Hate
Publicerat den
Jag förstår inte varför jag ska behöva ta skit för det som har hänt. Efter allt som har varit så anses jag vara boven i dramat. Enligt några i hans familj så är jag ingen bra människa. Att jag bara ljuger och ställer till det för andra. Jag kan inte förstå varför folk ser ner på mig. Jag vet att jag inte har gjort någonting fel och jag förstår inte hur de kan blunda för en sån här sak. Det spelar ingen roll hur situationen ser ut idag. Det ändrar inte på det som har varit.
Jag tycker att det är dags att hans familj öppnar ögonen och inser sanningen. De vet att jag inte har gjort någonting fel. Att det är han som har handlat orätt. Jag kan inte förstå hur de kan försvara det han har gjort. Skulle mina son misshandla sin flickvän så skulle jag kasta ut honom på gatan och låta vildhundar äta upp honom. Det är klart att man bryr sig om sina barn, men jag skulle aldrig förlåta min son om han hade skadat sin flickvän.
Han har försökt att övertyga mig om att han har blivit en bättre människa. Jag trodde först att han hade blivit det till viss del, men nu ser jag att han inte har ändrat sig ett smack. När vi har pratat så har han försökt att vara snäll och förstående, men samtidigt försökt att pressa mig att välja honom och när det inte blev så så blev han förbannad och irriterad. Han sa att jag bara lekt med honom, vilket jag inte har gjort. Jag lovade honon aldrig någonting och det vet han. När han fick veta att jag skulle träffa Björn så blev han först sårad och när jag berättade anledningen till att jag valde Björn framför honom så blev han förbannad och hittade på en massa falsk fakta om mig, precis som tidigare.
Vi kan ta ett ex. I mitten av juni-08 satt han på Psyk i Säter. När han var där så gjorde de en utvärdering av honom och skrev sedan en journal om varför han var där. Då hade han sagt att vi hade bråkat vilket vi inte hade gjort. Jag hade stått och lagat tunnpannkakor och när den första misslyckades pga. för lite smet valde jag att kasta den. Han kom in i köket och såg den slängda pannkakan och sa då till mig irriterat att han hade kunnat äta upp den. Då sa jag att jag inte visste om det. Att han hade kunnat säga det lite tidigare. Då tog han tag i min hals, lyfte upp mig mot köksdörren (ca 20cm från marken), dunkade huvudet i dörren, slängde mig på golvet och sparkade på mig. Det är fan inte att bråka! Sådär kunde det se ut flera gånger i veckan. Han kokade över pga. småsaker. Saker som var lika obetydliga som en fjärt i rymden. Det var ingenting att bry sig om, men ändå så blev han rasande och tog ut det på mig.
Den karl behöver hjälp och jag vet att när en sån här sak har hänt så tar det längre tid än 5 månader att bli bra. Det som har varit kommer alltid att sitta i. Både för mig och för honom. Han kommer alltid att ha ett hemskt humör, vare sig han vill det eller inte. Han kanske inte tror det nu, men han kommer alltid innerst inne att vara samma gamla person. Han kommer att behöva flera år av behandling och terapi. Jag går själv till psykolog och känner att jag kommer att behöva hjälp ett tag till. Man glömmer inte en sån här sak bara sådär.
Ingen förtjänar ett sånt här öde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag förstår inte hur någon kan gå och säga att jag fick skylla mig själv. Det är inte jag som har handlat fel, det är han. Man behandlar inte en annan människa på det här sättet, speciellt inte någon som man påstår sig älska. Han kan inte ha älskat mig en sekund. Ibland undrar jag vad jag var för honom. Sällskap? Hembiträde? Jag kommer nog aldrig att få svar på den frågan. Jag kan inte säga mer än att han inte älskade mig för fem öre, för då gör man inte såhär mot någon.
Jag vet långt in i mitt hjärta att jag inte har gjort någonting fel och det är inte mitt fel att detta har hänt. Jag har inte gjort någonting för att "förtjäna" det här. Jag förtjänar att vara lycklig och jag vet att jag en dag kommer att bli det. Jag måste först inse att alla inte är ute efter att såra eller göra mig illa. Det finns de som vill mig väl. De som vill ta hand om mig. Som bryr sig om mig.
Jag tänker inte ta på mig skulden för detta, för den enda som har handlat fel är han.
Jag tycker att det är dags att hans familj öppnar ögonen och inser sanningen. De vet att jag inte har gjort någonting fel. Att det är han som har handlat orätt. Jag kan inte förstå hur de kan försvara det han har gjort. Skulle mina son misshandla sin flickvän så skulle jag kasta ut honom på gatan och låta vildhundar äta upp honom. Det är klart att man bryr sig om sina barn, men jag skulle aldrig förlåta min son om han hade skadat sin flickvän.
Han har försökt att övertyga mig om att han har blivit en bättre människa. Jag trodde först att han hade blivit det till viss del, men nu ser jag att han inte har ändrat sig ett smack. När vi har pratat så har han försökt att vara snäll och förstående, men samtidigt försökt att pressa mig att välja honom och när det inte blev så så blev han förbannad och irriterad. Han sa att jag bara lekt med honom, vilket jag inte har gjort. Jag lovade honon aldrig någonting och det vet han. När han fick veta att jag skulle träffa Björn så blev han först sårad och när jag berättade anledningen till att jag valde Björn framför honom så blev han förbannad och hittade på en massa falsk fakta om mig, precis som tidigare.
Vi kan ta ett ex. I mitten av juni-08 satt han på Psyk i Säter. När han var där så gjorde de en utvärdering av honom och skrev sedan en journal om varför han var där. Då hade han sagt att vi hade bråkat vilket vi inte hade gjort. Jag hade stått och lagat tunnpannkakor och när den första misslyckades pga. för lite smet valde jag att kasta den. Han kom in i köket och såg den slängda pannkakan och sa då till mig irriterat att han hade kunnat äta upp den. Då sa jag att jag inte visste om det. Att han hade kunnat säga det lite tidigare. Då tog han tag i min hals, lyfte upp mig mot köksdörren (ca 20cm från marken), dunkade huvudet i dörren, slängde mig på golvet och sparkade på mig. Det är fan inte att bråka! Sådär kunde det se ut flera gånger i veckan. Han kokade över pga. småsaker. Saker som var lika obetydliga som en fjärt i rymden. Det var ingenting att bry sig om, men ändå så blev han rasande och tog ut det på mig.
Den karl behöver hjälp och jag vet att när en sån här sak har hänt så tar det längre tid än 5 månader att bli bra. Det som har varit kommer alltid att sitta i. Både för mig och för honom. Han kommer alltid att ha ett hemskt humör, vare sig han vill det eller inte. Han kanske inte tror det nu, men han kommer alltid innerst inne att vara samma gamla person. Han kommer att behöva flera år av behandling och terapi. Jag går själv till psykolog och känner att jag kommer att behöva hjälp ett tag till. Man glömmer inte en sån här sak bara sådär.
Ingen förtjänar ett sånt här öde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag förstår inte hur någon kan gå och säga att jag fick skylla mig själv. Det är inte jag som har handlat fel, det är han. Man behandlar inte en annan människa på det här sättet, speciellt inte någon som man påstår sig älska. Han kan inte ha älskat mig en sekund. Ibland undrar jag vad jag var för honom. Sällskap? Hembiträde? Jag kommer nog aldrig att få svar på den frågan. Jag kan inte säga mer än att han inte älskade mig för fem öre, för då gör man inte såhär mot någon.
Jag vet långt in i mitt hjärta att jag inte har gjort någonting fel och det är inte mitt fel att detta har hänt. Jag har inte gjort någonting för att "förtjäna" det här. Jag förtjänar att vara lycklig och jag vet att jag en dag kommer att bli det. Jag måste först inse att alla inte är ute efter att såra eller göra mig illa. Det finns de som vill mig väl. De som vill ta hand om mig. Som bryr sig om mig.
Jag tänker inte ta på mig skulden för detta, för den enda som har handlat fel är han.
Stop bothering me
Publicerat den
R, det spelar ingen roll hur mycket du än försöker att övertala mig. Hur mycket du än bönar och ber. Jag kommer aldrig att gå tillbaka till dig. Du hade din chans och du sumpade den totalt.Jag förstår inte hur du kan tro att det kommer att bli vi igen. Jag kanske gav dig för höga förhoppningar när jag skrev till dig och träffade dig. Det var inte tänkt att det skulle bli så. Meningen var att vi skulle kunna vara vänner trots det som hänt. Glömma det som har varit. Jag planerade aldrig mer än så.
Du säger att du idag är en bättre människa, men för mig spelar det ingen roll. Det var du som ställde till allting från början och du får faktiskt ta konsekvenserna för det. Det spelar ingen roll om du idag är en bättre människa. För mig kommer du alltid att vara samma gamla kille som tar till våld så fort han inte vet hur han ska agera. Du påstår att jag är och var ditt allt, men det är bara skitsnack för då hade du aldrig behandlat mig som du gjorde. Ingen förtjänar att utstå något så hemskt. Jag önskar inte ens min värsta fiende det ödet. Alla förtjänar att vara lyckliga.
Det är dags för dig att släppa taget om mig och gå vidare. Jag har hittat någon som jag vill vara med och det får du faktiskt acceptera. Du måste inse att jag lever mitt eget liv och att du inte har en plats i det. Du måste släppa taget om mig någon gång. Du kan inte hålla på att tråna efter mig hela livet. Det är bara jobbigt för oss båda. Jag vill kunna leva ett liv i lugn och ro, med en kille som behandlar mig som en människa. Inte som ett objekt. Jag har ett hjärta. Tycker det är synd att folk vägrar se det ibland.
Här finns det ingenting att hämta. Det är dags att du går vidare med ditt liv. Jag kommer aldrig att bli en del av det igen. Det är dags att du går vidare med ditt och jag med mitt. På skilda håll.
Du säger att du idag är en bättre människa, men för mig spelar det ingen roll. Det var du som ställde till allting från början och du får faktiskt ta konsekvenserna för det. Det spelar ingen roll om du idag är en bättre människa. För mig kommer du alltid att vara samma gamla kille som tar till våld så fort han inte vet hur han ska agera. Du påstår att jag är och var ditt allt, men det är bara skitsnack för då hade du aldrig behandlat mig som du gjorde. Ingen förtjänar att utstå något så hemskt. Jag önskar inte ens min värsta fiende det ödet. Alla förtjänar att vara lyckliga.
Det är dags för dig att släppa taget om mig och gå vidare. Jag har hittat någon som jag vill vara med och det får du faktiskt acceptera. Du måste inse att jag lever mitt eget liv och att du inte har en plats i det. Du måste släppa taget om mig någon gång. Du kan inte hålla på att tråna efter mig hela livet. Det är bara jobbigt för oss båda. Jag vill kunna leva ett liv i lugn och ro, med en kille som behandlar mig som en människa. Inte som ett objekt. Jag har ett hjärta. Tycker det är synd att folk vägrar se det ibland.
Här finns det ingenting att hämta. Det är dags att du går vidare med ditt liv. Jag kommer aldrig att bli en del av det igen. Det är dags att du går vidare med ditt och jag med mitt. På skilda håll.
Reunion
Publicerat den
Efter vårat samtal i torsdags så bestämde vi oss för att träffas, så vi gjorde det i fredags. Vi hade bestämt att vi skulle träffas kl.18:30, men han kom inte förrän vid 19. Han hade med sig en KalleAnka-pocket som min lillebror glömt hos oss när vi bodde ihop. Sen drog han fram 10st röda rosor ur jackan och gav dem till mig. Snacka om att jag blev chockad och rörd. Han har tidigare gett mig blommor, men aldrig rosor. Tyckte att det var jättesnällt av honom. ♥
Vi satt och pratade lite om det som har varit och varför det blev som det blev. Han sa att han inte hade hunnit hitta sig själv innan vi blev tillsammans. Innan mig så hade han aldrig haft ett seriöst förhållande, så det var en stor förändring i hans vardag att faktiskt ha någon som ville så mycket mer än att bara vara tillsammans.
Han säger att han är ledsen och att han nu har fått den hjälp han så länge behövt. Att han har förändrats och är som en ny människa. Jag märkte att han är mycket gladare och att han är mer avslappnad än vad han tidigare har varit. Jag kan se det i hans ögon. De lyser på något sätt. Det är så svårt att förklara, men jag har sett framsteg hos honom tidigare så jag vet att han kan förändras och bli bättre bara han vill. Det är många som har sett hans förändring och som nu tror på att han faktiskt har blivit bättre. Min familj vägrar dock tro på det. De säger att han alltid kommer att vara samma gamla kille som behandlar folk illa. Jag vill inte tro på det.
De säger att om jag blir tillsammans med honom igen så kommer de att säga upp kontakten med mig direkt. Då är jag inte längre välkommen hos dem. Aldrig. Det sätter mig i en jobbig sist eftersom jag fortfarande känner någonting för honom. Det är svårt att undkomma det efter allt man gått igenom. Hela vårat förhållande bestod ju inte bara av skit. Vi hade ju helt underbara stunder tillsammans också. Det första halvåret går inte att beskriva i ord. Det är en tid som jag aldrig glömmer.
Jag tror att det hade varit lättare att komma över honom om det inte vore för att vi var förlovade och skulle ha barn. Det är dock någonting som jag får försöka att inte tänka på. Det är klart att jag kommer att förlova mig och skaffa barn en dag framöver. Därför måste jag sluta tänka som jag gör. Jag kan inte utsätta mig för någonting igen. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Jag kommer alltid att leva i det som var. Det kommer aldrig att bli så bra som det första halvåret.
Jag är en person som alltid har tagit risker, men jag vet inte om jag kan göra det igen. Är det en risk eller är det en chans? Jag måste bara sluta tänka som jag gör. Även om vi hade bra stunder så måste jag se till helheten. Han behandlade mig illa och det spelar ingen roll om han har fått hjälp och blivit en bättre människa. Det förändrar inte det han har gjort. Jag förstår inte hur jag kan ha några som helst känslor kvar för honom. Jag har insett att jag har väldigt lätt för att förlåta. Det är någonting som jag borde jobba på.
Jag ska försöka att inte tänka på det så mycket. Jag måste släppa det. Jag vill inte riskera att det blir som förut. Nu måste jag försöka att glömma det och koncentrera mig på det som är viktigt. Jag har mycket att tänka på och mycket som jag måste ta itu med. Saker som är viktigare än kärlek och känslor. Det handlar om mitt liv!
Jag får alltid panik om flera killar tycker om mig samtidigt, speciellt om jag haft en bakgrund med någon av de tidigare. Då tvekar jag och blir orolig. Det får inte hända igen. Jag måste ta reda på vad det är jag vill och vad som känns bäst för mig. Jag måste få göra det som känns bra för mig. Det fungerar aldrig annars. Det är mitt liv och jag måste själv kunna avgöra vad som är bäst för mig. Just nu vet jag inte det, men en dag kommer jag att få veta. Jag vill inte ta fel beslut ännu en gång.
Jag vet att jag kommer att få mycket skit för detta, men det är en smäll jag får ta. Jag ska göra mitt bästa för att sluta tänka på detta och verkligen gå vidare. Hjälp mig.
Svek
Publicerat den
När jag trodde att saker och ting inte kunde bli värre så hade jag fel. Nu kommer saker och ting att falla i bitar eftersom mitt starkaste vittne har bestämt sig för att hon inte vill vittna längre. Hennes anledning är att hon fått barn och nu har en familj att ta hand om. Hon säger att familjen går först. Hon vill alltså inte ställa upp för sin bästa vän som blev misshandlad i 1 år av en man hon trodde att hon älskade. Jag trodde att hon skulle ställa upp för mig eftersom hon själv har blivit misshandlad och vet vilket helvete det är, men jag hade visst fel. Hon har själv växt upp med honom och vet vilket hemskt humör han har. Hon har hört och sett när han har behandlat mig illa och lovade att ställa upp för mig vad som än hände.
Jag har full förståelse för att familjen betyder mycket för henne, men jag tycker inte att hon ska stänga mig ute när jag behöver henne. Hon har alltid ställt upp för mig, men sen hon fick barn så finns hon inte där för mig längre. Jag vet att barn tar upp större delen av ens tid, men jag tycker att det är fel att låsa in sig och strunta i sina vänner. Om det är så man blir när man skaffar barn så tänker jag gå barnlös hela livet, för jag tänker aldrig svika mina vänner. Skulle hon varit i min situation så hade jag självklart ställt upp för henne, utan tvekan. Vi är dock olika och det är ingenting vi kan ändra på.
Jag har nu tappat hoppet om det hela. Han kommer att gå fri trots det han har gjort och han kommer med största sannolikhet att göra om det Jag önskar att jag kunde förhindra det, för jag vill inte att hans nästa ska behöva utstå samma lidande som jag gjorde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag går och gruvar mig över om och vem han kommer att slå härnäst. Jag önskar att jag kunde sätta ett stopp för det, men utan mitt vittne så tvivlar jag på om jag klarar det. Polisen har inte hört av sig än iaf, så jag börjar tappa hoppet om att de kommer att gå vidare med min anmälan.
De har sagt att de ska höra av sig, men de måste hitta Jimmy först eftersom de anser att det är viktigare. Nu kanske jag låter negativ, men jag är 100% säker på att han är död och jag tycker att de borde dödsförklara honom eftersom han varit försvunnen i snart 10 veckor. De kommer aldrig att hitta honom i den här snön. Ska de fortsätta att leta efter honom så får de säkert leta tills i vår med tanke på all snö. Jag tycker att de borde lägga det lite åt sidan och ta hand om andra saker under tiden. Det är klart att de ska fortsätta att leta efter honom, men jag tycker att de kan ha itu med andra fall under tiden. Mitt stod tydligen på tur efter honom. Därför vill jag att det ska hända någonting. Jag anser att det är viktigt att det här går någonstans då jag anser att han måste ta konsekvenserna för vad han har gjort.
Det han har gjort är inte acceptabelt och det vill jag visa. Han ska inte få komma undan med det han har gjort. Det är ett brott och han måste få ta konsekvenserna. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Han måste fortfarande stå sitt kast och ta ansvar för det han gjorde mot mig. Det är inte ett acceptabelt beteende och han behöver professionell hjälp.
Jag har full förståelse för att familjen betyder mycket för henne, men jag tycker inte att hon ska stänga mig ute när jag behöver henne. Hon har alltid ställt upp för mig, men sen hon fick barn så finns hon inte där för mig längre. Jag vet att barn tar upp större delen av ens tid, men jag tycker att det är fel att låsa in sig och strunta i sina vänner. Om det är så man blir när man skaffar barn så tänker jag gå barnlös hela livet, för jag tänker aldrig svika mina vänner. Skulle hon varit i min situation så hade jag självklart ställt upp för henne, utan tvekan. Vi är dock olika och det är ingenting vi kan ändra på.
Jag har nu tappat hoppet om det hela. Han kommer att gå fri trots det han har gjort och han kommer med största sannolikhet att göra om det Jag önskar att jag kunde förhindra det, för jag vill inte att hans nästa ska behöva utstå samma lidande som jag gjorde. Ingen förtjänar att bli behandlad så illa. Jag går och gruvar mig över om och vem han kommer att slå härnäst. Jag önskar att jag kunde sätta ett stopp för det, men utan mitt vittne så tvivlar jag på om jag klarar det. Polisen har inte hört av sig än iaf, så jag börjar tappa hoppet om att de kommer att gå vidare med min anmälan.
De har sagt att de ska höra av sig, men de måste hitta Jimmy först eftersom de anser att det är viktigare. Nu kanske jag låter negativ, men jag är 100% säker på att han är död och jag tycker att de borde dödsförklara honom eftersom han varit försvunnen i snart 10 veckor. De kommer aldrig att hitta honom i den här snön. Ska de fortsätta att leta efter honom så får de säkert leta tills i vår med tanke på all snö. Jag tycker att de borde lägga det lite åt sidan och ta hand om andra saker under tiden. Det är klart att de ska fortsätta att leta efter honom, men jag tycker att de kan ha itu med andra fall under tiden. Mitt stod tydligen på tur efter honom. Därför vill jag att det ska hända någonting. Jag anser att det är viktigt att det här går någonstans då jag anser att han måste ta konsekvenserna för vad han har gjort.
Det han har gjort är inte acceptabelt och det vill jag visa. Han ska inte få komma undan med det han har gjort. Det är ett brott och han måste få ta konsekvenserna. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Han måste fortfarande stå sitt kast och ta ansvar för det han gjorde mot mig. Det är inte ett acceptabelt beteende och han behöver professionell hjälp.
Don't get it
Publicerat den
Jag hoppas att jag en dag kan glömma vad du har gjort. Det är klart att jag fortfarande tänker på dig även om jag inte vill. Jag känner mig så dum som lät mig luras av dig. Hur kunde jag lita på dina ord? Jag fick tydliga tecken på att det här skulle hända. Att du var denna sortens kille, men jag stannade kvar ändå. Kärleken gör en bokstavligen blind. Jag önskar att jag hade öppnat mina ögon tidigare. Även om jag var uppmärksam och konfronterade dig så ljög du mig ändå rätt upp i ansiktet. Jag förstår inte hur man kan göra så! Leka med en annan människas känslor på det sättet. Det känns som att du endast såg mig som ett objekt. Jag var ingen människa för dig. Jag var endast ett tidsfördriv eftersom du inte kunde få den du verkligen ville ha. Jag är så besviken och så arg. Både på dig, men även på mig själv som kunde gå på varenda ord som kom ur din mun.
Jag brukar säga att man ska värdesätta alla förhållanden och göra någonting bra av det, men den här gången går det inte. Jag kan inte se någonting positivt från vårat förhållande. Det är klart att jag kände starkt för dig under tiden då jag inte såg några tecken, men när jag väl började se hur du egentligen var så började allting gå utför. Varför kunde du inte ha varit ärlig mot mig på en gång? Om jag inte var den du sökte så kunde du väl ha gjort slut istället för att han lekt med mig på det sättet. Du kanske tycker om att leka med andra människors känslor och sen inte bry dig om det. Du är som mobbarna var i skolan. Det är du som mår dåligt, men du ville inte erkänna det så istället försökte du få mig att må dåligt. Jag hoppas att du en dag inser att du behöver hjälp, för man behandlar inte andra såhär.
Jag brukar säga att man ska värdesätta alla förhållanden och göra någonting bra av det, men den här gången går det inte. Jag kan inte se någonting positivt från vårat förhållande. Det är klart att jag kände starkt för dig under tiden då jag inte såg några tecken, men när jag väl började se hur du egentligen var så började allting gå utför. Varför kunde du inte ha varit ärlig mot mig på en gång? Om jag inte var den du sökte så kunde du väl ha gjort slut istället för att han lekt med mig på det sättet. Du kanske tycker om att leka med andra människors känslor och sen inte bry dig om det. Du är som mobbarna var i skolan. Det är du som mår dåligt, men du ville inte erkänna det så istället försökte du få mig att må dåligt. Jag hoppas att du en dag inser att du behöver hjälp, för man behandlar inte andra såhär.
I will never forget the pain that you caused. You have poisoned my mind. I will never forgive, never forget.
