Losing you
Publicerat den

Det har varit en väldigt känslosam vecka - av många anledningar. Det som har varit absolut jobbigast är tanken på att relationen till Dennis sakta, men säkert kommer att rinna ut i sanden. Han skall (som vi misstänkte) bosätta sig hos sina föräldrar inom kort, vilket innebär att vi med största sannolikhet aldrig kommer att se varandra igen. Det var därför svårt att hålla tillbaka tårarna när vi sågs för sista gången under gårdagen - han förhandsbokade ett spel när vi fortfarande var tillsammans och eftersom det inte hann komma innan han flyttade fick jag lov att överräcka det. Det slutade olyckligtvis med att jag, efter att ha haft lektion i en halvtimme, tvingades att fly ut till toaletterna. Ville inte att de i min omgivning skulle behöva oroa sig samt störas av allt snyftande. Hur roligt är det med en klasskamrat som bölar som en stucken gris, liksom?

Anledningen till att jag blev tvungen att gå ifrån lektionen berodde på att vi, efter att ha sagt hejdå, sms:ade en stund. Dennis upptäckte nämligen att allting inte stod rätt till och vi diskuterade då vad det var som upprörde mig. Kan säga som så att det känns förjävligt att det skall behöva sluta såhär i och med att vi trivs så fruktansvärt bra tillsammans. Vi hade, trots dålig prioritering, ett väldigt bra förhållande. Vi bråkade t.ex. aldrig, utan vi kunde (om vi var oense) diskutera saker och ting som vuxna människor - d.v.s. lugnt och sansat. De enda uppenbara bristerna var att vi inte avsatte tillräckligt med tid till/för varandra (mycket pga. studierna) samt att kommunikationen inte var den bästa. Vi hade, med största sannolikhet, fortfarande varit tillsammans om vi bara tagit oss tid att verkligen arbeta på kommunikationen - som var i störst behov av en förändring.

Separationen grundade sig i att vi inte var helt ense när det kom till att bilda familj (fanns givetvis fler bakomliggande orsaker, men denna vägde tyngst i mina ögon) - barn betyder som Ni vet väldigt mycket för mig. Det visade sig dock att Dennis kunde tänka sig att komma till skott efter att vi blivit klara med skolan. Hade han bara förklarat det tidigare
(kommunikation!) så hade situtationen som sagt varit annorlunda. Det var det som gjorde att bägaren rann över fullständigt.



Anonym

Du tycker inte ditt ex hade en viss poäng i att det är bra att ha en färdig utbildning innan man skaffar barn?



URL:




Ni får gärna kommentera, men tänk då på vad det är Ni skriver. Påhopp och nedlåtande kommentarer görs inget besvär utan raderas omedelbart!


NAMN
 

MAIL


URL





Spara?