Allmänt

För par som har svårt att få barn finns flera olika behandlingar som kan hjälpa, så kallade infertilitetsbehandlingar. Vilken behandling som passar bäst beror på orsaken till barnlösheten.

Förberedelser

Beroende på vilken behandling man ska gå igenom krävs lite olika förberedelser. Man får veta från läkaren vilka föreberedelser som gäller för just den behandling man ska få.

Hur går behandlingen till?
De behandlingar som finns i Sverige är:

- Stimulerad ägglossning. Kvinnan får ta hormontabletter eller hormonsprutor som framkallar ägglossning.

- Insemination med spermier. De kan antingen komma från mannen i paret eller från en donator. Spermierna sprutas in direkt i livmodern genom en tunn slang när kvinnan har ägglossning.

- Provrörsbefruktning som också kallas in vitro fertilisering, IVF. Kvinnan får hormoner som framkallar ägglossning. Äggen plockas sedan ut från äggstocken. Mannen får lämna spermier som sammanförs med äggen i ett provrör. Efter ett par dagar kan ett eller två befruktade ägg sättas tillbaka i livmodern.

- Provrörsbefruktning med äggdonation. Då plockas äggen från en donator i stället. De donerade äggen sammanförs sedan med mannens spermier i ett provrör.

- Kirurgisk behandling. Det kan vara aktuellt om kvinnan har vissa äggledarskador, endometrios eller förändringar inne i livmoderhålan. 

Så går det till.

Ovulationsstimulering
Ovulation betyder ägglossning. Vid ovulationsstimulering får man en behandling som påverkar äggen att mogna och lossna från äggstockarna. Denna behandling kan man få efter att ha gått igenom en utredning som visat att man har oregelbunden ägglossning eller inte någon ägglossning alls. Ett tecken på det är glesa eller helt uteblivna menstruationer.

Ovulationsstimulering är en relativt enkel behandling som övervakas med ultraljudsundersökningar för att följa tillväxten av äggblåsorna i äggstockarna. Ultraljudet görs med en särskild, avlång ultraljudsstav som förs in via slidan för att komma så nära äggstockarna som möjligt. 

Hormonbehandlingar stimulerar ägglossningen
Det finns olika typer av behandling för ovulationsstimulering, de tre vanligaste beskrivs här. I första hand får man ta tabletter som heter Pergotime, vars verksamma substans heter klomifen. En del kvinnor kan få biverkningar som huvudvärk, illamående eller svullen mage. Vissa kan även märka humörsvängningar.

Om tablettbehandlingen inte gör att man får ägglossning, trots ökade doser, kan man få prova hormonsprutor. Sprutorna får man lära sig att ta själv eftersom de ska tas dagligen. Effekten kontrolleras med ultraljud via slidan. Det verksamma ämnet i sprutorna är ett så kallat follikelstimulerande hormon, FSH. De mediciner som finns i Sverige idag heter Gonal-F, Puregon och Menopur.

Ibland kan man behöva en operation. Läkarna går då in i äggstockarna med titthålsteknik för att kunna reglera hormonbalansen. Vid operationen görs små hål i äggstockens yta för att underlätta ägglossning. Oftast medför ingreppet att man får regelbundna menstruationer och spontana ägglossningar.

Såväl hormonbehandling som titthålsoperation leder till att drygt hälften av de kvinnor som behandlas senare blir gravida.

De flesta får inga biverkningar

De flesta får inga biverkningar av behandlingen för ovulationsstimulering. Det besvär som kan uppstå är så kallat överstimuleringssyndrom. Då bildas ovanligt höga halter av östrogen, vilket kan leda till vätskebalansrubbningar. Om man får en mild överstimulering svullnar magen, och man kan i vissa fall få lätta magsmärtor och bli illamående.

Det är ovanligt att man får en svår överstimulering. Men om det händer så märks det på att magen svullnar upp kraftigt, vilket beror på att det samlas större mängder vätska i buken. Vätskeansamlingen kan bli så påtaglig att lungorna inte riktigt får plats, och därmed kan andningen påverkas. Det är ovanligt, men skulle det inträffa blir man inlagd på sjukhus och behandlad. Då tappas buken på vätska och man får dropp. Efter en till två veckor brukar magen vara som vanligt igen. 

Äggblåsorna kontrolleras med ultraljud
När man får hormonbehandling är det viktigt att det inte finns mer än högst två eller tre mogna äggblåsor, så kallade folliklar. Om det finns fler folliklar ökar nämligen sannolikheten för flerbörd, det vill säga att man blir gravid med tvillingar eller fler barn. När man väntar tvillingar eller fler är risken större att barnen ska födas för tidigt. Dessutom ökar risken för att man ska behöva förlösas med kejsarsnitt eller sugklocka. Läkaren kontrollerar därför antalet folliklar med ultraljud via slidan och blir det för många avbryts behandlingen. Finns det lagom antal avslutas stimuleringen ofta med en så kallad ägglossningsspruta som man tar cirka 30 till 35 timmar före samlag eller insemination. Ägglossningssprutan, som oftast heter Ovitrelle eller Pregnyl, innehåller ämnet hCG som framkallar ägglossning.

Inseminationsbehandling - partner eller donator
Insemination innebär att man får spermier insprutade direkt i livmodern vid tidpunkten för ägglossning, då chansen att bli gravid är störst. I förberedelserna för denna behandling ingår därför att man kartlägger sin menscykel, så att man kan säkerställa vilken dag ägglossningen brukar ske. Ibland kan man istället få hormonbehandling på samma sätt som vid ovulationsstimulering, för att säkerställa att inseminationen sker när kvinnan har ägglossning. Före insemination renas spermaprovet så att det får en hög koncentration av spermier som simmar bra. Det görs i ett enklare laboratorium.

Under själva inseminationen får man ligga i en vanlig gynekologstol. Inseminationen sker genom att läkaren lägger in en tunn slang i livmodern. Spermierna sprutas sedan in genom slangen. Spermierna kan antingen komma från mannen i paret eller från en donator. Inseminationen gör inte ont och man behöver därför inte få någon bedövning.

Chansen att bli gravid efter en insemination är ungefär tio till femton procent vid de tre första behandlingarna. Men efter tre misslyckade försök med insemination minskar chanserna att de fortsatta försöken ska lyckas och därför görs sällan mer än tre inseminationer. 

Provrörsbefruktning
Provrörsbefruktning eller IVF som det också kallas är en omfattande behandling. Behandlingen sker i flera steg och kräver mycket utrustning. Provrörsbefruktningar kan utföras på sjukhus och speciellt utrustade privata kliniker.

Kirurgisk behandling
Kirurgi kan ibland behövas som komplement till annan behandling eller som enda behandling. Kirurgi kan man till exempel behöva om man har

- utebliven ägglossning som inte svarar på tablettbehandling. Då kan man få gå igenom en enkel titthålsoperation, en så kallad laparoskopi, av äggstockarna. Vid operationen görs små hål i äggstockens yta för att underlätta ägglossning. Operationen leder oftast till att man får en fungerande menscykel med egen ägglossning

- polyper och muskelknutor i livmoderhålan. Sådana bör tas bort för att öka chansen för ett befruktat ägg att fästa inne livmodern och för att minska risken för missfall. Operationen utförs via ett titthålsinstrument som förs in via slidan och livmoderhalsen, en så kallad hysteroskopi

- en skiljevägg i livmodern. Den kan delas för att minska risken för att man ska få upprepade missfall. Det görs också genom en så kallad hysteroskopi

- vätskefyllda äggledare, så kallade säcktubor. Säcktubor kan man få efter en infektion och de bör tas bort innan man får provrörsbefruktning för att öka chansen till en lyckad behandling. Det görs genom en titthålsoperation i buken

- sammanväxningar kring äggledarna. Lätta eller måttliga sammanväxningar kan opereras för att öka chansen till spontan graviditet. Det görs via en titthålsoperation i buken

- endometrioscystor i äggstockarna behöver ibland opereras innan en provrörsbefruktning. Ytlig endometrios på bukhinnan i lilla bäckenet kan opereras för att öka chansen till spontan graviditet. Det görs via en titthålsoperation i buken

-  muskelknutor, så kallade myom, i livmoderns vägg behöver sällan opereras. Ett undantag är om de är stora eller påverkar livmoderslemhinnan.

KÄLLA: 1177.se

Jag valde att ta bort avsnittet om provrörsbefruktning av den anledningen att det är ett komplicerat ingrepp. Om vi kommer så långt att läkarna anser att vi måste genomgå provrörsbefruktning bifogar jag resten av beskrivningen. 

Det har uppskattats att så många som ett av sex par har problem med nedsatt fertilitet. Om ni haft oskyddat sex i ett år (eller, om du är över 35, sex månader) och fortfarande inte lyckats, kanske ni börjat undra om ni har fertilitetsproblem. 

För de som vill söka medicinsk hjälp, är det vanligaste steget att ta kontakt med en fertilitetsklinik eller gynekolog. Många fertilitetsproblem kan identifieras och de flesta behandlas. Tabellen nedan visar de vanligaste orsakerna, typiska behandlingsmetoder och en uppskattning av hur många som lyckas. Dessa procentsatser kan variera, eftersom ett par kan ha flera, samverkande fertilitetsproblem. Läs mer om fruktbarhetsbehandling i vår behandlingstabell. 

KÄLLA: BABYCENTER

När man väl har bestämt sig så får det gärna hända med en gång. Men det är få förunnat. 80% blir gravida inom ett år, ytterligare några det närmaste året. Men kvar efter två år finns ca 10%, dessa klassas som infertila eller ofrivilligt barnlösa. Och de blir fler för varje år!

Det finns olika teorier om varför fertiliteten minskar, det handlar främst om att vi blir allt äldre när vi vill ha barn. Med kvinnans ålder minskar äggproduktionen och äggen blir av sämre kvalitet. En annan viktig teori är att miljögifter kan påverka spermans kvalitet och på fertilitetsklinikerna ser man idag alltfler män med för få och/eller missbildade spermier. Kanske är det en kombination. Ju äldre man blir desto mer miljögifter, och fler för fertiliteten nedsänkande infektioner (t.ex klamydia) har man utsatts för! Det har visat sig att allt fler män har problem och att det skulle bero på att deras könsorgan ligger utan på kroppen och därmed är känsligare för miljöpåverkan. Reportaget behandlar i huvudsak IVF/ICSI som i gemene mans mun kallas för provrörsbefruktning. Innan vi kommer så långt beskrivs några av de vanligaste anledningarna till barnlöshet.

Svårt att bli gravid

Chansen att bli gravid vid en vanlig ägglossning är 20-25%. Det är mycket som skall klaffa, inte bara tajmingen för själva samlaget. Tajmingen är förstås viktig, ägget lever mellan 12 och 24 timmar och spermierna kan i vissa fall leva upp till 5 dygn, men 2-3 dygn anses som "normalt". Livmodern måste ha rätt tjocklek på slemhinnan för att befruktade ägg ska fästa, och mycket ärrbildningar och andra deformationer kan göra fästandet svårt för ett ägg. Äggledarna måste i sin tur ha rätt hormonpåverkan för att vara en bra första miljö för äggen, och de måste röra sig "rätt" och inte vara igentäppta.

Vidare måste slemmet som finns i livmodertappen vara gynnsamt, både av rätt konsistens och inte vara fientligt emot mannens spermier. Detta är bara några av de tusentals faktorer som måste stämma för att livets underverk ska komma till stånd, och börjar man fundera så inser man faktiskt att det ÄR ett underverk varje gång en kvinna blir gravid.


Orsaker till barnlöshet är exempelvis:

PCO vilket medför att kvinnan inte ägglossar som hon ska. Många fina äggblåsor bildas, men "kläcks" aldrig och äggresterna ligger i äggledarna som pärlband. Dessa pärlband är typiska för PCO och något man letar efter, t.ex med hjälp av ultraljud, om man misstänker PCO. PCO behandlas i första hand med ägglossningsstimulerande hormon, t.ex Pergotime. Stor övervikt tros påverka graden av PCO varför många PCO-kvinnor med övervikt rekommenderas att gå ned i vikt. 

Endometrios, vilket innebär att det växer (ofarliga, men ofta mycket smärtsamma) chokladfärgade (=blodfyllda) cystor på, i och runt livmodern, ofta även i mag/tarmsystemet. Endometrios är en helt ofarlig sjukdom som många kvinnor har, det upptäcks oftast via lapraskopi (titthålsoperation). Kvinnor med endometrios har ofta smärtsamma och kraftiga mensblödningar. Barnlöshet orsakad av endo behandlas oftast med IVF. Graviditeten i sig är ett bra botemedel, så många endo-kvinnor som fått barn har inga svårigheter att få barn sedan. 

Hormonrubbningar vilket medför utebliven eller oregelbunden ägglossning. Hormonrubbnigar kan orsakas av struma, extrem stress, ätstörningar m.m. 

Missformade/igenvuxna äggledare Infektioner som t.ex klamydia kan ligga oupptäckta och orsaka stora skador på kvinnans äggledare. Upptäcks ofta med HSG-röntgen eller lapraskopi. 

Få eller missbildade spermier Spermiernas kvalitet och mängd kan man oftast inte göra så mycket åt, men ibland förekommer infektioner även hos männen, oftast från prostatatrakten. Bakterierna som då finns i sperman kan försämra oddsen för en befruktning, och enligt vissa läkare öka risken för missfall. En sådan infektion upptäcks genom ett spermaprov och behandlas med antibiotika. Har mannen få spermier kan en vanlig IVF vara svaret, är spermierna missbildade (t.ex saknar svans och därmed simförmåga) måste man använda ICSI-metoden.

KÄLLA: BARNSIDAN

Om 8 veckor påbörjar vi utredning för ofrivillig barnlöshet av den anledningen att vi har försökt skaffa barn i snart 1 år utan resultat. Mikael vill inte utredas, men han har gått med på att göra det för min skull då jag känner att jag bara kommer att gå och må dåligt av att vara ovetandes över om vi är infertila eller om det är någonting annat som gör att jag inte har blivit gravid ännu. Det behöver nödvändigtvis inte vara någonting som är fel varken med mig eller Mikael och om det är det behöver det inte vara någonting allvarligt. Det kan dock vara skönt att få det svart på vitt så att man inte går och är orolig. Jag är en person som oroar mig väldigt mycket, oftast i onödan… Det var tänkt att jag skulle ringa och boka tid för utredning i sommar, men jag orkar inte vänta. Det är lika bra att vi får det överstökat.

Jag kontaktade kvinnokliniken idag och kvinnan jag pratade med var hur trevlig som helst! Hon informerade om saker som jag inte hade någon som helst tanke på att fråga och jag är tack vare det inte lika nervös nu som innan. Hon sade bl.a. att landstinget Dalarna har som krav att man skall ha haft oskyddat samlag i minst 1 år, vara folkbokförda på samma adress och inte ha några gemensamma barn. Vi uppfyller alla krav och väntar numera på att hon skall skicka hem ett brev med information, en kallelse och en behållare som Mikael skall lämna spermaprov i. Han är väldigt nervös över den biten och det kan jag förstå, men jag tycker att han skall glädjas åt att han har möjligheten att leverera det hemma och inte på kliniken. Han skulle bara veta hur nervös jag är som skall lämna blodprover, göra en gynekologisk undersökning med VUL och eventuellt medicineras (jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att jag måste äta medicin. Jag och min syster misstänker att det kan vara så att jag har bakterier i underlivet som gör det omöjligt för spermierna att överleva)! Kan hända att det blir mer beroende på vad proverna visar.

Hon på kvinnokliniken, vars namn jag inte kommer ihåg, gav mig som sagt information kring utredningen och jag gav henne information om min hälsa (hälsodeklaration ifylles vid första besöket, men hon ville ha lite information redan nu). Jag berättade om längden på min menstruationscykel, att jag använder ägglossningstester och att de har varit positiva det senaste halvåret, att jag har gjort en abort, hur lång jag är, vad jag väger m.m. Hon sade att de är bra att jag inte är överviktig eller underviktig av den anledningen att det kan minska chanserna till en graviditet då menstruationscykeln och ägglossningen kan påverkas negativt. Jag väger lika mycket idag som jag gjorde när jag blev gravid i slutet av tonåren. Barnlösheten beror med andra ord inte på min vikt, vilket är skönt att veta.

Jag är inte hundra procent säker på hur utredningen kommer att gå till, men om man skall tolka kvinnoklinikens hemsida och samtalet kommer det att se ut som följande: Vi kommer att börja med att besöka en kurator, som berättar om hur en utredning går till. Det kommer att tas prover (bl.a. blodprover) och vi fyller i hälsodeklarationen. En månad senare besöker vi en läkare som går igenom proverna med oss och gör en gynekologisk undersökning med VUL på mig. Vi diskuterar hur vi går vidare beroende på vad proverna visar. Jag har skrivit en lång lista med saker som jag skulle vilja diskutera med kuratorn eller med läkaren, beroende på vem som har kunskap kring dem. Jag kan bifoga listan vid intresse.

OBSERVERA! Jag vill inte se några spydiga kommentarer om att jag planerar barn med var och varannan pojkvän (det var någon som påstod det när jag var tillsammans med expojkvännen). Det stämmer inte! Jag må ha planerat barn med tre karlar, men det har aldrig varit jag som har tagit initiativet till det! Den första slängde mina p-piller och jag vågade inte säga någonting med tanke på att han misshandlade mig, den andra övertalade mig att sluta med mina p-piller trots att jag sade att jag inte var redo (jag var sårbar och han utnyttjade det) och den tredje, Mikael, sade att det kändes rätt och att han ville bilda familj med mig. Jag sade klart och tydligt i början av vårat förhållande att jag har längtat efter barn/en familj i flera år, men att jag förstod om han ville vänta och att jag var okej med det. Han sade dock att det här är någonting som han verkligen vill och på den vägen är det.

Barnlösheten är väldigt jobbig för oss och vi skulle uppskatta om Ni visar respekt.