Reunion
Publicerat den
Efter vårat samtal i torsdags så bestämde vi oss för att träffas, så vi gjorde det i fredags. Vi hade bestämt att vi skulle träffas kl.18:30, men han kom inte förrän vid 19. Han hade med sig en KalleAnka-pocket som min lillebror glömt hos oss när vi bodde ihop. Sen drog han fram 10st röda rosor ur jackan och gav dem till mig. Snacka om att jag blev chockad och rörd. Han har tidigare gett mig blommor, men aldrig rosor. Tyckte att det var jättesnällt av honom. ♥
Vi satt och pratade lite om det som har varit och varför det blev som det blev. Han sa att han inte hade hunnit hitta sig själv innan vi blev tillsammans. Innan mig så hade han aldrig haft ett seriöst förhållande, så det var en stor förändring i hans vardag att faktiskt ha någon som ville så mycket mer än att bara vara tillsammans.
Han säger att han är ledsen och att han nu har fått den hjälp han så länge behövt. Att han har förändrats och är som en ny människa. Jag märkte att han är mycket gladare och att han är mer avslappnad än vad han tidigare har varit. Jag kan se det i hans ögon. De lyser på något sätt. Det är så svårt att förklara, men jag har sett framsteg hos honom tidigare så jag vet att han kan förändras och bli bättre bara han vill. Det är många som har sett hans förändring och som nu tror på att han faktiskt har blivit bättre. Min familj vägrar dock tro på det. De säger att han alltid kommer att vara samma gamla kille som behandlar folk illa. Jag vill inte tro på det.
De säger att om jag blir tillsammans med honom igen så kommer de att säga upp kontakten med mig direkt. Då är jag inte längre välkommen hos dem. Aldrig. Det sätter mig i en jobbig sist eftersom jag fortfarande känner någonting för honom. Det är svårt att undkomma det efter allt man gått igenom. Hela vårat förhållande bestod ju inte bara av skit. Vi hade ju helt underbara stunder tillsammans också. Det första halvåret går inte att beskriva i ord. Det är en tid som jag aldrig glömmer.
Jag tror att det hade varit lättare att komma över honom om det inte vore för att vi var förlovade och skulle ha barn. Det är dock någonting som jag får försöka att inte tänka på. Det är klart att jag kommer att förlova mig och skaffa barn en dag framöver. Därför måste jag sluta tänka som jag gör. Jag kan inte utsätta mig för någonting igen. Det spelar ingen roll om han är en bättre människa idag. Jag kommer alltid att leva i det som var. Det kommer aldrig att bli så bra som det första halvåret.
Jag är en person som alltid har tagit risker, men jag vet inte om jag kan göra det igen. Är det en risk eller är det en chans? Jag måste bara sluta tänka som jag gör. Även om vi hade bra stunder så måste jag se till helheten. Han behandlade mig illa och det spelar ingen roll om han har fått hjälp och blivit en bättre människa. Det förändrar inte det han har gjort. Jag förstår inte hur jag kan ha några som helst känslor kvar för honom. Jag har insett att jag har väldigt lätt för att förlåta. Det är någonting som jag borde jobba på.
Jag ska försöka att inte tänka på det så mycket. Jag måste släppa det. Jag vill inte riskera att det blir som förut. Nu måste jag försöka att glömma det och koncentrera mig på det som är viktigt. Jag har mycket att tänka på och mycket som jag måste ta itu med. Saker som är viktigare än kärlek och känslor. Det handlar om mitt liv!
Jag får alltid panik om flera killar tycker om mig samtidigt, speciellt om jag haft en bakgrund med någon av de tidigare. Då tvekar jag och blir orolig. Det får inte hända igen. Jag måste ta reda på vad det är jag vill och vad som känns bäst för mig. Jag måste få göra det som känns bra för mig. Det fungerar aldrig annars. Det är mitt liv och jag måste själv kunna avgöra vad som är bäst för mig. Just nu vet jag inte det, men en dag kommer jag att få veta. Jag vill inte ta fel beslut ännu en gång.
Jag vet att jag kommer att få mycket skit för detta, men det är en smäll jag får ta. Jag ska göra mitt bästa för att sluta tänka på detta och verkligen gå vidare. Hjälp mig.
