Publicerat den
De närmsta veckorna kan komma att bli väldigt energikrävande av den anledningen att det är väldigt körigt i skolan. Det är nämligen så att jag har halkat efter så att det skriker om det - mycket tack vare att min lärare i marknadsföring inte utdelat tillräckligt med information inför uppgifterna (läser tre stycken distanskurser varav han är ansvarig för två). Skall dock inte klaga eftersom det kunde ha varit värre. Uppgifterna går lyckligtvis hand i hand, vilket innebär att alla blir klara bara jag kommer igång med den största. Jag kommer därför att arbeta arslet av mig under resursdagarna - nästa onsdag till fredag.
Poem
Publicerat den
Ibland känns det som
att livet helt står still,
och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig svag,
vilsen och feg.
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
När man blickar bakåt.
När man har fått distans,
ser man att det svåra
var källan till en chans.
A pretty little baby
Publicerat den
Friends are forever
Publicerat den
Kvällen har spenderats i Ludvika hos Madelen med familj. Det har som vanligt varit väldigt trevligt trots att vi inte har gjort särskilt mycket. Det kan dock vara välbehövligt det också - bara ta det lugnt. Kan säga som så att besöket bestod av att prata av sig, leka med Olivia (hennes dotter), kika på tv samt gå igenom Anders saker. Han ville nämligen bli av med det som han inte har användning för, så det slutade med att jag fick med mig en svart sopsäck hem - med bl.a. morgonrock, kudde, sängkläder och matta. Han gav mig också sin micro och kaffebryggare, vilket innebär att jag inte behöver köpa det. Tack så mycket.
Barnfotografering nummer ett
Publicerat den
Det enda som har hänt det senaste dygnet som är värt att nämna är kvällens barnfotografering. Sarah och Micke har nämligen varit på besök i syfte att prata av sig samt ge mig en chans att öva på porträtt. Det här var första gången någonsin som jag fotograferade barn och det var som väntat väldigt roligt - trots att vi inte fick till det med ljuset riktigt. Svårt när man är inomhus och inte har kunskap om ljussättning. Vi har iaf kommit överens om att nästa fotografering blir utomhus - antingen i höstmiljö (t.ex. i en lövhög) eller i snön. Det skall bli spännande!
Det känns som att passionen och intresset för fotografering äntligen har kommit tillbaka. Det har varit så fruktansvärt mycket den senaste tiden, så man har inte haft någon som helst ork att ta fram kameran. Nu är det dock annorlunda! Skall försöka att hinna med en eller ett par sessioner i veckan - förutsatt att skolan inte upptar hela min tid. Det borde den inte göra i och med att jag är på god väg att arbeta ikapp.
Det skall bli spännande! Det känns som att passionen och intresset för fotografering äntligen har kommit tillbaka. Det har varit så fruktansvärt mycket den senaste tiden, så man har inte haft någon som helst ork att ta fram kameran. Nu är det dock annorlunda! Skall försöka att hinna med en eller ett par sessioner i veckan - förutsatt att skolan inte upptar hela min tid. Det borde den inte göra i och med att jag är på god väg att arbeta ikapp.
Visiting the folks
Publicerat den
Det har varit en fullspäckad dag - i form av städning och övriga förberedelser inför resan till Smedjebacken. Skall nämligen spendera resten av veckan hos mina föräldrar då det känns som att det är dags att komma bort och försöka att tänka på annat. Kan säga som så att koncentrationsförmogan inte har varit med mig den senaste tiden - speciellt inte efter gårdagen (på ett positivt sätt, dock).
You're the one. The only one.
Publicerat den
Väckarklockan gick av stapeln tre timmar innan bussen skulle avgå. Det kändes nämligen som att det var smidigast att vara ute i god tid i och med att man inte vill behöva stressa när det kommer till att göra sig i ordning - allt vad det innebär. Det var dock inte nödvändigt att infinna sig på centralen fyrtiofem minuter tidigare än planerat, men det var svårt att låta bli med tanke på att man var väldigt ivrig. Bussresan var ingen höjdare då koncentrationen inte var med mig - mycket tack vare att tankarna virvlade okontrollerat i huvudet. Kan säga som så att man var en aning nervös och orolig över hur dagen skulle sluta. Risken fanns att det kunde bli pannkaka av allting, vilket man absolut inte ville då man kom överens om att träffas i syfte att försöka reda ut situationen - i hopp om en återförening. Det gick lyckligtvis förvånansvärt bra:
Vid lunchtid anlände vi båda i Stockholm som planerat. Dennis tåg hade dock en relativt sen avgångstid, vilket innebar att jag fick vänta på honom i trettio minuter - som förövrigt kändes som en evighet. Brukar vanligtvis ha väldigt bra tålamod, men inte idag. Det var nästan så att man klättrade på väggarna - otålig som man var.
Det märktes klart och tydligt att man inte var den enda som var nervös. Dennis kunde nämligen inte se mig när han kom till den avtalade mötesplatsen, utan det slutade med att jag fick springa ifatt honom. Han hälsade, som vanligt, artigt och gav mig en varm kram. Det kändes så fruktansvärt bra, så det var svårt att hålla tillbaka tårarna.
Försökte att samla mig i största möjliga mån i och med att det var tänkt att vi skulle ha roligt - inte vara ledsna. De första minutrarna var som väntat väldigt spända, vilket inte var särskilt konstigt med tanke på omständigheterna. Man hade ingen aning om hur man skulle bete sig, vad man fick respektive inte fick säga osv. Stämningen blev dock avsevärt bättre när Dennis sade (på vägen till Filmstaden Sergel för att hämta ut biobiljetterna) att han tyckte att jag var fin.
När biobiljetterna var i säkert förvar gick vi en sväng på stan. Det var nämligen tänkt att vi skulle försöka hitta någonstans att äta, men det var inte det lättaste eftersom det var folk överallt (!). Det slutade med att vi gick till McDonalds och beställde varsin McFeast meny. Vi blev dock tvungna att avnjuta lunchen utomhus (på torget), vilket i sig enbart var bra eftersom det gjorde att vi kunde prata ostört.
Den närmsta halvtimmen kom att bli väldigt känslosam av den anledningen att Dennis fick en födelsedagspresent, i förskott. Det kändes som att han förtjänade en uppriktig ursäkt och eftersom handling väger tyngre än ord anlände det ett nallebud till honom under gårdagskvällen. Han ombads att ta med det (trots att det stod att han inte fick öppna paketet förrän den 26:e) då det var viktigt för mig att se hans reaktion. Det var osäkert om han skulle uppskatta presenten, men det gjorde han. Han sade t.o.m. att det var det finaste han någonsin fått och gav mig en lång, kärleksfull kram följt av en kyss på pannan.
Det förklarades att nallen symboliserar kärlek, vilja och ånger. Att han fick den som ett tecken på att det är meningen att vi skall vara tillsammans. Det förklarades också att hela situationen med den andra killen (vill inte nämna hans namn av olika anledningar) inte var någonting annat än ett snedsteg. Det kändes som att vi hade mer gemensamt, vilket var den huvudsakliga anledningen till att jag valde att umgås med honom. Det fanns dock ingen som helst kärlek där, utan mitt hjärta har och kommer alltid att tillhöra Dennis. Säger som i föregående inlägg: jag är fortfarande kär i honom! Vill ingenting hellre än att vi skall kunna vara tillsammans, men det är förståeligt om det kan komma att ta tid att bearbeta det som hänt de senaste veckorna. Man får försöka att ha tålamod. Vi har gjort stora framsteg bara de senaste dagarna.Efter att ha diskuterat situationen mer ingående, och verkligen reflekterat över tankar respektive känslor, begav vi oss mot Kappahl då Dennis hade blivit ombedd att lämna tillbaka en tröja som hans mamma hade köpt. På vägen dit hände någonting som chockade mig totalt - på ett positivt sätt: Out of nowhere kände man hur han placerade sin hand i min. Kunde då inte motstå att kasta en blick samt le mot honom varpå han såg mig djupt i ögonen och pressade sina läppar mot mina.
Han sade att jag hade gjort mig förtjänt av det. Kunde dock inte hålla med honom om det, men ack så fruktansvärt rätt det kändes!Den tid som var kvar tills det var dags att börja bege sig mot bion valde vi att fördriva i diverse butiker - hand i hand.
Vi lyckades bland annat hitta en butik med vackra, och samtidigt billiga, balklänningar. Kommer utan tvekan att åka dit när det börjar närma sig bal och student. Bortsett från Manhattan (som placet heter) besökte vi butiker som säljer cd-skivor, skämtartiklar, kläder, godis m.m. Väl i biosalongen kunde vi inte motstå att vara intima - som i att kramas, kyssas och hålla handen. Det var nästan så att det var svårt att fokusera på filmen (Johnny English - reborn), men vi klarade av att följa med utan problem. Kan förövrigt rekommendera den till Er som ännu inte har sett den. Klockren!
Det hände emellanåt att man blev gråtfärdig/tårögd av den anledningen att man ville att kvällen skulle vara förevigt. Vi var nämligen tvungna att säga hejdå kort efter filmen. Dennis tröstade mig dock genom att säga att vi kommer att ses snart igen. Förhållandevis snart.
Kan summera dagen som att vi hade fruktansvärt roligt tillsammans. Det kändes bara så rätt att vara i varandras närhet, kunna krama om och kyssa varandra. Vi är båda övertygade om att vi kommer att kunna ta oss igenom det här - bara vi ger det tid. Dennis känner nämligen att han behöver bearbeta det här med den andra killen och komma över rädslan om att bli sviken igen (skulle aldrig utsätta honom för det nu när jag insett vad han faktiskt betyder för mig) medan jag måste bli bättre på att kommunicera. Vi har dock, som tidigare nämnt, gjort stora framsteg bara de senaste dagarna - så har vi turen på vår sida kan en återförening vara inom räckhåll. Vill bara inte att han skall känna sig pressad, så han kommer att få den tid han behöver.
Jag älskar dig, Dennis. Det har alltid varit du.
Explain it to me
Publicerat den
De senaste dagarna har varit fruktansvärt jobbiga av den anledningen att situationen känns så obeskrivligt fel. Vi skall inte vara på skilda håll, utan Dennis hör hemma här - hos mig! Det känns dock som att hans liv (och vår gemensamma framtid) har förstörts tack vare hur jag har agerat den senaste tiden och det var inte min mening. Vet inte riktigt hur jag skall få omvärlden att förstå, men kan förklara det som att jag hade alldeles för många tankar i huvudet som jag inte visste hur jag skulle hantera och det resulterade i en enda stor soppa.
Vi hade kunnat undvika separation genom att diskutera saken och tillsammans komma fram till en lösning, men jag valde att avstå av den anledningen att jag var rädd för att Dennis skulle uppleva mig som tjatig. Han påpekade visserligen, upprepade gånger, att det var viktigt att vi var öppna mot varandra - that's why I feel like such a failure. Det känns dock som att jag har kommit till insikt med hur viktigt det faktiskt är med en fungerande kommunikation i ett förhållande och jag kommer därför att arbeta stenhårt på att bli bättre! Man klarar allt bara man vill och jag är övertygad om att vi klarar det här bara han ger mig en chans att bevisa att han kan lita på mig - för det kan han. Jag har insett mina brister och lärt mig av mitt misstag. Det kommer aldrig någonsin att hända igen. Skulle aldrig kunna utsätta honom, eller mig själv, för det nu när jag vet vad följderna blir. Vill inget hellre än att vara den som gör honom lycklig. Not the other way around.
Det känns som att vi har kommit varandra närmare - på ett konstigt, men positivt sätt. Det var nämligen tänkt att vi skulle avvakta när det kom till att ha kontakt, men i och med att det var kommunikationen som orsakade eländet från första början känns det som att det är säkrast att vi försöker att arbeta på den omedelbart - medan vi fortfarande kan. Det är dock inte klargjort om vi skall arbeta för vår skull i hopp om en återförening eller för min skull så att jag kan lära av det till nästa förhållande. Jag försöker att fokusera på det viktigaste och det är att det går åt rätt håll, vilket det känns som att det gör - mycket tack vare att Dennis vill samt ställer upp på att prata med mig. Han har t.o.m. gått med på att spendera en heldag tillsammans så att vi har möjlighet att diskutera situationen, och eventuellt reda ut allting, face to face. Det uppskattas eftersom jag anser att han måste se min blick samt mina ansiktsuttryck för att förstå att jag verkligen menar allvar när det kommer till oss.
Kan, med handen på hjärtat, säga som så att jag aldrig var kär i Dan, utan känslorna som uppstod var ingenting annat än vänskapliga. Vill att Dennis skall veta att han är den enda som jag någonsin har varit uppriktig kär i (är det fortfarande) - och som jag dessutom har älskat (läs älskar!) rakt igenom. Det fanns/finns ingenting som jag skulle vilja ändra, utan han är i mina ögon perfekt. Konstaterade det i ögonblicken vi sågs för första gången, men det var inte förrän i helgen som jag verkligen insåg det hundraprocentigt. Satt nämligen och tänkte på vad det är som jag kommer att sakna nu när han inte är här - har kommit underfund med att jag kommer att sakna/saknar precis allt! Det om någonting borde vara ett tecken på hur fantastisk han är och hur mycket jag älskar honom.
Det känns dock som att hans liv (och vår gemensamma framtid) har förstörts tack vare hur jag har agerat den senaste tiden och det var inte min mening. Vet inte riktigt hur jag skall få omvärlden att förstå, men kan förklara det som att jag hade alldeles för många tankar i huvudet som jag inte visste hur jag skulle hantera och det resulterade i en enda stor soppa. Vi hade kunnat undvika separation genom att diskutera saken och tillsammans komma fram till en lösning, men jag valde att avstå av den anledningen att jag var rädd för att Dennis skulle uppleva mig som tjatig. Han påpekade visserligen, upprepade gånger, att det var viktigt att vi var öppna mot varandra - that's why I feel like such a failure. Det känns dock som att jag har kommit till insikt med hur viktigt det faktiskt är med en fungerande kommunikation i ett förhållande och jag kommer därför att arbeta stenhårt på att bli bättre! Man klarar allt bara man vill och jag är övertygad om att vi klarar det här bara han ger mig en chans att bevisa att han kan lita på mig - för det kan han. Jag har insett mina brister och lärt mig av mitt misstag. Det kommer aldrig någonsin att hända igen. Skulle aldrig kunna utsätta honom, eller mig själv, för det nu när jag vet vad följderna blir. Vill inget hellre än att vara den som gör honom lycklig. Not the other way around.
Det känns som att vi har kommit varandra närmare - på ett konstigt, men positivt sätt. Det var nämligen tänkt att vi skulle avvakta när det kom till att ha kontakt, men i och med att det var kommunikationen som orsakade eländet från första början känns det som att det är säkrast att vi försöker att arbeta på den omedelbart - medan vi fortfarande kan. Det är dock inte klargjort om vi skall arbeta för vår skull i hopp om en återförening eller för min skull så att jag kan lära av det till nästa förhållande. Jag försöker att fokusera på det viktigaste och det är att det går åt rätt håll, vilket det känns som att det gör - mycket tack vare att Dennis vill samt ställer upp på att prata med mig.
Han har t.o.m. gått med på att spendera en heldag tillsammans så att vi har möjlighet att diskutera situationen, och eventuellt reda ut allting, face to face. Det uppskattas eftersom jag anser att han måste se min blick samt mina ansiktsuttryck för att förstå att jag verkligen menar allvar när det kommer till oss. Kan, med handen på hjärtat, säga som så att jag aldrig var kär i Dan, utan känslorna som uppstod var ingenting annat än vänskapliga. Vill att Dennis skall veta att han är den enda som jag någonsin har varit uppriktig kär i (är det fortfarande) - och som jag dessutom har älskat (läs älskar!) rakt igenom. Det fanns/finns ingenting som jag skulle vilja ändra, utan han är i mina ögon perfekt. Konstaterade det i ögonblicken vi sågs för första gången, men det var inte förrän i helgen som jag verkligen insåg det hundraprocentigt. Satt nämligen och tänkte på vad det är som jag kommer att sakna nu när han inte är här - har kommit underfund med att jag kommer att sakna/saknar precis allt! Det om någonting borde vara ett tecken på hur fantastisk han är och hur mycket jag älskar honom.
