Loved you yesterday. Love you still. ♥ Dennis
Publicerat den
Our love will never fade
Publicerat den
(Bild tagen 2010/03/17)
De senaste dagarna har varit fantastiska av den anledningen att de har spenderats med Dennis.
Han anlände till centralstationen (fredag eftermiddag) femtiosju minuter tidigare än beräknat då hans sista lektion ställdes in. Det innebar att jag tvingades att stanna kvar i stan efter skolan (hade hoppats på att hinna hem och lämna datorväskan emellan). Det gjorde dock ingenting eftersom det innebar att jag fick vara i hans armar tidigare än planerat. 
Det var tänkt att vi skulle svänga förbi vid Hemköp på hemvägen, men pga. att det var så fruktansvärt kallt i luften bestämde vi oss för att ta bussen raka vägen hem och handla på ICA - längre ned på gatan. Det inhandlades ingredienser till kvällens middag: tacogratäng.
Vi påbörjade matlagningen kort efter att vi klev innanför dörren. Vi var nämligen väldigt hungriga (då vi avstod från lunchen) och eftersom klockan hade passerat fem kändes det som att det var lika bra att stoppa någonting i magen. Det tog lyckligtvis endast en halvtimme att förbereda maten, vilket innebar att vi inte behövde vänta särskilt länge.
När gratängen äntligen var klar parkerade vi oss i vardagsrummet så att vi kunde avnjuta maten till gott sällskap samt en bra film. Tack vare medlemsskapet på Buzzador har jag under två månaders tid kunnat hyra obegränsat med filmer från LOVEFILM (gratis!) och denna vecka hade jag Djävulen bär prada samt Marley & jag hemma. Vi kikade på den sistnämnda, som faktisk var relativt bra. Skulle utan tvekan kunna tänka mig att se den igen eller rent av införskaffa den på dvd.
Vi ägnade resten av kvällen åt att kika på tv, äta snacks (morötter och dip) samt spela tv-spel. Det var som vanligt väldigt trevligt och framför allt mysigt.
Nästkommande dag hann vi med ett flertal saker. Vi gick bland annat igenom träningsprogrammet som Dennis ville påbörja (skall använda mig av det när dieten är över). Han kände även att han ville ha ett som enbart fokuserar på armar, så vi ordnade ett sådant. Det skapades också tre stycken bloggar - två som skall användas i skolan och en som är allmän (som denna).
När vi var klara med genomgången av hur träningsprogrammen samt bloggarna fungerar funderade vi länge på vad vi skulle fördriva tiden med. Jag föreslog en runda på stan, men pga. att det endast var en timme kvar till stängning (kom på det i senaste laget) var det inte aktuellt. Det fick därför bli bio - Immortals 3D. Brukar i vanliga fall föredra komedier, men eftersom jag gillade filmen 300 föreslog jag att vi skulle se denna. Fullkomligt avskyr 3D-filmer, men man kan inte alltid få som man vill.
Den var iaf helt okej. En aning överdriven på sina håll, men vad hade man förväntat sig med tanke på att man på den tiden trodde på gudar?Det som återstod av kvällen ägnades åt att fortsätta med tv-spelet (Tomb Raider - underworld).
Gårdagen spenderade vi på Kristiansborgsbadet. Det kändes nämligen som att det var dags att vi kom till skott med aktiviteter som vi tidigare velat ägna oss åt - men som har hamnat på efterkälken av olika anledningar. Det var förvånansvärt roligt trots att vi endast motionssimmade. Vi försökte dock hålla oss i närheten av varandra så att vi kunde prata.
Vi kikade inte särskilt ofta på klockan, men uppskattade tiden i bassängen till cirka en timme. Alldeles lagom om man frågar mig. Efter att ha duschat och gjort sig någorlunda i ordning gick vi till restaurangen som fanns intill receptionen. Vi beställde varsin kebabtallrik med pommes. Det var fruktansvärt gott - tack vare att kocken hade kryddat våra pommes med pommes frites-krydda istället för salt. Han hade dock kunnat avvara mer grönsaker. Ett salladsblad, en skiva tomat, en skiva rödlök och en pepperoni (de två sistnämnda gillar jag inte) var inte tillräckligt. T.o.m. Dennis som inte äter särskilt mycket grönsaker till vardags tyckte att det var snålt. Det var i det stora hela väldigt gott iaf. Helt klart värt pengarna.
Det hände ingenting nämntvärt efter badet, utan kan summera helgen som att den var fantastisk.
Vi ägnade, för ovanlighetens skull, väldigt mycket tid till aktiviteter som vi båda gillar (men som tidigare hamnat på efterkälken av olika anledningar) - vilket bevisar att vi kan! Det handlar bara om fantasi. Tid kan man alltid avvara. Kan avslöja att Dennis stannade kvar tills imorse av den anledningen att han ville spendera så mycket tid med mig som möjligt. Det innebar att han var tvungen att kliva upp strax efter klockan fem, stackaren. Han tyckte dock att det var värt det och jag uppskattade det väldigt mycket.
Fullkomligt älskar att vara i hans närhet. Avslutar dagen med att säga att jag är så obeskrivligt kär!
Poem
Publicerat den
Ibland känns det som
att livet helt står still,
och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig svag,
vilsen och feg.
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
När man blickar bakåt.
När man har fått distans,
ser man att det svåra
var källan till en chans.
You're the one. The only one.
Publicerat den
Väckarklockan gick av stapeln tre timmar innan bussen skulle avgå. Det kändes nämligen som att det var smidigast att vara ute i god tid i och med att man inte vill behöva stressa när det kommer till att göra sig i ordning - allt vad det innebär. Det var dock inte nödvändigt att infinna sig på centralen fyrtiofem minuter tidigare än planerat, men det var svårt att låta bli med tanke på att man var väldigt ivrig. Bussresan var ingen höjdare då koncentrationen inte var med mig - mycket tack vare att tankarna virvlade okontrollerat i huvudet. Kan säga som så att man var en aning nervös och orolig över hur dagen skulle sluta. Risken fanns att det kunde bli pannkaka av allting, vilket man absolut inte ville då man kom överens om att träffas i syfte att försöka reda ut situationen - i hopp om en återförening. Det gick lyckligtvis förvånansvärt bra:
Vid lunchtid anlände vi båda i Stockholm som planerat. Dennis tåg hade dock en relativt sen avgångstid, vilket innebar att jag fick vänta på honom i trettio minuter - som förövrigt kändes som en evighet. Brukar vanligtvis ha väldigt bra tålamod, men inte idag. Det var nästan så att man klättrade på väggarna - otålig som man var.
Det märktes klart och tydligt att man inte var den enda som var nervös. Dennis kunde nämligen inte se mig när han kom till den avtalade mötesplatsen, utan det slutade med att jag fick springa ifatt honom. Han hälsade, som vanligt, artigt och gav mig en varm kram. Det kändes så fruktansvärt bra, så det var svårt att hålla tillbaka tårarna.
Försökte att samla mig i största möjliga mån i och med att det var tänkt att vi skulle ha roligt - inte vara ledsna. De första minutrarna var som väntat väldigt spända, vilket inte var särskilt konstigt med tanke på omständigheterna. Man hade ingen aning om hur man skulle bete sig, vad man fick respektive inte fick säga osv. Stämningen blev dock avsevärt bättre när Dennis sade (på vägen till Filmstaden Sergel för att hämta ut biobiljetterna) att han tyckte att jag var fin.
När biobiljetterna var i säkert förvar gick vi en sväng på stan. Det var nämligen tänkt att vi skulle försöka hitta någonstans att äta, men det var inte det lättaste eftersom det var folk överallt (!). Det slutade med att vi gick till McDonalds och beställde varsin McFeast meny. Vi blev dock tvungna att avnjuta lunchen utomhus (på torget), vilket i sig enbart var bra eftersom det gjorde att vi kunde prata ostört.
Den närmsta halvtimmen kom att bli väldigt känslosam av den anledningen att Dennis fick en födelsedagspresent, i förskott. Det kändes som att han förtjänade en uppriktig ursäkt och eftersom handling väger tyngre än ord anlände det ett nallebud till honom under gårdagskvällen. Han ombads att ta med det (trots att det stod att han inte fick öppna paketet förrän den 26:e) då det var viktigt för mig att se hans reaktion. Det var osäkert om han skulle uppskatta presenten, men det gjorde han. Han sade t.o.m. att det var det finaste han någonsin fått och gav mig en lång, kärleksfull kram följt av en kyss på pannan.
Det förklarades att nallen symboliserar kärlek, vilja och ånger. Att han fick den som ett tecken på att det är meningen att vi skall vara tillsammans. Det förklarades också att hela situationen med den andra killen (vill inte nämna hans namn av olika anledningar) inte var någonting annat än ett snedsteg. Det kändes som att vi hade mer gemensamt, vilket var den huvudsakliga anledningen till att jag valde att umgås med honom. Det fanns dock ingen som helst kärlek där, utan mitt hjärta har och kommer alltid att tillhöra Dennis. Säger som i föregående inlägg: jag är fortfarande kär i honom! Vill ingenting hellre än att vi skall kunna vara tillsammans, men det är förståeligt om det kan komma att ta tid att bearbeta det som hänt de senaste veckorna. Man får försöka att ha tålamod. Vi har gjort stora framsteg bara de senaste dagarna.Efter att ha diskuterat situationen mer ingående, och verkligen reflekterat över tankar respektive känslor, begav vi oss mot Kappahl då Dennis hade blivit ombedd att lämna tillbaka en tröja som hans mamma hade köpt. På vägen dit hände någonting som chockade mig totalt - på ett positivt sätt: Out of nowhere kände man hur han placerade sin hand i min. Kunde då inte motstå att kasta en blick samt le mot honom varpå han såg mig djupt i ögonen och pressade sina läppar mot mina.
Han sade att jag hade gjort mig förtjänt av det. Kunde dock inte hålla med honom om det, men ack så fruktansvärt rätt det kändes!Den tid som var kvar tills det var dags att börja bege sig mot bion valde vi att fördriva i diverse butiker - hand i hand.
Vi lyckades bland annat hitta en butik med vackra, och samtidigt billiga, balklänningar. Kommer utan tvekan att åka dit när det börjar närma sig bal och student. Bortsett från Manhattan (som placet heter) besökte vi butiker som säljer cd-skivor, skämtartiklar, kläder, godis m.m. Väl i biosalongen kunde vi inte motstå att vara intima - som i att kramas, kyssas och hålla handen. Det var nästan så att det var svårt att fokusera på filmen (Johnny English - reborn), men vi klarade av att följa med utan problem. Kan förövrigt rekommendera den till Er som ännu inte har sett den. Klockren!
Det hände emellanåt att man blev gråtfärdig/tårögd av den anledningen att man ville att kvällen skulle vara förevigt. Vi var nämligen tvungna att säga hejdå kort efter filmen. Dennis tröstade mig dock genom att säga att vi kommer att ses snart igen. Förhållandevis snart.
Kan summera dagen som att vi hade fruktansvärt roligt tillsammans. Det kändes bara så rätt att vara i varandras närhet, kunna krama om och kyssa varandra. Vi är båda övertygade om att vi kommer att kunna ta oss igenom det här - bara vi ger det tid. Dennis känner nämligen att han behöver bearbeta det här med den andra killen och komma över rädslan om att bli sviken igen (skulle aldrig utsätta honom för det nu när jag insett vad han faktiskt betyder för mig) medan jag måste bli bättre på att kommunicera. Vi har dock, som tidigare nämnt, gjort stora framsteg bara de senaste dagarna - så har vi turen på vår sida kan en återförening vara inom räckhåll. Vill bara inte att han skall känna sig pressad, så han kommer att få den tid han behöver.
Jag älskar dig, Dennis. Det har alltid varit du.
Explain it to me
Publicerat den
De senaste dagarna har varit fruktansvärt jobbiga av den anledningen att situationen känns så obeskrivligt fel. Vi skall inte vara på skilda håll, utan Dennis hör hemma här - hos mig! Det känns dock som att hans liv (och vår gemensamma framtid) har förstörts tack vare hur jag har agerat den senaste tiden och det var inte min mening. Vet inte riktigt hur jag skall få omvärlden att förstå, men kan förklara det som att jag hade alldeles för många tankar i huvudet som jag inte visste hur jag skulle hantera och det resulterade i en enda stor soppa.
Vi hade kunnat undvika separation genom att diskutera saken och tillsammans komma fram till en lösning, men jag valde att avstå av den anledningen att jag var rädd för att Dennis skulle uppleva mig som tjatig. Han påpekade visserligen, upprepade gånger, att det var viktigt att vi var öppna mot varandra - that's why I feel like such a failure. Det känns dock som att jag har kommit till insikt med hur viktigt det faktiskt är med en fungerande kommunikation i ett förhållande och jag kommer därför att arbeta stenhårt på att bli bättre! Man klarar allt bara man vill och jag är övertygad om att vi klarar det här bara han ger mig en chans att bevisa att han kan lita på mig - för det kan han. Jag har insett mina brister och lärt mig av mitt misstag. Det kommer aldrig någonsin att hända igen. Skulle aldrig kunna utsätta honom, eller mig själv, för det nu när jag vet vad följderna blir. Vill inget hellre än att vara den som gör honom lycklig. Not the other way around.
Det känns som att vi har kommit varandra närmare - på ett konstigt, men positivt sätt. Det var nämligen tänkt att vi skulle avvakta när det kom till att ha kontakt, men i och med att det var kommunikationen som orsakade eländet från första början känns det som att det är säkrast att vi försöker att arbeta på den omedelbart - medan vi fortfarande kan. Det är dock inte klargjort om vi skall arbeta för vår skull i hopp om en återförening eller för min skull så att jag kan lära av det till nästa förhållande. Jag försöker att fokusera på det viktigaste och det är att det går åt rätt håll, vilket det känns som att det gör - mycket tack vare att Dennis vill samt ställer upp på att prata med mig. Han har t.o.m. gått med på att spendera en heldag tillsammans så att vi har möjlighet att diskutera situationen, och eventuellt reda ut allting, face to face. Det uppskattas eftersom jag anser att han måste se min blick samt mina ansiktsuttryck för att förstå att jag verkligen menar allvar när det kommer till oss.
Kan, med handen på hjärtat, säga som så att jag aldrig var kär i Dan, utan känslorna som uppstod var ingenting annat än vänskapliga. Vill att Dennis skall veta att han är den enda som jag någonsin har varit uppriktig kär i (är det fortfarande) - och som jag dessutom har älskat (läs älskar!) rakt igenom. Det fanns/finns ingenting som jag skulle vilja ändra, utan han är i mina ögon perfekt. Konstaterade det i ögonblicken vi sågs för första gången, men det var inte förrän i helgen som jag verkligen insåg det hundraprocentigt. Satt nämligen och tänkte på vad det är som jag kommer att sakna nu när han inte är här - har kommit underfund med att jag kommer att sakna/saknar precis allt! Det om någonting borde vara ett tecken på hur fantastisk han är och hur mycket jag älskar honom.
Det känns dock som att hans liv (och vår gemensamma framtid) har förstörts tack vare hur jag har agerat den senaste tiden och det var inte min mening. Vet inte riktigt hur jag skall få omvärlden att förstå, men kan förklara det som att jag hade alldeles för många tankar i huvudet som jag inte visste hur jag skulle hantera och det resulterade i en enda stor soppa. Vi hade kunnat undvika separation genom att diskutera saken och tillsammans komma fram till en lösning, men jag valde att avstå av den anledningen att jag var rädd för att Dennis skulle uppleva mig som tjatig. Han påpekade visserligen, upprepade gånger, att det var viktigt att vi var öppna mot varandra - that's why I feel like such a failure. Det känns dock som att jag har kommit till insikt med hur viktigt det faktiskt är med en fungerande kommunikation i ett förhållande och jag kommer därför att arbeta stenhårt på att bli bättre! Man klarar allt bara man vill och jag är övertygad om att vi klarar det här bara han ger mig en chans att bevisa att han kan lita på mig - för det kan han. Jag har insett mina brister och lärt mig av mitt misstag. Det kommer aldrig någonsin att hända igen. Skulle aldrig kunna utsätta honom, eller mig själv, för det nu när jag vet vad följderna blir. Vill inget hellre än att vara den som gör honom lycklig. Not the other way around.
Det känns som att vi har kommit varandra närmare - på ett konstigt, men positivt sätt. Det var nämligen tänkt att vi skulle avvakta när det kom till att ha kontakt, men i och med att det var kommunikationen som orsakade eländet från första början känns det som att det är säkrast att vi försöker att arbeta på den omedelbart - medan vi fortfarande kan. Det är dock inte klargjort om vi skall arbeta för vår skull i hopp om en återförening eller för min skull så att jag kan lära av det till nästa förhållande. Jag försöker att fokusera på det viktigaste och det är att det går åt rätt håll, vilket det känns som att det gör - mycket tack vare att Dennis vill samt ställer upp på att prata med mig.
Han har t.o.m. gått med på att spendera en heldag tillsammans så att vi har möjlighet att diskutera situationen, och eventuellt reda ut allting, face to face. Det uppskattas eftersom jag anser att han måste se min blick samt mina ansiktsuttryck för att förstå att jag verkligen menar allvar när det kommer till oss. Kan, med handen på hjärtat, säga som så att jag aldrig var kär i Dan, utan känslorna som uppstod var ingenting annat än vänskapliga. Vill att Dennis skall veta att han är den enda som jag någonsin har varit uppriktig kär i (är det fortfarande) - och som jag dessutom har älskat (läs älskar!) rakt igenom. Det fanns/finns ingenting som jag skulle vilja ändra, utan han är i mina ögon perfekt. Konstaterade det i ögonblicken vi sågs för första gången, men det var inte förrän i helgen som jag verkligen insåg det hundraprocentigt. Satt nämligen och tänkte på vad det är som jag kommer att sakna nu när han inte är här - har kommit underfund med att jag kommer att sakna/saknar precis allt! Det om någonting borde vara ett tecken på hur fantastisk han är och hur mycket jag älskar honom.
Losing you
Publicerat den
Anledningen till att jag blev tvungen att gå ifrån lektionen berodde på att vi, efter att ha sagt hejdå, sms:ade en stund. Dennis upptäckte nämligen att allting inte stod rätt till och vi diskuterade då vad det var som upprörde mig. Kan säga som så att det känns förjävligt att det skall behöva sluta såhär i och med att vi trivs så fruktansvärt bra tillsammans. Vi hade, trots dålig prioritering, ett väldigt bra förhållande. Vi bråkade t.ex. aldrig, utan vi kunde (om vi var oense) diskutera saker och ting som vuxna människor - d.v.s. lugnt och sansat. De enda uppenbara bristerna var att vi inte avsatte tillräckligt med tid till/för varandra (mycket pga. studierna) samt att kommunikationen inte var den bästa. Vi hade, med största sannolikhet, fortfarande varit tillsammans om vi bara tagit oss tid att verkligen arbeta på kommunikationen - som var i störst behov av en förändring.
Separationen grundade sig i att vi inte var helt ense när det kom till att bilda familj (fanns givetvis fler bakomliggande orsaker, men denna vägde tyngst i mina ögon) - barn betyder som Ni vet väldigt mycket för mig. Det visade sig dock att Dennis kunde tänka sig att komma till skott efter att vi blivit klara med skolan. Hade han bara förklarat det tidigare (kommunikation!) så hade situtationen som sagt varit annorlunda. Det var det som gjorde att bägaren rann över fullständigt.
What are we doing?
Publicerat den
De senaste dagarna har varit väldigt känslosamma av den anledningen att det för ett ögonblick var slut mellan mig och Dennis. Vi har under en längre tid känt att vi spenderar alldeles för lite tid tillsammans och därmed tröttnat. Det resulterade i att jag tidigare i veckan inbillade mig själv att det var bäst att gå skilda vägar, men efter att ha diskuterat saken mer ingående har vi båda upptäckt att det är situationen som behöver förändras - d.v.s. att vi måste bli bättre på att ta initiaiv och komma med idéer. Kan summera det som att vi trodde att vi hade tröttnat på varandra när så inte var/är fallet.
Som det ser ut nu kommer vi att införskaffa en kalender där vi antecknar datum för olika aktiviteter. Vi har nämligen bestämt oss för att stänga av all elektronik en dag i veckan och enbart fokusera på varandra. Vilken veckodag det kommer att bli är ännu oklart. Antingen lördagar eller söndagar. Vi valde att tjuvstarta igår av den anledningen att vi reser bort i helgen. Dennis skall till sina föräldrar medan jag skall till mina. Kan vara bra om vi får vara på annat håll en stund med tanke på hur de senaste dygnen har varit.
Som det ser ut nu kommer vi att införskaffa en kalender där vi antecknar datum för olika aktiviteter. Vi har nämligen bestämt oss för att stänga av all elektronik en dag i veckan och enbart fokusera på varandra. Vilken veckodag det kommer att bli är ännu oklart. Antingen lördagar eller söndagar. Vi valde att tjuvstarta igår av den anledningen att vi reser bort i helgen. Dennis skall till sina föräldrar medan jag skall till mina. Kan vara bra om vi får vara på annat håll en stund med tanke på hur de senaste dygnen har varit.
Six months left
Publicerat den
Kan ni tänka er att det endast är sex månader kvar tills Dennis och jag har varit tillsammans i två år?
Time is running out
Publicerat den
Ett år som sambos ♥ Det går fort när man har roligt.
(Bild från i våras)
(Bild från i våras)
Det går fort när man har roligt
Publicerat den
17 månader ♥
There are no words
Publicerat den
Som det är nu lever jag i ett enormt lyckorus och det beror inte på någon graviditet eller liknande (Ni måste ha missuppfattat mig någonstans), utan det beror helt enkelt på att Dennis takes me higher. Det känns som att jag svävar på rosa moln och det går inte att beskriva kärleken till honom. Till livet.
De senaste timmarna har varit fantastiska av den anledningen att jag blir alldeles varm i kroppen varje gång han slänger en blick mot mig. Varje gång han vidrör min kind. Det går inte att få annat än fjärilar i magen och det är en underbar känsla. En känsla som för mig är någonting alldeles extra.
Har tyvärr ingenting att säga om dagen bortsett från att det känns bra att Dennis återigen är hemma.
De senaste timmarna har varit fantastiska av den anledningen att jag blir alldeles varm i kroppen varje gång han slänger en blick mot mig. Varje gång han vidrör min kind. Det går inte att få annat än fjärilar i magen och det är en underbar känsla. En känsla som för mig är någonting alldeles extra.
Har tyvärr ingenting att säga om dagen bortsett från att det känns bra att Dennis återigen är hemma.
Everything I do, I do it for you
Publicerat den
"Jag levde ett liv i mörker,
Så kallt och så tomt.
Vart jag än vände mig
Fanns där bara ont.
Ett liv fyllt av sorg.
En själ fylld av smärta.
Jag var en stackars flicka
Med ett brustet litet hjärta.
För varje steg jag tog
Kändes det som om en del av mig dog.
Alla såg på mig med avsky.
Ingen som mig förstod.
En vändning jag behövde.
Ett mirakel jag ville ha nu.
Aldrig vågade jag drömma om
Att miraklet skulle vara du.
Dagen vi möttes
Minns jag som igår.
Du kom in i mitt liv
Och du läkte mina sår.
Du tog mig med storm
Och du släppte mig in.
Varje gång jag grät
Var du den som torkade min kind.
Du är mitt ljus i mörkret.
Det är du som får mig att se.
Det är du som får mig att skratta.
Det är du som får mig att le.
Jag vet inte hur jag ska beskriva
Vad du betyder för mig.
Jag kan inget annat än att säga:
Dennis, jag älskar dig ♥"
Dikt skriven av Louise Hedblom 22/4-10
Så kallt och så tomt.
Vart jag än vände mig
Fanns där bara ont.
Ett liv fyllt av sorg.
En själ fylld av smärta.
Jag var en stackars flicka
Med ett brustet litet hjärta.
För varje steg jag tog
Kändes det som om en del av mig dog.
Alla såg på mig med avsky.
Ingen som mig förstod.
En vändning jag behövde.
Ett mirakel jag ville ha nu.
Aldrig vågade jag drömma om
Att miraklet skulle vara du.
Dagen vi möttes
Minns jag som igår.
Du kom in i mitt liv
Och du läkte mina sår.
Du tog mig med storm
Och du släppte mig in.
Varje gång jag grät
Var du den som torkade min kind.
Du är mitt ljus i mörkret.
Det är du som får mig att se.
Det är du som får mig att skratta.
Det är du som får mig att le.
Jag vet inte hur jag ska beskriva
Vad du betyder för mig.
Jag kan inget annat än att säga:
Dennis, jag älskar dig ♥"
Dikt skriven av Louise Hedblom 22/4-10
Nu känner jag mig hel igen
Publicerat den
Som Ni säkert redan vet så kom Dennis hem igår kväll. Pga. att de kom iväg senare än det var tänkt kom han inte hem förrän runt kl.20:40. Det gjorde dock ingenting eftersom jag var glad och nöjd över att han kom hem överhuvudtaget.
Det första vi gjorde efter att han tagit av sig skorna var att lägga oss på soffan och kura en stund. Vi hann dock inte ligga där mer än några minter innan Dennis ville äta och strax efter det tyckte han att vi skulle ta oss ett bad, så det fick bli så.
Eftersom vi idag skulle upp tidigt för att gå till skolan hann vi inte göra så mycket mer. Såhär i efterhand gör det ingenting eftersom vi ändå bor under samma tak. Vi har all tid i världen att spendera tid tillsammans. ♥
Det känns skönt att han äntligen är hemma då jag har saknat honom något enormt. Det är alltid tomt och tråkigt utan honom, så denna helg har varit jobbig. Dock inte lika jobbig som innan vi flyttade ihop. Då visste man nämligen inte när man skulle ses igen samt att det då gick längre perioder emellan gångerna man sågs. Nu handlade det tack och lov endast om en helg, men ändå. Jag trivs så bra i hans sällskap.
Det första vi gjorde efter att han tagit av sig skorna var att lägga oss på soffan och kura en stund. Vi hann dock inte ligga där mer än några minter innan Dennis ville äta och strax efter det tyckte han att vi skulle ta oss ett bad, så det fick bli så.
Eftersom vi idag skulle upp tidigt för att gå till skolan hann vi inte göra så mycket mer. Såhär i efterhand gör det ingenting eftersom vi ändå bor under samma tak. Vi har all tid i världen att spendera tid tillsammans. ♥
Det känns skönt att han äntligen är hemma då jag har saknat honom något enormt. Det är alltid tomt och tråkigt utan honom, så denna helg har varit jobbig. Dock inte lika jobbig som innan vi flyttade ihop. Då visste man nämligen inte när man skulle ses igen samt att det då gick längre perioder emellan gångerna man sågs. Nu handlade det tack och lov endast om en helg, men ändå. Jag trivs så bra i hans sällskap.
Vår 1-årsdag
Publicerat den
Som Ni redan vet började dagen med att vi båda var i skolan. Dennis hade vanliga lektioner medan jag hade livräddning, som för övrigt gick bra. Jag slutade 30 min före honom, men stannade kvar och väntade då vi skulle gå till banken och sätta in pengar på mitt konto - så att han vet hur det går till.
Efter att vi var klara vid banken gick vi raka vägen hem. Där fördrev vi enbart tiden tills det var dags att dra sig ner mot stan för att kolla på filmen - Min låtsasfru. Trots att den var 2 h lång önskade både Dennis och jag att det skulle finnas med en scen. Vad den skulle handla om tänker jag inte berätta då många av Er säkerligen inte har sett den eftersom det var premiär i förrgår. Filmen var iaf bra och vi var båda nöjda med valet.
Dum som jag är köpte med mig en påse godis som jag såhär i efterhand ångrar. För det första så var det inte gott och för det andra så kändes det onödigt. Onödigt att slösa bort pengar på någonting som man egentligen inte vill ha, enbart för att det är lättillgängligt. I förrgår funderade jag på om jag inte skulle ta med mig såna här chipsskruvar istället och såhär i efterhand känns det som att det hade varit så mycket bättre även om det kanske inte heller är så bra.
Anledningen till att jag ibland ångrar mig när jag har köpt godis beror inte på att jag enbart är rädd för att gå upp i vikt (eftersom jag så gott som kan äta hur mycket godis som helst utan att lägga på mig någonting), utan för att jag är rädd för att mina tänder ska ta skada. Jag är nämligen född med svagare emalj än normalt/vanligt och jag måste därför vara försiktig. Nu har jag trots min svaghet för sötsaker aldrig haft några hål osv, så tänderna har klarat sig bra ändå. Det skadar dock inte att vara försiktig, så jag ska försöka mitt yttersta för att hålla mig borta från framförallt godis, läsk och lättdryck (eftersom jag dricker det så ofta).
Denna gång är jag otroligt motiverad att lyckas då en av mina största farhågor är att bli fet - att gå upp i vikt överhuvudtaget. Inte över 60 kg. Jag vägrar! Så nu tänker jag bestraffa mig själv de gånger som jag skulle bryta mot detta, om jag nu gör det vill säga. Jag ska försöka att inte göra det såklart.
Nog pratat om detta. Filmen var som sagt bra och på vägen hem försökte jag att ta ett par kort, men Dennis var inte särskilt sammarbetsvillig då han inte förstod vitsen med att ta kort ute. Varför kunde vi inte ta en drös hemma istället? Jag lyckades få två stycken bilder precis utanför salongen iaf och ett par hemma, men de flesta såg ut som skräp. Min kamera suger, alltså! Lägger på ljus så att jag ser likblek ut osv. Jag måste seriöst ha en ny. Jag tjatar om det ofta, men den är värdelös.
Då vi inte hade några pengar till buss fick vi gå hem, vilket var uppfriskande och trevligt. Det var inte särskilt kallt heller, så man behövde inte gå och frysa.
När vi kom hem sade Dennis att han var trött och eftersom det brukar ta mig en stund att blogga orkade jag inte sitta uppe, så jag borstade tänderna samt tvättade bort sminket och lade mig i sängen bredvid honom. Sedan somnade vi efter en stund och som jag tidigare nämnt så är jag idag pigg då jag lyckades sova. Wiho!
Trots att dagen inte var särskilt händelserik tyckte jag ändå att den var bra. Synd bara att vi inte hade råd med våra andra planer, men vi får ta det en annan gång när plånboken tillåter.
6 dagar kvar
Publicerat den
När jag loggade in på facebook denna morgon möttes jag av detta ↑ Tänk att det redan har gått 1 år. Det hittills bästa året i mitt liv och jag hoppas att framtiden ser lika ljus ut för oss. Jag älskar dig, gubben. ♥
Tack, gubben.
Publicerat den
När Dennis kom hem från skolan hade han med sig en ask Aladdin samt ett kort till mig. Jag hade en svag aning om att han skulle köpa någonting, så det var väl tur att jag bestämde mig för att köpa någonting till honom också så att han inte blev utan.
Vi har precis blivit klara med maten och jag har ätit en bit tårta också. Det är trots allt alla hjärtans dag, så jag tyckte att vi kunde få unna oss en tårta. Får se hur många dagar det tar oss att äta upp den.
Tack så mycket för chokladen och kortet, älskling. ♥
Vi har precis blivit klara med maten och jag har ätit en bit tårta också. Det är trots allt alla hjärtans dag, så jag tyckte att vi kunde få unna oss en tårta. Får se hur många dagar det tar oss att äta upp den.
Tack så mycket för chokladen och kortet, älskling. ♥
Alla hjärtans dag
Publicerat den
Det hade känts så fel att låta honom gå utan. Ungefär som att låta bli att köpa julklappar till sina nära och kära. Jag tog därför en sväng till Ica för en stund sedan och i påsen med mig hem låg en nalle, en operatårta, choklad och en bukett med vita rosor. Anledningen till att det fick bli vita berodde på att de röda såg så skabbiga ut, så jag valde vitt istället. Jättefina.
Dennis kommer hem om ca 2 h och jag har då planerat att vi ska äta hemmagjord potatisgratäng med kokkorv (i brist på annat) och grekisk sallad. Jag glömde dock att köpa majs, så vi måste svänga förbi Ica och köpa det. Annars är salladen inget god. Det ska vara sallad, gurka, tomat, majs och dressing. Mums!
Vi får se vad han säger när han kommer hem, men jag är övertygad om att han kommer att säga:"Men, gumman da! Inte behövde du köpa någonting". Så säger han alltid när han får någonting av mig. *höhö*
Dennis ♥
Publicerat den
Mitt lilla charmtroll
Publicerat den
Tänk vad tiden går ♥
Publicerat den
Anledningen till att jag postade fotot var för att jag ville dela med mig av det då jag tyckte att det var så oroligt fint. Många kanske tycker att bilden inte är särskilt märkvärdig, men jag är väldigt nöjd med den och ville därför visa den för andra. Kommentarerna struntade jag fullkomligt i och till en början reflekterade jag inte så mycket över Dennis kommentar eftersom han (som Ni vet) är/var -93:a.
Det var även i samma veva som jag träffade Niklas. Dock med en annan bild, som idag är borttagen pga. att den blev anmäld. Det var inte förrän det började gå dåligt med honom som jag började att prata ordentligt med Dennis. Till en början pratade vi endast om piercingar och sedan om vardagliga saker, så det var "tack vare" Niklas ointresse för mig som ledde mig i armarna på Dennis.
Till en början var jag själv inte medveten om att jag hade känslor för honom, utan det var inte förrän den 6/2 som jag upptäckte det. Sara och jag skulle nämligen till SOLO för att fira våra födelsedagar i efterskott. Hon hade på skoj frågat efter hans mobilnummer och mitt svar blev då:"NEJ! HAN ÄR MIN!". Det bara kom, rakt upp och ned. Efter det började jag tänka och jag insåg då att det fanns någonting där. Dagen efter berättade jag det för honom och jag fick då veta att känslorna var besvarade. Resten har Ni fått veta under resans gång, så mer behöver jag inte säga.
Aldrig trodde jag att jag skulle hitta någon bara genom att ladda upp en bild på mig. Det var inte syftet, så jag blev glatt överraskad och jag är glad över att det har gått så otroligt bra för oss. Jag hoppas givetvis att det kommer att fortsätta så. ♥
Tänk att det har gått ett helt år sedan du "upptäckte" mig här på Bilddagboken - tack vare att jag lade upp denna bild i iFokus (som nu heter Siimii).
Anledningen till att jag ville dela med mig av bilden berodde på att jag tyckte att den blev så grymt fin och jag ville därför dela med mig av den. Aldrig trodde jag att uppladdningen skulle leda till att jag träffade någon. Jag är dock glad över att jag gjorde det. ♥
Om 7 ½ vecka har vi redan varit tillsammans i 1 år. Det har hittills varit det bästa året någonsin och jag hoppas att framtiden ser lika ljus ut för oss. ♥ Jag älskar dig och gör allt för dig. Allt för oss.
Tack för att du finns. För att du är den du är och för att du låter mig vara en del av ditt liv.
Anledningen till att jag ville dela med mig av bilden berodde på att jag tyckte att den blev så grymt fin och jag ville därför dela med mig av den. Aldrig trodde jag att uppladdningen skulle leda till att jag träffade någon. Jag är dock glad över att jag gjorde det. ♥
Om 7 ½ vecka har vi redan varit tillsammans i 1 år. Det har hittills varit det bästa året någonsin och jag hoppas att framtiden ser lika ljus ut för oss. ♥ Jag älskar dig och gör allt för dig. Allt för oss.
Tack för att du finns. För att du är den du är och för att du låter mig vara en del av ditt liv.
