Going forward? Yeah, right!
Publicerat den
Mamma kommer att ge oss lite pengar imorgon, vilket är jättesnällt av henne. Vi kommer att använda de pengarna till mat eftersom det är viktigast just nu. Sen måste vi lista ut hur vi ska kunna betala resterande räkningar utöver hyran. Det ordnar sig på något sätt, men frågan är bara hur.
Det händer heller ingenting på polisfronten. Mitt vittne säger att hon inte tänker ställa upp för mig och den 20/7 ringde hon till mig kl.00:43 för att fråga om jag strukit henne ur anmälan. För det första så ringer man inte till någon så sent. Man kan vänta tills nästa dag. Det är respektlöst att ringa vid den tiden. Tur för henne var vi vakna, men tänk om vi kunde ha legat och sovit? Då hade hon fått en rejäl utskällning. Hon bad mig att ringa upp, men eftersom jag inte hade några pengar så var ju inte det så lätt. Jag hade inte ringt henne om jag hade pengar iaf. Varför ska jag prata med henne? Henne kan man inte lita på iaf.
Polisen har heller inte hört av sig. Inspektören som jag var på förhör hos var på semester och kom tillbaka den 20/7 (det var därför mitt vittne ringde). Jag har ingen aning om hur det går med utredningen då vi inte har pratat på ett tag. Fallet kan ju inte vara så allvarligt med tanke på att det är sju månader sedan jag gjorde anmälan. Jag hoppas att det händer någonting snart så att man har det ur världen. Jag orkar inte gå och vänta på att det ska hända någonting.
"förlåt" mig
Publicerat den
Jag vet inte vad det var för kön på Kim, men min magkänsla säger att det var en flicka. Jag önskade mig även en dotter. Sedan betecknar man människan som en "hon". Då känns det mest neutralt att säga hon till Kim.
Förlåt da så himla mycket för att man gör misstag i livet. Förlåt för att man lyckades öppna ögonen och se att man gjort någonting av fel anledning. Ni är väl inte så perfekta heller? Ni kan väl attackera alla andra som gjort samma ingrepp som mig? Nej, alla har någonting emot just mig. Gud vad livet är roligt!
Kommande
Publicerat den
Falling apart
Publicerat den
Jag har sökt 5st nya jobb sen vi var hos socialen: Glitter i Växjö, heltidsjobb på Siba i Växjö, deltivdsjobb på Siba i Växjö, McDonalds i baronens köpcentrum i Kalmar, McDonalds i Giraffens köpcentrum i Kalmar. Jag hoppas att jag får något av de jobbet. De kanske inte är så välbetalda, men alla inkomster är välkomna just nu. Vi behöver bara 3000kr till i månaden för att klara oss.
Allting känns så jobbigt och vad jag än gör och hur mycket jag än anstränger mig så går allting åt helvete. Ibland orkar jag fan inte leva längre!
ÄNTLIGEN!
Publicerat den
Idag ringde jag till socialen i Smedjebacken och frågade om råd. Tjejen jag pratade med sa att när man flyttar från en kommun till en annan är det hemkommunen (i det här fallet, Smedjebacken) som ska stå för första månaden. Sedan går det över till kommunen man flyttat till. Alltså får vi pengar från soc i Smedjebacken den här månaden. Jag berättade om situationen. Varför jag inte kunde flytta tillbaka, vad socialens motivering till avslag var osv. Hon sa att de har ingen rätt att neka, speciellt inte när situationer ser ut som den gör. Om jag inte VILL och dessutom inte KAN flytta tillbaka kan de inte neka. De kan inte tvinga mig att flytta tillbaka med tanke på vad jag blivit utsatt för hemma. Vi ska därför skicka in lite papper till soc i Smedjebacken, så får vi pengar så fort som möjligt =) Nu kan jag iaf pusta ut ett tag. När vi fått pengar från SMB behöver vi bara få pengar från soc i Nybro en månad. Sen kan vi försörja oss själva då jag får samma ersättning som Björn får. Sen börjar han plugga i oktober och får ut ca 7500 kr/mån.
.....
Publicerat den
Granskning
Publicerat den
"Om de får avslag på ansökan har de möjlighet att få låna pengar av deras respektive föräldrar". Jag sa att jag eventuellt kunde låna av min farmor om det blev kris. Sen när blev en farmor en förälder? Tillgångar till lån från Björns föräldrar finns inte då de har problem att försörja resterande familj på 4st personer.
"Louise har inte tagit kontakt med läkare för sjukskrivning i anslutning till att hon kände att hon inte kunde fullfölja anställningen utan avvaktat med att få tid till läkare under flera veckor" Jag kontaktade läkare under lunchrast på provanställningen, fredagen den 5/6. Tid i slutet av juni var den tidigaste tiden jag kunde få. "
Om Björn hade valt att bo kvar hos sina föräldrar hade han idag varit självförsörjande." Man är inte självförsörjande om man bor hos sina föräldrar. Björns föräldrar hade dessutom inte råd att ha kvar honom i huset. Ska han då behöva bo på gatan?
"Louise har utan vidare planering för sin försörjning valt att flytta från föräldrarna i Smedjebacken till Nybro." Jag har sökt 27st arbeten sen maj och vi flyttade till lägenheten den 16/6.
I en bilaga som vi har fått står det: "Det ekonomiska biståndets roll är att fungera som ett yttersta skyddsnät för människor som har tillfälliga försörjningssvårigheter. Enligt 4 kap 1§ SoL är det endast den som inte själv kan tillgodose sina behöv eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt som har rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde har i första hand ett eget ansvar för sitt liv. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter till sin försörjning. Det viktigaste sättet att själv tillgodose sitt behov är genom inkomst från arbete. Detta innebär bl.a. att en person som är arbetslös och kan arbeta är skyldig att söka arbete innan rätt till ekonomiskt bistånd träder in. Andra sätt att bidra till sin försörjning kan vara att använda sig av banktillgodohavanden samt lätt realiserbara tillgångar, som genom att säljas helt eller delvis kan tillgodose behoven."
Det roliga är beskrivningen stämmer in på oss, men vi får avslag trots det. Vi kan inte tillgodose de behov vi har och vi kan inte få dem tillgodosedda på annat sätt. Vi har båda sökt jobb och Björn har även hört av sig till en butik för en eventuell praktikplats. Björn kan jobba, det kan inte jag. Jag har varit hos läkare, men de säger olika saker. Jag ska därför börja med rehabilitering, men de vill inte bidra så att jag kan göra det. Får jag inte börja med rehabilitering kommer jag inte kunna jobba. Vi har ingenting på banken och vi har inga tillgångar som vi kan sälja.
Det känns nästan som att allt det här är ett enda stort skämt. Vi kommer definitivt att överklaga. Såhär ska det inte behöva vara. Jag ska alltså bo i Smedjebacken och riskera att samma sak händer igen och Björn ska bo i en skrubb i 3:an med 4st andra personer. Det fungerar inte så. Vi lever på 3082 kr/mån och det räcker ingenstans. Vi har råd att bo i lägenheten, men vi kan inte äta, inte städa, vi har trasiga skor och inga kläder som värmer. Vi har ingen telefon och inget bredband, så varje gång vi måste ringa eller använda dator måste vi gå till Björns föräldrar.
Jag tycker inte att Björn ska behöva flytta ut för att jag ska bli berättigad bidrag. Visst, han får pengar från försäkringskassan, men jag tycker inte att han ska behöva bo i en skrubb på 5 kvm. Problemet ligger hos mig, men de skulle säkert avslå ansökan om bidrag om Björn flyttade ut och jag ansökte själv. De tycker att jag ska flytta tillbaka till Smedjebacken och få hjälp därifrån, men jag ser inte att deras hjälp är till någon fördel. De skulle bara erbjuda en lägenhet i SMB, vilket inte är aktuellt för mig. Jag ska inte tillbaka dit.
F*cking j*vla samhälle!!
Publicerat den
Då har man fått besked från socialen och det blev inte som vi hade tänkt oss. Vår inkomst per månad är max 3082 kr, men trots detta nekade de oss bidrag. Deras motivering var att vi har försatt oss i den här situationen själva. De påstår alltså att det hade varit bättre för oss om vi bott kvar hos våra föräldrar istället för att ha flyttat ihop. De vet om det här med R, men de sa att när man blivit misshandlad ska man ta kontakt med socialen. Hur FAN ska jag kunna veta det? Jag trodde att det räckte med att man kontaktade polisen, men nej da. Då ska man kontakta socialen också. När och hur fan skulle jag kunna få den informationen? De menar alltså då att jag skulle ha bott kvar i Smedjebacken trots att jag blivit hotad och misshandlad. Glöm det! Det hade inte spelat någon roll om socialen i Smedjebacken hade hjälpt mig att få en lägenhet. Det är alldeles för nära R! Det hade inte spelat någon roll om jag fått en lägenhet där, jag hade ändå sprungit in i honom.
Sen klagade de på att jag avslutade mig provanställning pga. knäna. De säger att jag inte gjorde någonting för att få ett sjukintyg förrän flera veckor efter avslutad provanställning. Jag bokade faktiskt tid hos TVÅ stycken läkare under min provanställning. Så de kan inte komma och säga att jag inte har gjort någonting för att det ska bli bättre. Vi var till socialen den 22/6 och jag hade inte tid hos läkaren förrän den 26/6 och den 30/6. Jag bokade tid långt före det. Jag bokade första läkarbesöket den 5/6 och det andra den 8/6.
De har skrivit så mycket fel i avslagsblanketten så jag blir illamående. Det står att om Björn hade bott kvar hos sina föräldrar så hade han varit självförsörjande, men bor man hos sina föräldrar så är man för fan inte självförsörjande! Då lever man ju på sina föräldrar. Sen står det att jag inte har gjort någonting för att få en inkomst. Jag sökte och fick jobb, men klarade inte av det. Då har jag tydligen inte gjort någonting för att förbättra situationen. Jag blir så förbannad. Snacka om att ha höga krav. Att jag blivit misshandlad och hotad räcker inte för att få bidrag så att jag kan bo på en annan ort och känna mig trygg. Då ska jag tydligen bo kvar i Smedjebacken och vara rädd dygnet runt. Hur hälsosamt är det på en skala?
Vi har därför pratat med en journalist, för såhär ska det fan inte behöva vara! Ska man behöva dö för att få socialbidrag?
