Another weekend together
Publicerat den 28/11 2011, kl. 23.27

(Bild tagen 2011/02/24)

De senaste dagarna har varit fantastiska av den anledningen att de har spenderats med Dennis. Denna gång var det han som fick besök av mig - och inte tvärtom. Det kändes som vanligt väldigt bra att vara i hans närhet, men en aning konstigt att pendla i och med att det är ett och ett halvt år sedan vi hade ett distansförhållande.

Vi är inte officiellt tillsammans, men det är ändå en relativt stor omställning att gå från att vara sambos till att ses i snitt en gång/helg per varannan vecka - särskilt när man verkligen vill bo ihop! Det är dock bortkastad energi att fundera över det som har varit eftersom man inte kan få det ogjort, så vi försöker att fokusera på framtiden. Vi vill ingenting hellre än att spendera den med varandra - en anledning till att vi kommer att kämpa stenhårt!

Det hände ingenting särskilt under fredagskvällen (anlände kl.19:30), utan vi kikade mestadels på film och bara njöt av varandras sällskap - med en påse godis i närheten såklart! Det kändes som att det behövdes då vi saknar varandra så fruktansvärt mycket om dagarna.

Det blev en tidig uppstigning nästkommande morgon av den anledningen att det var bestämt att vi skulle äta frukost tillsammans. Dennis föräldrar brukar nämligen komma in på rummet och sjunga Ja må han leva (min älskling är nu myndig!), men han sade att det var smidigast att ta det i köket när man hade vaknat till ordentligt. Han hade säkerligen inte haft någonting emot traditionen med sång samt frukost på sängen, men det hade blivit en aning krångligt med tanke på att vi faktiskt var två i den - trångt med andra ord.

Efter att ha tvingat i sig ett antal rostade smörgåsar med diverse pålägg (var inte hungrig) gjorde vi oss i ordning i form av att duscha och/eller tvätta håret. Man ville inte se ut hur som helst med tanke på vilket dag det var samt att det skulle komma folk på besök. Det var trevligt att återse släktingarna, men det kändes en aning obekvämt av den anledningen att man inte riktigt visste vad man skulle säga samt hur man skulle bete sig. Har nämligen inbillat mig att de är besvikna och att de anser att Dennis inte borde vara med mig med tanke på det som har varit. De var dock inte återhållsamma, utan involverade mig i konversationer, vilket kändes bra och framförallt lugnande.

Någonting som var uppfriskande och som livade upp stämningen var Dennis kusin Malte - som endast är fyra månader gammal. Man blev alldeles varm inombords av att titta på honom och man insåg hur mycket man verkligen längtar efter att få bilda familj. Det såg nästan ut som att Dennis var inne på samma spår. Han kunde nämligen inte slita blicken från honom. Det syntes att han tyckte att Malte var söt då han log emellanåt.  Man skulle kunna säga att han var dagens höjdpunkt. Vem gillar inte bebisar/barn, liksom?

Födelsedagsfirandet bestod i princip av att diskutera framtiden (vad gäller arbete och boende), äta smörgåstårta samt skratta åt Malte - som lyckades somna sittandes i sin mormors knä. Behöver jag säga att det var bedårande?

När klockan var cirka tre bestämde sig folket för att bege sig hemåt, vilket innebar att vi (Dennis och jag) kunde ta det lugnt innan det var dags för nästa besök. Vår gemensamma kompis Jakob skulle nämligen komma förbi sent på eftermiddagen då vi planerat att gå ut på krogen för att dansa. Det blev dock inte så, utan vi parkerade oss inne på sportbaren istället.

Det intogs som väntat en del alkohol (inte för min del i och med att jag är nykterist), vilket i sig inte gjorde någonting eftersom vi är myndiga. Det kändes dock väldigt obehagligt av den anledningen att jag aldrig har varit i närheten av människor som har gått från att vara nyktra till påverkade. Kan hända att mina tidigare erfarenheter förstärkte känslorna - då R misshandlade mig (de första två gångerna) i samband med att han hade druckit. Det kommer med största sannolikhet aldrig att hända igen, men det skadar inte att vara på sin vakt. Det som skrämmer mig mest är dock inte att återigen bli misshandlad, utan att bli bedragen. Dennis säger att han aldrig skulle kunna vara det, vilket också Jakob bekräftat då de har känt varandra i tolv år.

Det var ingen vidare kväll (sett ur mina ögon) av den anledningen att det kändes som att man inte kunde lita på någon. Fick bland annat höra att man aldrig skall lyssna på vad en påverkad säger oavsett om det är en närstående eller en främling, så det var väldigt svårt att försöka ta åt sig när Dennis sade saker som att han älskade mig. Han brukar dock säga det i nyktert tillstånd, men eftersom jag inte kunde avgöra om det var han eller alkoholen som talade vände jag dövörat till. Det kändes nästan som att jag dissade honom, vilket jag givetvis inte gjorde. Ville enbart vara på den säkra sidan.

Vi vistades på sportbaren i cirka fem timmar innan vi bestämde oss för att ta taxin hem. Det var faktiskt första gången för min del, apropå det. Det hände ingenting mer under lördagen (som man kan nämna här iaf), utan vi borstade tänderna och lade oss i sovrummet för att försöka sova. Det var dock lättare sagt än gjort. Vi vaknade efter fyra och en halv till sex timmar. Snacka om att man var utmattad!

Söndagen spenderade vi på övervåningen. Vi kikade bland annat på film och vilade - då vi fortfarande var trötta efter gårdagen. Det var inte förrän fram mot kvällen som vi var vid medvetande. Man måste vara det när det bjuds på pizza! Vi blev båda väldigt mätta, vilket var perfekt eftersom det resulterade i att vi sov relativt bra. Stannade faktiskt till måndag morgon då vi ville spendera så mycket tid tillsammans som möjligt. Fick skjuts av Dennis mamma till tågstationen kl.06 (tåget gick en halvtimme senare). Var hemma i Västerås tre timmar senare. Passade då på att vila en stund innan det var dags att bege sig mot skolan.

Kan summera helgen som underbar även om den var jobbig emellanåt. Livet är dock inte en dans på rosor, utan det krävs mot- och medgångar för att det skall bli en balans.